Published: 2012-05-26 Time: 19:12:43 Filed Under:
Kapitel 83 - You really love her, eh?
PREVIOUS: ''Axelia.. Gör det inte sämre än vad det redan är,'' sa jag och drog henne tätt intill mig.
''Snälla sluta....''
Hon kollade upp mot mig med tårar i ögonen, men jag kunde inte låta bli henne så jag lät mitt ansikte närma sig hennes och våra läppar möttes i en kyss och hon hindrade det inte...
''Snälla sluta....''
Hon kollade upp mot mig med tårar i ögonen, men jag kunde inte låta bli henne så jag lät mitt ansikte närma sig hennes och våra läppar möttes i en kyss och hon hindrade det inte...
Jag kände hur det pirrade helt galet i hela mig. Jag hade verkligen saknat hennes läppar , hennes kyssar. Dom gav mig alltid en sån underlig känsla. En bra underlig en. Jag kände att hon var på väg att avsluta kyssen och backa undan men jag tog tag om hennes ansikte med mina händer och kysste henne ännu mer. Våra läppar snuddade vid varandra några gånger och sedan började våra tungor leka med varandra rätt sakta.
Jag släppte taget om henne och vi stod där och kollade varandra i ögonen och sa ingenting.
''Älskling snälla... Jag kan inte ha det såhär , snälla förlåt mig.''
''Justin... det är inte mitt fel att det är som det är men även om det hade varit det så hade det varit bäst såhär , jag skulle ändå bara förstöra din karriär...''
Jag släppte taget om henne och vi stod där och kollade varandra i ögonen och sa ingenting.
''Älskling snälla... Jag kan inte ha det såhär , snälla förlåt mig.''
''Justin... det är inte mitt fel att det är som det är men även om det hade varit det så hade det varit bäst såhär , jag skulle ändå bara förstöra din karriär...''
''Förstår du inte hur svårt det här är för mig ?'' sa jag. ''Det enda jag tänker på är dig , varenda sekund är som tortyr... Tankarna bara snurrar runt i mitt huvud och ibland har jag bara lust att ge upp allt och försöka fixa tillbaka allt till hur det var innan. Då det var du och jag , då vi hade det som bäst och aldrig behövde oroa oss om att det skulle ta slut nån dag...''
''Sluta...'' sa hon medans några tårar rann nerför hennes kinder.
Jag såg verkligen hur svårt det här var för henne och det gjorde ont i mig att veta att allt var mitt fel , mitt jävla fel. Ibland önskar jag att jag helt enkelt bara var Justin och kunde stanna med henne för alltid. Att jag inte behövde åka iväg på massa konserter och lämna personen jag mest älskade.
''Du måste förlåta mig Axelia. Jag vet att du inte vill ha det såhär.'''
Jag hade gråten i halsen och var på väg att ge upp om att hålla tillbaka tårarna , men jag kämpade. Jag ville inte att hon skulle se hur ont det gjorde.
''Tror du att du är den enda som lider just nu ? Tror du det ? Du har ingen aning om hur jävla svårt det är för mig ! Tjejer frågar mej om dig hela tiden och mina två bästa kompisar har sina rum täckta med bilder på dig. Vart jag än går så påminner allt om dig ! Ända sen du lämnade mig har jag varit nära på att ge upp allt och bara försvinna någonstans där ingen vet vem jag är eller känner igen mig som Justin Bieber's ex. Varje natt Justin , varje natt gråter jag mig själv till sömns. Inte på grund av att det tog slut utom på grund av att jag var så dum och faktiskt föll för dig. Jag lurade mig själv att det skulle funka perfekt men nej , jag borde ha vetat att du är för upptagen för a...-
''Det funkade perfekt ! Det var perfekt !'' sa jag och avbröt henne.
Jag kunde inte hålla tillbaka tårarna nå mer , dom försade nerför mina kinder och jag fick knappt ur mig ett ord men jag tvingade mig själv.
''Exakt , det var perfekt. Men det är det inte längre. För det vi hade finns inte kvar , det vi hade är borta...''
