Published: 2012-05-20 Time: 09:17:09 Filed Under:
Kapitel 75 - I've never seen Justin like this, angry and close to tears
Previous: ''Skulle vi inte promenera?''
han skakade på huvudet och sa inget, jag ryckte på axlarna och följde efter honom in, jag stannade upp i dörröppningen, Wow helt fantastiskt!
Det var mörkt och röda ljus lyste upp överallt, lite rosor på golvet.
''Wow..'' utbrast jag och spärrade upp mina ögon.
''Gillade du det?''
''GILLAR? du skojar, jag ÄLSKADE det!'' sa jag och slängde mig runt hans hals, han pussade mig på huvudet och smekte mitt hår. ''Kom, vi lägger oss i sängen och snackar'' sa han och började leda mig mot rummet.
Vi la oss ner i sängen och jag gick rakt på sak, orkade inte snacka hit och dit sen när det blev sent så hade vi aldrig kommit fram till ämnet än.
''Varför gjorde du sådär?'' frågade jag och la mig på sidan med ansiktet vänt mot honom och det gjorde han också fast mot mig.
''Visste att du skulle fråga det'' mumlade han och kittlade mig på höften, han tog ett djupt andetag och öppnade munnen för att säga något men stängde den lika snabbt, jag höjde på ena ögonbrynet.
''Såå?'' frågade jag otåligt och kollade på honom, han kollade ner på våra sammanflätade händer.
''Jag vet inte, det bara hände'' sa han till sist efter en stunds tystnad
''Bara hände?'' jag la mig på rygg och kollade upp mot taket. Han flyttade sig tätt intill mig och la sina armar runt min midja.
''Varför var ni där samtidigt ens?'' jag ville veta och det räckte inte med att bara säga 'jag vet inte'. jag vill ha en riktig förklaring till varför.
''Vi bägge hade jobb där'' han vägrade möta min blick och jag hade en känsla av att han ljög. Vad är det här för relation? Jag suckade och satte mig upp
''Varför har jag en känsla av att du ljuger rakt upp i ansiktet på mig?'' Han svarade inte utan bara ryckte på axlarna och stirrade på mig.
''Det kanske är bäst om vi tar en paus'' viskade jag och flätade ihop mina händer, Justin drog upp min haka så jag mötte hans blick
''Skojar du med mig?'' viskade han och rynkade pannan, jag skakade på huvudet, jag ville inte det. Jag kan inte leva utan honom. Men han får helt enkelt tänka igenom allt och komma med en vettig förklaring och börja berätta sanningen för mig. Jag la mitt finger på hans läppar.
''Säg ingeting, bara va tyst'' han tog bort min hand och drog in mig i hans famn, vi la oss ner så jag låg över honom.
''Säg aldrig detdär igen, aldrig'' viskade han och flätade in sina fingrar i mitt hår.
''Du litar ju inte på mig'' jag reste mig upp och kollade honom i ögonen. Han suckade och blundade ett tag.
''Kommer du inte ihåg häromdagen när vi älskade? har det verkligen gått så snabbt från älska mig till hata mig?-'' han drog ett djupt andetag och fortsatte
''Ge mig en chans till, jag vet att jag svek dig men jag kommer inte göra samma misstag igen, promise!'' sa han och tog mina händer i sina, jag skakade på huvudet
''Det var inte meningen att vi skulle gör det, vi skulle reda ut det men jag vet inte vad som flög in i oss''.
Hans mobil började plöstsligt ringa och han gick ut ur rummet och svarade, jag la mig ner på sängen och väntade på att Justin skulle komma tillbaka.
''Vem var det?'' frågade jag och satte mig upp på sängkanten.
Han satte sig bredvid mig och kollade på mig med en rätt konstig blick, en sån blick jag aldrig sett hos honom förut.
''Det var scooter'', sa han och tog min hand.
''Jaha...? Varför ser du så ledsen ut då? Du gick ut med ett leende och kom in utan. Vad är det som hänt?''
''Jag ska på tour igen, över hela världen den här gången..''
''Aw, det är ju hur kul som helst! sa jag och kramade honom.''
Han besvarade inte kramen utan mer stötte ifrån mig, men inte bokstavligt utan jag bara kände det..
