Published: 2012-06-10 Time: 11:09:18 Filed Under:

Kapitel 12 - It's a long story

PREVIOUS: Jag la ena filten på marken och Ariana satte sig ner och jag slog mig ner bredvid, hon tog ena filten och la den runtsig sedan la hon sig ner och kollade upp på den bara himlen. Jag la mig ner bredvid henne och hade ansiktet väntmot hennes håll, jag skulle aldrig kunna tröttna på att se på henne. Hon var som en ängel, en ängel som intetillhörde jorden. Vi satt där tysta och bara kollade på varandra, hennes mjuka läppar, hennes glittrande ögon. Jag kan inte få nog av henne. Hennes läppar min största svaghet.

ARIANA'S PERSPEKTIV:

Vi satte oss mot husväggen på balkongen och kollade på hur solen sakta försvann. Han tog tag i min hand och flätade in sina fingrar i mina.

''Berätta något om dig själv som du tror att jag inte vet'', sa han sedan och avbröt tystnaden.
''Hmm.. Vad vill du veta?'' sa jag och la mitt huvud på hans axel.
''Eh, jag vet inte.. Vänta måste tänka'',  sa han och var sedan tyst i nån minut.

''Hur var ditt liv innan du träffade mig ? Alltså med tanke på att jag är typ känd och så , har det förändrats massor på grund av det ?''

Jag tog ett djupt andetag och tänkte efter på vad jag skulle säga.
''Ja... Mitt liv blev bra efter jag träffade dig.''
''Vad menar du med att det blev bra ? Du menar väl bättre ?''
''Nej , jag menar bra...''
''Var inte ditt liv bra innan eller ? Berätta'' , sa han och satte sig närmare mig.

Jag tog ett djupt andetag och började sedan tänka tillbaka på allt som hade hänt innan jag träffade honom.

↓

Det var ett år innan jag träffade Justin i New York, då Liam var min pojkvän och allt gick åt helvete. Vilket svin han var, då jag fick åka in och ut på sjukhuset och ta massa prover. Då när jag inte orkade med mitt liv, alla fosterfamiljerna jag fick bo hos, mamma och Joline var där och stöttade mig.

JUSTINS PERSPEKTIV: 

Hon var tyst och kollade bara ner , hon verkade vara inne i djupa tankar.

''Ariana , vad är det ?''
''Äsh, det är en lång historia..'' sa hon och torkade bort en tår.
''Berätta , vi har all tid i världen på oss. Du kan lita på mig'' , sa jag och kollade på henne med en allvarlig blick så att hon skulle förstå att jag var seriös och verkligen brydde mig.

Hon tog ännu ett djupt andetag och kollade sedan upp på mig.
''Innan jag träffade dig var jag tillsammans med en kille, Liam hette han.. Eller det var nästan ett år innan jag träffade dig på konserten i New York. Vi hade jätte kul men han var lite...''
''Lite vadå...?''
''Ja du vet... Sket i skolan totalt, misshandlade folk , rökte på , och så vidare. En rebell typ. Alla visste vem han var och alla hade sån respekt för honom. Efter ett tag började jag att hålla på med samma saker som honom. Jag sket i skolan, jag var inte där på över en månad och om jag var där så gick jag ändå inte på lektionerna , jag struntade i mamma och pappa och bråkade väldigt mycket med dom. Du vet , kallade dom massa saker och sånt. Jag brukade supa med Liam och hans kompisar jämt och kom sällan hem utan sov oftast borta. Mamma och pappa orkade inte med mig längre så dom skickade mig till en fosterfamilj. Till slut efter några månader fick jag flytta hem igen för att jag börjat sköta mig lite bättre. Jag fick nog av Liam till slut så jag dumpade honom och han blev galen... Han misshandlade mig brutalt och sen bara stack han och sen dess har jag inte hört av honom.''

Jag märkte att det verkligen var svårt för henne att berätta det där. Det måste ha varit en väldigt svår tid för henne...
Hon visade mig ett cigarretbrännmärke hon hade på armen och kollade sedan på mig.
''Gjorde han det...?''
''Ja.''

ARIANAS PERSPEKTIV: 

Jag kollade upp på honom och jag såg att han var nära på att gråta.
''Du frågade om hur mitt liv var innan du kom , där fick du svaret och förlåt om jag förstört din kväll nu Justin... Förlåt.''
''Du har verkligen inte förstört den , det här är en av dom bästa kvällarna i mitt liv. Bara du och jag och det känns bra att du litar på mig och vågar berätta allt det här. Men vad gjorde du åt det ?''
''Jag åkte in och ut på sjukhuset och fick ta massa prover och så vidare. Jag mådde så jävla dåligt under den tiden. Och jag är så glad att jag flyttade hem igen för det var då mamma och Joline fanns där och stöttade mig , dom har räddat mitt liv, seriöst. dom är min hjälte.''

---

Tyckte ni att det var bra att jag drog upp någoting från det förflutna?

eller blev det bara krångligt?

blev det för mycket lr?