Published: 2012-08-29 Time: 06:56:00 Filed Under: Slam my way to romance

Kapitel 22 - You have made me what I am and I'm yours

PREVIOUS: ''Vi tar det sen Andrew'' sa jag och kom på att jag hade stött ihop med honom hemma hos Kelsey. Då dom hade ljugit ihop min livshistoria. Han nickade på huvudet och spände käkarna.
''Bäst för dig att du berättar sanningen då, det är min syster som ligger där inne inte din och jag förtjänar att veta sanningen'' sa han och reste sig upp och gick bort till Haley och sin mamma. 
 
Jag började vanka av och an och mitt tålamod rann ut som sand, jag kunde inte tro att min Kelsey var inne i det rummet och var mellan liv och död. Det gjorde ont att veta att det kanske var den sista gången jag någonsin fick se henne. Jag vet att hon inte kommer förlåta mig efter detta och jag kommer lämna henne om hon ber mig om det. 
''Justin?'' sa Melanie och jag vände mig om och gick fram till henne
''Ja?'' sa jag försiktigt och knöt knytnävarna och spände mina käkar.
''Hon har inte vaknat än men hon rör på handen'' sa hennes mamma lyckligt och en tår rann ner för hennes kind, jag drog in henne i en kram och log stort. Det var ett tecken på att hon skulle klara detta, Kelsey var stark. Jag släppte henne och gick bort till killarna med ett leende lekandes på läpparna.
''Gissa vad?'' frågade jag och log, Quinn och Damon tittade förvirrat på mig.
''Har hon vaknat?'' frågade Bruce och mina mungipor sjönk. Jag skakade på huvudet och tittade ner på mina fötter. 
''Vad är det då?'' sa Quinn och slog mig skämtsamt på armen för att pigga upp mig.
''Tänkte bara berätta att hon inte har vaknat än men rör lite på sig'' sa jag och kollade upp på dom, alla tre stod och log stort som fån. 
''Det är ju skit bra!'' sa Quinn glatt och la armarna runt mig, snart stod vi som innan, alla armarna runt varandra. 
''Men vill du berätta nu vad som har hänt för oss?'' frågade Bruce och satte sig ner på stolen, jag nickade och satte mig ner bredvid honom, en tystnad uppstod och killarna väntade på att jag skulle börja.
''Jag gick ju upp för att se till Loana?'' började jag och killarna nickade instämande.
''Jag gick upp dit och snackade med henne, Kelsey stod nog bakom dörren och hörde allt och sen när typ Loana och jag var nära på att kyssas så flög dörren upp och Kelsey såg det sen sprang hon ner och resten vet ni'' Killarna suckade högt och lutade sig bak i stolarna.
''Så det var de som egentligen hände?'' frågade en röst bakom mig och jag vände mig snabbt om och mötte Andrew's blick. Jag nickade och vände mig sedan sakta om, redo at höra alla förolämpningar. 
''Vet du vad som händer ifall mina föräldrar får reda på vem du egentligen är?'' frågade Andrew och jag nickade en gång till, det visste jag mycket väl. Blev inte hon slagen för sitt misstag för att hon är tillsammans med en kriminell så blev jag det. Så en av oss skulle bli skadad pågrund av det här. Jag gömde ansiktet i händerna.
''Är det nu du inser min systers värde?''
''Andrew..'' mumlade Damon och spände käkarna.
''Nej låt han, han har all rätt till att säga vad han vill, det är mitt fel'' 
''Justin gör mig en tjänst och lämna sjukhuset bara gå härifrån, min syster har redan skadats tillräckligt pågrund av dig och jag tänker inte låta dig var nära henne förrens hon säger att hon vill träffa dig om hon nu vaknar'' sa Andrew och reste sig upp, jag nickade för tredje gången och reste mig upp. Han har all rätt till att göra sådär och allt han sa var sant. Jag har redan sårat Kelsey för mycket. Jag började gå mot Melanie och Haley för att säga hejdå. Jag kom fram till dom och avbröt deras samtal.
''Störde jag?'' frågade jag och kollade ner på dom, båda skakade på huvudet och gav mig ett svagt leende. 
''Jag måste åka hem nu, jag har jobb att göra..'' ljög jag och Melanie reste sig upp.
''Tack för allt Justin!'' sa hon och log stort mot mig och omfamnade mig sedan. Jag släppte henna och kramade om Haley.
''Smsa om ni får mer information om Kels'' viskade jag i hennes öra och pussade henne på kinden. Hon nickade och log. Jag vinkade ett hejdå till Joseph och började gå ut ur sjukhuset med killarna bredvid mig. 
''Vad sägs om att hyra en spion Bieber?'' frågade Damon och log stort, jag höjde på ena ögonbrynet och kollade mig förvirrat om och mötte en killes blick som höjde handen i en hälsning mot Damon. Damon vinkade tillbaka och hoppade in i den ena bilen.
''Vi åker som innan!'' ropade Bruce och hoppade in i den andra bilen med Quinn efter sig. Jag satte mig i framsätet och sparkade igång bilens motor som fräste till.
''What are you up to bro?'' frågade jag och drog till mig Damon's uppmärksamhet.
''Watch and learn Bieberboy, watch and learn'' 
 
