''Cosette kom hit, nu'' morrar jag med sammanbitna tänder, hon reser sig upp och kommer fram till mig. 
Jag tar ett hårt grepp om hennes arm och släpar in henne på mitt rum. 

''Vad i helvete gör han här?'' väser jag och slänger med armen mot människorna där nere.

''Personen som du kallar han har faktiskt ett namn..''

''Cosette!'' morrar jag surt. Min bröstkorgs höjs och sänks tungt och mina andetag blir snabbare.
''Vad gör han här?'' 
''Han ska festa med oss!'' utbrister hon och slår ut med armarna ''Det är ganska uppenbart ifall han är här'' 
''Cosette, du skulle göra slut med honom inte gå ut på djupare vatten!'' 
''Det är slut med honom, vi ska festa. Bara som vänner!'' försäkrar hon mig, jag suckar högt. 
Innan jag hinner yttra ett ord börjar min mobil ringa. Scooter's namn lyser upp skärmen och jag suckar ännu en gång. Great, nu kommer jag säkert få massa klagomål att jag och Cosette inte gör något bra jobb.

''Ja?'' säger jag trött och sätter mig ner på min säng. Cosette sätter sig på soffan som är mittemot och lägger ena benet över det andra samt huvudet på sned. 

''Har du sett tidningarna Justin?'' morrar Scooter och jag rynkar pannan.

''Ehh nej, borde jag?''

''Ja, nu omedelbart!'' Han lägger luren på i ansiktet på mig, knappt några sekunder senare plingar min mobil till. Scooter har skickat ett sms med länk i. Jag klickar upp länken och det första jag ser är Shaggy och Cosette på första sidan. Jag tittar chockat på henne och orden fastnar i min hals. Så hon träffade Shaggy utan att jag visste om det och dessutom satt i hans knä och betedde sig som ett par. Jag känner hur det bränner bakom mina ögonlock. Jag blundar och tar ett djupt andetag, greppet om min mobil hårdnar och det svartnar för mina ögon för någon sekund.

''Justin?'' ropar Cosette oroligt och skakar försiktigt mina axlar. Jag reser mig ilsket upp och trycker upp henne mot väggen.

''Vad i helvete håller du på med?!'' väser jag argt och trycker - om möjligt - henne längre upp mot väggen.

''Vad snackar du om Justin?'' frågar hon skräckslaget och försöker putta bort mig.

''Varför kan du aldrig bara hålla dig till mig, varför ska du gå runt och hora dig?''
Jag hade ingen respekt kvar, varför kunde det inte bara vara jag? Jag var okej med att hon träffade andra killar men det finns en gräns vart vänskap och kärlek går och det här såg deffinitivt ut som mer än bara vänner.

Om hon inte är lycklig med mig så varför vara otrogen, varför inte bara fucking lämna mig istället för att ställa till med massa drama? Jag har försökt göra allt för att få detta fungera, vart gick det snett? Tårar rinner oavbrutet ner för hennes kinder och jag släpper henne omedelbart.

''Du stannar hemma ikväll och resten av dessa dagarna, det räcker med drama'' säger jag kallt och lämnar rummet, lämnar henne bakom mig. Jag går snabbt ner för trappan.

''Du!'' säger jag och pekar på Shaggy.

''Lämna huset omedelbart, för ditt eget bästa!'' 

''Justin lugna dig!'' säger Drake och reser sig upp, han kommer fram till min och lägger sina händer på mina axlar. Jag puttar väck honom och går fram till Shaggy, jag tar ett hårt grepp om hans skjorta och drar upp honom så han är jämhöjd med mig. 

''Sista gången jag varnar dig, du håller dig borta från min flickvän. Förstått?!'' väser jag och trycker hårt upp honom mot väggen. Ett skrik lämnar Eponine's läppar och jag gör inte någon ansats på att släppa honom.

''Justin lugna dig!'' Ropar Usher och försöker komma mellan oss. 

''Lämna huset nu Shaggy!'' ropar Jaden och puttar mig från honom, Shaggy rättar till sin skjorta och hans blick vilar på något eller någon bakom mig. Jag kollar bak och ser Cosette ståendes på trappan. 

Shaggy's blick vandrar mellan mig och Cosette. Efter några minuter stannar den på Cosette, han ger henne ett sympatiskt leende innan han vänder oss ryggen och går raskt ut. Jag följer honom med blicken och när dörren stängs bakom honom pustar jag ut. 

''Åk ni på festen, jag och Cosette stannar här'' säger jag och vänder mig om mot henne. 

Cosette möter inte min blick utan hon springer snabbt upp för trappan och försvinner in på mitt rum.

''Har det hänt något bro?'' frågar Jaden oroligt.

''Nej det är okej, gå ni'' säger jag och försöker få ut dem ur huset så jag kan reda upp allt det här skitet med Cosette. Jag står inte ut med tanken på att hon är sur på mig ändå vet jag att jag själv skapade det till mig. 
Hon är någon jag kan kalla min andra halva. De reser sig upp och en efter en försvinner det ut från huset.

''Ta hand om henne Justin, du kommer ångra dig ifall du förlorar henne'' säger Eponine som är sist ut. 
Hon ger mig ett snett varmt leende och stänger dörren bakom sig. Jag suckar högt och börjar bege mig mot mitt rum där jag vet Cosette befinner sig. 

 

 

Spegelbilden framför mig tillät mig bevittna ringarna under mina ögon, dessa senaste dagarna har jag inte fått någon sömn. Då jag har somnat har jag vaknat flera gånger under en natt för att jag har varit orolig. 
Mitt liv känns meningslöst, killen jag gillar tror jag är otrogen mot honom och vi är på gränsen till att falla.

Min bästavän som är min pojkväns kusin snackar knappt med mig för hon tror jag vill spendera varenda sekund av varje timme med Justin och min kusin Heather har jag knappt hört av.

Mitt liv håller på rasa samman, varje gång jag har byggt upp mitt liv har någon alltid påmint mig varför jag aldrig kan få det livet jag har drömt om. Jag är en svår person att leva med, jag är inte van vid uppmärksamheten jag får. Jag är inte van vid kärleken Justin och Usher visar mig. Jag är inte van vid att leva detta livet.

Det här funkar inte, om knappt en två månader går kontraktet mellan mig och Justin ut.

Visst vi har kommit längre upp på listorna i media men i vår verklighet står vi antingen på samma bricka eller så faller vi längre och längre ifrån varandra. Jag reser mig upp ur sängen och går ut till balkongen.

Den svala luften slår mot mig och jag tar ett djupt friskt andetag. 
Det här måste få ett slut, jag och Justin funkar inte så här. Vi är inte menade för varandra, vi bråkar hela tiden och kommer knappt överrens. Det är inte ett sånt här förhållande jag vill ha, jag vill inte förlora Justin men vi kan inte fortsätta så här. Det finns ingen mening med detta längre, vi har försökt så mycket men ingenting fungerar. Han har aldrig riktigt varit min för att förlora men vi kan inte vara något mer än vänner, det är något både jag och han har insett men ändå har vi kämpat för att vi gillar varandra, för att det finns kärlek mellan oss men varken jag eller honom vill egentligen ha detta förhållandet. Halva hans hjärta tillhör fortfarande Selena och det är med henne han borde va för dem - till skillnad från oss - är menade för varandra. Hon är lyckligare i hans närhet än vad jag någonsin kommer bli. Jag är bipolär, jag är svår att vara med men står dem inte ut med mig när jag är som värst så förtjänar dem inte mig när jag är som bäst. Men Justin, Justin förtjänar någon mycket bättre än jag och jag vet att han vet om det men ändå väljer han att stanna med mig. Justin förtjänar mitt liv, för ingen har någonsin stått ut med mig lika mycket som honom. Han har fått ta mitt skit, jag har sårat honom gång på gång men ändå känner jag mig inte bekväm med honom. Han är för perfekt för mig, han är för perfekt för att vara människa överhuvudtaget. En tår rinner ner för min kind, och jag sätter mig på den vita stolen som finns här ute. Dörren till sovrummet öppnas och stängs och jag behöver inte kolla bak för att se att det är Justin som står där.

''Cosette'' säger han försiktigt och lägger sin hand på min axel. Jag kollar upp på honom med rödsprängda ögon och ser att han också har gråtit, hur lång tid har det gått? En timme? Två? 

''Vi funkar inte Justin, vi har försökt så mycket att hålla ihop men det funkar inte. Vi bråkar så himla mycket och det enda som håller kvar oss i detta är kontraktet och känslorna vi känner för varandra. Men egentligen vill varken jag eller du vara kvar här. Jag vet att du fortfarande älskar Selena och jag vill att du ska vara lycklig, du är lycklig med henne. Så vad som än har hänt mellan er så borde du glömma det och fortsätta om på nytt med henne, ni är menade för varandra men jag och du funkar aldrig. Jag ser ingen framtid med oss så åk tillbaka till henne innan det är försent, du förtjänar så mycket bättre än mig. Riv kontraktet som är mellan oss och åk tillbaka, hon är en fin tjej och du förtjänar det bästa för allt du har gjort mot mig. Jag kan aldrig tacka dig nog men Justin, det är över'' säger jag medans tårarna för fullt rinner ner för mina kinder.

Jag böjer mig fram och återförenar våra läppar i en sista kyss.

''Låt mig åtminstone boka en biljett hem till dig''

''Det är inte mig du ska tänka på Justin, seså åk tillbaka till henne. Det är din tur att vara lycklig'' 

Vi båda reser oss upp och han slänger omedelbart sina armar runt min kropp och drar mig hårt intill sig.

''Jag kan aldrig förklara hur tacksam jag är nog, Cosette jag älskar dig''

''Jag älskar dig också Justin, åk tillbaka till Selena nu'' skrattar jag mellan tårarna och puttar bort honom, han ger mig ett stort leende och vänder mig ryggen och springer ut från rummet, ut från huset. 
Ensam står jag kvar mitt på balkongen, aldrig har jag känt mig så här fri. Aldrig har jag känt en så här lättnad. 
En börda som vilade tungt på mina axlar har istället bytts ut mot frihet, jag är fri, han är fri, vi båda är fria. 
Men vad som än händer så vet jag att jag aldrig kommer hitta en bättre kille en Justin och just därför älskar jag honom.

Justin och Selena har funnit tillbaka till varandra, Cosette har aldrig känt sig mer levande än nu. 
hon har återgått tillbaka till sitt plugg och söker nu in på högskolan Harvard. Hon vet vad hon vill bli och hennes betyg sitter inte alls dåligt. Justin har turnerat runt världen och är nu inne på sin sista månad innan han sätter sig till ro. Cosette har då och då snackat med Justin och åkt runt med honom över hela världen. Scooter förstod dem, han förstod att kontraktet mellan Justin och Cosette var dumt. Det var på tvingat och ingen av dem fick nytta utav det. Scooter tillät Justin att riva kontraktet och berätta för världen att det var över mellan honom och Cosette. Usher kom Cosette närmare och nu handlar Cosette's liv bara om musiken.

