Published: 2013-03-29 Time: 13:30:00 Filed Under: Meddelande
Question & an answer
Det finns facebook och det hittar du på den vänstra sidan där det står ''Följ bloggen''.
Ifall du trycker på den blåa ''F'' ikonen så skickas du omedelbart till facebook sidan. & ifall du trycker på eiffeltornet så kommer du direkt till min bloglovin'. Följ gärna! :)
KAPITEL 17 HÄRUNDER
Published: 2013-03-29 Time: 13:20:00 Filed Under: A dash of love
17 - AMA [Del 2]
PREVIOUS: Awkward, awkward och ännu mer awkward. Att jag, Selena och Justin är på samma gala måste nog vara det mest pinsamma jag har varit med om. Hela världen vet att Justin och Selena har gjort slut och knappt 1 månad senare så ser pressen Justin med mig. Rykten har gått och Usher har försökt ordna allting men eftersom ryktena inte handlar om honom och för att han är Usher så har ingen lyssnat. Så det är jag eller Justin som får lugna ner allting och just nu lutar det jättemycket åt Justin's håll.
''Hello beautiful!''
COSETTE'S PERSPEKTIV:
Jag vänder mig om och ser Ian stå bakom mig med ett stort leende på läpparna, han öppnar sina armar och jag omfamnar honom i en hård kram. Hans doft slår mig i ansiktet, en blandning mellan One Million parfymen och rök. Det är en dålig vana med Ian, att han röker. Han försöker sluta och har förminskat sin rökning per dag.
Jag släpper honom och tar ett steg åt sidan. På hans sexiga kropp sitter ett par tighta blåsvarta jeans, tight svart t-shirt och en svart skinn jacka över. Han har verkligen käkben och kropp to die for.
''Seeing something you like?'' retas han och blinkar med ena ögat, jag kollar generat ner på mina pumps och drar fingrarna genom håret.
''Jag skämtar bara, kom!'' säger han glatt och sträcker ut sin arm i en krok. Jag ger honom ett glatt leende och krokar hans arm innan han drar bort mig från Usher och Justin. Jag hänger nyfiket med och ser snart inom synhåll att The Vampire Diaries cast står en bit bort och förhoppningsvis väntar på oss.
Jag rättar nervöst till min klänning med min lediga hand och drar ner den över rumpan.
Jag rättar nervöst till min klänning med min lediga hand och drar ner den över rumpan.
''Oroa dig inte Cosette, du är vacker!''
Jag blir alldeles varm av hans kopplimang och mina kinder hettar till. Ett sexigt mörkt skratt lämnar hans läppar och jag gömmer ansiktet bakom mitt hår.
''Cosette!'' ropar dem flesta i kör, jag kollar upp och möter både välbekanta och nya ansikten.
Dem jag väl lärde känna innan idag drar in mig i en kram som jag mer än gärna besvarar.
Ian's fingrar är flätade med mina genom hela kramkalaset, inte i en sekund släppte han min hand.
''Så, hur är det?'' frågar Michael coh påbörjar en konversation. Jag rycker glatt på axlarna och kollar mig runt och möter alla nyfikna ögon. Många kändisar jag mycket väl känner igen och några jag inte har en blekaste aning om.
Dem jag väl lärde känna innan idag drar in mig i en kram som jag mer än gärna besvarar.
Ian's fingrar är flätade med mina genom hela kramkalaset, inte i en sekund släppte han min hand.
''Så, hur är det?'' frågar Michael coh påbörjar en konversation. Jag rycker glatt på axlarna och kollar mig runt och möter alla nyfikna ögon. Många kändisar jag mycket väl känner igen och några jag inte har en blekaste aning om.
''Well det är bra, mer än bra!'' skrattar jag och lägger huvudet på sned. En arm slingrar sig runt min midja och jag stelnar till. Jag kollar åt sidan och ser Ian stå bredvid mig, jag slappnar av och fortsätter min korta konversation med Michael.
''Well det var trevligt att träffa dig igen Cosette, ha en bra kväll!'' säger Michael och ger mig en kram.
Tänk att jag i just denna timmen, sekunden lever min dröm. Jag har min celebrity crush bredvid mig och vi befinner oss i samma rum som tusentals andra kändisar. Det är helt sjukt, eller hur? Tanken att jag snart kommer bli nominerad till såna här galor skrämmer mig, vad ska jag säga när jag får pris? Vad ska jag göra överhuvudtaget? Jag tar ett djupt andetag och sätter mig ner på den tomma stolen mellan Ian och Paul.
Tänk att jag i just denna timmen, sekunden lever min dröm. Jag har min celebrity crush bredvid mig och vi befinner oss i samma rum som tusentals andra kändisar. Det är helt sjukt, eller hur? Tanken att jag snart kommer bli nominerad till såna här galor skrämmer mig, vad ska jag säga när jag får pris? Vad ska jag göra överhuvudtaget? Jag tar ett djupt andetag och sätter mig ner på den tomma stolen mellan Ian och Paul.
Paul, killen som får alla tjejerna på fall bara genom att ge dem sitt sexiga leende. Har ni aldrig frågat er själva hur man kan vara så mänskligt vacker? Min blick faller på Justin och hans mamma Pattie som står och dansar, mina mungipor åker upp i ett stort leende, jag har alltid varit avundsjuk på Pattie's och Justin's relation.
Pattie har alltid behandlat mig som sin dotter hon aldrig fick. Justin's blick möter min och jag ger han ett leende som han besvarar. Jennifer Lawrence står på scenen och tar emot sitt pris för årets bästa skådelspelare.
Pattie har alltid behandlat mig som sin dotter hon aldrig fick. Justin's blick möter min och jag ger han ett leende som han besvarar. Jennifer Lawrence står på scenen och tar emot sitt pris för årets bästa skådelspelare.
''Kan jag få allas uppmärksamhet?'' frågar en välbekant röst i mikrofonen, jag vänder mig om mot scenen och ser Usher stå där uppe med Justin. Vad jag vet så ska ingen av dem uppträda här ikväll, eller?
Alla sätter sig framåt i sina säten och tanken slår mig omedelbart, ska Usher och Justin släppa bomben och berätta vem jag är? Jag sjunker allt längre ner i mitt säte och Ian tar ett hårt grepp om min arm och ger mig ett sympatiskt leende. Så alla som vi åt middag med igår visste att Usher skulle berätta allting idag?
Det här är inte vad jag vill, jag vill inte att folk ska få veta vem jag är genom detta sättet.
Jag vill inte vara känd för vad Usher gör, jag vill vara känd för mitt eget arbete. För dem sakerna jag lägger ner mitt svett, blod och tid på.
Alla sätter sig framåt i sina säten och tanken slår mig omedelbart, ska Usher och Justin släppa bomben och berätta vem jag är? Jag sjunker allt längre ner i mitt säte och Ian tar ett hårt grepp om min arm och ger mig ett sympatiskt leende. Så alla som vi åt middag med igår visste att Usher skulle berätta allting idag?
Det här är inte vad jag vill, jag vill inte att folk ska få veta vem jag är genom detta sättet.
Jag vill inte vara känd för vad Usher gör, jag vill vara känd för mitt eget arbete. För dem sakerna jag lägger ner mitt svett, blod och tid på.
''Cosette, kom upp lite'' säger Usher och jag skakar hysteriskt på huvudet, aldrig att jag går upp.
Jag har alltid haft en blyg sida och den kommer deffinitivt fram när det gäller sånt här.
Ian reser sig upp och drar motvilligt mig upp med sig, han ger mig en hård kram och puttar mig mot scenens trappor. Sluta vara så feg Cosette hörs Eponine's röst i bakhuvudet på mig, jag tar ett djupt andetag och sträcker på mig så jag håller huvudet högt och går fram till killarna. Dem kommer få tillbaka för det här, jag ställer mig som innan, mellan dem och båda lägger en varsin arm runt min midja. Justin böjer sig fram så våra ansikten är några centimeter från varandra.
Jag har alltid haft en blyg sida och den kommer deffinitivt fram när det gäller sånt här.
Ian reser sig upp och drar motvilligt mig upp med sig, han ger mig en hård kram och puttar mig mot scenens trappor. Sluta vara så feg Cosette hörs Eponine's röst i bakhuvudet på mig, jag tar ett djupt andetag och sträcker på mig så jag håller huvudet högt och går fram till killarna. Dem kommer få tillbaka för det här, jag ställer mig som innan, mellan dem och båda lägger en varsin arm runt min midja. Justin böjer sig fram så våra ansikten är några centimeter från varandra.
''Slappna av C'' viskar han och pussar mig på kinden vilket får publiken att bli galna, busvissling och klapp samt skrik hörs från publiken. Jag himlar diskret på ögonen och tar ett hårdare grepp runt Justin's midja.
Det här är inget rätt tillfälle att skälla ut dem båda, inte vill vi att det ska stå i media. Jo det vill vi men killarna hade blivit enormt sura. Jag menar, vem vill läsa om att få en rejäl utskällning på en gala och inte kunna göra eller säga någonting för att man fortfarande ska se bra ut i tidningarna? Inte Usher och Justin iallafall.
''Det här..-'' börjar Usher och pekar på mig ''..- är min lillasyster Cosette Roos, hennes pappa Desmond och min mamma Jeanette Patton ska gifta sig om en månad'' fortsätter han. Jag hör hur folk drar ett djupt andetag, jag visste från hela början att det här är en dum idé. Eller inte från hela början men sen jag kom upp hit. Publikens tystnad bryter ut till ett enormt jublande och jag spärrar chockat upp ögonen.
''Well, det där gick bra'' mumlar Justin och jag kniper honom i sidan vilket orsakar att han släpper sitt grepp om mig och tar ett hårdare grepp om min hand.
''Vad i helvete gör du?'' väser han lågt och kollar på mig med förvånad samt nyfiken blick. Den här reaktionen har jag verkligen inte förväntat mig. Jag trodde han skulle släpa ner mig från scenen och ge mig en låg utskällning när ingen kollade på. Jag brister ut i skratt och hans mungipor åker upp i ett leende, han slickar sig runt läpparna och lägger återigen sin arm runt min midja.
''Tack för er uppmärksamhet och ha en fortsatt trevlig kväll!'' ropar Usher och ännu en gång jublar publiken.
Usher ger mig ett stort leende, ett leende jag faktiskt aldrig har sett förut och drar ner mig från scenen.
Usher ger mig ett stort leende, ett leende jag faktiskt aldrig har sett förut och drar ner mig från scenen.
''Killar, ni är körda'' hotar jag och ler falskt mot dem båda. Nu är det min tur att ge tillbaka.
''Cosette, vi måste åka till flygplatsen nu!'' ropar Justin och håller mig i armbågen. Han leder mig ut från denna stora skaran och vi båda hoppar in i hans svarta Range Rover. Varför är det typiskt kändisar att ha just en svart Range Rover?
''Vart är Usher?'' frågar jag oroligt och kollar mig runt i skåpbilen, tillsammans med oss sitter Justin's livvakter.
''Han är redan på flygplatsen'' svarar Justin och fortsätter knappa på sin mobil. Min mobil är med Usher och jag har inget annat att sysselsätta mig med, jag suckar högt och sätter mig bekvämare i sätet.
''Cosette, vi är framme!'' säger Justin och skakar om mig. Det är inte förrens nu jag inser att jag har fallit i en djup sömn på vägen hit. Justin öppnar oförväntat dörren och massa tjej skrik och papparazzi's klickande kameror hörs. Great, jag ser ut som ett nyvaket troll och det finns massvis med paps utanför.
Jag klistrar på ett trött leende på mina läppar och stiger ut, Justin har redan gått in på flygplatsen och lämnat mig ensam med okänt folk här ute. Justin's två livvakter, Moshe och Kenny, dyker upp vid varsin sida om mig och lyckas få in mig utan några skador.
Jag klistrar på ett trött leende på mina läppar och stiger ut, Justin har redan gått in på flygplatsen och lämnat mig ensam med okänt folk här ute. Justin's två livvakter, Moshe och Kenny, dyker upp vid varsin sida om mig och lyckas få in mig utan några skador.
''Varför tog det så lång tid för dig att komma in?'' fräser Justin surt och jag lägger mina händer på höfterna.
''Ursäkta? Det var inte jag som bara öppnade bildörren och stack'' fräser jag surt tillbaka.
''Bråka inte igen!'' stönar Usher och jag vänder mig skrämt om, en stor börda lyfts från mina axlar och jag kramar Usher hårt.
''Bråka inte igen!'' stönar Usher och jag vänder mig skrämt om, en stor börda lyfts från mina axlar och jag kramar Usher hårt.
''Vi måste skynda oss'' mumlar Usher och föser fram mig och Justin genom dem enorma gate'n.
''Men vart är min kusin Heather och Eponine?'' frågar jag nyfiket och kollar mig runt i den enorma flygplatsen,
''Dem är redan i Rio, iochmed att vi hade en gala att gå på så åkte dem före'' svarar Justin och rättar till sin keps.
Published: 2013-03-27 Time: 17:51:00 Filed Under: A dash of love
16 - AMA, [Del 1]
PREVIOUS: ''Får jag ingen kram?'' frågar Ian och låtsas bli ledsen, jag spricker upp i ett leende och lägger mina armar runt hans hals. Han kramar mig hårt tillbaka och släpper mig sen.
''Ses om någon timme beautiful!'' ler han och pussar mig på pannan. Jag kollar generat ner på mina skor och vänder mig sen om och går till Usher. Tonight's gonna be a good night.
COSETTE'S PERSPEKTIV:
''Eponine, vad ska du ha på dig?!'' skriker jag så fort hon har lyft luren. Hon brister ut i skratt och jag sätter mig stressat ner på sängen. Jag har verkligen inte tid till skämt.
''Jag ska inte med, jag ska bara med till Rio'' säger hon glatt och jag suckar högt,
''Men du kan låna en klänning av mig, har en klänning som skulle passa dig perfekt!'' säger hon, jag slänger luren i ansiktet på henne och springer ut från mitt rum.
''Vi åker om 1 timme C!'' ropar både Usher och Justin efter mig, jag viftar med handen över axeln och springer över till Eponine som bor något kvarter bort. Ytterdörren flyger plötsligt upp och jag springer in i en medel lång kvinna och trillar baklänges på rumpan. Det är verkligen inte det bekvämaste jag har varit med om.
''Oj, förl..-'' kvinnan spärrar upp sina ögon och kollar chockat på mig ''..- Cosette?!''
''Ehm, hej Pattie!'' säger jag och försöker låta glad, visst var jag med chockad men jag kan faktiskt behärska mig. Det är jättejobbigt när någon verkligen står och psykar dig.
''Eh.. Pattie.. Kan du sluta kolla på mig så där?'' frågar jag och skruvar nervöst på mig, hon skakar osynligt på húvudet och hennes blick mjuknar igen. Pattie ger mig ett brett leende och drar in mig i sin lilla famn, jag kramar henne hårt tillbaka och borrar in mitt ansikte i hennes halsgrop och drar in hennes doft.
''Åh Gud, du har blivit så stor!'' säger hon och släpper mig för att kolla på mig från topp till tå, du vet, som vuxnar brukar göra med barn dem inte har sett på några veckor. Pattie drar in mig i sin famn igen och kramar mig hårdare denna gången, jag kramar henne hårt tillbaka och släpper henne sen.
''Åh Gud, du har blivit så stor!'' säger hon och släpper mig för att kolla på mig från topp till tå, du vet, som vuxnar brukar göra med barn dem inte har sett på några veckor. Pattie drar in mig i sin famn igen och kramar mig hårdare denna gången, jag kramar henne hårt tillbaka och släpper henne sen.
''Pattie jag ber om ursäkt men jag har verkligen jättebråttom, ska till AMA om 46 minuter'' förklarar jag och börjar gå baklänges upp för trappan, hon nickar förstående mot mig och slänger en kyss mot mig innan hon vänder sig om och hoppar in i den svarta bilen. Well, hon är Pattie Mallette, klart hon har chaufför som kör henne överallt. Jag slänger upp dörren och ser Eponine's mamma Megan stå vid dörren, hon rycker till och ett pipigt skrik lämnar hennes läppar. Jag brister ut i skratt och stänger dörren efter mig.
