Published: 2015-02-16 Time: 14:30:00 Filed Under: Slam my way to romance 2

25 - C'est la vie mon cheri

PREVIOUS: Jag böjer mig fram och kysser hårt hennes panna. Doften från hennes hår slår mot mig och jag drar ett djupt andetag. Jag kan inte få nog av henne.
''Jag älskar dig Kelsey'' säger jag och lämnar rummet. Hon kommer bli sig själv igen om hon får tillräckligt med utrymme och just nu måste hon fokusera på att packa.
 
 
 

Vart ska han ta mig denna gången? 

Frågorna snurrar runt i mitt huvud och jag får inget riktigt svar. Efter tre år tillsammans med Justin ska vi iväg, bara jag och han. Det är helt ofattbart, vi har aldrig spenderat tid med varandra förutom i huset. Men nu, nu ska vi iväg bara vi två. Det är något som fortfarande inte har sjunkit in. Jag går långsamt fram till sängen och dumpar min trötta kropp vid fotänden, brevet som jag håller bakom ryggen kommer snabbt inom synhåll. Vad ska jag säga till Justin? Hur ska jag förklara detta för honom? Min hjärna är helt tom och det finns inga svar alls, jag är så trött, trött på denna livsstilen, trött på att jag ständigt ska vara orolig för Justin. Trött på att vi aldrig kan vara normala, trött på allt. En tår rinner ner från min kind och lämnar efter sig en svart rand, jag är även trött på att jag ska vara såhär känslig hela tiden. Jag samlar ihop mig själv och reser mig upp, det här ska få ett slut. Jag ska inte längre vara känslig och gråta för det minsta lilla och inte heller ska jag behöva vara rädd. Mina ben bär fram mig till min garderob, det är här jag har gömt alla mina hemligheter för Justin. Det är här jag kommer gömma ännu en hemlighet. Brevet viker jag ihop igen och lägger ner bland mina kläder. Resväskan som ligger längst ner i garderoben och börjar packa, till vilken årstid ska jag packa? Kallt, varmt, lagom, snö? 

’’Justin!’’ ropar jag och lägger mig tvärs över golvet med armen över ögonen, hans snabba fotsteg hörs i trappan och en andfådd Justin trillar in genom dörren.

’’Ja?’’

’’Vad ska jag packa? Är det kallt eller varmt dit vi ska åka?’’

’’Det är varmt Kelsey, packa lämpliga kläder’’

’’Lämpliga?’’ undrar jag och rynkar på pannan. Alla mina kläder är passande och lämpliga.

’’Inga överdrivet korta shorts eller klänningar, inger urringat och allt det där’’ muttrar han och viftar med handen. Ännu en gång rynkar jag på pannan, det är väl klart jag ska ta med mig shorts och klänningar ifall det är varmt? Jag har snygga ben så varför ska jag inte få visa upp dem? 

 

Efter många om och men så är jag äntligen färdig med min packning, jag har packat kläder som enligt Justin är passande. Inget överdrivet kort eller urringat. Den tunga väskan slänger jag ner för trappan som nu känns oändlig, duns duns duns hörs det tvärs över hela huset och Quinn kommer springandes till slutet av trappan.

’’Trodde det var du som trillade ner’’ flinar han och blinkar med ena ögat mot mig, mina mungipor åker upp i ett leende och jag skakar på huvudet.

’’Det hade säkert varit en vacker syn men nope’’ säger jag och poppar p:et. Quinn fuktar sina läppar, vänder sig om och beger sig mot köket igen. Justin som satt i vardagsrummet har nu kommit till hallen och höjer på ena ögonbrynet.

’’Släng inte runt med saker Kelsey!’’ fräser han åt mig och drar sina fingrar genom det blöta håret. 

Jag rycker på axlarna och går förbi honom in till Bruce.

’’Hej Bruce!’’ säger jag glatt och kastar mig på den lilla soffan. Som svar ger Bruce mig ett litet leende och böjer sig fram.

’’S’all good girl?’’ frågar han och nickar mot Justin. Jag följer hans blick och fastnar på Justin’s ryggtavla. En djup suck lämnar min mun och min blick trillar ner till händerna.

’’Vi går genom en period där ingen av oss vet vad vi ska säga eller göra, jag har glömt hur det är att leva med Justin. 365 dagar och nätter har jag sovit ensam i den stora sängen, jag har glömt hur man delar säng med någon och bråkar om vem som får den stora delen’’. Ännu en suck lämnar min mun, två veckor sedan kom Justin hem och vi har knappt umgåtts. Vi har haft sex, en massa sex men vi har aldrig snackat om vad som har hänt. 

 

3 timmar senare:

 

’’Kelsey, vi måste åka nu’’ säger Justin mjukt och skakar på min kropp som för några minuter sedan var avslappnad. Jag gäspar stort och sätter mig upp i sängen, jag minns inte att jag tog mig upp hit. Mina trötta ögon kollar sig runt och med höjda ögonbryn tittar jag upp mot Justin.

’’Bruce bar dig upp hit’’ svarar han och jag nickar förstående. Jag sträcker ut mig och ger ifrån mig något konstigt ljud innan jag slänger mina ben över sängkanten och hoppar upp på fötter.

’’Vart ska vi åka?’’ frågar jag och går före honom ut ur rummet. Han ger mig ett snett leende och rycker på axlarna. Great, han tänker fortfarande inte berätta vart vi ska. Mina fötter studsar ner för trapporna och snabbt slänger jag på mig mina låga vita converse. 

’’Vilken bil?’’ frågar jag och vänder mig om mot Justin som går tätt bakom mig.

’’Den vita’’ svarar han kort och mina ben börjar röra sig mot den vita bilen som står på uppfarten. 

 

Jag hoppar in i framsätet och låter Justin ta hand om bagaget, några sekunder senare hoppar han in bakom ratten och ett brett leende leker sig på mina läppar. Jag och Justin ska spendera några dagar helt själva, jag kommer aldrig riktigt komma över att det här kommer hända. 

’’Varför ler du?’’ frågar han och lägger sin hand på mitt lår, jag lägger min hand över hans och flätar ihop våra fingrar.

’’Efter 3 år tillsammans ska vi äntligen spendera lite tid för oss själva’’

’’Har vi inte gjort det förut?’’ frågar han chockat och slänger en blick på mig, jag skakar på huvudet och tittar ut genom fönstret. Har en känsla av att det kommer bli en lång resa.

 

’’Baby’’ viskar Justin och väcker mig ännu en gång, jag gnuggar mig i ögonen och tittar mig runt. Vi har hamnat på flygplatsen.

’’Ska jag bära dig?’’ frågar han och jag skakar på huvudet, han kan inte bära mig och vårt bagage. Jag hoppar ut ur bilen och sträcker mig efter min väska. Innan jag hinner ta tag i handtaget stoppar Justin mig och skakar på huvudet. Jag ger honom ett litet leende och backar bak så han tar bagaget och så länge beger jag mig in på flygplatsen. 

’’Det här hållet Kels!’’ ropar han och går åt höger medan jag går åt vänster.

’’Oj!’’ mumlar jag och går med snabba steg efter Justin. 

 

’’Varför är det ingen som köar här?’’ frågar jag Justin medan vi går tvärs över flygbanan till ett litet flygplan som kommer ta oss dit vi ska. 

’’För det är ett Jetplane, vilket innebär att det är mitt’’ 

Jag nickar och hummar och börjar gå upp för den lilla trappan upp till ingången.

’’Goddag Ms Graham’’

Jag svarar med ett leende och fortsätter längre in på flyget, jag drar ett djupt andetag och kollar mig runt, allt är beige färgat och lyxigt. I mitten finns det en liten gång och på den högra sidan av ingången så finns det en enskild sittplats vid fönstret, framför den platsen finns en annan på andra sidan. På den vänstra sidan finns två sittplatser mot varandra och ett bord mellan. På bordet ligger det en stor bukett med vita och röda rosor som är format som ett hjärta Det här är vad jag kallar lyx. Justins arm slingrar sig runt min midja och hans bröstkorg trycks hårt mot min rygg.

’’Vad tycker du baby?’’ frågar han och kysser mjukt min hals.

’’Wow’’ flämtar jag kort och njuter av hans läppar som befinner sig på min hals.

’’Det är en lång resa, längst ner finns det ett rum’’ 

Med de orden sagda vet jag precis vad Justin syftar på, ett flin breder ut sig på mina läppar och jag skakar på huvudet samtidigt som jag går mot en sittplats på den vänstra sidan närmast fönstret. Han sätter sig framför mig och lägger upp sina fötter på bordet.

’’Något att dricka?’’ frågar en kvinnlig flygvärdinna som är i 20-årsåldern och blond. Jag har alltid misstänkt att Justin har ’’a thing’’ för blondiner. 

’’Rött vin tack!’’ svarar jag och halkar ner på stolen och gör mig bekväm. Flygvärdinnan vänder sig mot Justin men hans blick förblir på mig.

’’Samma’’ svarar han kort och slickar sig sexigt runt läpparna.

’’Exakt hur länge är denna resan?’’

’’Vill du redan ha sex?’’ flinar Justin och tar av sig sin bruna skinnjacka. Han rättar till sin svarta

 t-shirt och lutar sig ännu en gång bak i sin stol. Jag skakar på huvudet, den killen är omöjlig. Men tanken av att ha sex med Justin på ett flygplan har slagit mig förut och nu kan jag bocka av den från min lista. Ett lekfullt leende leker sig på mina läppar och i högtalaren hör man hur kaptenen babblar på om säkerhet samt bälte. Den blonda flygvärdinnan återvänder med två glas rött och omedelbart tar jag en stor klunk av mitt glas. 

''Tack för buketten'' svarar jag och ger honom ett leende samtidigt som jag gränslar hans knä. 

 
Efter många om & men bestämde jag mig för att skriva ett kapitel, enjoy eller något

Published: 2014-07-08 Time: 14:16:00 Filed Under: Slam my way to romance 2

24 - stuck between my fantasy and what is real

PREVIOUS:  Jag reser mig hastigt upp och går sakta fram till honom. Han lägger sin ena hand på min höft och den andra hänger löst ner för hans kropp. Min tumme smeker försiktigt hans kind och han blundar under min berörning. 
''Du driver mig till vansinne Kelsey och jag vill aldrig att du slutar'' mumlar han och kysser min handflata. 
Jag drar honom in i min famn och kramar honom hårt. Han kommer aldrig få dela mig med någon annan, jag är hans och det kommer jag föralltid att vara. 
 
 
 
Justin's perspektiv:
 
Det som verkligen irriterar mig är att jag kan inte vara arg på henne. Vad hon än gör så varar min ilska i knappt fem minuter. Jag älskar henne så obeskrivligt mycket att jag inte vet vad jag ska göra. En del av mig vill ibland bara bli av med henne medans den största delen inte kan göra något alls. Jag är fast mellan min kärlek till henne och verkligheten. Hennes armar håller mig hårt tätt intill henne. Skulle det vara upp till mig så hade jag aldrig släppt henne. Denna sekunden hade jag sparat i all evighet. Det känns hela ofattbart, att hon en kväll dök upp när jag utförde mitt jobb och sen dess har hon varit med mig dag in, dag ut. Utan henne hade det aldrig gått.
 
Allt hon har gett mig vill jag skänka tillbaka och därför tänker jag ta med henne till Paris, vi ska skriva vår egna saga och den ska sluta lyckligt. Utan henne kan jag inte andas, utan henne är jag ingenting. När vi är tillsammans så besegrar vi allt och alla dessa känslorna gör mig förvirrad. Så många känslor på en och samma gång och jag kan inte hantera så här jävla mycket. Hon är som min drog, jag är beroende av henne och det kommer leda mig till döden. Att vara med i ett gäng är så mycket mer än att bara döda, det är att stänga av den sidan som gör en mänsklig. Försöka stänga av alla känslor och hjärtat. Man ska inte känna något, jobbet ska man utföra snabbt och kallt men sen hon dök upp i mitt liv så har det varit svårt. Jag har aldrig behövt tänka när jag står framför någon med pistolen riktad mot deras huvud. Men nu, nu tänker jag till innan jag utför det. Hon leder mig ur spår, hon gör mig mer mänsklig än vad jag vill vara. Jag vill inte känna något. 
 
''Bruce'' säger jag och fuktar mina läppar. Bruce kollar upp från sin tidning och höjer på ena ögonbrynet.
''Jag vill ta med mig Kelsey och åka iväg några dagar'' berättar jag och sätter mig ner när jag har hans fulla uppmärksamhet. Han kliar sig på hakan och rynkar på pannan.
''Mhmm..'' mumlar han och rättar till sin ställning.
''Vart vill du åka?''
''Paris'' svarar jag fort och lutar mig fram så mina armbågar stödjer sig på mina knän. 
''Just..-''
''Jag vet att det är svårt men det är väldigt viktigt, jag har varit i sjukhuset i ett år och så fort jag kom ut så har jag inte gjort något annat än att utfört några jobb. Jag har knappt inte spenderat tid med Kelsey, jag behöver henne verkligen'' avbryter jag fort och slår ut med armarna. 
''Fine'' säger han och ett glädjerop lämnar min strupe. Ett brett flin är på Bruce' läppar och jag springer snabbt upp för trapporna.
''Boka biljetterna nu!'' ropar jag över axeln och rycker upp dörren till sovrummet. Kelsey rycker till och gömmer omedelbart något bakom ryggen. Jag höjer på ena ögonbrynet och stänger försiktigt dörren efter mig. 
Pressa inte henne nu Justin, förstör inte resan skriker en röst inom mig. Ännu en gång fuktar jag mina läppar och benen börjar med långsamma steg röra sig i styr mot tjejen jag älskar mer än allt annat. 
''V-vad är det?'' frågar Kelsey och tar ett steg bak.
''Vad gömmer du bakom din rygg baby?''
Hon skakar fort på huvudet och tar ännu fler steg bak. Jag ser smärtan i hennes ögon och det hugger till i hjärtat. Varför kan jag aldrig göra henne lycklig? Varför måste jag förstöra hela tiden? Hon är mitt allt och vill jag ha henne kvar så måste jag sluta bete mig som en skitstövel mot henne. Även fast min nyfikenhet äter mig långsamt innifrån slänger jag iväg tanken om vad hon kan ha gömt bakom sin rygg och drar fingrarna genom håret.
''Packa din väska, vi ska bort i några dagar. Bara du och jag'' ler jag och smeker hennes kind med tummen. 
Jag böjer mig fram och kysser hårt hennes panna. Doften från hennes hår slår mot mig och jag drar ett djupt andetag. Jag kan inte få nog av henne.
''Jag älskar dig Kelsey'' säger jag och lämnar rummet. Hon kommer bli sig själv igen om hon får tillräckligt med utrymme och just nu måste hon fokusera på att packa.

Känner att jag måste få igång min blogg igen haha :)
Vet ni några som har läst min blogg så meddela dem att den är uppe igen så gör ni mig en enorm tjänst! 

Published: 2014-07-06 Time: 19:32:47 Filed Under: Slam my way to romance 2

23 - you ain't gonna do a fuck

PREVIOUS: ''Det med att du skulle döda Carter och Tyler ifall du såg mig hänga med dem?'' 
Så fort orden lämnar min mun så vägrar Justin möta min blick, jag känner hur vattniga mina ögon blir. Mina fingrar letar sig upp till min kind och stryker snabbt tåren från min kind. Jag tar hans tystnad som ett ja och reser mig hastigt upp från sängen.
''Vart ska du Kelsey?''
''Varna dem''
 
 
 
 
Kelsey's perspektiv:

Jag springer snabbt ner från trappan med en rasande Justin bakom mig. När jag nästan är nere i hallen griper Justin ett hårt grepp runt min överarm och drar mig till sig. 
''Du ska inte göra ett skit, förstår du?'' morrar Justin och kollar på mig med svarta ögon.
''De är mina vänner Justin''
''Tänker du välja dina vänner över din pojkvän Kels, är jag verkligen så lite värd?''
''Det handlar inte om hur mycket värd du är Justin, det handlar om rätt eller fel och detta är fel''
Justin bär upp mig i sin famn och går snabbt upp för trapporna igen. Han smäller igen dörren med hjälp av foten och slänger mig på sängen. Justin lägger vardera handflata vid mitt huvud och sina ben vid varsin sida över mig. Jag känner hur snabbt och hårt mitt hjärta dunkar mot min bröstkorg. Vad tänker han göra? Jag börjar omedelbart ångra det jag var på väg att göra. Justin har rätt, jag kan inte välja mina vänner över honom. Inte efter allt han har gjort för mig. Jag känner hur Justin mjukt börjar kyssa min hals.
''Varför gör du så mot mig?'' andas han mot min hals och flätar in sina fingrar i mitt hår.
Jag drar efter ett djupt andetag, det jag tänker göra har jag inte gjort förut. Jag har aldrig trotsat Justin's order och jag har heller aldrig sagt emot honom. Men det här är fel, allt är fel. Det är fel att han ska döda mina vänner för att han är så lätt svartsjuk. Carter och Tyler är mina vänner, tänker Justin verkligen ta mina vänner ifrån mig samt ta dem från sina familjer? Alla dessa tankarna tar kål på mig och jag känner att jag absolut inte vill befinna mig i samma rum som honom just nu. Jag sparkar Justin's kompis Jerry och slänger honom åt sidan. Mina ben rör sig omedelbart till dörren och innan jag hinner tänka ordet ''av'' är jag ute genom ytterdörren och på väg mot Justins bil. Snabbt lägger jag in nyckeln i tändningen och motorn ger mig ett fräsigt ljud som tecken på att den lever. Denna bilen är min favorit, man glider genom staden med den och det är så enkelt att köra den. 
 
''CARTER, TYLER!'' skriker jag och springer upp för deras uppfart, dörren smälls hårt efter mig och ytterdörren slängs upp. Tyler står i dörröppningen helt förvirrad och kollar på mig med ögon stora som tefat.
''Kels? Vad händer?'' 
Jag slänger mig i hans armar och håller honom hårt tätt intill. 
''Du och Carter måste ge er iväg, NU!'' befaller jag och går in i huset. 
''Vi går ingenstans förrens du har förklarat''
Carter kommer ut från sitt rum och lägger armarna i kors. Tyler ställer sig bredvid honom, de två har alltid varit kända för att ha stått vid varandras sida genom eld och vatten. Deras beteende är mer likt Justin's men de är inte så kriminella. 
''Han vill döda er för att ni umgås med mig, för att han är så svartsjuk'' snyftar jag och torkar en tår som rinner ner för min kind. Carter är snabbt framme vid min sida och drar in mig i hans famn.
''Vet han att du är här?'' frågar Tyler och biter hårt ihop käkarna.
''Troligen. Jag sa att jag skulle varna er'' 
''Det gör du rätt i Kels'' 
 
3 TIMMAR SENARE:
 
''Kelsey, räkna med att du är i trubbel'' säger Carter och sätter sig ner på soffan. Justin har inte synts till någonstans än och jag börjar bli nervös. 
''Han kommer inte göra mig illa'' försäkrar jag dem men jag själv är inte helt övertygad i det. Det har hänt innan att Justin har gjort mig illa vid något tillfälle men det är inget jag vill ägna min tid åt just nu. 
''Du bör nog gå hem, han väntar på dig''
Jag suckar högt och börjar röra mig mot dörren. Jag har gjort min del, jag har varnat dem och jag känner inte någon ånger alls. Det jag gjorde, gjorde jag för Justin's och deras skull. Jag vill inte att Justin ska tro det är okej att han går runt och dödar samt hotar mina vänner. Till sist kommer inte jag ha någon kvar för alla är så himla rädda för honom. Jag trycker försiktigt ner handtaget och går ut i mörkret. Bilnycklarna håller jag hårt i handen och med snabba steg är jag framme vid bilen. Jag kastar en blick i huset och ler stelt till Tyler som står i fönstret. Snabbt hoppar jag in i bilen och ger mig av till helvetet Justin har förbrett. 
 
Jag försöker ta min tid så mycket som möjligt. Kör 20 när det är 20 och inte har bråttom alls. En kvart har gått och ju närmare huset jag kommer desto mer kallsvettas jag. Jag kör upp för uppfarten och parkerar bilen fint bredvid Bruce'. Sakta kliver jag ut ur bilen och låser den med hjälp av fjärrkontrollen. Mina ben rör sig stelt mot dörren och iinnan jag slänger upp ytterdörren tar jag ett djupt andetag och gör mig redo. 
 
Innanför dörren står en rasande Justin med armarna i kors. Istället för att möta hans mjuka fina honungsbruna ögon så stirrar ett par svarta på mig. Jag får gåshud över hela kroppen och stänger försiktigt dörren efter mig. 
Justin kastar sig över mig och ett ljust skrik lämnar min strupe. Han håller hårt runt min arm och drar mig upp för trapporna trots att jag vägrar. Varje liten cell i min kropp skriker åt mig att sparka honom och springa för mitt liv men så finns det den lilla delen av mig som tror att Justin inte kommer göra mig illa. Ännu en gång slänger han mig på sängen men denna gången ställer han sig framför mig och kollar sårat på mig. 
''Varför Kels?'' frågar han kallt och jag kollar stumt på honom. Vad ska jag svara? Att jag gjorde så för att skydda mina vänner? 
''Jag kunde inte stå ut med tanken att du skulle döda mina vänner''
''Jag skulle aldrig göra något som sårade dig''
''Du va beredd på att ge dig på mina vänner Justin!''
''Det är för att jag vill ha dig för mig själv, jag vill inte dela dig med någon annan!''
Justin slänger ut med sina armar och jag har aldrig sett honom så sårad förut. 
''Du kommer aldrig dela mig med någon annan Justin''
Jag reser mig hastigt upp och går sakta fram till honom. Han lägger sin ena hand på min höft och den andra hänger löst ner för hans kropp. Min tumme smeker försiktigt hans kind och han blundar under min berörning. 
''Du driver mig till vansinne Kelsey och jag vill aldrig att du slutar'' mumlar han och kysser min handflata. 
Jag drar honom in i min famn och kramar honom hårt. Han kommer aldrig få dela mig med någon annan, jag är hans och det kommer jag föralltid att vara. 

Märkte nyss att jag är en dramaqueen, mheh :3

Published: 2014-01-10 Time: 17:46:00 Filed Under: Slam my way to romance 2

22 - housewives

PREVIOUS: ''Jazzy, du ser hemsk ut'' skrattar jag och pekar på hennes ansikte. Hon tar sin mobil och använder den som en spegel. 
''Kels!'' utbrister hon och tar handduken och försöker få bort mjölet. Justin slår sina armar runt min midja och kysser mjukt min hals. 
 
 

Kelsey's perspektiv: 
 
Jag och Jazzy slänger oss på soffan framför tv:n i väntan på att pizzan som ligger i ungnen ska bli färdig. 
Jazzy kollar på mig och ger mig ett brett leende.
''Vad?'' frågar jag och börjar leka med en hårslinga som har trillat framför hennes ansikte.
''Trodde aldrig att jag skulle få göra något sånt med Justin's flickvän'' svarar hon och tittar ner på hennes sammanlänkade fingrar. Mitt leende från läpparna försvinner och jag tittar på Jazmyn med en förvånad samt nyfiken blick. Vad menar hon? Trodde hon aldrig att jag skulle baka med henne eller behandla henne rätt?
''Menar inget illa'' säger hon fort. ''Men jag trodde aldrig att Justin's flickvän skulle vilja hitta på något med mig, jag trodde hon skulle va med Justin hela tiden men du har inget emot att baka med mig eller leka. Hans andra flickvänner har varit så taskiga, framför Justin så leker de snälla mot mig för jag är hans lillasyster men bakom hans rygg så fräser de åt mig. Du är den första som inte är så, du gillar mig'' 
Jag sträcker ut min arm och drar in henne i min famn. Jag kramar henne hårt och länge samtidigt som jag stryker henne över håret. 
''Jag kommer aldrig vara taskig mot dig Jaz, inte bara för att du är hans lillasyster utan du förtjänar det inte'' 
Hon svarar med ett brett leende och lägger sitt huvud i mitt knä. Jag tar kontrollen och zippar till nästa kanal som lyckligtvis är MTV. 
''Mean girls!'' utbrister Jazzy och lägger sig mer bekvämt och börjar kolla på filmen jag så många gånger har sett förut. 
 