Hennes nära och kära fick veta att hennes relation med Justin var på tvingat, att ingen av dem faktiskt gillade varandra. Det var något dem trodde. Usher förstod henne bättre än någon annan och med hjälp av honom åkte hon längre upp på listorna. Hennes album som nu pågick handlade om hennes liv, hennes relation med Justin, hennes mammas död, giftermålet mellan Ushers mamma och hennes pappa. Något som chockade Cosette och resten av världen jättemycket var mötet Selena hade med Cosette. Selena berättade om uppbrottet mellan henne och Justin innan Cosette kom mellan. Det var ingen awkward situation utan de snackade som om de har känt varandra hela livet. Eponine och Cosette fick tillbaka sin relation och det är bättre vänner än förr.
Cosette och hennes pappar har alltmer umgåtts och hon hjälper ibland till på Dolce & Gabbana företaget.
Alla gick skilda vägar men dem gick inte som fiender, utan vänner som har lärt sig av varandras misstag. 

 

---

Well jag visste heller inte att det var sista kapitlet förrens jag hade skrivit klart det men jag kände att jag inte alls ville fortsätta skriva på denna novellen. Jag vet inte hur man skriver om kändis Justin längre för allt jag har tänkt på är bad boy Justin.. Men jag hoppas ni gillar kapitlet & även mitt val över hur jag ville att novellen skulle sluta. Ni är säkert förvånade över att novellen tidigt är avslutad men hoppas ni förstår mig!

För att börja på SMWTR så behöver jag en ny design, hehehehe.. 
Någon som har lust att hjälpa mig? :'D

PREVIOUS: ''Hej!'' säger jag någorlunda glatt.

Hela vägen tänkte jag på negativa tankar, tänk om det har hänt Justin något? Tänk om killarna har gjort sig illa och behövt åka in till sjukhus? Jag kör upp på uppfarten och springer in till huset utan att bry mig om att låsa bilen.

''Chaz, Ryan!'' ropar jag och kollar mig förvirrat runt, killarna kommer en efter en ner för trapporna och brister ut i skratt.

''Allt detta var ett skämt alltså?'' frågar jag surt och lägger händerna på höfterna. 

''Ja!'' skrattar Ryan och Chaz viker sig dubbelt, jag kollar stenkallt på Justin som försöker hålla sig från skratt. 
''Fan ta er!'' ropar jag surt och går ut från huset igen, jag går lugnt till bilen och bestämmer mig för att köra tillbaka till Shaggy men först ringa honom.

''Hej Shaggy, är du kvar där?'' frågar jag och svänger just runt en hörna.

''Ah, hurså?''

''Jag kommer om fem!'' 
Där. Just precis där avslutades samtalet, vårt snack är inte längre mjukt och roligt som förr nu är det mest kallt. 
Jag suckar högt för mig själv och rundar rundellen innan jag svänger av till höger, in till Starbucks parkering. 
Dörren smälls hårt efter mig och med raska steg går jag in genom ingången och fram till Shaggy som sitter kvar på samma ställe.

''Hänt något?'' frågar Shaggy oroligt och ställer sig upp när jag kommer.

''Och han som ska föreställa min pojkvän..'' mumlar jag lågt knappt hörbart för någon levande varelse. 

''Cosette?''
''De fick mig tro att något allvarligt har hänt och när jag kommer hem är allt ett enda stort fucking skämt!'' utbrister jag och känner hur nära tårarna jag är. Klumpen i min hals gör det svårt för mig att prata. 
Min mobil plingar till, jag kollar snabbt på skärmen och ser Justin's namn lysa upp.

 

baby? 

Bara så, ett enda ord. Vad tror han att jag ska göra? Springa tillbaka för att han skrev ett enda ord till mig?
Tänk om något allvarligt faktiskt händer och Chaz eller Ryan ringer, då är det inte en chans att jag kommer tro på dem. Man skojar inte om något allvarligt som detta. 
''Hur menar du?'' undrar Shaggy och flätar sina fingrar mot mina. 
''Innan när jag satt här med dig så skickade Chaz ett sms att jag ska hem omedelbart, och jag trodde att något allvarligt hände Justin eller någon av dem men när jag kommer fram så är allt ett enda stort skämt!'' förklarar jag och en tår rinner ner för min kind. Shaggy böjer sig över bordet och torkar bort min tår med tummen. 

''Schh, det är okej Cosette. Det är okej'' 
Han drar upp mig från stolen och slänger istället ner mig i hans knä. Hans starka armar vilar runt min lilla kropp och jag lutar mitt huvud mot hans axel. Jag vet att det här är fel, fel mot både honom och mig. 
Men jag behöver tröst just nu och Shaggy har ingenting emot att låta mig gråta mot hans axel. 
Min mobil ringer ett flertal gånger men jag har inte styrkan i kroppen att sträcka mig över bordet och ta den.

''Ska du inte svara Cosette?'' 
Jag skakar på huvudet och blundar, blundar hårt och hoppas att allt detta är en dröm.

Att jag snart vaknar upp i Justin's säng samt armar. Sluta Cosette, du är hos Shaggy nu, sluta. 

''Vi åker hem till mig'' säger han och reser sig upp, han låter mig inte gå på mina egna ben utan bär upp mig i sin famn. Shaggy böjer sig ner så jag kan ta min väska samt mobil. 

''Tack'' mumlar jag och lutar återigen mitt huvud mot hans axel. Jag gömmer ansiktet i hans halsgrop och så fort vi kommer ut ur Starbucks hoppar papparazzi's fram, dem jag inte la märke till innan. 
Vi har två olika bilar och ingen av oss behöver yttra något för att veta att vi åker i våra egna bilar.

''Hur mycket jag än hatar att lämna dig så här så måste jag men vi ses snart prinsessa'' säger han och kysser mig mjukt på pannan. Jag ger honom ett framtvingat leende och hoppar trött in i framsätet. 
Jag lutar huvudet mot nackstödet och vilar mitt huvud en stund innan jag tvingas tillbaka till verkligheten. 

Bilens motor ger mig ett fräsande ljud innan jag kör ut från huset. Shaggy vinkar åt mig från sin bil och ropar åt mig att jag ska köra efter.

Hela vägen hem till Shaggy frågar jag mig själv om jag gjorde något fel. Inte är det väl fel om man blir sur över en sån här sak?, föreställ dig detta: Du får ett sms av din pojkväns kompis som säger att du omedelbart ska komma hem, du blir orolig och börjar omedelbart tänka på alla de negativa sakerna som kan ha hänt. När du väl kommer hem inser du att allt var ett enda stort skämt. Hur hade du känt dig?. 

I det här läget vet jag inte hur jag ska känna mig. Är det fel att jag bryr mig om Justin? Eller om Chaz och Ryan överhuvudtaget? Jag är - precis som dem - en människa, jag har känslor. Jag överreagerar ibland, jag kan bli sur, jag kan börja bråka med någon men jag gör allt det där för att jag bryr mig. 
Hade jag gjort ett sånt här skämt på Justin så hade han reagerat värre än mig, han hade precis känt sig som jag gör just nu om inte värre.

 

''Jag är så trött!'' säger jag så fort vi har kommit in genom dörren, jag slänger mig på soffan på hans rum och blundar. Min mobil vibrerar och Twitters symbol tecken kommer upp.

 

Jag hade totalt glömt bort att när Justin tweetar så kommer det upp hos mig. Jag har aktiverat notiser. 
Vad menar han med den tweeten? Bör jag känna mig träffad? 

''Vill du ha något att äta Cosette?'' frågar Shaggy och lutar sig mot dörröppningen.

''En macka tack!'' säger jag någorlunda glatt.

''Ayay ma'am!'' 
Jag brister ut i skratt så tårarna sprutar och blir ännu en gång störd av min mobil som börjar ringa. 

Min blick vandrar över skärmen och Heathers namn lyser upp.

''Hej'' säger jag försiktigt. Röster i bakrunden hörs och sen blir det alldeles tyst.

''Hallå?'' 

''Åh hej Cosette!'' säger hon glatt och det hörs som om en dörr stängs bakom henne. 

''hej'' säger jag igen och rynkar pannan.

''Vi ska festa, hänger du på?''

''Vilka är 'vi''?

''Justin, Usher, Drake, Jaden, Eponine, Jag och du''

''Och Shaggy!'' säger jag och spricker upp i ett leende.

''Alright, är ni på?''

''ah!'' 

 

Jag lägger på samtalet och reser mig upp, mina fötter beger sig mot köket där Shaggy står shirtless och försöker göra en macka till mig.

''Shaggy vi ska festa!'' säger jag och han hoppar till. Ett fnitter lämnar mina läppar och jag sätter mig på en av stolarna runt bordet.

''Du skrämde mig''

''Haha men vi ska festa med Justin och dom'' säger jag och tar emot mackan som ser ut att va halvt ihjälslagen. 

Shaggy svarar inte, han sätter sig tyst ner bredvid mig och börjar äta på sin macka. 
Tystnaden lägger sig över oss som ett tjockt täcke och jag kollar på Shaggy för att försöka hitta ett svar, varför blev han tyst helt plötsligt?

''Jag kan inte se dig tillsammans med Justin'' mumlar han och vägrar möta min blick.

''Jag ska inte vara med Justin, vi ska festa tillsammans. Allihopa'' säger jag och lägger huvudet på sned.

''Har inte Justin konsert eller någoting?''