''När kom ni hem?'' frågar jag glatt och kramar om henne.
''För någon timme sen'' säger hon och återgår till sitt stressade jag, man ser verkligen hennes påsar under ögonen och hur trött hon är. Jag ger henne ett sympatiskt leende och springer upp för trappan och in till Eponine's rum. Ett högre skrik lämnar hennes strupe, vad är det med folk idag? Eller är det jag som slänger hastigt upp dörren och skrämmer allt och alla.
''Cosette, vet du vad knacka betyder?''
''Nix, teach me''
Hon himlar med ögonen och går fram till sin femtio meter långa gaderob, notera min sarkasm, och tar ut sin så kallade perfekta klänning.
''OH MY LORD!''
Den är faktiskt helt perfekt, först trodde jag att det var en helt vanligt klänning men denna är så mycket mer.
''Är våra klänningar klara än förresten?''
Jag skakar på huvudet, Christopher ska bara lägga till dem små detaljerna sen är allting klart.
Jag skakar på huvudet, Christopher ska bara lägga till dem små detaljerna sen är allting klart.
''Vår bal är om en vecka, hinner han bli klar?''
''Yes, visa mig klänningen nu!'' säger jag otåligt och tar försiktigt klänningen i händerna,
''Du kan ta riktigt i klänningen, det är inte glas Cosette'' skrattar Eponine och sätter sig på sängkanten.
Jag räcker ut tungan mot henne och slänger av mig mina kläder och drar klänningen över huvudet.
Den ska vara tight för att visa att jag är en tjej men den ska ändå vara lite lös för att visa att jag är en kvinna.
Jag räcker ut tungan mot henne och slänger av mig mina kläder och drar klänningen över huvudet.
Den ska vara tight för att visa att jag är en tjej men den ska ändå vara lite lös för att visa att jag är en kvinna.
Plus så ska jag kunna röra mig i den, right?
''Sitter den inte för tight?'' frågar jag osäkert och drar mina händer över klänningen, man ser mina kvinnliga former. Vilket jag inte gillar, jag har faktiskt aldrig gillat mina kurvor.
''Sluta vara så osäker över dig själv, du är vacker!'' uppmuntrar hon mig och blinkar med ena ögat, bara Eponine vet hur hon ska uppmuntra mig.
''Det tror jag Justin också tycker!'' flinar hon och jag ger henne mördarblicken, jag bryr mig faktiskt inte vad Justin tycker, inte längre.
''Whatever..'' mumlar jag och vrider och vänder på mig framför spegeln.
''Jag tar den!''
Efter att ha stannat hos Eponine i en halvtimme kände jag att jag var tvungen att springa hem igen.
Jag kommer aldrig hinna göra mig färdigt på en halvtimme. Klänningen och pumpsen är på men nu är det bara mitt hår som behöver fixas. Jag bestämmer mig för att ha det hängandes platt ner för mina axlar, jag sätter plattången i uttaget, medans plattången blir varm så lägger jag några tunna lager foundation och puder på mitt ansikte. Borsten till min svarta mascara åker mjukt upp och ner för mina korta ögonfransar.
Jag lägger ner mascaran i min nesseccär och tittar mig nöjt i spegeln, det är ingen neutral sminkning men även inte för mycket. Man ser att det är jag, Cosette. Jag går snabbt över till min plattången och börjar snabbt platta slinga efter slinga, det här kommer ta en evighet och Usher kommer bli sur, ganska uppenbart.
Jag kommer aldrig hinna göra mig färdigt på en halvtimme. Klänningen och pumpsen är på men nu är det bara mitt hår som behöver fixas. Jag bestämmer mig för att ha det hängandes platt ner för mina axlar, jag sätter plattången i uttaget, medans plattången blir varm så lägger jag några tunna lager foundation och puder på mitt ansikte. Borsten till min svarta mascara åker mjukt upp och ner för mina korta ögonfransar.
Jag lägger ner mascaran i min nesseccär och tittar mig nöjt i spegeln, det är ingen neutral sminkning men även inte för mycket. Man ser att det är jag, Cosette. Jag går snabbt över till min plattången och börjar snabbt platta slinga efter slinga, det här kommer ta en evighet och Usher kommer bli sur, ganska uppenbart.
Under alla dem 18 åren Usher har varit en kändis så har han aldrig kommit försent till en gala eller intervju, det glädjer mig att den första gången är med mig.
''Cosette, vi måste köra nu!'' ropar Usher och jag plattar snabbt igenom dem tre sista slingorna innan jag slänger bak det över ryggen. Jag stänger av plattången och drar ut den från uttaget, med en sista blick i spegeln springer jag halvt ner för trappan till Usher och Justin.
JUSTIN'S PERSPEKTIV:
Jag har inga ord för hur vacker Cosette är, hennes glittrande korta klänning som slutar några centimeter under hennes rumpa gör mig galen. Det här var Eponine's val, bara hon kan få Cosette att ta på sig något liknande men ändå få henne se ut som en oskyldig flicka. Jag ger henne ett varmt leende och Usher sträcker ut sin arm mot henne. Hon krokar den och ger mig ett snett leende, det här är svårare än avd jag egentligen trodde.
Visst är jag arg på mig själv för att jag behandlade henne så illa men jag vill visa henne att jag är bättre, att jag inte menade det överhuvudtaget. Jag vill inte vara anledningen till att hon knappt litar på killar.
''Är ni taggade?'' flinar jag och kollar på Cosette som leker med sin purity-ring, jag är faktiskt förvånad över att hon fortfarande är oskuld men glad. Jag vill dra igång en konversation med henne men jag vet inte hur, hon gör mig så osäker.
''Nej'' svarar hon nervöst och tar ett djupt andetag, ett litet skratt lämnar Usher's läppar och mitt leende blir bredare. Jag halkar lite längre ner i sätet och lutar mitt huvud mot nackstödet.
''Mig behöver du inte ens fråga'' flinar Usher, Usher är van vid detta men det är Cosette som nyligen har slängts in i en värld man inte kan hantera. Pressen kan bli för hård och papparazzi är inte alltid snälla vid en.
Men jag gör mitt bästa, jag gör det här för mina fans. Jag måste fokusera på det positiva.
Men jag gör mitt bästa, jag gör det här för mina fans. Jag måste fokusera på det positiva.
''Framme'' piper Cosette nervöst och jag skakar skämtsamt på huvudet och öppnar bildörren.
Omedelbart börjar papparazzi knappa av deras kameror. Är det verkligen så roligt att ta foto på personer dem inte har en aning om? Jag rättar till min kavaj och sträcker ut min hand till Cosette, hon ger mig ett obehagligt leende och stiger ut ur bilen. Jag lägger min arm runt hennes midja och hon gör ingen ansats att ta bort den.
''Andas Cosette, det här kommer gå bra'' viskar jag i hennes öra. Hon nickar och slappnar av, jag kommer vara här vid hennes sida genom hela galan. Usher stiger ut ur bilen och lägger också sin arm runt Cosette.
Så står vi ett tag och låter papparazzi ta sina efterlängtade bilder.
''Andas Cosette, det här kommer gå bra'' viskar jag i hennes öra. Hon nickar och slappnar av, jag kommer vara här vid hennes sida genom hela galan. Usher stiger ut ur bilen och lägger också sin arm runt Cosette.
Så står vi ett tag och låter papparazzi ta sina efterlängtade bilder.
''Är det din flickvän Justin?''
''Vem är den vackra tjejen mellan er Usher och Justin?''
''Hur länge har ni dejtat?''
''Vad heter hon?''
Frågor slängs i ansiktet på oss och jag ger dem en hemlighetsfull blick, Usher kommer avslöja allting där inne. Han kommer berätta om Cosette, en av dem hundra anledningarna till varför han ville att hon skulle följa med.
Jag ser One Direction på mattan en bit bort och jag vinkar glatt mot dem. Killarna börjar gå mot oss och jag släpper motvilligt Cosette.
''Hello lads!'' häslar jag glatt och ger dem en varsin kram. Usher hälsar på dem med sitt manliga sätt, skaka hand. De här killarna är en av mina nära vänner och jag litar verkligen på dem. Att Niall är en belieber gör faktiskt saken bättre. Cosette hälsar också på dem och presenterar sig själv men lämnar ''Jag är Usher's lillasyster'' - detaljen utanför.
COSETTE'S PERSPEKTIV:
Awkward, awkward och ännu mer awkward. Att jag, Selena och Justin är på samma galan måste nog vara det mest pinsamma jag har varit med om. Hela världen vet att Justin och Selena har gjort slut och knappt 1 månad senare så ser pressen Justin med mig. Rykten har gått och Usher har försökt ordna allting men eftersom ryktena inte handlar om honom och för att han är Usher så har ingen lyssnat. Så det är jag eller Justin som får lugna ner allting och just nu lutar det jättemycket åt Justin's håll.
''Hello beautiful!''
Jag måste nog var den mest segaste tjejen on earth med uppdateringen.
En random fråga: Hur gamla är ni? :)
Published: 2013-03-23 Time: 16:32:22 Filed Under: A dash of love
15 - Crush
PREVIOUS: Att sova topless är faktiskt en av dem bästa sakerna, man sover så bekvämt då. Man blir varken varm eller svettas. Jag kryper ner under mitt täcke och bestämmer mig för att städa allting imorgon. KCA, en gala jag alltid har velat besöka. Eller jag har faktiskt velat besöka vartenda gala som hålls.
''Tack för allting Usher'' mumlar jag ännu en gång för mig själv innan jag faller i en djup dvala.
''Vakna C!'' väser Usher och skakar min livlösa kropp, jag rycker till och öppnar sakta ögonen och möter hans inte så glada blick.
''Klockan är 1, om 3 timmar ska vi ut på middag med mina vänner, skynda dig!''
Usher vänder mig ryggen och går ut ur mitt rum. Jag spärrar upp ögonen och slänger täcket åt sidan och reser mig hastigt upp. Världen runt om mig börjar snurra och jag sätter mig försiktigt ner igen så hjärnan hinner med. Jag reser mig upp igen och går snabbt in på badrummet. Usher nämnde aldrig någon middag igår, eller så va det jag som bara lyssnade med ett halvt öra. Jag strippar av mig trosorna som är det enda jag har på min kropp innan jag går in i duschen och skruvar på det kalla vattnet. Det kalla vattnet rinner ner för min kropp och ger mig gåshud över mina armar. Jag ryser till och skruvar på det varma vattnet.
Jag drar på mig en svartgul bh och över så har jag ett blåttlila linne som visar min mage lite.
Till dem kläderna så har jag ett par vita byxor som sitter tight över mina ben. Jag kammar snabbt igenom mitt hår och låter det falla bak på mina axlar, jag slänger en blick på klockan och ser att den har hunnit bli två.
Jag tar fram min nesseccär och plockar först fram foundation och lägger det över hela mitt ansikte, inte så mycket så att man ser det utan naturellt. Jag lägger på några lager mascara och kollar mig nöjt i spegeln, inte för mycket och inte för lite heller utan naturellt. Jag tar min mobil i handen och går ut till Usher som står i köket.
Till dem kläderna så har jag ett par vita byxor som sitter tight över mina ben. Jag kammar snabbt igenom mitt hår och låter det falla bak på mina axlar, jag slänger en blick på klockan och ser att den har hunnit bli två.
Jag tar fram min nesseccär och plockar först fram foundation och lägger det över hela mitt ansikte, inte så mycket så att man ser det utan naturellt. Jag lägger på några lager mascara och kollar mig nöjt i spegeln, inte för mycket och inte för lite heller utan naturellt. Jag tar min mobil i handen och går ut till Usher som står i köket.
''Fuck!'' mumlar han och tappar något på golvet, jag sträcker mig över hans axel och ser att han försöker laga äggröra med bacon.
''Usher flytta dig, jag kan fixa det!'' skrattar jag och han hoppar skrämt till, vilket får mig att skratta ännu mer. Usher flyttar sig åt sidan och jag ställer mig på det stället han stod på för några sekunder sen och börjar röra om äggen som ett riktigt proffs.
''Du kommer seriöst bli en grym hemmafru!'' muttrar Usher och jag himlar med ögonen. Hemmafru? My ass.
Ett pling på dörren får mig och Usher hoppa till, han ger mig ett snett leende och går iväg för att öppna.
Jag lägger upp den klara maten i tre olika tallrikar, tre? Vem har Usher bjudit över? Tunga steg hörs och snart tystnar allting, jag kollar mig över axeln och ser Usher's ryggtavla. Vem snackar han med?
Ett pling på dörren får mig och Usher hoppa till, han ger mig ett snett leende och går iväg för att öppna.
Jag lägger upp den klara maten i tre olika tallrikar, tre? Vem har Usher bjudit över? Tunga steg hörs och snart tystnar allting, jag kollar mig över axeln och ser Usher's ryggtavla. Vem snackar han med?
Jag rycker på axlarna och vänder mig om igen och lägger även upp bacon på Usher's tallrik.
Jag har aldrig riktigt gillat bacon så jag lastar på allting på dem två andra tallrikarna.
Jag har aldrig riktigt gillat bacon så jag lastar på allting på dem två andra tallrikarna.
''Usher, det är färdigt!'' ropar jag och ställer fram tallrikarna på bordet. Jag tar fram bestick och glas och ställer även det på bordet. Steg närmar sig och jag vänder mig om mot dörren för att se vem det är som följer Usher tätt i häl. Jag stelnar till och stirrar på Justin, förutom att jag ska spendera 4 veckor med Justin under samma tak när vi åker till Rio de Janeiro så ska jag även spendera min sista dag här i Atlanta med honom.
Fancy middag med Usher's vänner, KCA som jag senare ikväll ska gå på med Usher, denna lilla middagen.
Fancy middag med Usher's vänner, KCA som jag senare ikväll ska gå på med Usher, denna lilla middagen.
Det är en av Usher's hundra tricks att få som han vill, i hans lek är jag huvudpersonen och Justin är lockbetet. Jag suckar lågt och sätter mig ner, lite trevlig kan jag trots allt va. Justin sätter sig ner mitt emot mig och Usher sätter sig på kanten av bordet. I detta ögonblicket känns det som Usher är kungen och vi hälsar på på han palats. Jag slänger en blick på Usher och börjar under tystnad äta, jag äter så lite jag kan så jag kan få i mig någonting under middagen senare idag.
Jag skjuter ifrån mig tallriken och lutar mig bak i stolen och lyssnar på när Usher och Justin har en hetsig konversation om vad dem vill göra så fort vi kommer fram till Brasilien. Justin's ray bans hänger i hans v-ringade militär t-shirt. Hans t-shirt sitter tight över Justin's kropp och avslöjar hans arm muskler, ska jag erkänna så har han - sen sist jag såg honom - blivit snyggare. Usher's mobil börjar ringa och jag hoppar skrämt till och ett litet skrik lämnar mina läppar och Justin ger mitt ett snett flin. Usher ursäktar sig och reser sig upp, jag kollar ner på mina händer och börjar leka med duken på bordet. Jag känner Justin's blickar bränna sig i min hud.
''Ey bro, jag måste dra nu men kör du Cosette till middagen?'' frågar Usher när han kommer tillbaka och ler sitt sötaste leende mot mig, jag spärrar upp ögonen. Ska han bara lämna mig sådär med Justin?
Det är för gudsskull tredje gången jag träffar människan.
Justin's leende blir - om det ens går - bredare och han nickar snabbt på huvudet.
''Det är bra!'' säger Usher glatt och gör sitt handslag med Justin och ger mig en hastig puss på hjässan innan han förvinner lika fort. An awkward moment uppstår och jag reser mig snabbt upp och börjar plocka undan min och Usher's tallrik samt glas. Justin reser sig också upp och börjar plocka undan efter sig.
