PREVIOUS: ''Varför inte?'' mitt underbara förhör var igång igen och det var nu jag och Justin skulle får våra utbrott.
''Kelsey förhelvete snälla sluta'' bad han men jag skakade nöjt på huvudet.
''Jag ska inte sluta förrens du berättar''
''Vem fan är du? Du är varken min flickvän eller något så du har ingen rätt till att fråga!''
''Fine, håll dig borta från mig''

Vi körde runt den sista svängen och snart såg man Haley's vita hus, jag knäppte upp bältet.
''Är du säker på att du inte vill åka till mig? jag åker imorgon kväll''
jag är säker på att jag inte ville åka till honom, efter allt det här så var Justin den sista personen jag ville se.
''Jag är mer än säker'' sa jag och öppnade bildörren, jag gjorde det Justin hatade mest av allt, smällde hårt igen bildörren. Utan att kolla efter ifall jag kom hem i säkerhet så körde han bara iväg. Jag suckade högt och gick in genom ytterdörrarna. Jag sparkade av mig skorna och gick in till köket där Eva stod och lagade mat.
''du ville prata med mig?'' sa jag och hon vände sig om och satte sig på köksstolen.
''Sätt dig ner Kelsey''
jag satte mig ner mittemot henne och hon tog mina händer i sina.
''Känner du killen tillräckligt bra för att umgås med honom? Vet du vad han är kapabel till?''
´Hon visste antagligen jättemycket om honom och det skulle inte kännas bra om jag ljög rakt upp i ansiktet på henne. Jag harklade mig och mumlade fram ett 'ja'.
''Då vet du nog att han är kriminell''
Ännu en gång nickade jag, fanns ingeting annat att säga.
''Vad tycker dina föräldrar om det?'' frågade hon
''Dom vet inte att han är.... kriminell''
Jag kollade ner på mina flätade fingrar och tog ett djupt andetag.
''Jag tänker inte lägga mig i, men var försiktig, har han tvingat dig till något?''
''Nej, ni bedömmer honom utan att veta varför han gör så och vad han har gått igenom''
''Du har rätt, vi borde ge honom en chans''
''Har jag?''
Hon nickade och jag reste mig upp och gav henne en hård kram, Eva var precis som min mamma. Det verkade som om hon var den enda som förstod mig.

NÄSTA DAG:

Min mobil plingade till, jag sprang ut från badrummet och slängde mig på sängen och tog mobilen som låg under kudden. Justins namn stod på displayen.

Är du säker på att du inte vill träffa mig innan jag åker? Vem vet det kanske blir den sista..

För att vara ärlig så gjorde det ont att läsa det, en del av mig ville tro på att det bara var en ursäkt medans den andra delen visste att det var sant. Det kunde vara den sista gången jag träffade honom och jag ville inte att det skulle vara såhär då. Men han skulle veta att jag inte var vem som helst, att han inte bara kunde leka med mig och sen kalla mig massa saker.

Ja, jag är säker.

JUSTIN'S PERSPEKTIV:

Jag stelnade till när jag läste hennes senaste sms, trodde faktiskt inte att hon hatade mig så mycket. Men varför förvånar det mig? jag har behandlat henne som skit, vad hade jag förväntat mig, att hon ska komma springandes? Jag gick nerför trappan och in till vardagsrummet där grabbarna som planerade det sista.
''Vi slår till när vi känner oss hotade inte annars Justin''
Jag nickade och satte mig ner bredvid Bruce, tanken på att Kelsey inte ville träffa mig gjorde mig gråtfärdig.
''Jag är redo'' sa jag och bet ihop käkarna, läget mellan mig och Damon var inte alls bra. Efter att han hade lämnat Kelsey hade jag gett honom en blåtira och gett honom ett par sparkar i magen.
''Ni två får ta era problem senare'' sa Bruce och kollade på mig och Damon.
''Sålänge han håller sig borta från min tjej så finns det inga problem''
''Jag rörde inte ens henne, hon ville att jag skulle köra henne till Haley!''
''Fattar du inte? jag gillar henne!''
''Du behandlar henne som skit!''
Vi båda stod upp ansikte mot ansikte och skrek på varandra.
''Lägg dig inte i hur jag behandlar henne!''
''Det är väl självklart jag ska lägga mig i, tror du inte hon berättar för mig?''
''Varför skulle hon göra det?'' sa jag och slog ut med armarna.
Han tog fram sin Iphone och knappade lite med den innan han vände den mot mig jag läste smsen. Att se hennes sms med Damon om hur hon kände gjorde mig illamående, det var inte såna vanliga sms om att hon måde helt okej utan det var mer 'det känns som om han drar ut mitt hjärta från kroppen'.
''Vi åker nu'' sa jag och började gå mot ytterdörren. En klapp på axeln fick mig att vända mig om och jag möttes av Quinns leende.
''Det kommer gå bra'' sa han och la sina arm runt mina axlar. Jag hoppade in i baksätet i den lilla bussen och när vi alla hade satt oss så började vi köra mot mötesplatsen.

Jag kan inte beskriva fighten, blir den inte bra så får ni lägga skulden på Nolan! :p