Jag kollade i krukan, ingen nyckel där, jag kollade under dörrmattan, nyckeln låg där i hörnet. Jag ryckte åt mig den och låste upp dörren, ''AXELIA!'' skrek jag såfort jag hade gått in genom dörren. Jag kollade i köket,rummet, källaren, toan. Hon var inte där, jag sprang till hemtelefonen som låg i hallen och slog snabbt in hennes nummer, ''Axelia'' hörde jag hennes ängalik röst från andra sidan. ''Snälla Axelia, låt mig förklara'' viskade jag med en klump i halsen.

---

FORTFARANDE JUSTIN'S PERSPEKTIV!

---

''Vad gör du i mitt hus?!'' sa hon argt. Jag suckade ''Efter du hade skickat det smset till mig så slängde jag min mobil i väggen och körde hit men du var inte hemma, jag hittade nyckeln, låste upp och gick in. Letade efter dig sen så ringde jag dig'' sa jag snabbt och lutade mig mot väggen. ''Justin måste lägga på, hejdå!'' innan jag hann säga ''hejdå'' eller ''Vi träffas snart'' så hade hon redan lagt på, jag suckade och slängde mig på soffan. Jag la ner huvudet på kudden och två sekunder senare blev allting svart.

---

AXELIA'S PERSPEKTIV!

---

Daniel körde mig hem efter en rolig och spännande dag, Kathleen hade fått mig att glömma allt som hade hänt mellan mig och Justin. Daniel stannade utanför min dörr. ''Tack för skjutsen!'' sa jag glatt och pussade honom på kinden. Jag tog min väska och hoppade ut ur bilen och gick tröttsamt mot dörren. Jag fiskade upp nycklarna från botten av väskan och låste upp. Jag la nycklarna på telefonbordet i hallen. ''Justin?!'' sa jag förvånat. Han låg och sov i min soffa. ''Justin?'' sa jag och skakade på honom, ''JUSTIN!'' sa jag högre och skakade honom hårdare. Han kollade trött på mig, ''är du äntligen hemma?'' frågade han och satte sig upp. ''Nej, jag är hos dina föräldrar, vad tror du?!" fräste jag och klampade bort till hallen för att ta av mig mina skor. ''Hur länge har du varit här?'' frågade jag när jag hade kommit tillbaka. ''Länge'' sa han och höll om mig bakifrån. ''Justin'' sa jag och försökte ta mig ur hans grepp. ''Nej'' viskade han i mitt öra och kysste mig på halsen. Han la sin hand på min kind och vände mig om så jag stod ansikte mot ansikte med honom. ''låt mig förklara'' viskade han mot min hals. ''Du kan inte förklara såhär Bieber'' sa jag och la mina händer på hans bröst och puttade bort honom från mig. ''Det är dig jag älskar!'' ropade han och slog ut med armarna. ''Det har du sagt så många gånger så jag tror inte på det längre, den meningen är som luft för mig'' sa jag kallt och bet ihop käken. Han ryckte förvånat till, ''Axe?'' han höjde på ena ögonbrynet. ''Du har sårat mig så många gånger och gång på gång så har jag förlåtit dig, jag vill inte mer!'' skrek jag och kände tårarna komma fram. Han ryckte på axlarna, vände sig om och gick, ''Vill bara att du ska veta att jag älskar dig'' en tår rann ner för hans kind. Han drog på sig sina skor och gick ut med huvudet nerböjt. Det här var det sista jag hade och säga, vill inte se honom mer.

---

KOMMENTERA!

det kommer bli bättre & längre inlägg, jag lovar.

men jag är sjuk, (Infekterad magsäck) så jag kommer inte publicera så mke, men ändå mer än innan

och oftare. Jag vet att jag har sagt det så många gånger men denna gången är det sant.

tack för ert tålamod, ni är guldvärda! ♥