Jag ställer mig framför disken och bestämmer mig för att diska förhand så jag får någonting annat att tänka på under några minuter. Mina förväntningar var antagligen för höga för Justin rör sig inte en millimeter förutom då han kommer fram till mig. Jag känner Justin's armar runt min midja och jag stelnar till, han lutar sin haka på min axel och jag ökar omedelbart farten på mina händer. Justin flyttar sin hand och lägger den över min.
''Ta det lugnt Cosette, slappna av'' viskar han i mitt öra och plaserar en kyss på min tinning.
Jag slappnar av en aning och sköjer av glaset som jag har dränkt med tvål. Rösten i huvudet skriker åt mig att jag ska njuta av Justin's närhet, men hur fan ska jag göra det? Hela tiden spelas vår fight upp i huvudet på mig, varje gång vi träffas, varje gång jag ska blunda, varje gång någon nämner hans namn.
Hur i helvete ska jag kunna slappna av i hans närhet när han så många gånger har orsakat mig smärta?
Jag sköljer av den sista tallriken och stänger sen av det rinnande vattnet. Justin tar ett steg bak och jag ser det som en möjlighet att rymma till mitt rum. Jag ger Justin ett stelt leende, ursäktar mig och går förbi honom, innan jag tar ett steg till så sluter han sina fingrar runt min handled och rycker mig tillbaka så jag trillar i hans famn.
Jag sköljer av den sista tallriken och stänger sen av det rinnande vattnet. Justin tar ett steg bak och jag ser det som en möjlighet att rymma till mitt rum. Jag ger Justin ett stelt leende, ursäktar mig och går förbi honom, innan jag tar ett steg till så sluter han sina fingrar runt min handled och rycker mig tillbaka så jag trillar i hans famn.
''Vi måste prata'' viskar han och kollar mig djupt i ögonen och hans fingertoppar rör försiktigt min kind.
Jag viker undan och Justin kollar frågandes på mig, jag kommer fortfarande ihåg allt han sa till mig så varför ska han röra mig nu då? Duger jag för honom nu eller?
Jag viker undan och Justin kollar frågandes på mig, jag kommer fortfarande ihåg allt han sa till mig så varför ska han röra mig nu då? Duger jag för honom nu eller?
''Va inte rädd..'' mumlar han och drar mig tätt intill hans kropp. Jag skruvar mig obekvämt i hans famn, Justin's ena arm ligger runt min midja och jag kollar ner på Justin's tröja och börjar leka med en slapp tråd.
Justin lägger sitt pekfinger under min haka och tvingar mig att möta hans blick, han slickar sig runt läpparna och drar mig in i en hård kram.
''Förlåt Cosette, förlåt för allt!''
I dessa armar har jag en gång känt mig trygg, i dessa armar har jag en gång i tiden kunnat dö i.
Men nu är allting bortblåst, allt vi en gång har kämpat för är borta. Istället har det ersatts med besvikelse och hat. Men har jag rätt att hata Justin? Det är väl klart! Han har skadat mig på ett sätt ingen annan har. Någonsin.
Men nu är allting bortblåst, allt vi en gång har kämpat för är borta. Istället har det ersatts med besvikelse och hat. Men har jag rätt att hata Justin? Det är väl klart! Han har skadat mig på ett sätt ingen annan har. Någonsin.
Slösa inte massa tid och känslor på en person du inte ser en framtid med, Mammas ord upprepar sig i huvudet på mig. Jag lägger mina händer på Justin's bröstkorg och puttar honom lätt ifrån mig.
Jag backar några steg tillbaka och tittar honom djupt i ögonen.
''Du har inte bara sårat mig Justin, du har krossat mig totalt'' Med dem orden sagda vänder jag mig om och går upp på mitt rum. Har allting förändrats nu? Kommer Justin se mig på ett annat sätt? Om han verkligen inte menade det så får han bevisa det för mig. Än så länge är hans ord som rök i luften, bortblåst och har ingen mening.
''Cosette, vi ska åka nu!'' ropar Justin, jag kollar mig en sista gång i spegeln. Jag kände mig inte bekväm i dem förra kläderna så jag bytte om. Ett par svarta jeansshorts som sitter högt i midjan, en puffig vit tröja och min militär jacka. Jag skuttar snabbt ner för trappan och sätter mig på golvet framför ytterdörren, ska jag ha supras eller converse? Converse tar längre tid så jag snappar åt mig mina vita supras och drar på dem lätt som en plätt.
Jag känner Justin's blick över min kropp men ignorerar honom, jag tänker inte visa honom hur påverkad jag blir. Hans åsikter har alltid prioterat allting men inte längre, vart har tiden försvunnit? När jag var liten behövde jag inte oroa mig om vad jag ska ha på mig eller vad folk hit och dit sa. Men nu verkar det vara allt vi i samhället bryr oss om, för vem gör vi oss snygga? För vem ska vi ta alla dessa kränkningarna och nedtryckningen? Ingen, vi ska inte behöva stå och lyssna på vad folk säger när de inte ens är bättre själva.
''Säger någon att du inte är vacker min dotter, vänd dig om och visa dem din fabolous ass'' och det var precis vad jag hade gjort med Justin den dagen vi bråkade. Jag hade sprungit ifrån honom, långt bort.
''Cosette, hur mår du?'' frågar Justin oroligt och böjer sig ner, jag skakar diskret på huvudet och reser mig upp. Jag mår alldeles utmärkt, tack för din omtanke Bieber.
''Det är bra..'' mumlar jag tveksamt och går ut, jag vänder mig om och letar efter Justin's bil.
Vad har killen för bil egentligen? Han tar ett mjukt grepp om min armbåge och leder mig mot en bil där man nästan kan spegla sig. Fiskerkarma hör jag Usher säga i bakhuvudet, är det så här en fiskerkarma ser ut? Alldeles glansig? Jag hoppar tyst in i passagerar och kollar ut på vägen, den här resan kommer ta lång tid.
Vad har killen för bil egentligen? Han tar ett mjukt grepp om min armbåge och leder mig mot en bil där man nästan kan spegla sig. Fiskerkarma hör jag Usher säga i bakhuvudet, är det så här en fiskerkarma ser ut? Alldeles glansig? Jag hoppar tyst in i passagerar och kollar ut på vägen, den här resan kommer ta lång tid.
Precis som jag hade trott, det tog ungefär 20 minuter för att åka till resturangen. Självklart är det en överdrivet fancy resturang. Jag suckar och öppnar min bildörr, är det sånt här jag kommer få gå på med Usher så är det bäst att jag vänjer mig. Justin lägger sin hand på min korsrygg och leder mig framåt mot ingången.
Jag rycker upp dörren och går in, min blick letar efter Usher och Justin tar ett hårdare grepp om min midja och föser mig framåt mot ett annat håll. Vart i hela friden är min bror? När vi kommer fram till bordet ser jag Usher sitta och ha en djup konversation med Drake, ett lättnad sköjer över mig och jag skådar resten av dem välbekanta ansiktet och spärrar upp ögonen när tanken slår mig. Vampire-fucking-diaries-cast, Usher kollar upp och möter min blick. Jag ger honom det största och gulligaste leendet jag har och går fram till honom.
Jag försöker att inte slänga alltför många blickar på Ian och Paul. Jag sätter mig ner i Usher's knä och verkligen ger honom en hård kram.
Jag rycker upp dörren och går in, min blick letar efter Usher och Justin tar ett hårdare grepp om min midja och föser mig framåt mot ett annat håll. Vart i hela friden är min bror? När vi kommer fram till bordet ser jag Usher sitta och ha en djup konversation med Drake, ett lättnad sköjer över mig och jag skådar resten av dem välbekanta ansiktet och spärrar upp ögonen när tanken slår mig. Vampire-fucking-diaries-cast, Usher kollar upp och möter min blick. Jag ger honom det största och gulligaste leendet jag har och går fram till honom.
Jag försöker att inte slänga alltför många blickar på Ian och Paul. Jag sätter mig ner i Usher's knä och verkligen ger honom en hård kram.
''Jag...kan..knappt..andas'' säger Usher och jag börjar skratta lite smått samtidigt som jag släpper honom.
''Vem är det Usher?'' frågar Michael som spelar varulven Taylor och nickar mot mig, hans röst får mig att bli varm inombords och jag spricker upp av glädje.
''Guys kan jag få er uppmärksamhet?'' frågar Usher och reser sig upp, jag ställer mig bredvid honom och kollar upp på hans felfria ansikte. Under tiden människorna runt bordet tystnar så studerar jag Usher's ansikte, hur kan man vara så perfekt?
''Det här..'' säger Usher och lägger sin arm runt min midja ''...- är min syster Cosette''.
Jag ger han ett stort leende samtidigt som jag kollar ut på människorna som sitter runt bordet och välkomnar mig. Min blick fastnar på Ian och jag kollar blygt ner på mina skor. Ett lågt flin lämnar Usher's läppar och jag himlar med ögonen.
Jag ger han ett stort leende samtidigt som jag kollar ut på människorna som sitter runt bordet och välkomnar mig. Min blick fastnar på Ian och jag kollar blygt ner på mina skor. Ett lågt flin lämnar Usher's läppar och jag himlar med ögonen.
''Sätt dig bredvid Nina'' säger Usher och gör en gest mot Nina, hon ger mig ett bländande leende och jag skyndar mig snabbt över till stolen bredvid henne. Jämfört med Nina så känner jag mig inte alls vacker.
Hon är verkligen så vacker som hon är på tv om inte mer.
''Hört att du har en crush på min pojkvän'' viskar Nina och börjar skratta, jag kollar generat ner på mina händer och skruvar mig nervöst i stolen.
''Gör henne inte blyg Nina'' Ian's röst ger mig gåshud över hela kroppen.
''Så, när blev du Usher's lillasyster?'' frågar Ian medans han tänder på sin cigarett.
Vi båda står utanför resturangen och snackar. Han röker och jag dricker mitt vin Usher tvingat mig till.
Jag tar ett djupt andetag och läggger huvudet på sned.
Jag tar ett djupt andetag och läggger huvudet på sned.
''För någon månad sen, min pappa ska gifta sig med hans mamma'' förklarar jag lågt och kollar ner på mina skor. Ian förblir tyst och jag kollar upp på honom.
''Vad tycker din mamma då?'' frågar han och höjer på ena ögonbrynet.
''Hon är död Ian..'' säger jag sorgset och han börjar omedelbart hosta.
''Ian?'' frågar jag oroligt och klappar honom hårt på ryggen och räcker honom mitt glas som han tar en klunk av. ''Jag beklagar sorgen Cosette...-''
''Det är okej Ian, du visste inte'' avbryter jag honom och flashar ett leende.
''Hur länge?''
''Sen jag var 11''
''Vill du prata om det?''
Det är första gången någon frågar mig om jag vill prata om mamma, förutom pappa förstås. Han pratar alltid med mig om mamma, ibland tror han att jag har glömt henne. Men hur kan jag glömma någon som har bärt mig i nio månader och uppfostrat mig i 11 år?
''En annan gång, vill inte förstöra stämningen'' ler jag och han besvarar mitt leende.
''Här är nu ju! Vi har letat efter er överallt!'' flinar Paul och ger mig en kram, jag drar in hans doft som luktar en av Usher's parfymer som jag mycket väl känner igen. Ian fimpar sin cigg och gör en gest åt oss att gå in, som den gentleman Paul är så gör han en gest åt mig att jag ska gå först. Jag ger honom ett flirtigt leende och går in, visst vet jag att han är förlovad men hans fiancé är inte här. Jag sätter mig ner bredvid Nina och ger
Kat - som spelar Bonnie - ett leende.
''Här är nu ju! Vi har letat efter er överallt!'' flinar Paul och ger mig en kram, jag drar in hans doft som luktar en av Usher's parfymer som jag mycket väl känner igen. Ian fimpar sin cigg och gör en gest åt oss att gå in, som den gentleman Paul är så gör han en gest åt mig att jag ska gå först. Jag ger honom ett flirtigt leende och går in, visst vet jag att han är förlovad men hans fiancé är inte här. Jag sätter mig ner bredvid Nina och ger
Kat - som spelar Bonnie - ett leende.
''Cosette, Justin, vi måste gå nu ifall vi ska hinna byta om till galan'' säger Usher och reser sig upp, jag nickar och vi båda reser oss upp samtidigt. Jag och Justin ställer oss på varsin sida om Usher och säger hejdå till dem andra.
''Får jag ingen kram?'' frågar Ian och låtsas bli ledsen, jag spricker upp i ett leende och lägger mina armar runt hans hals. Han kramar mig hårt tillbaka och släpper mig sen.
''Ses om någon timme beautiful!'' ler han och pussar mig på pannan. Jag kollar generat ner på mina skor och vänder mig sen om och går till Usher. Tonight's gonna be a good night.
Försökte skriva ett långt kapitel, ha en fortsatt bra lördag allihopa! :')
En random fråga: Har ni en novellblogg? Isåfall länka! :)
Published: 2013-03-20 Time: 19:39:18 Filed Under: A dash of love
14 - ALAYLM
PREVIOUS: ''Sen när jag representerar dig för världen och du börjar göra konserter så kommer du även bli nominerad i vissa kategorier så du kommer stöta på dem flera gånger'' säger Usher allvarligt som om det är den mest uppenbara saken i världen. Han har rätt, delvis. Det är kanske inte alltid jag kan gå på dem galorna och det är inte alltid dem är där, man blir inte nominerad till vilken gala som helst precis.
''Men på ett villkor!'' säger Usher bestämt och håller upp sitt pekfinger mot mig.
''Vadå?'' i den sekunden är jag beredd på att göra verkligen allting.
JUSTIN'S PERSPEKTIV:
''Lägg upp en bild på instagram Justin!'' ropar Alfredo, jag rycker på axlarna och ger honom min mobil.
Jag ställer mig i ett hörn med micken och slår ut med armarna samtidigt som jackan åker ner till armvecken.
Jag ställer mig i ett hörn med micken och slår ut med armarna samtidigt som jackan åker ner till armvecken.
''Så!'' säger han glatt och ger mig mobilen, jag kollar på fotot och lägger sen ut den på instagram och skriver:
''What's song is next?''
''What's song is next?''
Efter att bilden har laddats upp så går jag direkt ut från appen och låser mobilen, mina fans lyckas alltid distrahera mig med deras roliga kommentarer.
''Justin ut på scen!'' ropar Scooter, på vägen ut så rycker jag till mig en svart hatt och lägger den på huvudet. Visst är jag trött och vill bara lägga mig ner och sova men för mina fans gör jag verkligen allt för att dem ska må bra. Att se ett leende på deras läppar gör mig glad men att veta att jag är orsaken är obeskrivlig.
''Riktigt grymt Justin, sista låten är baby sen åker vi hem för kvällen stå ut!'' berömmer Scooter mig, jag nickar mot honom och flashar ett leende. Jag byter snabbt om till ett bar svarta skinny jeans och ett vitt leende.
Sista låten kvar upprepas hela tiden i huvudet på mig och det gör så att mitt adrenalin pumpar snabbare.
Jag slänger en snabb blick på mamma och springer sen ut på scenen igen.
''Who wants to be my baby?'' ropar jag och till svar får jag flera höga skrik. Jag skrattar lite smått och introt till baby börjar.
''Tack så mycket guys, ni är alla amazing och jag älskar er!'' tackar jag fansen innan jag går backstage.
Bakom scenen får jag jättemycket berömmelse om att kvällen har varit rolig och att jag var duktig.
Någonting som faktiskt glädjer mig jättemycket. Att vara den första unga stjärnan som har haft fem album på topplistan genom historien är något man knappas kan tro på, varit nominerad till över 50 galor och vunnit jättemånga priser, tappade bort räkningen efter 50, allt det här tack vare mina fans. Världen där ute kommer aldrig förstå min kärlek till dem, världen kommer aldrig förstå varför dem betyder för mig.