''Jo men efter konserten'' 

 

 

 

Det var över en månad sen. En månad sen jag stod här med tusentals andra tjejer som skådar mig. 
Som skriker mitt namn eller skriker av glädje. Det var en månad sen jag fick känna den här känslan, känslan över att vara älskad, att det faktiskt finns folk som vill ha mig på denna jorden. Jag kan aldrig tacka dessa människorna nog, de fick min dröm att slå igenom och än idag är dem fortfarande med mig. 
Genom mina misstag, genom alla upp- och nedgångar, genom allt jag har bidragit. De accepterar mig för den jag är och dem dömer mig inte för mina misstag, de är mina själsfrände. De känner mig bättre än vad jag känner mig själv, de kan mig in-och utantill, lika bra som de kan baksidan av deras händer. 
Att resa runt jorden och ge dem några timmar av min tid är det minsta jag kan göra för dem. 
Mina fans älskar jag men mina Beliebers? Dem tar jag en kula för. De hjälpte mig upp för det här stora berget. De får dagligen ta emot skit för att dem älskar mig, för att dem skyddar mig. Jag kommer alltid finnas där för dem, kanske inte som en person men min musik. Jag hoppas att min musik hjälper dem genom deras svåra situationer och jag hoppas även att min musik får dem att tro. Inte bara på mig eller på Gud men utan att deras egna drömmar också kan slå igenom. Blir dem inte rädda av deras egna drömmar så drömmer dem inte stort, men för att även lyckas så måste man förlora, för att ta måste man ge. Allting kommer inte krypandes till en, förutom att man måste tro på sig själv och sin dröm så måste man även jobba hårt. Ingenting är gratis i detta livet. 
''Hur mår ni Rio?'' ropar jag glatt i mikrofonen, som svar får jag tusentals tjejiga skrik. Jag torkar bort svetten som har bildats på pannan och skjuter iväg alla tankar som inte har något med konserten att göra.

''Det känns bra att vara här, har ni något emot att jag gör mig bekväm här?'' frågar jag och tar av mig jackan. Skriken blir - om möjligt - ännu högre och ett stort leende målas på mina läppar. Jag tar även av mig linnet i ett enda svep. Introt till boyfriend börjar och samtidigt som jag sjunger med så gör jag mina moves. 

 

''Sista låten för ikväll och nu vill jag att ni alla sjunger med!'' 

Baby börjar dunka högt ur högtalarna och mina beliebers gör som jag säger, de börjar sjunga med. 
''Just shout whenever and I'll be there'' sjunger jag samtidigt som jag går runt på scenen. 
Jag gör highfive men en av mina dansare och går vidare till andra delen av scenen. 

''Are we an item? Girl quit playin', we're just friends, what are you sayin'? Said there's another look right in my eyes, my first love broke my heart for the first time and I was like baby baby baby oooh'' 
Jag sträcker ut handen jag håller micken med ut i publiken och deras röster hörs som om det vore i en enda stor kör. Det bästa jag vet är när mina fans sjunger med. 

''Over you I would've done whatever, and I just can't believe we ain't together. And I wanna play it cool but I'm losin' you, I'd buy you anything, I'd by you any ring''

 

''Tack så mycket alla, ni är fantastiska. Jag älskar er!'' skriker jag och springer ut bakom scenen. 
Skrik utifrån arenan hörs och ett leende sitter fast på mina läppar. Jag drar snabbt på mig mina kläder och springer ut till min bil. Scooter vet att jag inte åker bussen hem. 

''Jag måste duscha!'' ropar jag när jag kommer innanför ytterdörren, rösterna tystnar och jag går raskt till mitt rum utan att kolla bak. Jag hoppar in i duschen och duschens hårda strålar träffar min kropp.

Ett lätt stön lämnar mina läppar och jag tar snabbt en klick schampoo i min handflata och masserar in det i håret. Jag tvättar av håret och upprepar det en gång till. Jag stänger av vattnet och tar en handduk som jag virar runt min midja, den andra handduken torkar jag mitt hår med. 
Den kalla luften slår mot mig och jag huttrar till. Jag går snabbt över till min gaderob och tar ut ett par nya rena kalsonger samt kläder för kvällen. Ett par svarta tighta byxor åker på samt en röd långarmad tröja. 
Det får duga. Jag går ner för trapporna och blir ståendes still halvvägs. Personen som sitter bland mina vänner är inte någon jag har förväntat mig. Vad i hela friden gör personen här?!

Sen killarna kom hem, vilket var för en timme sedan så har dem inte släppt tv:n med blicken.

De har skrikit och hoppat rundor som tre åringar på grund av ett spel de kallar fifa.
Under hela vägen hem har Kenny och Moshe gett mig retliga blickar som på sätt och vis nästan gjort narr av mig

Jag har suttit på soffan en bit bort och kollat på. Inga som helst planer på att fråga om jag med fick spela.

Jag suckar lågt för mig själv och börjar leka med min mobil. Mycket väl visste jag att det är så här det kommer vara när killarna är här, min existens bara försvinner plötsligt och allt handlar om party, tjejer och fifa.

Min mobil börjar ringa och Justin vrider snabbt på huvudet och möter min blick. Jag glider med fingret över skärmen och svarar.

''Hej!''

''Vi måste snacka!'' hörs Shaggy's välbekanta röst från andra sidan.

Minnena kommer tillbaka och hugger mig som en kniv i ryggen, det är nu det gäller. Det är nu jag ska berätta för honom att jag faktiskt inte känner något för honom, att vi inte kan vara tillsammans. Även att Justin har tagit över mitt hjärta och mina tankar.

''Jag vet..'' mumlar jag tyst och börjar leka med en lös tråd som hänger ut från soffan.

Jag virar tråden några varv runt fingret. Justin's blickar bränner mig i kinden och jag vet att han vet att jag snackar med Shaggy.

''Möt mig utanför starbucks om tio minuter Cosette''

Ett klick hörs och efter några millisekunder börjar det pipa i telefonen och jag vet att han har lagt på. 
Utan några ord eller blickar till Justin reser jag mig snabbt upp och går ut till hallen.
Steg hörs bakom mig och några sekunder senare känner jag Justin's armar runt min midja.
''Vart ska du?'' viskar Justin i mitt öra och kysser mjukt min hals, jag krånglar mig ur hans grepp och slänger snabbt på mig mina skor.

''Ut. Jag kommer snart, fortsätt spela du'' mumlar jag och går snabbt ut. Innan Justin hinner yttra något ord smäller jag igen dörren och börjar snabbt gå mot Justin's range rover. 

''Shaggy..'' säger jag som en hälsningsfras och nickar mot honom, han ger mig ett stelt leende och pekar på stolen framför honom.
''Jag har redan beställt till oss'' säger han när jag har satt mig ner och nickar mot ingången. 
Aldrig har jag känt mig så här nervös, mitt hjärta dunkar i hundraåttio och blodet i min kropp pumpas snabbt ut från hjärtat ut till mina lungor och ådror. Svetten på mina handflator bildas och jag önskar att jag inte svarade. Att jag inte satt här just nu och att jag inte lärde känna Shaggy överhuvudtaget. 

''Du vet nog vad jag vill prata om, right?'' 
Jag svalde min stolthet trots att det gjorde ont, jag nickar mot honom och kollar ner på min mobil. 
Över hela mitt hjärta hoppas jag att Justin ringer, att han räddar mig från detta.

Men aldrig har jag tur, det där med att ha tur funkar dock inte med mig.

Kyparen springer ut till oss med våra drickor samt kakor. Jag ler tacksamt mot honom och smuttar lite på min frappucino med kolasås. Tystnad bildas som ett tjockt täcke över oss och för varje sekund som går så blir jag mer och mer orolig samt nervös. Önskan om att jag aldrig skulle träffas Shaggy är stor, jag vet att Justin är killen jag vill ha, jag vet även att vad som än händer så kommer Justin vara en liten del av mig. 
Men Shaggy är ingen jag känner, han är någon jag träffade på en klubb och råkade ha sex med honom, inte en gång utan två gånger. Just nu inser jag vilket dumt val jag gjorde, hur kunde jag bara ha sex med en främling? Att Shaggy ser bra ut är ingen tvekan men är jag verkligen så enkel? Aldrig har jag känt en så härlig känsla som jag kände med Justin, hans berörning gör mig svag och för varje berörning blir mitt begär efter honom större. 
Effekten han har på mig är enorm och aldrig trodde jag att någon kille kunde få mig känna på detta sättet, han får mig känna mig vacker, att jag äntligen duger för någon. Justin får mig att känna mig stark, hans mjuka röst och hans mjuka sida är min svaghet. Hans ögon som glittrar i solens sken får mitt hjärta att hoppa över några slag och sättet han uttalar mitt namn tar andan ur mig. 
''Cosette!, COSETTE ÄR DU KVAR?!'' ropar Shaggy och jag rycker till. Snabbt försvinner mina tankar och ensam sitter jag med en kille jag inte känner mig bekväm med, inte längre. 
''Det här funkar inte, vi funkar inte!'' utbrister han och pekar mellan oss. Jag nickar för att instämma.

''Jag har Justin nu och jag vill deffinitivt inte gå mellan er båda. Det skulle jag inte tillåta mig själv'' 

''Ska vi bestämma det då? Att vi förblir vänner?''

Jag nickar och ger honom ett leende jag inte alls menar. Shaggy kollar misstänksamt på mig och jag lägger huvudet på sned. Han tar en klunk av sitt kaffe och lägger armarna i kors.

''visst har vi haft roligt och mysigt ihop men Cosette du måste förstå, jag kan inte se dig med honom. Jag kan inte ens tänka tanken att du är med honom under den tiden du inte är med mig. Det dödar mig'' säger han plågat. Smärtan flashar förbi hans ögon och en tår rinner ner för min kind. Shaggy böjer sig fram och torkar bort den med tummen.

''Men vad som än händer C, jag kommer alltid finnas där för dig. Jag kommer vänta på dig Cosette, du är en speciell tjej och det får ta den tid det tar. Aldrig har jag känt så här för någon som jag känner för dig.''
''Shaggy, du behöver gå vidare. Du måsta gå vidare. Du kan inte vänta på mig förevigt. Du kommer hitta någon som kommer älska dig på det sättet jag aldrig kommer göra. Justin har tagit över mina tankar och mitt hjärta. Jag vill ha en framtid med honom. Det här sårar mig minst lika mycket som det sårar dig. Jag ber om ursäkt för att jag inte kan älska dig på samma sätt, jag ber om ursäkt att det blev så här. Du är värd någon mycket bättre. Du är en underbar kille och förtjänar det bästa men jag ser inget oss i framtiden''
Just som jag har uttalat dem orden börjar min mobil ringa och Chaz' namn lyser upp på¨displayen, jag höjer på ena ögonbrynet och ger ett litet leende till Shaggy, mina fingrar glider över skärmen och några sekunder senare är mobilen tryckt intill mitt öra. 

''Hej!'' säger jag någorlunda glatt.

''Cosette, du måste komma hit. Nu. Omedelbart!'' säger Chaz oroligt och hela min värld stannar, allt jag tänker på är att det har hänt något med Justin att göra. Jag reser mig hastigt upp så stolen bakom mig välter.

''Jag måste gå Shaggy!'' ropar jag och börjar springa mot bilen, samtidigt som luften slänger mitt hår åt alla olika håll så rinner tårarna oavbrutet ner för mina kinder. 

Cosette's perspektiv:

''Åh gud det här var helt utsökt!'' stönar jag och lutar mig tillbaka på stolen, min tallrik som tidigare innehöll thailändsk mat är nu tom och jag kollar leendes på Justin. 

