Published: 2012-05-16 Time: 13:50:59 Filed Under:
Kapitel 28 - Confused, sad, angry and don't know what to say
Justin drog ner min tröja, ''Du har kvar sugmärket jag gjorde'', sa han glatt och smekte mitt bröst, jag smällde väck hans hand, ''Respektera en kvinnas kropp och sluta göra sådär''.
Han hade kvar sitt grepp om min tröja och kollade på mig med en konstig blick. ''Vet du vad Axelia?'' sa han och släppte, jag höjde på mitt ögonbryn, vad ville han säga? ''Jag är så trött på att du ska behandla mig som luft, att allt jag gör för dig är förgäves, sluta blanda ihop det förflutna med nu, öppna dina ögon, se den riktiga MIG som lever för IDAG, gör du inte det, så har du aldrig känt mig tillräckligt'' jag gömde mitt ansikte i händerna, ''Vet du varför?'' mumlade jag och kollade upp, jag hade en klump i halsen, det gjorde ont att svälja och mina ögon sved. ''Jag vågar varken släppa in dig eller någon annan tätt in till mitt liv för att jag vill inte bli sviken igen, inte så som du behandlade mig, jag stöttade dig igenom varenda jävla cover du gjorde, jag tog min tid och laddade upp dom till dig, jag försökte skydda dig från allt hat, men tyvär så var jag inte tillräckligt bra-'' jag tog ett djupt andetag, tårarna rann ner för Justins kinder men jag fortsatte att prata ''-du ljög för mig, du behandlade mig som skit, men jag var tyst och sa ingeting för att jag älskade dig din idiot-'' jag tog ett djupt andetag, ''-men nu, nu är du som luft för mig, du kan inte bara komma tillbaka till Stratford och tro att allting är okej, att jag har förlåtit dig, för det har jag inte inte än, det tar tid justin, jag skärde mig för din skull, jag rökte, jag gjorde allt dumt du kan komma på, men den viktigaste saken har jag kvar, min oskuld'' han ögon var röda och svullna, han reste sig upp, slängde på sig sina skor, tog jackan och sprang ut, han smällde hårt igen dörren. Jag kanske behandlar han som skit, men det är inte meningen jag vill bara att han ska förstå hur jag känner.
JUSTIN'S PERSPEKTIV!
Jag hade varit här förut så jag visste vart jag skulle, jag började sakta gå mot stranden medans mina tårar rann ner för kinderna, hon hade rätt jag kunde inte bara komma tillbaka och tro att hon hade förlåtit mig, det går inte. Men hon sa en sak ikväll som fick mitt hjärta att hoppa, hon älskade mig hon gör det fortfarande det vet jag. Men Axelia skulle inte få för sig att erkänna något sånt, hur kunde jag vara så dum och lämna henne? hur kunde jag lämna min lycka? min anledning till varför jag åker runt jorden? jag kan vinna tillbaka henne, men bara som kompis inget annat. Och under den kompis perioden då kommer ändå allting var stelt mellan oss, vi kommer komma ihåg alla dumma och roliga saker vi har gjort tillsammans. Jag stoppade ner händerna i fickorna, juste jag hade hennes telefon! jag plockade snabbt upp den och började försökte öppna din ''Helvete'' väste jag, hon hade lösenord. Jag försökte alla lösenord hon har haft innan, ''Vad kan det vara nu?'' mumlade jag och kliade mig på huvudet, kan det var tiden då jag föddes? jag knappade in ''1256'' jodå det funkade, jag kom in. Det fanns fortfarande hopp om att jag kunde vinna tillbaka henne och om hon inte hade älskat mig eller fortfarande kände något litet så hade hon inte använt tiden då jag föddes som lösenord. Jag gick in på hennes meddelanden och öppnade konversationen med Jessica. Jag satte mig ner på en sten och bläddrade snabbt upp och började läsa. Det stod bara massa om hur man skulle laga en maträtt och massa tjejfrågor, jag hoppade över några meddelanden och fortsatte läsa. ''Jag älskar honom'' hade Axelia skrivit, vem älskade hon? Vad ska jag göra?, vad vill hon att jag ska säga? tankarna hoppade runder i huvudet och jag hade inga svar, men en sak var jag tvungen och få reda på, vem hon älskade.
kommer mer ikväll eller imorgon, stå ut! :)
'KOMMENTERA!
Kommentarer
Trackback
