Jag gick långsamt ner längs trottoaren och kollade mig runt och drog in den djupa doften av frihet. Jag var inte van vid att gå hem men jag behövde frisk luft, jag behövde tänka. Tanken på att Justin hade skadat sig själv för att han hade sårat mig fick mig att börja gråta. Jag var inte van vid att få så mycket uppmärksamhet av killar och inte heller att vara så älskad. Fråga mig inte vad jag känner för det har jag inte en aning om, allt är så komplicerat och jag vet knappt vad jag ska göra med mig själv. Jag drog ett djupt andetag och blundade och njöt av augusti-vädret, utan att se mig för går jag in i någon och jag slår chockat upp ögonen och möter ett par gröna ögon.

''förlåt..'' mumlar jag och skulle just precis gå förbi honom innan han tar tag i min arm och tvingar mig att möta hans blick. På sätt och vis så känner jag igen honom som om jag har sett honom förr, sedan slår tanken mig. Killen som står framför mig är inte vem som helst, killen är Jake.

 

 

''Hon svarar inte på sin mobil..'' säger jag och går in till vardagsrummet där Marion sitter och tittar på tv. Jag slår mig ner bredvid henne och lutar mitt huvud mot hennes axel, jag suckar högt, lyfter mobilen och knappar in hennes nummer innan jag för mobilen mot örat och signalerna börjar gå. Signalerna slutar höras och ett prasslande och skrik hörs sedan blir allting tyst, jag reser mig hastigt upp och Marion rycker till.

''Jake har fått tag på henne!'' ropar jag och det var då allting började. Killarna springer in till vardagsrummet och vi börjar tillsammans inklusive Marion planera på vart och hur dom kunde ta Kelsey. 

''Kan vi inte ta den vägen då?'' frågar jag och pekar ut en väg på en karta, denna gången mycket finare ritad än Damon's kladd. Marion skakar på huvudet.

''Vid detta tillfället vet dom nog om att vi vet att dom har tagit Kelsey så dom förväntar sig att vi ska springa rakt in i deras fälla men det kommer inte hända..''

''Är det onsdag idag?'' frågar Quinn och byter samtals ämne helt och hållet.

''Nej fredag..'' svarar Marion med sarcasm ritat över hela ansiktet. Jag flinar och skakar på huvudet.

''Det är inte vem som helst som är kidnappad av Jake, det är min dotter!'' röt Bruce och det fick alla oss att bli tysta, jag kollar stolt på Bruce och avfyrar ett kärleksfullt leende som han glatt besvarar. 

 

Jag börjar gå upp mot mitt rum efter en lång dag av planering, Jag drar av mig jackan och slänger den på skrivbordsstolen. Jag hoppar på sängen och efter ett tag strippar jag av mig kläderna och somnar till ljudet av mina andetag utan Kelsey bredvid mig.

 

''Du ljög för mig..'' säger Jake och börja vanka av och an i det lilla rummet, jag kollar mig runt, allt var i en hemsk grå/silver färg och man ser knappt dörren. Jag ignorerar Jake's påstående och blundar medans mina salta tårar rinner ner för mina bruna kinder, en röst skriker djupt inom mig att jag inte ska vara rädd att Justin kommer rädda mig alldeles strax. Hur mycket ska jag tro på den rösten? Justin har säkert inte märkt vid denna tiden att jag har försvunnit, vem skulle märka det? Jake ställer sig framför mig och lägger sin hand under min haka och vänder upp mitt huvud så jag tvingas att möta hans blick.
''Du är Justin's flickvän, right?'' frågar han och jag skakar snabbt på huvudet och säger ett 'nej' men allt som hörs är ljud från min mun som inte går att förstå, men Jake nickar på huvudet och höjer kniven han har i handen. Jake har bundit fast mig på en stol med hårda rep runt omkring med och tejp över min mun så jag inte kan skrika.  Jag spärrar upp mina ögon och ryggar förskräckt bakåt. Jag är tvungen att komma på ett sätt att uppehålla honom, Om det behövs skulle jag ligga med honom eller nej det skulle jag inte alls det, vad säger du Kelsey? Det här handlar inte om Justin längre. Denna gången var det jag, jag var i fara mellan liv och död.

---

Kapitel 30 här då ja!
Som ni ser så har jag fått en ny design, vad tycker ni? :D