Hans ord ekar i mitt huvud, han var otrogen mot mig på grund av att både jag och han var oansvariga? 

Jag gjorde precis det han bad mig om, jag dödade mitt barn. Vårt barn.

Justin's kropp vilar tungt intill min och jag vill inte ens tänka tanken vad han och strippan har gjort. 

En sak vet jag säkert, ser jag henne kommer jag klösa ut hennes ögon. 
Lika mycket som jag är hans så är han min. Efter tre år tänker jag inte förlora honom, det skulle krossa mig totalt.

Jag suckar högt och lyfter mjukt Justin's arm för att komma ur hans grepp. Solen la sig för någon timme sen och än har jag inte somnat. Allt jag har haft i tankarna är Justin och den dumma strippan, 

Mina fötter trippar över det kalla trägolvet och jag ställer mig framför den stora glasdörren och tittar ut. 

Himlen är kolsvart och månen är den enda som står högt på himlen och skiner. 

 

Hon är vacker där hon står framför balkongdörren och är helt djupt inne i sina tankar. 

Där månens strålar träffar hennes vackra ansikte. Jag skulle kunna dö för att veta vad hon tänker på.

Jag överväger om jag ska upp och krama om henne eller bara fortsätta ligga kvar i sängen och avguda hennes skönhet. Innan jag har tänkt ordet av slår mina fötter mot det kalla golvet. Jag reser mig ljudlöst upp och smyger upp bakom Kelsey. Jag lägger mina armar runt hennes midja och lutar min haka mot hennes axel. 

Vi båda står och njuter av kvällens tysta ljud och månens sken. Känns det så här att älska någon så det gör ont? Man känner sig krossad så fort man får veta att den andra mår dåligt eller att jag är orsaken till hennes tårar. Den stora klumpen i halsen gör ont att svälja och man försöker säga allt som finns mellan himlen och jorden för att få henne må bra igen. Hennes smärta är min smärta fast tio gånger värre. 
Jag är oftast nervös i hennes närhet och det är något jag försöker trycka långt ner inom mig. 

Fjärilarna som existerar i magen när hennes röststämma börjar prata, jag älskar allting med henne. 
Varenda liten detalj du kan hitta, hur hon biter sin läpp när hon är nervös. 
Eller hur hon ständigt klagar över sina naglar och när hon är osäker över sin outfit ibland. Allting.

Kelsey behöver tid, hon behöver en helg att koppla av. Utan några hotningar, utan någonting som har med denna värld att göra och det tänker jag fixa. Jag vet att jag ständigt kommer vara orolig för henne men hellre det än att se henne plågas långsamt dag för dag här. Om hon vill kan hon även hälsa på sina föräldrar, allting för att hon ska må bra. Vad som helst. Mina armar slingrar sig från Kelsey's kropp och jag lämnar en kyss på hennes hals och rycker åt mig mina cigaretter innan jag beger mig mot nedervåningen. 

Ett glas sprit och en cigarett kommer få mig att tänka klart, jag rycker till när jag känner hennes kalla hand på min rygg. Jag vänder mig om och möter hennes bruna ögon jag drunknar i.

''Vad är det älskling?'' frågar jag och lägger armen runt hennes midja.

''Vart ska du?''

''Vardagsrummet'' svarar jag och slänger ut med armen. Hon nickar och börjar sakta gå med mig in. 

Jag placerar cigaretten mellan läpparna och böjer nacken ner för att tända spetsen. 
Jag känner hur nikotinet fyller mina lungor och jag stänger ögonen i en njutbar gest. 

Kelsey kollar stort på mig och jag vet att hon inte tycker om när jag röker, 

''Bara några bloss'' säger jag och sätter mig på fotöljen. 

''Inte hela''

Jag skakar på huvudet och tar ett andra bloss som jag andas ut genom näsan. 

''Släck den nu Justin'' säger hon och sätter sig i mitt knä, jag lägger en beskyddande arm runt henne och hon lutar sitt huvud mot min axel. Jag sträcker mig över henne och släcker cigaretten i askfatet.

Dörren på övervåningen som smälls hårt igen får oss båda att vrida huvudet mot trapporna och ner för dem kommer en rasande Bruce. Kelsey flyttar sig från min famn och jag placerar en hastig kyss på hennes läppar och möter Bruce halvvägs.

''De ha attackerat min familj i Rio!'' utbrister han och jag rynkar på pannan. 
Vad pratar han om? Vem vågar ens göra något liknande mot Bruce?

''Vem?''

''Bones!'' skriker han och jag knyter hårt ihop mina knytnävar.

''Vi måste göra något!'' säger Quinn och lägger sina händer på höfterna. 
Damon instämmer och jag kollar bak på en skräckslagen Kelsey. Jag nickar mot henne, att hon ska gå upp på övervåningen och utan några om och men reser hon sig upp och försvinner in till mitt rum. 

 

''Vad ska vi göra tycker ni?'' frågar Damon och lutar sina armbågar mot knäna.

''Vi ger dem ett besök, nu''

''Nu mitt i natten?''

''Det förtjänar dem!'' säger Quinn och drar handen genom sitt hår. 

''Tänk inte med röven nu killar!''

''Bruce!'' utbrister vi alla samtidigt. Att ge dem ett besök mitt i natten är inte att tänka med röven.

De förtjänar så mycket mer än bara besök. De förtjänar ett blodigt bad, allt ont.

