PREVIOUS: ''Kan du sluta göra det där?!'' frågade jag surt och pekade på hans tredje cigg som han precis hade tänt.
''Kan du hålla käften bitch?! jag försöker tänka!'' skrek han argt och slog ratten hårt. Jag ryckte till och raggade bakåt i stolen.
''På vad?'' frågade jag tyst knappt hörbart.
''På vad jag ska göra med dig'' svarade han

''Vart ska vi?'' frågade jag för den tredje gången
''Jag lovar din nyfikenhet kommer få dig mördad en vacker dag'' muttrade han och svängde runt hörnet.
''Jaha, kul för mig'' sa jag kaxigt och himlade med ögonen.
''Gör inte så!'' röt han och smällde till ratten, jag ryckte till ännu en gång.
''gör vad?!''
''himla med ögonen åt mig!''
jag himlade osynligt med ögonen och gnällde ännu en gång om att jag ville hem och hur farliga mina föräldrar var.
''Dude, jag behöver verkligen hem. Det är sent som det är, och när mina föräldrar får reda på att jag smög ut, kommer jag att dö. Bokstavligen.''
Allt jag fick av honom var ett skratt, mina ögonbryn åkte upp i förvirrning
''Vad är det som är så roligt?''
''Du'' Han höll en blick på sidspegeln och gav mig ett flin innan han vände på huvudet och fokuserade på vägen
''Mig?'' jag kliade mig på halsen ''Vad är det med mig?''
''Du är med någon som du såg begå mord och allt du kan tänka på är att hamna i trubbel....med dina föräldrar?''
''Uhm ja, du ser, mina föräldrar är mycket mer skrämmande än du kompis. Tro mig när jag säger, du har ingeting jämfört med dom när det gäller att skrämma någon. Förutom att du uppenbarligen har dina skäl till vad du gör och det är bra. Jag bryr mig inte sålänge jag överlever. Men det kommer inte hända när mina föräldrar får reda på att jag är borta''
''You're one confusing chick, let me tell you'' flinade han och hasade sig längre ner i sätet.
“Yeah well you aren’t one easy walk on the park either.”
''Du vet inte ens vem jag är!'' protesterade han
''Jag såg nog och visste nog till att veta att du stavas problem'' erkände jag och bet insidan av min kind
''Du har hört talas om mig, I guess?'' han rynkade pannan och jag vände på mitt ansikte för att möta honom.
''Yupp, mer än vad jag ville. Tro mig'' jag höll upp min fria hand och skakade på huvudet innan jag la ner den på mitt lår istället.
''Och du tror dem?'' han pressade ihop läpparna till en rak linje, hans ögon var på vägen nu när han vinglade till en annan gata. Han höll sin högra hand i botten av ratten, eftersom hans vänstra arm hängde upp i luften i ett försök att försöka gräva handen i fickan på hans skinnjacka.
''Nej...'' sa jag och tänkte på argumentet jag hade med Haley på partyt, men sedan igen, jag såg honom döda någon.
''Bra!'' sa han och tog fram ett paket cigaretter och tog ut en och la sedan den mellan läpparna och tände på och blåste ut en perfekt ring. ''För jag kan slå vad om att sanningen är dubbelt så värre'' han la tillbaka paketet i fickan och blåste ut ännu en perfekt rökring.

