Published: 2012-05-16 Time: 14:22:49 Filed Under:
Kapitel 57 - Why can't this moment last forever more
Jag skrattade och slog honom löst på armen. ''Kan du hjälpa mig och bestämma möbler?'' frågade jag och gjorde min hemska hundvalpsminen. ''Den är hemsk Axe, ja det kan jag'' flinade han och knuffade nätt på mig. Jag satte mig mitt på golvet och hittade en tidning som jag sedan satt och bläddrade i, ''Vad har man härinne Justin?'' frågade jag och kollade runder, ''Du är osmart, men jag älskar ändå dig'' sa han och satte sig ner bredvid mig, ''Kan man ha en walk-in gaderob?'' Justin suckade och började gapflabba, ''Vad?'' frågade jag skrämt och kollade på honom.
''Det är meningen att det ska vara walk-in closet här, det är typ som ett sovrum utan säng'' sa han efter en stunds skrattande. ''Jahaa, nu fattar jag!'' sa jag och slog ihop händern. ''Kan inte du fixa mitt rum och göra det som en överraskning?'' frågade jag så snällt jag kunde, Justin suckade och reste på sig. ''Jag möblerar inte ditt rum, det få¨r mina grabbar göra, vad ska du ha för möbler?'' frågade han, jag kastade mig i hans famn och kramade honom hårt. Jag korsade mina ben runt hans midja och mina armar på hans axlar. ''Får jag gå ner nu Justin?'' han höll mig i ett hårt grepp, ''Du får inte gå ner förrens du har gett mig en kyss'' viskade han mot min hals. Jag suckade och la armarna i kors över brösten. ''Kommer du inte ihåg att vi gjorde slut Justin?'' han skakade på huvudet och kysste mig på halsen gång på gång. ''Helvete att det inte finns en soffa'' sa han och tryckte upp mig mot väggen. Jag började gapflabba, ''Det där kunde misstolkas Justin'' sa jag mellan skrattattackerna. Jag kollade kollade på honom och fastnade för hans ögon, nu när Justin bar mig så var vi jämnlånga. Det största misstaget du kan göra är att kolla in i en ängels ögon, du fastnar. Jag hoppade ner från Justins famn och ställde mig framför honom med kort avstånd. ''Varför ska du vara så vacker Justin?'' viskade jag mot hans läppar och smekte han på kinden. Varför kan inte denna stunden vara förevigt? bara jag och han i ett rum och vår kärlek till varandra. Han skakade på huvudet, ''Du är vacker'' sa han och böjde sig fram för att kyssa mig men blev avbruten av en knack på dörren. ''Ja?!'' ropade Justin irriterad och stod fortfarande lika nära, Usher kom in i rummet och höjde på ena ögonbrynet, ''Jag kom för att titta till ifall hon hade bestämt sig'' sa han och kliade sig på bakhuvudet. Justin kollade ner på mig. ''Har du bestämt dig?'' viskade han mot min kind, jag nickade på huvudet och kollade upp på Justin. ''förresten, störde jag?'' frågade Usher och bet sig i läppen. ''Ja, jag var nära på att kyssa henne'' sa Justin surt och satte sig ner på golvet, ''Kyss henne nudå?'' frågade Usher och satte sig på huk framför Justin. Justin skakade på huvudet ''Du fattar inte'' sa han till Usher. ''Justfan, det hade jag glömt!'' sa Usher helt plötsligt och förstod varför han störde. ''Ni har ju bråkat'' sa han för sig själv och bet sig i läppen. ''Vi har gjort slut också, om du ville veta'' sa Justin irriterat och gick ut från rummet, ''SAY WHAT?!'' sa Usher med en pipig röst och kollade med stora ögon på mig. ''Han ljög för mig flera gånger och sen upptäckte jag honom med Selena i en mataffär när han egentligen sa att han skulle till dig'' sa jag och drog ett djupt andetag, ''Jaha'' sa Usher försiktigt och kramade mig hårt som en bror gör, ''Jag har en överraskning till dig'' sa Usher och harklade sig ''Vaddå?'' frågade jag nyfiket. ''Kom'' sa han och började gå, jag gick duktigt efter honom utan flea frågor, vilket var ett mirakel. ''Här'' sa Usher och stannade utanför sitt eget rum. Jag la handen på handtaget och trycket försiktigt ner. När jag öppnade dörren tillräckligt och fick se så hoppade mitt hjärta över 50513 slag, världens finaste satt på soffan och väntade på mig.
JUSTIN'S PERSPEKTIV!
Jag fortsatte att gå och brydde mig inte så särskilt mycket om att folk stannade upp och kollade efter mig och hörde viskningar här och där. Jag gick mot mammas hus, jag ska egentligen inte bli sur för en sån sak utan jag har flera försök till att kyssa henne, vi har hela livet framför oss. Jag låste upp dörren, slängde av mig skorna och gick in i huset. ''MAMMA, jag e hemma!'' skrek jag och slängde mig på soffan. ''Hur gick det?'' frågade mamma när hon hade kommit ut från sitt rum till mig. ''först gick det åt helvete, sen gick det bra och nu så störda Usher oss, jag var nära på att kyssa henne mamma!'' gnällde jag och slog händerna för ansiktet. Mamma brast ut i gapskratt, jag suckade och satte mig upp, ''Vad skrattar du åt?'' muttrade jag och kollade surt på henne. ''Dig, du beter dig som en 5-åring som inte får sin leksak'' sa mamma och fortsatte att skratta, ''Girls'' sa jag och skakade på huvudet. Mamma reste sig upp och gick skrattandes till köket, ''Gör nån go mat nu mamma!'' ropade jag och la kepsen över ansiktet. Kepsen Axelia alltid brukade använda när vi var små och lyckligt vis så passade den fortfarande. Ett pling hördes från min mobil, ''Ett nytt meddelande från Axelia'' Jag tryckte på Visa och läste igenom smset och log för mig själv. Jag reste mig upp och gick in till köket, ''jag älskar dig mamma'' sa jag och pussade henne på kinden och log stort.
Går det bra om jag ändrar Caspians namn till Nathan?
8 Kommentarer här, så får ni mer!
komigen, ni har kunnat kommentera 17 kommentarer, då ska ni kunna 8?
ni är världens bästa läsare och tack för att ni står ut med att jag e oaktiv, ni är guldvärda!
puuss! :**
Kommentarer
Trackback
