Published: 2013-06-15 Time: 21:31:49 Filed Under: A dash of love

46 - We're over [THE END]

PREVIOUS: Den kalla luften slår mot mig och jag huttrar till. Jag går snabbt över till min gaderob och tar ut ett par nya rena kalsonger samt kläder för kvällen. Ett par svarta tighta byxor åker på samt en röd långarmad tröja. 
Det får duga. Jag går ner för trapporna och blir ståendes still halvvägs. Personen som sitter bland mina vänner är inte någon jag har förväntat mig. Vad i hela friden gör personen här?!
 
 
 
Justin's perspektiv:

''Cosette kom hit, nu'' morrar jag med sammanbitna tänder, hon reser sig upp och kommer fram till mig. 
Jag tar ett hårt grepp om hennes arm och släpar in henne på mitt rum. 
''Vad i helvete gör han här?'' väser jag och slänger med armen mot människorna där nere.
''Personen som du kallar han har faktiskt ett namn..''
''Cosette!'' morrar jag surt. Min bröstkorgs höjs och sänks tungt och mina andetag blir snabbare.
''Vad gör han här?'' 
''Han ska festa med oss!'' utbrister hon och slår ut med armarna ''Det är ganska uppenbart ifall han är här'' 
''Cosette, du skulle göra slut med honom inte gå ut på djupare vatten!'' 
''Det är slut med honom, vi ska festa. Bara som vänner!'' försäkrar hon mig, jag suckar högt. 
Innan jag hinner yttra ett ord börjar min mobil ringa. Scooter's namn lyser upp skärmen och jag suckar ännu en gång. Great, nu kommer jag säkert få massa klagomål att jag och Cosette inte gör något bra jobb.
''Ja?'' säger jag trött och sätter mig ner på min säng. Cosette sätter sig på soffan som är mittemot och lägger ena benet över det andra samt huvudet på sned. 
''Har du sett tidningarna Justin?'' morrar Scooter och jag rynkar pannan.
''Ehh nej, borde jag?''
''Ja, nu omedelbart!'' Han lägger luren på i ansiktet på mig, knappt några sekunder senare plingar min mobil till. Scooter har skickat ett sms med länk i. Jag klickar upp länken och det första jag ser är Shaggy och Cosette på första sidan. Jag tittar chockat på henne och orden fastnar i min hals. Så hon träffade Shaggy utan att jag visste om det och dessutom satt i hans knä och betedde sig som ett par. Jag känner hur det bränner bakom mina ögonlock. Jag blundar och tar ett djupt andetag, greppet om min mobil hårdnar och det svartnar för mina ögon för någon sekund.
''Justin?'' ropar Cosette oroligt och skakar försiktigt mina axlar. Jag reser mig ilsket upp och trycker upp henne mot väggen.
''Vad i helvete håller du på med?!'' väser jag argt och trycker - om möjligt - henne längre upp mot väggen.
''Vad snackar du om Justin?'' frågar hon skräckslaget och försöker putta bort mig.
''Varför kan du aldrig bara hålla dig till mig, varför ska du gå runt och hora dig?''
Jag hade ingen respekt kvar, varför kunde det inte bara vara jag? Jag var okej med att hon träffade andra killar men det finns en gräns vart vänskap och kärlek går och det här såg deffinitivt ut som mer än bara vänner.
Om hon inte är lycklig med mig så varför vara otrogen, varför inte bara fucking lämna mig istället för att ställa till med massa drama? Jag har försökt göra allt för att få detta fungera, vart gick det snett? Tårar rinner oavbrutet ner för hennes kinder och jag släpper henne omedelbart.
''Du stannar hemma ikväll och resten av dessa dagarna, det räcker med drama'' säger jag kallt och lämnar rummet, lämnar henne bakom mig. Jag går snabbt ner för trappan.
''Du!'' säger jag och pekar på Shaggy.
''Lämna huset omedelbart, för ditt eget bästa!'' 
''Justin lugna dig!'' säger Drake och reser sig upp, han kommer fram till min och lägger sina händer på mina axlar. Jag puttar väck honom och går fram till Shaggy, jag tar ett hårt grepp om hans skjorta och drar upp honom så han är jämhöjd med mig. 
''Sista gången jag varnar dig, du håller dig borta från min flickvän. Förstått?!'' väser jag och trycker hårt upp honom mot väggen. Ett skrik lämnar Eponine's läppar och jag gör inte någon ansats på att släppa honom.
''Justin lugna dig!'' Ropar Usher och försöker komma mellan oss. 
''Lämna huset nu Shaggy!'' ropar Jaden och puttar mig från honom, Shaggy rättar till sin skjorta och hans blick vilar på något eller någon bakom mig. Jag kollar bak och ser Cosette ståendes på trappan. 
Shaggy's blick vandrar mellan mig och Cosette. Efter några minuter stannar den på Cosette, han ger henne ett sympatiskt leende innan han vänder oss ryggen och går raskt ut. Jag följer honom med blicken och när dörren stängs bakom honom pustar jag ut. 
''Åk ni på festen, jag och Cosette stannar här'' säger jag och vänder mig om mot henne. 
Cosette möter inte min blick utan hon springer snabbt upp för trappan och försvinner in på mitt rum.
''Har det hänt något bro?'' frågar Jaden oroligt.
''Nej det är okej, gå ni'' säger jag och försöker få ut dem ur huset så jag kan reda upp allt det här skitet med Cosette. Jag står inte ut med tanken på att hon är sur på mig ändå vet jag att jag själv skapade det till mig. 
Hon är någon jag kan kalla min andra halva. De reser sig upp och en efter en försvinner det ut från huset.
''Ta hand om henne Justin, du kommer ångra dig ifall du förlorar henne'' säger Eponine som är sist ut. 
Hon ger mig ett snett varmt leende och stänger dörren bakom sig. Jag suckar högt och börjar bege mig mot mitt rum där jag vet Cosette befinner sig. 
 