När hon sa dom sista orden kände jag hur ont det gjorde i mig. Även fast jag redan visste att det var slut så hade jag inte riktigt tänkt att det här var slutet...
''Snälla säg inte så... Det här kan inte vara slutet Axelia. Det vi hade kan fortfarande komma tillbaka , bara du ger mig en andra chans...''
Jag snyftade och grät så mycket att jag inte fick ur mig orden tillräckligt noga för att hon skulle förstå , men det gjorde hon ändå. Även om hon inte tittade mig rakt i ögonen utom tittade ner på sina små fötter och lät tårarna rinna så visste jag att hon stod och lyssnade noga på varenda ord jag sa.
''Sluta...'' sa hon medans några tårar rann nerför hennes kinder.
Jag såg verkligen hur svårt det här var för henne och det gjorde ont i mig att veta att allt var mitt fel , mitt jävla fel. Ibland önskar jag att jag helt enkelt bara var Justin och kunde stanna med henne för alltid. Att jag inte behövde åka iväg på massa konserter och lämna personen jag mest älskade.
''Du måste förlåta mig Axelia. Jag vet att du inte vill ha det såhär.'''
Jag hade gråten i halsen och var på väg att ge upp om att hålla tillbaka tårarna , men jag kämpade. Jag ville inte att hon skulle se hur ont det gjorde.
''Tror du att du är den enda som lider just nu ? Tror du det ? Du har ingen aning om hur jävla svårt det är för mig ! Tjejer frågar mej om dig hela tiden och mina två bästa kompisar har sina rum täckta med bilder på dig. Vart jag än går så påminner allt om dig ! Ända sen du lämnade mig har jag varit nära på att ge upp allt och bara försvinna någonstans där ingen vet vem jag är eller känner igen mig som Justin Bieber's ex. Varje natt Justin , varje natt gråter jag mig själv till sömns. Inte på grund av att det tog slut utom på grund av att jag var så dum och faktiskt föll för dig. Jag lurade mig själv att det skulle funka perfekt men nej , jag borde ha vetat att du är för upptagen för a...-
''Det funkade perfekt ! Det var perfekt !'' sa jag och avbröt henne.
Jag kunde inte hålla tillbaka tårarna nå mer , dom försade nerför mina kinder och jag fick knappt ur mig ett ord men jag tvingade mig själv.
''Exakt , det var perfekt. Men det är det inte längre. För det vi hade finns inte kvar , det vi hade är borta...''
När hon sa dom sista orden kände jag hur ont det gjorde i mig. Även fast jag redan visste att det var slut så hade jag inte riktigt tänkt att det här var slutet...
''Snälla säg inte så... Det här kan inte vara slutet Axelia. Det vi hade kan fortfarande komma tillbaka , bara du ger mig en andra chans...''
Jag snyftade och grät så mycket att jag inte fick ur mig orden tillräckligt noga för att hon skulle förstå , men det gjorde hon ändå. Även om hon inte tittade mig rakt i ögonen utom tittade ner på sina små fötter och lät tårarna rinna så visste jag att hon stod och lyssnade noga på varenda ord jag sa.
''En andra chans kan du kanske få när allt detta med konserter är över'' mumlade hon.
Jag gick närmare henne sakta i hopp om att hon inte skulle backa och la mina armar runt henne och drog in doften av hennes jordgubbs och vanilj- schampo. Jag log, det kunde fortfarande bli något mellan oss efter turnéen, det sa hon precis och det var mitt enda hopp just nu.
Jag höll om henne hårt och ville verkligen aldrig släppa taget. Det kändes tryggt och fridfullt att vara i hennes närhet , speciellt efter allt det här.
Lyckligtvis så la hon sina armar runt mig efter en liten stund. Det kändes ännu bättre. Hon grät mot min bröstkorg och snyftade. Mina tårar slutade inte rinna utom dom blev bara fler och fler varje sekund. Tänk om hon inte förlät mig ? Tänk om det här verkligen var slutet...
Jag pussade henne på huvudet och höll henne hårdare mot mig. Hon var så nära att jag kände hennes hjärtslag...
Vi stod där och sa inget , bara grät och höll om varandra.