''Samma här fast jag tycker kina mat är godare'' svarar Justin coh jag rycker på axlarna. 
Jag kan fortfarande inte skillnaden mellan kinamat och thailändskmat, båda ser nästan likadana ut men kommer från olika länder. Justin's mobil förstör vår mysiga tystnad och han fiskar snabbt upp den från sina svarta jeans. 
''Aye bro!'' säger han glatt och ett brett leende breder ut sig på hans läppar. Ljud som inte kan uppfattas till ord hörs från hans mobil och ett flin lämnar hans läppar. Justin sträcker sig över bordet och tar min hand samt börjar leka med mina fingrar. 

''Alright, ses snart!'' skrattar han och lägger på. Det största leendet leker sig på Justin's läppar och han kollar på mig med en sexig blick samt biter sig i läppen. Att han använder min svaghet emot mig gör att jag bara vill ha honom ännu mer. Justin tar sig i kragen och börjar dra i den.

''Det är så fruktansvärt varmt här inne, ska vi gå än?'' frågar Justin sexigt. Jag förblir tyst och kollar stumt på honom, en nickning är allt jag behöver ge Justin för att vi ska resa oss upp. Justin slänger en ganska stor summa pengar på bordet och kyparen som har spanat in oss ett tag kommer fram till vårt bord just när vi tänkte gå. ''Behåll resten'' säger Justin och ger honom ett leende, kyparen ler tillbaka och tar pengarna samt våra tallrikar innan han beger sig mot det jag tror är kök. Justin flätar ihop våra fingrar och vi båda utträder resturangen. Papparazzi's som har stått här och väntat ett ganska långt tag börjar avfyra sina knappar och blixtrar for upp i våra ansikten. Justin ler stort och låtsas som om han inte har median runt sig. Jag håller hårt Justin's hand och vi går snabbt till den stora svarta bilen som mer ser ut som ett hotell. Jag skämtar inte. 
Justin's livvakt Moshe öppnar dörren till oss och innan Justin har hunnit tänka ordet av sitter jag fastspänt i sätet där dem dumma papparazzin inte kan se mig. Han stänger dörren bakom sig och sätter sig ner bredvid mig.

''Kör'' beodrar han Kenny som sitter bakom ratten. Kenny flashar oss ett leende och beger sig mot en väg jag inte alls känner igen.

''Den här vägen tog vi inte innan Justin''

''Jag vet Cosette men vi ska plocka upp Chaz och Ryan på vägen, skruva upp volymen killar!'' Ropar Justin till Kenny och Moshe. Miley Cyrus nya låt ''We Cant Stop'' dunkar högt ur högtalarna och Justin pressar ihop våra läppar till en passionerad kyss. Justin's hand klättrar upp för mitt lår och stannar på min jumske.
''Justin'' stönar jag lågt och han trycker in sin tunga i min mun. Något som förvånar mig väldigt mycket är när Justin sätter sig i gränsle över mig. Det brukar oftast vara tvärtom.

''Älskling'' viskar han upphetsattt och börjar suga samt slicka på min hals.

''Tänk om dem hör oss, snälla Justin''

''Det gör dem inte Cosette, lita på mig''

Något jag aldrig har trott att jag skulle göra är att ha sex i en bil, det är absolut något jag inte ens har lagt ner så mycket som en tanke åt.  Jag har haft det på alla möjliga konstiga ställen men aldrig i en bil. Speciellt inte när det var människor i vår närvaro som mycket möjligt kan höra oss. 

Justin sätter sig ner bredvid mig och börjar knäppa upp sitt bälte, jag knäpper snabbt upp min sätbälte och kollar exalterat på Justin. Jag drar snabbt ner hans byxor och kalsonger i en fart. Hans kompis Jerry har hunnit bli hård och ett busigt leende leker sig på mina läppar.

''Vi har inte tid med att retas Cosette'' morrar Justin lågt. Mellan baksätet och framsätet finns det en svart ruta där vi kan se fram men Moshe eller Kenny kan inte se bak. Jag drar snabbt ner mina shorts och trosor och sätter mig med ryggen tryckt mot Justin's bröstkorg.

''Vad är det bra för, du kunde ju bara ha satt dig i gränsle över mig!''

''Var glad att du får något överhuvudtaget'' morrar jag tillbaka och med en hård stöt är Justin inne i mig.
Han juckar hårt och snabbt mot mig och mina händer vilar på Justin's knäskålar. Låga stön lämnar mina läppar och jag hjälper Justin lite smått med att rida honom. 
''Jag kommer snart och tänker absolut inte spruta i bilen'' mumlar Justin och stönar någorlunda högt.

''Justin käften'' 

''Går du på p-piller eller någonting så jag inte gör dig gravid?!'' 
''Det är väl självklart annars hade jag ju aldrig haft sex med dig utan kondom!'' utbrister jag och kollar bak på honom. Justin tar ett hårt grepp om mina höfter och lyfter runt mig så min rygg istället är nertryckt i sätet. 
Justin ligger mellan mina ben och i en rytmisk takt stöter han hårt i mig. Känslan efter varje stöt är obeskrivlig. Justin kysser min svaga punkt under örat och hans höga stön hörs sexigt i mitt öra vilket får mig bara att bli extra kåt. Jag särar mer på mina ben så Justin får mer utrymme och slänger sen bak med huvudet och stönar högt. I det här läget bryr jag mig inte ett dugg att Moshe och Kenny är där framme. Det är inte alls ofta Justin är på sexhumör och väljer att ha sex i en bil på väg till sina kompisar. Justin tar i kanten av min tröja och drar den över huvudet på mig. Han lägger den försiktigt ner på det tomma sätet bredvid oss och börjar omedelbart kyssa mig mellan mina bröst. Hans hand klättar över min mage och Justin kupar mitt ena bröst under bh:n.
Hans fingrar börjar leka med min bröstvårta som vid det här laget har styvnat. 

''Stöter du efter takten i musiken eller?'' skrattar jag och samtidigt som Justin stönar så nickar han.

''Jag måste ju följa någonting'' skrattar han och stöter det hårdaste in i mig som gör att jag stönar högt, nästan högre än musiken. Justin brister ut i skratt och jag slår honom skämtsamt på bakhuvudet. 
''Men kom istället för att skratta, jag vill bli klar!''

''Kom du först, släpp orgasmen baby'' ler Justin och höjer tempot på sina stötningar, flera stön lämnar min mun och snart sprider sig den sköna känslan inom mig efter en orgasm eller flera, tappar bort räkningen efter tre. 

 

''Vart fan är mina trosor?'' väser jag och Justin böjer sig snabbt framåt och plockar upp mina trosor som ligger under sätet. Jag drar frustrerat fingrarna genom håret och rycker åt mig trosorna. 

''Det här måste nog varit den bästa snabbisen någonsin'' flinar han och blinkar med ena ögat mot mig. 
Jag drar snabbt på mig mina shorts och t-shirt innan jag sätter mig på min plats och låtsas som om ingenting har hänt. Justin böjer sig fram och ger mig en mjuk kyss på läpparna.

''Du är fantastisk baby, har inget emot att göra detta fler gånger'' 
Jag blänger surt på honom och drar ut mitt hår från hästsvansen innan jag om på nytt börjar sätta upp håret. 
Justin's sexhår är kvar och han verkar inte ha några planer på att rätta till sitt hår.

''Justin, rätta till ditt hår'' väser jag lågt och sträcker mig efter hans hår.

Han drar sig undan och skakar på huvudet. Han tar upp sin mobil och går in på kamera för att se hur han ser ut. Fast Justin har nyligen haft sex och jag råkat ruffsa till hans hår så ser han fortfarande lika bra ut.

Han är tillochmed sexiga med ruffsigt hår.

 

''Justin vi är framme!'' ropar Kenny och drar ner rutan som ligger mellan båda säten.

Justin kollar upp från sin mobil och ger Kenny ett brett flin. Kenny kollar snabbt på mig och blinkar med ena ögat. Är det ett försök att berätta för mig att de hörde mig stöna? Att de vet att jag och Justin för några minuter sen hade sex? En extrem röd nyans sprider sig på min kind och killarna brister ut i skratt, de har hört oss. 
Den här händelsen är nog det mest pinsamaste som har hänt mig, någonsin. Justin öppnar skrattandes bildörren och stiger ut, han håller en hand utsträckt mot mig men jag smäller bort den och stiger ut själv.

Chaz och Ryan står redan och väntar på oss och Justin springer snabbt fram till dem och omfamnar båda i en stor kram. Jag ställer mig snett bakom Justin och väntar på att han ska släppa dem så jag med kan få hälsa. Jag ger Ryan och Chaz ett stort leende och kramar först Chaz som lyckas göra sig fri från Justin's hårda grepp.
Hans händer vilar hårt runt min midja och jag trycker honom hårdare mot mig.

''Hej Chazminton'' skrattar jag och använder hans smeknamn som jag kallade honom när vi var sju - åtta år.
''Hej Butsy!'' ler jag och kramar Ryan också. Vi har alltid kallat Ryan för Butsy och det är inget vi har tänkt ändra. Jag har växt upp med dessa tre killarna och att den ena barndomsvännen nu är min pojkvän låter som en dröm. Allt det här känns som en enda stor dröm. 
''Kom killar, ni har mycket att ta igen!'' flinar Justin och börjar gå mot bilen. Killarna springer ifatt honom och ensam står jag kvar med Kenny och Moshe som har tagit Ryan's och Chaz' väskor. 

''Gå du Cosette, det är okej'' flinar Kenny och Moshe brister ut i skratt.

''Sluta, det är inte alls kul!'' gnäller jag och börjar med skratta. Kenny puttar nätt på mig och jag börjar trött gå mot bilen. Det har varit en lång dag och den kommer bli ännu längre med killarna hemma plus konserten ikväll.

---

woopwoop dem är badasses :o

hahah, kommentera! :)

 

''Justin..'' mumlar jag och drar mig tillbaka från kyssen, han kollar besviket på mig och skuldkänslorna bubblar som bara den inombords.

''Ah?'' frågar han och lägger sina armar runt mig. Vi båda låg i underkläder och det är inte första gången jag gör det. Men är jag redo att göra det med Justin som jag nyligen har spillt ut mitt hjärta för? 
''Jag...jag kan inte..'' mumlar jag och kollar ner på hans armar som vilar runt min lilla kropp.

''Det är okej älskling, vi har en framtid framför oss. Förr eller senare kommer det hända'' försäkrar han mig och drar mig tätare intill sig. Jag lägger mitt huvud på hans bröstkorg och börjar tänka tillbaka på gamla minnen. 