 
 
Cosette's perspektiv: 

Spegelbilden framför mig tillät mig bevittna ringarna under mina ögon, dessa senaste dagarna har jag inte fått någon sömn. Då jag har somnat har jag vaknat flera gånger under en natt för att jag har varit orolig. 
Mitt liv känns meningslöst, killen jag gillar tror jag är otrogen mot honom och vi är på gränsen till att falla.
Min bästavän som är min pojkväns kusin snackar knappt med mig för hon tror jag vill spendera varenda sekund av varje timme med Justin och min kusin Heather har jag knappt hört av.
Mitt liv håller på rasa samman, varje gång jag har byggt upp mitt liv har någon alltid påmint mig varför jag aldrig kan få det livet jag har drömt om. Jag är en svår person att leva med, jag är inte van vid uppmärksamheten jag får. Jag är inte van vid kärleken Justin och Usher visar mig. Jag är inte van vid att leva detta livet.
Det här funkar inte, om knappt en två månader går kontraktet mellan mig och Justin ut.
Visst vi har kommit längre upp på listorna i media men i vår verklighet står vi antingen på samma bricka eller så faller vi längre och längre ifrån varandra. Jag reser mig upp ur sängen och går ut till balkongen.
Den svala luften slår mot mig och jag tar ett djupt friskt andetag. 
Det här måste få ett slut, jag och Justin funkar inte så här. Vi är inte menade för varandra, vi bråkar hela tiden och kommer knappt överrens. Det är inte ett sånt här förhållande jag vill ha, jag vill inte förlora Justin men vi kan inte fortsätta så här. Det finns ingen mening med detta längre, vi har försökt så mycket men ingenting fungerar. Han har aldrig riktigt varit min för att förlora men vi kan inte vara något mer än vänner, det är något både jag och han har insett men ändå har vi kämpat för att vi gillar varandra, för att det finns kärlek mellan oss men varken jag eller honom vill egentligen ha detta förhållandet. Halva hans hjärta tillhör fortfarande Selena och det är med henne han borde va för dem - till skillnad från oss - är menade för varandra. Hon är lyckligare i hans närhet än vad jag någonsin kommer bli. Jag är bipolär, jag är svår att vara med men står dem inte ut med mig när jag är som värst så förtjänar dem inte mig när jag är som bäst. Men Justin, Justin förtjänar någon mycket bättre än jag och jag vet att han vet om det men ändå väljer han att stanna med mig. Justin förtjänar mitt liv, för ingen har någonsin stått ut med mig lika mycket som honom. Han har fått ta mitt skit, jag har sårat honom gång på gång men ändå känner jag mig inte bekväm med honom. Han är för perfekt för mig, han är för perfekt för att vara människa överhuvudtaget. En tår rinner ner för min kind, och jag sätter mig på den vita stolen som finns här ute. Dörren till sovrummet öppnas och stängs och jag behöver inte kolla bak för att se att det är Justin som står där.
''Cosette'' säger han försiktigt och lägger sin hand på min axel. Jag kollar upp på honom med rödsprängda ögon och ser att han också har gråtit, hur lång tid har det gått? En timme? Två? 