Plötsligt kommer det en tjej och avbryter hela grejen.
''Träningen har bö... Oj förlåt störde jag ?'' sa hon och backade tillbaka.
Axelia släppte mej direkt och torkade bort tårarna och mascaran som hade runnit.
''Nej det gjorde du inte , jag kommer in snart.''
Hon gick iväg och in till hallen där dom tränade och sedan var det endast jag och Axelia igen.
''Vi ses Justin , lycka till med resten av konserterna'' , sa hon och ställde sig på tår för att pussa mig på kinden sedan plockade hon upp sin väska och skulle precis gå.
''Nej vänta. Gå inte , vi har inte pratat klart än... Jag vill reda ut det här.''
''Vad mer finns det att prata om ? Vi kan vara vänner tills konserterna är slut sen kanske vi kan tänka lite längre fram, det kommer inte att funka annars.''
Sedan gick hon iväg. Jag visste inte vad jag skulle säga eller göra... Jag vågade inte springa efter henne och försöka få tillbaka det vi hade för då hade hon förmodligen bara blivit irriterad och allt hade blivit ännu värre. Det fanns väl inget att göra antar jag , hon menade verkligen det hon sa...
Jag torkade tårarna och gick sen och ställde mig utanför glasdörren till hallen där hon tränade. Hon och resterande laget stretchade och jag kunde se att hon verkligen inte ville vara där.
Alfredo kom och ställde sig bredvid mig och kollade mot Axelia.
''Du älskar verkligen henne va ?'' frågade han lågt.
''Om du bara visste... Det gör så ont att veta att hon inte är min längre...''
''Kom , det kommer bara att bli svårare att åka sen om vi inte går nu.''
Jag fällde en liten tår men torkade den snabbt sen gick vi ut därifrån..
Vad tycker ni?
Lyckligtvis så la hon sina armar runt mig efter en liten stund. Det kändes ännu bättre. Hon grät mot min bröstkorg och snyftade. Mina tårar slutade inte rinna utom dom blev bara fler och fler varje sekund. Tänk om hon inte förlät mig ? Tänk om det här verkligen var slutet...
Jag pussade henne på huvudet och höll henne hårdare mot mig. Hon var så nära att jag kände hennes hjärtslag...
Vi stod där och sa inget , bara grät och höll om varandra.
Plötsligt kommer det en tjej och avbryter hela grejen.
''Träningen har bö... Oj förlåt störde jag ?'' sa hon och backade tillbaka.
Axelia släppte mej direkt och torkade bort tårarna och mascaran som hade runnit.
''Nej det gjorde du inte , jag kommer in snart.''
Hon gick iväg och in till hallen där dom tränade och sedan var det endast jag och Axelia igen.
''Vi ses Justin , lycka till med resten av konserterna'' , sa hon och ställde sig på tår för att pussa mig på kinden sedan plockade hon upp sin väska och skulle precis gå.
''Nej vänta. Gå inte , vi har inte pratat klart än... Jag vill reda ut det här.''
''Vad mer finns det att prata om ? Vi kan vara vänner tills konserterna är slut sen kanske vi kan tänka lite längre fram, det kommer inte att funka annars.''
Sedan gick hon iväg. Jag visste inte vad jag skulle säga eller göra... Jag vågade inte springa efter henne och försöka få tillbaka det vi hade för då hade hon förmodligen bara blivit irriterad och allt hade blivit ännu värre. Det fanns väl inget att göra antar jag , hon menade verkligen det hon sa...
Jag torkade tårarna och gick sen och ställde mig utanför glasdörren till hallen där hon tränade. Hon och resterande laget stretchade och jag kunde se att hon verkligen inte ville vara där.
Alfredo kom och ställde sig bredvid mig och kollade mot Axelia.
''Du älskar verkligen henne va ?'' frågade han lågt.
''Om du bara visste... Det gör så ont att veta att hon inte är min längre...''
''Kom , det kommer bara att bli svårare att åka sen om vi inte går nu.''
Jag fällde en liten tår men torkade den snabbt sen gick vi ut därifrån..
Vad tycker ni?
Kommentarer
Trackback