''Cosette?''

''Hmm?''

''Vad tänker du på?'' frågar Justin och pussar mig på hjässan, hans fingrar leker med mitt hår och en stor gäsp lämnar mina läppar.

''Minnen'' svarar jag trött och blundar. Justin stelnar till under mig och hans armar tar ett hårdare grepp om mig.

''Det är okej Justin, jag mår bra''

 

''Cosette?'' säger Justin igen efter tjugo minuters tystnad. Jag kollar upp på honom och höjer på ena ögonbrynet. 

''Jag ska ha en konsert ikväll, vill du följa med?'' frågar han och gör hundvalpsminen som man absolut inte kan stå emot. Jag tar ett djupt andetag och nickar sen, hans läppar formas till ett leende och Justin ger mig en hård kyss. För att jag och Justin inte gick hela vägen så behöver det inte betyda att vi inte kan duscha tillsammans, right? För just nu känner jag att jag mer än gärna skulle behöva en dusch.

''Justin?'' frågar jag försiktigt och biter mig i läppen. Justin fuktar sina läppar och lägger sin tumme på min haka för att befria min läpp som är mellan mina tänder.

''Ja?'' frågar han hest på ett sexigt sätt, hormonerna i min kropp börjar omedelbart slänga sig från ena sidan till den andra. Den här delen av Justin är verkligen en turn on. Med sin tumme börjar Justin försiktigt smeka min underläpp. Jag tar modet till mig och öppnar munnen:
''Vill du duscha med mig?'' frågar jag snabbt och håller andan. Justin som nu har böjt sig fram och tänkt kyssa mig drar snabbt tillbaka huvudet och kollar förvånat på mig. Jag reser mig hastigt upp.

''Äh, glöm det. Det var en dum idé'' mumlar jag stressat fram och gör mig redo för att bege mig mot badrummet.

''Cosette det var inte alls en dum idé, tvärtom, jag vill duscha med dig'' ler Justin och reser sig upp. 
Lättnad sköljer över mig och en röd nyans sprider sig på mina kinder. Ett hest skratt lämnar hans läppar och jag går före honom in till badrummet. Jag börjar fylla på badkaret med varmt skönt vatten och skum, jag låter kranen stå öppen medans jag försiktigt tar av mig bh:n. Jag och Justin har duschat med varandra jättemånga gånger innan för fem år sedan men ändå. Min kropp har inte förändrats någonting förutom att jag har fått större bröst.

Justin lägger sina händer på mina höfter och trycker mig mot honom så min rygg är uppressad mot hans bröstkorg. Han lägger mitt hår åt sidan så han får tillgång till min hals och börjar försiktigt bränna min hals med hans mjuka läppar. 

''Behöver du hjälp med bh:n?'' viskar han sexigt i mitt öra och biter min örsnibb. Jag drar efter andan och Justin's händer klättar retsamt över min rygg. Utan förvarning knäpper han upp bh:n och slänger den åt sidan.

Justin tar ett grepp om mina axlar om vänder mig om så vi står ansikte mot ansikte med varandra. 
Hans blick går ner för mina läppar och över mina bröst. Han biter sig sexigt i läppen och möter efter ett tag min blick.

''Du är fortfarande lika sexig babe och dem megabrösten gör allt så mycket bättre'' 

Justin's dirty-talk får mig att känna mig sexig även fast han gör det för att göra mig våt, vilket han nästan lyckas med. Bara nästan. Notera min sarkasm. Han drar mig hastigt till sig och Justin's händer travar ner för min rygg och landar på troskanten.

''Nu är det bara dessa kvar'' viskar han mot mina läppar. Jag lägger mina armar runt hans hals och drar honom till mig. Justin's tunga leker passionerat med min och hans händer som jobbar på att ta av mig mina panties ger mig gåshud. Han drar snabbt ner dom och puttar bak mig så jag går ur dem. 

''Din tur'' mumlar jag och fortsätter kyssa Justin samtidigt som mina händer klättrar ner över hans bröstkorg och magrutor. Jag tar i kanten av hans kalsonger och ett stön lämnar hans läppar.

''Blir jag kåt får du fixa det'' flinar han och börjar kyssa min hals. Ett hest skratt lämnar mina läppar.

''Alright'' säger jag och drar av honom kalsongerna. Medans hans läppar bearbetar mina så går vi långsamt baklänges till badkaret. När mina knä slår kanten av badkaret lyfter Justin upp mig i sin famn och vi båda lägger oss i det varma vattnet. Justin ligger bakom mig med hans bröstkorg hårt tryckt mot min rygg och armar slingrade runt min kropp. Jag avbryter kyssen och slickar försiktigt hans underläpp.

''Reta inte upp mig Cosette för jag har inget emot att ta dig här och nu'' morrar Justin. 
Jag känner hur hans kompis växer hård mot min svank och jag kollar retsamt bak på honom.

''Du lovade'' mumlar han och kysser mjukt mina läppar. Jag reser mig försiktigt upp och vänder mig om så jag har ansiktet mot Justin, han kollar oroligt på mig och jag ger honom ett snett leende. 
Sakta börjar jag sätta mig i gränsle över Justin och han kollar chockat på mig när han inser vad jag tänker göra.

''Jag vill!'' försäkrar jag honom innan han har hunnit yttra sig ett ord. Ett busigt flin leker sig på hans läppar och jag sänker mig sakta över Justin's kompis. Justin håller ett hårt grepp om mina höfter.

''Är du beredd?'' frågar han upphetsat och kollar på mig med stora ögon. Jag nickar och med en stöt är Justin inne i mig. Ett högt stön lämnar mina läppar och jag slänger bak med huvudet. Jag börjar försiktigt röra på mina höfter så jag rider Justin fram och tillbaka samt upp och ner. 
''Ahh'' stönar jag och tar ett hårt grepp om Justin's biceps samtidigt som jag allt rider honom snabbare. 

''Cosette ahh, sluta inte'' stönar Justin och slänger med bak huvudet. Vi båda stönar högt och oblygt. 

 

''Det där var amazing'' flinar Justin och pussar mig på pannan.

''Nu kanske vi ska ta en riktig dusch och inte göra annat''

Efter att ha duschat och sköljt av oss all svett så virar vi båda handdukar runt våra kroppar och går ut. 
Den kalla luften slå mot mig och en rysning for genom min kropp. 

''Jag kan värma dig'' flinar Justin med ena ögat.

''Perv''

''Vi ska ut på middag, ta på dig något lämpligt'' 
''Så du påstår att jag inte tar på mig något lämpligt annars?'' frågar jag och kollar sårat på honom. 
Han skakar omedelbart på huvudet.

''Det var inte alls så jag menade'' 

Jag ger honom ett svagt leende som svar och tar på mig min vita shorts och ett röttgrått randigt linne. 

''Är det här lämpligt då?'' frågar jag och slår ut med armarna, han nickar och fuktar sina läppar. 

''Kommer du älskling?'' frågar han och sträcker ut sin hand som jag glatt tar emot. 

---

Ojsan, lite dirty.. ;)
Nu när dem har gjort det så tycker jag att ni kan kommentera.
I'm back, nu kommer uppdateringen bli bra fram tills novellen är slut. Vilket bara är några få kapitel kvar :/

 

PREVIOUS: ''Hon är min och bara min, har inget att oroa mig över'' skrattar jag och blinkar med ena ögat mot Cosette. En röd nyans sprider sig på hennes kinder och alla brister ut i skratt. 

Hans mjuka läppar mot mina får min kropp att slappna av. Hans hårda händer smeker mjukt min rygg upp och ner. Killarna busvisslar och ett flin sprider sig på mina läppar. Justin avbryter kyssen och drar sig tillbaka. 
Ett gulligt flin som jag inte har sett på länge träder fram på hans läppar och fjärilarna i min mage väcks omedelbart till liv. Mina armar är slingrade runt Justin's hals och mitt huvud vilar tungt på hans axel. 

''Får nog ha en brother-talk med dig Justin!'' flinar Usher och blinkar med ena ögat. Drake och Jaden brister ut i skratt och jag rycker på mina axlar. Det är väl normalt att ens bror helt plötsligt lägger sig i ens förhållande och berättar för pojkvännen vad han får göra och inte göra, right? Justin lyfter upp mig i sin famn och börjar gå med mig mot sitt rum. 

Justin's rum är ungefär lika stort som mitt om inte lite större, han går fram till sin dubbelsäng som prydligt är bäddad. Justin lägger mig mjukt ner på sängen och lägger sig sen bredvid mig. Jag lägger omedelbart mitt huvud på hans bröstkorg och mina armar samt ben slingrade runt hans kropp. 
''Äntligen Cosette'' suckar han milt och börjar leka med mitt hår, jag kollar upp på honom och rynkar pannan. Äntligen vadå? 
''Vad?'' frågar jag mjukt och börjar med fingertoppen rita mönster på hans bröstkorg. 
''Äntligen vet du hur jag känner och äntligen är vi tillsammans'' svarar han och jag ger honom ett sockersött leende som svar. Jag lägger ner mitt huvud på hans bröstkorg igen och i takt med Justin's andningsrytm faller jag i en djup sömn. Aldrig någonsin har jag känt mig så lycklig innan en söm har omfamnat mig, aldrig någonsin efter mamma gick bort har jag somnat med ett leende på läpparna, men nu, nu var allting förändrat och saker är inte längre detsamma. Jag och Justin har tagit steget till mer än vänner samt har jag återigen fått upp kontakten med alla dessa människor jag sa upp den med inklusive Justin. 

Huset stod i lågor medans tårarna rann ner för mina kinder, känslorna som jag länge har begravt inom mig har kommit tillbaka och nu jagar dem mig, vad vill han mig? Vad har jag gjort för att förtjäna allt det här elände. 

 

''Cosette, COSETTE, COSETTE!'' skriker Justin och skakar min kropp. Jag rycker till och sätter mig rakt upp i sängen, mina djupa andetag går i en orytmisk takt och i nästa sekund ser jag mig själv ligga i Justin's famn med tårarna som rinner ner för min kind.

''Schh baby det är okej, det är bara en mardröm. Du är i säkerhet älskling, det är okej'' viskar Justin lugnt i mitt öra och jag tar ett hårdare grepp om honom och drar honom till mig. 
''Släpp mig inte Justin'' gråter jag och klänger mig fast vid honom.

