Published: 2013-09-15 Time: 09:56:00 Filed Under: Slam my way to romance 2

20 - What a feeling

PREVIOUS: När klockan äntligen ringer har jag redan plockat undan mina saker och försvunnit ut genom dörren. Halvvägs till mitt skåp möter jag Hailey och en tyngd lämnar mina axlar. 
Det här kommer vara en lång dag och detta är bara början.
 

Kelsey's perspektiv:

 

''Hailey, jag klarar inte av detta mer'' säger jag när vi sitter vid ett runt bord i kafeterian. 

''Men snacka med dem då och skit i Justin''

''Hails, du vet hur han är. Han menar det!'' utbrister jag och slår ut med armarna. 

Hailey sparkar mig på smalbenet under bordet och nickar mot huvudet i riktning mot Carter och Tyler som är påväg hit med sin fika. 

''Hej, kan vi sitta här?'' frågar Carter och innan jag hinner öppna min mun har Hailey redan svarat.

''Självklart!''

Jag biter hårt ihop käkarna och kollar mig runt i kafeterian. 

''Kelsey, Kelsey?'' undrar Tyler och skakar på min arm. Jag rycker ut ur mina tankar och kollar med stora ögon på honom. Han ger mig ett brett flin och skakar på huvudet.

''Du är fortfarande densamma, sjunker in i dina tankar så fort du får chansen'' ler han. 

Jag besvarar hans leende och rycker på axlarna.

 

''Så, vad ska ni göra sen tjejer?'' frågar Carter och låter sin blick vandra mellan mig och Hailey. 

Vi båda rycker på axlarna och jag lägger huvudet på sned.

''Shoppa kanske'' svarar jag och klickar på hemknappen på min mobil för att se hur mycket klockan är.

''Väntar du på ett samtal Kels?'' 

''Nej..'' säger jag nervöst och kollar mig återigen runt i kafeterian. 

''Vi börjar om tio minuter, ska vi röra på oss?'' undrar Hailey och utan något svar av oss andra börjar vi röra på oss. Vi föser in stolarna så det hörs och beger vår väg mot utgången.

''80 minuters franska, wihoo'' muttrar Carter sarkastiskt och beger sig mot sitt skåp för att hämta böckerna samt penna. 

 

''Bonjour, aujourd'hui..-''

Redan när Mrs David öppnat munnen slutar jag lyssna helt. Justin tar över mina tankar, har han fått veta att jag snackar med Carter och Tyler? Kommer han verkligen döda dem? 

Jag har aldrig riktigt förstått varför Justin stör sig så mycket. Jag har ingenting med dem, vi är vänner sedan barndom så vad är problemet? Jag är medveten om att han bryr sig om mig men gör han det tillräckligt mycket för att inte döda mina bästavänner? Jag kan inte låta Justin kontrollera mitt liv, det här är hur jag vill leva det. 

Jag vill kunna leva som en tonåring som festar en fredag och beter sig som en bortskämd snorunge än att sitta hemma för jag är orolig för vad som kommer hända. Ifall jag någonsin kommer få se morgondagen igen.

Jag suckar högt och kollar ner i min bok, vad ska jag säga till Tyler och Carter?
Det är bara en tidsfråga innan de drar upp ämnet, det är typiskt dem att vara så nyfikna. Hur kommer de reagera när de får veta? Ska jag berätta? Kommer de hata mig föralltid? 

Ännu en gång stöter Tyler till mig med armbågen så jag får tillbaka min reaktionsförmåga, hela klassen är under tystnad och Mrs David’s läskiga bruna ögon borrar sig djupt inom mig. Som om hon kan se min själ och förstå mig, hennes mungipor åker upp i ett stelt leende och jag kollar frågandes på henne. 

Vad handlar det där leendet om? Aldrig har hon tyckt om mig, enligt henne har jag varit tjejen som skrattar och hörs mest. 

 

Sista lektionen är över och jag vet inte vad jag ska ta mig till, Justin smsade mig och berättade att han skulle hämta mig så jag och Hailey slapp ta bussen.
Han får inte se mig med Tyler eller Carter, det skulle bara bli kaos och jag hoppas verkligen att Quinn är med honom. För han är den enda personen i gänget som kan stoppa Justin från att göra något väldigt dumt. Han är även den enda som tål Justin’s slag och förlåter honom. 

’‘Hailey, Justin är här’’ viskar jag till henne när jag sluter upp bredvid henne och vi är på väg ut. 

