Vi stod kvar vid fönstret och bara kollade ut, plötsligt ställer sig Ryan bakom mig och lägger sina händer på min midja, precis så som Justin alltid brukade göra.

''Jag känner mig så dum'', sa jag.

''Jag med, men Justin borde aldrig ha skrikit åt dig så som han gjorde.''

''Han har aldrig gjort det förut, aldrig.''

''Han är ganska arg va?''

''Huh, arg? Han är livsfarlig.''

Ryan skrattade till tyst men blev allvarlig igen och la sitt huvud på min axel.

''Varför säger du inte åt mig, Ariana? Varför låter du mig bli ännu mer kär i dig ?''

''Helt ärligt, så undrar jag precis samma sak men jag borde gå nu..'' Sa jag och vände mig om och mötte Ryans blåa ögon.

''Nej gå inte, snälla..'' Sa han tyst och kollade ner men kollade sen upp igen och mötte min blick.

''Tänk om jag inte hade kommit, tänk om han slagit dig igen? Allt skulle ha varit mitt fel.''

''Nej nej, NEJ! Precis så som du sa till mig på sjukhuset, det är inte ditt fel och du får inte ta skulden för detta?''

Nu kollade han mig inte i ögonen längre, utan på mina läppar.

''Men-''

Och åter igen möttes våra läppar och i ögonvrån tyckte jag se någon stå i dörröppningen och jag hade rätt.. Caitlin. Jag släppte Ryan fort och han kollade bara på mig med en orolig blick tills han också vände sig och såg lika ledsen, arg och förvirrad ut.

När vi stod där på Ryans ballkong kändes det som en evighet när Caitlin kom.. 
''Caitlin.. Det är inte som du tror...'' sa jag sedan med en rädd röst. 
Det kändes som om hjärtat skulle hoppa ut eller nåt. Jag var rädd, så fruktansvärt rädd. 
Efter jag hade sagt det vände hon sig bara om och ignorerade oss och sedan hörde man ytterdörren slogs igen på undervåningen.
''Hon är säkert påväg hem till Justin nu Ariana, hon kommer berätta och Justin kommer döda oss..'' sa Ryan efter ett tag och jag kände hur tårarna började rinna.
''Fan, fan fan fan fan fan. JAG HAR GJORT DET IGEN!''
Jag gick in och satte mig på sängen och tog upp mobilen och bläddare bland mina kontakter sedan ringde jag upp Caitlin. 
''M vad är det?'' hörde jag hon svarade.
'' Är du på väg hem till Justin nu?''
''Ja, jag vet att jag är taskig nu.. Men han har rätt att få veta.'' 
''Nej snälla Caitlin , gör det inte! Jag berättar det själv och jag förtjänar att få straffet denna gång. ''
''Jag tror knappast han kommer slå dig men okej jag vänder om och kör hem igen.''
''Tack, jag åker hem till honom direkt'', sa jag och la på. 

''Ska du åka nu..?'' hörde jag Ryan säga i bakgrunden. 
''Jag är illa tvungen, jag måste säga sanningen till Justin.''
Jag gick fram till Ryan och kramade honom. 
''Tack för att du iallafall finns för mig.''
''Det är nog jag som ska säga tack Ariana!''
Jag gick ner och tog på mig skorna och sedan gick ut i bilen och körde iväg mot Justins hus.
När jag satt i bilen hade jag en klump i magen och funderade på vad jag skulle säga..

Jag vet att jag gjort fel.. Nej, sa jag och sedan avbröt mig själv. Jag har gjort mycket misstag , jag vet. Det känns som om jag har sårat dig för mycket Justin.. Men jag måste välja mellan dig och Ryan nu.. Så får det bli, sa jag sedan till mig själv när jag körde upp på Justins uppfart och tog ett djupt andetag.
Jag gick in och upp till hans rum och där låg han... på sängen och sov. Jag såg att han hade gråtit för hans kinder var illröda så han somnade antagligen utav utmattning. 
Jag stod där och funderade på vad jag skulla göra och sedan gick jag till hans skrivbord och rotade lite och tillslut hittade jag ett litet papper och en penna. 
När jag hade skrivit lappen la jag den på det lilla bordet bredvid bredvid sängen och sedan gick jag ut och stände dörren om honom, så han fick sova ut.

JUSTINS PERSPEKTIV:

Jag vaknade av jag hörde dörren stängas igen och vaknade upp med ett ryck. 
Jag gick upp och kollade ut genom fönstret , och då såg jag henne. Mitt livs kärlek, Ariana. 
Hon satt i bilen med huvudet mot ratten och tillslut satte hon sig upp och startade bilen. Hon hade gråtit, det såg jag för att hon var alldeles svart under ögonen. Hon körde ut från uppfarten och sedan var hon borta.
Jag gick mot sängen för att ringa henne då jag såg något ligga på nattduksbordet. Jag gick fram och då såg jag. 
Det var en lapp där det stod "Föråt Justin, jag älskar dig♥" och sedan var det ett halsband, det halsbandet jag gav henne..