''Det kommer jag inte göra Cosette, andas'' försäkrar han mig och pussar mig gång på gång på hjässan.
Hans lugna ord lugnar ner mig en aning och några minuter senare har mitt hjärta återgått till sin normala rytmiska takt. Justin lägger oss ner i sängen igen med mig halvt över honom. Medans han smeker mitt hår och rygg försöker han få mig att återvända till min sömn. Jag blundar försiktigt, alldeles rädd för att somna om igen. 
''Det är bara en mardröm Cosette, sov'' viskar Justin och knappt några få sekunder senare känner jag hur tröttheten i kroppen tar över och jag faller i en djup sömn.

 

Solens strålar träffar mig i ansiktet och jag slår försiktigt upp ögonen. Min mun öppnas och en stor gäsp kommer ut. Första gången på länge har jag sovit så här oroligt, mitt huvud dunkar i hundraåttio och minsta lilla rörelsen får mig att stöna ut i smärta. Justin's del bredvid mig i sängen är tom och jag kollar mig runt för en sekund och inte känner igen mig. Snart slår det mig att vi ligger i Justin's rum och inte mitt. 
Jag lägger ner huvudet på kudden igen och lyssnar till klockans klockslag. Långsamt börjar jag räkna med. 
ett, två tre,fyra,fem,sex,sju,åtta,nio,t..-

''Cosette, är du vaken?'' viskar Justin's silkeslena röst. Jag kollar trött upp på honom och gäspar ännu en gång.

I handen håller han en enorm fruktskål och jag kvicknar snabbt till och sätter mig alldeles hastigt upp för att mitt huvud ska ge ifrån sig smärtsamma dunkningar. Ett litet skratt lämnar hans läppar och Justin sätter sig bredvid mig på sängen, han räcker mig en gaffel som jag mer än tacksamt tar emot och börjar omedelbart hugga in.

''Åhh, det är så gott!'' stönar jag och njuter av varenda tugga jag tar.

''Jag vet någonting annat som är gott också'' flinar Justin och blinkar med ena ögat.

''Perv'' 

''Vet att du gillar det baby'' säger han sexigt och lägger ifrån sig skålen samt tar gaffeln från mig och lägger det på sängbordet. Justin lägger sig över mig och börjar försiktigt kyssa min hals samtidigt som han juckar mot min kvinnliga del. Jag flätar mina fingrar i hans hår och ett litet stön som egentligen inte borde finnas där överhuvudtaget lämnar mina läppar. Jag känner hur ett leende formas på Justin's läppar medans han kysser min hals, hans läppar klättrar upp för mina käkben och kind innan dem äntligen träffar mina läppar med en hård smäll. Justin börjar hårdare och snabbare jucka mot mig och stön lämnar mina läppar, han tar chansen och börjar med sin tunga leka med min. 
''Justin..'' andas jag andfått när han äntligen har dragit sig tillbaka. 

''Vi borde göra oss av med denna''

 

''Justin vänta nu lite här, skulle vi inte festa igårkväll?'' utbrister jag helt plötsligt och förstör stämningen. 
Justin kollar förvånat på mig och brister sen ut i skratt.

''Jo egentligen men både du och jag råkade somna så de stack utan oss'' ler han och jag suckar högt.
''Jag vill med festa!'' gnäller jag och lägger armarna i kors. Justin harklar mig och kollar på mig med en sträng blick. Han tar i kanten av min tröja och höjer på ena ögonbrynet.

''Vart va vi förresten?'' frågar han och försöker hålla tillbaka ett flin under hans stränga blick. 
Jag himlar mina ögon och pressar ihop våra läppar för att kort förklara för honom vart vi var.

 

Justin's perspektiv:

 

 

 

 

I samma sekund som jag hade uttalat dem orden ångrade jag mig för fullt. Jag kan inte bara hoppa på sådär efter 3 månader. Visst har jag känt henne ett tag men dem fem åren som har passerat räknas inte som att ''känna personen'' för jag visste varken vart hon bodde eller vad hon gjorde på sin fritid.

Jag visste knappt hur hon såg ut eller hur hon mådde. Jag visste absolut ingenting och nu tre månader senare hoppar jag på henne med mina känslor. Känslor som inte borde finnas där efter bara tre månader.

Men hon fick mig känna på ett sätt Selena aldrig kunde. Hur illa hon behandlade mig eller hur många gånger hon ljög för mig så kunde jag aldrig bli riktigt sur på henne. Ibland tyckte jag att det var mer än bara roligt att retas med henne och ibland njöt jag av att se henne lyssna på mina order. Jag vill inte vara en sån kille som bestämmer över henne men hon har gett mig chansen och jag tänker inte låta den rinna ut som sand från mina händer. 

''Du har varit tyst i en kvart nu Cosette, snälla säg något!'' ber jag och kollar upp från sanden under mina fötter. 
Mina ögon är blanka och jag känner hur tårarna hotar med att komma upp. Jag blinkar några gånger och trycker tillbaka tårarna. Jag ska inte bli ledsen över en sån här sak, det är inte hennes fel att hon inte känner detsamma. Jag förstår henne, hade jag varit i hennes skor och blivit lika illa behandlad av någon jag en gång i tiden kallat bästavän hade jag med behandlat personen illa som hämnd. Jag väljer att skjuta upp ämnet för att inte tvinga henne gå in på någonting hon inte vill. Jag vill att Cosette ska känna sig säker med mig, jag vill att hon ska vara sig själv. Men hur ska hon vara det när jag nyss har förstört allting genom att erkänna mina känslor? 

''Kom, vi måste åka till flygplatsen nu'' mumlar jag och börjar gå mot bilen. Jag klarar inte av den obekväma tystnaden längre. Hellre sitter jag på ett flyg med en sovande Cosette bredvid mig än någon som konstant påminner mig om vilken idiot till idé jag hade. Hur kunde jag tro att det någonsin kommer förändra någonting mellan oss? Jag fukat mina läppar och så fort Cosette sätter sig i bilen startar jag motorn och bär mig av mot flygplatsen. När vi kommer tillbaka till Rio så kommer det inte vara lika obekvämt för hon kommer säkert spendera sina dagar med Eponine och Heather och jag måsta ta igen tiden med mina grabbar.
Enda gången vi kommer verkligen vara tillsammans är alla dem dagarna vi kommer vara ute och äta middag kanske någon gång själva. Men att vara ensam med Cosette och vara den enda som känner någonting mer än bara vänskap är som att låta en kaktus vira sig runt dig och ge dig en stor bamsekram, det gör ont. 
Våra bilfärder är precis likadana som denna, under tystnad. Då och då kan vi bryta dem för att säga några få ord men det är verkligen jättesällan. 

''Jag har våra pass och biljetter'' säger jag och kör upp på parkeringsplatsen till flygplatsen.

Alfredo borde stå här vid denna tiden för att ta över bilen. Inte tänker jag låta den stå här i två veckor.

Jag skiner snabbt upp och ett leende sprider sig på mina läppar och så fort Justin har parkerat bilen så stiger jag ut och slänger mig runt Alfredo's hals. Sist jag såg honom var för tre månader sen då både jag och Justin var i studion. I ögonvrån kan jag se hur Justin hårt biter ihop käkarna. Det kanske inte va så smart gjort av mig att slänga mig runt Alfredo när Justin knappt för några minuter sen erkände sina känslor.

Ett skratt lämnar Alfredo's läppar och han kramar mig hårt tillbaka. 

''Cosette Rooz, vilket annorlunda men även ett fint namn. Beau Brooks'' ler han och sträcker fram handen.

Hans mjuka röst som viskar i mitt öra. Hans armar som är slingrade runt min midja och hans haka som vilar på min axel får fjärilarna i min mage att vakna till liv. Jag vill inte känna så här. Jag är rädd för alla dessa känslor som överrumplar mig, jag är rädd för att känna så här. Vad händer när vårt kontrakt tar slut om 3 månader?
Kommer jag och Justin förbli främlingar eller tar vi förhållandet till nästa steg? Jag fick använda varenda gen i min kropp för att motstå lusten att ta Justin i bilen där och då. Att han håller om mig nu gör så att mina ben viker sig dubbelt och nästan förräder mig.

''Oroa dig inte babe, jag kommer fånga dig när du faller''

Jag stelnar till av hans ord, är det inte en replik man brukar säga till den man gilla för att på något sätt berätta att man gillar personen? Sluta inbilla dig massa saker Cosette skriker rösten i huvudet på mig. 
Jag sköljer av glaset jag har dränkt i diskmedel och lägger den på tork. Jag stänger av kranen som flödar ner vatten för fullt och torkar sen mina händer på handduken Pattie ger mig. Under hela processen vilar Justin's armar fortfarande slingrade runt min midja. Jag låter honom hålla om mig och lutar mitt huvud mot hans axel och Pattie ger oss ett gulligt leende som jag glatt besvarar.
''Måste sno min babe nu, vill spendera lite ensam tid med henne'' ler Justin och pussar mig på kinden. 
Nervositeten inom mig stiger och jag krånglar mig ur hans grepp och beger mig mot trapporna för att byta ut min stora tröja mot några andra vettiga kläder. Vädret ute är varmt och solen står högt upp i skyn. 
Jag ställer mig framför den stora spegeln och börjar ta några selfies. Det är en dum vana jag har. Att vartenda gång jag ser en spegel så måste jag verkligen stå framför den och ta några foton för att instagramma eller bara ha det i min mobil. Dörren öppnas och min blick for snabbt till Justin som frågandes stiger in genom dörren.

''Är du inte klar än?'' frågar han förvånat och jag skakar på huvudet.

''Nej, tar några egopics först'' säger jag och fortsätter posera framför spegeln. Ett skratt lämnar hans läppar och Justin ställer sig bredvid mig för att vara med på bild. Först ställer han sig bakom mig och lägger sina armar runt min midja och kysser mjukt mina läppar. Andra bilden håller han bara om mig som en normal tonåring.
Tredje bilden ställer han sig bredvid mig och böjer sig fram samt klistrar på en sexig pose som passar honom alldeles utmärkt. Jag klickar några foton innan jag snabbt lägger undan min mobil och öppnar gaderoben.
Ur min gaderob sliter jag ut ett par svarta skinnyjeans som sitter perfekt över mina ben och rumpa. 
''Jag vill att du ska ha min militärjacka'' säger Justin och tar ut militärjackan från skåper och räcker ut den till mig. Utan några protester tar jag emot den och lägger ner den på sängen innan jag börjar leta efter något att ha under. 
''Den här'' säger Justin och tar ut en vit långarmad tröja som har en djup urringning. Jag rycker på axlarna och rycker åt mig den. Just nu orkar jag inte vara extremt tjejig och be Justin gå ut ur rummet eller vända sig om utan framför honom - spelar ingen roll om han ser eller inte - tar jag av mig min stora tröja och drar på den vita långarmade tröjan. Justin biter sig sexigt i läppen och smäller mig hårt på rumpan. Jag himlar med ögonen åt honom i spegeln och ger honom sen ett svagt leende. 