''Kelsey, Jazzy pizzan är färdig!'' ropar Justin från köket. Jag och Jazmyn reser oss hastigt upp och småspringer till köket. Den godaste pizzan är den med mycket ost så därför lade jag och Jazmyn mycket ost på pizzan. Vi delar upp pizzan i åtta delar och tar en varsin. De andra killarna springer in till köket på grund av lukten som har spridit sig i luften och tar med en varsin bit. 
''Är pizzan god så är det jag som har bakat den, är den inte god så är det Kelsey!'' ropar Jazmyn och tar ett bett. Vi brister ut i skratt och jag ger henne ett varmt leende. Justin pussar Jaz på huvudet och slår sig ner på den tomma stolen bredvid mig. 
''Vad tycker ni killar?'' frågar jag och njuter av tuggan jag har i munnen. Pizzan är verkligen saftig och god. 
''Riktigt god'' mumlar alla i kör med munnen full av mat. Jag flinar åt dem och lutar mig belåtet bak i stolen. Jag och Jazzy fick verkligen till pizzan. Vi trodde att den inte skulle vara god eftersom det va vi som gjorde den och ingen av oss är någon sorts hemmafru men efter detta så kommer vi nog stå i köket oftare och utveckla våra kunskaper. 
 
 
''Kels baby, ska vi kolla på film?'' frågar Justin och lutar sig mot dörröppningen i tv-rummet. Jag pekar på Jazzy som ligger i min famn och kollar på mean girls som fortfarande går på tvn. Justin fuktar sexigt sina läppar och lägger huvudet på sned. Han kommer fram till mig och Jazzy och lyfter upp henne i famnen. 
''Går det bra ifall jag och Kels går upp till vårt sovrum?'' frågar han och pussar henne på huvudet. Jazmyn nickar och jag reser mig försiktigt upp och lägger hennes färgglada filt åt sidan som hon snabbt rycker åt sig igen när hon lägger sig i soffan. Justin flätar sina fingrar med mina och beger sig upp för trappan. Innan jag hinner ta det sista trappsteget trycker Justin ihop våra läppar i en passionerad kyss. Jag lägger mina händer på hans bröstkorg och kollar på honom med en seriös blick.
''Vi måste snacka'' säger jag och tar ett steg in i rummet, Justin går förvånat bakom mig och stänger igen dörren med foten. Jag sätter mig ner på sängens fotkant och Justin sätter sig på huk framför mig. 
''Vad är det babe?'''
''Menade det du sa?'' 
''Vilket?'' frågar han och lägger huvudet på sned. 
''Det med att du skulle döda Carter och Tyler ifall du såg mig hänga med dem?'' 
Så fort orden lämnar min mun så vägrar Justin möta min blick, jag känner hur vattniga mina ögon blir. Mina fingrar letar sig upp till min kind och stryker snabbt tåren från min kind. Jag tar hans tystnad som ett ja och reser mig hastigt upp från sängen.
''Vart ska du Kelsey?''
''Varna dem''

Jag sa till er att det inte kommer vara en bra uppdatering i början för jag försöker fortfarande komma in i novellen, men så småningom så, kommentera vad ni tycker! 

Published: 2013-12-26 Time: 12:29:18 Filed Under: Slam my way to romance 2

21 - pizza

Kelsey’s perspektiv: 

 

’‘Kelsey vad är det? Du har varit tyst hela tiden’’ frågar Justin och jag skakar på huvudet.
Jag vill inte råka säga något fel. Jag flashar honom ett falskt leende och Justin höjer på ena ögonbrynet, han parkerar utanför huset och låser dörrarna. Ett tecken på att jag inte kommer få gå ut förrens jag har berättat vad det är med mig. Han kollar på mig med en blick jag inte känner igen, vad kommer hända nu? Kommer han pressa ut det ur mig eller kommer han släppa det? 

’‘Kels, du är min flickvän och allt som stör dig stör mig. Vad har hänt?’’ undrar han, jag suckar lågt och kollar ner på mina sammanlänkade fingrar, vad ska jag säga? Att jag brutit tvärs mot vad han har sagt åt mig? Att jag har riskerat mina vänners liv? Jag kan inte säga något, inte ett ord vill lämna min mun. Allt Justin får som svar är ett skakande huvud. 

Han suckar högt och slänger upp bildörren, jag följer tätt efter honom och smällen han ger bildörren bevisar att han är rasande. Han låser bilen med hjälp av fjärrkontrollen och jag får småspringa för att komma ikapp honom. 

Han slänger upp ytterdörren och klampar in. Justin slänger av sig sina skor och jag fortsätter min väg in till köket. Vill han sura över något jag inte vill berätta så får han det. Inte mitt problem. Han måste acceptera att han inte kan veta allting, det tar sin lilla tid för mig att berätta för honom att jag har svikit honom. Det är inte alls så enkelt, speciellt inte när man har en pojkvän som heter Justin och har rejäla humörsvängningar. Så pass att man börjar undra ifall han egentligen är en brud eller inte. Jag rycker åt mig ett glas och häller upp den kalla apelsinjuice som fort åker ner till min magsäck. Dörren till köket smälls upp och Quinn kommer in och stannar upp när han lägger märke till mig.

’’Åh hej Kels, hur är det?’’ ler han och öppnar kylskåpet för att rycka åt sig en kall öl.

’‘Förutom att jag har gjort tvärs emot vad din bestie har sagt åt mig att göra så är det ganska så bra’’ svarar jag och rycker på axlarna.

’‘Vad har du gjort?’’ frågar han och rynkar pannan. 

’‘Han sa åt mig att inte hänga med Tyler och Carter men guess what? jag gjorde det ändå’’ 

Ett grovt skratt lämnar Quinn och jag kollar konstigt på honom.

’‘That’s mah girl, jag älskar när du går emot Justin’’ flinar han. Jag lägger min hand på höften och med naglarna trummar jag på köksbänken.

’’Du har något att förklara Quinn’’ 

’’Se det så här, varje gång du går emot Justin så tar han ut det på ert sex. Han blir vildare och du får det mysigare’’ skrattar han och blinkar med ena ögat mot mig.

’‘QUINN!’’ skriker jag och smäller till honom. Hans springer ut från köket och hans klingande skratt hoppar mellan de vita fyra väggarna. Jag dricker upp det sista som finns i mitt glas och beger mig mot mitt och Justin’s rum. Justin’s fina röststämma hörs från duschen och ett leende placerar sig på mina läppar. Hans rena kläder som ligger på sängen bär jag upp i min famn och börjar gå i riktning mot duschen. Justin lämnar alltid dörren öppen ifall jag vill komma in eller för att han helt enkelt känner sig mer bekväm med öppen dörr. Duschen stängs av och jag möter Justin’s bruna ögon. Mina mungipor åker upp i ett stelt leende och jag räcker honom kläderna. 

’‘Tack’’ säger han och placerar en mjuk kyss på mina läppar.

 

''Kelsey, vill du äta middag med mig?'' frågar Jazzy och lägger huvudet på sned. Jag ger henne ett brett leende och nickar. 

''Vi lagar hemma istället, mycket godare och så gör vi hur vi vill med maten!'' säger jag glatt och börjar småspringa till köket. Jazzy kommer snabbt efter mig och direkt hugger vi efter kylskåpet. 

''Ska vi prova att göra pizza?'' flinar Jazzy och håller upp kycklingfilé i handen. 

''Well, varför inte?'' 

''Jazzy, vet du hur man gör degen?''

''ja, jag tror det''

Hon börjar ta fram ingridienserna till degen som jag inte har en aning om. Inom loppet av tio minuter har vi en kletig deg framför oss. 

''Ehm, vad ska vi nu göra?'' frågar jag och biter mig löst i läppen. Jazzy brister ut i skratt och jag känner hur mina kinder blir lite rosa. Justin kommer in i köket och kollar på oss med en förvånad blick. Jag kollar på Jazmyn och märker att hon har mjöl över hela ansiktet samt kläderna.

''Jazzy, du ser hemsk ut'' skrattar jag och pekar på hennes ansikte. Hon tar sin mobil och använder den som en spegel.

''Kels!'' utbrister hon och tar handduken och försöker få bort mjölet. Justin slår sina armar runt min midja och kysser mjukt min hals. 


är det här bra efter två månader, haha? :)
kommentera vad ni tycker & ja, ni har tillåtelse att hata & berätta hur mke ni har längtat ;)

 


Published: 2013-09-15 Time: 09:56:00 Filed Under: Slam my way to romance 2

20 - What a feeling

PREVIOUS: När klockan äntligen ringer har jag redan plockat undan mina saker och försvunnit ut genom dörren. Halvvägs till mitt skåp möter jag Hailey och en tyngd lämnar mina axlar. 
Det här kommer vara en lång dag och detta är bara början.
 

Kelsey's perspektiv:

 

''Hailey, jag klarar inte av detta mer'' säger jag när vi sitter vid ett runt bord i kafeterian. 

''Men snacka med dem då och skit i Justin''

''Hails, du vet hur han är. Han menar det!'' utbrister jag och slår ut med armarna. 

Hailey sparkar mig på smalbenet under bordet och nickar mot huvudet i riktning mot Carter och Tyler som är påväg hit med sin fika. 

''Hej, kan vi sitta här?'' frågar Carter och innan jag hinner öppna min mun har Hailey redan svarat.

''Självklart!''

Jag biter hårt ihop käkarna och kollar mig runt i kafeterian. 

''Kelsey, Kelsey?'' undrar Tyler och skakar på min arm. Jag rycker ut ur mina tankar och kollar med stora ögon på honom. Han ger mig ett brett flin och skakar på huvudet.

''Du är fortfarande densamma, sjunker in i dina tankar så fort du får chansen'' ler han. 

Jag besvarar hans leende och rycker på axlarna.

 

''Så, vad ska ni göra sen tjejer?'' frågar Carter och låter sin blick vandra mellan mig och Hailey. 

Vi båda rycker på axlarna och jag lägger huvudet på sned.

''Shoppa kanske'' svarar jag och klickar på hemknappen på min mobil för att se hur mycket klockan är.

''Väntar du på ett samtal Kels?'' 

''Nej..'' säger jag nervöst och kollar mig återigen runt i kafeterian. 

''Vi börjar om tio minuter, ska vi röra på oss?'' undrar Hailey och utan något svar av oss andra börjar vi röra på oss. Vi föser in stolarna så det hörs och beger vår väg mot utgången.

''80 minuters franska, wihoo'' muttrar Carter sarkastiskt och beger sig mot sitt skåp för att hämta böckerna samt penna. 

 

''Bonjour, aujourd'hui..-''

Redan när Mrs David öppnat munnen slutar jag lyssna helt. Justin tar över mina tankar, har han fått veta att jag snackar med Carter och Tyler? Kommer han verkligen döda dem? 

Jag har aldrig riktigt förstått varför Justin stör sig så mycket. Jag har ingenting med dem, vi är vänner sedan barndom så vad är problemet? Jag är medveten om att han bryr sig om mig men gör han det tillräckligt mycket för att inte döda mina bästavänner? Jag kan inte låta Justin kontrollera mitt liv, det här är hur jag vill leva det. 

Jag vill kunna leva som en tonåring som festar en fredag och beter sig som en bortskämd snorunge än att sitta hemma för jag är orolig för vad som kommer hända. Ifall jag någonsin kommer få se morgondagen igen.

Jag suckar högt och kollar ner i min bok, vad ska jag säga till Tyler och Carter?
Det är bara en tidsfråga innan de drar upp ämnet, det är typiskt dem att vara så nyfikna. Hur kommer de reagera när de får veta? Ska jag berätta? Kommer de hata mig föralltid? 

Ännu en gång stöter Tyler till mig med armbågen så jag får tillbaka min reaktionsförmåga, hela klassen är under tystnad och Mrs David’s läskiga bruna ögon borrar sig djupt inom mig. Som om hon kan se min själ och förstå mig, hennes mungipor åker upp i ett stelt leende och jag kollar frågandes på henne. 

Vad handlar det där leendet om? Aldrig har hon tyckt om mig, enligt henne har jag varit tjejen som skrattar och hörs mest. 

 

Sista lektionen är över och jag vet inte vad jag ska ta mig till, Justin smsade mig och berättade att han skulle hämta mig så jag och Hailey slapp ta bussen.
Han får inte se mig med Tyler eller Carter, det skulle bara bli kaos och jag hoppas verkligen att Quinn är med honom. För han är den enda personen i gänget som kan stoppa Justin från att göra något väldigt dumt. Han är även den enda som tål Justin’s slag och förlåter honom. 

’‘Hailey, Justin är här’’ viskar jag till henne när jag sluter upp bredvid henne och vi är på väg ut. 

’‘Hailey Kelsey, vänta!’’ ropar Carter och de joggar glatt ifatt oss.

’‘Vill ni ha skjuts?’’ frågar Tyler och jag skakar omedelbart på huvudet.

’‘Det behövs inte, Justin är här’’ svarar jag och känner hur en pinsam och spänd tystnad uppstår. Killarna nickar och fuktar sina läppar innan de ger varsin hastig kram till mig och Hailey. När de har kommit utanför syn- och hörhåll pustar jag ut och lägger handen på bröstkorgen. Det kanske inte blir så illa trots allt, om vi har detta under kontroll och Justin inte får veta något så funkar det hur bra som helst. 

 

Hailey flätar sina fingrar med mina och vi båda går ut hand i hand till Justin som sitter i bilen. Jag tittar mig runt men där finns ingen Quinn, en besviken min tar över Hailey’s ansikte och jag puttar henne löst i sidan och flashar ett varmt leende. 

’‘Hej’’ säger jag och sätter mig i framsätet bredvid Justin. Han böjer sig fram och pressar ihop våra läppar i en mjuk kyss. 

’‘Hej, har ni haft en bra dag i skolan?’’ flinar han och sätter nyckeln i tändningen. 

Jag förblir tyst och möter Hailey’s blick i backspegeln och skakar osynligt på huvudet.

’’Eh, ja den va ganska bra’’ säger hon fort och ler. Justin kollar konstigt på henne och vänder sig mot mig.

’‘Dudå babe?’’ frågar han och ger mig ett leende som om han vet precis vad jag har gjort.

’‘Ja, den var väl okej’’ 

Det känns som om jag har gjort något olagligt, som om jag försöker gömma något för Justin som snart kommer komma fram och jag kommer få ett helvete. 

Han lägger sin hand på mitt lår och Jason Derulo’s nya låt Talk dirty börjas spelas högt ur högtalarna och Justin sjunger glatt med. Jag vill inte ens veta vad som pågår runt i Justin’s huvud. 


here you go, njut av de korta kapitlet.. haha

Men jag har bestämt mig, varje söndag kommer det ut ett kapitel för då kan jag plugga på vardagarna och blogga på helgerna. Nothing more and nothing less, alright? 

kommentera



Published: 2013-09-01 Time: 19:28:00 Filed Under: Slam my way to romance 2

19 - I'd kill him

Previous: ''Låt mig inte börja snacka om Carter Kels'' väser Damon och blänger surt på mig, jag rycker på axlarna.Carter är ingen hemlighet, han är min vän från skolan som jag råkade ha en crush på innan Justin. 

''Vem är Carter?'' frågar Justin och biter hårt ihop käkarna. 

''Han är..-'' börjar jag men blir avbruten av Haley.
''Kelsey's ex pojkvän''
 

Kelsey's perspektiv:

 

’’Du har inte berättat om någon ex pojkvän Kelsey?’’ säger Justin och rynkar pannan, jag rycker på axlarna och lutar mig bak mot hans bröstkorg. Jag vet att Justin är den avundsjuka typen, därför kan jag inte berätta för honom om mina expojkvänner.

Jonathan sätter sig på den tomma fåtöljen och Damon slår sig ner på armstödet och kollar nyfiket på mig och Justin.

’‘Jag vill veta’’ säger Justin bestämt och tvingar mig att kolla på honom.

’‘Det fins inget att berätta Justin’’

’‘Kels’’

Hailey tar ett grepp om min arm och drar mig upp från Justin’s knä. 

Han ger henne en förvirrad blick och tillbaka flashar hon honom ett bländande leende.

Hailey drar mig mot köket och vi sätter oss på stolarna runt bordet.

’‘Kels förlåt!’’ utbrister hon och jag skakar på huvudet, det är inte hennes fel. 

Justin måste alltid veta allting om mig, spelar ingen roll om det var förr i tiden eller nuet. 

’‘Det är inte ditt fel Hails’’ 

Mer hinner vi inte säga innan köksdörren slås upp och Justin står där.

’‘Hailey gå ut!’’

’‘Jus..-’’

’’Ut!’’ fräser Justin och tar ett steg åt sidan. Hailey kollar besviket på mig och går sedan ut.

Jag suckar högt och blundar. Jag räknar långsamt till tio och känner hur jag försiktigt lugnar ner mig. 

’‘Vem är han?’’

’‘Min expojkvän’’

’‘När var ni tillsammans?’’

’‘Någon månad innan jag såg dig döda McCloud på festen’’

’’Så när jag träffade dig så hade ni nyligen gjort slut?’’

’’Ja’’

’‘Hur länge va ni tillsammans och hur träffades ni?’’

’‘Justin, det är gammalt. Vi lever i nuet och jag är med dig, han är inte viktig’’

’‘Kels jag hatar att se dig med någon annan, jag vill veta’’

’‘Jag vet’’ suckar jag och börjar berätta för honom, för att få honom på bättre humör.

’’Vi träffades på Tylers fest, jag hade smugit ut den natten och både jag och Hailey såg fram emot den festen alla länge hade snackat om. Tyler är en kille i min klass, vi har varit vänner så länge jag kan minnas. Iallafall när vi kom dit så öppnade Tyler dörren och Carter var med honom. Han presenterade oss för varandra och vi på sätt och vis klickade direkt. 

Vi umgicks hela kvällen och när det var dags för mig att smyga tillbaka till mitt rum så följde han mig. Det var sent på kvällen och jag ville inte att han skulle gå själv på gatorna så jag bad honom stanna. Tidigt på lördagsmorgonen innan min familj vaknade så lämnade han huset för att mina föräldrar inte skulle märka något. Vi började dejta och det höll i två år och sen förstår jag inte vart det gick snett. Det var därför jag va uppkäftig mot dig, då vi träffades. På festen och i bilen’’ förklarar jag. Under mitt långa tal märkte jag hur Justin spände käkarna för varje ord som lämnade min mun.

’‘Jag vill inte att du ska träffa Carter eller Tyler’’

’’Vi går i samma klass Justin’’ säger jag irriterat och lägger handen under hakan.

’‘Undvik dem, försöker han prata med dig så svara inte. Går han mot dig så gå en annan väg. Va inte i närheten av dem Kels.’’

’‘Vad händer annars?’’

’’De hamnar femton meter under marken’’

 

Jag avskyr när Justin säger åt mig vilka jag får hänga med och vilka jag ska undvika. 

Hur kan man ignorera någon man är så bra vän med och går i samma klass?

För Tylers bästa tänker jag göra det, jag vill inte att det ska hända honom något på grund av mig. Jag skulle hata mig själv, Tyler är den enda killen som har kommit mig nära förutom Justin. Han litar jag på till tusen, Tyler har sett efter mig i skolan och ute. 

Han har varit som min livvakt. Visst har han fått ta skit från min far massor med gånger med det har inte hindrat honom från att skydda mig som sin egna lillasyster. 

Jag är skyldig honom mitt liv och därför tänker jag göra som Justin säger, jag ska försöka undvika honom för jag vet att han förtjänar bättre och jag hoppas innerligt mycket att Justin inte får för sig att följa efter mig eller hyra någon som spionerar. 

’‘Skolan börjar imorgon’’ säger Hailey och kommer in genom min dörr. När hon ser mitt ansiktsuttryck stannar hon till och kollar oroligt på mig.

’‘Kels? Vad har hänt?’’

’‘Justin vill att jag ska undvika Tyler och Carter’’

Han lät så seriös att det verkligen skrämde mig. Justin vet att ifall han gör illa Tyler så gör han illa mig men inte ens detta kommer kunna hindra honom. 

’‘Tänker Justin aldrig växa upp eller? Han är 21 förhelvete!’’ fräser Hailey surt och jag instämmer. Justin är tjugoett, han är en fullvuxen man och borde lita på mig, vi har varit tillsammans i tre år och än kan han inte hålla sina känslor i styr. 

Att skolan börjar i morgon och vi får träffa Carter och Tyler igen efter fem veckor gör inte denna situationen enklare. 

’‘Men hur skulle Justin kunna veta ifall du undviker dem eller inte?’’

’‘Vet du inte hur Justin är Hails? Han har ögon överallt’’

 

Nästa dag: 

 

När väckarklockan ringde ville jag bara smälla till den och låta den flyga in i väggen. Att den går sönder i tusen bitar är bättre än att vakna klockan sju på morgonen. 

Jag stiger försiktigt upp ur sängen för att inte väcka Justin och börjar gå mot duschen. 

Första skoldagen efter jullovet vill jag vara fräsch och dessutom sitter inte en dusch fel just nu. Jag strippar av mig Justin’s stora t-shirt samt underkläderna och ställer mig under duschens varma strålar. Jag drar snabbt händerna genom håret och över mitt ansikte.

Hur ska jag undvika Tyler? Ska jag hälsa eller bara nicka? Ska jag ens möta hans blick?

Det är bättre att låtsas vara sur på honom än att berätta att min pojkvän inte vill att vi ska snacka på grund av hans avundsjuka. Jag är helt inne i mina tankar att jag inte ens märker när Justin slingrar sina armar runt min midja. Jag låtsas som om han inte är där och häller en klick schampoo i handflatan. Skummet samlas i mitt hår och jag sköljer snabbt av det, jag har inte tid att stå här och önska jag sov vidare i sängen. Det skulle inte ta mig någon vart. Justin lämnar mjuka kyssar på min hals och jag viker snabbt undan innan det hinner gå något steg längre. Han kollar konstigt på mig och mina mungipor åker upp i ett stelt leende. Inte på morgonen och definitivt inte före skolan. 

 

Efter att ha dragit på mig rena kläder som består av ett par ljusa håliga skinny jeans och en vit stickad skön tröja samt ett par vita höga pumps beger jag mig ner för trappan och in till köket där jag stöter på något jag inte vill se. Jag smäller fort handen för ögonen och viftar med andra handen mot Quinn och Hailey som står bakom dörren och kör ner tungorna i varandras hals.

’’Eh, fortsätt ni. Tappade just aptiten för mat’’ flinar jag och vänder mig om och går iväg.

Det är första gången någon fångar dem på bar gärning annars har jag bara fått höra det ena efter det andra av Haley. 

’‘Älskling, har du ätit frukost?’’ frågar Justin som kommer ner för trappan med bara sina röda adidasbyxor på. Jag sväljer klumpen i halsen och nickar fast än det inte är sant.

’‘Bra’’

’‘Haley, vi måste åka!’’ ropar jag och ut genom dörren kommer båda turturduvorna ut.

’‘Ska jag köra er?’’ frågar Justin snällt, jag skakar på huvudet och pekar på Quinn.

’‘Han lovade oss och du är ändå inte påklädd’’ ler jag och lämnar en puss på hans nakna nyckelben. Han nickar förstående och böjer sig ner för att fånga mina läppar i en mjuk kyss.

’‘Kom ihåg vad jag sa Kels, tvinga mig inte att göra det’’ viskar han mot mitt öra och kysser mjukt min hals. Jag sväljer den enorma klumpen i halsen och utan några vidare ord beger jag mig ut mot Quinn’s bil. Killarna har minst två bilar var och jag förstår fortfarande inte hur de kan få plats med alla. Jag går någon meter bakom Hailey och Quinn som håller hand, jag ler åt hur gulliga de är tillsammans. De ser så lyckliga ut, gör jag och Justin med det när vi går så ute? Offentligt bland alla? 

 

’‘Tack babe’’ säger Hailey och böjer sig fram för att kyssa Quinn hejdå. 

