Published: 2012-05-16 Time: 13:55:53 Filed Under:
Kapitel 35 - It sounds like a challenge
Jag suckade, jag smekte honom längs ryggen med fingertopparna. ''Dina fingrar är kalla''. Jag ryckte på axlarna. ''Sov Justin, du behöver det'' Jag la hela min handflata på hans korsrygg. Jag böjde mig ner och gav honom en hastig puss på kinden.
Jag reste mig upp och började gå mot hallen, jag tog snabbt på mig mina skor och slängde en blick mot klockan, den visade 11:55, det tar runt 10 minuter till parken,vilket kommer betyda att jag kommer försent. Jag började snabbt springa mot parken, folk stannade och kollade efter mig. Jag saktade ner när jag hade närmat mig. Han satt på bänken där vi igår hade träffats, ''Daniel!'' ropade jag och började jogga mot honom. ''Hey Axelia'' sa han och öppnade armarna, jag la mina armar runt hans midja, jag drog in hans doft som luktade killparfymen One Million. Jag släppte taget och backade ett steg så jag kunde kolla honom i ansiktet, ''Din kofta'' sa jag och räckte fram den. ''Tack'' sa han och log, jag log tillbaka. Jag satte mig ner på bänken och vände mig mot honom. ''Såå?'' han höjde på ena ögonbrynet. ''Hur är det?'' fortsatte jag och log mot honom. ''Underbart bra'' sa han glatt, ''Dudå?'' jag nickade på huvudet, ''Perfekt'' sa jag och flinade. ''Kom så ska vi fika'' sa han och tog min hand. Jag lät honom hålla den och tillsammans började vi gå hand i hand mot McDonalds. ''Hur är det med din pojkvän?'' frågade Daniel och släppte min hand. ''pojkvän?'' jag höjde på mitt ena ögonbryn. ''Ja, justin?'' jag suckade, ''Tror du verkligen att Justin är min pojkvän?'' han ryckte på axlarna. ''Han e en bra kille och kan få vem som helst, så varför inte?'' jag skakade på huvudet. ''Justin är den sista personen jag skulle kunna tänka mig att bli tillsammans med'' han rynkade pannan. ''Jag är singel'' sa jag och ryckte på axlarna. ''Är killarna helt jävla blinda eller är det du som inte vill ha dom?'' sa han förskräckt och spärrade upp sina ögon, jag skrattade, Daniel var en sån typ av killar jag gillade. Som vågade skämma ut sig utan att bry sig om det stod i tidningar eller inte. ''Sa jag något fel?'' viskade han och la sin hand på min rygg. ''Nejnej, helt okej. Det är nog jag som inte vill'' svarade jag la huvudet på sned. ''Får jag erkänna en sak?'' sa han och bet sig själv i läppen.Död. Jag dog precis, det gulligaste jag vet är när killar biter sig i läppen. ''Javisst, jag gillar ärliga killar'' han skrattade ''Du är sjukt vacker'' jag rodnade och kollade snabbt ner på mina skor. ''Du är söt när du rodnar'' det gjorde bara så mina kinder blev ännu mer rödare, han skrattade på. ''Vänta bara Daniel, du ska se'' hotade jag och log. ''Det låter som en utmaning'' han vickade på sina ögonbryn. Jag knuffade retsamt på honom så han råkade gå in i en kvinna. ''Oj förlåt'' sa han oskyldigt och log mot henne. ''Det är lugnt'' svarade hon och klappade honom på kinden. Jag höll mig för munnen, han började gå mot mig och jag brast ut i skratt. ''Du ska få för detta'' hotade han och pekade med pekfingret mot mig. ''Det låter som en utmaning'' härmade jag honom.
Kommentera!
Kommentarer
Trackback