 

''Vänta, ska bara ta på mig några armband'' säger jag och går fram till spegeln som står i Justin's rum. 
Där på så har jag spridit ut mina smycken och jag börjar snabbt snappa åt mig mina guld armband och knäpper dem runt handleden. Ängeln fick jag av pappa för några år sen när jag fyllde femton och infinity armbandet fick jag av mamma innan hon dog. Vart jag än går så måste armbandet alltid ligga runt min handled. 
Den på sätt och vis ger mig tur och konstigt nog får mig att känna att mamma är här med mig. 

Tredje armbandet som står 'hope' på fick jag av Eponine när jag fyllde sexton. Hon visste hur mycket jag verkligen ville ha armbandet och innan jag själv hade hunnit köpa det så gjorde hon det åt mig och gav mig den en vecka innan jag fyllde sexton. Eponine sa att hon köpte armbandet för att det skulle påminna mig om att aldrig tappa hoppet. Att efter vartenda regn kommer solsken. Spelar ingen roll i vilken situation jag befinner mig i, jag ska aldrig tappa hoppet. Fjärde armbandet som är två ringar fick jag av Pattie som gav mig det för fem år sen innan jag bråkade med Justin. Jag vet att de var fattiga redan då men hon ville så gärna ge mig det så hon jobbade extra tid för att tjäna ihop dem pengarna så hon kunde köpa armbandet till mig.
Det var verkligen jättegulligt av henne och i dagar gick jag och beundrade armbandet samt tackade henne. 

''När vi väl ändå är ensamma och jag inte kan vänta längre så vill jag ge dig detta'' säger Justin och räcker fram ett litet paket som är insvept i svart papper med vita band runt. Jag ger honom ett stort leende och öppnar försiktigt paketet för att inte råka ta sönder presenten som är i. När jag har slitit upp pappret så finns det ännu papper som är omsvept runt paketet och jag suckar lågt. Dem hundra pappren som man virar runt själva presenten irriterar mig. Jag ser att Justin nervöst skruvar sig fram och tillbaka. Jag ger honom ett lugnande leende och böjer mig fram för att kyssa honom. Han besvarar mitt leende och för engångsskull ger han mig det äkta leendet som jag för en lång tid inte har sett. Hans leende gör mig varm inombords. 

''Åh!'' utrbister jag och tar det guldiga armbandet i min hand. De femte och sista armbandet som ska ligga runt min handled är från Justin. På armbandet står det 'dream'. Justin's råd till alla unga här ute i världen. 

''gillade du det?'' frågar han nervöst och jag spricker upp i ett leende. Aldrig någonsin förr har jag gett Justin ett så stort leende som jag ger honom just nu. Jag slänger mig runt hans hals och gömmer mitt ansikte i hans halsgrop. Justin flätar ihop sina fingrar i mitt hår och kramar mig hårt tillbaka. Hans läppar börjar mjukt klättra från min hals, uppför min käke samt kind och möter äntligen mina läppar.

''Älskade det!'' rättar jag honom och ger Justin ännu en kyss. Han spricker också upp i ett stort leende och vi står mitt på golvet och omfamnar varandra i ett par minuter. 
''Jag valde dream för att det är en del av mig, jag drömmer mitt liv varje dag och jag får uppleva den varje sekund. Från att lägga upp videoklipp på Youtube till att resa jorden runt är något jag fortfarande inte kan förstå'' förklarar han och fuktar sina läppar, jag fortsätter nyfiket att lyssna på Justin's tal. Han tal får mig att bli hyptoniserad. 
Jag är inte den enda tjejen som älskar hans tal, han får mig att känna att allting är möjligt om man bara drömmer och tror. 
''Det jag menar med detta är att allting omöjligt är faktiskt möjligt bara man drömmer och tror på sin dröm. 
Jag kanske begär för mycket men jag vill att du ska bära en del av mig och detta är det närmaste jag har hittat'' säger Justin och kysser mjukt min panna. Inte förrens nu märker jag att jag har hållt inne andan och jag andas långsamt ut medans Justin torkar bort min tår som rinner ner för mitt öga.

''Schh babe, gråt inte'' säger han mjukt och drar in mig i sin famn. Jag klänger mig fast vid hans bröstkorg och jag vill aldrig att han ska släppa taget om mig. 
''Tack så jättemycket Justin, jag älskar det!'' snyftar jag och räcker armbandet till honom så han kan knäppa det runt min handled. Jag tar hans ansikte mellan mina händer och låter alla mina känslor komma ut i en passionerad kyss. 

 

''Vi måste gå nu Cosette om vi ska hinna med det jag har planerat'' säger Justin och avslutar vår femhundraelfte kyss. Jag nickar och vi flätar ihop våra fingrar och börjar gå ner för trapporna. Väl nere hör vi en välbekant tjejig röst och Justin's leende blir - om möjligt - större och han börjar omedelbart att springa till tv-rummet där alla verkar vara samlade. Jag blir alldeles varm inombords och följer glatt efter honom.

''Jazzy!'' skriker Justin glatt och lyfter upp henne i sin famn innan han snurrar runt henne ett par varv. 
Jazmyn kramar honom hårt tillbaka och han pussar henne ett par gånger innan han släpper ner henne på golvet. Jazzy kommer springandes fram till mig och jag lyfter med upp henne i min famn samt snurrar några varv innan jag plaserar en puss på hennes panna och ställer ner henne på golvet.

''Vart ska ni?'' frågar Jazmyn och kollar på oss. Justin flätar ihop våra fingrar och pekat mot ytterdörren.

''Jag har en överraskning till Cosette''

Bara på sättet han uttalar mitt namn får fjärilarna i min mage att börja dansa runt. Vad är det för överraskning han har gjort? Redan nu från början vet jag att det är ingen billig överraskning, hos Justin finns ingenting som kommer billigt här i livet. 

''Hejdå alla!'' ropar både jag och Justin i kör innan vi går ut från huset. Vid den här tiden är det inga papparazzi här omkring och det glädjer mig faktiskt för nu får jag spendera en riktig ensam tid med Justin. 
Han lägger sin arm runt min midja och föser mig framåt mot bilen. 

''Du har ett sexigt ass, vet du det?'' flinar han stort och jag slår honom skämtsamt på armen.
Ett gulligt skratt lämnar hans läppar och som den gentlemannen Justin är så öppnar han bildörren åt mig. 
Innan jag hoppar in i passagerar sätet ställer jag mig på tå och ger honom en mjuk kyss.

''Om det är så här jag blir behandlad varje gång du är på glatt humör så vill jag aldrig se dig på annat humör'' flinar han och ännu en gång slår jag honom på skämt. Han stänger omedelbart dörren efter mig och springer över till sin sida. 
''Varför är du på ett sånt glatt humör?'' frågar jag och han rycker på axlarna som svar.

''Idag är det då jag mår som bäst!''

''Ingen anledning alls?''

''Du är min anledning till att le eller skratta mon amour''

Hans franska accent fick omedelbart mig att tappa andan, det måste nog vara det sexigaste jag någonsin har hört. Jag som tände på killar som kunde prata spanska men Justin har nog vänt på det. Kanadensare som pratar franska måste nog slå allt. Fast det knappt var två ord så påverkade dem mig något så extremt mycket. 

Mina kinder blossar upp i en röd nyans och Justin ler stort. Han njuter nog av effekten han har på mig. 

 

''Älskling, vi är framme'' säger han och stänger av motorn. Bilen står på en uppfart där det är helt tomt, bara vi här. Jag kollar frågandes på Justin och han rycker bara på axlarna och stiger ut ur bilen. Jag följer hans exempel och snart är våra fingrar ihopflätade och vi börjar gå mot skogen som mer liknar ett djungel. 
Vi går och går och stegen vi tar känns som en evighet och äntligen stannar vi på kanten av en strand. 
''Vad gör vi här?'' frågar jag nyfiket och kollar mig runt på den övergivna stranden. Vi är dem enda och det har jag ingenting emot. En rätt så lång bit bort står ett bord med två stolar samt mat framdukat. 

''Jag vet att det har varit jobbigt med papparazzis nu den senaste tiden så jag ville ta dig hit där ingen kan hitta oss och bara få dig att slappna av älskling'' säger Justin och tar min hand i sin och börjar gå mot bordet. 
Jag ger honom ett osäkert leende och lutar mitt huvud mot hans axel. Det känns bra att det bara är jag och han här. Här behöver jag inte låtsas och jag känner att den här kvällen kommer gå mer än bara bra. 

''Här vill jag inte att du ska spela någon utmärkt skådespelare babe, jag vill att du ska behandla mig på samma sätt som du gjorde innan allt det här'' säger han och pekar mellan oss. Jag förstår att han syftar på kontraktet och nickar. För tre månader sen hade jag kunnat behandla Justin hur illa som helst för att hämnas för dem gångerna han har sårar mig men nu, tre månader senare, har jag knappt mage till att säga emot honom. 
Allt han har gjort för mig har jag varit för blind för att se. Jag har låtit mitt hat komma ivägen och såg istället inte den godhjärtade Justin som bryr sig om allt och alla. 
Justin drar ut stolen åt mig och jag sätter mig ner och han går över till den andra sidan för att sätta sig ner framför mig. Vi båda lyfter bort det silvriga locket samtidigt och doften av den varma maten kryper upp i näsan på mig. 

''Varsågod och hugg in'' flinar han och jag börjar omedelbart äta och försöker samtidigt få det att se stiligt ut.

Hand i hand går vi längs kanten med vattnet. Det har varit en skönt tystnad ett tag och då och då har jag kollat upp på hans vackra ansikte som lyste i solens sken. 
''Cosette, jag kan inte hålla det inne längre'' utbrister han och jag rynkar på pannan, vad har nu hänt?

''Av alla beslut jag har tagit så kommer denna bevisa sig vara den sämsta. Men jag är inte ledsen över att jag är kär i dig'' 

---

OMGOMGOMGOMG JAG FANGIRLAR SÅ JÄVLA MYCKET ÖVER MIN EGEN NOVELL, HUR NORMAL ÄR JAG EGENTLIGEN?! HAN FUCKING ERKÄNDE DET, OMGOMGOMG! 
okej, jag ska bete mig som normalt nudå..

VAD TYCKER NI? KOMMENTERA!! :D

Att hon vill gå med mig och ingen annan värmer hela min kropp och fjärilarna som tidigare inte fanns där kommer flygandes tillbaka. Jag har en känsla av att jag har gjort henne besviken. Balen som hon har längtat till i flera år är äntligen här och hon tänker inte åka dit för att Jazzy är i sjukhuset och hon vill vara med mig istället. 