’‘Hailey Kelsey, vänta!’’ ropar Carter och de joggar glatt ifatt oss.

’‘Vill ni ha skjuts?’’ frågar Tyler och jag skakar omedelbart på huvudet.

’‘Det behövs inte, Justin är här’’ svarar jag och känner hur en pinsam och spänd tystnad uppstår. Killarna nickar och fuktar sina läppar innan de ger varsin hastig kram till mig och Hailey. När de har kommit utanför syn- och hörhåll pustar jag ut och lägger handen på bröstkorgen. Det kanske inte blir så illa trots allt, om vi har detta under kontroll och Justin inte får veta något så funkar det hur bra som helst. 

 

Hailey flätar sina fingrar med mina och vi båda går ut hand i hand till Justin som sitter i bilen. Jag tittar mig runt men där finns ingen Quinn, en besviken min tar över Hailey’s ansikte och jag puttar henne löst i sidan och flashar ett varmt leende. 

’‘Hej’’ säger jag och sätter mig i framsätet bredvid Justin. Han böjer sig fram och pressar ihop våra läppar i en mjuk kyss. 

’‘Hej, har ni haft en bra dag i skolan?’’ flinar han och sätter nyckeln i tändningen. 

Jag förblir tyst och möter Hailey’s blick i backspegeln och skakar osynligt på huvudet.

’’Eh, ja den va ganska bra’’ säger hon fort och ler. Justin kollar konstigt på henne och vänder sig mot mig.

’‘Dudå babe?’’ frågar han och ger mig ett leende som om han vet precis vad jag har gjort.

’‘Ja, den var väl okej’’ 

Det känns som om jag har gjort något olagligt, som om jag försöker gömma något för Justin som snart kommer komma fram och jag kommer få ett helvete. 

Han lägger sin hand på mitt lår och Jason Derulo’s nya låt Talk dirty börjas spelas högt ur högtalarna och Justin sjunger glatt med. Jag vill inte ens veta vad som pågår runt i Justin’s huvud. 


here you go, njut av de korta kapitlet.. haha

Men jag har bestämt mig, varje söndag kommer det ut ett kapitel för då kan jag plugga på vardagarna och blogga på helgerna. Nothing more and nothing less, alright? 

kommentera



Published: 2013-09-12 Time: 15:35:55 Filed Under: Meddelande

I'm tired

Hej swaggies!

Jag är medveten om att jag inte har bloggat på fett länge men ska jag vara ärlig är det för att jag har tappat blogglusten helt & jag har tänkt på att lägga ner bloggen.. 
Men jag kommer inte göra det förrens jag har skrivit klart SLMWTR 2, det är jag skyldig er. 
Det är det minsta jag kan göra efter all väntan ni har fått gå igenom, jag ska verkligen försöka få ut ett kapitel idag eller imorgon men jag har läxor till över huvudet på mig. Just nu sitter jag och skriver en uppsats om Justin & jag vet knappt vad jag ska skriva, anyway ville bara berätta att ni är världens bästa & att jag älskar er så otroligt mke. Jag går på gymnasie, samhällsprogramet för er som undrar & inte vet så det innebär mycket plugg..
Visst saknar jag att sitta i flera timmar & skriva kapitel efter kapitel men det känns som om jag inte har någonting att skriva om längre, det känns som att bloggandet är ingen del av mig längre men jag ska verkligen försöka ge er kapitel oftare. De kanske inte blir lika bra eller spännande som innan men jag känner mig helt slut, stressad & sämst. Men vad jag än kommer komma fram till så vill jag inte att ni ska vara besvikna på mig, jag har gjort mitt bästa & jag har tröttnat på detta, vill någon ta över min blogg efter novellens slut så sure. Jag ger gärna bort den till någon bättre och mer ansvarig än vad jag är. Jag har kommit en lång väg, längre än vad jag trodde faktiskt. Allt tack vare er, jag kommer aldrig glömma ert stöd eller era fina kommentarer. 
jagälskarer.
 
Peace 

Published: 2013-09-01 Time: 19:28:00 Filed Under: Slam my way to romance 2

19 - I'd kill him

Previous: ''Låt mig inte börja snacka om Carter Kels'' väser Damon och blänger surt på mig, jag rycker på axlarna.Carter är ingen hemlighet, han är min vän från skolan som jag råkade ha en crush på innan Justin. 

''Vem är Carter?'' frågar Justin och biter hårt ihop käkarna. 

