Published: 2012-05-16 Time: 13:44:08 Filed Under:
Kapitel 21 - You Scared The Shit Out Of Us!
Yrseln började komma och jag saktade ner på farten, jag hade inte tid för den där jävla sjukdomen just nu, jag svängde in på en parkering, mer hann jag inte tänka innan allting blev svart.
AXELIA'S PERSPEKTIV!
Mitt huvud bankade, jag öppnade sakta ögonen och såg mig omkring, mamma kom snabbt in med sin sjukhus rock släpandes efter sig, ''Axelia'' snyftande hon och slappnade av, ''Vad hände, vart är jag?'' stönade jag och la handen på huvudet, ''Justin ringde dig flera gånger men du svarade inte, så han ringde mig och vi vidarbefodrade det till polisen, och dom hittade dig avsimmad i bilen'', Kunde jag tro på att Justin har ringt?, Knappast. ''Axelia'' sa mamma försiktigt och smekte min kind, ''mhm?'' mumlade jag och blundade, ''Vad har hänt mellan dig och justin, när han ringde lät han arg och ledsen, jag frågade honom samma sak och han sa att jag skulle fråga dig, han är orolig för dig gumman'' typiskt mamma att vara så nyfiken, ''Mamma, när kan jag komma ut härifrån?'' muttrade jag och letade efter en klocka, ''Snart, när du har vaknat till'' jag suckade, att ligga här var det värsta jag visste, ''Jessica hon har vaknat!'' ropade mamma och in genom dörren kom en gråtandes Jessica fram till sängen, jag öppnade min famn, ''Din mamma har berättat'' sa hon försiktigt och kollade på mamma, ''MAMMA, hur många har du berätatt det till?!'' skrek jag argt och ställde mig upp, jag höll mig i toaletthandtaget, och försökte lugna ner mig, ''Axelia, sätt dig ner'' sa mamma bestämt och argt, ''Det borde du själv ha gjort för 1½ år sedan, trodde du hade berättat det för dina vänner, och justin, jag skrämde livet ur honom när jag berättade det, så han ställde in sin konsert och släpade sig hit, hans familj står där utanför och väntar'' jag spärrade upp mina ögon. ''Are u kidding with me!?, which fucking year are we in?!'' skrek jag så högt jag kunde. Pappa kom springandes in och innan dörren hann stänga, så jag justin och hans familj stå utanför, dom hade tydligen hört mig, ''Sätt dig ner Axelia'' sa pappa mjukt och kramade mig, jag besvarade kramen och med hans hjälp satte jag mig ner på sängen, ''Axelia, du måste förstå, dom är oroliga för dig'' Jag tog fem djupa andetag, mamma ville verkligen döda mig, helt seriöst, ringa honom för vad?`, jag mår helt utmärkt, hur länge skullen den lögnen snurra runt i huvudet på mig? En lätt knackning på dörren fick oss att kolla upp, ''Kom in!'' ropade mamma och pappa samtidigt, In genom dörren kom Pattie släpandes på Jeremy, Jazzy, Jaxon & Justin, ''Nanna'' skrek Jazzy glatt och sprang emot mig, ''Hej'' sa jag och lyfte upp henne och pussade henne på huvudet, ''Hur är det?'' frågade Pattie mjukt och kramade om mig, Jeremy pussade mig på huvudet och kramade hårt om mig, Jaxon gjorde som Jazzy, skrek mitt namn och sprang emot mig, Justin nickade och mumlade fram ett ''hej'', ''Komigen kära barn, ni kan bättre än så'' sa pappa och puttade fram mig, jag gick försiktigt fram mig till Justin och gav honom en hastig kram, Jag satte mig i sängen med Jaxon och Jazzy i knät, ''I've missed you'' sa Jazzy och pussade mig på kinden , ''Missed you too darling.''
''Okej, vi ska låta dig byta om, vi ville bara komma in och säga hej'' jag log, ''Jag mår bättre, tack!''
''Jazzy, Jaxon, let's go'' sa Justin och kom fram till sängen och öppnade sin famn, Jaxon hoppade på honom, men Jazzy satt kvar i mitt knä, hade inga planer på att gå, Hon gömde sig bakom min rygg, ''Seriously, Jazzy enough!'' Justin började tappa tålamodet, ''Dad, säg till henne'' muttrade han och vände sig om till Jeremy, ''Jazzy, let's go'' sa Pattie och bärde upp en skrikande Jazzy i hennes famn, jag vinkade ett hejdå, alla gick ut förutom Jessica som satt glatt kvar i soffan och hade heller inga planer på att lämna mig ifred, ''Jag ska byta om Jessica'', hon ryckte på axlarna, ''Byt du om, vi har ändå samma kropp & kön så det finns inget du behöver gömma'' skojade hon? jag skakade på huvudet och gick iväg mot skåpet som stod i hörnet längst ner av rummet, jag drog ut mina shorts och linne, kastade snabbt på mig kläderna, tog min Iphone och kollade på mina 25 missade samtal av Justin och minst 30 sms av Ryan, Chaz & Jessica, ''Lugna ner er, ni behöver inte bomba mig med sms och samtal, det hände ingeting'' ''Hände ingeting?!'' skrek jessica och ställde sig upp, ''Du skrämde livet ur oss alla!'', jag himlade med ögonen, säkert Justin som har vidarbefodrat det till dom, ''AXELIA!'' skrek Ryan och Chaz och sprang in genom dörren och hoppade på mig, Jag stod helt stilla, kunde inte röra på mig, ''Det är okej, jag mår utmärkt!'' sa jag glatt, ''Fyfan, vad du är bra på att ljuga, några planer på att bli skådespelare?'' sa Caitlin som hade kommit in efter dom,
''Hej'' sa jag och kramade hårt om henne, ''Justin'' skrek Jessica och vinkade till sig honom, jag gav henne, Jag-Ska-Döda-Dig-blick och hon log retsamt tillbaka, ''Vem var det som berättade det och gjorde allt detta?' frågade jag nyfiket och kollade runt på var och en, fast jag visste svaret, ville jag veta om han skulle erkänna, ''Jag'' sa Justin och harklade sig, jag nickade imponerande på huvudet, ''Imponerande Bieber, hoppas du har lärt dig något under allt detta!'' han höjde på ögonbrynet, ''Hur man ringer en ambulans och oroar folk?, JADÅ jag har lärt mig massor'' sa han glatt och log, alla började skratta, jag gick förbi dom och ut till folket som var utanför, ''Mamma, får jag gå hem nudå?'' hon vände sig om, ''Ja, och ta med dig ungdomarna'' sa hon och pekade på släpet av hundar jag hade bakom mig, jag nickade förstående på huvudet och började gå ut, Justin & Ryan hann snabbt ikapp mig och la sina armar runt axlarna på mig, ''Det där är obekvämt, att gå mellan två jätter'' dom skrattade, jag stämde fejkat in i skratten och gjorde en grimas så dom bara skrattade ännu mer att dom var tvungna och sätta sig på golvet så dom kunde andas, jag fortsatte gå själv, efter ett tag, dök två varelser till, denna gången Jessica och Caitlin, äntligen några normala människor.
MÅSTE STICKA & TÄVLA NU!
WISH ME LUCK & HÅLL TUMMARNA, NÄR JAG ÄR TILLBAKA, så vill jag se massa kommentarer! :D
Kommentarer
Trackback