Dem har gjort det här möjligt för mig, dem har bevisat att allting som stämplas som omöjligt faktiskt kan hända.
Dem har gjort det här möjligt för mig, dem har bevisat att allting som stämplas som omöjligt faktiskt kan hända.
COSETTE'S PERSPEKTIV:
''Vad för villkor Usher?''
''Du är skyldig mig en tjänst, du får inte protestera eller vägra!''
''DEAL!'' skriker jag och studsar glatt upp och ner, Usher skakar på huvudet och börjar skratta.
''Du ska med mig till KCA imorgon och efter det så åker vi till Rio De Janeiro'' ler han och jag spärrar upp ögonen, Rio, jag har alltid drömt om att få åka dit. Ligga på stranden och spana in killar hit och dit med abs.
Jag blir alldeles stum, vad ska man säga till mannen som erbjöd en resa till fucking RIO DE JANEIRO?!
Jag blir alldeles stum, vad ska man säga till mannen som erbjöd en resa till fucking RIO DE JANEIRO?!
I det här tillfället verkar inte ett 'tack' räcka. Jag blinkar ett par gånger och torkar bort tårarna, visst har jag själv råd att åka till Rio men jag har aldrig fått av pappa, han vill inte skicka iväg mig själv.
''Men pappa då?'' frågar jag efter vad som känns en evighet.
''Jag pratar med honom, oroa dig inte!''
Hur kan en främling såra dig men ändå få dig att känna dig bra? Det här är mer än vad jag har drömt om.
För Usher är säkert det här ingenting men för mig är det hela världen.
För Usher är säkert det här ingenting men för mig är det hela världen.
''En sak till innan jag glömmer!'' säger han och knäpper med fingrarna, jag skruvar snabbt ner volymen på tvn och kollar nyfiket men ändå intresserad på honom.
''Vi ska vara där i 4 veckor och Justin, Jaden, Drake, Eponine och Heather följer med''
Mitt leende bleknar snabbt på och jag tvingar mig själv att le igen så Usher inte misstänker något.
Great, 4 veckor med Justin. Som om denna senaste veckan inte räckte.
Great, 4 veckor med Justin. Som om denna senaste veckan inte räckte.
''Heather, min kusin?'' frågar jag glatt och han nickar stort, åh jag har inte träffat henne på ett år!
Jag känner saknaden av henne krypa fram och jag pressar snabbt ihop läpparna till ett rakt streck.
Jag känner saknaden av henne krypa fram och jag pressar snabbt ihop läpparna till ett rakt streck.
Jag reser mig upp och börjar gå mot mitt rum men jag vänder mig snabbt om och går tillbaka till Usher.
''När åker vi sa du?''
''Imorgon natt, börja packa så du har allting färdigt när chauffören ska hämta våra saker''
Utan att yttra ett ord till så vänder jag mig om och går mot mitt rum, vad i helvete ska jag packa ner?
Jag tar fram min vita resväska och lägger den på sängen, det första jag tar ut ur mina lådor är underkläder och bikini. Det är bland det viktigaste.
''PACKA INTE SÅ MYCKET C, VI SKA SHOPPA DÄR OCKSÅ!'' skriker Usher efter mig och jag ropar ett enkelt 'okej' tillbaka. Shorts, mina vans, klänningar, ännu fler shorts, magtröjor, koftor som jag kan använda på kvällen. Några par byxor ifall vädret skulle få för sig att ändras, jeansväst, en puffig tröja, min guldiga klocka, militär jackan.
Efter vad som känns 10 år så har jag packat färdigt, jag kollar på min mobilklocka och ser att den är över tolv på natten.
''Oj!'' gäspar jag stort och lägger mig ner helt utmattad på golvet. Fem minuters vila gör verkligen en skillnad, särskilt på oss tjejer. Jag reser mig upp på vingliga ben och lyckas på något sätt få av mig mina kläder så jag står mitt i rummet med underkläder.
''Ikväll måste jag sova bekvämt så jag är utvilad imorgon..'' mumlar jag för mig själv och tar av mig bhn.
Att sova topless är faktiskt en av dem bästa sakerna, man sover så bekvämt då. Man blir varken varm eller svettas. Jag kryper ner under mitt täcke och bestämmer mig för att städa allting imorgon. KCA, en gala jag alltid har velat besöka. Eller jag har faktiskt velat besöka vartenda gala som hålls.
Att sova topless är faktiskt en av dem bästa sakerna, man sover så bekvämt då. Man blir varken varm eller svettas. Jag kryper ner under mitt täcke och bestämmer mig för att städa allting imorgon. KCA, en gala jag alltid har velat besöka. Eller jag har faktiskt velat besöka vartenda gala som hålls.
''Tack för allting Usher'' mumlar jag ännu en gång för mig själv innan jag faller i en djup dvala.
Vad tycker ni om att Justin ska följa med till Rio?
btw, Rio de Janeiro ligger i brasilien. Har inte varit där men vill jättegärna dit! :)
En random fråga: Vilken är er favorit musikvideo av Justin om ni måste välja? :)
Published: 2013-03-17 Time: 21:21:00 Filed Under: A dash of love
13 - U serious?
PREVIOUS: ''gjort'' mumlar Justin och hugger in på ännu två pannkakor. Jag äter upp det sista av mina pannkakor och reser mig upp sen. Jag lägger ner min tallrik och bestick i diskhon och puttar in min stol och börjar bege mig mot ytterdörren.
''Vart ska du?'' ropar Usher efter mig.
''Ut!''
COSETTE'S PERSPEKTIV:
Jag parkerar utanför Eponine's hus och mina andetag blir snabbare, jag känner att ångern stiger inom mig och innan jag startar bilen och kör iväg så stiger jag ut ur bilen. Jag har kommit så här långt, jag tänker inte vända mig om och köra iväg.
''Sluta va så feg Cosette..'' mumlar jag för mig själv och går upp för hennes stentrappa.
Jag plingar snabbt på dörren och väntar otåligt på att hon ska öppna, knappt några sekunder senare öppnas dörren och framför mig står Eponine med ett leende.
''Hej!'' säger hon och går åt sidan så jag kan komma in, jag ger henne ett stelt leende och går in.
På sättet jag beter mig så kan man tro att det är första gången jag är hemma hos Eponine, jag går in i hennes kök och sätter mig på deras höga barstol. Hon sätter sig framför mig och väntar tålamodigt på att jag ska börja prata. Jag snurrar nervöst på min stol, varför är jag så nervös egentligen? Det är bara Eponine, hon har sett mig galen och helt tappad flera gånger.
''Eh, förlåt för att jag reagerade här om dagen..'' mumlar jag och kollar ner på mina tights och börjar leka med hålet.
''No no no, det är inte du som ska be om ursäkt. Det är jag, förlåt för att jag inte berättade det'' säger hon och går fram till mig, jag slår mina armar runt hennes hals och kramar henne hårt.
Gud vad jag har saknat henne, dessa 3 dagarna har varit jobbiga, ingen Eponine som jag kan prata ut med. Eponine besvarar min kram och drar ner mig från stolen, som vanligt avbryts vi av att en av våra mobiler börjar ringa. Är vi verkligen så populära att vi knappt får göra något i 3 sekunder innan någon avbryter.
''Det är din mobil Cosette'' flinar Eponine och vickar retsamt på sina ögonbryn, jag himlar med ögonen och tar ut mobilen från skinnjackan och ser Justin's namn på displayen.
''Ja?'' frågar jag lite smått irriterat vilket inte var meningen.
''Ringer jag i dåligt tillfälle?''
''Nej, det är bara jag som lät mer irriterad än vad jag egentligen är..'' flinar jag och skriver 'Justin' i luften till Eponine, hon spärrar upp sina vackra blåa ögon och kollar på mig som ett litet barn på julafton som precis har öppnat sin present och fått det hon länge har önskat sig.
''Sååå, hur går det mellan Pennie och dig''
''Fintfint vi blev nyss vänner igen, du särar inte på oss så lätt vettu!''
''Vad menar du?'' han lät inte alls som den glada Justin längre, jag smäller handen för munnen och spärrar upp ögonen. Varför säger jag alltid saker som får folk att reagera på ett sätt jag inte vill att dem ska reagera?
''Eh, ingenting..'' Bra jobbat Cosette, verkligen! Justin på andra sidan telefonen blir tyst och allt som hörs är hans andetag.
''Justin..'' mumlar jag och suckar, varför.kan.jag.aldrig.kontrollera.min.jävla.käft.?.
''Det är okej, men vi ses!'' jag hinner inte svara tillbaka innan dem ljusa tonerna hörs, jag lägger surt på och slänger mobilen på bordet. Justin vet att jag hatar när någon lägger på mitt upp i ansiktet på mig men ändå så gör han det.
''Han blev sur..'' mumlar jag och damp ner på trästolen, Eponine lägger fram Ben&Jerrys glass till mig och jag ger henne ett tacksamt leende. Precis vad jag behöver just nu, så fort jag har fått en sked så hugger jag in.
''Vänta lite!'' säger hon och lägger en jordgubb i kanten på mitt glasspaket och lyfter sen sin mobil.
''Jag måste instagramma!'' förklarar hon och jag börjar småskratta.
''Du är besatt''
Hon skakar stolt på huvudet och tvingar mig att le och hålla upp min glass så hon kan ta ett foto.
Enligt Eponine så måste man minst varje dag lägga upp ett foto och berätta vad man gör, har instagram blivit något facebook liknande nu eller?
Enligt Eponine så måste man minst varje dag lägga upp ett foto och berätta vad man gör, har instagram blivit något facebook liknande nu eller?
Efter att ha tråkat hemma hos Eponine i ett par timmar så beger jag mig hemåt.
''Det är skola imorgon, skjut mig!'' gnäller jag och slänger mig på soffan, Usher börjar skratta och jag kan inte låta bli att slänga en kudde på honom.
''Skratta inte gamling!'' muttrar jag och låtsas blir sur, som dum som Usher är så går han på det.
''Blev du seriöst sur?'' frågar han och jag skakar på huvudet och spricker upp i ett leende, jag blir inte sur för en sån liten sak. Han besvarar mitt leende och lutar sig tillbaka i den lilla fotöljen och börjar zippa mellan kanalerna.
''VAMPIRE DIARIES!'' skriker jag glatt och sätter mig omedelbart upp. Usher rycker till för mitt plötsliga skrik och för att jävlas med mig så zippar han vidare. Jag hoppar på honom och rycker fjärrkontrollen ur hans händer innan jag sätter mig på min plats och bläddrar tillbaka till programet.
''Ian och Paul är så jävla snygga!'' säger jag och lägger händerna för kinderna, säger någon kotte emot att dem inte är det så borde personen gå och checka sina ögon en extra gång, vem vet hen kanske behöver glasögon.
''Vill du träffa dem?'' frågar Usher plötsligt och jag möter chockat hans blick
''Seriöst?'' frågar jag och glömmer allt runt omkring mig för en sekund, jag hade precis gjort vad som helst för att träffa dem.
''Du kan följa med mig till American Music Award, dem brukar alltid vara på galorna''
Jag spärrar upp mina ögon och nickar hysteriskt på huvudet, fuck yeah, ibland är det ändå rätt så bra att Usher blev min bror, hade det varit någon annan så hade den personen kanske inte kunnat fixa det.
''Du är verkligen jättebäst om jag får träffa dem!''
''Lugn tjejen, du ska!'' flinar Usher och blinkar med ena ögat, mina kinder blir tomatröda och jag blickar snabbt ner på kudden som ligger i mitt knä. Mitt hjärta har sedan 2009 tillhört dessa två unga sexiga männen, bara sådär så fångade dem mitt hjärta.
''Sen när jag representerar dig för världen och du börjar göra konserter så kommer du även bli nominerad i vissa kategorier så du kommer stöta på dem flera gånger'' säger Usher allvarligt som om det är den mest uppenbara saken i världen. Han har rätt, delvis. Det är kanske inte alltid jag kan gå på dem galorna och det är inte alltid dem är där, man blir inte nominerad till vilken gala som helst precis.
''Men på ett villkor!'' säger Usher bestämt och håller upp sitt pekfinger mot mig.
''Vadå?'' i den sekunden är jag beredd på att göra verkligen allting.
Ett kort andra kapitel för att en av mina läsare bad mig :')
Jag är fortfarande nybörjare på Gimp så förvänta inte er värsta proffsbilderna ;)
En random fråga: Vad tyckte ni om Jelena när dem var tillsammans?
Published: 2013-03-17 Time: 16:37:00 Filed Under: A dash of love
12 - Pancakes
PREVIOUS: ''Han lät mig inte betala notan, skrek i resturangen och skapade kaos!''
''JAG? Det var ju du som va så fucking envis!''
''Okej det räcker nu!'' skriker Usher och överröstar oss, Cosette himlar med ögonen och försvinner ner för korridoren. Dagen jag trodde skulle sluta bra slutar i en ren katasrof och har förvärrat allting mellan mig och henne.
''Okej det räcker nu!'' skriker Usher och överröstar oss, Cosette himlar med ögonen och försvinner ner för korridoren. Dagen jag trodde skulle sluta bra slutar i en ren katasrof och har förvärrat allting mellan mig och henne.
JUSTIN'S PERSPEKTIV:
Efter 2 timmars ignorerande från Cosette's sida så står jag inte ut mer, jag reser mig upp från soffan och Usher kollar frågandes på mig. Jag pekar mot Cosette's rum och rycker på axlarna, han nickar och ger mig ett leende. Bara sådär inga ord utbytta, ingen av oss orkade så mycket som att lyfta sig själv.
Jag hasar mig fram till Cosette's rum fast min trötta hjärna säger emot, jag måste få veta om hon verkligen är sur på mig. Vi måste prata om det. Jag lyfter min hand och knackar mjukt på hennes dörr,
''Kom in!''
''Kom in!''
Jag öppnar försiktigt dörren och sticker in huvudet, hon himlar med ögonen och vänder mig ryggen.
Jag tar några steg in i rummet och stänger trädörren efter mig.
Jag tar några steg in i rummet och stänger trädörren efter mig.
''Hey'' mumlar jag och sätter mig ner på sängen, hon vänder sig om och kollar surt på mig.
''Get over it C, vi delade ju..'' muttrade jag och använde hennes smeknamn som jag inte har använt på över 5 år.
''Kalla mig inte de''
''Kalla mig inte de''
Min bröstkorg lyfts tungt upp och ner och jag försöker behärska min ilska så jag inte slänger ur mig något jag kommer få betala för, jag försöker trots allt få tillbaka henne. Varför vill hon inte att jag ska använda hennes smeknamn? Visst, hon har inte förlåtit mig än och kommer säkert inte göra det för fem öre men hon kan inte, får inte tortera mig sådär. Jag vill inte låtsas att allting är bra när det egentligen är tvärtom.
''Fine men du kan åtminstone snacka med mig..'' besvikelsen i min röst hördes klart och tydligt.
Jag reser mig upp och ger henne ett stelt leende innan jag vänder mig om och går tvärs över rummet bort till dörren.
''Justin, får jag fråga dig en sak?'' frågar hon och gör så jag vänder mig om mot henne.
''Självklart!'' säger jag och lutar mig mot dörrkarmen, hon öppnar och stänger sin mun ett flertal gånger.
Som om hon inte vet hur hon ska formelera sin fråga eller om hon är rädd att jag ska göra någonting mot henne. Jag kommer aldrig skada henne igen, ord sårar men det visste jag inte då. Utan henne känns det helt tomt, som om livet är meningslöst. Har du någon gång känt att allt du gör är otillräckligt? Att dina vänner bara är med dig men egentligen tycker du är ett stort skämt? Jag har känt så flera gånger, jag vet att det inte är sant men ibland börjar man tvivla på sig själv.
Som om hon inte vet hur hon ska formelera sin fråga eller om hon är rädd att jag ska göra någonting mot henne. Jag kommer aldrig skada henne igen, ord sårar men det visste jag inte då. Utan henne känns det helt tomt, som om livet är meningslöst. Har du någon gång känt att allt du gör är otillräckligt? Att dina vänner bara är med dig men egentligen tycker du är ett stort skämt? Jag har känt så flera gånger, jag vet att det inte är sant men ibland börjar man tvivla på sig själv.