''Han är..-'' börjar jag men blir avbruten av Haley.
''Kelsey's ex pojkvän''
 

Kelsey's perspektiv:

 

’’Du har inte berättat om någon ex pojkvän Kelsey?’’ säger Justin och rynkar pannan, jag rycker på axlarna och lutar mig bak mot hans bröstkorg. Jag vet att Justin är den avundsjuka typen, därför kan jag inte berätta för honom om mina expojkvänner.

Jonathan sätter sig på den tomma fåtöljen och Damon slår sig ner på armstödet och kollar nyfiket på mig och Justin.

’‘Jag vill veta’’ säger Justin bestämt och tvingar mig att kolla på honom.

’‘Det fins inget att berätta Justin’’

’‘Kels’’

Hailey tar ett grepp om min arm och drar mig upp från Justin’s knä. 

Han ger henne en förvirrad blick och tillbaka flashar hon honom ett bländande leende.

Hailey drar mig mot köket och vi sätter oss på stolarna runt bordet.

’‘Kels förlåt!’’ utbrister hon och jag skakar på huvudet, det är inte hennes fel. 

Justin måste alltid veta allting om mig, spelar ingen roll om det var förr i tiden eller nuet. 

’‘Det är inte ditt fel Hails’’ 

Mer hinner vi inte säga innan köksdörren slås upp och Justin står där.

’‘Hailey gå ut!’’

’‘Jus..-’’

’’Ut!’’ fräser Justin och tar ett steg åt sidan. Hailey kollar besviket på mig och går sedan ut.

Jag suckar högt och blundar. Jag räknar långsamt till tio och känner hur jag försiktigt lugnar ner mig. 

’‘Vem är han?’’

’‘Min expojkvän’’

’‘När var ni tillsammans?’’

’‘Någon månad innan jag såg dig döda McCloud på festen’’

’’Så när jag träffade dig så hade ni nyligen gjort slut?’’

’’Ja’’

’‘Hur länge va ni tillsammans och hur träffades ni?’’

’‘Justin, det är gammalt. Vi lever i nuet och jag är med dig, han är inte viktig’’

’‘Kels jag hatar att se dig med någon annan, jag vill veta’’

’‘Jag vet’’ suckar jag och börjar berätta för honom, för att få honom på bättre humör.

’’Vi träffades på Tylers fest, jag hade smugit ut den natten och både jag och Hailey såg fram emot den festen alla länge hade snackat om. Tyler är en kille i min klass, vi har varit vänner så länge jag kan minnas. Iallafall när vi kom dit så öppnade Tyler dörren och Carter var med honom. Han presenterade oss för varandra och vi på sätt och vis klickade direkt. 

Vi umgicks hela kvällen och när det var dags för mig att smyga tillbaka till mitt rum så följde han mig. Det var sent på kvällen och jag ville inte att han skulle gå själv på gatorna så jag bad honom stanna. Tidigt på lördagsmorgonen innan min familj vaknade så lämnade han huset för att mina föräldrar inte skulle märka något. Vi började dejta och det höll i två år och sen förstår jag inte vart det gick snett. Det var därför jag va uppkäftig mot dig, då vi träffades. På festen och i bilen’’ förklarar jag. Under mitt långa tal märkte jag hur Justin spände käkarna för varje ord som lämnade min mun.

’‘Jag vill inte att du ska träffa Carter eller Tyler’’

’’Vi går i samma klass Justin’’ säger jag irriterat och lägger handen under hakan.

’‘Undvik dem, försöker han prata med dig så svara inte. Går han mot dig så gå en annan väg. Va inte i närheten av dem Kels.’’

’‘Vad händer annars?’’

’’De hamnar femton meter under marken’’

 

Jag avskyr när Justin säger åt mig vilka jag får hänga med och vilka jag ska undvika. 

Hur kan man ignorera någon man är så bra vän med och går i samma klass?

För Tylers bästa tänker jag göra det, jag vill inte att det ska hända honom något på grund av mig. Jag skulle hata mig själv, Tyler är den enda killen som har kommit mig nära förutom Justin. Han litar jag på till tusen, Tyler har sett efter mig i skolan och ute. 

Han har varit som min livvakt. Visst har han fått ta skit från min far massor med gånger med det har inte hindrat honom från att skydda mig som sin egna lillasyster. 

Jag är skyldig honom mitt liv och därför tänker jag göra som Justin säger, jag ska försöka undvika honom för jag vet att han förtjänar bättre och jag hoppas innerligt mycket att Justin inte får för sig att följa efter mig eller hyra någon som spionerar. 