Det förvånar mig att hon gör det framför mig men ändå känner jag en skvätt glädje, att hon vågar vara sig själv med Quinn och att hon vågar visa upp honom fast än man inte kan räkna hans fel på fingrarna för att de är för många. Innan jag och Justin ens blev tillsammans var jag ett mål för många av Justin’s fiender och jag hoppas verkligen att Hailey inte skadas. Det skulle krossa mig och även driva Quinn till vansinne.

’‘Hämtar er vid fyra’’ ler Quinn och ger henne ännu en kyss innan vi båda stiger ut ur hans fancy bil. Visst känner man blickarna på sig men vi lyckas undvika de flesta. 

’‘Hoppas jag inte stöter på Carter eller Tyler’’ mumlar jag tyst till Hailey och hon nickar. 

Tyler betyder mycket för oss båda.

 

’‘Vad har du nu på morgonkvisten?’’ frågar Hailey när vi har kommit ut från rektorns kontor. 

’‘Engelska med Ezra, dudå?’’ 

Att kalla våra lärare med förnamnen är en vana både jag och Hailey försöker bli av med, de blir inte bara sura av det utan skickar oss även till rektorn för att de ser det som förnedrande. 

’‘Fysik med Cheryl’’

’‘Have fun!’’ skrattar jag och rundar hallen till en annan korridor. Att min engelska sal låg på andra sidan skolan är aldrig något jag har tyckt om, det tar så fruktansvärt lång tid att gå bort dit och att jag redan är fem minuter sen är inget bra. 

 

’‘Förlåt för att jag är sen’’ säger jag så fort jag har tryckt ner handtaget till klassrummet.

Ezra’s bruna ögon möter mina och han slickar sig snabbt runt läpparna.

’‘Varför sen Ms Graham?’’

’‘Jag var hos rektorn för att få mitt schema och hann inte komma hit i tid. Det ligger på andra sidan skolan ju’’ förklarar jag och han tar förvånansvärt emot min ursäkt. 

Ezra är känd för att vara en ung het lärare bland tjejerna och även sträng. 

Det är sällan han tar emot ursäkter, kommer man fem minuter sen kan han ge dig en hel timme som kvarsittning. Det sägs att han hade någon kärleks affär med en ung elev på skolan och det fick honom nästan sparkad.

’‘Sätt dig bredvid Mr Wedel’’

Just det efternamnet jag inte vill höra, de efternamnet jag försöker undvika. 

Utan att möta Tylers blick beger jag mig mot min stol som står precis bredvid hans. 

’‘Saknat dig Kels, varför inte hört av dig?’’ frågar Tyler och jag låtsas som om jag inte hört honom.

Sekunderna gick så segt och var femte millisekund kollar jag upp på klockan och hoppas på att lektionen snart är över. Kanske är det för att jag har Tyler bredvid mig som ständigt slänger nyfikna blickar på mig. Jag lägger ner huvudet på boken och önskar att Justin satt bredvid mig istället, då hade det inte varit så jobbigt. 

 

En vit ihop skrynklad lapp landar på min bänk och jag kollar mig nyfiket runt i klassrummet för att se vem som har slängt den till mig. Jag möter Carter’s isblåa ögon och mitt leende försvinner omedelbart bort. Jag viker upp lappen och läser noggrant ord för ord.

’‘Varför undviker du oss?’’

står det med en ful handstil, typiskt Carter’s. Jag vänder mitt ansikte och ger honom ett stelt leende. Du vill inte veta varför Carter, du vill inte. 

Jag vänder mitt ansikte fram mot Ezra som pratar om något jag längesen tappat intresset för och låtsas hänga med. Jag nickar och hummar där det känns rätt, där andra också nickar och hummar fast än jag inte har en aning om vad han pratar om. Det gör säkert inte de flesta heller utan bara dreglar över hans utseende.

När klockan äntligen ringer har jag redan plockat undan mina saker och försvunnit ut genom dörren. Halvvägs till mitt skåp möter jag Hailey och en tyngd lämnar mina axlar. 

Det här kommer vara en lång dag och detta är bara början.


2083 ord, erkänn att jag är bäst?

Vad tycker ni om den nya designen? :)

Sara: tryck här för att komma till början av novellen, första kapitlet är längst ner.


Published: 2013-08-24 Time: 07:42:00 Filed Under: Slam my way to romance 2

18 - Jonathan McDeLeon

PREVIOUS: Jag lämnar små kyssar på hennes käkben och hals, våra läppar möts halvvägs i en kyss och fjärilarna i min mage börjar flyga åt alla olika håll. Jag börjar backa mot sängen och faller mjukt över henne. 
''Justin..-''
''Vi ska inte gå hela vägen, sov Kels'' säger jag och ger henne en sista kyss innan jag lägger mig bakom henne för att fortsätta sova.

Kelsey's perspektiv:

Jag var så orolig för Justin när han bara plötsligt försvann. När det dröjde några timmar blev jag ännu mer orolig, jag trodde att någonting hade hänt honom. En lättnad sköljde över mig när Chase och hans gäng klampade in genom dörren. Jag berättade omedelbart vad som hade hänt och de försvann utan några vidare ord. 
Jag visste att ifall de va fler så skulle det vara säkrare och jag tvekade inte en sekund att berätta för Chase vad jag hade hört. Justin skulle förstå mig, det vet jag att han skulle.
 
Det känns så skönt att ha Justin hemma igen. För då vet jag att ifall någonting händer honom så är jag där,
jag slipper höra Bruce tystnad för att han inte vill se mig bryta ihop. 
Justin har lämnat huset för en timme sen, då jag låtsades sova.
Tyst har jag smygit efter honom och träffat på Jazzy i hallen som nyfiket undrade vart jag skulle.
Snabbt har jag fått lägga på mig mitt poker face och pekade mot köket.
Den lilla flickan följer glatt efter mig och en knappt hörbar låg suck lämnar mina läppar. 
När min nyfikenhet tar över kan jag bli galen, jag är en av de få personerna som måste veta allting. 
''Kelsey, jag är hungrig'' gnäller hon och sätter sig på köksstolen, jag tar fram mackor till mig och henne samt ost och smör. Snabbt slänger jag på smör och som pålägg hyvlar jag några bitar ost. 
Tyst sitter vi runt våra matbord och äter. Ingen av oss sägere ett ljud och det oroar mig, ifall Jazzy har sett eller hört något är vi screwed. 
 
''Vart är Justin?'' frågar hon efter en timme, jag rycker på axlarna och slänger mig raklång på soffan. 
Hade inte du kommit i min väg skulle jag ha vetat det.
Kels sluta, tänk inte så intalar jag mig själv och blundar i någon millisekund.
Tillräckligt länge för att höra ett skrik lämna Jazzy's läppar.
Jag springer upp från soffan och drar in henne i min famn.
''Kolla!'' skriker hon och pekar på fönstret. Jag vrider mitt huvud åt det hållet och drar häpet efter andan. 
 
WE'RE NOT FINISHED YET

Står det med stora bokstäver och mina ögon blir stora som tefat. 
Jazzy's skrik var tillräckligt högt för att få upp Quinn och Damon på fötter som oroligt springer in hit.
''Damon, Quinn... Vad händer?'' viskar jag och ställer mig halvt bakom Damon med Jazzy's kropp intill min.
Hon är för ung för att se något sånt här. Hon vet ingenting om vad Justin gör och så ska det förbli. 
''Dödade vi inte alla igår?'' frågar Damon lagom högt och både jag och Quinn smäller hårt till honom på varsin arm. Jag pekar på Jazmyn och lägger huvudet på sned, han biter sig hårt i läppen och Jazzy's mjuka röst fyller vardagsrummet.
''Dödade?''
''Nej Jaz, inte så. Vi hade en brottningsmatch med ett par gamla vänner igår. Det är bara ett uttryck vi använder'' säger Quinn till vår räddning och jag pustar ut. Han har alltid övrtygande lögner, det är en av det grejerna som gör honom smart. Både Damon och Quinn lägger sina händer på höfterna och stirrar mot fönstret.
''Märket går inte bort bara för att ni stirrar på det, you know'' skrattar jag och rycker på axlarna. 
Ytterdörren flyger upp och in genom dörren kommer Justin i släp efter hans vän, Jonathan. 
Han rynkar näsan och kommer in till oss som står mitt i vardagsrummet och stirrar på ett fönster.
''Vad händer?'' frågar han och jag flyttar på mig några centimeter. Så jag på sätt och vis berättar för honom fast utan några ord. Att han ser det klottret på fönstret räcker för att få honom arg, väldigt arg.
''Jazzy gå upp på ditt rum'' säger Justin bestämt, hon kollar ner på sina fötter och innan Justin hinner upprepa sig en andre gång försvinner hon upp för trappan och in på hennes rum. 
''Vad händer fellas?'' frågar Carlos nyvaket och gäspar stort. 
När han lägger märke till våra ilskna ansikten piggnar han omedelbart upp och suckar högt i synen på klottret.
''DÖDADE VI INTE ALLA INATT?'' skriker Justin och slänger ut med armarna. 
Jag sätter mig på soffan och det ger ifrån sig tillräckligt högt ljud för att Justin ska få veta min existens i rummet.
''Kels gå upp till Haley'' säger han och jag skakar på huvudet. 
Jag vet vad detta handlar om, jag vet precis allting. Jag vill inte gå upp på rummet, jag är trött på att vara där uppe när dem planerar någonting eller snackar om något gäng. 
Eller vilken båt det ska råna, hur mycket det finns på lager. You name it. 
 
Fem gånger i rad har Justin sagt till mig att gå upp på rummet och så envis som jag är så har jag nekat. 
Haley kommer trött ner för trapporna och slänger sig på soffan bredvid mig. 
Synen på klottret får hennes trötthet att rinna ut som sand från hennes kropp och hon spärrar upp ögonen.
''Igen?'' viskar hon till mig och jag rycker på axlarna, antagligen är det väl igen.
''Bones'' säger jag innan hon hinner fråga vilka som orsakade detta.
Hon drar förvånat efter andan och jag lägger handen för ansiktet.
Varje vecka kommer något liknande upp, antagligen förstör dem våra ting eller så klottrar dem.
Ännu värre kan de attackera. 
''Ledaren är iallafall död, såg det på nyheterna på mitt rum'' säger Arwin som är den andre gängmedlemen i Chase' gäng. Justin är djupt sjunken i sina tankar, antingen tänker han ut en plan eller är han tyst för att han vill attackera dem. Denna gången värre än den förra, det är så Justin är. 
 
''Vi attackerar dem, de vet redan att det är vi så varför inte bara döda dem?'' undrar Ian som har varit tyst en lång stund och funderat. Han har en poäng i det han säger men det är för många risker. 
''Jag håller med Ian'' säger Chase och Justin i mun på varandra.
''Det är för riskfullt att göra uppdrag så nära varandra. Det har något på gång, det vill sätta dit oss för att de inte har några bevis på att det var vi'' berättar Bruce och jag himlar med ögonen, jag förstår mig inte på honom. 
Hur kan han vara positiv fast än hans familj har attackerats? Samt hans hem? 
''Jag vet ert hat mot dem, jag känner detsamma men vi måste smida en plan. En riktig plan'' 
 
''Är du säker på att vi ska lyssna på detta Kels?'' viskar Haley och jag skakar på huvudet, jag är inte alls säker men som de säger Curiosity kills the cat. Jag lägger upp mina fötter på bordet och lyssnar ord för ord på vad killarna säger. Tillsammans är dem smarta, det märker man.
Något jag inte visste var att Jonathan har en gång i tiden också varit med i ett gäng, vilket chockade mig.
Enligt mig och Haley är han för snygg för att skadas på ett sånt sätt. 
 
''Vilken av dem är din flickvän Justin?'' flinar Jonathan och pekar på mig och Haley, för exakt en halvtimme sen kom det överrens om något. Framåt slutet sänkte de sina röster så vi inte kunde hör något. 
Det irriterade oss, väldigt mycket. För även en halvtimme sen fick Jazzy komma ner igen, hon var gladare än förut och det gladde mig att hon inte förstod någonting eller hade några misstankar.
Hon gick helt enkelt på lögnen Quinn berättade.
''Brunetten'' säger Justin och ger mig ett snett flin.
''Hon är riktigt het, haft henne i säng än?'' ler Jonathan och jag gömmer ansiktet i händerna.
Något jag verkligen hatar var Justin's nyfikna vänner, när de ställer såna konstiga frågor. 
Har de verkligen inget annat bättre för sig än att snoka i andras privatliv? 
''Fråga henne'' skrattar Justin och jag blänger surt på honom, Jonathan vänder sig mot mig och lutar sig mot väggen som knappt är tre meter ifrån.
''Har du haft sex med Justin?'' frågar han och jag spärrar upp mina ögon. 
Hur kan han bara fråga en sån grej? Dessutom till en tjej. Det är oacceptabelt.
''None of your damn buisness'' suckar jag irriterad och väntar på att Justin ska haspla ur sig något. 
''Tuff brud, det gör henne extra het''
''Jonathan fuck off, hon är min''
''Blondinen då?''
''Sorry bro, hon är min!'' ropar Quinn som antagligen har hört honom, en rosa nyans sprider sig på Haley's bruna kinder och ett flin sprider sig på mina läppar. Justin sätter sig bredvid mig och jag kysser mjukt hans läppar bara för att. 
 
Alla här hemma vet att Quinn och Haley har a thing, jag har försökt prata med Haley om det men varje gång jag börjar säga något om honom så byter hon ämne. Jag har även tvingat Justin att ta reda på något från Quinn's sida och när han väl har gjort det så vill han inte berätta det för mig. 
Damon är den enda av killarna som är en riktig tjejtjusare, han kan hålla på med några tjejer samtidigt fastän han inte är intresserad av någon av dem. Någon Damon har lagt ögonen på under en lång period är min klasskompis Claire. 
''Är det något på gång mellan Claire och Damon?'' frågar Haley tyst som om hon har läst mina tankar, jag putar med underläppen och skakar på huvudet.
''Jag vet lika lite som dig''
''Ska jag fråga?''
''Do it''
''Vad pratar ni om?'' frågar Quinn och slår sig ner bredvid Haley som lutar sitt huvud mot hans bröstkorg.
Han lämnar en hastig kyss på hennes huvud och mina mungipor åker upp i ett leende. 
Det här är mer än perfekt, det är är obeskrivligt bra. 
''Är du den enda som inte har en flickvän Damon?'' frågar Jonathan nyfiket och Haley skakar på huvudet.
''Nej, han har Claire''
Justin och Quinn kollar chockat på mig och vidare vandrar deras blickar till Damon som ger oss mördarblicken. 
Mycket väl vet vi om hans relation med henne och ska jag vara ärlig så ser hon inte alls dum ut. 
En brunette med gröna ögon samt en modellformad kropp, vi förstår varför han fastnade så fort.
''Varför vet inte vi om detta?'' utbrister Justin och pekar på sig själv och Quinn.
''Hon är bara en vanlig tjej..''
''Med snygg rumpa och stora bröst'' fyller jag och Haley i. 
Vi brister ut i skratt och jag rycker på axlarna, kan inte han beskriva henne ordentligt så gör vi det. 
Vi har absolut inget emot det. 
''Låt mig inte börja snacka om Carter Kels'' väser Damon och blänger surt på mig, jag rycker på axlarna.
Carter är ingen hemlighet, han är min vän från skolan som jag råkade ha en crush på innan Justin. 
''Vem är Carter?'' frågar Justin och biter hårt ihop käkarna. 
''Han är..-'' börjar jag men blir avbruten av Haley.
''Kelsey's ex pojkvän''

Ett kapitel på morgonkvisten innan jag drar till min utbildning som tränare inom gymnastik.
Kommentera för min skull :')
 
Jessica: Det är okej, jag förstår dig. Men jag vet inte om jag kommer skapa en ny novell efter denna. Beror på vad som händer i skolan osv. Jag har nyligen börjat i första ring och valt samhälle som är känt som en plugglinje så det beror på hur mycket jag hinner med :)
 

Published: 2013-08-23 Time: 14:59:00 Filed Under: Slam my way to romance 2

17 - Almost is never enough

PREVIOUS: Jag hoppar ut ur mina kläder och lägger mig bredvid henne under täcket. Jag lägger min arm runt hennes midja och drar henne tätare intill min bröstkorg. Kelsey stelnar till under min berörning och jag suckar lågt, jag vill inte ha det så här. Jag vill inte att hon ska känna så när jag rör henne
''Godnatt Justin''
''Godnatt baby'' viskar jag och pussar mjukt hennes hals.
 
 
Kelsey's perspektiv:

Jag var på sätt och vis otrogen, otrogen, otrogen.
Hans ord ekar i mitt huvud, han var otrogen mot mig på grund av att både jag och han var oansvariga? 
Jag gjorde precis det han bad mig om, jag dödade mitt barn. Vårt barn.
Justin's kropp vilar tungt intill min och jag vill inte ens tänka tanken vad han och strippan har gjort. 
En sak vet jag säkert, ser jag henne kommer jag klösa ut hennes ögon. 
Lika mycket som jag är hans så är han min. Efter tre år tänker jag inte förlora honom, det skulle krossa mig totalt.
Jag suckar högt och lyfter mjukt Justin's arm för att komma ur hans grepp. Solen la sig för någon timme sen och än har jag inte somnat. Allt jag har haft i tankarna är Justin och den dumma strippan, 
Mina fötter trippar över det kalla trägolvet och jag ställer mig framför den stora glasdörren och tittar ut. 
Himlen är kolsvart och månen är den enda som står högt på himlen och skiner. 
 
Justin's perspektiv:

Hon är vacker där hon står framför balkongdörren och är helt djupt inne i sina tankar. 
Där månens strålar träffar hennes vackra ansikte. Jag skulle kunna dö för att veta vad hon tänker på.
Jag överväger om jag ska upp och krama om henne eller bara fortsätta ligga kvar i sängen och avguda hennes skönhet. Innan jag har tänkt ordet av slår mina fötter mot det kalla golvet. Jag reser mig ljudlöst upp och smyger upp bakom Kelsey. Jag lägger mina armar runt hennes midja och lutar min haka mot hennes axel. 
Vi båda står och njuter av kvällens tysta ljud och månens sken. Känns det så här att älska någon så det gör ont? Man känner sig krossad så fort man får veta att den andra mår dåligt eller att jag är orsaken till hennes tårar. Den stora klumpen i halsen gör ont att svälja och man försöker säga allt som finns mellan himlen och jorden för att få henne må bra igen. Hennes smärta är min smärta fast tio gånger värre. 
Jag är oftast nervös i hennes närhet och det är något jag försöker trycka långt ner inom mig. 
Fjärilarna som existerar i magen när hennes röststämma börjar prata, jag älskar allting med henne. 
Varenda liten detalj du kan hitta, hur hon biter sin läpp när hon är nervös. 
Eller hur hon ständigt klagar över sina naglar och när hon är osäker över sin outfit ibland. Allting.
Kelsey behöver tid, hon behöver en helg att koppla av. Utan några hotningar, utan någonting som har med denna värld att göra och det tänker jag fixa. Jag vet att jag ständigt kommer vara orolig för henne men hellre det än att se henne plågas långsamt dag för dag här. Om hon vill kan hon även hälsa på sina föräldrar, allting för att hon ska må bra. Vad som helst. Mina armar slingrar sig från Kelsey's kropp och jag lämnar en kyss på hennes hals och rycker åt mig mina cigaretter innan jag beger mig mot nedervåningen. 
Ett glas sprit och en cigarett kommer få mig att tänka klart, jag rycker till när jag känner hennes kalla hand på min rygg. Jag vänder mig om och möter hennes bruna ögon jag drunknar i.
''Vad är det älskling?'' frågar jag och lägger armen runt hennes midja.
''Vart ska du?''
''Vardagsrummet'' svarar jag och slänger ut med armen. Hon nickar och börjar sakta gå med mig in. 
Jag placerar cigaretten mellan läpparna och böjer nacken ner för att tända spetsen. 
Jag känner hur nikotinet fyller mina lungor och jag stänger ögonen i en njutbar gest. 
Kelsey kollar stort på mig och jag vet att hon inte tycker om när jag röker, 
''Bara några bloss'' säger jag och sätter mig på fotöljen. 
''Inte hela''
Jag skakar på huvudet och tar ett andra bloss som jag andas ut genom näsan. 

''Släck den nu Justin'' säger hon och sätter sig i mitt knä, jag lägger en beskyddande arm runt henne och hon lutar sitt huvud mot min axel. Jag sträcker mig över henne och släcker cigaretten i askfatet.
Dörren på övervåningen som smälls hårt igen får oss båda att vrida huvudet mot trapporna och ner för dem kommer en rasande Bruce. Kelsey flyttar sig från min famn och jag placerar en hastig kyss på hennes läppar och möter Bruce halvvägs.
''De ha attackerat min familj i Rio!'' utbrister han och jag rynkar på pannan. 
Vad pratar han om? Vem vågar ens göra något liknande mot Bruce?
''Vem?''
''Bones!'' skriker han och jag knyter hårt ihop mina knytnävar.
''Vi måste göra något!'' säger Quinn och lägger sina händer på höfterna. 
Damon instämmer och jag kollar bak på en skräckslagen Kelsey. Jag nickar mot henne, att hon ska gå upp på övervåningen och utan några om och men reser hon sig upp och försvinner in till mitt rum. 
 
''Vad ska vi göra tycker ni?'' frågar Damon och lutar sina armbågar mot knäna.
''Vi ger dem ett besök, nu''
''Nu mitt i natten?''
''Det förtjänar dem!'' säger Quinn och drar handen genom sitt hår. 
''Tänk inte med röven nu killar!''
''Bruce!'' utbrister vi alla samtidigt. Att ge dem ett besök mitt i natten är inte att tänka med röven.
De förtjänar så mycket mer än bara besök. De förtjänar ett blodigt bad, allt ont.
''fine, lets go'' 
 
''Här är det'' säger Quinn och pekar på ett lager som ser övergivit ut, Damon stänger av motorn och vi går ut ur bilen och smäller hårt igen dörren. För att meddela att vi är här, fast än de kanske inte hör oss eller vet om det. 
''Bones!'' ropar Quinn och bankar hårt på dörren med knytnäven. Vi båda börjar banka på järndörren, när den äntligen slår upp hinner vi inte tänka ordet av innan Bruce tar honom i kragen och trycker upp honom mot väggen. 
Utan några ord sagda mellan dem slår Bruce ner honom med några slag över käften och går vidare in genom dörren. Jag tar upp ficklampan och börjar lysa hit och dit. För att åtminstone hitta en väg eller något hjälpsamt. 
''Här'' viskar Damon och går först av oss runt hörnet. Det luktar gammalt här nere. 
Som om ingen har bott här på över tjugo år, bränt. 
''Hör ni?'' viskar Bruce. Vi stelnar till och har öronen på spänn, några höga röststämmor ekar mellan väggarna och Damon börjar smidigt röra sig efter rösten. 
''Dörren där'' säger jag och lyser med ficklampan mot en dörr.
''DU SKULLE DÖDA HENNE SA JAG JU!'' hörs en manlig röst på långa vägar.
''Deras nya ledare?'' viskar Quinn och jag rycker på axlarna. Skriker han ut order så där så är det väl Bones nya ledare. 
''Skjut alla ni ser, jag vill inte ta det lugnt. De attackerade min familj'' påminner Bruce oss och glädjerus for genom min kropp. Jag har längtat efter dem orden, jag nickar mot Bruce och han sparkar upp trädörren och den okända ledaren samt en ny gängmedlem tystnar. De plockar snabbt fram sina vapen men vi är snabbare.
''Ner med era vapen annars skjuter vi'' säger Damon, ett äckligt flin sprider sig på ledarens läppar och inombord skriker jag frustrerat till. Utan att vi märker det sluter sig tre killar till dem och de börjar omedelbart skjuta hit och dit. Jag gömmer mig omedelbart bakom en soffa som finns i rummet och sätter mig endast för att skjuta mot dem. Ett smärtfullt skrik hörs och jag antar de som om någon blev träffad. 
Mina mungipor reser sig i ett flin och det känns bra att vara tillbaka, de här påminner mig om gamla tider. 
Då jag dödade London och trodde detta gänget var splittrat. 
Jag springer från soffan och skjuter mot dem samtidigt som jag tar mig till nästa ställe för att skydda mig. 
Medans jag laddar min pistol med nya skott hör jag ännu ett smärtfullt skrik och mitt flin blir - om möjligt- bredare. Det är inte alls så svårt att ta ner dem, ska jag vara ärlig trodde jag det skulle vara svårare. 
Jag ställer mig upp från bordet och siktar mot ledaren.
''Justin, din rygg!''
Jag vänder mig omedelbart och hinner inte reagera innan jag får ett slag över ansiktet. 
Blodet som har samlat sig i min mun spottar jag ut och laddar min arm för att svinga den över hans ansikte. Precis vad han gjorde med mig fast jag ska ge honom ett slag som är fem gånger värre. 
Ljudet av hans brutna näsa får mig att brista ut i skratt, så enkelt det är att slå folk. Nästan att man inte vill.
Jag tar upp min pistol som jag tappade greppet om när han slog mig och laddar den. 
Redo för att skjuta mot honom.
''Du är seg'' hörs Damons röst och han avfyrar ett skott mot min motståndare.
''Tack!'' utbrister jag och reser mig hastigt upp vilket orsakar en enorm smärta i bröstkorgen.
''Justin, är du okej?!'' frågar Quinn oroligt och lägger sin arm runt min midja, jag skakar på huvudet och lägger handen över mitt ärr. 
''Sätt dig här så skjuter jag ledaren'' säger Quinn och både han och Damon börjar omedelbart avfyra massa skott mot ledaren och alla runt omkring honom. 
''Killar!'' ropar någon och vi kollar mot dörren. Ett leende sprider sig på mina läppar över synen på Chase och hans gäng. De skjuter skott mot Bones och efter några minuter uppstår en läskig tystnad.
''Vad i helvete gör du här?'' skriker Damon åt sin lillebror och slår honom på baksidan av hans huvud. 
Jag reser mig upp och tar djupa andetag samtidigt som jag går fram till Chase och drar in honom i famnen. Tänker inte hans bror ge honom kopplimanger så kommer jag. Han hjälpte oss att få ner gänget, vi är skyldiga honom något. 
''Vi kom till er, som överraskning. Kelsey såg skräckslagen ut så frågade vi henne vad som hade hänt så berättade hon och vi kom omedelbart hit'' 
Han rycker på axlarna och i denna sekunden älskar jag Kelsey mer än allt annat. 
Det gör jag vanligtvis också förstås men extra nu. 
 