''Hur är det med Eponine?'' frågar hon äntligen till slut, man hör på Cosette's röst att hon är orolig.
''Ring henne så vet du'' mumlar jag och rycker på mina axlar, ganska uppenbart eller hur?
COSETTE'S PERSPEKTIV:
Justin vänder sig om och går ut ur mitt rum, ska jag verkligen ringa henne eller gå över till henne?
Det andra alternativet överväger, jag vill inte reda ut saker och ting genom telefon. Det är liksom inte min och Eponine's grej. Jag vet att jag överreagerade och jag ångrar det verkligen. Egentligen är det ingen big deal, so what om Justin är hos sin mormor och vi ska över på middag där, han får inte vara orsaken till att jag slutar göra saker och ting. Jag studsar snabbt upp från min säng, sätter plattången i uttaget och går fram till min gaderob. Jag tar fram ett par slitna tights och shorts, jag börjar leta efter en matchande tröja och väljer tillslut ett svart puffigt linne. Över så har jag min svarta skinnjacka. Vid det här laget så har plattången blivit varm och jag delar snabbt upp mitt hår på mitten och börjar platta ena sidan. Knappt 10 minuter efter så börjar vibrationer från min mobil höras och jag lägger ner plattången och svarar.
Det andra alternativet överväger, jag vill inte reda ut saker och ting genom telefon. Det är liksom inte min och Eponine's grej. Jag vet att jag överreagerade och jag ångrar det verkligen. Egentligen är det ingen big deal, so what om Justin är hos sin mormor och vi ska över på middag där, han får inte vara orsaken till att jag slutar göra saker och ting. Jag studsar snabbt upp från min säng, sätter plattången i uttaget och går fram till min gaderob. Jag tar fram ett par slitna tights och shorts, jag börjar leta efter en matchande tröja och väljer tillslut ett svart puffigt linne. Över så har jag min svarta skinnjacka. Vid det här laget så har plattången blivit varm och jag delar snabbt upp mitt hår på mitten och börjar platta ena sidan. Knappt 10 minuter efter så börjar vibrationer från min mobil höras och jag lägger ner plattången och svarar.
''Cosette''
''Hey C, vill du ha pannkakor?'' frågar Justin's välbekanta röst, han är precis några meter utanför mitt rum och istället för att ropa så ringer han till min mobil, seriöst?
''Du kunde ropat..'' mumlar jag och går tillbaka till min plattång, jag lägger på högtalaren och ställer den på mitt sminkbord och fortsätter platta håret.
''Jag får inte skrika av Mama Jan, mina stämmor you know''
Utan att behöva se honom framför mig vet jag att han har sitt retliga flin på läpparna.
''Som om du lyssnar, ja jag ska ha pannkakor!'' muttrar jag och lägger på, jag slänger en blick på klockan och låser mobilen efteråt.
Efter att ha kladdat på lite mascara och plattat mitt hår så kollar jag mig nöjt i badrums spegeln.
Ett busigt leende sprider sig på mina läppar och jag tar upp min mobil, det skadar inte att ta ett foto.
Jag ler åt mitt blåa gris-skal och vrider sen kameran mot spegeln och börjar posa.
Ett busigt leende sprider sig på mina läppar och jag tar upp min mobil, det skadar inte att ta ett foto.
Jag ler åt mitt blåa gris-skal och vrider sen kameran mot spegeln och börjar posa.
''Känner jag dig rätt så egotrippar du dig just nu, kan jag få vara med?'' flinar Justin utanför dörren, jag brister ut i skratt och öppnar dörren och går ut istället för att släppa in Justin.
''Men..-''
''Är pannkakorna färdiga?'' frågar jag och kollar glatt på Justin, hans blick kryper över min kropp och han biter sig i underläppen.
''Ohlala, vart ska du?''
''Eponine..'' halv viskar jag och kollar ner på mina fötter, Justin går fram till mig och lägger sina armar runt min midja och drar mig tätt intill honom. Mina händer vilar på hans magmuskler och jag lutar mitt huvud mot hans axel.
''Everything will be alright'' viskar han i mitt öra och stryker mig över håret. 'VAD HÅLLER DU PÅ MED?!' skriker en röst i huvudet på mig, jag tar två steg bakåt och skakar av mig Justin's armar.
''Eh..-''
''Vi går och äter nu'' säger han och pekar mot dörren, jag nickar och går före honom ut till köket.
Usher sitter vid bordet och pillar på sin mobil i väntan på att vi ska komma. Jag sätter mig ner på Usher's högra sida och lastar på två pannkakor samt vaniljglass och chokladsås på min tallrik.
Usher sitter vid bordet och pillar på sin mobil i väntan på att vi ska komma. Jag sätter mig ner på Usher's högra sida och lastar på två pannkakor samt vaniljglass och chokladsås på min tallrik.
''Har ni gjort dem eller är dem köpta?'' frågar jag med halva munnen full,
''gjort'' mumlar Justin och hugger in på ännu två pannkakor. Jag äter upp det sista av mina pannkakor och reser mig upp sen. Jag lägger ner min tallrik och bestick i diskhon och puttar in min stol och börjar bege mig mot ytterdörren.
''Vart ska du?'' ropar Usher efter mig.
''Ut!''
Ett mellankapitel, i nästa får ni veta vad som händer mellan Eponine/Cosette! :)
Blogg.se dampar, jag har sett alla era kommentarer & mer än halva ville inte publiceras :S
på förra kapitlet dåå.
på förra kapitlet dåå.
Det är första gången jag använder Gimp, tog mig 1 timme att göra bilden så mobbas inte (a)
Jag ska se Justin den 20e i Danmark..
& till alla er som skrev att ni inte har råd, jag lovar hade jag kunnat så hade jag köpt biljetter till var och en av er, ni förtjänar att se Justin & ge aldrig upp hoppet, er tur kommer komma, jag lovar!
Stay strong, never say never & DREAM BIG!
& till tjejen som skrev att ifall hon skulle köpt en biljett så skulle hennes familj inte haft råd till mat på 1 vecka: Va stark, du kommer att se honom & tappa inte hoppet. Som jag sa där ovan, hade jag kunnat så skulle jag köpt biljetter till er alla och jag menar det verkligen!
När jag läste din kommentar så kände jag mig så dum, din kommentar lixom ''smälte'' mitt hjärta,
När jag läste din kommentar så kände jag mig så dum, din kommentar lixom ''smälte'' mitt hjärta,
det gjorde ont i mig och veta att vissa inte kan se sina idoler än men lova mig att Ni inte tappar hoppet? Ni är inte mindre värda för att ni inte har sett honom, tvärtom. Ni är värda för att fast ni inte har sett honom så är ni fortfarande med honom. Det gör er till speciella & du inspirerade mig jättemycket! Styrkekramar till alla er därute!
Published: 2013-03-14 Time: 15:45:17 Filed Under: A dash of love
11 - stubborn
PREVIOUS: Efter att pappa och Usher har sprungit fram och tillbaka mellan studion och hem så har jag äntligen skrivit på några papper och har nu ett skivkontrakt. Det känns så overkligt men så småningom börjar jag inse att det faktiskt håller på att hända. Världen kommer äntligen få veta vem jag är, inte som den ''framgångsrika Desmond's dotter'' utan som en artist, precis vad jag alltid har velat. Min dröm kommer äntligen slå igenom och pressen, den kommer jag kunna hantera med pappa vid min sida. Dreams do come true, you just gotta believe.
JUSTIN'S PERSPEKTIV:
''Usher vi behöver snacka'' säger jag såfort Usher plockar upp sin mobil.
''Hey lilbro, okej kom över!'' säger han glatt och lägger på. Jag tar bilnycklarna i handen och går ut från mormors hus, jag sneglar mot Eponine's fönster och ser att hon står där och blickar ut över staden, jag vinkar och ger henne ett leende som hon glatt besvarar. Jag hoppar in i Range Rovern och börjar köra mot Cosette's hus, Usher och hans mamma har ju flyttat in dit. Under hela färden funderar jag på hur jag ska berätta för Usher vad som hände häromdagen, jag känner efter i fickan och känner att jag har Cosette's falska ID - kort i fickan.
Jag gör inte det här för att vara taskig, jag bryr mig om Cosette. Mer än vad hon någonsin kommer veta.
Jag gör inte det här för att vara taskig, jag bryr mig om Cosette. Mer än vad hon någonsin kommer veta.
''Aye bro!'' säger jag och gör mitt och Usher's typiska handshake.
''Sätt dig bro'' Jag ger honom ett leende och sätter mig ner på dem svarta skinnsofforna.
''Sätt dig bro'' Jag ger honom ett leende och sätter mig ner på dem svarta skinnsofforna.
''Är Desmond hemma?'' frågar jag, Usher skakar på huvudet och kollar frågandes på mig. Jag slickar mig runt läpparna och tar ett djupt andetag innan jag plockar fram det falska id-kortet.
''Hittade Cosette otroligt full på en bar häromdagen, hon har ett falskt ID-kort som hon använder'' säger jag och visar honom kortet. Usher rynkar pannan och tittar på det. Han är förvånad, mer än förvånad men det hade jag också varit. Pressen kommer skriva jättemycket om Usher och hans nya familj nu i början och då vill han självklart inte att något som har med familjen att göra ska läcka ut eller att massa rykten ska gå.
''Hur hittade du detta?''
''Bartendern ringde mig och jag körde direkt dit och tog kortet och släpade även Cosette med mig''
Usher nickar förstående på huvudet och drar handen genom hans megakorta krulliga hår.
Usher nickar förstående på huvudet och drar handen genom hans megakorta krulliga hår.
''Vill inte göra en big deal av det men jag trodde du ville veta iochmed att ni typ snart är syskon'' mumlar jag och kollar ner på mina skor. Jag vill absolut inte förstöra Usher's relation med Cosette.
''Du gör rätt i att berätta för mig, jag ska prata med Cosette. Vi har nyligen skrivit på ett kontrakt och då vill jag inte att detta eller något annat ska komma ut..''
Jag spärrar upp mina ögon, har Cosette fått ett kontrakt? Jag har alltid misstänkt att hon en dag kommer bli en stjärna. Med den magiska rösten hon har så kommer Cosette komma långt.
''Härligt bro!'' skrattar jag och klappar honom på axeln.
''Hon sjöng för mig igår i deras lilla studio, hon är helgrym!'' säger Usher glatt, han pratar om Cosette som om det var diamanter han har hittat och det har han, på sätt och vis.
''Får jag höra?''
Usher nickar och reser sig upp, jag följer efter honom ut i deras lilla studio som jag mycket väl känner igen.
Här jag och Cosette många gånger har spenderat flera timmar. Usher trycker lite här och där och snart börjar introt till Cosette's låt spelas.
Här jag och Cosette många gånger har spenderat flera timmar. Usher trycker lite här och där och snart börjar introt till Cosette's låt spelas.
''Helt grymt!'' säger jag överraskat, det lät faktiskt inte dåligt alls. Jag ser fram emot att höra fler av hennes låtar. Jag ler för mig själv och spelar om låten igen, igen och igen.
''Hon har inte skrivit hela än, men det här är helt grymt!'' skrattar Usher, man ser verkligen hur glad han är.
''Hon har inte skrivit hela än, men det här är helt grymt!'' skrattar Usher, man ser verkligen hur glad han är.
''Usher, jag är hemma!'' hör man Cosette's välbekanta röst skrika från hallen, jag kollar på Usher och biter mig i läppen. Han vet vad som har hänt mellan mig och Cosette men vill inte lägga sig i.
''Chill bro!'' säger han och ger mig ett stort leende, jag nickar och slappnar sen av. Hon kommer inte gilla mitt närvarande men jag är faktiskt här för att hänga med Usher.
''Här inne!''
''Eh, hej?'' säger hon osäkert och jag känner att hennes blick bränner mig i nacken. Jag vänder mig om och klistrar på ett leende.
''Hej'' säger jag och Usher i kör.
''Tänkte att vi skulle jobba idag Cosette''
Hon nickar och ger mig en sista blick innan hon går in i det lilla musikrummet och ställer sig framför mikrofonen. ''Har du kommit på en fortsättning?''
''Ja'' säger hon glatt och Usher gör tummen upp, det glädjer mig att de kommer överrens. Vanligtvis så har Cosette svårt att komma överrens med folk men när hon väl gör det så är hon helt amazing.
''Låt mig höra!''
Man kan verkligen höra glädjen i Usher's röst, ännu en gång börjar introt till hennes låt spelas.
''I’m gonna keep my head up, brush it off. It’s time I feel pretty all over again.
Whatever the cost, I’ll take a loss yeah, it’s time that I get back to me
Tears won’t last forever, life only gets better.
When the world lets me down, I’ll paint a smile on, paint a smile on
Break my heartit won’t matter, I’ll piece it back together
When the world lets me down, I’ll paint a smile on, paint a smile on..''
Whatever the cost, I’ll take a loss yeah, it’s time that I get back to me
Tears won’t last forever, life only gets better.
When the world lets me down, I’ll paint a smile on, paint a smile on
Break my heartit won’t matter, I’ll piece it back together
When the world lets me down, I’ll paint a smile on, paint a smile on..''
''Det är ju grymt!'' säger Usher när hon har slutat sjunga och vi båda klappar händerna.
Det är faktiskt helt amazing, hennes röst passar in på låten och texten kan jättemånga tjejer relatera till.
''Det är jättebra!'' berömmer jag henne när hon kommer tillbaka, hon ger mig ett tacksamt leende.
Det är verkligen jättelänge sen jag såg henne så glad, hennes glädje speglar sig i hennes ögon och kroppspråk.
Det är verkligen jättelänge sen jag såg henne så glad, hennes glädje speglar sig i hennes ögon och kroppspråk.
''Kan inte ni två göra en låt tillsammans?'' frågar Usher och pekar på oss två, jag rycker på axlarna och kollar på Coette. Jag skulle mer än gärna göra en låt med Cosette.
''Kan inte du sjunga en av dina låtar Justin?''
Jag kollar osäkert på Usher, hade Cosette verkligen frågat mig om jag ville sjunga? Jag rycker på axlarna och ger henne ett leende.
''Jo det kan jag'' säger jag och går in i rummet. Introt till min nyaste låt, Nothing Like Us, börjar spelas.
''Lately I've been thinkin', thinkin' bout what we had,
I know it was hard, It was all that we knew, yeah.
Have you been drinkin,' to take all the pain away?
I wish that I could give you what you deserve...''
I wish that I could give you what you deserve...''
'Cause nothing can ever, ever replace you.
Nothing can make me feel like you do, yeah.
You know there's no one, I can relate to.
And know we won't find a love that's so true...''
Nothing can make me feel like you do, yeah.
You know there's no one, I can relate to.
And know we won't find a love that's so true...''
När jag skrev den här låten så tänkte hag på både Selena och Cosette, jag och Selena har nyligen gjort slut och jag älskade henne, verkligen. Det jag och Cosette hade kommer inte tillbaks och om det gör det så kommer vi aldrig vara så nära som vi var.
''Åh, den är så fin!'' säger hon med mjuk röst när jag har kommit tillbaka, jag ser hennes tårar i ögonen men väljer att inte kommentera det. Jag kramar henne hårt och tittar sen på Usher. Bara han och crewet vet meningen med låten, den riktiga meningen. Medans mina fans och resten av världen tror att det bara handlar om Selena.
''Jag är hungrig..'' säger Cosette helt plötsligt, jag och Usher brister ut i skratt och jag tittar på henne med glädje i blicken.
''Ska vi gå och äta på Taco Bell?'' frågar jag och hon spärrar glatt upp ögonen.
''JA! Det var verkligen jättelänge sen jag åt där!''
Vi vänder oss om och jag lägger min arm runt Cosette's axlar.