''Nej det är verkligen inte kul.''
''Varför inte?'' sa jag och kollade på honom.
''Men fattar du inte? Jag ska vara borta i över ett halv år, det är inte bestämt hur länge men längre än förra turnén iallafall.. Vi kommer aldrig träffas eller nåt, det blir inte samma sak som förra turnén för nu har jag dig.''
''Men snälla, jag kan följa med så kan du åka''
''Nej det kan du inte..'' sa han och la händerna i huvudet och suckade högt.
Jag hatade att se Justin såhär, arg och sånära på att börja gråta.
''Varför kan jag inte det?''
''Det blir bara dåligt för dig, du kommer bryta ihop. Du kommer inte få en 'vanlig' utbildning för vi har bara skola nån timma om dagen och ibland ingenting och du behöver det och sen blir det för jobbigt för dig att vara borta så länge och hålla på och åka buss varje dag mellan alla länder + att jag tror inte att Scooter och Usher kommer tillåta det, du kan distrahera mig och min karriär kan faktiskt krasha. Ett litet fel steg och.. Ja.''
Han blev tyst efter han hade sagt det där och jag satt och kollade på honom.
''Ursäkta!? Då kan ju jag lika gärna dra nu så jag inte distraherar dig och din jävla karriär!'' sa jag och reste mig upp och var påväg och ta upp min väska och gå.
''Nej nej nej! Stopp Axelia! Jag vill ha dig här, jag behöver dig men jag vet inte hur vi ska göra nu när jag ska på turné igen och du börjar skolan och vi kommer aldrig träffas..''
''Men va? Så du menar att det är slut?'' sa jag och tog upp väskan.
''Ja. Jag tror det.. Även om jag inte vill..'' sa han och jag såg hur han började gråta.
När han sa det tog jag väskan och gick ner och satte på mig skorna och jackan och ringde taxi och sa att dom skulle komma och hämta upp mig vid en affär som var en bit bort eftersom jag inte hade nån egen bil.
När jag hade gått ett litet tag började det regna, kunde det bli sämre?
Efter några minuter kom det en bil och stannade vid sidan om mig.. Det var Justin.
''Gumman, jag menade inte det jag sa,'' sa han och gick fram till mig.
''Vafan låt mig va, vi har ingenting att göra med varandra det är ÖVER''
''Jag vet.. Men snälla låt mig skjutsa dig till flygplatsen och betala flyget hem till Atlanta iallafall.''
''Nej jag har beställt en taxi, jag går för jag vill inte ens se dig.''
''Nej snälla låt mig skjutsa dig, jag avbeställer taxin och bjuder dig på resan.''
''Okej, visst''
Han tog min väska och jag hoppade in i bilen utan ett ord och Justin ringde och avbeställde taxin.
Efter ett tag var vi på flygplatsen och han följde med mig in och bokade ett flyg som skulle gå till Atlanta om redan en timma. Han betalade och sedan var det dags att gå in i gaten.
''Ja det här var väl det jag fruktade mest av allt, få stå på flygplatsen och säga hejdå till dig och speciellt när det är såhär mellan oss.''
Han var påväg att krama mig hejdå men jag hejdade och kollade upp på honom.
''Mm och det är ditt eget fel att det är denna situationen nu Justin.''
''Gumman, jag kan inte rå för att jag är Justin Bieber, jag kan inte bara säga nej till en turné..''
''Där sa du det, du är inte bara Justin för mig längre, du är Justin Bieber . En dryg jävla kändis som tror han är något. Nu när jag har försvunnit så vill jag inte att du SMSar mig, ringer mig eller tar kontakt med mig på något sätt. Jag vill aldrig mer se dig'' sa jag och vände mig och gick upp till gaten och gick på flyget som redan stod inne.
Han satte sig bredvid mig och kollade på mig med en rätt konstig blick, en sån blick jag aldrig sett hos honom förut.
''Det var scooter'', sa han och tog min hand.
''Jaha...? Varför ser du så ledsen ut då? Du gick ut med ett leende och kom in utan. Vad är det som hänt?''
''Jag ska på tour igen, över hela världen den här gången..''
