''Jag tror vi måste gå nu'' säger Eponine, jag nickar och reser mig upp. Jag tar min tomma smoothie burk i ena handen och börjar gå mot soptunnan. Jag vänder mig om och går tillbaka till Eponine och tillsammans börjar vi gå tillbaka till skolan.

''Har vi något ämne idag?''

Jag skakar på huvudet, imorgon börjar skolan på riktigt och då kommer allt det jobbiga.

Eponine pustar ut och jag känner precis samma sak, lättnad över att första dagen är så kort och vi slutar redan klockan 12. Eponine's mobil plingar till och drar åt sig båda vår uppmärksamhet, jag böjer mig över hennes axel och läser meddelandet som hon har fått av hennes moster, Pattie.

 

Pennie rycker på axlarna och lägger undan telefonen, jag rynkar näsan. Mitt hjärta slår i 180 och jag hoppas verkligen på att hon inte tar med sig Justin.

''Oroa dig inte, Justin är på turné'' säger hon som svar till mina tankar, jag ger henne ett osäkert leende.

''Varför svarade du inte?'' frågar jag och hon rycker ännu en gång på axlarna.

''Vet inte men jag ska ringa henne så fort vi har kommit hem och ja, du ska hem till mig'' flinar hon och jag nickar, Eponine är också hemma själv jätteofta och då brukar jag vara hos henne eller hon hos mig. 

''Men jag måste inom pappa ett litet tag och hjälpa honom med en sak'' säger jag och himlar med ögonen, Eponine börjar skratta och puttar mig löst. 

 

Vi skyndar oss in i klassrummet och vi sätter oss precis som innan på mittersta raden. Killarnas blick dras till Eponine och ett leende sprider sig på mina läppar. Även fast jag inte låter någon av mina vänner tätt intill mig så tänker jag nu prova släppa in Eponine, visst är vi bästavänner men inte så jättenära att vi kan berätta allting för varandra men de har nu blivit förändringar sen sommarlovet. Vi var nästan varje dag och det glädjer mig över hur nära vi har kommit på 2 månader. Hennes föräldrar är verkligen jättesnälla och de har pratat med pappa om händelsen med mamma, hela världen vet om det och jag tänker inte försöka göra någonting för att hindra dem att snacka om det. Jag är stolt över mamma och kommer alltid att vara det. Saknaden efter mamma sköljer över mig som en våg och Eponine märker det direkt.

''Tänk inte på det, vi ska shoppa efter detta, punkt slut!'' 

Jag dras omedelbart till verkligheten och nickar, ja vi ska shoppa efter detta. Jag måste få andra tankar, kan inte låta sorgen påverka mig mer än vad den redan har gjort. Det räcker att jag är efter i skolan, måste verkligen satsa allt nu, sista året. Som ett minne av mamma så har högsta domstolen i New York mamma's bild inramad. En enorm bild. 

 

''Nu shoppar vi fast först ska vi till Mr Roos!'' sjunger Pennie och börjar dansa runt, jag himlar med ögonen åt henne och hoppar in i bilen pappa har skickat hit så vi slipper ta våra egna bilar eller  någon buss.

Eponine drar upp sin mobil och går in på kameran.

''Smiiiiile'' säger hon och gör en duckface istället. Jag skrattar åt henne och under hela färden så tar vi massvis med bilder, både på oss och på vägarna.

''Framme Ms Roos'' säger Chauförren och kollar på mig i backspegeln. Jag ger honom ett leende och en klapp på axeln innan jag stiger ut med Eponine bakom mig. Jag kollar upp på den stora byggnaden och jag hör hur Eponine tar ett djupt andetag bakom mig. Jag krokar min arm med hennes och omedelbart kommer det fram några papparazzi's och trycker upp deras kameror i våra ansikten. Vi bara ler åt dem och skyndar oss förbi med hjälp av vakterna som nu fanns runt oss. Vi tar hissen upp och det känns som ett helt år innan det plingar till och vi stiger ut.

''Hej pappa!'' säger jag glatt och ger honom en puss på kinden. Han vinkar åt mig och just då lägger jag märke att han pratar i telefon. Jag sätter mig på det runda stolen som ligger vid det enorma fönstret på andra sidan av rummet och kollar ut på utsikten. 

''Cosette!'' viskar Eponine och jag kollar på henne, hon håller upp sin mobil och är beredd på att fotografera mig. Jag gör en duckface och försöker leka söt. 