''Vi funkar inte Justin, vi har försökt så mycket att hålla ihop men det funkar inte. Vi bråkar så himla mycket och det enda som håller kvar oss i detta är kontraktet och känslorna vi känner för varandra. Men egentligen vill varken jag eller du vara kvar här. Jag vet att du fortfarande älskar Selena och jag vill att du ska vara lycklig, du är lycklig med henne. Så vad som än har hänt mellan er så borde du glömma det och fortsätta om på nytt med henne, ni är menade för varandra men jag och du funkar aldrig. Jag ser ingen framtid med oss så åk tillbaka till henne innan det är försent, du förtjänar så mycket bättre än mig. Riv kontraktet som är mellan oss och åk tillbaka, hon är en fin tjej och du förtjänar det bästa för allt du har gjort mot mig. Jag kan aldrig tacka dig nog men Justin, det är över'' säger jag medans tårarna för fullt rinner ner för mina kinder.
Jag böjer mig fram och återförenar våra läppar i en sista kyss.
''Låt mig åtminstone boka en biljett hem till dig''
''Det är inte mig du ska tänka på Justin, seså åk tillbaka till henne. Det är din tur att vara lycklig'' 
Vi båda reser oss upp och han slänger omedelbart sina armar runt min kropp och drar mig hårt intill sig.
''Jag kan aldrig förklara hur tacksam jag är nog, Cosette jag älskar dig''
''Jag älskar dig också Justin, åk tillbaka till Selena nu'' skrattar jag mellan tårarna och puttar bort honom, han ger mig ett stort leende och vänder mig ryggen och springer ut från rummet, ut från huset. 
Ensam står jag kvar mitt på balkongen, aldrig har jag känt mig så här fri. Aldrig har jag känt en så här lättnad. 
En börda som vilade tungt på mina axlar har istället bytts ut mot frihet, jag är fri, han är fri, vi båda är fria. 
Men vad som än händer så vet jag att jag aldrig kommer hitta en bättre kille en Justin och just därför älskar jag honom.
 
Ett år senare/tredje perspektiv:

Justin och Selena har funnit tillbaka till varandra, Cosette har aldrig känt sig mer levande än nu. 
hon har återgått tillbaka till sitt plugg och söker nu in på högskolan Harvard. Hon vet vad hon vill bli och hennes betyg sitter inte alls dåligt. Justin har turnerat runt världen och är nu inne på sin sista månad innan han sätter sig till ro. Cosette har då och då snackat med Justin och åkt runt med honom över hela världen. Scooter förstod dem, han förstod att kontraktet mellan Justin och Cosette var dumt. Det var på tvingat och ingen av dem fick nytta utav det. Scooter tillät Justin att riva kontraktet och berätta för världen att det var över mellan honom och Cosette. Usher kom Cosette närmare och nu handlar Cosette's liv bara om musiken.
Hennes nära och kära fick veta att hennes relation med Justin var på tvingat, att ingen av dem faktiskt gillade varandra. Det var något dem trodde. Usher förstod henne bättre än någon annan och med hjälp av honom åkte hon längre upp på listorna. Hennes album som nu pågick handlade om hennes liv, hennes relation med Justin, hennes mammas död, giftermålet mellan Ushers mamma och hennes pappa. Något som chockade Cosette och resten av världen jättemycket var mötet Selena hade med Cosette. Selena berättade om uppbrottet mellan henne och Justin innan Cosette kom mellan. Det var ingen awkward situation utan de snackade som om de har känt varandra hela livet. Eponine och Cosette fick tillbaka sin relation och det är bättre vänner än förr.
Cosette och hennes pappar har alltmer umgåtts och hon hjälper ibland till på Dolce & Gabbana företaget.
Alla gick skilda vägar men dem gick inte som fiender, utan vänner som har lärt sig av varandras misstag. 
 