’‘Skolan börjar imorgon’’ säger Hailey och kommer in genom min dörr. När hon ser mitt ansiktsuttryck stannar hon till och kollar oroligt på mig.

’‘Kels? Vad har hänt?’’

’‘Justin vill att jag ska undvika Tyler och Carter’’

Han lät så seriös att det verkligen skrämde mig. Justin vet att ifall han gör illa Tyler så gör han illa mig men inte ens detta kommer kunna hindra honom. 

’‘Tänker Justin aldrig växa upp eller? Han är 21 förhelvete!’’ fräser Hailey surt och jag instämmer. Justin är tjugoett, han är en fullvuxen man och borde lita på mig, vi har varit tillsammans i tre år och än kan han inte hålla sina känslor i styr. 

Att skolan börjar i morgon och vi får träffa Carter och Tyler igen efter fem veckor gör inte denna situationen enklare. 

’‘Men hur skulle Justin kunna veta ifall du undviker dem eller inte?’’

’‘Vet du inte hur Justin är Hails? Han har ögon överallt’’

 

Nästa dag: 

 

När väckarklockan ringde ville jag bara smälla till den och låta den flyga in i väggen. Att den går sönder i tusen bitar är bättre än att vakna klockan sju på morgonen. 

Jag stiger försiktigt upp ur sängen för att inte väcka Justin och börjar gå mot duschen. 

Första skoldagen efter jullovet vill jag vara fräsch och dessutom sitter inte en dusch fel just nu. Jag strippar av mig Justin’s stora t-shirt samt underkläderna och ställer mig under duschens varma strålar. Jag drar snabbt händerna genom håret och över mitt ansikte.

Hur ska jag undvika Tyler? Ska jag hälsa eller bara nicka? Ska jag ens möta hans blick?

Det är bättre att låtsas vara sur på honom än att berätta att min pojkvän inte vill att vi ska snacka på grund av hans avundsjuka. Jag är helt inne i mina tankar att jag inte ens märker när Justin slingrar sina armar runt min midja. Jag låtsas som om han inte är där och häller en klick schampoo i handflatan. Skummet samlas i mitt hår och jag sköljer snabbt av det, jag har inte tid att stå här och önska jag sov vidare i sängen. Det skulle inte ta mig någon vart. Justin lämnar mjuka kyssar på min hals och jag viker snabbt undan innan det hinner gå något steg längre. Han kollar konstigt på mig och mina mungipor åker upp i ett stelt leende. Inte på morgonen och definitivt inte före skolan. 

 

Efter att ha dragit på mig rena kläder som består av ett par ljusa håliga skinny jeans och en vit stickad skön tröja samt ett par vita höga pumps beger jag mig ner för trappan och in till köket där jag stöter på något jag inte vill se. Jag smäller fort handen för ögonen och viftar med andra handen mot Quinn och Hailey som står bakom dörren och kör ner tungorna i varandras hals.

’’Eh, fortsätt ni. Tappade just aptiten för mat’’ flinar jag och vänder mig om och går iväg.

Det är första gången någon fångar dem på bar gärning annars har jag bara fått höra det ena efter det andra av Haley. 

’‘Älskling, har du ätit frukost?’’ frågar Justin som kommer ner för trappan med bara sina röda adidasbyxor på. Jag sväljer klumpen i halsen och nickar fast än det inte är sant.

’‘Bra’’

’‘Haley, vi måste åka!’’ ropar jag och ut genom dörren kommer båda turturduvorna ut.

’‘Ska jag köra er?’’ frågar Justin snällt, jag skakar på huvudet och pekar på Quinn.

’‘Han lovade oss och du är ändå inte påklädd’’ ler jag och lämnar en puss på hans nakna nyckelben. Han nickar förstående och böjer sig ner för att fånga mina läppar i en mjuk kyss.

’‘Kom ihåg vad jag sa Kels, tvinga mig inte att göra det’’ viskar han mot mitt öra och kysser mjukt min hals. Jag sväljer den enorma klumpen i halsen och utan några vidare ord beger jag mig ut mot Quinn’s bil. Killarna har minst två bilar var och jag förstår fortfarande inte hur de kan få plats med alla. Jag går någon meter bakom Hailey och Quinn som håller hand, jag ler åt hur gulliga de är tillsammans. De ser så lyckliga ut, gör jag och Justin med det när vi går så ute? Offentligt bland alla? 