''Ska du med Usher?'' frågar jag och tittar bak, han skakar på huvudet och blinkar med ena ögat och viftar sen med handen att vi ska gå. Jag ger honom ett flin och fortsätter ut genom dörren med Cosette.
''Det här är utsökt!'' säger jag och pekar på min mat med gaffeln, Cosette nickar instämmande och vi båda stönar åt hur god maten är.
''Nu är jag mätt!'' säger hon och torkar munnen med en servett och slänger den sen i sin tallrik.
Jag nickar och ger henne ett stort leende och upprepar hennes rörelser. Vi båda lutar oss belåtet bak och mina ögon rullar bak i mitt huvud.
''Justin sov inte!'' flinar hon och sparkar mig skämtsamt på smalbenen.
''You know there's no one, I can relate to..'' småsjunger jag och kollar henne rakt in i ögonen, hennes leende försvinner och hon kollar ner på sin tallrik. Jag suckar lågt och möter kyparens blick och kallar hit honom.
''Notan tack!'' säger jag och ler lite smått. Han besvarar mitt leende och försvinner sen och kommer snart tillbaka med notan i handen.
''Ta ner din plånbok'' säger jag till Cosette, hon skakar på huvudet och rycker åt sig notan.
''För gudsskull Justin, du är inte den enda här som kan betala'' muttrar hon och kollar på summan.
''Cosette ge mig notan nu!'' väser jag lågt och räcker ut handen, hon skakar på huvudet.
Den här tjejen kan vara lika envis som en sten men det här tillfället är helt fel.
Den här tjejen kan vara lika envis som en sten men det här tillfället är helt fel.
''Ge.Mig.Den.Nu'' väser jag med sammanbitna tänder.
''Vi delar'' fortfarande lika bestämt lägger hon fram halva summan på bordet. Jag suckar högt och betalar resten.
''Varför kunde inte jag betalat notan?!'' skriker jag såfort vi har kommit över tröskeln.
''Du behöver inte alltid betala allting Justin!''
''Det har jag inte ens gjort, det är för fucking's sake första gången jag går ut med dig!''
Vi båda är illröda i ansiktet och våra brötskorg lyfts tungt upp och ner. Att stå och skrika på varandra mitt i hallen är kanske inte en sån bra idé men hon behöver verkligen sluta vara så envis.
''Vad är det som händer?'' frågar Usher som har kommit ut från sitt sovrum.
''Han lät mig inte betala notan, skrek i resturangen och skapade kaos!''
''JAG? Det var ju du som va så fucking envis!''
''Okej det räcker nu!'' skriker Usher och överröstar oss, Cosette himlar med ögonen och försvinner ner för korridoren. Dagen jag trodde skulle sluta bra slutar i en ren katasrof och har förvärrat allting mellan mig och henne.
''Okej det räcker nu!'' skriker Usher och överröstar oss, Cosette himlar med ögonen och försvinner ner för korridoren. Dagen jag trodde skulle sluta bra slutar i en ren katasrof och har förvärrat allting mellan mig och henne.
Vad tycker ni om bråket?
GLÖM INTE GILLA FACEBOOK SIDAN!
Det gör ni HÄR
Det gör ni HÄR
En random fråga: Ska ni gå till Believe tour? Isåfall, när? :)
Published: 2013-03-13 Time: 18:39:00 Filed Under: A dash of love
10 - Paint a smile
PREVIOUS: Mamma stryker mig över kinden och ger mig ett varmt leende innan hon går in med påsen hon har i handen.
''Behöver du hjälp med någonting?''
''Nej, gå du och fortsätt kolla på filmen!''
Jag himlar med ögonen och går in till Eponine som har playat filmen, att fråga mamma ifall hon behövde hjälp med något var min flykt från den sorgliga filmen. Jag sätter mig ner vid Eponine's fötter och hon lägger dem omedelbart i mitt knä.
COSETTE'S PERSPEKTIV:
''Cosette skärp dig, kom ut nu!'' ropar pappa otåligt utanför min dörr, jag reser mig trött upp och låser upp dörren men öppnar den inte. Jag går tillbaka till min säng och lägger mig ner så jag har min ryggtavla mot pappa.
Dörren öppnas försiktigt och ett par steg in till rummet hörs. Jag blundar och tar ett djupt andetag och öppnar sen ögonen och stirrar rakt in i min vita vägg.
''Cosette..'' mumlar pappa och sätter sig ner på min sängkant. Jag kramar min kudde hårdare och försöker hålla tårarna inne.
''Ingenting kommer förändras förutom att Usher och hans mamma kommer bo här'' fortätter han och pussar mig på huvudet. Jag sätter mig upp på sängen och lutar ryggen mot sänggaveln och drar upp knäna till hakan.
''Ge det en chans..'' säger pappa och lägger sin hand över min och kramar den hårt.
''Ge det en chans..'' säger pappa och lägger sin hand över min och kramar den hårt.
Jag ger honom ett leende, jag kan väl försöka för pappas skull. Jag nickar och ger honom ett stelt leende.
''Visste att du skulle förstå, kom nu så äter vi'' säger pappa glatt och drar upp mig från sängen.
Även fast hela min kropp och hjärna skriker åt mig att jag ska gå tillbaka till sängen så fortsätter jag motvilligt med pappa ut till köket där min blivande familj satt. Jag slår mig ner på den tomma stolen bredvid Usher och kollar ner på min tomma tallrik.
Även fast hela min kropp och hjärna skriker åt mig att jag ska gå tillbaka till sängen så fortsätter jag motvilligt med pappa ut till köket där min blivande familj satt. Jag slår mig ner på den tomma stolen bredvid Usher och kollar ner på min tomma tallrik.
''Nu när hela familjen är samlad så kan vi börja äta!'' säger pappa glatt och sätter sig vid bordets ände.
Framför honom, på andra änden, sitter kvinnan som ska bli min styvmamma.
Framför honom, på andra änden, sitter kvinnan som ska bli min styvmamma.
''Så, har ni planerat ert bröllop?'' frågar Usher glatt och jag sätter ner gaffeln på bordet och tar en stor klunk av mitt vatten. Pappa sneglar på mig och skakar sen på huvudet.
''Nej inte än, Cosette du och Eponine kanske kan hjälpa mig planera lite?'' frågar Patton.
Jag spärrar upp ögonen och tittar på pappa med en hjälp-blick, aldrig att jag tänker planera hennes bröllop.
''Ehmn...-''
Jag spärrar upp ögonen och tittar på pappa med en hjälp-blick, aldrig att jag tänker planera hennes bröllop.
''Ehmn...-''
''Efter maten, ska vi ut och spela lite tennis Cosette?'' frågar pappa och byter samtalsämne helt och hållet, jag ger honom ett leende som tack och nickar sen.
''Det kan vi väl!''
På baksidan av vår trädgård så har vi en stor tennis plan samt en löpbana. Där brukar jag oftast träna när jag är för lat för att gå till ett gym eller någonstans. Jag äter upp det sista på min tallrik och reser mig sen och lägger både mina bestick och tallrik i vasken. Ska Patton bli pappas fru så får hon minsann diska och visa vad hon går för.
''Jag går ut så länge'' säger jag och pussar pappa på huvudet och tar sen bakvägen ut till tennisplanen.
''Är du redo att bli utägd?!'' ropar pappa och springer mot mig, jag har värmt upp och studsat lite med bollarna här och där. Jag börjar skratta och skakar på huvudet.
''Nu kör vi på riktigt pappa, du får inte förlora med mening för att du tycker det är synd om mig''
''Haha okej!''
''JAG VANN!'' skriker jag glatt och hoppar upp och ner på planen samtidigt som jag skrattar.
''Du fuskade!'' skämtar pappa och puttar mig på skoj, jag skakar på huvudet och himlar med ögonen.
''Kom så går vi in!'' Pappa lägger sin arm runt mina axlar och tillsammans går vi in i huset.
''Sjunger du fortfarande Cosette?'' frågar pappa och jag skakar på huvudet, jag har inte sjungt på ungefär ett halv år.
''Men Cosette, du har en magisk röst precis som din mamma hade!''
''Kan du sjunga Cosette?'' frågar Usher förvånat som tydligen har hört min och pappas konversation.
Jag rycker på axlarna och skakar sen på huvudet, inte längre tror jag inte.
Jag rycker på axlarna och skakar sen på huvudet, inte längre tror jag inte.
''Kan du visst!''
''Kan jag få höra?''
Jag suckar och börjar gå mot vår lilla studio som pappa har byggt, där jag spenderade nästan hela min barndom. Innan jag går in i det lilla rummet så startar jag allting med hjälp av knappen som slår på strömmen. Jag lägger hörlurarna över öronen och introt till min senaste halvskrivna låt 'Paint A Smile' börjar.
Jag suckar och börjar gå mot vår lilla studio som pappa har byggt, där jag spenderade nästan hela min barndom. Innan jag går in i det lilla rummet så startar jag allting med hjälp av knappen som slår på strömmen. Jag lägger hörlurarna över öronen och introt till min senaste halvskrivna låt 'Paint A Smile' börjar.
''Like a car chase, on the highway. We were going nowhere real fast,
I let your tear my heart out, I wear it on my sleeve now,
I thought I’d never take my foot off the gas.
You made me smear my makeup, nothing but dried black mascara, I’m letting it go…''
''Tears won’t last forever, life only gets better.
When the world lets me down, I’ll paint a smile on, paint a smile on.
Break my heart it won’t matter, I’ll piece it back together.
When the world lets me down, I’ll paint a smile on,
paint a smile on, I’ll paint a smile on, paint a smile on''
''I’ll forgive you but I’ll never kiss you, you’ll miss my strawberry lipstick.
Yeah, I hope it hits you just like a missile, promise you’ll never find a better chick''
Melodin fortsätter men jag slutar sjunga, jag har inte kommit på något mer och det jag har skrivit tycker jag om. Det handlar om mitt liv, allting som har hänt dem senaste åren. Justin, mamma, Eponine och även pappas omgifte. Usher stänger av musiken och Patton, pappa och Usher börja klappa händerna och de ler stort.
Jag besvarar deras leenden och tar av mig hörlurarna och går ut till dem. Pappa ger mig en stor bamsekram och Patton kollar på mig med kärlek som om jag vore hennes riktiga dotter, det kommer trots allt inte vara så dåligt att bo med dem.
Jag besvarar deras leenden och tar av mig hörlurarna och går ut till dem. Pappa ger mig en stor bamsekram och Patton kollar på mig med kärlek som om jag vore hennes riktiga dotter, det kommer trots allt inte vara så dåligt att bo med dem.
''Det är ju helt grymt!'' utbrister Usher och ger mig en kram. Jag besvarar hans kram och tackar, visst blir man lite generad när en artist som har varit med i musikbranschen i 18 år säger att du är grym.
''Har du inget kontrakt?''
Jag skakar på huvudet.
''Det måste vi fixa eller vad säger du Desmond?''
''Hell Yeah!''
Efter att pappa och Usher har sprungit fram och tillbaka mellan studion och hem så har jag äntligen skrivit på några papper och har nu ett skivkontrakt. Det känns så overkligt men så småningom börjar jag inse att det faktiskt håller på att hända. Världen kommer äntligen få veta vem jag är, inte som den ''framgångsrika Desmond's dotter'' utan som en artist, precis vad jag alltid har velat. Min dröm kommer äntligen slå igenom och pressen, den kommer jag kunna hantera med pappa vid min sida. Dreams do come true, you just gotta believe.
Efter att pappa och Usher har sprungit fram och tillbaka mellan studion och hem så har jag äntligen skrivit på några papper och har nu ett skivkontrakt. Det känns så overkligt men så småningom börjar jag inse att det faktiskt håller på att hända. Världen kommer äntligen få veta vem jag är, inte som den ''framgångsrika Desmond's dotter'' utan som en artist, precis vad jag alltid har velat. Min dröm kommer äntligen slå igenom och pressen, den kommer jag kunna hantera med pappa vid min sida. Dreams do come true, you just gotta believe.
Vad tycker ni om att Cosette har fått ett kontrakt? (a)
Sen jag började denna novellen så har jag tappat läsare men jag hoppas att jag typ ''plockar'' upp dem igen under denna novellen :)
En random fråga: Hur länge har ni varit en belieber & hur började de? :)
En random fråga: Hur länge har ni varit en belieber & hur började de? :)
Published: 2013-03-11 Time: 19:45:20 Filed Under: A dash of love
9 - I'm trying
PREVIOUS: ''Lägg henne här!'' säger Eponine och pekar på hennes säng. Jag nickar och lägger ner Cosette på sängen, jag tar av henne hennes högklackade skor och lägger mig sen ner bredvid henne. Eponine lämnar oss ensamma i rummet och jag stryker mjukt Cosette's kind.
''Varför Cosette, varför?'''
''Varför Cosette, varför?'''
COSETTE'S PERSPEKTIV:
Jag vaknar av att den irriterande väckarklockan går igång, jag sätter mig upp och blir omedelbart yr.
Vart är jag och hur kom jag hit? Jag lägger ansiktet i händerna och räknar till tio, när världen runt omkring mig äntligen står still igen så slår jag upp ögonen och hittar mig själv i Eponine's rum och även i hennes säng.
Minnen av gårdagen gör mig arg och jag slänger frustrerat täcket åt sidan och reser mig upp på vinglande ben.
Eponine kan omöjligt ha bärt mig hit själv och det kan inte vara pappa heller för då hade jag varit i min egen säng. Jag kollar mig desperat runt efter alvedon eller någon medicin att äta, på det lilla nattduksbordet ligger två små alvedon piller. Jag slänger mig mot bordet och slänger in medicinen i munnen innan jag dricker upp allt vatten som finns i glaset. Mitt huvud dunkar ifrån sig till max och bara själva smärtan får mig nästan att explodera. Dörren bakom mig öppnas och jag snurrar snabbt runt, världen runt omkring mig blir omedelbart suddig och jag spärrar chockat upp mina ögon.
''J-Justin?'' mumlar jag och backar så långt bak från dörren som möjligt, han tar några steg in i rummet och stänger dörren bakom sig.
''Godmorgon'' mumlar han och försöker sig på ett leende som blir till en ful grimas. Jag suckar och himlar med ögonen, han är den sista personen jag skulle förvänta mig vara här.
''Har du sovit gott?'' frågar han nervöst och kliar sig på nacken, någonting han bara gör när han är nervös, precis som Pennie. Jag stirrar på honom och nickar, han sov väl inte i samma säng som mig?
''Vad gör jag här?'' frågar jag kallt och stirrar på honom med en mördarblick.
''Vad gör jag här?'' frågar jag kallt och stirrar på honom med en mördarblick.
''Inte den tonen Cosette, jag försöker'' mumlar Justin och kollar ner på sina strumpor, jag lägger mig ner på sängen igen och drar täcket upp till hakan, jag vänder mig om så jag har ryggen mot Justin.
Han tar några steg till in i rummet och rullar fram Eponine's skrivbordsstol till sängens kant och sätter sig sen ner på den. Han börjar nervöst snurra fram och tillbaka på stolen, luften mellan oss blir tjockare och jag vill omedelbart gå ut härifrån. Lämna Justin, Eponine och huset bakom mig.
''Jag saknar dig'' mumlar Justin och kollar upp från golvet, hans sårade blick borrar sig in i min och jag sätter mig omedelbart upp. Justin gör mig nervös och arg, jag kan varken sitta eller ligga still.
''Jag saknar dig'' mumlar Justin och kollar upp från golvet, hans sårade blick borrar sig in i min och jag sätter mig omedelbart upp. Justin gör mig nervös och arg, jag kan varken sitta eller ligga still.
''Jag måste gå'' mumlar jag och ställer mig snabbt upp, för snabbt. Jag blir mer yr än innan och jag snubblar till och faller pladdaskt i Justin's armar.
''Någon har saknat mig ser jag'' skämtar han och ger mig ett litet leende, jag fnyser och reser mig upp.