5 TIMMAR SENARE:
 
''Jag går upp til mitt rum'' sa jag och reste mig upp, jag gav Loana en sårad blick innan jag gick upp till mitt rum och slängde mig på sängen och började tänka på allt som snart skulle hända. Jag skulle kanske aldrig kunna kalla Kelsey för min längre eller kanske inte ens få se henne. Andrew skulle snart säkert berätta för hennes föräldrar vem jag egentligen är. Jag suckade högt och reste mig upp och gick fram till min ''walk-in'' closet. Jag tog fram min urgamla gittar och drog på alla strängarna, den lät hemsk men om jag bara stämde den så skulle det nog gå och spela på den. Jag låste in mig i gaderoben och satt mig ner på det enorma golvet som fanns härinne. Snart var jag igång med att stämma den samtidigt som jag tänkte på vad jag skulle sjunga.
''Lady, I'm you knight in shining armor and I love you' började jag och drog alla strängarna med plektrummet jag hade mellan pekfingret och tummen.
''You have made me what I am and I am yours,
my love there's so many ways I want to say I love you.
Let me hold you in my arms forevermore.
 
 
You have gone and made me such a fool,
I'm so lost in your love, And oh we belong together,
won't you believe in my song?
 
Lady, for so many years I thought I'd never find you,
You have come into my life and made me whole.
Forever, let me wake to see you each and every morning,
Let me hear you whisper softly in my ear
 
In my eyes I see no one else but you,
There's no other love like our love,
And yes, oh yes, I'll always want you near me
I've waited for you for so long
 
Lady, your love is the only love I need
And beside me is where I want you to be
'Cause my love, there's something I want you to know
You're the love of my life, you're my lady.. '' sjöng jag och en tår föll ner för min kind. Denna låten var så gammal men ändå så sann, det var verkligen såhär jag kände för Kelsey.

Ni saknade säkert den goda Justin som höll i en gittar & sjöng?
- Så jag bestämde mig för at göra ett kapitel där han sjöng, men få inte upp hoppet, han kommer inte bli kändis och få massa fans ;)
 
Den låten Justin sjöng är otroligt gammal, mer än 10 år kanske? men jag kände för att slänga in den i detta kapitlet för att beskriva Justin's känslor, mhihi :$
 
Är det normalt att vilja ha en vampyr tillsammans med Justin i nästa novell? 
- Helt weird hur jag har börjat tänka på det, måste nog sluta läsa böcker.. 
 
Kommentera.

Kommentarer
Avsändare: aida

mermermer!!

2012-08-29 @ 07:09:59 -



Avsändare: Nathalie Bieber

Jag tycker Kelsey och Justin ska sätta sig och prata med varandra o så !

Jättebra kapitel!

2012-08-29 @ 07:45:51 - URL: http://nattasofsweden.wordpress.com



Avsändare: :)

MEEEEEEERAAAAAA!!!

2012-08-29 @ 07:46:38 -



Avsändare: Cindy

Braa meeer!:D<3

2012-08-29 @ 12:49:31 -



Avsändare: Emelie

Jätte bra! <3

2012-08-29 @ 15:01:15 - URL: http://bieberrstrorys.blogg.se



Avsändare: Annish

Hahaha drömde om det inatt! X)
Men nä det är inte så dumt ;)

2012-08-29 @ 15:58:52 -



Avsändare: Natalie

Jätte bra som vanligt !!! ❤

2012-08-29 @ 19:05:05 -



Avsändare: Anonym

snälla mer ikväll ♥

2012-08-29 @ 19:36:14 -



Avsändare: Hanna

Hej jag vill läsa kap 1 den här novellen jag hittar inte kap 1 snälla kan du lägga upp det t mig

2012-08-30 @ 20:14:40 -



Avsändare: Hanna

Kan du hämta kapitel 1-5 till mig snälla jag hittar inte

2012-08-30 @ 21:35:58 -



Avsändare: Linnéa

vad heter låten? :)

2013-06-30 @ 22:26:21 -



Namn:

Din mail: (syns bara för mig)

Din bloggadress:

Kommentera här:

Kommer du igen?



Trackback