''Kelsey!'' viskar jag och drar in henne i min famn, trodde jag skulle förlora henne och mig själv för någon timme sen. Aldrig någonsin har jag haft så ont i bröstkorgen som då, för en sekund trodde jag mitt hjärta skulle stanna. 
Jag lämnar små kyssar på hennes käkben och hals, våra läppar möts halvvägs i en kyss och fjärilarna i min mage börjar flyga åt alla olika håll. Jag börjar backa mot sängen och jag faller mjukt över henne.
''Justin..-''
''Vi ska inte gå hela vägen, sov Kels'' säger jag och ger henne en sista kyss innan jag lägger mig bakom henne för att fortsätta sova. 

lägger in bilder så småningom.
kommentera

Published: 2013-08-16 Time: 18:45:00 Filed Under: Slam my way to romance 2

16 - To infinity and beyond

PREVIOUS: ''Gör aldrig sådär igen, uppfattat?!'' fräser han och tar ett hårt grepp runt min handled. 
''Så länge du är med mig tänker jag inte stå och se dig flirta med någon annan. Uppfattat?'' 
Justin drar mig till sig och trycker hårt ihop våra läppar. 
''Jag bryr mig inte om att läkarna har sagt till dig att inte ha sex på några veckor. Jag behöver det'' säger han mjukt och puttar ner mig på sängen.
 
S T A Y | via Tumblr

Justin's perspektiv:

Jag vet inte vad som flög i mig igår men jag behövde ha sex med henne.
Det var det enda sättet jag kunde visa henne hur mycket hon betyder för mig.
Hur mycket jag älskar henne. Jag har insett att de som hände med Maxine och Aurora är totalt fel, jag ångrar det och har lärt mig från mitt misstag. Jag försöker bara hitta ett sätt att berätta det för henne innan någon annan gör det. London visste att jag skulle bli värsta monstret ifall jag fick reda på att Kelsey var gravid. 
Det var därför han berättade det för mig, han vill sära på oss två för att ha hela henne för sig själv.
Över min döda kropp.
Kelsey är min och bara min, jag vet att jag behandlar henne fel men jag vet inte hur jag ska uppföra mig i hennes närhet, hon håller kvar mina fötter på jorden. Hon gör mig nervös.
Aldrig kommer jag älska någon mer än Kelsey och jag vet att så länge vi båda kämpar så kommer det här förhållandet vara. Det gör ont att veta att Kelsey inte är välkommen hos sin familj på grund av mig, på grund av den personen jag är. Men vad som än händer skulle jag aldrig vilja spola tillbaka tiden och vänt mig om istället för att ta med mig henne hem. Eller döda henne. Det skulle vara det största misstaget jag någonsin gjort och jag vet om att jag skulle ångrat mig. Att lära känna Kelsey var en av det bästa sakerna som har hänt mig, att till och med kalla henne för min är tusen gånger bättre. Jag föll inte för Kelsey på grund av hennes sexiga utseende, det var hennes stora mun. Den hon använde när hon käftade emot mig, det bevisade bara att hon inte var rädd för att säga vad hon tyckte och tänkte. Det fick mig att inse att hon kunde leva med mig ifall hon skulle få reda på vem jag var. Det fick mig att bli fast i henne. Aldrig någonsin förut har jag haft ett förhållande. 
Det här är mitt första, kanske därför jag inte kan bete mig? Jag vet inte hur man ska vara den perfekta pojkvännen, jag försöker bara skydda det som är mitt. Det som tillhör mig. 
Det största misstaget jag någonsin har gjort med Kelsey, det var att lämna henne och åka till Chicago för att leta rätt på Thimothy där jag även blev tillsammans med Emma fastän jag inte hade några känslor alls för henne. Kelsey tar upp hela mitt hjärta och hon har fyllt mitt huvud med tankar om henne. 
 
''Justin, ey. Är du kvar man?'' frågar Jonathan från andra sidan luren.
''Ja, ja jag är kvar'' säger jag och skakar diskret på huvudet fast än jag är fullt medveten om att han inte kan se mig. Ett skratt lämnar hans strupe och jag tar en klunk av mitt whiskey som står på bordet. 
Killarna samt Haley har lämnat huset för att de ville bowla, jag och Kels valde att stanna hemma.
Jag visste om att Kelsey hade ont sedan igår, det var inte meningen att ta i så hårt men efter fyra månader så blir man galen. Steg hörs från trappan och en nyduschad Kelsey kommer in till vardagsrummet med badrocken hårt knuten runt midjan. Jag vinkar henne åt mig och hon sätter sig i gränsle över mig. 
Mjukt börjar jag kyssa hennes hals samt nyckelben.
''Justin släpp din jävla tjej och lyssna. Du har inte lyssnat sen jag ringde!'' utbrister Jonathan surt och i bakrunden hör man hur en kylskåpsdörr slås igen. 
''Jag har verkligen saknat min flickvän, kan jag ringa tillbaka ikväll? Det är klart jag kan, ses bro!'' flinar jag och lägger på innan han hinner säga någonting som övertalar mig. Kelsey ler stort och lutar slänger bak huvudet. Mina händer klättrar ner för hennes höfter och stannar på rumpan. Min favoritplats.
''Får jag markera att du är min?'' viskar jag mot hennes hals och börjar smått suga för att göra ett sugmärke.
''Justin nej, det är så fult'' säger hon och drar sig undan. Jag rycker på axlarna och skakar på huvudet.
''Ingenting är fult som kommer från dig'' säger jag kärleksfullt och kysser hennes läppar. 
En röd nyans sprider sig på Kelsey's kinder och ett litet skratt lämnar mina läppar. 
Hon är så gullig när hon rodnar. 
''Får jag göra ett på dig då?'' frågar hon och ler sockersött.
''Du behöver inte ens fråga babe'' svarar jag och lägger huvudet på sned. 
Får det här Kelsey att känna sig den enda så får hon mer än gärna göra det. 
Det som hände med stripporna är totalt fel och jag vet iallafall att det är ett misstag som jag inte kommer göra om. Jag tänker inte förlora en diamant för att ha massa småstenar som inte kommer vara en dag. 
Jag var arg och hade inte hjärnan på plats. Kelsey's tunga börjar försiktigt leka sig över min hals och mitt grepp på hennes rumpa hårdnar och ett stön lämnar hennes läppar vilket orsakar ett leende på mina.
Jag vill ha henna föralltid, jag vill att hon alltid ska vara vid min sida. 
 
''Vet du varför jag älskar dig?'' frågar jag henne plötsligt när vi bara ligger på soffan och tittar på tv där jag inte så mycket som fem öre lägger min uppmärksamhet på. Hon vrider sitt ansikte uppåt så hon tittar mig i ögonen och innan jag svarar henne så kysser jag mjukt hennes mjuka läppar jag inte kan slita mig ifrån.
''Det spelar ingen roll hur mycket fanskap jag ställer till med, du är fortfarande vid min sida. Det spelar heller ingen roll vad jag skriker åt dig när jag är arg eller vad jag gör mot dig för på slutet av dagen så vet jag att du kommer vara vid min sida. Jag vet att jag inte behandlar dig rätt men Kelsey, jag försöker verkligen. Jag vet inte hur man är en pojkvän för jag har aldrig haft ett förhållande förut. Du är den första och förhoppningsvis den sista. Jag har alltid bara haft sex med tjejerna och sen nästa dag glömt bort gårdagen men med dig så känns allting så rätt. Med dig känner jag mig så levande. Du älskar mig för den jag är, fast än jag är kriminell. Jag vet att det inte alltid känns som jag älskar dig men det gör jag, verkligen. Jag skulle hellre dö än att se dig med någon annan'' Jag märker hur vattniga Kelsey's ögon blir. Hon sätter sig snabbt upp och slänger sig över mig där hon pressar ihop våra läppar i en passionerad kyss. Spelar ingen roll hur många gånger jag kysser dessa fantastiska läpparna, jag kommer aldrig tröttna. 
 
''Justin?'' frågar hon nyfiket efter att ha tänkt ett tag. Hon sätter sig på min mage och lägger huvudet på sned.
Mitt namn i hennes mun låter så mjukt, så sexigt. Fjärilarna i min mage vaknar till liv och ett busigt leende leker sig på mina läppar. 
''Ja älskling?''
''Vart var du dagen jag..-' hon avbryter sig själv och börjar göra gester med händerna, mitt leende sjunker och jag biter mig löst i läppen. Är det här verkligen ett bra tillfälle att berätta för henne? Jag drar ett djupt andetag och väljer att berätta för henne, hon förtjänar att veta. 
''Hos Jonathan'' svarar jag och sväljer djupt.
''Och?''
''Han... han tog hem några strippor. Kels måste vi verkligen prata om det här?'' gnäller jag och slår ut med armen. 
''Vad gjorde du med stripporna Justin?'' frågar hon kallt och reser sig upp, hon sätter sig på fotöljen och en hög suck lämnar min mun. Jag känner hur ångern försiktigt kryper fram, jag skulle inte berättat. 
Det kommer bara göra allting så mycket värre, nu när vi äntligen kommer överrens vill jag inte förstöra det.
''Ingenting'' 
''Ingenting? Någonting har du gjort Justin, jag ser att du döljer det för mig''
''Jag var på sätt och vis otrogen, är du nöjd nu?! Är det vad du vill höra?!'' skriker jag och sätter mig raskt upp. 
Kelsey kollar ner på hennes sammanlänkade fingrar och jag slår händerna för ansiktet. 
Förhelvete Justin sluta va en fucking fegis.
En snyft hörs från Kelsey och jag reser mig hastigt upp för att gå fram till henne. 
Jag slår mina armar runt hennes lilla kropp och bär upp henne i famnen. 
Hon lägger sina armar runt min hals och borrar in sitt ansikte i min halsgrop. 
Jag tänker inte ljuga, det gör ont att de henne så här. Jag hatar mig själv för att ha skapat den smärtan hon känner.
 
 
Jag börjar långsamt gå mot vårt rum och jag slänger igen dörren med höften och lägger ner Kelsey på sängen. Hon har inte bytt om till något annat, Kelsey har fortfarande badrocken runt kroppen. 
''Ska jag hämta någon stor tröja och underkläder?'' frågar jag mjukt och kysser hennes panna.
Hon nickar och jag försvinner omedelbart i riktning mot gaderoben. 
Jag tar ut den blåa superman tröjan jag köpte till henne för någon vecka sen och rycker åt mig matchande svarta underkläder. 
''Kan du vända dig om?'' frågar hon och utan några protester vänder jag mig om, vi båda har brutit varandras tillit. Jag tänker inte förlora henne över en sån här dum sak, jag ska försöka göra allt i min makt för att få henne att lita på mig igen. Håller jag på så här kommer jag verkligen förlora henne, förr eller senare. 
''Klar'' 
Jag hoppar ut ur mina kläder och lägger mig bredvid henne under täcket. Jag lägger min arm runt hennes midja och drar henne tätare intill min bröstkorg. Kelsey stelnar till under min berörning och jag suckar lågt, jag vill inte ha det så här. Jag vill inte att hon ska känna så när jag rör henne
''Godnatt Justin''
''Godnatt baby'' viskar jag och pussar mjukt hennes hals.

NI MÅSTE LYSSNA PÅ MICHAEL JACKSON FT JUSTIN BIEBER - SLAVE 2 THE RHYTHM
OHMYGOD DEN ÄR SÅ JÄVLA BRA, JAG DÖR!!
Michael spelade in ''Slave 2 the rhythm'' innan han dog & Justin köpte låten från skivbolaget & sjöng några delar från låten & gjorde sen en mashup för att ge oss 'Michael Jackson ft Justin Bieber' - låt.
världensbästaidol

Published: 2013-08-15 Time: 20:56:00 Filed Under: Slam my way to romance 2

15 - Sorry not sorry

PREVIOUS: I två timmar har jag känt värkarna, ju snabbar sekunderna tickar desto oroligare blir jag. 
Två gånger per timme har sjuksköterskan kommit in och gett mig tabletter.
''Quinn, toan'' säger jag snabbt och han flyttar mig snabbt till toan och kallar på sjuksköterskan.
Mycket riktigt sagt, magen krampade i några sekunder till och två minuter senare sprutar vatten ut ur mig. 
Det känns som diarré men jag vet att det var bebisen, bebisen jag dödade.
Justin, det är gjort. 
 
MANGO ♥ LOOKBOOK.nu Collaboration

Kelsey's perspektiv/En vecka senare:

Det har gått en vecka sen aborten och allt jag har tänkt på är bebisen. Vad skulle hänt ifall jag hade trotsat Justin's order och behållt barnet? Jag har även tänkt jättemycket på natten då Justin inte var hemma, var va han? Vilka hängde han med? Jag slänger mig ner på Justin's säng och suckar högt. På en vecka har Justin knappt pratat med mig. Allting är löst nu, vad begär han mer av mig? Knackningar på dörren avbryter mitt djupa tänkande och jag sätter mig upp för att ropa ett 'kom in' till människan på andra sidan dörren. 
Damon öppnar och sticker in huvudet.
''Vi ska ut och äta middag, följer du med?'' ler han och jag nickar, jag behöver frisk luft. 
Det är dags att lämna dessa fyra vita tråkiga väggarna efter sjudagars inlåsning. 
''Ska bara byta om, det går snabbt'' försäkrar jag honom och reser mig hastigt upp. 
Damon nickar och stänger dörren efter sig, jag halvspringer fram till gaderoben där både jag och Justin har våra kläder. Jag tar ut en guldig klänning och så väljer jag att ha en vit tröja över samt en vit kavaj.
''Det duger'' mumlar jag för mig själv och slänger snabbt av mig Justin's gråa mjukisbyxor. 
Jag drar snabbt den guldiga klänningen som slutar några centimeter under rumpan och den vita tröjan över huvudet och börjar vrida mig fram- och tillbaka framför spegeln. 
Kavajen sliter jag på och rättar till tröjan innan jag börjar spana in mig själv i spegeln.
Det matchar och det är snyggt, bra jobbat Kels.
Dörren slängs upp och i all hast vänder jag mitt huvud i riktning mot dörren och möter Justin's blick.
Han's blick åker upp- och ner för min kropp och Justin kan inte låta bli att bita sig i läppen. 
''Vart ska du?'' frågar han och ställer sig bakom mig. Jag tar ut mina svarta pumps som täcker hela foten och tar på dem innan jag svarar Justin.
''Ut för att äta middag''
''Med?''
''Killarna och Haley'' 
''Ska du ha på dig det där?'' frågar han och rynkar näsan. 
''Ja vadådå, något fel?'' frågar jag, mer bitchigt än vad det var meningen.
Justin biter hårt ihop käkarna och skakar på huvudet. Han lägger sina armar runt min midja, innan Justin har hunnit dra mig tätare intill sig krånglar jag mig ur hans grepp och börjar rätta till mitt hår.
Jag bestämmer mig för att låta det halvlockiga håret hänga fritt nerför mina axlar.
Fingrarna drar jag snabbt genom håret och jag rycker åt mig min mobil innan jag beger mig mot trappan.
Justin's fotsteg hörs bakom mig och en låg ohörbar suck lämnar mina läppar.
Jag vill bara ut härifrån, en pinsam spänt stämning uppstår mellan oss och killarna samt Haley står i hallen och väntar på mig. Haley bär på en kort blommig klänning samt en vit Louis Voitton väska. 
''Ska vi gå? Bruce, är du säker på att du vill stanna här?'' frågar Quinn och öppnar dörren, Justin går fram till mig och böjer sig ner för att återförena våra läppar i en känslolös kyss.
''Alldeles säker'' hör jag Bruce säga bakom Justin. Haley's blick bränner i nacken men jag håller kvar min blick på Justin's ögon. 
''Ta hand om dig'' viskar han och pussar min tinning. Jag flashar honom ett stelt leende och följer efter Haley ut. 
Damon's silvriga bil står prydligt ute på parkeringen och väntar på oss. 
''Ladies first'' flinar Quinn och öppnar bildörren till oss. Ett fnitter lämnar mina läppar och jag sätter mig omedelbart ner på de skinnklädda sätet.
 
Som jag precis hade anat så var det en fancy resturang som vi ska äta på. 
Det är samma gamla visa med killarna, nu när de tycker att de har mycket pengar så kan dem inte äta på vanliga normala resturanger. Jag menar, varför slänga så mycket pengar när man kan få lika god mat fast ett billigare pris? Haley har krokat sin arm med min och vi följer glatt efter killarna in genom resturangens dörrar. 
''Damon Zambrano'' säger Damon till tjejen som står bakom kassan, hon knappar snabbt in hans namn och flashar honom ett stort leende.
''Den här vägen'' säger hon och börjar leda oss mot ett privat rum där killarna självklart har bokat bord.
''Jerks'' viskar Haley bredvid mig och ett flin sprider sig på mina läppar.
 
''Hey jag heter Erica och är er servitrisen för kvällen. Kan jag ta era beställningar?'' frågar en tjej som ser ut att vara i tjugoårsåldern. Vi märker hur Damon spanar in henne och ett flin sprider sig på våra läppar. Quinn himlar med ögonen och Haley sparkar mig på smalbenet under bordet.
''Jag ska ha sushi sugar'' flirtar Damon och ler halvt mot henne, leendet han oftast brukar locka unga kvinnor med. Olyckligtvis så funkar det. Quinn försöker hålla inne ett skratt och jag vänder mitt ansikte mot andra sidan för att inte brista ut i skratt. 
''Jag ska ha kyckling med ris'' ler Haley och armbågar mig i sidan.
''Eh, jag tar som henne'' säger jag och pekar på Haley, servitrisen som har stått vid vårt bord i ungefär tio minuter sliter inte sin blick från Damon. Jag skakar diskret på huvudet och himlar med ögonen. 
Typiskt Damon att ragga på blondiner. 
''Jag tar en italiensk pizza'' ler Quinn.
''Något att dricka?'' frågar hon mjukt och tittar först på mig innan hon ännu en gång vrider sin blick till Damon.
''Öl'' 
''Fanta'' säger både jag och Haley i mun på varandra.
''Vin'' 
''Quinn, du ska köra!'' utbrister Haley och spärrar upp ögonen.
Så många gånger som jag har åkt med Justin så har jag vant mig vid att han har alkohol i sitt blodsystem. 
Quinn rycker på axlarna och ger henne ett helhjärtat leende, jag vet att båda har en crush på varandra.
Men Haley är en sån typ som väntar på att killen ska ta första steget, vilket jag misstänker Quinn kommer göra inom en snar framtid. 
 
† Angelika Nicole † | via Tumblr
 
''If you wanna see me naked, all you have to do is ask'' säger Damon till servitrisen och flinar snett.
''Damon!'' ropar vi alla i mun på varandra, en röd nyans sprider sig på Erica och hon vänder sig raskt om och går mot köket för att ge över vår beställning. Så fort hon har kommit utom hörhåll brister Quinn och jag ut i skratt.
''Vadå, det verkade som om fantaserade om mig naken, i hennes tankar alltså'' 
Haley gömmer ansiktet i händerna och jag och Quinn brister ännu mer ut i skratt.
''Damon snälla, tyst'' skrattar Quinn och slår honom skämtsamt på armen.
 
''Är ni klara?'' frågar Quinn, vi alla nickar och reser oss upp. Damon slänger upp en bunt sedlar på bordet, tar sin jacka och beger sig mot utgången. Quinn går oberört efter honom och kvar står jag och Haley chockade.
''Deras jobb..'' påminner jag henne och sväljer hårt. Hon nickar stumt och vi båda följer sakta efter dem. 
''...Han tyckte hon var snygg o..-'' babblar Haley på, hon stannar upp och kollar chockat på någon som står en bit bort. Jag vrider blicken dit hon kollar och spärrar upp mina ögon. 
Justin står och håller om en brunett, ett stort leende placerat på hans läppar.
Även den blinde hade kunnat bekräfta att de står och flirtar med varandra.
Det kändes som mitt hjärta skulle krossas i tusen bitar. Vad har jag gjort för att förtjäna se honom stå och flirta med någon annan? Jag gjorde det han bad mig om, varför gör han såhär mot mig?
Jag känner hur tårarna bränner bakom ögonlocket och jag sväljer ännu en klump för att inte låta dem rinna.
''Gå dit'' säger hon bestämt och puttar mig i riktning mot Justin. Jag tar mod till mig och börjar med bestämda ilska steg gå mot Justin.
''Kels..-'' säger Quinn och försöker ställa sig i min väg. Jag skakar på huvudet och puttar bort honom. 
Ingen ska ställa sig i min väg, jag tänker inte stå på och se Justin flirta med någon annan. 
Inte så länge jag var hans flickvän iallafall.
 
''Justin'' tvingar jag fram mellan sammanbitna tänder och tar ett grepp om hans arm.
''Åh hej'' säger han förvånat och kysser min kind. 
''Kels det här är Aurora, min vän. Aurora det här är Kelsey''
''Han flickvän'' fortsätter jag bitchigt, Aurora's ansiktsuttryck förändras snabbt från glatt till chockat. 
Jag ger henne mitt elakaste flin och lägger min hand istället på Justin's korsrygg.
Justin stelnar till och jag ser hur han hårt biter ihop käkarna.
''åh, trevligt att träffas. Justin nämnde inte att han hade en... flickvän'' tvingar hon fram och kollar mig från topp till tå. Ett falsk skratt lämnar min strupe.
''Det är okej, han brukar inte nämna mig för folk ändå'' ler jag och lägger huvudet på sned. 
Justin kollar chockat på mig och jag vägrar möta hans blick.
''Ska vi gå?'' frågar jag Justin och han nickar ilsket. Han flätar sina fingrar med mina och sliter mig snabbt från platsen vi står på.
''Vad i helvete gör du?!'' väser han argt och trycker upp mig mot bilen.
''Jag tänker inte stå och kolla på när du flirtar med någon annan. Aldrig''
''Kelsey..'' morrar han. Justin pekar mot bilen och jag vänder mig mot Quinn och Damon som iakttar oss.
Jag vinkar mot dem så de vet att jag åker med Justin och sätter mig sen ner i bilen. 
Jag behöver inte fråga Justin för att veta att han är jättearg. Bara synen av hans knutna knytnävar samt ihårt sammanbitna käkar förklarar allt. 
 
