jag sätter mig upp raklång i sängen och börjar skrika, Justin rycker till och lägger armarna om mig. Jag borrar in mitt ansikte i hans hals och börja andas djupa och snabba andetag. 

''Det är okej baby, det är okej'' viskar Justin samtidigt som han stryker mig över håret. Justin lutar sig bakåt så vi båda ligger ner. Jag lägger armen runt hans midja och klamrar fast vid honom.

''Försök somna om älskling, det var bara en mardröm'' mumlar han och lägger sin arm runt mina axlar. 
Jag blundar men allt som händer är ett bildspel som spelas upp från tidigare idag. Jag sätter mig upp och kollar ut rakt i mörkret. Justin sätter sig upp bredvid mig och lägger sin arm runt min midja.

''Baby..?'' viskar han och drar mig närmare honom, jag skakar på huvudet och drar mig ur hans grepp innan jag reser mig upp och går ut på den lilla balkongen och sätter mig ner på stolen. Jag gör tecken åt Justin att han inte ska följa efter mig. Jag suckar högt och kollar upp mot dom lysande stjärnorna. Jag kan fortfarande känna Jake's händer över hela min kropp och även hans läppar på mina bröst. En tår rinner ner för min kind, varför var det tvunget att hända mig? varför just nu? Jag lägger mina armar i kors över bröstet och låter tårarna rinner förfullt ner för mina kinder, jag halkar lite längre ner i stolen och lägger upp fötterna på balkonräcket och sluter sakta ögonen.

 

''babe du måste komma in nu, det börjar bli sent'' säger Justin och tar tag i min hand, jag smäller väck hans hand och skakar snabbt på huvudet. Jag vill inte gå och sova, jag vill inte att allting ska gång på gång spelas upp igen. Allt jag ville var att komma iväg från detta och det är precis vad jag tänkte göra just nu.

''Jag går hem..'' mumlar jag och går förbi Justin. Justin tar tag i min armbåge och hindrar mig från att gå längre.

''Vad menar du?''

''Jag ska hem till mamma'' säger jag och försöker dra till mig armen.

''Kelsey, vet du verkligen hur mycket klockan är?'' frågar han försiktigt och jag slänger en blick på klockan. 12:12 snart 1 på morgonen.

''Mamma skulle ta emot mig, spelar ingen roll hur mycket klockan är'' säger jag och gör ett nytt försök att dra till mig armen, Justin's grepp blir hårdare och han drar mig till sig och pressar mig mot hans kropp. Han biter ihop käkarna, den killen har käkben att dö för vilket jag märkte nyss. 

''Var inte dum Kelsey, du kan inte gå hem nu. Det är alldeles för sent'' viskar han och pussar mig mjukt på kinden. Jag rycker till och puttar iväg honom så hårt så han för en sekund tappar balansen. Justin spärrar upp ögonen och kollar chockat på mig. Jag skakar osynligt på huvudet och inser vad jag precis har gjort.

''Förlåt..'' viskar jag och tittar ner på min fötter, Justin kommer fram till mig och lägger sina armar runt mig. Hans famn är där jag tillhör, där jag känner trygghet. Justin pussar mig på huvudet och tillsammans börjar i gå mot sängen. 

''Jag kör dig hem imorgon, jag lovar'' var det sista jag hörde innan jag föll i en djup sömn där allting var perfekt.

 

 

''Ska jag köra dig hem nu?'' frågar Justin när vi båda börjar resa oss upp från köksbordet.

''Ska bara upp och ta på mig ett par mer normalare kläder'' säger jag och avfyrar ett svagt leende innan jag vänder ryggen till och börjar gå upp mot trappan mot Justin's rum. Jag sliter upp dörren och slänger snabbt på mig mina kläder som låg i en hög på soffan. Jag springer ner för trappan och drar på mig mina skor, ivrig för att få komma hem efter en hel vecka.

''BIEBER!'' ropar jag och ett skratt lämnade Bruce' mun.

''Längesen man hörde dig skrika så efter honom'' flinar Quinn och jag räcker ut tungan mot honom, Damon smäller honom på bakhuvudet och Justin kommer ner för trappan och ställer sig framför spegeln som finns i halen.

''Justin, det sägs att under hela sitt liv så står man framför spegeln i ett år men jag tror du har överstridit den gränsen!''  säger jag och killarna brister ut i skratt. Justin vänder sig långsamt om och höjer ena ögonbrynet. 

''Vad sa du?'' frågar han och kommer långsamt gåendes mot mig, ett busigt leende leker på Justins läppar. Jag flinar mot honom och vänder mig om för att öppna dörren.

Justin vänder mig om och slänger upp mig mot väggen så jag har mina ben korsade bakom hans rygg och pressar sina läppar mot mig. Killarna börjar busvissla och jag ler försiktigt och fördjupar kyssen, det här känns rätt. Det är så det ska vara, jag och Justin mot världen. Det var han som skulle skydda mig i slutet på dagen, det var han jag skulle vakna upp bredvid, det var även han som skulle ta emot mina utbrott och hjälpa mig mot det värsta. Det är även han som skulle lära mig vad som var rätt eller fel även om Justin är som han är. I mina ögon är han mer än perfekt. I mina ögon är han min drömprins.

---

Ett litet kapitel men måste verkligen plugga till hemkunskaps-provet jag har imorgon, önska mig lycka till!