''fine, lets go'' 

 

''Här är det'' säger Quinn och pekar på ett lager som ser övergivit ut, Damon stänger av motorn och vi går ut ur bilen och smäller hårt igen dörren. För att meddela att vi är här, fast än de kanske inte hör oss eller vet om det. 

''Bones!'' ropar Quinn och bankar hårt på dörren med knytnäven. Vi båda börjar banka på järndörren, när den äntligen slår upp hinner vi inte tänka ordet av innan Bruce tar honom i kragen och trycker upp honom mot väggen. 

Utan några ord sagda mellan dem slår Bruce ner honom med några slag över käften och går vidare in genom dörren. Jag tar upp ficklampan och börjar lysa hit och dit. För att åtminstone hitta en väg eller något hjälpsamt. 

''Här'' viskar Damon och går först av oss runt hörnet. Det luktar gammalt här nere. 

Som om ingen har bott här på över tjugo år, bränt. 

''Hör ni?'' viskar Bruce. Vi stelnar till och har öronen på spänn, några höga röststämmor ekar mellan väggarna och Damon börjar smidigt röra sig efter rösten. 

''Dörren där'' säger jag och lyser med ficklampan mot en dörr.

''DU SKULLE DÖDA HENNE SA JAG JU!'' hörs en manlig röst på långa vägar.

''Deras nya ledare?'' viskar Quinn och jag rycker på axlarna. Skriker han ut order så där så är det väl Bones nya ledare. 

''Skjut alla ni ser, jag vill inte ta det lugnt. De attackerade min familj'' påminner Bruce oss och glädjerus for genom min kropp. Jag har längtat efter dem orden, jag nickar mot Bruce och han sparkar upp trädörren och den okända ledaren samt en ny gängmedlem tystnar. De plockar snabbt fram sina vapen men vi är snabbare.

''Ner med era vapen annars skjuter vi'' säger Damon, ett äckligt flin sprider sig på ledarens läppar och inombord skriker jag frustrerat till. Utan att vi märker det sluter sig tre killar till dem och de börjar omedelbart skjuta hit och dit. Jag gömmer mig omedelbart bakom en soffa som finns i rummet och sätter mig endast för att skjuta mot dem. Ett smärtfullt skrik hörs och jag antar de som om någon blev träffad. 

Mina mungipor reser sig i ett flin och det känns bra att vara tillbaka, de här påminner mig om gamla tider. 
Då jag dödade London och trodde detta gänget var splittrat. 
Jag springer från soffan och skjuter mot dem samtidigt som jag tar mig till nästa ställe för att skydda mig. 

Medans jag laddar min pistol med nya skott hör jag ännu ett smärtfullt skrik och mitt flin blir - om möjligt- bredare. Det är inte alls så svårt att ta ner dem, ska jag vara ärlig trodde jag det skulle vara svårare. 

Jag ställer mig upp från bordet och siktar mot ledaren.

''Justin, din rygg!''

Jag vänder mig omedelbart och hinner inte reagera innan jag får ett slag över ansiktet. 

Blodet som har samlat sig i min mun spottar jag ut och laddar min arm för att svinga den över hans ansikte. Precis vad han gjorde med mig fast jag ska ge honom ett slag som är fem gånger värre. 

Ljudet av hans brutna näsa får mig att brista ut i skratt, så enkelt det är att slå folk. Nästan att man inte vill.

Jag tar upp min pistol som jag tappade greppet om när han slog mig och laddar den. 
Redo för att skjuta mot honom.

''Du är seg'' hörs Damons röst och han avfyrar ett skott mot min motståndare.

''Tack!'' utbrister jag och reser mig hastigt upp vilket orsakar en enorm smärta i bröstkorgen.

''Justin, är du okej?!'' frågar Quinn oroligt och lägger sin arm runt min midja, jag skakar på huvudet och lägger handen över mitt ärr. 

''Sätt dig här så skjuter jag ledaren'' säger Quinn och både han och Damon börjar omedelbart avfyra massa skott mot ledaren och alla runt omkring honom. 

''Killar!'' ropar någon och vi kollar mot dörren. Ett leende sprider sig på mina läppar över synen på Chase och hans gäng. De skjuter skott mot Bones och efter några minuter uppstår en läskig tystnad.

''Vad i helvete gör du här?'' skriker Damon åt sin lillebror och slår honom på baksidan av hans huvud. 

Jag reser mig upp och tar djupa andetag samtidigt som jag går fram till Chase och drar in honom i famnen. Tänker inte hans bror ge honom kopplimanger så kommer jag. Han hjälpte oss att få ner gänget, vi är skyldiga honom något. 

''Vi kom till er, som överraskning. Kelsey såg skräckslagen ut så frågade vi henne vad som hade hänt så berättade hon och vi kom omedelbart hit'' 

Han rycker på axlarna och i denna sekunden älskar jag Kelsey mer än allt annat. 

Det gör jag vanligtvis också förstås men extra nu. 

 

''Kelsey!'' viskar jag och drar in henne i min famn, trodde jag skulle förlora henne och mig själv för någon timme sen. Aldrig någonsin har jag haft så ont i bröstkorgen som då, för en sekund trodde jag mitt hjärta skulle stanna. 

Jag lämnar små kyssar på hennes käkben och hals, våra läppar möts halvvägs i en kyss och fjärilarna i min mage börjar flyga åt alla olika håll. Jag börjar backa mot sängen och jag faller mjukt över henne.

''Justin..-''

''Vi ska inte gå hela vägen, sov Kels'' säger jag och ger henne en sista kyss innan jag lägger mig bakom henne för att fortsätta sova.