''Du går upp på rummet nu'' morrar Justin så fort vi har kommit in genom dörren, jag suckar högt och börjar långsamt gå upp för trapporna. Justin går in i köket och innan jag rundar hörnet till hans rum ser jag honom gå ut från köket med ett glas whiskey i handen och en cigarr placerad mellan hans läppar. 
Så fort jag har stängt dörren bakom mig sparkar jag av mig skorna och går ut på balkongen. 
Solen har just gått ner och himlen strålar en orange nyans. Jag drar in doften av frisk luft och drar snabbt fingrarna genom håret. Det var inte meningen att få Justin arg, men hade han sett mig stå med en kille och flirtat så hade han gjort värre saker. Tusen gånger värre. Jag förstår inte, varför ska det vara en sån stor skillnad mellan oss? Mitt bland alla tankar och snyftningar hör jag hur Justin ropar mitt namn från rummet. 
''Ja?'' muttrar jag och går in i rummet igen. Han tar ett djupt bloss från sin cigarr och jag hoppas djupt på att han kommer släcka den snart. Vilket jag vet att han inte kommer. Det tar lång tid att röka en cigarr.
''Gör aldrig sådär igen, uppfattat?!'' fräser han och tar ett hårt grepp runt min handled. 
''Så länge du är med mig tänker jag inte stå och se dig flirta med någon annan. Uppfattat?'' 
Justin drar mig till sig och trycker hårt ihop våra läppar. 
''Jag bryr mig inte om att läkarna har sagt till dig att inte ha sex på några veckor. Jag behöver det'' säger han mjukt och puttar ner mig på sängen.

Jag vet att de flesta av er är emot abort men novellen skulle bara bli tråkig ifall jag lät Kelsey få en liten unge. 
Ni kommer inte alltid gilla alla mina kapitel, den ena kanske ni gillar mer än den andra och kanske så kommer det ett kapitel ni inte gillar alls, jag accepterar det. Jag vill bara berätta att jag inte alltid kommer göra er nöjda, ni kanske inte kommer överrens med mig om hur kapitlet ska vara men jag försöker göra mitt bästa. 
Vilket jag vet att ni förstår, jag är tacksam över att ni lägger ner tid på min novell fastän det kommer kapitel ni kanske inte tycker om. Men ni är iallafall guldvärda 
 

Published: 2013-08-14 Time: 15:03:00 Filed Under: Slam my way to romance 2

14 - Drop the bomb

PREVIOUS: ''Jag trodde verkligen du var gravid vilket är jättedumt av mig, jag vet! Men ifall du hade varit det så vet jag inte vad jag skulle tagit mig till. Jag är inte redo att skaffa barn Kels, jag älskar dig verkligen jättemycket men det här livet tillåter mig inte att ha barn. Inte än iallafall!'' fortsätter han och stryker försiktigt min kind med baksidan av hans fingrar. En tår rinner ner för min kind och Justin är snabb med att torka bort den.
Precis vad jag trodde, abort är den enda lösningen. 
 
 
 
 
Kelsey's perspektiv: 
 
Andas Kelsey andas, det kommer gå bra intalar jag mig själv jämt och ständigt. 
Strax efter min lilla konversation med Justin så somnade han av utmattning. 
Tyst smyger jag ut ur rummet och klampar in till Quinn's rum där jag är hundra procent säker Haley befinner sig.
Som jag hade anat så sitter hon i soffan och kollar ut genom fönstret.
''Hails!'' viskropar jag och drar åt mig hennes uppmärksamhet. Hon tassar tyst över till mig och vi båda går tyst ut ur rummet.
''Jag är osäker, jag vet inte vad jag ska göra!'' tjuter jag tyst och klampar med ena foten. 
Haley kollar sig runt och tar ett hårt grepp runt min handled för att dra mig mot ett ställe där vi kan prata, ostört.
Hon lägger huvudet på sned och kollar på mig med stora ögon, jag biter mig hårt i läppen och rycker på axlarna.
''Prata med Justin!'' säger hon och slår ut med armarna.
''Jag fick nyss höra en hel fucking uppsats om att han inte ville ha barn Hails!''
''Är det inte bättre ifall han får reda på det av dig istället för någon annan?''
''Hails..''
''Kels när han får veta det så kommer allting förändras, han kanske ångrar sig och vill ha det!''
''Hur kan du tro de?'' 
''Tro vadå?'' frågar Justin's välbekanta röst. Både jag och Haley stelnar till, jag vänder mig sakta om och möter hans nyfikna blick.
''Ehm, eh..'' börjar jag och försöker komma på en vit lögn. 
''Kelsey?'' frågar han och lägger sin arm runt min midja. Jag kollar snabbt på Haley och ber till Gudarna ovan att hon ska komma på en snabb lögn. Hon skakar diskret på huvudet och jag spärrar upp mina ögon.
''Säg det eller så gör jag det!'' väser Haley och går förbi oss ut. Min haka faller till golvet och jag kollar efter Haley som har försvunnit ut genom dörren för att lämna oss ifred. 
''Berätta vad?'' frågar Justin som fortfarande vilar sin blick på mig. Jag kollar chockat på honom och öppnar munnen ett flertal gånger för att säga någonting men allt som kommer ut är ofattbara ljud. 
''Kels, vad vill du berätta för mig?''
''Ingenting!'' säger jag snabbt och försöker vrida mig ur hans famn, Justin skakar på huvudet och greppet han har runt min midja hårdnar. 
''Kels, jag vet att det är något''
''Jag är gravid!'' utbrister jag och tar ett snabbt steg tillbaka. Justin spärrar upp sina ögon och tappar sin telefon han håller i sin vänstra hand. Han rynkar pannan och hans blick vilar tungt på mig. 
Jag sväljer den stora klumpen som har bildat sig i halsen och börjar nervöst leka med mina händer.
''M-men, d-du..''
''Jag ljög Justin, efter att ha hört vad du sa så visste jag inte vad jag skulle göra. Det kändes som om det vore den enda lösningen!'' avbryter jag honom, han knyter knytnävarna och börjar försiktigt med långa steg gå mot mig. För varje steg han tog så backade jag. Ända tills min rygg krockade med den vita väggen. 
''ÄR DU HELT JÄVLA DUM I HUVUDET?!'' skriker han och smäller till väggen bakom mig. 
Jag stelnar till och väntar på Justin's nästa ord som han kommer hugga mig med.
''EFTER ATT HA BERÄTTAT HUR MYCKET JAG ÄLSKAR DIG SÅ GÖMMER DU DET HÄR FÖR MIG?!'' 
''Jus..-''
''SÄG INGENTING, DIN FUCKING BITCH. JAG TRODDE VI INTE DÖLJDE NÅGONTING FÖR VARANDRA!''
''Det gör v..-''
''KELSEY HÅLL KÄFTEN!''
Hans ord, det var det värsta med att vara Justin's flickvän.
Hans ord som man oftast får höra när man gör någonting fel eller när hans uppdrag inte går som planerat.
Det är jobbigt att vara hans flickvän men den enda anledningen jag är det är för att jag älskar honom för mycket för att lämna honom. Jag kan inte leva utan Justin. Jag trodde han hade förändrats, att Justin slutade kalla mig för det ena efter det andra men jag hade så fel. Jag borde ha vänjt mig efter tre år men det känns så fel. 
Fel att jag bara står här och tar emot hans ord men jag förtjänar det.
Jag borde ha berättat när han frågade mig, då skulle allting blivit så mycket bättre.
Han hade inte varit lika arg, han skulle förstått. 
Justin's ögon är nästan svarta av ilska och den enda gången jag har sett honom så här arg var nog innan han blev skjuten. Jag kniper ihop läpparna till ett rakt streck och kollar på när Justin's ögon skiftar från deras fina hasselbruna färg till svarta, när hans bröstkorg tungts lyfts upp och ner.
Det är bara en tidsfråga innan Justin hoppar på mig. 
''Justin?'' frågar jag mjukt och får ett morr tillbaka. Det här var verkligen en dålig idé, jag skulle inte berättat för Justin. Men det hade varit värre ifall det skulle kommit från Haley. 
''Du ska göra abort Kelsey, idag'' morrar han argt och jag nickar stumt. Inte ett enda ord vågar lämna mina läppar. Snälla Bruce, Damon eller Quinn. Kom hit och rädda mig någon av er.
En tår rinner ner för min kind och jag märker hur Justin's ansiktsuttryck förändras men att han inte gör någon ansats att komma fram till mig och slå sina starka armar runt min lilla kropp.
 
 
Justin's perspektiv:
 
 
Att se Kelsey gråta var det värsta jag visste, jag kunde inte se henne sårad. 
När en tår rann ner för hennes kind ville jag bara springa fram till henne och dra in henne i min famn. 
Berätta att allting skulle bli okej. Att jag är arg på mig själv, inte på henne. 
Jag ville berätta hur mycket jag älskade henne, att jag inte kunde leva utan henne med det var något som drog mig tillbaka. Som fick mig att inte kunna säga alla de sakerna, hon hade brutit min tillit.
Jag är inte redo till att bli pappa, jag kommer aldrig bli det. Om jag behåller det här barnet så kommer bebisens liv ständigt vara i fara och vilken unge vill växa upp med en kriminell till pappa? Ingen. Jag kan inte, jag vill inte. 
 
abort abort abort bort bort väck från mig var allt jag kunde tänka på.
Att bara stå och titta på henne gjorde ont. Hur kunde hon göra så här mot mig?
Varför kunde hon inte berätta det när jag först frågade? 
Jag ville slå någon, slå någon alldeles gul och blå. London var mitt offer, han ville jag slå mer än gul och blå.
Jag vill döda honom. Jag vänder mig om och stormar raskt ut genom dörren. 
''Gör inget dumt Justin!'' ropar Bruce efter mig, jag rycker åt mig min skinnjacka samt bilnycklar innan jag slänger hårt igen ytterdörren bakom mig. Vägen mot bilen tar jag upp en cigarett och placerar den mellan mina läppar. Jag tar ut tändaren från paketet och när jag har satt glöd på cigaretten tar jag ett djupt bloss som omedelbart lugnar ner mina nerver. Gör inget dumt Justin Bruce' ord ekar i mitt huvud. 
Jag gör alltid något dumt och det är jag sort of känd för. Jag tar ännu ett bloss och hoppar in i min fiskerkarma. Direkt när jag sätter mig ner på skinnsätet slår Kelsey's doft emot mig och jag skriker ut i en ren frustration och smäller till ratten med knytnäven. Kelsey är den sista på jorden jag behöver oroa mig för. 
Jag sätter nycklarna i tändningen och vrider om. Bilen ger ifrån sig ett fräsigt ljud och jag kör snabbt ut från vår uppfart och börjar köra mot ingenstans, bara kör tills jag inte orkar mer. 
Jag är gravid hennes ord ekar i mitt huvud. Hur fucking oförsiktig var jag? Jazmyn, hennes blick innan jag stormade ut ur huset har fastnat i min hjärna. Hon var så rädd, så liten. Jag ville ta henne i min famn men jag hindrade mig själv. 
 
''Jonathan'' säger jag såfort han tar emot samtalet.
''Hey mate, det var längesen!'' säger han med sin brittiska accent som för detta tillfället irriterar mig. 
''Kan jag komma över?'' 
''Klart Justin, du är alltid välkommen. Någonting jag ska ha iordning innan du är här?''
''Alkohol, överraska mig med något'' flinar jag och börjar köra mot hans hus.
''Strippor?'' flinar han och det orsakar ett brett flin på mina läppar. perfekt.
''Awesome!'' 
 
Vägen till hans hus tog inte alls så lång tid, kanske tio minuter max. Jag skjuter igen bildörren efter mig och innan jag hinner ta de tre trappstegen upp till hans ytterdörr har dörren slagits upp och en brunett strippa står med ett glas alkohol i handen och ett brett leende på läpparna.
''Tack'' flinar jag och tar emot glaset, jag går förbi henne och slänger en blick på en blondin som sitter i Jonathan's knä. Hon är sexig men brunetten jag gick förbi är tusen gånger sexigare, hennes stora bröst. 
Oh my god.
Jag sätter mig ner på soffan bredvid Jonathan och brunetten som mötte mig i dörren gränslar mig omedelbart.
Mina händer for automatiskt till hennes höfter och hon börjar plötsligt röra sig fram- och tillbaka.
''Hårdare och snabbare'' viskar jag i hennes öra och börjar kyssa hennes hals, hon gör som jag säger och mina händer som vilar på hennes höfter börjar hjälpa henne och ökar farten. 
Små stön lämnar hennes mun och ett brett leende sprider sig på mina läppar. 
''Stop!'' säger Jonathan och vi båda kollar upp mot honom. Jag rynkar pannan och han pekar på strippstången som knappt står två meter bort.
''Show me what you got baby'' viskar jag sexigt i hennes öra och lämnar en kyss mellan hennes enorma bröst. 
Hon reser sig upp och börjar graciöst röra sig runt stången. Upp- och ner , fram- och tillbaka. 
Hennes händer klättrar upp för hennes bröst och hon drar sexigt ner ena bh bandet. 
Jag biter min underläpp och fortsätter kolla på vad hennes nästa drag är. Andra bh bandet åker av och inom loppet av tre sekunder ligger bhn i mitt knä. Hennes enorma bröst hänger fritt ner och greppet om min underläpp hårdnar. En rödhårig tjej som inte har lika stora bröst som brunetten sätter sig i min famn. 
Hon lägger min hand på hennes rumpa och börjar snabbt gnida sig fram- och tillbaka mot mitt skrev. 
''Vad heter du?'' frågar jag hon rödhåriga tjejen och lämnar små blöta kyssar mellan hennes bröst. 
Hon lutar sitt huvud bakåt i njutning och stönar fram sitt namn.
''Maxine, vilket fint namn'' säger jag och knäpper upp hennes bh som jag senare slänger på Jonathan. 
Jag tar en stor klunk av mitt whisky glas som ligger på bordet bredvid mig. Min hand vilar fortfarande på Maxine's rumpa och jag kan inte slita väck min blick från brunetten. Det är något speciellt med henne. 
''Maxine, vad heter hon?'' frågar jag och nickar mot brunetten. 
''Aurora'' stönar hon högt och fortsätter kyssa min hals.
''Aurora!'' ropar jag och brunetten reagerar, jag gör kom-tecknet till henne och hon går sexigt fram vickandes på hennes rumpa mot mig.
''Maxine, din tur på stången'' säger jag och puttar väck henne. Innan Maxine fortsätter mot stången sliter hon Aurora till sig och förenar deras läppar i en kyss. Jag kollar chockat på båda och Aurora börjar gå långsamt baklänges mot mig samtidigt som Maxine masserar hennes läppar och rör henne överallt med sina händer. 
Aurora faller baklänges i min famn med läpparna hårt tryckta mot Maxine's. 
''Okej girls, enough'' säger jag och sliter dem ifrån varandra. Maxine flinar stort och vänder sig mot stången och börjar röra sig. 
''Är du..?'' frågar jag och fuktar mina läppar, ett gulligt skratt lämnar Aurora's läppar och hon skakar på huvudet.
 
Nästa dag:

''Justin man, vakna. Din mobil har ringt oavbrutet'' väser Jonathan och slänger min mobil till mig. 
Jag kollar på displayen och trycker bort samtalet när jag ser Kelsey's namn med vita bokstäver. 
Aurora, Maxine och blondinen lämnade huset ganska sent igår. Inte för att jag har någoting emot det, tvärtom. 
''Hade du sex med Aurora och Maxine?'' frågar Jonathan och jag skakar på huvudet. 
Jag placerar en cigarett mellan läpparna och ger den sin glöd. Jag tar ett djupt bloss och dricker även det sista som är i whiskey flaskan. Mitt huvud dunkar och jag lutar mig trött tillbaka i soffan där jag råkade somna igårkväll. Öl burkar samt vodkaflaskor ligger överallt i rummet, hur mycket har vi två druckit egentligen? 
 
''Jag måste dra'' säger jag efter en timme av drickande och rökande. Jag reser mig trött upp och drar snabbt tröjan över huvudet samt jackan över. Jonathan reser sig upp och följer mig ut genom dörren och till min bil.
''Don't be a stranger bro, hör av dig'' säger Jonathan bestämt och vi gör vårt typiska handslag. 
Jag nickar och springer över till min andra sida. Jag har många gånger kört med alkohol i mitt blodsystem, så jag är van. 
 
Jag går trött in genom dörren och möter Kelsey halvvägs upp till rummet, jag kollar stort på henne upp och ner innan jag går förbi henne och in till rummet. Jag sliter snabbt av mig tröjan och jackan, kvar står jag med mina jeans och vita supras. Dörren stängs och jag behöver inte kolla bak för att veta att det är Kelsey.
''Har du gjort det?'' frågar jag kallt och möter hennes blick i spegeln. Hon nickar och tittar blygt ner på sina fötter. Jag pustar ut och slänger av mig mina skor. Ingenting skulle sitta finare än en dusch just nu.
''Vart var du?'' frågar hon försiktigt och som svar blänger jag bara på henne. Det som hände igår behöver inte tas upp. Mina byxor samt kalsonger åker snabbt av och Kelsey slår snabbt händerna för ögonen.
''Låtsas inte som om du inte har sett det innan'' mumlar jag och går förbi henne in till badrummet. 
 
Kelsey's perspektiv:

För att jag har sett det innan betyder det inte att jag vill se det nu. Jag lägger min hand för magen där det inte längre finns en liten mini Justin. 
 
''Kelsey, är du säker på att du vill göra det här?'' frågar Quinn när vi står parkerade utanför sjukhuset, jag nickar och torkar snabbt bort tåren som rann ner för min kind. Han suckar högt och vi båda stiger ut ur bilen. 
Jag vill bara få detta överstökat, jag vet att jag kommer ångra mig men det är det bästa för både bebisen och oss. Jag skulle inte klara av att ta hand om den själv. Quinn lägger sin hand på min korsrygg och tillsammans går vi igenom dem enorma dörrarna till sjukhuset. Jag registrerar mig i receptionen och det skickar upp mig till våning tre där jag får sitta i väntrummet. Jag avskyr att vänta, det får mig bara att tvivla mer. 
Efter femtiotvå minuter och tjugotvå sekunder ropas mitt namn upp.
''Kelsey Graham?'' ropar en ung sjuksköterska och vi båda ställer oss omedelbart upp. 
Jag skakar hennes hand och presenterar mig själv fastän jag inte behöver det. 
''Du vill göra abort?'' frågar hon, en fråga som mer låter som ett påstående. 
''Ja'' svarar jag hest. 
''Är du pappan?'' frågar hon Quinn och han skakar omedelbart på huvudet.
''Eh, jag är eh.. pappans bästavän. Han kunde inte komma idag så jag åkte hit med henne istället'' ljuger han och flashar ett osäkert leende mot sköterskan. 
''Lägg dig här'' säger hon och pekar på sängen som står rent och prydligt intill väggen. 
Jag lägger mig på sängen och tar ett djupt andetag. Det kommer gå bra Kels. 
Quinn tar min hand i sin och jag ger honom ett osäkert leende. Jag är rädd. Rädd för ifall det ska göra ont, jag vill inte ha mer smärta än vad jag redan har. 
''Vi kommer köra upp dessa tabletterna i rumpan och så kommer du även få äta dessa tabletterna. Hur länge har du varit gravid förresten?'' frågar sköterskan och jag rycker på axlarna.
''Jag misstänker att det är tre-fyra veckor men jag vet inte'' 
Mitt grepp om Quinn's hand hårdnar och sköterskan sätter på sig ett par vita handskar. 
Hon ger mig tabletterna samt ett glas vatten och jag sväljer dem snabbt. 
''Du kommer först känna värkar och sen kommer du få gå in på toan där du känner att du har diarré men egentligen är det bara bebisen som kommer ut, förstått?'' frågar hon och jag nickar. 
''Dra ner byxorna'' beodrar hon och Quinn vänder sig snabbt om men håller fortfarande kvar i min hand. 
 
I två timmar har jag känt värkarna, ju snabbar sekunderna tickar desto oroligare blir jag. 
Två gånger per timme har sjuksköterskan kommit in och gett mig tabletter.
''Quinn, toan'' säger jag snabbt och han flyttar mig snabbt till toan och kallar på sjuksköterskan.
Mycket riktigt sagt, magen krampade i några sekunder till och två minuter senare sprutar vatten ut ur mig. 
Det känns som diarré men jag vet att det var bebisen, bebisen jag dödade.
Justin, det är gjort. 

Jag vet inte vad som flög i mig men jag bara fortsatte skriva och whoops så är vi här, 
ett långt kapitel. Måste nog vara det längsta jag har skrivit, eller? 
hoppas ni gillar det! :)

Celebnovell:
Det är inte meningen att kalla Haley för Jessica. När jag skriver Haley så tänker jag på namnet Jessica, kan vara därför. hahah :')
 
Kommentera babes! :)

Published: 2013-08-07 Time: 22:02:00 Filed Under: Slam my way to romance 2

13 - Secret

PREVIOUS: ''Är du gravid?''
''Man kan inte vara gravid i ett år blondie''
''Nej Kels, jag menar det. Verkligen''
''Va?''
''Du och Justin hade sex för typ två veckor sen, kanske blev du gravid? När hade du din mens sist?'' 
''Eh..'' mumlar jag och tar upp min mobil för att kollar på kalendern. 
''Den är sen'' säger jag chockat och stelnar till.
 
 
Kelsey's perspektiv:
 
''Vi måste köpa ett graviditetstest!'' piper Haley och studsar omedelbart upp ur sängen. 
Jag sitter fortfarande kvar, alldeles för chockad för att veta vad jag ska göra. 
''Kels!'' tjuter hon och drar upp mig med hjälp av det hårda greppet hon har runt min arm. 
Jag går stumt fram till dörren och släpar mina ben ner för trappan. Det här kan inte vara verkligt, jag kan inte vara gravid. Det var aldrig meningen att det skulle sluta så här. Vad i helvete ska jag säga till Justin? 
Ska jag ens berätta något för honom överhuvudtaget? Jag bestämmer mig för att hålla det hemligt till vidare, tills jag verkligen vet ifall jag är gravid eller inte och nu hoppar jag verkligen på inte.
Jag drar snabbt på mig mina svarta höga pumps och går ut genom dörren. 
Jag vill inte bli stoppad av Justin eller någon annan i gänget som frågar mig vart jag ska. 
Haley's höga klackars hörs klart och tydligt bakom mig, hur de smattrar mot gruset under oss. 
''Jag tog Justin's bil'' mumlar hon och låser upp hans Fisker karma.
''Får han veta är vi körda, verkligen Hails'' 
''Don't ask me, I'll never tell'' 
 
''Gå in och köp det'' säger jag och plockar fram min plånbok.
''Woah girl, jag fixar detta. Relax'' 
Haley slänger upp bildörren och stiger ut, med snabba steg går hon in på apoteket. 
Snälla Gud ovanför, om du verkligen hör mig. Snälla säg att jag inte är gravid, jag ber dig.
Min bröstkorg höjs och sänks orytmiskt och ju längre Hails dröjer där inne desto mer nervös blir jag.
Tänk om Justin kommer på oss? Hur kommer han reagera ifall han får veta att jag är gravid? 
Inte säkert du är gravid Kels, lugn det kommer gå bra.
Varför fortsätter jag ljuga för mig själv? Det kommer inte alls gå bra, tänk om mitt och Justin's förhållande skulle ta slut på grund av detta? Skulle det verkligen vara värt det? Jag tar ett djupt andetag och hinner inte tänka ordet av innan min mobil ger ifrån sig ett högt väsen. Jag suckar högt och sträcker mig efter väskan jag slet åt mig på vägen ut. Justin's namn står med vita stora bokstäver, jag överväger om jag verkligen ska ta samtalet eller inte.
Låter jag det fortsätta ringa så kommer han vara fly förbannad när jag kommer hem, svarar jag så kommer han ställa sina tjugo frågor. Det andra alternativet låter bättre.
''Hej..'' säger jag försiktigt och suckar lågt. Det här gör bara ont. Ont att jag gömmer en sån här viktig sak för honom. Men Justin är inte redo att ha ett barn, inte jag heller. 
''Kels? Vart är du? Har du min bil?'' frågar han och i bakrunden hör man hur lådor öppnas och stängs.
''Jag är ute med Hails, ja vi har din bil'' svarar jag och sväljer den stora klumpen i halsen.
''aha'' säger han förståndligt. ''Vart är ni då?''
''Eh, parken!'' säger jag snabbt, för snabbt. Alldeles misstänksamt snabbt. 
''Kels? Du gömmer någonting''
''Nej inte alls'' säger jag, denna gången mer glatt. Mer övertygande. Tror jag iallafall.
''Kels, berätta nu'' säger han bestämt med spända käkar. Jag tar ett djupt andetag, öppnar och stänger min mun ett flertal gånger innan jag bestämmer mig för att ha den stängd.
''Köpt den nu!'' säger Haley glatt och sätter sig plötsligt i bilen. Jag ger henne mördarblicken och pekar på telefonen. Hon spärrar upp sina ögon och slänger handen för munnen.
''Köpt vad?'' frågar Justin från andra sidan telefonen som har hört henne. Jag lutar huvudet bak mot nackstöder och förbannar Haley för att hon aldrig kan vara tystare.
''Ett par skor bara'' säger jag och känner hör illamåendet försiktigt börjar krypa fram.
''Det där lät om allt annat förutom skor Kels, vad döljer du för mig?''
''Vi snackar mer när jag har kommit hem. Puss jag älskar dig'' säger jag snabbt och lägger på.
Jag vet att Justin kommer starta en fight när jag kommer hem men det tar vi då. Ingenting jag vill tänka på nu.
''Vi kan inte göra detta hemma, eller?''
''Nej, det är därför vi ska åka till vårt hem. Du vet de hemmet innan du flyttade in hos Justin alltså'' flinar Haley och förengånsskull använder hon hjärnan hon har i huvudet. Ett brett flin sprider sig på mina läppar, när jag väl inser varför jag är påväg tillbaka dit förändras mitt humör.
 