''Hej Cosette, Hej Pennie!'' hälsar pappa glatt och reser sig upp ur sin stol, jag springer fram till honom och slänger mig i hans famn. Han kramar mig hårt tillbaka och Pennie tar ett foto medans hon kan. 

Pappa himlar med ögonen och skrattar sen.

''Hej Pennie!'' säger han och ger henne också en kram.

''Hej Mr Roos''

''Snälla kalla mig Desmond'' ler han och sätter sig ner på sin stol. Jag räcker ut tungan till Pennie och sätter mig  i fotöljen på andra sidan pappas skrivbord. Pennie sätter sig mittemot mig och innan vi båda hinner blinka så har pappa lagt fram en varsin hög med papper åt oss. 

''Verkligen pappa?''

''Komigen Cosette, hjälp din gamle far'' 

Ett gulligt skratt lämnar Pennies läppar och hon börjar omedelbart gå igenom papprena.

''Ni båda får en varsin klänning efter era behov!'' mutar pappa oss. Dem orden fick mig att omedelbart börja jobba med min hög. Pappa kollar nöjt på oss och tar fram en fil innan han lämnar oss själva på hans kontor.

''Vart ska han?'' frågar Pennie och kollar efter min pappa, jag sträcker mig över hans skrivbord och kollar på hans schema.

''Möte'' säger jag och sätter mig tillbaka bekvämt i fotöljen innan jag återupptar dem jobbiga papprena framför mig. 

 

 

Både jag och Pennie lägger ifrån oss pennorna samtidigt.

''Är vi klara?'' frågar hon och jag nickar. Vi lutar oss bekvämt bak i soffan och jag sluter ögonen en stund. 
Pappa kommer in genom dörren och vi båda sätter oss upp rikigt i soffan.

''Redan klara?'' frågar pappa förvånat, vi båda nickar och ler stort.

''Gå till Christopher och berätta för honom att ni vill ha varsin klänning, berätta även att ni fick tillåtelse av mig'' 
Jag och Pennie flyger upp ur soffan och jag börjar göra min väg till hissen.

''Vet du vart Christopher är?'' frågar hon och jag nickar, jag kan det här stället nästan utantill och när jag var liten, ungefär 10 , så var jag alltid hos Christopher och gjorde honom sällskap.

Medans vi står och väntar på att hissen ska komma så kollar vi oss runt. Stället är verkligen jättestort, och jag förstår inte hur pappa hinner gå till sina möten prick i tid. Korridorerna är enorma och trapporna är också jättelånga. Trapporna kan också flyttas, precis som på Hogwarts. Fast det är bara några få gånger dem använder trapporna, de använder mest den lyxiga hissen. 

 

Vi hittar Christopher ganska så snabbt och vi båda berättar ivrigt för honom att vi vill ha två klänningar och att vi har fått tillåtelse av pappa. Vi börjar berättar för honom hur vi vill ha dem, längd, färg ochsåvidare. 
Christopher tar fram ett band och börjat ta mått på oss.
Han ger oss sina åsikter och sen bestämmer vi båda oss för att han ska designa dem efter sina erfarenheter. 
Men innan vi gick därifrån så gjorde vi det klart för honom att klänningarna ska vara typiskt oss. 
''Som ni vill!'' skrattar han och börjar rita.

 

 ''Hemma!'' skriker Pennie och hennes röst studsar mellan väggarna innan det lägger sig tyst som ett täcke över oss. Hon rycker på axlarna

''Ingen hemma'' flinar hon och går raka vägen ut på balkongen. Jag följer efter henne och vi båda slår oss ner på stolarna. Hon tar fram ett paket cigaretter och jag rynkar pannan.

''Har jag gjort länge'' säger hon och eldar början av den långa stickan. Hon tar ett djupt bloss och blåser sen ut röken. Jag himlar med ögonen och kollar seriöst på henne.

''Really?'' 

''Justin röker också fast han är inte beroende av det'' säger hon och rycker på axlarna, jag spärrar upp ögonen och flyger upp ur stolen.

''Är du seriös?'' 

Hon nickar och jag suckar högt, egentligen förvånar det mig inte. Han hänger med Lil Twist, Drake och såna som röker. Han har förändrats jättemycket sen sist och efter det jag har hört så känner jag knappt igen honom längre. Pattie's ord upprepas ständigt i mitt huvud: Vi ses om en vecka.

 

---

Andra kapitlet! :)