''Jo det var väl fint at höra...'' svarade jag sarkastiskt med oroliga ögon samtidigt som jag tittade ut. Ett lågt flin lämnade hans strupe samtidigt som ett leende spred sig över hans läppar.
''du har humor, jag gillar det'' sa han och vände sig mot sitt fönstret och blåste ut röken genom det nervevade fönstret och stängde den sedan igen.
"Ja, well jag skulle vilja leva också så om du inte har något emot att berätta för mig var jag ska för hittills är jag inte lugn." mumlade jag och vred mig i sätet.
"Ta ner ett hack shawty, jag ska inte döda dig." Han blåste ut en annan rök, denna gången utan att öppna fönstret. Den dimmiga substansen cirklade runt bilen en stund innan den sakta höll på att försvinna. När han var klar, kastade han ciggen i den lilla askkoppen han hade implanterat i bilen.
"Hur skulle jag veta det? jag sitter i en bil med en mördare " jag himlade med mina ögon och la sedan armarna i kors över bröstet
"Ska du kasta det i ansiktet på mig varje gång jag öppnar min mun om något?" morrade han lågt, hans röst var djup och ögonen mörka.
''Nej, förlåt...'' sa jag och tog ett djupt andetag och kollade ut genom fönstret där man knappt kunde se något.
''Bra, för jag är inte på humör att höra dig'' han vände blicken mot vägen igen.
"Åh geez, tack." sarkasm med varje ord jag talade. "Du är så trevlig att vara omkring, låt mig säga dig." Den obekväma tystnaden som föll mellan oss hade aldrig riktigt hjälpt den situation som jag var i.
"Tror du verkligen att jag bryr mig?" spottade han, gift i de ord han talade. Hans fingrar ringlade runt ratten, han höll ett hårdare grepp om ratten och hans knogar blev vita. Jag svarade inte. Istället suckade jag och kollade framåt och inte ens bry sig om att öppna munnen längre.
Men från det ser ut, ser det ut som Justin inte ville ha mig också
"Ska du svara mig eller bara ignorera mig som en idiot?" väste han. Jag drog efter andan och knöt hårt ihop knytnäven.
Vad var hans problem?
"Vad fan vill du jag ska säga?" spottade jag, den här killen gick mig på nerverna.
"Jag vet inte, vad som helst!" Han tog en sväng nerför en annan väg. "Inte bara ignorera mig."
"Jag trodde du inte vill att jag ska prata längre?"
"Nej" Han talade entonigt. "Jag ville inte att du använder det du såg mot mig. Jag har aldrig sagt något om att du inte ska prata. "
"Vad," mumlade jag. Om han ville att jag skulle prata det är detta bästa han skulle få.

Justin stannade utanför ett hus och stängde sedan av motorn och vi gick ut ur bilen. Han tog ett hårt grepp om min arm och slängde mig framåt så jag snubblade över en sten. Vi gick igenom ytterdörren och det blev alldeles knäpptyst, 4 killar kollade upp från vardagsrummet.
''Kommer ner sen'' sa Justin och släpade upp mig för trappan och antagligen in till hans rum.
Han puttade ner mig på golvet
''Du sover inte på min säng'' sa han och gick sedan ut ur rummet igen.
''Ska jag sova här?!'' utbrast jag och slog ut med armarna
''För tillfället, ja'' sa han och nickade

JUSTIN'S PERSPEKTIV:

Jag gick nerför trappan och suckade högt. Sedan gick jag in till vardagsrummet och slängde ner mig på soffan. Killarnas blick fastnade på mig.
''Hon såg mig döda McCall'' sa jag och lutade armbågarna på knäna,
''Va?!'' skrek alla i kör
''Hur fan kunde hon göra det? jag sa ju förhelvete till dig att vara försiktig!'' skrek Bruce och ställde sig upp.
''Jag kollade mig runt innan jag dödade honom, hon måste nog ha kommit ut från festen då jag hotade honom!'' skrek jag och reste mig också upp.
''Du är förhelvete efterbliven, hon kommer sätta dit oss, du måste döda henne!'' skrek Bruce, jag drog honom i t-shirten och tryckte upp honom mot väggen.
''Säg inte till mig vad jag ska göra och inte göra, fattar du?!'' fräste jag och det var bara 5cm mellan våra ansikten.
''Ta det lugnt killar'' sa Damon och särade på mig och Bruce. Jag rättade till min tröja och satte mig ned i soffan igen. Jag gömde mitt ansikte i händerna och drog ett djupt andetag.

Jag reste mig upp ur soffan och gick uppför trappan och till slutet av korridoren. Jag knackade försiktigt på och gick sedan in.
''Vad vill du?'' frågade Jenna och reste sig upp från sitt skrivbord
''Ge mig ett par shorts och ett linne'' sa jag trött och kollade på henne.
''Ursäkta?''
''Ge mig ett par shorts och linne!'' röt jag
hon gick fram till sin gaderob och slängde kläderna till mig som jag lätt fångade.
''Tack''
Jag gick ut och stängde dörren bakom mig och gick sedan in till mitt rum och såg Kelsey ligga på golvet. Jag gick fram till henne och satte mig ner på huk bredvid henne och smekte försiktigt hennes kind med baksidan av mina fingrar, och lyfte sedan upp henne i famnen och gick fram till sängen och la henne ner. Jag la täcket om henne och gick sedan ut ur rummet och gav henne en sista blick. Jag gick ner för den långa korridoren och utan att knacka gick jag in i Jenna's rum och rakt fram till henne, hon höjde på ena ögonbrynet. Jag behövde något annat att tänka på och slappna av ett tag, jag drog Jenna mot mig och kysste henne passionerat. Vi började gå mot sängen utan att avbryta kyssen. Snart slog hennes kväveck i på sängens kant och vi båda föll baklänges.

Kapitel 2, Jenna är Bruce' dotter ;)