''Gör det nu!'' säger Haley så fort vi har kommit in genom dörrarna till lägenheten som är stort nog för oss båda två. Jag tar testet från henne och beger mig sakta mot toaletten, finns det inget annat sätt att dra sig ur detta? 
Jag tar ett djupt andetag och öppnar paketet för att senare kolla på beskrivningen. På hur jag ska göra.
This sucks.

''Okej, nu är det gjort. Bara till att vänta på resultatet'' andas jag häftigt och börjar vanka av och an i badrummet. Hur ska jag ens nämna detta för Justin om det visar positivt? Bör jag ens berätta det överhuvudtaget, kan jag inte bara göra abort rakt av? 
''Kels, är du klar?'' ropar Haley och bankar på dörren, jag låser upp och hon klampar raskt in. 
I handen håller jag testet och viftar hejvilt med det framför hennes ansikte.
''Hails, jag vill inte göra detta!'' suckar jag och damp ner bredvid henne på badrumsgolvet.
''Jag lider med dig bestie men vad ska vi säga till Justin?''
''Borde vi säga någonting? Kan jag inte bara göra abort rakt av?''
Haley kollar chockat på mig och spärrar upp sina ögon. Vadå, sa jag något fel? 
''Kels ett år tillbaka, vid den här tidpunkten så skulle du aldrig ens tänkt på abort!''
''Allting förändras på ett år Hails, ingenting är sig likt..'' mumlar jag.
Ingenting hinner lämna våra läppar innan testet ger ifrån sig ett pipande ljud. 
Vi båda kollar på varandra och jag rynkar på pannan. Inom loppet av tre sekunder har Jessica slängt sig över testet för att kolla vad det visade. 
''Du är gravid Kels''
''Ring sjukhuset och boka tid. Jag ska göra abort'' säger jag med en stor klump i halsen. 
Min hand åker automatiskt till min mage och jag smeker försiktigt magen som det ännu inte har bildat något foster än. 
''Är du säker Kels? Du kanske borde berätta för Justin''
Jag skakar snabbt på huvudet. Jag är alldeles säker, det här är precis vad jag vill göra. Må Gud ovanför mig förlåta mig för min synd men det här barnet förstör inte bara mitt och Justin's förhållande. 
Det förstör hela mitt liv också. Ingen behöver veta något om detta förrens allting är över, då jag vet att jag inte har något barn inom mig längre.
''Haley Redbird, ring sjukhuset nu innan jag blir fast i ungen och ångrar mig'' fräser jag och ställer mig hastigt upp. Haley hoppar skrämt till och nickar hysteriskt. Snabbt knappar hon in numret till sjukhuset och trycker mobilen tätt intill örat. Jag börjar ännu en gång vanka nervöst av och an i badrummet. 
Hur kunde jag låta detta hända? Var vi verkligen så oförsiktiga? 
Får mamma veta kommer hon döda mig, ännu värre om pappa får veta. Jag är redan utfryst ur familjen, värre saker kan hända. Som tillexempel att de dödar mig eller att pappa säger jag inte är hans dotter längre.
Det här barnet skulle förstöra så mycket mer än mitt förhållande om jag behöll det men å andra sidan skulle det kanske få Justin att bli en bättre människa eller att barnet ger mig lycka. Ger mig en mening att leva för.
Jag känner hur illamåendet försiktigt kryper tillbaka, bara en tidsfråga innan jag slänger mig mot toalettstolen och kräker ut allting jag har ätit under dagen och det är inte alls mycket. In fact, ingenting alls.
Min mobil börjar ringa och jag vänder hastigt min blick mot den. Vad i helvete ska jag säga till Justin
Jag och Haley kollar fram- och tillbaka på varandra samt mobilen. Signal efter signal går och Justin ger sig inte, kanske är det bäst ifall jag svarar. Så han vet att jag mår bra
''Kom hem nu Kels!'' skriker han från andra sidan, jag behöver inte säga någonting för att veta att han är förbannad, mer än förbannad. 
''Jag är påväg'' säger jag snabbt och lägger på. Jag reser mig hastigt upp och spolar toaletten innan jag beger mig snabbt mot ytterdörren. Haley följer raskt efter mig med nycklarna i största hugget. 
''Säg ingenting till Justin, kom på någon lögn!'' säger jag och sätter mig på det svarta skinnsätet.
Mitt liv är såååå över. 
 
Ett, två, tre du klarar detta Kels. Sex, sju, åtta. 
Jag fortsätter räkna stegen från bilen till ytterdörren, innan jag har hunnit ta mitt femtioandra steg slängs dörren ilsket upp och en arg Justin står i dörröppningen och väntar på mig. Jag smiter snabbt förbi honom och studsar upp för trapporna och in till rummet där jag slänger mig på sängen. Vad ska jag säga ifall han frågar? 
Vilket han ganska uppenbart kommer göra. Justin ställer alltid frågor, precis som jag. 
 
''Vart har du varit?'' fräser Justin och smäller hårt igen dörren efter sig.
''Med Hails''
''Är det sant Kels?'' frågar Justin och jag rynkar på pannan, vad är sant? Mitt hjärta dunkar i hundraåttio och det skulle inte förvåna mig ifall det hoppar ut ur bröstet vilken sekund som helst. 
''Att du är gravid?''
Jag kollar chockat på honom, vem har berättat? Bara Haley som vet och hon har varit med mig hela dagen så det kan omöjligt vara henne. Hon visste inte ens förrens vi båda satt på golvet i badrummet.
''V-va?!''
''Är det sant Kels?'' morrar han och jag skakar omedelbart på huvudet. Om jag ändå ska göra abort så behöver jag inte berätta för honom att jag är gravid, right? Mitt svar får honom omedelbart att mjukna upp och han sätter sig på sängen bredvid mig och drar in mig i sin famn.
''Förlåt Kels det var inte meningen att fräsa åt dig men jag blev så himla orolig när London berättade det. Jag visste inte om jag skulle tro på det eller inte. Jag vet att han är vår fiende och att han verkligen gör allt för att sära på oss men detta lät verkligen övertygande. Att det var därför du inte ville ha sex med mig, att det även var därför du knappt åt men så är det inte, ellerhur? Du skulle aldrig ljuga för mig, right babe?''
''Jag trodde verkligen du var gravid vilket är jättedumt av mig, jag vet! Men ifall du hade varit det så vet jag inte vad jag skulle tagit mig till. Jag är inte redo att skaffa barn Kels, jag älskar dig verkligen jättemycket men det här livet tillåter mig inte att ha barn. Inte än iallafall!'' fortsätter han och stryker försiktigt min kind med baksidan av hans fingrar. En tår rinner ner för min kind och Justin är snabb med att torka bort den.
Precis vad jag trodde, abort är den enda lösningen. 

Woopwoop hon är gravid!
Haha flera av er blev verkligen chockade. Precis vad jag hade förväntat mig ;)
Vissa av er ville inte att hon skulle bli gravid men jag kom upp med idéen att ha med båda.
Att hon lixom blir gravid men att hon senare gör abort. Win-to-win för båda! 
Vad tror ni Justin kommer säga när han får veta det? 
Nu vill jag höra allas åsikter

Published: 2013-08-05 Time: 11:06:00 Filed Under: Slam my way to romance 2

12 - Playful

PREVIOUS: Kelsey och Haley reser sig försiktigt upp och börjar bege sig mot dörren för att lämna mig och min babysis ifred. Vilket jag är väldigt tacksam över för att det är inte alls ofta jag får spendera lite kvalitétid med henne. 
Jazmyn lägger sitt huvud på mitt skulderblad och jag drar in lukten av hennes goda vaniljdoft. 
''Justin?'' frågar hon och lyfter sitt huvud för att kolla på mig.
''Mhmm?'' svarar jag med slutna ögon.
''Jag älskar dig'' berättar hon och pussar mig på kinden innan hon lägger ner sitt huvud på mitt skulderblad igen.
 
 
 
Kelsey's perspektiv:

Jag kan inte sluta oroa mig för vad som kommer hända. Allt de som hände på parkeringen, hur killarna knöt sina nävar berättade att de här kommer vara en blodig strid. Det är första gången jag någonsin hör talas om gänget Bones. De sättet killarna reagerade fick mig förstå att det är inte första gången de möter dessa blodtörstiga vampyrerna. Jag kunde inte låta bli att tänka på vad Justin skulle göra härnäst. 
Jag hoppas verkligen att det inte är något som kommer skada honom varken psykiskt eller fysiskt. 
Haley greppar ett plötsligt tag om min arm och drar mig åt sidan. 
Där vi kan prata avskilt utan att Damon eller någon annan hör. Jag vet att hon har många frågor och jag är redo att besvara dem, det är de minsta jag kan göra efter att ha dragit in henne i den här soppan. 
''Kels, vad händer?'' viskar hon oroligt och hennes ögon är vattniga. 
''Jag vet inte Hal, men det är något gäng som de säkert har mött innan som har kommit tillbaka. De försöker skada dem genom att ge sig på oss''
Om Haley's ögon var vattniga innan så vet jag inte vad dem är nu. Jag ser rädslan skrivet i pannan på henne och jag förbannar mig själv att jag ens berättade i första hand. Jag kunde lika gärna ljugit och sagt att jag inte har en aning vad som pågår. Så länge det håller henne i säkerhet så är det inga problem för mig. 
Haley kollar ner på sina sammanlänkade händer och jag suckar lågt så bara jag hör. 
Jag lägger min hand under hennes haka och tvingar henne möta min blick.
''Det är okej Hal, allting kommer bli bra'' säger jag tröstande och drar in henne i min famn. 
Hon lägger sina smala armar runt min midja och trycker mig hårt tätt intill sig. 
Steg hörs från trappan och vi båda kollar dit och möter Justin's och Jazmyn's blick. 
Haley torkar snabbt bort sina tår som har fallit ner för kinden och flashar ett stelt leende både jag och Justin kan se igenom. 
''Ska vi ta en promenad Kels?'' frågar Justin i slutet av trappan, jag slänger en snabb blick på Haley.
''Det är okej, jag klarar mig. Gå du'' ler hon och puttar mig mot Justin.
Jag ger henne ett leende och kramar henne snabbt innan jag börjar dra på mig mina skor. 
Jag väljer att lämna jackan hemma och drar istället den vita koftan hårt runt min kropp. 
Justin lägger sin arm runt min midja och under tystnad börjar vi gå på stigen som går genom deras skog. 
 
''Hur är det?'' frågar han och drar mig närmare sig, jag suckar högt och lutar mitt huvud mot hans axel.
''Jag vet inte'' svarar jag ärligt och vägrar möta hans blick. 
''Hey hey Kels, kolla på mig'' beodrar han bestämt och tar tag i min arm. 
Jag kollar på honom med vattniga ögon och lutar huvudet på sned. Varför här? Varför nu? 
Justin drar in mig i en hård kram och pussar mig flera gånger på huvudet.
''Det kommer bli bra Kels, promise'' viskar han mot mitt hår och stryker sina fingrar försiktigt. 
Jag nickar mot hans bröstkorg och släpper honom. Dels för att jag behöver luft och dels för att vi måste fortsätta gå. Justin sammanlänkar våra fingrar och ökar sina steg, 
 
''Titta Kels!'' ropar Justin och pekar upp mot himlen som en liten barnunge, över oss jagar två örnar varandra. 
Jag börjar skratta åt hans barnslighet och puttar honom försiktigt ner för stenen han står på. 
Ett stort flin breder sig på hans läppar och Justin börjar busigt springa efter mig.
''Justin nej!'' skrattar jag och försöker komma förbi alla höga grenar och stenar som ligger här och vart. 
Justin's klingande skratt hörs bakom mig och hans ena arm slingrar sig runt min midja. 
Han lyfter upp mig i sin famn och sätter oss båda ner på mjukt gräs. 
''Kunde du inte låtit mig vinna?'' frågar jag och putar med underläppen. Justin's tumme stryker min underläpp och han böjer sig försiktigt fram för att återförena våra läppar.
''Nej'' säger jag och viker undan. Chock står skrivet i hans panna och jag bestämmer mig för att spela med.
''Ingen kyss?'' 
Jag skakar på huvudet och reser mig upp. Jag borstar bort gräset som har satt sig på min rumpa och lägger armarna i kors. Justin sträcker på halsen och försöker återigen få mig att kyssa honom.
''Kysser du inte mig nu Kels, så tar jag dig här och nu. Förstått?'' morrar han och rynkar pannan. 
Jag vet att Justin är fullständigt seriös men det är något i mig som inte tror på hans ord.
''Mhm..'' säger jag och flinar stort.
 
Lily Collins | Tumblr
                                                ''Mhm..''
 
Justin reser sig omedelbart upp och börjar springa efter mig. Skrikandes springer jag genom skogen och hoppar över allt jag ser. Stannar jag så vet jag att Justin kommer göra det. Han menar allt han säger men ändå kan jag inte låta bli att retas lite. Han är trots allt lekfull och de får jag utnyttja, iallafall nu. 
Jag springer snabbt bakom ett träd och håller andan. Grenarna Justin går på bryts och jag försöker med allt jag har hålla mig för skratt. Jag lägger händerna för ansiktet och lutar pannan mot trädet.
''Trodde du verkligen att du kunde komma undan baby?'' viskar Justin sexigt i mitt öra och trycker mig hårt mot trädet. Ett pipigt skrik lämnar mina läppar och mina armar börjar omedelbart flaxa hejvilt för att slå mig undan.
Justin vänder mig om och trycker upp mig mot trädet. Jag slingrar mina ben bakom hans rygg och lägger mina armar runt hans hals.
''Jag tänker fortfarande på ifall jag ska ta dig bakifrån eller såhär'' flinar han och börjar kyssa min hals.
''Inget av det, Justiiiiiin!'' skrattar jag och försöker putta bort honom. Hans händer släpper mina lår och börjar istället klättra upp för min kropp. 
''Inte här Justin'' mumlar jag och puttar väck hans händer. Justin suckar högt och släpper ner mig på fötter igen.
''Kels, jag har mina behov'' mumlar han och börjar gå tillbaka. Varför är det så svårt för killar att ta ett nej?
Jag börjar trött och segt klampa efter honom. Det är nu han behöver det.
Ett år utan att göra det borde vara svårt men å andra sidan så kände han inte av det. Förrens nu. 
''När vi kommer hem Justin'' muttrar jag och går förbi honom in till huset. 
 
''Kelsey?'' frågar Haley och sticker in huvudet. Jag kollar upp på henne från min blöta kudde och sätter mig upp. Fortfarande med kudden i handen. Hon går in i rummet och stänger dörren bakom sig. 
Haley halvspringer oroligt fram till mig och slänger sig på sängen bredvid mig. 
Hon lutar sig mot sänggaveln och klappar på sina lår. Jag lägger kudden på hennes ben och vilar mitt huvud där. Haley börjar försiktigt leka med mitt hår, vilket gör att fler tårar börjar falla för mina kinder. 
Det var såhär mamma alltid gjorde när jag inte mådde bra. Vi var som bästavänner men pappa har förstört allting. Han har förbjudit Andrew och mamma att prata med mig eller träffa mig. 
Allt jag ville var att de skulle acceptera Justin, är det verkligen så mycket begärt?
När man väl lär känna honom så är han underbar men varför kan inte andra se det?
Allt de tänker på är att han är kriminell, att han tar liv Gud har skapat. 
Men allting händer för en orsak, jag säger inte att det är rätt men jag menar. 
Justin har sina anledningar till varför han skjuter skallen av dem och de förtjänar det säkert men mamma, mamma borde förstå mig bättre än någon annan. Hon som med föll för en sån här kille vars pappan inte tillät henne ha. Jag är arton år, jag förstår vad som är rätt eller fel. Jag är en stor flicka nu och måste klara mig på egen hand men det betyder heller inte att mina föräldrar bara ska överge mig för mitt val av killar, right? 
''Vill du prata om det?'' frågar Haley. Jag vänder mig om så jag har ansiktet mot henne och nickar.
Ja jag vill prata med henne om det, jag måste prata med henne om det.
''Varför kan inte mina föräldrar acceptera Justin?'' frågar jag rakt på sak.
''Dina föräldrar är överdrivet kristna vars de inte vet vad ordet kärlek innebär. Kels, jag vet att du saknar dem men är det verkligen värt att ligga här och gråta över oförståndliga föräldrar? Du är en tonåring, det är meningen att du ska göra misstag. Du föddes inte perfekt, eller jo för Justin men han räknas inte'' säger hon och flinar åt det sista hon sa. Mina mungipor åker upp i ett stort leende och jag himlar med ögonen, typiskt Haley att alltid skämta om något som egentligen är helt seriöst. 
''Men mamma då? Borde inte hon förstå mig, hon föll ju för en kille som var som Justin''
''Hennes föräldrar förbjöd ju henne att träffa honom, vilket innebär att känslor svalnar efter ett tag. När man inte har kontakt med den personen alltså och det skulle jag tro hände med din mamma. Hennes känslor svalnade efter ett tag och baaam, hon kom över honom snabbare än snabbast. Hon hann aldrig komma in i det, i hans verkliga värld full av bomber och vapen. Därför hon inte förstår dig, hon förstår inte det du går igenom. Fast hon borde''
''Tror du verkligen att det är så? Ifall jag hade ignorerat Justin första dagen jag såg honom, på festen. Skulle han då vara ett bortblåst minne? Hade jag varit med någon annan istället för honom nu?''
Haley nickar och jag börjar omedelbart tänka på varför jag åkte till festen i första hand. 
Var det för att visa vem som bestämde? Eller var det för att jag verkligen ville? Kanske var det för Gud ville det?
 
''Sluta tänka på det Kels, kom. Vi går ner till killarna''
''Varför känner jag aldrig suget på att ha sex?'' frågar jag helt plötsligt från ingenstans. Haley rycker till och kollar chockat ner på mig. Jag rynkar pannan och väntar på hennes svar. 
''Hur länge har du känt så?'' frågar hon och lägger en hårslinga bakom örat.
''Sen Justin blev skjuten, ett år ungefär'' 
''Är du gravid?''
''Man kan inte vara gravid i ett år blondie''
''Nej Kels, jag menar det. Verkligen''
''Va?''
''Du och Justin hade sex för typ två veckor sen, kanske blev du gravid? När hade du din mens sist?'' 
''Eh..'' mumlar jag och tar upp min mobil för att kollar på kalendern. 
''Den är sen'' säger jag chockat och stelnar till.

Hola mi amigos, wazuuuup?
Ett kort kapitel, jag verkligen försöker skriva långa men min hjärna vill inte sammarbeta med mig :(
 
''Glädjen sprider sig varmt i kroppen och jag lutar mitt huvud mot hennes axel. Det var så längesen jag hade hennes tolvåriga lilla kropp i min famn''

Såhär skrev jag på kapitel 11 haha, jag trodde ni skulle förstå att Jazmyn är tolv år i denna novellen men aja.
Hon är tolv iallafall.. :')
 
 
Hej!
Jo jag vill ändra designen men har olyckligtvis ingen som kan :(
Vet du någon som kan vara snäll & hjälpa lilla mig? :)
 
kommentera babes

Published: 2013-08-02 Time: 18:01:00 Filed Under: Slam my way to romance 2

11 - Beyond furious

PREVIOUS: ''Ja Justin hon ska komma hit. Med ett flygplan zoooom'' säger jag och viftar med handen och låtsas att det är ett flygplan. Ett stort leende jag inte har sätt på länge pryder sig på hans läppar och Justin pressar hårt ihop våra läppar. Han rullar runt så han istället ligger mellan mina ben och placerar flera kyssar på min hals och nyckelben. Jag flätar ihop mina fingrar i hans hår och ett fnitter lämnar min strupe.
''Gud vad jag älskar dig Kels!'' morrar Justin och sliter av mig tröjan.
''Justin det räcker'' säger jag och kysser honom hårt. Jag vill så jättegärna slita av honom mjukisbyxorna som sitter sexigt lågt runt hans höfter men jag kan inte. Jag är inte på humör. 
 
                 ''How many times have I told you to not wake me up?''
 
Kelsey's perspektiv:
 
Höga bankningar på dörren väcker mig och jag slår fort upp ögonen och möter mörkret. 
Jag och Justin råkade visst somna när vi låg här och pratade om Jazmyn innan. 
Jag ställer mig fort upp för att få dem höga bankningarna på dörren att sluta. 
Surt slänger jag upp dörren och möter Jazmyn's bruna ögon. Ilskan som jag kände för några sekunder sen rinner ut som sand och jag slänger mig omedelbart runt hennes hals. Glädjen sprider sig varmt i kroppen och jag lutar mitt huvud mot hennes axel. Det var så längesen jag hade hennes tolvåriga lilla kropp i min famn. 
''Kom'' viskar jag och föser in henne i rummet. Jag stänger tyst dörren efter oss för att inte väcka Justin och börjar sakta gå mot sängen.
''Väck honom'' beodrar jag och viftar med min hand mot Justin, Jazmyn skakar hysteriskt på huvudet och spärrar upp sina ögon. 
''Han kommer bli jättesur!''
''Inte om du väcker honom, han kan inte bli sur på dig Jaz'' suckar jag och puttar henne så hon tappar balansen och trillar i sängen. Hon kryper långsamt fram till Justin och över axeln ger hon mih Du-Får-Ta-Skulden blicken. 
Jag ger henne ett leende och sätter mig på stolen som ligger framför sängen. 
Jazmyn börjar försiktigt skakar på Justin med rädsla i varje rörelse hon gör.
''Men snälla..'' muttrar jag för mig själv och hoppar på Justin.
''Justin vakna, vi har besök!'' skriker jag och skakar honom mer hysteriskt än Jazmyn som knappt vågade röra honom. Justin's ögonlock öppnar sig fort och han stirrar på mig med svarta ögon. 
''Hur många gånger har jag sagt att inte väcka mig?!'' fräser han surt. 
Ilskan står klart och tydligt i hans ögon. Jag ignorerar hans fråga och pekar på Jazmyn och ler stort. 
Han vrider huvudet sakta mot Jazmyn och sen tillbaka på mig och ger mig en blick som tydligt betyder att jag har dumförklarat mig själv. Jag höjer på ena ögonbrynet och pekar på Jazmyn återigen.
Han vrider för den andra gången på sitt huvud och spärrar upp ögonen när han får syn på sin lillasyster. 
Justin slänger ner mig på sängen och lägger sina armar runt Jazmyn's smala kropp. 
Aldrig har jag sett någon som kramar varandra så hårt. Vattnet i Jazmyn's ögon kan man se tydligt fast än rummet är mörkt. 