''Inte jag iallafall''
''Seriöst Cosette, jag försöker!''
''Låt mig va och flytta dig ur vägen'' väser jag argt och försöker komma förbi Justin som har blockerat sovrumsdörren.
''Sluta Cosette, bete dig som en vuxen!''
''Justin, flytta dig ur vägen innan..''
''Innan vad Cosette?''
Mina ord fastnar på tungan och jag öppnar och stänger munnen ett par gånger, jag har ingenting att säga.
Innan vad Cosette? Hans ord upprepas i mitt huvud och jag skakar på huvudet.
Innan vad Cosette? Hans ord upprepas i mitt huvud och jag skakar på huvudet.
''Justin jag vill hem''
''Okej men förklara bara en sak för mig!''
''Vad för något?''
''Varför har du skaffat dig ett falskt ID-kort?''
Jag spärrar upp ögonen, självklart vet Justin det. Vem skulle annars släpat hem mig som ingenting?
Minnen från gårdagen börjar spelas upp i mitt huvud. Samtalet från bartendern, Eponine's oroliga men även skräckslagna blick, Justin's armar runt mig, hans mjuka händer som stryker min kind.
''Varför Cosette?''
''Jag får mitt kort Justin''
''Nej, jag ska ge det till din pappa..''
''Argh!'' skriker jag och slår honom argt på axeln så han tappar balansen och faller åt sidan.
Jag klampar över honom och springer ner för trappan trots smärtan i mitt huvud och Justin's skrik efter mig. Pappa kommer aldrig förlåta mig för detta. Inte trodde han väl att hans enda barn och dotter blir en alkoholist? Nej, pappa har för höga förväntningar på mig ibland. För en sekund väljer jag att lägga undan pappa's omgifte åt sidan och fokusera på att komma hem som om ingenting har hänt. Jag känner i mina fickor efter min mobil och hittar varken nycklarna eller mobilen på sin plats. Jag slår frustrerat omkull en soptunna och reser den sen igen, hur ska jag nu få tag på pappa eller komma in i huset? Jag får väl väcka honom, jag går runt hörnet och ser vårt vita hus inom synhåll. Även en bil på vår uppfart som jag mycket väl känner igen, har dem redan gift sig och flyttat in tillsammans? Det är väl klart att jag inte bara ska gå med på det sådär, hur kan han ha kommit över mamma så snabbt? Jag vet att han inte kan vara ensam föralltid men kunde han inte åtminstone väntat ett par år till? Tills jag har gått ut High School? Innan jag bankar på husets dörr som en galning så rättar jag till mina kläder och hår. Dörren öppnas efter min tredje höga knackning och Usher's välbekanta ansikte syns i dörröppningen.
''Hej!'' säger han glatt och flyttar sig åt sidan så jag kan komma in, jag svarar inte honom och slänger snabbt av mig mina skor och går för den långa korridoren och in till mitt rum. Jag låser noggrant dörren efter mig och det första jag gör är att ta min badrock och gå in i badrummet. Jag ska ta en rejäl dusch så jag blir fräsch och piggnar till.
''Cosette, frukosten är färdig!'' Pappa's välbekanta röst hörs igenom alla dörrar och väggar, ändå väljer jag att ignorera honom. Jag tänker inte sitta vid samma bord som Usher och hans mamma, jag har ingenting emot dem men dem kan inte bara klampa in i pappas liv och ta honom ifrån mig. Jag rullar runt i min säng och blundar, försöker återfå sömnen pappa nyss tog ifrån mig.
''Cosette?'' Ett par små lätta knackningar drar mig ur mina tankar.
''Vad?'' ropar jag aggresivt och vänder mig om mot dörren.
''Öppna snälla'' Usher, vem annars?
''Usher gå, låt mig va!'' skriker jag, en suck hörs ifrån honom och hans steg lämnar snart min korridor.
Rummet och korridoren utanför blir läskigt tyst och i den minuten kan jag nästan svära på att jag hör mitt eget hjärta slå snabba höga slag.
Rummet och korridoren utanför blir läskigt tyst och i den minuten kan jag nästan svära på att jag hör mitt eget hjärta slå snabba höga slag.
''Mamma vart är du?'' frågar jag och gråter mot kudden, svaret jag mycket väl vet om men inte vill inse.
JUSTIN'S PERSPEKTIV:
''Först när hon vaknade var hon hur lugn som helst men sen så började allting gå åt helvete!'' berättar jag för Eponine när hon kommer hem från köpcentret. Eponine slänger sig raklång på soffan och suckar högt.
''Vad ska vi göra Justin?'' frågar hon och jag sätter mig ner vid hennes fötter och försöker tänka ut någonting.
''Usher bor ju med henne nu, han kan ju hjälpa oss?'' frågar jag och hon skakar på huvudet.
''Cosette gillar inte tanken av att hennes pappa har gift sig med Usher's mamma''
''Varför inte det?''
''För att Cosette känner att Usher och hans mamma på sätt och vis tar Desmond från henne'' förklarar Eponine och jag nickar förstående på huvudet, hade jag varit i hennes situation så hade jag med trott det.
''Jag försöker Pennie''
''Åh jag vet!''
Jag känner hennes armar runt mig och jag besvarar hennes kram och tar i extra hårt. Jag och Eponine har nästan alltid kommit överrens och folk har till och med trott att vi är syskon om inte pojk- och flickvän.
''Hemma!'' ropar mammas välbekanta röst och glädjen rusar igenom mig, jag stoppar filmer A Walk To Remember som Eponine insisterade på att titta på. Alla filmer som Miley Cyrus är med i blir grymma.
Jag lägger popcornen på bordet och reser mig upp, för att vara Eponine så bor dem i ett rätt så litet hus.
Jag lägger popcornen på bordet och reser mig upp, för att vara Eponine så bor dem i ett rätt så litet hus.
''Hej!'' säger jag glatt och kramar henne hårt, jag bär upp henne i min famn och snurrar runt henne ett par varv.
''Justin gubben du såg mig för några timmar sen!'' skrattar mamma, gåshuden på mina armar ställer sig omedelbart upp och jag ger henne ett stort leende.
''Jag har väl ändå saknat dig!''
Mamma stryker mig över kinden och ger mig ett varmt leende innan hon går in med påsen hon har i handen.
''Behöver du hjälp med någonting?''
''Nej, gå du och fortsätt kolla på filmen!''
Jag himlar med ögonen och går in till Eponine som har playat filmen, att fråga mamma ifall hon behövde hjälp med något var min flykt från den sorgliga filmen. Jag sätter mig ner vid Eponine's fötter och hon lägger dem omedelbart i mitt knä.
Ibland får man ha lite tråkiga kapitel xd
Till dem som frågade mig vilket par jag gillade mest mellan Jelena och Jaitlin,
mitt svar är Jaitlin, dem kändes mer äkta, no hate :)
En random fråga: Vem sjunger overboard bäst med Justin, Jessica Jarrell eller Miley Cyrus? :)
Published: 2013-03-09 Time: 17:15:00 Filed Under: A dash of love
8 - Oh damn, I can't believe you
PREVIOUS: Det kommer vara en hel awkward scen på middagen idag, Usher, hans mamma, Justin och Desmond kommer vara där. Verkligen awkward och nu börjar jag verkligen tveka om vi ska på middagen eller inte.
Just nu lutar det rätt så mycket åt 'Nej' - hållet. Skulle Cosette's lilla hjärta klara av pressen?
Allt med Justin och hennes pappa? Innan jag går ut från tv-rummet slänger jag en blick mot mormors hus och ser två svarta Range Rovers på uppfarten, Justin is in town bitches.
EPONINE'S PERSPEKTIV:
''Ska vi gå till din mormor nu?'' frågar Cosette och jag spärrar upp mina ögon, så mycket Cosette inte vet och säkert inte vill veta. Jag skruvar nervöst på mig och biter på min underläpp, jag skakar på huvudet och flyttar min blick till tvn.
''Kan vi inte gå på bio eller något annat idag?'' frågar jag med en gnutta hopp i rösten,
''Ja! Jag hoppades faktiskt på att du skulle säga det'' ler hon och jag besvarar hennes leende, om hon bara visste vem som var i huset mittemot hade hon velat åka raka vägen hem. Min mobil börjar ringa och jag kollar ner på displayen, mosters namn lyser upp och jag harklar mig innan jag lägger mobilen tätt intill örat.
''Hej moster!'' säger jag försiktigt och försöker låta glad. Cosette kollar chockat på mig och försöker höra vad moster säger.
''Vart är ni? Vi väntar på er!'' säger moster och jag ser i ögonvrån hur Cosette spärrar upp sina ögon.
Hon skakar snabbt på huvudet och slänger runt med sina armar i en gest som betyder ''Nej''
Hon skakar snabbt på huvudet och slänger runt med sina armar i en gest som betyder ''Nej''
''Ehm, vi kommer inte moster'' säger jag besviket och kollar ner på mina fötter, jag hatar göra moster besviken.
''Åh'' säger hon smått besviket men försöker ändå låta glad för min skull. Hade inte Justin och Cosette varit ovänner sen fem år tillbaka så hade saker och ting varit mycket enklare.
''Mamma, vem snackar du med?'' hör jag Justin fråga i bakrunden.
''Eponine''
''Jag måste gå moster, pusshej!'' hälsar jag och lägger på.
''Justin är i Canda, i huset mittemot och du har inte sagt ett jävla skit?!'' skriker Cosette så fort jag har lagt på. Jag biter mig hårt i läppen, fan. Varför tänkte jag aldrig på vad som kommer hända? Cosette kommer inte bara lägga undan det här ämnet sådär, det här är bara början till vilket helvete hon kan skapa.
''Du ska föreställa min bästavän Pennie, du skulle sagt det till mig!''
Hon är förbannad, verkligen förbannad. Hon har all rätt att vara arg, jag skulle berättat det för henne.
Hon är förbannad, verkligen förbannad. Hon har all rätt att vara arg, jag skulle berättat det för henne.
''Fuck dealen, jag bryter den!''
Innan jag eller Cosette hinner säga någonting så börjar min mobil ringa, vi båda kollar ner på bordet och ser Justin's namn lysa upp skärmen.
''Eponine'' säger jag och möter Cosette's sårade blick.
''Hej kusin, vart är du?'' frågar han glatt och jag skruvar nervöst på mig.
''Det är ingen bra tidpunkt nu Justin, kan jag ringa dig senare?''
''Vad har hänt Pennie?''
Oroligheten hörs i hans röst och jag hatar att hålla saker hemliga mellan mig och Justin, han var inte bara Cosette's bästavän utan min också.
Oroligheten hörs i hans röst och jag hatar att hålla saker hemliga mellan mig och Justin, han var inte bara Cosette's bästavän utan min också.
''Inget speciellt Justin, jag ringer dig senare'' ljuger jag och lägger på.
''Du är helt otrolig'' säger Cosette och en tår rinner ner för hennes kind, jag börjar omedelbart ångra mig och vet inte om jag ska ta det hon har sagt positivt eller negativt.
''Snälla låt mig förklara!''
''Du är precis som Justin, hur kunde jag tro att du är annorlunda? Det flyter trots allt samma blod i era ådror''
Hon vänder på klacken och klampar ut ur huset, mina tårar börjar oavbrutet rinna ner för mina kinder och jag slänger mig på soffan. Fan ta dig Eponine! skriker en röst i huvudet på mig. Hur kunde jag tro att Cosette är redo till att träffa Justin? Över allt det som har hänt nyligen med hennes pappa så ger jag henne mitt skit också.
Min ytterdörr öppnas och en glad Justin klampar in, jag torkar snabbt bort mina salta tårar och sätter mig upp.
''Vad har hänt?'' frågar han oroligt när han ser mig. Jag klandrar honom inte, mitt hår står spretat åt alla olika håll, min mascara har runnit och jag ser hemsk ut. Justin sätter sig ner på soffan bredvid mig och slänger sina armar runt min lilla kropp och drar mig tätt intill honom. Jag lägger huvudet på hans axel och drar in doften av min barndomsvän.
''Schh, det är okej Pennie, det är okej'' viskar han och stryker mig över mitt hår. Jag gömmer mitt ansikte i hans halsgrop och skäms över hur dålig vän jag är.
''Kan du berätta för mig vad som har hänt nu?'' frågar han efter tio minuters tystnad, jag reser mig upp och går in till köket med Justin tätt i häl efter mig. Han kommer inte ge upp , kommer han? Hur kommer han reagera när jag berättar för honom varför jag är en sån här big mess? Jag vrider på kranen och det kalla vattnet börjar omedelbart spruta ut. Jag tvättar mitt ansikte och dricker några klunkar innan jag stänger kranen och vänder mig om mot Justin som står redo med handduken i händerna. Jag tar den från honom och ger honom ett tacksamt leende innan jag torkar mitt ansikte och sätter mig ner på den höga barstolen.
Justin sätter sig mitt emot mig och tar min hand i sin.
''Pennie, du vet om att du kan berätta allting för mig?''
Jag nickar och ger honom ett leende som egentligen inte når ögonen. Han besvarar mitt leende och kollar frågandes på mig. Jag vet att han så gärna vill veta och väntar tålamodigt på mig.
Jag nickar och ger honom ett leende som egentligen inte når ögonen. Han besvarar mitt leende och kollar frågandes på mig. Jag vet att han så gärna vill veta och väntar tålamodigt på mig.
''Jag visste att du skulle komma hem en vecka tidigare än planerat så jag hade planerat allting, att du och Cosette skulle träffas igen över en middag som skulle ske ikväll hos mormor, jag sa ingenting till Cosette eller dig för det skulle på sätt och vis vara en awkward överraskning. Nu innan vi skulle till mormor så klurade Cosette ut det och vi började sen bråka'' säger jag snabbt och håller ute vissa detaljer. Jag kollar upp på Justin för att se hans reaktion. Justin kollar chockat på mig och spärrar upp sina ögon, jag suckar högt och lägger ner huvudet på bordet.
''Säg något!'' skriker jag efter en lång obehaglig tystnad, Justin tar ett djupt andetag och kollar på mig med en trött blick.
''I appreciate it Pennie, men det är någonting jag och Cosette måste lösa själva'' säger han och ger mig ett varmt leende.
COSETTE'S PERSPEKTIV:
''Du är precis som Justin, hur kunde jag tro att du är annorlunda? Det flyter trots allt samma blod i era ådror'' säger jag och vänder på klacken och springer ut ur huset. Min blick dras till Diane's hus och jag känner en stickande känsla inom mig. Jag börjar springa i riktning mot mitt hus samtidigt som tårarna rinner för fullt ner för mina ögon. Hur kunde hon göra så mot mig? Jag frågade henne aldrig om hjälp, jag vill inte träffa Justin.
Jag ser pappas bil stå ute på uppfarten och jag vänder mig raskt om och springer mot klubben jag så många gånger har varit på. Jag orkar inte med pappas kommentarer och förhör, jag stoppar ner handen i fickan och känner att jag har mitt falska ID-kort på mig. Ett leende leker sig på mina läppar, dem dumma bargubbarna tror alltid på det, ser jag verkligen ut som en 20-åring?
Jag ser pappas bil stå ute på uppfarten och jag vänder mig raskt om och springer mot klubben jag så många gånger har varit på. Jag orkar inte med pappas kommentarer och förhör, jag stoppar ner handen i fickan och känner att jag har mitt falska ID-kort på mig. Ett leende leker sig på mina läppar, dem dumma bargubbarna tror alltid på det, ser jag verkligen ut som en 20-åring?
''Tequila'' säger jag och lägger fram mitt ID - kort och hoppas på att han ska gå på det, han slänger en snabb blick på mitt kort och nickar sen. Han börjar omedelbart göra iordning min dricka och lägger den framför mig. Jag tar en stor klunk och det lugnar omedelbart ner mig. Jag vet att jag inte bör göra det här men jag känner att jag inte har något annat val. Jag tömmer glaset och ber snart om påfyllning, barsnubben ger mig ett leende innan han fyller på med ännu en omgång.
