''Jo det är det!'' säger Damon och börjar springa i full fart utan att bry sig om vilka han råkar stöta på eller vilka han puttar undan, under en sekund svartnar det för ögonen innan jag uppfattar vad som händer och börjar springa efter Damon och tätt efter mig kommer Bruce som i följd kommer Quinn. Vi alla springer på en rad åt olika håll.

''Du är omringad Thimothy!'' skriker jag och ställer mig framför honom. Jazmyn's ögon spärras upp och under munbindeln så bildas det ett leende som jag glatt besvarar. Jag tar ett steg närmare och hejdar mitt andra steg och kollar på Thimothy's hand. Skräck speglar sig i Jazmyn's ögon och jag skakar diskret på huvudet åt henne så hon förstår att det inte finns någon fara. 

''Släpp pistolen Montinegro'' säger Bruce som står bakom honom och rikar en pistol mot hans bakhuvud. Thimothy slänger Jazmyn åt sidan och avfyrar ett skott mot mig.

''JUSTIN!!'' skriker Jazmyn innan smärtan hugger till. Jag rycker till och lägger handen över såret i en reflex och försöker stoppa blodet som strömmar ner från min axel. Jag grimaserar och drar häftigt efter andan. 

''Justin?'' frågar Jazmyn och lägger sin lilla hand över min och försöker stoppa blodet.

''Backa Jaz!'' beodrar Damon och sliter upp en tröja från sin väska och binder den runt min axel.

''Du måste ta ut skottet!'' flämtar jag och kipar efter andan. Damon binder upp tröjan igen och drar ner fingrarna i såret och börjar leta efter skottet, jag börjar skrika av smärta och andas tungt. Damon drar hårt ut skottet från min axel och lägger den åt sidan på marken. Folkmassan har börjat samlas runt oss och Bruce drar handen genom håret innan han sätter sig ner på huk bredvid mig.

''Ska vi ringa ambulans?'' frågar någon från folkmassan och Bruce skakar på huvudet.

''Det behövs inte, allting är okej, han mår bra!'' ropar han tillbaka och sätter sig ner på huk bredvid mig igen. 

''Just nu skulle vi behöva Kelsey, hon kan sånt här'' mumlar Damon medans han fumlar med tröjan och försöker komma på ett sätt att knyta den runt min axel,

''Bara knyt den hursomhelst!'' fräser jag och mina andetag återgår till sin normala takt, mitt huvud vilar i Jazmyn's knä, hon stryker mig över huvudet som Kelsey brukar göra när jag har mitt huvud i hennes knä. 

''Hur är det Justin?'' frågar hon.

''Jag har mått bättre'' svarar jag och reser mig äntligen upp. 

''Vart är Thimothy?'' frågar jag och kollar mig runt, jag hittar varken Quinn eller Thimothy.

''Han är med Quinn'' svarar Jazmyn och håller min hand. Jag pustar ut och kramar henne hårt.

''Förlåt Jaz, förlåt!'' säger jag och pussar henne på huvudet.

''Det är inte ditt fel!'' säger hon och ger mig ett varmt leende som lugnar ner mig. 

''Låt oss gå hem'' säger jag och lägger min arm runt hennes axel innan jag börjar gå i riktning mot tågstationen igen. Jag pussar henne på huvudet och smeker hennes kind innan vi trängs igenom folkmassan och ställer oss på perongen i väntan på tåget. 

''Måste vi hem?'' frågar hon och kollar upp på mig.

''Vart vill du annars?'' frågar jag och höjer på mitt ena ögonbryn

''New York'' säger hon och jag nickar imponerat.

''Bra val!'' säger jag och vänder mig om mot killarna. Quinn har kommit tillbaka tomhänt utan Thimothy.

''Vart är han?!'' väser jag och kollar mig runt, Quinn rycker på axlarna.

''Hann inte ta honom, han försvann in bland folkmassan'' säger han och kollar ner på sina fötter .

''Vad sägs om att åka till New York?'' frågar Jazmyn och byter ämne innan någon börjar slå den andre.

Jag nickar och väntar på ett svar från killarna. 

''Låter bra!'' säger dom i munnen på vanrandra, 

''Ska bara ordna biljetter!'' säger Bruce och försvinner någonstans. 

 

Jazmyn tar min hand och börjar dra mig bort mot en bänk där vi kan sitta själva och prata. Jag följer motvilligt med henne och sätter mig ner på bänken med Jazmyn bredvid mig. Hon lutar sitt huvud mot min axel och jag kysser hennes hår innan jag lutar mitt huvud över hennes.

''The perfect picture!'' flinar Damon och drar upp sin Iphone från fickan och tar kort på oss. 

''Är han alltid sådär?'' frågar min lillasyster och jag nickar och börjar le stort.

''stackars dig'' flinar hon och låtsas tycka synd om mig. Jag rycker på axlarna och lutar återigen mitt huvud mot hennes. Det är såna här stunder jag saknar, spendera timmar med min syster utan att pappa ska ta henne från mig. Jag har inte en aning vad vi ska göra i New York men det behöver jag inte tänka på nu. Glädjen över att Jazzy är tillbaka pumpas igenom hela min kropp och jag blir varm inombords.

''Jag älskar dig storebror'' säger hon och pussar mig på kinden.

''Jag älskar dig också Jazmyn Katherine Bieber''