Fem långa minuters tystnad har gått och rummet är på en hög spänning. Jazmyn och Justin håller fortfarande om varandra och jag bestämmer mig för att låta dem vara ifred lite för att prata ut. Om allting. 
Jag flashar ett stelt leende mot Justin och reser mig upp från sängen och börjar bege mig mot dörren. 
Med en sista blick på syskonen som inte har sett varandra på sex månader så går jag ut och är noga med att stänga dörren efter mig. Jag studsar glatt ner för trapporna, killarnas röster kan man tydligt höra från köket. 
Jag halvjoggar genom dörren och sätter mig omedelbart ner på stolen bredvid Quinn med ett stort leende på läpparna. De alla kollar på mig med rynkade pannor och jag rycker hemlighetsfullt på axlarna. 
Jag har alltid tyckt att det är roligt att vara hemlighetsfull, för då får man en ursäkt till att inte berätta sina hemligheter och kollar istället på alla andra som lider av nyfikenhet. 
''Det är fult att inte berätta Kels, säg nu!'' säger Damon och bankar nyfiket knytnäven i bordet. 
Mina mungipor åker upp i ett stort flin och jag skakar retsamt på huvudet. 
 
 
Mitt uppe i våra heta diskussioner kommer Justin och Jazmyn hand i hand in genom dörren och sätter sig med oss. Jag ler åt hur gulliga de är tillsammans och lutar mitt huvud mot Bruce' axel. 
Ytterdörren smälls hårt igen och vi alla vrider våra huvud mot Haley som står i hallen alldeles röd i ansiktet.
''Vem fan har förstört min bil?'' skriker hon och pekar mot sin bil som står ute på parkeringen. 
Vi alla reser oss upp och Justin går först av alla ut mot parkeringen och stannar upp i hans steg. 
Hans bröstkorg börjar tungt och långsamt höjas och sänkas. Hans händer var formade som knytnävar, knogarna var alldeles vita och hans käkben hårt pressade mot varandra. Ett bevis på att han är mer än förbannad.
Haley's svarta Corvette står helt sönderslagen på Justin's parkering.
Vindrutan är helt sönderslaget och de krävs något hårdare än basebollträ för att ta sönder den enorma rutan. Alla rutorna på bilen var slagna, på vissa ställen fanns det inte ens en liten glasbit kvar. 
På motorhuven står det med ståra bokstäver 'BONERS'
Jag kollar chockat fram och tillbaka från bilen till Justin. 
''De är tillbaka efter fyra år'' väser Bruce och knyter nävarna han med. 
Jag, Haley och Jazmyn står bredvid varandra och förstår ingenting. Jag lägger min arm runt Haley's axlar och hon lutar sitt huvud mot min axel. Jazmyn tar ett hårt grepp runt min arm och gömmer sig halvt bakom mig.
Hon har aldrig sett Justin's kriminella sida och det oroar mig att hon kommer få se den nu.
Hon vet inte vad allt detta handlar om. Allt Jazmyn vet är att Justin är en bad guy, inte vad han gör och varför.
Vilket dels glädjer mig för jag vill inte att hon ska få en annan uppfattning om hennes storebror.
Jag tar ett djupt andetag och efter vad som känns en evighet vänder sig Justin sig om och börjar gå mot dörren. 
''Möte i vardagsrummet nu. Kels, Haley och Jazmyn, gå upp på mitt rum'' säger Justin bestämt och rycker upp dörren. Vi alla börjar gå in och Justin drar mig till sig och pressar ihop våra läppar till en hård kyss. 
''Snälla lyssna på mig Kels..'' viskar han mot mina läppar och kysser mig igen. 
Jag suckar högt och tar ett löst grepp runt Haley's handled och börjar släpa upp henne för trapporna. 
 
Justin's perspektiv:

''Vad gör Boners tillbaka här? Jag trodde vi hade blivit av med dem!'' halvskriker jag och sätter mig surt ner i soffan. Killarna instämmer och en hög suck lämnar Bruce' läppar.
''Vi sköt ju London, borde inte gruppen ha splittrats ifall ledaren är död?'' frågar Damon och rynkar pannan.
''Nej, de kan bara välja ut en ny ledare. Dessa fuckers verkar aldrig vilja dö'' fräser Quinn och de båda hamnar omedelbart i en argumentation.
''Killar förhelvete, vi är mitt uppe i ett krig och ni beter er som femåringar!'' skriker jag och smäller knytnäven i bordet,
''Men kan vi inte bestämma träff med dem då?'' frågar Quinn efter ett tag och slänger dödsblickar på Damon som glatt lutar sig bak i fåtöljen. 
''Justin har precis vaknat ur koman, han är inte i form att ha någon fucking träff eller krig'' fräser Bruce som äntligen har öppnat munnen för att säga något.
''Bruce jag klarar mig, det har nästan läkt helt och hållet''
''Men du känner fortfarande av smärtorna Justin. Under mötet kan de där orsaka dig ett helvete'' 
''Bruce, jag kan sköta detta själv. Det räcker med Kels som leker min mamma, jag behöver inte en till'' säger jag smått irriterat och böjer mig fram för att lägga ansiktet i händerna. 
''Så vad kommer vi fram till?'' frågar Damon och kollar på oss.
''Vi ska ha ett möte med dem''
 
Efter vårt lilla prat reser vi oss äntligen upp och jag börjar långsamt gå mot mitt rum. 
Allt jag vill just nu är att ligga i min säng med Kelsey's armar runt mig, är det för mycket begärt?
Jag öppnar dörren till mitt rum och ljuden som hördes innan dör ut och tjejerna vrider sina blickar mot mig. 
Jag slänger mig på mage på sängen bland dem och hoppas på att de reser sig och går ut. 
Jazmyn böjer sig över mig och placerar en puss på min kind.
Jag flashar henne ett varmt leende och lägger min ena arm runt henne och drar Jazmyn några centimeter till mig. Kelsey och Haley reser sig försiktigt upp och börjar bege sig mot dörren för att lämna mig och min babysis ifred. Vilket jag är väldigt tacksam över för att det är inte alls ofta jag får spendera lite kvalitétid med henne. 
Jazmyn lägger sitt huvud på mitt skulderblad och jag drar in lukten av hennes goda vaniljdoft. 
''Justin?'' frågar hon och lyfter sitt huvud för att kolla på mig.
''Mhmm?'' svarar jag med slutna ögon.
''Jag älskar dig'' berättar hon och pussar mig på kinden innan hon lägger ner sitt huvud på mitt skulderblad igen.
 

Jag försöker verkligen skriva längre kapitel men ah xd
segt kapitel, som alltid men nu börjar lite drama iallafaaaall :D
trots den sega uppdateringen så förtjänar jag lite kommentarer, eller? :)

jagälskarer 

Published: 2013-07-29 Time: 20:56:00 Filed Under: Slam my way to romance 2

10 - Jazmyn

PREVIOUS: ''Vi vet hon är din bro men vi kan väl ändå få ge henne kopplimanger'' käftar Quinn emot och lägger upp sina ben på bordet. 
''Nej'' morrar jag och Kelsey lägger sin hand på mitt bröstkorg.
''Lugna dig babe'' viskar hon och lägger sina armar runt min hals. 
Hon är min och bara min, jag äger henne. Jag är den enda som har varit inne i henne och så ska det förbli för hon är bara min.
 
 

Kelsey's perspektiv:

''Justin?'' säger jag försiktigt och kollar ner på honom. Han höjer på ena ögonbrynet och väntar på att jag ska fortsätta. Jag börjar försiktigt smeka hans kindben och försöker komma på ett sätt att formulera mig själv.
''Det var längesen vi träffade Jazzy så jag undrar om hon kan komma förbi om någon dag?'' frågar jag snabbt och drar in andan. Alldeles för rädd för att höra hans svar men ändå sa något mig att Justin saknar henne precis lika mycket som jag gör, om inte mer. Justin stelnar till under mig och spärrar upp sina ögon. 
Han slickar sig fort runt läpparna och kollar på mig med en sorgsen blick och skakar på huvudet.
''Hon får inte va här av pappa, eftersom allt som har hänt'' 
Jag öppnar och stänger min mun ett flertal gånger och får inte fram mina ord. Justin har rätt att träffa hans lillasyster. Ilskan inom mig stiger och jag reser mig hastigt upp för att hämta mobilen från fickan. 
Får hon inte komma till Justin så kan hon komma till mig. Jag knappar in hennes nummer på mobilen och knappt några sekunder senare trycker jag telefonen mot örat.
''Jazmyn'' hörs hennes välbekanta röst en aning ledsamt. 
''Jaz, har något hänt?'' frågar jag oroligt och börjar bege mig upp för trapporna och in till mitt och Justin's rum. 
''åh Kelsey!'' utbrister hon glatt och det glädjer mig att hon fortfarande kommer ihåg mig.
Fast än det var sex månader sen sist vi träffades.
''Jag saknar dig, kan du inte komma hit?'' undrar jag och sätter mig på fotändan av sängen. 
Hon suckar högt och i bakrunden hos henne hör man hur en dörr stängs och hur någon några minuter senare slänger sig på sängen.
''Får inte av pappa, efter allt som har hänt'' svarar hon sårat. Det bildas en klump i halsen på mig och mina ord blir alltför svåra att få fram. 
''Men du kan komma hem till mig, inte Justin. Men du får förstås träffa honom'' förklarar jag och korsar fingrarna. 
''Han vet att du är Justin's flickvän Kels''
''Ja men han vet inte att vi bor tillsammans. Vi kan ljuga och säga att Justin är i Las Vegas och ska vara där i tre veckor. Vad som helst, bara du kommer!'' utbrister jag och reser mig upp. 
Jag blir omedelbart rastlös och börjar vanka av och an i rummet.
''Ja! Det funkar nog, pappa gillar dig'' säger hon glatt och ett stort leende pryder sig på mina läppar. 
''Justin har ju vaknat ur koman'' säger jag en aning nere.
''Åh jag vet! Jag saknar honom så mycket, men är det inte bra att han har vaknat då?'' frågar hon förvirrat.
''Jo men...-'' säger jag och tar ett djupt andetag ''..- jo men allting känns så konstigt. Att liksom ha honom här hemma och låta honom ta över kontrollen efter ett år, förstår du vad jag menar?'' förklarar jag och rynkar pannan fast än hon inte kan se mig. 
''Mhm jo ja, jag förstår vad du menar!'' säger hon glatt och ett fniss lämnar mina läppar.
''Men jag måste gå Kels, jag ringer när jag har pratat med pappa. Pusshej''
''Do it, jag älskar dig pusshej''
''Jag älskar dig med Kelsey''
 
Jag slänger mobilen på sängen och öppnar balkongdörren och går ut. Den friska kalla luften slår mot mig och mina tankar är överallt. Jag vill så mycket men vet inte hur jag ska göra allting. 
Samtidigt som jag vill ut festa och bara ha allmänt kul så måste jag vara hemma och ta hand om Justin som inte ens vill bli omhändertagen, jag kan heller inte bete mig som en normal tonåring för att världen vet vem jag är. De ser mig som ett offer, som ett lockbete för att kunna ta bort Justin's existens från denna jord. 
Dörren bakom mig öppnas och jag behöver inte vända mig om för att veta att det är Justin. 
Steg hörs bakom mig och Justin's starka armar slingrar sig runt min kropp. 
Han lutar sin haka mot min axel och tar ett djupt andetag. Jag är rädd. Rädd för att de ska hända Justin något när jag inte är i närheten, rädd för att Justin ska ramla ihop när som. 
''Vad tänker du på älskling?'' 
Jag dras omedelbart ut ur mina tankar och kollar mig runt. Himlen har fallit till en svart mörker och luften är nu mycket kallar än innan. Jag skakar på huvudet och går förbi Justin in till det varma rummet igen. 
Hur länge har jag stått där ute egentligen? Har jag varit så inne i mina tankar att jag har glömt vart jag är?
 
Jag slänger mig raklång på sängen och pustar ut. Min blick fastnar på det vita taket som verkligen behövs målas om. Justin lägger sig ner bredvid mig med hans ena arm hårt runt min midja. 
Mitt huvud vilar tung tätt intill hans och en bekväm tystnas uppstår. Det känns bra att inte hela tiden behöva prata. Att Justin förstår mig ändå om jag inte säger massa saker hela tiden. 
Vår tystnad avbryts av min välbekanta ringsignal som tjuter från min mobil. 
Jag slänger mig snabbt över telefonen och pressar den mot örat.
''Hallå?'' säger jag andfått och väntar tålamodigt på att personen från den andra sidan ska börja prata.
''Jag fick Kelsey, jag fick!'' skriker Jazmyn glatt och jag hoppar omedelbart upp på mina fötter och skrattar.
Justin kollar nyfiket på mig och höjer på ena ögonbrynet. Jag börjar ivrigt hoppa runt i rummet samtidigt som jag och Jazmyn skrattar för fullt. Det var verkligen längesen, längesen jag skrattade för en anledning. 
Men det är omöjligt att vara ledsen runt hans lillasyster. 
''Jag flyger till er imorgon, hejdå!'' skriker hon glatt och slänger på luren i ansiktet på mig.
''Jazmyn ska komma hit!'' skriker jag glatt och hoppar på Justin. Han kollar chockat på mig och innan han har hunnit yttra några ord så pressar jag ihop våra läppar till en passionerad kyss. 
Jag trycker ner Justin i madrassen och han lägger sina armar runt min midja och trycker mig hårt mot honom. 
''Vänta *kyss* lite *kyss* Kelsey *kyss*'
Jag sätter mig på hans mage och kollar frågandes ner på Justin.
''Vad menar du med att hon kommer?'' frågar han dumt och jag slår mig själv hårt i pannan.
''Ja Justin hon ska komma hit. Med ett flygplan zoooom'' säger jag och viftar med handen och låtsas att det är ett flygplan. Ett stort leende jag inte har sätt på länge pryder sig på hans läppar och Justin pressar hårt ihop våra läppar. Han rullar runt så han istället ligger mellan mina ben och placerar flera kyssar på min hals och nyckelben. Jag flätar ihop mina fingrar i hans hår och ett fnitter lämnar min strupe.
''Gud vad jag älskar dig Kels!'' morrar Justin och sliter av mig tröjan.
''Justin det räcker'' säger jag och kysser honom hårt. Jag vill så jättegärna slita av honom mjukisbyxorna som sitter sexigt lågt runt hans höfter men jag kan inte. Jag är inte på humör. 

Woops lite sent men ah, nästa kommer förhoppningsvis imorgon! :)

Published: 2013-07-23 Time: 19:52:00 Filed Under: Slam my way to romance 2

9 - Happiness

PREVIOUS: Jag drar hans välbekanta typiska Justin-doft genom näsan och kan inte beskriva fjärilarna i magen den orsakar mig. Efter vad som känns en evighet av lycka sätter Justin ner mina fötter i sanden igen. 
Han lägger en hårslinga som har fallit i ansiktet på mig bakom örat och jag ger honom ett kärleksfullt leende. 
Den här killen som står framför mig, som är ungefär ett halvt huvud längre samt med ögon gjorda av diamanter betyder hela världen för mig. 
''Jag älskar dig'' viskar han mot mina läppar och i nästa sekund är våra läppar hårt tryckta mot varandra och runt oss hörs ljudet av klappande händer. Vad Justin's än orsaker är så vet jag att jag kommer älska honom, no matter what.
 
 
 
Justin's perspektiv:

Höra hennes skratt och i nästa sekund känna hennes armar runt min hals fick hela zoo:et i min mage vakna till liv. Vad än Kelsey gör med mig så vill jag inte att hon ska sluta, hon får mig känna lycka och glädje. 
Jag flätar mina fingrar i hennes hår och trycker henne tätare intill min kropp om det ens är möjligt. 
Hennes bruna långa hår faller ner för hennes axlar och doftar hennes typiska vaniljdoft som jag älskar. 
''Kom'' säger jag hest och flätar ihop våra fingrar, människorna som samlades runt oss börjar försvinna och knappt några minuter senare står jag och Kelsey själv på den tomma stranden. 
Jag börjar leda henne mot kanten av vattnet. Vi sätter oss ner på den lilla filten jag har lagt ut och Kelsey sätter sig mellan mina ben. Jag slingrar mina armar runt hennes midja och hon lutar bekvämt huvudet bak på min axel.
''Jag älskar dig'' säger jag och pussar henne på huvudet. Ett gulligt leende sprider sig fånigt på hennes läppar och ett skratt lämnar min strupe. Jag älskar dagar som dessa, då vi båda kommer överrens och vi kan bete oss som normala tonåringar som har fallit i en djup trans och fått känna den där viben av sann romans.
''Jag älskar dig med'' säger hon och kollar upp på mig, jag böjer mig försiktigt ner och möter hennes läppar halvvägs i en mjuk kyss. Jag skulle aldrig tröttna på att höra dem tre orden, speciellt när dem kommer från henne. Jag lutar mitt huvud mot hennes och vi båda kollar ut mot vattnet, dem små vågorna slår mor kusten och lukten av havsvatten borrar sig genom våra näsor. 
''Jag önskar att vi kunde sitta så här förevigt, att tiden bara kan frya till is nu'' 
Jag vet att jag önskar detsamma, jag tänker aldrig någonsin lämna henne igen. Inte denna gången.
Vad som än händer, vilka hinder som än kommer i vår väg så vet jag att vi kommer klara det. 
 
follow me on instagram @carolinaabarbosa_ | via Tumblr

Jag sträcker mig efter picnik korgen och tar upp jordgubbar som Haley doppade i choklad innan hon packade ner dem. Överraskningen var min idé och med hjälp av Haley så kunde jag få det gjort, från början av mitt och Kelsey's förhållande kunde jag inte stå ut med Haley men nu känns det... okej. Bättre än innan. 
''Öppna munnen'' säger jag och stryker med jordgubbens spets på hennes mjuka läppar. 
Hon öppnar munnen och hugger snabbt efter jordgubben. Jag skrattar och äter upp den andra halvan av jordgubben som är kvar. Jag tar upp en annan jordgubb och håller den framför Kelsey's mun. 
Hon sträcker sig efter jordgubben och innan hon hinner hugga till igen så pressar jag ihop våra läppar till en hård kyss. Jag lägger mig ner på filten och Kelsey följer efter, hon avbryter kyssen och vilar huvudet på min bröstkorg. Min hand åker ner för hennes midja och stannar på hennes vältränade rumpa jag så många gånger har känt på. Kelsey sträcker sig efter jordgubben jag håller i handen och biter ännu en gång av halva.
''Mhmm'' mumlar hon och sträcker sig själv efter en jordgubb.
''Jag vet något som är ännu godare'' flinar jag och blinkar med ena ögat mot henne. 
Hon himlar med ögonen och slår mig skämtsamt på axeln.
''Pervo''
 
Vi har suttit tysta i någon timme just nu och bara njutit av varandras tysta sällskap. 
Att ha henne liggandes i min famn är något jag aldrig kommer tröttna på, det är en sak av hundra som jag älskar. Jag stryker försiktigt fingrarna över Kelsey's hår och min ena hand åker upp och ner för hennes lår och riktar olika mönster.
''Det börjar bli kallt Kels, ska vi gå?'' frågar jag, Kelsey nickar mot min axel och reser sig upp. 
Hon sträcker ut handen till mig och med hjälp av henne reser mig jag upp. 
Jag lägger omedelbart min arm runt hennes midja och börjar gå mot limosinen som står på samma plats som den stod på för några timmar sen. Natten har lagt sig som ett täcke över horisonten och vinden blåser kallare än innan. 
''Ska vi inte städa efter oss?'' frågar Kelsey och jag skakar omedelbart på huvudet.
''Grabbarna fixar det'' svarar jag och öppnar bildörren till henne, hon sätter sig omedelbart i bilen och jag hoppar in efter henne. Kelsey lutar sitt huvud mot min axel och jag lägger min arm runt hennes midja.
''Somna inte än baby, vi är snart framme'' säger jag och pussar hennes panna. 

''Tack så mycket!'' säger Kelsey och hoppar ut från bilen, hon flashar chauffören ett av sina gulliga leende och går före mig in till huset. Jag ger chauffören ett stort leende och klappar honom på axeln innan jag vänder mig om och följer efter henne in. 
''Hej grabbar!'' säger jag och sätter mig ner i soffan bredvid Bruce. De alla kollar nyfiket på mig och jag rycker på axlarna. Jag vet att de vill höra vad som har hänt men inget speciellt har hänt.
''Inget sex?'' frågar Damon rakt på sak och ett flin sprider sig på mina läppar.
''Nope'' svarar jag och skakar på huvudet, ikväll handlade om allting förutom sex. 
''Vad är meningen med att åka till stranden med en kvinna om man inte ska strippa av henne bikinin?'' muttrar Quinn och rynkar pannan. Jag rycker på axlarna och Haley ger Quinn en mördarblick. 
''Allting handlar inte om sex fellas'' säger Kelsey som har hört vår konversation och valt att delta.
Busvissel hörs från killarna och de ögar Kelsey nerifrån upp. hon har fortfarande på sig sin klänning och snurrar ett varv så de kan se hela henne. 
''Snacka om att va snygg för att besöka stranden i någon timma'' säger Damon och spärrar upp ögonen.
''Ey, fuck off. Hon är min!'' fräser jag surt och drar ner Kelsey i mitt knä. 
Ett flin sprider sig på hennes läppar och jag lägger min hand på hennes lår och ger Damon och Quinn mördar blicken. 
''Vi vet hon är din bro men vi kan väl ändå få ge henne kopplimanger'' käftar Quinn emot och lägger upp sina ben på bordet. 
''Nej'' morrar jag och Kelsey lägger sin hand på mitt bröstkorg.
''Lugna dig babe'' viskar hon och lägger sina armar runt min hals. 
Hon är min och bara min, jag äger henne. Jag är den enda som har varit inne i henne och så ska det förbli för hon är bara min.

ni börjar bli dåliga på att kommentera guys :(

Published: 2013-07-22 Time: 22:45:00 Filed Under: Slam my way to romance 2

8 - In love

PREVIOUS: ''So you admit that you're hiding something?''
''Justin''
''Kelsey, berätta. Vad snurrar runt i det lilla huvud du har?'' 
''Året du lämnade mig'' säger jag tillslut för att få tyst på honom. Jag fick inte bara tyst på honom utan alla andra i detta rummet också. Vilket aldrig var planerat.
 
 
 
Kelsey's perspektiv:

Justin's ögon avslöjar sorg. Det var verkligen inget menat illa men Justin var så envis och ville veta vad jag tänkte på. Nu när jag väl har sagt det ångrar han nog att han ens frågade.
Jag kan inte hindra mig själv från att få dem tankarna, det är inte jag som flyttar fram dem i minnet.
Det är snarare tvärtom, jag försöker borra dem så långt bak i huvudet som det bara går. Ibland låtsas jag att det aldrig hände. Jag tar ett djupt andetag och reser mig upp, jag kan inte stanna i det här rummet en enda sekund till. En obehaglig tystnad har lagt sig som ett tjockt täcke över oss och jag kan inte göra annat än att gå upp på Justin's rum. Jag vänder ryggen till och börjar försiktigt och långsamt gå upp för dem långa trapporna. 
En tår rinner ner för min kind och hade jag kunnat ta tillbaka allting jag sa för några minuter sedan så skulle jag gjort det, utan tvekan. Jag vill inte se Justin mer sårad än vad han egentligen är.
Hans familj gav upp hoppet om honom och jag vill inte att han ska känna att jag gör detsamma. 
Justin har sina orsaker till varför han gör som han gör och så småningom, när han börjar känna sig trygg med mig igen så vet jag att hemlighet efter hemlighet kommer spillas ut ur Justin's mun. Ord för ord, mening för mening. Vi har varit borta från varandra i trehundrasextiofem dagar, han har inte en aning om vad jag gjorde då.
Jag vill att Justin ska lita på mig och för att få honom att göra det så måste jag jobba hårt, jag måste ge honom minst en orsak om varför han ska göra det. Jag stänger tyst dörren bakom mig och skruvar på låset så ett litet lågt klick hörs. Min rygg trycks mot dörren och jag låter mig själv falla ner på golvet. 
Jag drar mina knä upp till bröstkorgen och tar ett säkert och hårt grepp runt dem. 
Min haka låter jag vila på knäskålen. Tänk Kelseyhur skulle du gjort för att få någons tillit? 
Börjat från början? Berätta från botten och upp till toppen? Från händelsen och sen vidare till vad som hände mig och Haley? Flera tårar börjar rinna ner för mina kinder och efter dem lämnas det en spår av svart rand som tillhör min mascara. Steg hörs ute från korridoren och jag låser snabbt upp dörren samt torkar mig under ögonen med baksidan av min hand. Innan dörren hunnit öppnas har jag försvunnit bakom badrumsdörren.
''Kelsey?'' ropar Justin coh knackar på dörren, jag sätter omedelbart på kranen och börjar strippa av mig kläderna. När jag väl ändå är här inne så skulle jag mer än gärna behöva en dusch.
''Jag duschar!'' ropar jag tillbaka och ställer mig under dem hårda strålarna som ger ifrån sig ett lagomt varmt vatten. 
 