 

’‘Tack babe’’ säger Hailey och böjer sig fram för att kyssa Quinn hejdå. 

Det förvånar mig att hon gör det framför mig men ändå känner jag en skvätt glädje, att hon vågar vara sig själv med Quinn och att hon vågar visa upp honom fast än man inte kan räkna hans fel på fingrarna för att de är för många. Innan jag och Justin ens blev tillsammans var jag ett mål för många av Justin’s fiender och jag hoppas verkligen att Hailey inte skadas. Det skulle krossa mig och även driva Quinn till vansinne.

’‘Hämtar er vid fyra’’ ler Quinn och ger henne ännu en kyss innan vi båda stiger ut ur hans fancy bil. Visst känner man blickarna på sig men vi lyckas undvika de flesta. 

’‘Hoppas jag inte stöter på Carter eller Tyler’’ mumlar jag tyst till Hailey och hon nickar. 

Tyler betyder mycket för oss båda.

 

’‘Vad har du nu på morgonkvisten?’’ frågar Hailey när vi har kommit ut från rektorns kontor. 

’‘Engelska med Ezra, dudå?’’ 

Att kalla våra lärare med förnamnen är en vana både jag och Hailey försöker bli av med, de blir inte bara sura av det utan skickar oss även till rektorn för att de ser det som förnedrande. 

’‘Fysik med Cheryl’’

’‘Have fun!’’ skrattar jag och rundar hallen till en annan korridor. Att min engelska sal låg på andra sidan skolan är aldrig något jag har tyckt om, det tar så fruktansvärt lång tid att gå bort dit och att jag redan är fem minuter sen är inget bra. 

 

’‘Förlåt för att jag är sen’’ säger jag så fort jag har tryckt ner handtaget till klassrummet.

Ezra’s bruna ögon möter mina och han slickar sig snabbt runt läpparna.

’‘Varför sen Ms Graham?’’

’‘Jag var hos rektorn för att få mitt schema och hann inte komma hit i tid. Det ligger på andra sidan skolan ju’’ förklarar jag och han tar förvånansvärt emot min ursäkt. 

Ezra är känd för att vara en ung het lärare bland tjejerna och även sträng. 

Det är sällan han tar emot ursäkter, kommer man fem minuter sen kan han ge dig en hel timme som kvarsittning. Det sägs att han hade någon kärleks affär med en ung elev på skolan och det fick honom nästan sparkad.

’‘Sätt dig bredvid Mr Wedel’’

Just det efternamnet jag inte vill höra, de efternamnet jag försöker undvika. 

Utan att möta Tylers blick beger jag mig mot min stol som står precis bredvid hans. 

’‘Saknat dig Kels, varför inte hört av dig?’’ frågar Tyler och jag låtsas som om jag inte hört honom.

Sekunderna gick så segt och var femte millisekund kollar jag upp på klockan och hoppas på att lektionen snart är över. Kanske är det för att jag har Tyler bredvid mig som ständigt slänger nyfikna blickar på mig. Jag lägger ner huvudet på boken och önskar att Justin satt bredvid mig istället, då hade det inte varit så jobbigt. 

 

En vit ihop skrynklad lapp landar på min bänk och jag kollar mig nyfiket runt i klassrummet för att se vem som har slängt den till mig. Jag möter Carter’s isblåa ögon och mitt leende försvinner omedelbart bort. Jag viker upp lappen och läser noggrant ord för ord.

’‘Varför undviker du oss?’’

står det med en ful handstil, typiskt Carter’s. Jag vänder mitt ansikte och ger honom ett stelt leende. Du vill inte veta varför Carter, du vill inte. 

Jag vänder mitt ansikte fram mot Ezra som pratar om något jag längesen tappat intresset för och låtsas hänga med. Jag nickar och hummar där det känns rätt, där andra också nickar och hummar fast än jag inte har en aning om vad han pratar om. Det gör säkert inte de flesta heller utan bara dreglar över hans utseende.

När klockan äntligen ringer har jag redan plockat undan mina saker och försvunnit ut genom dörren. Halvvägs till mitt skåp möter jag Hailey och en tyngd lämnar mina axlar. 

Det här kommer vara en lång dag och detta är bara början.


2083 ord, erkänn att jag är bäst?

Vad tycker ni om den nya designen? :)

Sara: tryck här för att komma till början av novellen, första kapitlet är längst ner.