Det som verkligen irriterar mig är att jag kan inte vara arg på henne. Vad hon än gör så varar min ilska i knappt fem minuter. Jag älskar henne så obeskrivligt mycket att jag inte vet vad jag ska göra. En del av mig vill ibland bara bli av med henne medans den största delen inte kan göra något alls. Jag är fast mellan min kärlek till henne och verkligheten. Hennes armar håller mig hårt tätt intill henne. Skulle det vara upp till mig så hade jag aldrig släppt henne. Denna sekunden hade jag sparat i all evighet. Det känns hela ofattbart, att hon en kväll dök upp när jag utförde mitt jobb och sen dess har hon varit med mig dag in, dag ut. Utan henne hade det aldrig gått.

 

Allt hon har gett mig vill jag skänka tillbaka och därför tänker jag ta med henne till Paris, vi ska skriva vår egna saga och den ska sluta lyckligt. Utan henne kan jag inte andas, utan henne är jag ingenting. När vi är tillsammans så besegrar vi allt och alla dessa känslorna gör mig förvirrad. Så många känslor på en och samma gång och jag kan inte hantera så här jävla mycket. Hon är som min drog, jag är beroende av henne och det kommer leda mig till döden. Att vara med i ett gäng är så mycket mer än att bara döda, det är att stänga av den sidan som gör en mänsklig. Försöka stänga av alla känslor och hjärtat. Man ska inte känna något, jobbet ska man utföra snabbt och kallt men sen hon dök upp i mitt liv så har det varit svårt. Jag har aldrig behövt tänka när jag står framför någon med pistolen riktad mot deras huvud. Men nu, nu tänker jag till innan jag utför det. Hon leder mig ur spår, hon gör mig mer mänsklig än vad jag vill vara. Jag vill inte känna något. 

 

''Bruce'' säger jag och fuktar mina läppar. Bruce kollar upp från sin tidning och höjer på ena ögonbrynet.

''Jag vill ta med mig Kelsey och åka iväg några dagar'' berättar jag och sätter mig ner när jag har hans fulla uppmärksamhet. Han kliar sig på hakan och rynkar på pannan.

''Mhmm..'' mumlar han och rättar till sin ställning.

''Vart vill du åka?''

''Paris'' svarar jag fort och lutar mig fram så mina armbågar stödjer sig på mina knän. 

''Just..-''

''Jag vet att det är svårt men det är väldigt viktigt, jag har varit i sjukhuset i ett år och så fort jag kom ut så har jag inte gjort något annat än att utfört några jobb. Jag har knappt inte spenderat tid med Kelsey, jag behöver henne verkligen'' avbryter jag fort och slår ut med armarna. 

''Fine'' säger han och ett glädjerop lämnar min strupe. Ett brett flin är på Bruce' läppar och jag springer snabbt upp för trapporna.

''Boka biljetterna nu!'' ropar jag över axeln och rycker upp dörren till sovrummet. Kelsey rycker till och gömmer omedelbart något bakom ryggen. Jag höjer på ena ögonbrynet och stänger försiktigt dörren efter mig. 

Pressa inte henne nu Justin, förstör inte resan skriker en röst inom mig. Ännu en gång fuktar jag mina läppar och benen börjar med långsamma steg röra sig i styr mot tjejen jag älskar mer än allt annat. 

''V-vad är det?'' frågar Kelsey och tar ett steg bak.

''Vad gömmer du bakom din rygg baby?''

Hon skakar fort på huvudet och tar ännu fler steg bak. Jag ser smärtan i hennes ögon och det hugger till i hjärtat. Varför kan jag aldrig göra henne lycklig? Varför måste jag förstöra hela tiden? Hon är mitt allt och vill jag ha henne kvar så måste jag sluta bete mig som en skitstövel mot henne. Även fast min nyfikenhet äter mig långsamt innifrån slänger jag iväg tanken om vad hon kan ha gömt bakom sin rygg och drar fingrarna genom håret.

''Packa din väska, vi ska bort i några dagar. Bara du och jag'' ler jag och smeker hennes kind med tummen. 

Jag böjer mig fram och kysser hårt hennes panna. Doften från hennes hår slår mot mig och jag drar ett djupt andetag. Jag kan inte få nog av henne.

''Jag älskar dig Kelsey'' säger jag och lämnar rummet. Hon kommer bli sig själv igen om hon får tillräckligt med utrymme och just nu måste hon fokusera på att packa.

Jag springer snabbt ner från trappan med en rasande Justin bakom mig. När jag nästan är nere i hallen griper Justin ett hårt grepp runt min överarm och drar mig till sig. 

''Du ska inte göra ett skit, förstår du?'' morrar Justin och kollar på mig med svarta ögon.

''De är mina vänner Justin''

''Tänker du välja dina vänner över din pojkvän Kels, är jag verkligen så lite värd?''

''Det handlar inte om hur mycket värd du är Justin, det handlar om rätt eller fel och detta är fel''

Justin bär upp mig i sin famn och går snabbt upp för trapporna igen. Han smäller igen dörren med hjälp av foten och slänger mig på sängen. Justin lägger vardera handflata vid mitt huvud och sina ben vid varsin sida över mig. Jag känner hur snabbt och hårt mitt hjärta dunkar mot min bröstkorg. Vad tänker han göra? Jag börjar omedelbart ångra det jag var på väg att göra. Justin har rätt, jag kan inte välja mina vänner över honom. Inte efter allt han har gjort för mig. Jag känner hur Justin mjukt börjar kyssa min hals.

''Varför gör du så mot mig?'' andas han mot min hals och flätar in sina fingrar i mitt hår.