Jag knyster ut dem sista vattendropparna från håret innan jag tar en mellandhandduk och virvlar det runt huvudet som en turban. Jag rycker åt mig en annan stor handduk och virar den runt min kropp. 
Innan jag har hunnit tänka ordet vad så har badrumsdörren slängts upp och framför mig står en flåsande Justin.
''Vet du hur jävla länge du har stått där inne?'' fräser han och kollar irriterat på mig.
''Jag vill gärna vara ren..'' mumlar jag och går förbi honom.
Jag är inte på humör för att starta ett argument, det är något vi konstant har börjat med. 
Handlar om helt onödiga saker men ändå så säger Justin någonting som får mig att käfta tillbaka. 
Jag lutar huvudet trött tillbaka och kollar upp på det vita taket, Justin smyger upp bakom mig och lägger sina händer på mina axlar.
''Slappna av babe, andas'' beodrar han och börjar försiktigt massera mina axlar. 
Ett litet stön lämnar mina läppar och jag lutar belåtet mitt huvud framåt. 
Efter vad som känns tjugo minuter lämnar Justin's händer min kropp och jag vänder mitt ansikte bak mot honom. Han kysser snabbt mina läppar och lutar sin panna mot min. 
''Har du ont Justin?'' frågar jag lågt och lägger min hand på hans käkben. 
Han rycker på axlarna och tittar mig djupt i ögonen. 
''Ta på dig kläder och möt mig vid stranden kl 11 ikväll, see you there!'' säger han snabbt och ger mig ännu en hård kyss på läpparna och lämnar rummet. Jag suckar högt och bestämmer mig för att ta på mig en lång svartvit klänning med djup urringning i ryggen som jag ännu inte har använt. 
 
Untitled
 
Mitt hår låter jag det naturligt falla ner för mina axlar och mina handleder är täckta av massa armband som har olika betydelse för mig. På fötterna placerar jag ett par mörkbruna låga sandaler och jag slänger en sista blick på mig själv i spegeln innan jag traskar ut genom dörren. Mina fötter trippar glatt ner för trapporna och inom loppet av tre sekunder ser jag mig själv stå mitt i hallen. 
''Jag drar till Justin, ses senare ikväll!'' ropar jag till killarna och Haley innan jag går ut genom dörren.
En limosin får mig chockat att stanna upp och chauffören som verkar har stått här ett tag stiger ut från sin plats och springer över till min sida.
''Ms Bieber'' hälsar han och öppnar dörren åt mig.
''Graham'' rättar jag honom och flashar ett varmt leende. Jag har alltid tyckt att det är obehagligt att kallas för ett namn som inte tillhör mig. Så länge jag inte är gift med personen det vill säga. 
Jag sätter mig i den stora bilen och jag kan fortfarande inte förstå varför Justin gör allt detta.
Vad firar vi egentligen? Varför? När har han ens hunnit tänka ut allt detta? Hur kom han ens på idéen?
''Kan jag fråga varför Justin gör allt det här?'' frågar jag så fort chauffören har stigit in i bilen. 
Han kollar oförstående på mig och höjer på ena ögonbrynet. 
''Ja, varför gör Justin det här?'' frågar jag igen och slänger ut med armarna.
Denna gången väljer jag noggrant mina ord för att få chauffören att förstå.
''Jag har i order från Mr Bieber att inte säga någonting eller svara på dina frågor'' svarar han och höjer upp volymen på musiken ett snäpp för att göra det klart för mig att han inte tänker berätta någonting.
Jag suckar irriterat och lutar mig bekvämt bak i skinnsofforna. Den här kvällen verkar vara extra speciell och jag vill veta varför. Vad har jag gjort för att förtjäna allt detta? Är det här något sätt för Justin att förklara vad han vill ha sagt men inte kan använda ord? Jag kollar ut genom dem tonade fönstren och träden som pryder Stratfords gator svischar snabbt förbi och några minuter senare har limosinen stannat på strandens parkering.
Blickar vänds omedelbart mot bilen och knappt några sekunder senare har en folkmängd samlat sig runt. 
Jag skjuter försiktigt upp dörren och stiger in, gör mig redo till att möta vad som helst Justin har gjort. 
Små röda ljus som ligger här och var lyser upp stranden och jag drar häpet efter andan. 
Röda rosenblad ligger även överallt på sanden bland ljusen och ett leende sprider sig fånigt över mina läppar. 
Jag börjar följa ljusen precis som chauffören har sagt åt mig och börjar gå längre in mot den folktomma stranden. En svart gestalt som är omringad av ljus uppenbar sig framför mig och jag ökar omedelbart mina steg och till sist ser jag mig själv springa fram.
''Justin!'' skrattar jag och slänger mina armar runt hans hals. Han bär mig försiktigt upp i sin famn och borrar sitt ansikte i min halsgrop. Jag drar hans välbekanta typiska Justin-doft genom näsan och kan inte beskriva fjärilarna i magen den orsakar mig. Efter vad som känns en evighet av lycka sätter Justin ner mina fötter i sanden igen. 
Han lägger en hårslinga som har fallit i ansiktet på mig bakom örat och jag ger honom ett kärleksfullt leende. 
Den här killen som står framför mig, som är ungefär ett halvt huvud längre samt med ögon gjorda av diamant betyder hela världen för mig. 
''Jag älskar dig'' viskar han mot mina läppar och i nästa sekund är våra läppar hårt tryckta mot varandra och runt oss hörs ljudet av klappande händer. Vad Justin's än orsaker är så vet jag att jag kommer älska honom, no matter what.

Kände för att skriva om en romantisk Justin, hihi :')
 

Published: 2013-07-16 Time: 22:12:00 Filed Under: Slam my way to romance 2

7 - Screwed

PREVIOUS: ''Kels baby'' mumlar han och lägger sina armar runt mig. Jag vilar mitt huvud mot Justin's bröstkorg och tillåter mig själv att gråta. Jag kan inte alltid vara stark och hålla huvudet uppe. 
Det som gjorde mest ont är att jag aldrig förväntade mig ett sånt snack av någon i min familj, speciellt inte av pappa. Justin pussar mig på huvudet och leder mig mot bilen. Vägen hem tillåter jag honom köra, jag har ingen ork i kroppen längre. Mina ögon känns tunga som sten. Jag lutar huvudet mot det kalla fönstret och sluter ögonen. Jag låter hellre mörkret omfamna mig än att befinna mig i den här hemska verkligheten.
 
 
Justin's perspektiv:
 

''Kelsey, vad ska du ha för kaffe?'' frågar Justin mjukt och skakar om mig, jag öppnar försiktigt mina ögon och gäspar stort. Jag kollar mig runt och märker att vi står parkerade utanför Starbucks. 
''Frappe'' mumlar jag och lutar återigen huvudet mot fönstret. Justin höjer dumt på ena ögonbrynet och kollar nyfiket på mig. Jag suckar högt och möter hans blick med mina trötta ögon.
''Frappucino'' säger jag smått irriterat för att han från början inte förstod min förkortning.
''Men säg det från början'' fräser han och slår upp bildörren. Han stiger ut ur bilen och smäller igen dörren efter sig. Hårt. Onödvändigt hårt för att vara Justin. Hade jag gjort det så skulle jag fått höra på en tretimmars tjat om hur oförsiktig jag är. Medan sekunderna tickar förbi drar jag upp mobilen för att spela Candy Crush tills Justin kom tillbaka. Om jag drar denna femman med den här så klarar jag nog banan. 
Jag drog tummen över skärmen och la fyra lila kubiker i rad, när jag har fått fram den vitlila godiset försökte jag para ihop den med chokladbollen och hoppades på att klara denna banan som jag snart har varit fem dagar fast på. Jag drar mobilen närmare ögonen och försöker se hur många géle jag har kvar.
''Två,hmm. Men om jag gör så här och såhär'' mumlar jag och sätter återigen ihop fyra godisar. 
Hur mycket jag än vred och vände på telefonen kunde jag inte hitta den dumma färgen jag ville ha på plats istället för den blåa. Ett drag kvar, komigen Kels!
''Fuck, jag vann ändå inte!'' skriker jag och smäller till mig själv på låret.
''Vem pratar du med?'' frågar Justin som plötsligt öppnade bildörren och steg in. 
''Jag spelar'' svarar jag och håller upp mobilen. Han böjer sig över min axel och rycker min mobil från mig.
''Låt mig försöka'' 
 
Inom loppet av 3 minuter har Justin klarat banan jag länge har suttit och försökt förstå mig på.
''Men hur kan det vara möjligt? Jag har hållt på med detta i evigheter!'' morrar jag och går vidare till nästa bana.
''Kels sluta spela, här är ditt kaffe förresten''
För att inte jaga upp mig mer på det dumma spelet trycker jag bort det och lägger min mobil i det facket mellan mitt och Justin's säte. Jag smuttar lite på mitt kaffe och blåser i det lilla hålet för att kaffet ska svalna så jag kan dricka upp det. Justin's mobil börjar ringa och jag kollar nyfiket på honom och väntar på att han ska plocka upp sin telefon. Sekunderna går och Justin låtsas som om han inte hör något.
''Justin, din mobil?''
''Det är inget viktigt'' säger han fort och spänner käkarna. Jag sträcker mig mig över Justin och försöker få tag på hans mobil. Han tar ett hårt grepp runt min handled och kollar på mig med sina bruna ögon som nästan under denna sekunden blir svarta. Jag ryggar bakåt och rycket åt mig min hand. 
 
 Resan hem kändes längre än nödvändigt och flera gånger under bilresan ringde Justin's telefon. 
Jag försökte hålla mitt temperament och direkt när vi kom hem gick jag genom dörren utan att så mycket som att slänga en blick bak på honom. 
''Hey boys!'' säger jag och slänger mig ner på soffan bredvid Quinn. Han lägger sin arm runt mina axlar och drar in mig i en mjuk kram som jag mer än gärna besvarar.
''Vart är Haley?'' 
''Här'' svarar hennes bekanta röst och mitt huvud vrids snabbt mot dörröppningen där hon halvt gömmer sig bakom Justin. Haley går förbi Justin och sätter sig i mitt knä.
Hon börjar omedelbart snacka om den senaste väskan Louis Voitton har släppt och jag himlar med ögonen.
Jag har absolut aldrig stött på någon som kan så mycket om mode förutom Haley.
Nämn ett märke och hon drar upp historian som ligger bakom. 
''Jag måste bara ha den nya väskan!'' säger hon och drömmer sig bort för några minuter.
''Stackars dig Quinn, att du behövde stå ut med det där i ett år'' viskar jag så bara han hör.
Som svar får jag ett flin tillbaka och det gör så att mina mungipor försiktigt åker upp i ett leende. 
Det glädjer mig att Haley har funnit tillbaka till sig själv. Första halvåret vägrade hon prata, eller äta.
Hon låste in sig själv på rummet och Gud ovanför oss kan bekräfta att hon ljög för mig och kom upp med massa ursäkter för att inte lämna sängen. Hon hade helt och hållet stängt ute världen.
Isolerat sig själv mellan fyra väggar. Det kom till den gränsen att jag var nära på att dra in henne till rehabilitering. Jag var verkligen så orolig för henne.
Inte för att hon och Justin var så nära vänner men det förvånade mig att hon mådde så dåligt över händelsen. Men återigen, hon har aldrig varit med om något liknande.
Jag reagerade ungefär samma sak efter att ha skjutit ihjäl Thimothy. 
Många människor förväntade sig att det skulle vara jag som gjorde alla dem sakerna.
När det visade sig tvärtom fick vi alla en enorm shock. Ingen hade förväntat sig att Justin's halvt fiende kunde känna sorg över honom. Ibland fick hon mig känna att Justin var borta, för gott.
När dagen hon kom, när Haley verkligen reste sig upp ur sängen och började prata med oss kändes det som en börda hade lyfts från mina axlar. Att jag var fri fast jag inte var inlåst någonstans. 
Det andra halvåret hjälpte hon mig igenom. Jag började allt falla längre in i mörkret och isolerade nästan mig själv och en sovande Justin. Jag är verkligen extremt glad att Justin inte vet allt detta. 
Många gånger har han frågat mig om året när han var borta och jag kom alltid upp med historier som är delvis  sanna. Jag hoppas verkligen nu att han inte får reda på detta för då är jag verkligen körd.
 
''Älskling, vad tänker du på?'' frågar han och lägger sin hand på min axel. Jag rycker ut ur mina tankar och kollar upp på honom. Jag ger Justin ett stelt leende och skakar på huvudet.
''Inget särskilt''
Han gör en gest åt Haley att hon ska flytta på sig och utan ett ord emot Justin sätter hon sig på den tomma platsen mellan mig och Quinn. Justin sätter sig i mitt knä men försöker att inte lägga ner all sin tyngd på mig. 
''Du ljuger, jag känner dig förjävla bra Kelsey och jag kan just nu i denna sekunden berätta att du ljuger''
Det stör mig att jag inte längre kan ljuga utan att Justin märker det. 
För varje sekund jag spenderar i detta huset nära honom desto svårare för mig blir det att gömma. 
Han - för varje millisekund som går - lär känna mig bättre och snart kan han mig så bra att man kan tro min själ finns i honom. Ibland måste man hålla hemligheter för sig själv, så man inte sårar andra. 
Secrets is what's keeping us close. Mammas ord efter att jag hade smygit ut en kväll för att gå på festen. 
Samma dag som jag träffade på Justin. 
''When I hide somethings it stays hid until I want it found''
''So you admit that you're hiding something?''
''Justin''
''Kelsey, berätta. Vad snurrar runt i det lilla huvud du har?'' 
''Året du lämnade mig'' säger jag tillslut för att få tyst på honom. Jag fick inte bara tyst på honom utan alla andra i detta rummet också. Vilket aldrig var planerat.

Hey babes, watcha think? :)
kommentera
Svarar på era kommentarer imon :)

Published: 2013-07-14 Time: 18:55:00 Filed Under: Slam my way to romance 2

6 - This ain't right

PREVIOUS: ''Ja? Mamma Elizabeth, pappa Joseph och Andrew?'' 
Han släppte omedelbart min arm och körde ner händerna i fickorna.
''Jag vill att du ska stanna här'' mumlar han och lägger sin hand på min kind.
Jag ryggar bakåt och smäller väck hans hand. Jag vill hem till min familj, jag har bestämt mig och ingenting kan hindra mig. 
 
 
 
 
Kelsey's perspektiv:

''Too bad, för jag tänker inte stanna i det här huset en sekund till'' käftar jag tillbaka och rycker på axlarna. 
Jag går förbi Justin och rycker åt mig nycklar som tillhör hans bil och vidare ut mot parkeringen.
''Kommer du tillbaka?'' ropar han efter mig och jag rycker på axlarna.
''Jag vet inte!'' 
Just nu ville jag inget mer än att känna mammas armar runt mig och höra hennes tjejiga röst. 
''Vänta, jag följer med!'' ropar han tillbaka och joggar. Hans skor slår högt och tydligt mot gruset och jag suckar lågt för mig själv. Varför ska han helt plötsligt följa med? Jag slänger en blick på honom över axeln och ser att han har en cigarett mellan läpparna. Glöd i den ena ändan och en idiot på den andra. 
''Ge mig nycklarna'' säger han och sträcker ut sin hand. Jag skakar på huvudet och går över till förarsidan.
''Nej, jag vill köra. Du får sitta bredvid'' säger jag och hoppar in bakom ratten.
I backspegeln ser jag hur ett busigt flin breder ut sig på Justin's läppar och utan några vidare ord sätter han sig bredvid mig i passagerarsätet. 
Att Justin inte protesterar är något väldigt konstigt. För att visa honom att jag med kan köra utan att bry mig om livet så stoppar jag in nyckeln i tändningen och vrider om. Motorn ger ifrån sig ett spinnande ljud och med all enkelhet är vi ute på gatorna. Wow. Det känns som om man flyger fram med denna bilen, ett stort leende sprider sig fånigt på mina läppar och utan att jag märker det så har ett litet skratt lämnat min strupe. 
Justin's rök sprider sig över hela bilen men det är inget jag tänker bry mig om just nu, det är inte alls ofta man får köra Justin's bil och nu när man väl får det så tänker jag inte låta chansen glida ur mina händer. 
''Kels?'' frågar Justin mjukt och jag hummar som svar och sliter inte blicken från vägen. 
''Vem var det som smsade dig tidigare idag?'' undrar han nyfiket och jag kollar snabbt på honom innan jag återgår till trafiken. En suck lämnar mina läppar.
''Jag lovar Justin, om jag bara visste vem skulle du vara den första som fick veta..''
Fimpen som är kvar av Justin's cigarett slänger han ut genom fönstret. Jag ökar hastigheten och ligger på 190km/h.
''That's mah babe'' flinar Justin och lägger sin hand på mitt lår.
En varm känsla sprider sig genom min kropp och jag hinner inte tänka ordet av innan vi är utanför mitt hus.
Jag parkerar på uppfarten bakom pappas vita Audi R8 och kliver ut ur bilen.
Jag smäller igen dörren efter mig och slänger nycklarna till Justin, han låser snabbt bilen och flätar sina fingrar med mina. Jag tar ett djupt andetag och slänger upp ytterdörren till vårt hus.
''Jag är hemma!'' ropar jag och ner för trapporna studsar Andrew.
Jag springer mot honom och slänger mina armar runt hans hals.
Andrew's armar som förr var spinkiga är nu biffiga och håller mig hårt runt midjan. 
''Åh hej Justin!'' säger mamma glatt och ger Justin en kram, pappa som fortfarande inte har accepterat att jag har valt att vara med Justin kommer ut från sitt rum och biter hårt ihop käkarna när han lägger märke till Justin's närvaro. Pappa lägger sina starka armar runt mig och kramar mig hårt, jag drar in doften av hans välbekanta parfym.
Jag har alltid känt mig trygg i pappas närvaro, i hans starka armar för det är där jag känner mig säkrast.
Han släpper mig och med handen på min svank leder han mig in till vardagsrummet.
Justin sätter sig bredvid mig och lägger sin hand på min lår.
Redan nu vet jag att det kommer bli en hemsk kväll med massa spänningar.
''Justin! Du har precis vaknat ur koman, hur känner du dig?'' frågar mamma och ger oss ett varmt leende som vi båda glatt besvarar. Det här ämnet har jag försökt undervika så mycket jag bara kan, att prata om månaderna Justin spenderade i sjukhuset får mig på sätt och vis deprimerad.
Minnena jag länge har försökt skjuta undan kommer snabbt som blixten fram.
Hur Justin blev skjuten, varför och när. Dessa tankarna jagar mig, därför jag inte gillar vara ensam.
Jag tar ett djupt andetag och kollar på Justin's felfria ansikte. Hur kan man vara såhär omänskligt vacker? 
''Det har varit jättestressigt men Kelsey hjälper mig konstant'' ler han och flätar ihop sina fingrar med mina. 
''Vad bra! Vi har varit jätteoroliga för dig, eller hur Joseph?'' frågar mamma och kollar på pappa. 
Pappa harklar sig och möter först min blick innan han kollar på Justin.
''Verkligen'' betonar pappa och jag höjer på ena ögonbrynet. Kan pappa inte åtminstone försöka vara trevlig för min skull? Jag blänger surt på pappa och som svar lägger han huvudet på sned och biter ihop käkarna. 
''Så, hur har det varit med er?'' frågar jag snabbt för att byta ämne, vi kan inte fortsätta prata om det här. 
För det första vill pappa inte att Justin ska vara här överhuvudtaget, för det andra tror jag inte Justin vill vara här heller utan att han bara följde med för att vara säker på att jag kommer hem igen. Hem.
Justin's hus har alltid varit mitt hem och jag känner mig mer hemma där än här. 
''Det har varit bra men tomt utan dig här hemma'' säger mamma en aning ledsamt, jag ger henne ett snett leende och kollar på pappa som fortfarande inte har slitit bort sin blick från Justin. 
''När kommer du hem igen?'' frågar pappa kallt, jag harklar mig och kollar ner på mina och Justin's sammanlänkade fingrar.
''Pappa, jag... jag kommer inte tillbaka. Jag bor där'' säger jag snabbt och slänger en hastig blick på Justin. 
Han ger mig ett svagt leender och avbryter blicken för att kolla på pappa. 
Jag vågar inte göra detsamma så jag behåller min blick fokuserad på mamma och Andrew istället.
''Kelsey, kolla på mig'' ber pappa och jag vänder försiktigt mitt huvud mot honom.
''Jag accepterar inte det, vi lever ett kristet liv där du ska ägna din tid åt Gud istället för att gå runt och göra Gud vet vad med pojken'' 
''Pappa!''
''Kolla vad som har hänt med dig, du har förlorat all respekt du hade. Är det verkligen så vi har uppfostrat dig? Har vi inte sagt till dig flera gånger att den enda gången du får lämna detta huset för gott är när du har gift dig?''
''Joseph!''
''Nej Elizabeth, visa tacksamhet mot Gud istället. Din kille är kriminell, han dödar Guds skapelse!''
''PAPPA!'' skriker jag och reser mig hastigt upp, jag behöver inte kolla bak på Justin för att veta att han är arg. 
En tår rinner ner för min kind och jag torkar snabbt bort den med ryggen av min hand. 
''Han du kallar kriminell har funnits där för mig när inte du var där, för du va för upptagen med att ägna all din tid till Gud att du faktiskt glömde att du har en familj. Jag accepterar inte att du talar med min pojkvän på det viset, han har inte gjort dig något ont. Justin har visat mig världen, han har gett min värld en betydelse. Jag har funnit min mening med livet. Du vet att jag tror på Herren ovan men pappa, du måste låta mig leva mitt liv!''
''Inte på det viset, det är inte att leva livet Kelsey.
Det är mer att man har kommit direkt importerad från ett horhus!''
Hans ord slår mig som ett ton stenar i ansiktet.
Jag spärrar upp mina ögon och Justin bakom är redo att gå till attack.
''It ain't worth it Justin, vi går'' säger jag och låter mina tårar komma fram.
Jag tar ett grepp om hans hand och sliter ut han ur huset utan att slänga som mycket som en blick. 
''Kels baby'' mumlar han och lägger sina armar runt mig. Jag vilar mitt huvud mot Justin's bröstkorg och tillåter mig själv att gråta. Jag kan inte alltid vara stark och hålla huvudet uppe. 
Det som gjorde mest ont är att jag aldrig förväntade mig ett sånt snack av någon i min familj, speciellt inte av pappa. Justin pussar mig på huvudet och leder mig mot bilen. Vägen hem tillåter jag honom köra, jag har ingen ork i kroppen längre. Mina ögon känns tunga som sten. Jag lutar huvudet mot det kalla fönstret och sluter ögonen. Jag låter hellre mörkret omfamna mig än att befinna mig i den här hemska verkligheten.

Har inget att säga precis, haha..
Kommentera! :)

Tidigare inlägg