Jag känner att världen runt mig börjar snurra och jag ber barsnubben ännu en omgång, jag vet inte hur länge jag har suttit här, kanske några timmar?
''Jag börjar bli orolig, har du någon jag kan ringa?'' frågar främlingen och jag viftar bara med handen och trillar nästan omkull på stolen. Jag tar fram min mobil och lägger den på bordet innan jag ber om ännu en omgång, bartendern tvekar lite men fyller ändå på mitt glas. Jag lägger ner huvudet på bordet och ser att min mobil inte är där. Jag kollar upp på bartendern och ser honom ha min mobil tryckt mot sitt öra och mumlar någonting som jag inte kan uppfatta.
''Dina vänner kommer snart och hämtar dig'' säger han och ger tillbaka min mobil.
Precis som bartendern har sagt så dyker en suddig bild av Eponine upp.
''Är du helt jävla dum i huvudet?!'' skriker hon men jag viftar bara med handen åt henne.
''Ta det imorgon när hon har vaknat till ordentligt med den baksmällan'' säger en röst jag inte känner igen.
JUSTIN'S PERSPEKTIV:
Vår konversation avbryts av att min mobil börjar ringa, Cosette's namn lyser upp skärmen och jag kollar förvirrat från mobilen och till Eponine och sen till skärmen igen.
''Justin?'' säger jag försiktigt.
''Hej jag är bartendern på Club 24/7, är Cosette bekant till dig?'' frågar en manlig röst och jag flyger upp ur stolen.
''Ja!'' säger jag fort, allt för fort och oroligt.
''Hon är heeeelt full och vet snart knappt inte vem hon själv är, har du tid att plocka upp henne?''
''Såklart, vart ligger klubben?''
''Precis runt hörnet efter seven eleven'' säger han, jag tackar och lägger upp.
''Cosette!'' säger jag oroligt och snart sitter jag och Eponine i bilen på väg till klubben, jag börjar omedelbart tänka på allt negativt som kan ha hänt henne och lägger därför inte märke att jag har gasat och ligger på 180km/h förrens Eponine säger till.
''Sakta ner Justin!'' säger hon bestämt och jag skakar på huvudet.
''Nej, tänk om någonting har hänt henne och jag inte är där i rätt tid? Då kommer jag aldrig förlåta mig själv''
Jag ser klubben inom synhåll och saktar ner, jag parkerar hur som helst på parkeringsplatsen och ger en bestämd order till Eponine att hon ska stanna i bilen. Gör hon som jag säger? Nej. Vi båda springer in på klubben och jag får omedelbart syn på en full Cosette.
''Är du helt jävla dum i huvudet?!'' skriker Eponine och överröstar musiken. Cosette viftar med handen åt henne och reser sig upp men faller pladdaskt ner på golvet. Jag hinner fånga henne innan hon slår i sig och lägger min arm runt hennes midja. Jag tar hennes förfalskade ID-kort och stoppar ner det i fickan och ger bartendern pengar för hennes dricka. Han blir smått förvånad över att det är jag, Justin Bieber, som klampar in på klubben.
''Vet du om att hennes ID-kort är förfalskat och att Cosette är under 18?'' frågar jag bartendern, han spärrar upp sina ögon och skakar snabbt på huvudet.
''Då vet du om att jag kan polisanmäla dig?''
Han nickar och kollar sorgset ner på sina händer.
Han nickar och kollar sorgset ner på sina händer.
''Låt gå för denna gången men upprepas det här så tänker jag polisanmäla dig'' säger jag bestämt och vänder mig om mot Eponine.
''Ta det imorgon när hon har vaknat till ordentligt med den baksmällan'' säger jag och leder Cosette ut ur klubben. På något sätt lyckas jag och Eponine få in Cosette i baksätet trots hennes skrikande och sparkande.
''Hon har somnat'' säger Eponine när vi kommer fram till vår gata. Jag parkerar bilen på hennes uppfart och stänger av motorn. Jag kollar bak på Cosette och ser att hon sover så lugnt och fridfullt nästan så man tror att hon är oskyldig. Jag öppnar min dörr och stiger ut och öppnar sen Cosette's bildörr och på något sätt lyckas jag få ut henne så hon står på sina vinglande ben som knappt orkar hålla henne uppe.
''Lägg din arm runt min hals Cosette'' säger jag mjukt, när hon gör som jag har sagt till henne så bär jag upp henne i min famn och trycker henne tätt intill min bröst.
''Lägg henne här!'' säger Eponine och pekar på hennes säng. Jag nickar och lägger ner Cosette på sängen,
jag tar av henne hennes högklackade skor och lägger mig sen ner bredvid henne. Eponine lämnar oss ensamma i rummet och jag stryker mjukt Cosette's kind.
''Varför Cosette, varför?''
jag tar av henne hennes högklackade skor och lägger mig sen ner bredvid henne. Eponine lämnar oss ensamma i rummet och jag stryker mjukt Cosette's kind.
''Varför Cosette, varför?''
Nu har dem på sätt och vis träffats fast inte på det sättet ni trodde, eller? :')
En random fråga nu; Jelena eller Jaitlin?
Published: 2013-03-06 Time: 15:09:00 Filed Under: A dash of love
7 - In town
PREVIOUS: ''Jag ångrar mig Eponine, jag tar tillbaka dealen!'' skriker jag, fast jag vet att man inte kan göra så.
En deal är en deal, hon skakar glatt på huvudet och ger mig ett stort leende. Varför vill hon att jag ska träffa Justin så badly? Förutom att vi faktiskt behöver prata men egentligen har vi ingenting att prata om, eller?
Jag putar med underläppen och försöker göra valpminen som jag suger otroligt mycket på.
Jag putar med underläppen och försöker göra valpminen som jag suger otroligt mycket på.
''Där lyckades du nästan men nej!'' skrattar hon och jag gömmer mitt ansikte i händerna.
Det här suger.
Det här suger.
JUSTIN'S PERSPEKTIV:
''Justin, vi åker om fem!'' ropar mamma efter mig när jag stiger ut från hennes hotellrum, jag mumlar något ohörbart och springer snabbt in på mitt rum för att byta om. Stratford, mitt hem som jag snart inte har besökt på 2 månader. Jag är ändå rätt så nervös över hur Cosette kommer reagera, jag tror iallafall att jag kommer se henne någon gång under den veckan vi är där. Jag slänger ner mina använda kläder i väskan och drar snabbt på mig dem nya jag tog ut för några sekunder sen. Jag tar resväskan i handen och går ut från rummet, jag tar en sista titt för att se ifall jag har glömt något. Vilket jag inte har. Jag rullar ut väskan och stänger dörren efter mig innan jag rullar fram både väskan och mig själv till hissen. Mamma, Scooter, Kenny och crewet stod säkert i lobbyn och väntar på mig, as usual. Efter vad som känns flera timmar piper hissen äntligen till och meddelar att vi är nere i entrén. Jag ger ett leende till den gamla damen bredvid mig och stiger sen ur hissen och går fram till crewet.
''Är alla här?'' ropar Scooter och vi alla mumlar ett 'ja'. Vi börjar gå mot utgången och utanför blir vi utdelade för vilka bilar vi ska åka med.
''Justin, Pattie, jag och Kenny tar en bil. Ni resten kan sköta er själva'' säger Scooter bestämt och jag hasar mig fram till den svarta Range Rovern som stod vid kanten av vägen och tålamodigt väntade på att vi ska hoppa in. Kenny hoppar in bakom ratten, Scooter bredvid honom och jag sätter mig i baksätet med mamma.
''Är du taggad?'' frågar hon och ler stort, visst är jag taggad för att träffa Chaz, Ryan, mormor och morfar men inte Eponine och Cosette. Jag har länge försökt få Cosette att förlåta mig men varje gång jag ringde la hon på eller när jag åkte till henne så stenvägrade hon öppna dörren. Så jag slutade försöka få någon kontakt med henne överhuvudtaget, vill hon vara en del av mitt liv så varsågod men vill hon inte det kan jag hålla dörren öppen för henne. Jag tvingar ingen att stanna men hon bör åtminstone låta mig förklara, efter att ha skrikit på Cosette och kallat henne för allting mellan A till Z den kvällen så fick jag veta vad hon gjorde när hon var ute, av mamma. Det var verkligen inte vad jag har förväntat mig, vem hade trott att lilla Cosette höll på med alkohol och droger? Jag har alltid trott att Cosette var den lyckligaste tjejen på planeten.
Men dem gladaste kan även vara dem som har mest smärta.
''Justin?'' mumlar mamma och kramar min hand, jag skakar lite på huvudet och kollar sen på henne med ett falskt litet leende. Jag behöver aldrig le falskt för mamma eller låtsas som om allting är bra men jag vill inte dränka henne med mina problem när hon har sina egna som hon mer än gärna behåller för sig själv.
Hon har märkt att jag har sjunkit längre in i mina tankar om Cosette, det är så enkelt att märka det på mig.
Jag vet att hur mycket jag än ber om ursäkt kommer jag inte läka hela hennes sår utan bara en liten del medans den andra delen kommer ihåg vartenda sak jag har gjort henne och orsaka Cosette smärta.
''Tänk inte på det Justin, du kommer bli förlåten!'' säger mamma uppmuntrande och ger mig ett varm leende.
Jag vill så mer än gärna tro på hennes ord, jag ger mamma en trött blick och lutar sen mitt huvud mot hennes axel.
Hon har märkt att jag har sjunkit längre in i mina tankar om Cosette, det är så enkelt att märka det på mig.
Jag vet att hur mycket jag än ber om ursäkt kommer jag inte läka hela hennes sår utan bara en liten del medans den andra delen kommer ihåg vartenda sak jag har gjort henne och orsaka Cosette smärta.
''Tänk inte på det Justin, du kommer bli förlåten!'' säger mamma uppmuntrande och ger mig ett varm leende.
Jag vill så mer än gärna tro på hennes ord, jag ger mamma en trött blick och lutar sen mitt huvud mot hennes axel.
''Justin, vi är framme vid flygplatsen'' viskar mamma och försöker skaka liv i mig utan några framgångar.
''JUSTIN!'' skriker Kenny och jag hoppar flera meter upp så jag slår i huvudet i biltaket.
Kenny och Scooter viker sig dubbelt av skratt och mamma försöker hålla sig för skratt så jag inte blir sur.
Jag masserar min tinning från den plötsliga uppväckningen och stiger ut ur bilen.
Hundratals fans står utanför och väntar på mig, jag kollar mig runt och hör mitt namn skrikas här och där.
Jag slänger en kyss till dem och gör peace tecknet innan jag går in på flygplatsen.
''Vilken gate mamma?'' frågar jag och hon kollar snabbt på Scooter.
''36'' mumlar han och jag suckar högt, varför göra en flygplats så jävla stor, det är knappt man hinner över till andra sidan. Vi ökar stegen och efter cirka 15 minuter av letande kommer vi äntligen fram till vår gate, planet har kommit och dem har börjar lasta in folk men tack gode gud så har jag ett eget plan.
''Det här hållet Justin!'' säger Scooter, blickar dras omedelbart till oss tack vare att Scooter inte kunde sagt mitt namn lite lägre. Tjej skrik börjar omedelbart höras och jag stiger snabbt in på flyget innan någon papparazzi kommer fram till mig och trycker upp sina kameror i ansiktet på mig.
Jag sätter mig längst fram och sträcker ut benen.
''Sov Justin'' säger mamma och pussar mig på pannan, jag lutar mig bakåt i sätet och spänner fast mitt bälte innan jag sluter mina ögon och låter sömnen ta över.
EPONINE'S PERSPEKTIV:
Justin är på väg hit till Stratford men det vet inte Cosette om och hon kommer döda mig för att jag inte har berättat det för henne. Jag har sagt till henne att Justin kommer imorgon kväll och att vi är bjudna på middag hos mormor och morfar ikväll. Enligt moster Pattie vet Justin heller inte att Cosette kommer över idag, det får bli en överraskning, en awkward överraskning.
''Zippa till en annan kanal'' säger Cosette och sträcker ut sig på soffan, jag suckar högt och reser mig upp.
''Jag är hungrig, är inte du?'' frågar jag henne och slänger en blick ut genom fönstret.
''Zippa till en annan kanal'' säger Cosette och sträcker ut sig på soffan, jag suckar högt och reser mig upp.
''Jag är hungrig, är inte du?'' frågar jag henne och slänger en blick ut genom fönstret.
Mormor Diane bor precis framför oss så vart tionde minut får jag kolla ut genom fönstret och hålla utkik efter Justin och även försöka se normal ut så inte Cosette misstänker något.
''Ska vi beställa pizza?!'' skriker hon glatt och ställer sig omedelbart upp, jag skakar på huvudet.
Vi kan inte äta något 'tungt' när vi snart ska gå över till mormor och äta en riktig middag.
Vi kan inte äta något 'tungt' när vi snart ska gå över till mormor och äta en riktig middag.
''Din pappa och hans fru kommer också till mormor C!'
''Kalla henne inte hans fru'' säger hon kallt och jag nickar snabbt, hade jag precis kallat Jonnetta Patton för Desmond's fru? Jag biter mig nervöst i underläppen och kliar mig på nacken, fan.
Det kommer vara en hel awkward scen på middagen idag, Usher, hans mamma, Justin och Desmond kommer vara där. Verkligen awkward och nu börjar jag verkligen tveka om vi ska på middagen eller inte.
Just nu lutar det rätt så mycket åt 'Nej' - hållet. Skulle Cosette's lilla hjärta klara av pressen?
Det kommer vara en hel awkward scen på middagen idag, Usher, hans mamma, Justin och Desmond kommer vara där. Verkligen awkward och nu börjar jag verkligen tveka om vi ska på middagen eller inte.
Just nu lutar det rätt så mycket åt 'Nej' - hållet. Skulle Cosette's lilla hjärta klara av pressen?
Allt med Justin och hennes pappa? Innan jag går ut från tv-rummet slänger jag en blick mot mormors hus och ser två svarta Range Rovers på uppfarten, Justin is in town bitches.
Kommentera.
Iochmed att ni knappt kommenterar så tänker jag slänga in några random frågor efter varje kapitel och verkligen se hur många det är som läser mina små ''kommentarer''
första random frågan, Choklad eller Vanilj?
Published: 2013-03-01 Time: 19:18:20 Filed Under: Meddelande
H A P P Y B I R T H D A Y
Kan inte fatta att vår älskling fyller 19 idag, det känns som om det var igår han fyllde 16, det känns som om det var igår han hade hairflip och en grå kofta & sjöng "aye aye". Jag kan stolt säga att jag har varit med genom hairflip, Jelena, Maria Yeater, då han klippte & färgade håret. Haters tycker vi är patetiska & barnsliga som firar Justin's födelsedag men dem kommer aldrig förstå hur mycket han betyder för oss, de kommer aldrig förstå vad han har gjort för oss. När man säger "Justin Bieber" då tänker dem omedelbart på det negativa han har gjort, jag kan inte fatta att det negativa har så stor makt över det positiva. Han har gjort så mycket bra, han har räddat så jävla många liv men ändå väljer haters att se det dåliga i honom, i mina ögon är Justin helt perfekt & jag är så otroligt stolt över honom. Han har förändrat våra liv & gjort oss till bättre personer, han kan inte vara 16 föralltid men i mina ögon är han alltid Kidrauhl, spelar ingen roll vilken ålder han är & hur han blir. Jag älskar honom mer än allt annat & ni är dem enda som förstår min kärlek till honom, vi beliebers är en familj, ibland kan vi vara taskiga mot varandra men när det kommer till Justin då blir vi alla 1. Vi gör allt i vår makt för att se ett leende på hans läppar. & beliebers, JAG ÄLSKAR ER ALLA!
& grattis Justin, hoppas du får en helt amazing kväll & fast du inte kommer se detta så kommer vi alltid vara vid din sida, no matter what. ONCE a belieber, ALWAYS a belieber! ♡