Well jag visste heller inte att det var sista kapitlet förrens jag hade skrivit klart det men jag kände att jag inte alls ville fortsätta skriva på denna novellen. Jag vet inte hur man skriver om kändis Justin längre för allt jag har tänkt på är bad boy Justin.. Men jag hoppas ni gillar kapitlet & även mitt val över hur jag ville att novellen skulle sluta. Ni är säkert förvånade över att novellen tidigt är avslutad men hoppas ni förstår mig!
För att börja på SMWTR så behöver jag en ny design, hehehehe.. 
Någon som har lust att hjälpa mig? :'D

Kommentarer
Avsändare: Rebecka

Gud va bra din novell var, men jag längtar verkligen till fortsättningen på slam my way to romance för det var och är fortfarande en av de bästa noveller jag läst!

2013-06-15 @ 22:21:13 -



Avsändare: Anonym

Herregud, fick typ värsta chocken, var inte alls beredd på att den skulle sluta. Asså oj. Vet inte vad jag ska säga heller. Skitbra i vilket fall. Tänkte mig inte alls ett sånt slut men det funkade ju visst också, haha! Du är suverän på att skriva!
Men jag ser verkligen fram emot del två av SMWTR, är seriöst helt sprallig! Känner att varenda cell av mig typ hoppar runt som galningar. Det kommer bli SÅ BRA, det är jag helt säker på, due bara så bäst helt enkelt, hoppas att du tar åt dig för jag menar varenda litet ord! Snälla sluta aldrig skriva, jag kommer vara här & läsa alla dina noveller föralltid' PUSS<3

2013-06-16 @ 01:15:00 -



Avsändare: Victoria

Ganska sorgligt. :')

Men du vill inte ha min hjälp för jag är så dålig och vet typ inte hur man gör en design ens, tyvärr. :)

2013-06-16 @ 07:01:29 - URL: http://onedirectionland.blo.gg



Avsändare: Celebnovell

Det var det bästa avslut novellen kunde få! :)

2013-06-16 @ 09:45:15 - URL: http://Celebnovell.blogg.se



Avsändare: Michelle

Jag gillar denna novellen tråkigt att den är över :( Men jag är glad att bad boy Justin kommer tillbaka :D

2013-06-16 @ 11:08:45 -



Avsändare: .

när börjar du på nästa novell?

2013-06-16 @ 13:31:13 -



Avsändare: Mijyu

Vad står SMWTR för?(: + hoppas du skriver den nya snart :D

- C-

2013-06-16 @ 16:49:29 -



Avsändare: Victoria :D

Men om du vill kan jag göra en enkel header.. Fast tyvärr ingen design. :)

Svar: åh det va synd, vill helst ha design men tack ändå! :)
None None

2013-07-11 @ 15:58:25 - URL: http://onedirectionland.blo.gg



Avsändare: Victoria :D

Vill du göra ett länkbyte med mig? :)

2013-07-20 @ 20:04:25 - URL: http://onedirectionland.blo.gg



Avsändare: Anonym

Nejnejnej! :0 Sitter i vardagsrummet med min lillebror och försöker att hålla mig för att gråta, gud... dom.. nej.. nej.. LÄMNA HENNE INTE :( wäh, .. aja, jätte bra! älskar din novell.. sorgligt slut men.. c: ♥♥

2013-08-03 @ 21:23:49 -



Namn:

Din mail: (syns bara för mig)

Din bloggadress:

Kommentera här:

Kommer du igen?



Trackback