Jag drar efter ett djupt andetag, det jag tänker göra har jag inte gjort förut. Jag har aldrig trotsat Justin's order och jag har heller aldrig sagt emot honom. Men det här är fel, allt är fel. Det är fel att han ska döda mina vänner för att han är så lätt svartsjuk. Carter och Tyler är mina vänner, tänker Justin verkligen ta mina vänner ifrån mig samt ta dem från sina familjer? Alla dessa tankarna tar kål på mig och jag känner att jag absolut inte vill befinna mig i samma rum som honom just nu. Jag sparkar Justin's kompis Jerry och slänger honom åt sidan. Mina ben rör sig omedelbart till dörren och innan jag hinner tänka ordet ''av'' är jag ute genom ytterdörren och på väg mot Justins bil. Snabbt lägger jag in nyckeln i tändningen och motorn ger mig ett fräsigt ljud som tecken på att den lever. Denna bilen är min favorit, man glider genom staden med den och det är så enkelt att köra den. 

 

''CARTER, TYLER!'' skriker jag och springer upp för deras uppfart, dörren smälls hårt efter mig och ytterdörren slängs upp. Tyler står i dörröppningen helt förvirrad och kollar på mig med ögon stora som tefat.

''Kels? Vad händer?'' 

Jag slänger mig i hans armar och håller honom hårt tätt intill. 

''Du och Carter måste ge er iväg, NU!'' befaller jag och går in i huset. 

''Vi går ingenstans förrens du har förklarat''

Carter kommer ut från sitt rum och lägger armarna i kors. Tyler ställer sig bredvid honom, de två har alltid varit kända för att ha stått vid varandras sida genom eld och vatten. Deras beteende är mer likt Justin's men de är inte så kriminella. 

''Han vill döda er för att ni umgås med mig, för att han är så svartsjuk'' snyftar jag och torkar en tår som rinner ner för min kind. Carter är snabbt framme vid min sida och drar in mig i hans famn.

''Vet han att du är här?'' frågar Tyler och biter hårt ihop käkarna.

''Troligen. Jag sa att jag skulle varna er'' 

''Det gör du rätt i Kels'' 

 

 

''Kelsey, räkna med att du är i trubbel'' säger Carter och sätter sig ner på soffan. Justin har inte synts till någonstans än och jag börjar bli nervös. 

''Han kommer inte göra mig illa'' försäkrar jag dem men jag själv är inte helt övertygad i det. Det har hänt innan att Justin har gjort mig illa vid något tillfälle men det är inget jag vill ägna min tid åt just nu. 

''Du bör nog gå hem, han väntar på dig''

Jag suckar högt och börjar röra mig mot dörren. Jag har gjort min del, jag har varnat dem och jag känner inte någon ånger alls. Det jag gjorde, gjorde jag för Justin's och deras skull. Jag vill inte att Justin ska tro det är okej att han går runt och dödar samt hotar mina vänner. Till sist kommer inte jag ha någon kvar för alla är så himla rädda för honom. Jag trycker försiktigt ner handtaget och går ut i mörkret. Bilnycklarna håller jag hårt i handen och med snabba steg är jag framme vid bilen. Jag kastar en blick i huset och ler stelt till Tyler som står i fönstret. Snabbt hoppar jag in i bilen och ger mig av till helvetet Justin har förbrett. 

 

Jag försöker ta min tid så mycket som möjligt. Kör 20 när det är 20 och inte har bråttom alls. En kvart har gått och ju närmare huset jag kommer desto mer kallsvettas jag. Jag kör upp för uppfarten och parkerar bilen fint bredvid Bruce'. Sakta kliver jag ut ur bilen och låser den med hjälp av fjärrkontrollen. Mina ben rör sig stelt mot dörren och iinnan jag slänger upp ytterdörren tar jag ett djupt andetag och gör mig redo. 

 

Innanför dörren står en rasande Justin med armarna i kors. Istället för att möta hans mjuka fina honungsbruna ögon så stirrar ett par svarta på mig. Jag får gåshud över hela kroppen och stänger försiktigt dörren efter mig. 

Justin kastar sig över mig och ett ljust skrik lämnar min strupe. Han håller hårt runt min arm och drar mig upp för trapporna trots att jag vägrar. Varje liten cell i min kropp skriker åt mig att sparka honom och springa för mitt liv men så finns det den lilla delen av mig som tror att Justin inte kommer göra mig illa. Ännu en gång slänger han mig på sängen men denna gången ställer han sig framför mig och kollar sårat på mig. 

''Varför Kels?'' frågar han kallt och jag kollar stumt på honom. Vad ska jag svara? Att jag gjorde så för att skydda mina vänner? 

''Jag kunde inte stå ut med tanken att du skulle döda mina vänner''

''Jag skulle aldrig göra något som sårade dig''

''Du va beredd på att ge dig på mina vänner Justin!''

''Det är för att jag vill ha dig för mig själv, jag vill inte dela dig med någon annan!''

Justin slänger ut med sina armar och jag har aldrig sett honom så sårad förut. 

''Du kommer aldrig dela mig med någon annan Justin''

Jag reser mig hastigt upp och går sakta fram till honom. Han lägger sin ena hand på min höft och den andra hänger löst ner för hans kropp. Min tumme smeker försiktigt hans kind och han blundar under min berörning. 

''Du driver mig till vansinne Kelsey och jag vill aldrig att du slutar'' mumlar han och kysser min handflata. 
Jag drar honom in i min famn och kramar honom hårt. Han kommer aldrig få dela mig med någon annan, jag är hans och det kommer jag föralltid att vara.