PREVIOUS: ''wow, det där var helt...'' viskade han mot mina läppar

 

Jag vaknade av att min mobil ringde, jag sträckte mig trött efter den och gick sedan ut ur rummet, utan att kolla vem det var så tryckte jag på den gröna knappen.

''Hej'' sa jag trött och gnuggade mina ögon, jag tog väck mobilen från örat och kollade vem det var på displayen och suckade högt, sedan pressade jag hårt mobilen intill örat igen

''Vart är du?'' frågade Justin kallt och jag hörde en dörr smällas i bakrunden.

''Kan du..''

''Vart är du?!'' avbröt han argt och utan att se det kunde jag veta att han smällde ihop käkarna.

''Vi måste träffas!'' sa jag surt och suckade.

''Verkligen, vart är du?'' sa han och slappnade av

''Vart ska jag möta dig?'' frågade jag och ignorerade hans fråga.

''Lek inte några lekar med mig Ariana, jag är inte på humör, vart är du?!''

Han höjde rösten och jag ryckte till, jag kunde garanterat säga att han var förbannad eller mer än det. 

''Vart ska vi träffas?!'' jag började tappa tålamodet och kunde slänga luren i ansiktet på honom närsomhelst om han inte vaktade sin tunga.

''VAR FAN ÄR DU ARIANA?!''

''Säg vart vi ska träffas annars lägger jag på!'' hotade jag och ställde mig framför en spegel och studerade mitt trötta ansikte, jag hörde Justin's tunga och snabba andetag från andra sidan telefonen.

''Fine, jag är i ATL, kom hem till mig'' var det sista han sa innan han slängde luren i ansiktet på mig

la han just på telefonsamtalet i ansiktet på MIG?

Och sedan stelnade jag till, sen när var justin i Atlanta? jag kom igårkväll.. och då hade han inte ens kommit till stugan från hon där Chantelle då jag åkte från bora bora.

jag gick tillbaka in i Adams rum och han satt på sängen och gjorde något med sin mobil.

''Vem var det & varför skrek du?''

''Jag ska mörda den killen!'' var allt jag behövde säga så förstod Adam, han suckade och skakade på huvudet och reste sig upp och gick fram till mig. Han la sina händer på mina kinder och kysste mjukt mina läppar. Jag andades ut och slappnade av. Under en kort stund fick han mig att glömma Justin och samtalet jag hade med honom. 

 

Jag hade dragit på mig ett par svarta tighta byxor, en vit långarmad tröja som jag hade lånat av Adam och ett par högklackade skor och började sedan bege mig mot Justin's hus. Jag hade lånat Adam's Audi och inom en kort stund så parkerade jag utanför Justin's hus. Jag stängde av motorn och gick upp för den jättekorta trappan som innehöll 4 trappsteg och plingade sedan på dörren. Justin slängde upp dörren och kollade tomt på mig från topp till tå och flyttade sig sedan åt sidan. Jag tog ett steg in och började ta av mig mina skor sedan gick jag in till köket och satte mig på stolen. Pattie skulle komma hem ikväll från sin spa-resa så hon var inte här. 

''Var har du varit? Du har varken svarat på din mobil och du har inte varit hemma och dina föräldrar är jätteoroliga'' Jag suckade högt, har han inte fattat än att allting är slut mellan oss? att jag inte orkar med hans skit längre?

''Allting är slut mellan oss Justin'' jag spände blicken i honom och spände även mina käkar, han stelnade till.

''Det sa vi inte..'' mumlade han och kollade på hans sammanflätade fingrar.

''Nej, jag sa det'' 

''Ari-''

''Stop, nu är det min tur att prata och du ska bara hålla käften och lyssna för jag har tappat tålamodet, allting är slut mellan oss Justin, det finns inget mig och dig längre. Jag orkar inte med dina lögner du smäller in i mitt huvud, du har lovat mig så mycket men inte gjort ett enda skit'' jag pausade för att torka bort tåren som föll ner för min kind.

''Kommer du ihåg Bora Bora som skulle vara VÅR semester? inte din och Chantelle eller vad hon nu heter, det skulle vara ett minne för livet, jag litade på dig Justin, men du har svikit mig gång på gång!'' skrek jag och ställde mig hastigt upp så att stolen bakom mig välte omkull. En tår rann ner för Justin's kind, han reste sig upp och kom närmare mig, jag la min hand på hans bröstkorg. Justin tog väck min hand och tog bort all avstånd som fanns mellan oss. Jag la en slinga bakom örat och kollade upp på honom medans mina tårar rann ner för kinderna. 

''Snälla gråt inte..'' viskade han och torkade bort mina tårar med hans tumme. Jag smällde väck hans hand och lät hans andra arm vara kvar runt min midja. Jag var helt säker på att jag gjorde rätt, vi behövde en paus. Vi behöver vara ifrån varandra ett tag för att veta om vi verkligen höll ihop eller inte. 

''Vi behöver en paus'' grät jag och la mina armar i kors över bröstet, han suckade tungt och kollade på mig med en sårad blick och backade sedan ett steg.

''Du träffar honom ellerhur? du har fallit för honom, det är därför du vill lämna mig'' Jag rynkade på pannan, vem snackar han om? Vad snackar han om överhuvudtaget, sedan slog det mig. Adam.

''Vem?'' mumlade jag och la huvudet på sned.

''gör inte så'' viskade han och tårar rann ner för båda våra kinder.

''Gör vad?''

''Du tänker lämna mig för Adam, ellerhur? Jag har varit tillsammans med dig i 2 år, trodde inte att du kunde överge mig så lätt, trodde inte att du var så överhuvudtaget'' jag skakade på huvudet, att lämna Justin för Adam var det sista jag tänkte göra.

''Nej, jag lämnar dig för att jag är trött på dina lögner, trött på att du ska vara otrogen mot mig hela tiden, varje gång jag vänder ryggen till så flirtar du redan med en annan tjej, är jag verkligen inte tillräckligt bra för dig? räcker inte jag?!'' det sista skrek jag rakt ut och slog ut med armarna

''Du är det bästa som har hänt mig, jag kan inte tvinga dig att stanna kvar med mig. Jag har sprängt mina chanser och du lovade mig en sista, jag tänker låta dig gå'' sa han samtidigt som han grät och backade baklänges, han vände sig sedan om och gick upp på sitt rum men först knöt han knytnäven och slog allt vad han orkade på väggen. Jag gömde mitt ansikte i händerna och lutade mig mot kylskåpet och halkade ner så jag nu satt på golvet med knäna upp till hakan. Du är det bästa som har hänt mig hans ord ekade i mitt huvud. En del av mig skrek att jag ville ha honom, att jag ska gå upp till honom och slänga mig runt hans hals och be om ursäkt medans den andra delen sa åt mig att jag gjorde alldeles rätt, att jag var fri från det här fängelset, att jag kunde göra vad jag ville. Jag slängde på mig mina skor och sprang ut till bilen och körde mot Adams hus. Jag ryckte upp ytterdörren och sprang förbi Adam's och Christopher's oroliga blickar. Jag slängde mig på Adam's säng och grät mig till sömns, Var det här verkligen vad jag ville?