''Aw, det är ju hur kul som helst! sa jag och kramade honom.''
Han besvarade inte kramen utan mer stötte ifrån mig, men inte bokstavligt utan jag bara kände det..
''Nej det är verkligen inte kul.''
''Varför inte?'' sa jag och kollade på honom.
''Men fattar du inte? Jag ska vara borta i över ett halv år, det är inte bestämt hur länge men längre än förra turnén iallafall.. Vi kommer aldrig träffas eller nåt, det blir inte samma sak som förra turnén för nu har jag dig.''
''Men snälla, jag kan följa med så kan du åka''
''Nej det kan du inte..'' sa han och la händerna i huvudet och suckade högt.
Jag hatade att se Justin såhär, arg och sånära på att börja gråta.
''Varför kan jag inte det?''
''Det blir bara dåligt för dig, du kommer bryta ihop. Du kommer inte få en 'vanlig' utbildning för vi har bara skola nån timma om dagen och ibland ingenting och du behöver det och sen blir det för jobbigt för dig att vara borta så länge och hålla på och åka buss varje dag mellan alla länder + att jag tror inte att Scooter och Usher kommer tillåta det, du kan distrahera mig och min karriär kan faktiskt krasha. Ett litet fel steg och.. Ja.''
Han blev tyst efter han hade sagt det där och jag satt och kollade på honom.
''Ursäkta!? Då kan ju jag lika gärna dra nu så jag inte distraherar dig och din jävla karriär!'' sa jag och reste mig upp och var påväg och ta upp min väska och gå.
''Nej nej nej! Stopp Axelia! Jag vill ha dig här, jag behöver dig men jag vet inte hur vi ska göra nu när jag ska på turné igen och du börjar skolan och vi kommer aldrig träffas..''
''Men va? Så du menar att det är slut?'' sa jag och tog upp väskan.
''Ja. Jag tror det.. Även om jag inte vill..'' sa han och jag såg hur han började gråta.
När han sa det tog jag väskan och gick ner och satte på mig skorna och jackan och ringde taxi och sa att dom skulle komma och hämta upp mig vid en affär som var en bit bort eftersom jag inte hade nån egen bil.
När jag hade gått ett litet tag började det regna, kunde det bli sämre?
Efter några minuter kom det en bil och stannade vid sidan om mig.. Det var Justin.
''Gumman, jag menade inte det jag sa,'' sa han och gick fram till mig.
''Vafan låt mig va, vi har ingenting att göra med varandra det är ÖVER''
''Jag vet.. Men snälla låt mig skjutsa dig till flygplatsen och betala flyget hem till Atlanta iallafall.''
''Nej jag har beställt en taxi, jag går för jag vill inte ens se dig.''
''Nej snälla låt mig skjutsa dig, jag avbeställer taxin och bjuder dig på resan.''
''Okej, visst''
Han tog min väska och jag hoppade in i bilen utan ett ord och Justin ringde och avbeställde taxin.
Efter ett tag var vi på flygplatsen och han följde med mig in och bokade ett flyg som skulle gå till Atlanta om redan en timma. Han betalade och sedan var det dags att gå in i gaten.
''Ja det här var väl det jag fruktade mest av allt, få stå på flygplatsen och säga hejdå till dig och speciellt när det är såhär mellan oss.''
Han var påväg att krama mig hejdå men jag hejdade och kollade upp på honom.
''Mm och det är ditt eget fel att det är denna situationen nu Justin.''
''Gumman, jag kan inte rå för att jag är Justin Bieber, jag kan inte bara säga nej till en turné..''
''Där sa du det, du är inte bara Justin för mig längre, du är Justin Bieber . En dryg jävla kändis som tror han är något. Nu när jag har försvunnit så vill jag inte att du SMSar mig, ringer mig eller tar kontakt med mig på något sätt. Jag vill aldrig mer se dig'' sa jag och vände mig och gick upp till gaten och gick på flyget som redan stod inne.
Nu skulle jag hem, hem till Atlanta...
Kommentarer
Avsändare: Emelie
Sjukt bra! <3
Mer!!!
Avsändare: Elin
åh vad bra! de tär väl inte slut? :o
Trackback