''Cosette, jag vet hur mycket du har längtat. Är du verkligen säker?'' frågar jag och pussar hennes käkben.

''Ja, ja jag är säker'' försäkrar hon mig men ändå känns hennes ord inte riktiga utan att hon har tvingat sig ur dem. Fast hon har sagt till mig hundra gånger att det är okej så är det fortfarande en del av mig som inte tror på det, som inte vill tro på det. 
''Kom vi åker hem'' säger jag och reser mig upp med Cosette i famnen. Hon kollar förvånat på mig och jag rycker på axlarna. Jag och Cosette går hand i hand till cafeterian där alla andra sitter medans Jazzy sover lugnt i sin sjukhussäng, nu när hon mår bra så kan jag och Cosette åka hem. Vi har en jobbig dag framför oss, inatt åker vi tillbaka till Rio och när vi ändå inte ska till balen så kan jag ringa några samtal och fixa något romantiskt. 
Cosette kunde bara lämnat mig och åkt till balen och haft kul men ändå valde hon att stanna vid min sida. 
Ett leende leker sig på mina läppar och Cosette kollar nyfiket på mig.

''Det är inget'' säger jag och kysser mjukt hennes fylliga läppar. 
''Mamma pappa, jag och Cosette vi åker hem nu. Vi har en jobbig dag framför oss och inatt åker vi tillbaka till Rio'' säger jag och drar Cosette tätare in till mig. Det känns tryggt att ha henne där, det känns bra. 
Mamma reser sig upp och går fram till mig och drar in mig i hennes trygga omfamning.

Där jag så många gånger har hittat tröst och kärlek. Jag kramar henne hårt tillbaka samt pussar henne på hjässan. Pappa och Erin ställer sig också upp och ger mig och Cosette en varsin kram.

Pappa berättar att det är okej att jag åker hem, att jag förtjänar det. Än en gång tackar både Erin och pappa Cosette för att hon har räddat livet på Jazmyn, flickan som betyder mer än livet för mig. 

''Har du tagit alla dina saker nu Justin?'' frågar Cosette när jag kom ut från Jazzy's rum efter att ha sagt hejdå och pussat henne på pannan. Hon har fortfarande inte vaknat och pappa lovade att ringa så fort han fick veta någon information. Jag nickar och flätar ihop våra fingrar, vi går självsäkert ut ur sjukhuset och Cosette fiskar upp nycklarna från sin bh.

''Du kunde sagt att nycklarna låg där så hade jag själv tagit upp dem'' skämtar jag och blinkar med ena ögat mot henne. Hon slår mig skämtsamt på armen och ett busigt flin leker på hennes läppar.

''Är det nu jag ska köra upp dig mot min bil?'' flinar jag och hon slickar sig sexigt runt läpparna för att reta upp mig. Great, hon lyckas reta upp mig och mina andetag blir allt djupare och snabbare.

''Är något fel?'' frågar hon sexigt och lutar huvudet på sned som gör att hela hon strålar av skönhet. 

Jag ignorerar hennes fråga och öppnar bildörren till henne. Ett skratt lämnar Cosette's läppar och hon hoppas in i bilen. Hennes shorts sitter så sexigt över hennes rumpa och jag kan inte låta bli att titta.

Tror hon verkligen att jag låter detta passera så har hon verkligen något att se fram emot.

Jag springer över till andra sidan och startar bilen innan jag kör ut från parkeringen.

Jag gasar mer än vad jag behöver, alldeles för ivrig för att komma hem. 
Cosette böjer sig fram och börjar mjukt kyssa min favorit plats, under örat. Hennes läppar rör sig mjukt över min hals och små lätta stön lämnar min mun.

''Cosette..'' stönar jag mjukt och försöker hålla mig på vägen så jag inte kör och krockar med någon. 
''Vad är det Justin?'' frågar hon sexigt i mitt öra och biter min örsnibb.

''Cosette, jag kör. Vill du inte dö som en sjutton åring så ger jag dig rådet att backa'' säger jag mellan sammanbitna käkar. Hennes hand som innan låg på hennes knä börjar försiktigt klättra upp för mitt lår och stannar vid insidan nära min kompis. 

''Cosette förhelvete!'' väser jag ilsket och drar upp hastighetsmätaren. Mormors hus kommer inom mitt synfält och aldrig har jag varit mer tacksam än nu. Jag parkerar utanför mormors hus uppe på uppfarten och stänger av motorn. Jag drar ner Cosette's säte i liggandes position och gränslar henne. 

''Fan ta dig!'' morrar jag och börjar ilsket kyssa hennes hals och över hennes nyckelben.

Jag slänger hennes keps på mitt sätte och tar hennes händer i mina och lägger dem över hennes huvud.

''You like it rough, huh?'' min fråga låter mer som ett påstående och jag pressar hårt ihop våra läppar. 
Cosette's ben är slingrade runt min midja och jag börjar försiktigt gnida mig mot henne för att bevisa vilken effekt hon har på mig. På bara dem små kyssen över min hals och hennes hand som klättrade upp för mitt lår gjorde hon min kompis hård. Jag börjar snabbare gnida mig mot henne och små stön lämnar hennes läppar.

Cosette flätar sina fingrar i mitt hår och trycker mig närmare sig.

''Du är så fucking vacke babe!'' viskar jag i hennes öra och tar i kanten av hennes tröja. Innan hon hinner protestera har jag redan dragit den över hennes huvud. Hennes enorma bröst som skulle passat perfekt i mina händer väntar på mig och jag börjar mjukt kyssa henne mellan hennes bröst.

''Justin det räcker'' säger hon och puttar bort mig. Jag ger ifrån mig ett frustrerat skrik och sätter mig på min plats igen. Jag kollar ut genom fönstret och slickar mig runt läpparna. Hur långt skulle hon vågat gå med mig egentligen? Hon verkade inte göra något motstånd förrens nu, kan hon fortfarande inte förlåta mig? 

 

''Kom vi går in'' säger jag och avbryter tystnaden. Min kompis har äntligen lugnat ner sig och jag stiger ut ur bilen och fortsätter in mot huset utan att bry mig om Cosette är bakom mig eller inte.

Jag hälsar kort på mormor som står inne i hallen innan jag går förbi henne och sätter fart mot mitt rum.

Hon ger mig frågandes blickar som bränner min rygg, med en hård smäll smäller jag igen dörren och lägger mig ner på sängen. Cosette's röst hörs på nedervåningen och jag har ingen aning om varför jag reagerade så, är det bara för att jag vill att hon ska känna något för mig? Min mobil börjar ringa och Drake's namn lyser upp displayen

''Aye bro!'' säger jag och försöker låta glad.
''Aye lil' bro, what's up?''

''Nej ingenting'' mumlar jag och lutar mina armbågar mot knäna. 
''Du och Cosette åker hit inatt, right?''

''Yes, vi åkte aldrig till balen för att Jazzy ligger inne på sjukhuset. Feelin' guilty''

''Hörde vad som hände med Jazzy, glad att hon mår bra och Cosette, she's a keeper'' 

''Yupp''

''Berätta för henne vad du känner bro, det kommer förändra saker mellan er och jag tror att hon känner detsamma'' Jag suckar lågt och möter min egen blick i spegeln. Det är enklare sagt än gjort, det känns konstigt att känna så här för Cosette när jag tidigare bara har sett henne som en nära vän. Den här känslan har alltid funnits där men jag har aldrig riktigt gett det min uppmärksamhet. 

''Jag vet inte Drake, jag är nog mest rädd för hennes reaktion''

''Det kommer gå bra, ni löser det. Det gör ni alltid'' Hans ord fick mig att tänka tillbaka på konversationen jag och Cosette hade. Då jag uttalade precis samma ord som han gör nu:

 

''Cassie!'' ropar Jazzy och hoppar upp på sängen och sätter sig rakt på min mage med en sån kraft att jag mer än rycker till innan jag slår upp mina ögon. 
''Jazzy'' stönar jag irriterat och puttar ner henne på sängen bredvid hennes bror. Justin lyfter på huvudet och kollar på Jazzy med sömniga ögon. Han lägger en arm runt hennes midja och drar henne tätt intill hans bröstkorg och somnar om. Strax blir Jazzy's bruna ögon tunga och hon faller in i en djup sömn. 
Jag suckar högt och slänger täcket åt sidan innan jag reser mig upp och gör min väg över till badrummet. 
En snabb dusch sitter absolut inte fel. Svetten rinner ner för min tinning och jag torkar snabbt väck det med baksidan av min hand. Det kalla sköna vattnet rinner ner för min kropp och sköljer av svettet som har bildats under natten. 

Jag knyster håret så allt vatten rinner ur och virar sen en handduk runt min kropp. Dörren slängs upp och Justin står där flåsande, jag höjer på ena ögonbrynet och tackar Gud ovan att jag hann vira handduken runt min kropp. 
''Du dröjde, skulle bara se om det hade hänt dig något'' säger han och kliar sig på nacken. Ett fnitter lämnar mina läppar och jag går förbi honom ut till rummet. Jazmyn ligger fortfarande kvar på sängen och till min förvåning ligger Jaxon bredvid henne. Jag ler åt de fina barnen som sover och håller om varandra innan jag går fram till Justin's gaderob.

''Jag har inga kläder med mig, allt ligger hos Eponine så jag lånar kläder av dig'' säger jag och öppnar hans gaderob. Det enda jag har här som är mitt är rena underkläder. Jag går in i hans walk-in gaderob och stänger dörren efter mig. Jag slänger snabbt på mig underkläderna, utan förvarning slängs gaderobsdörren upp och Justin går in som ingenting har hänt. Jag himlar med ögonen och rycker åt mig hans gråa mjukisbyxor som jag snabbt tar på mig och börjar med pekfingret söka upp och ner bland alla hans miljontals kläder efter ett linne. 
Justin's armar slingrar sig runt min midja och hans läppar börjar kyssa skinnet på min hals och ner till min axel. 
''Justin..-'' mumlar jag och han avbryter mig med att plasera en mjuk kyss på mina läppar.

''du är vacker Cosette'' viskar han och kysser mig en aning hårdare denna gången. Jag ger honom ett svagt leende och han rycker åt sig ett linne och slänger det till mig. Han vänder på klacken och går ut.

''Tack!'' ropar jag efter honom och drar snabbt och enkelt på mig linnet och traskar duktigt efter honom ut från gaderoben. Justin står på alla fyra över båda sina småsyskon och försöker väcka dem. 

''Jazmyn Jaxon, vakna!'' säger han otåligt och pussar dem mjukt på kinden. Jazmyn gäspar stort och sätter sig upp, detsamma med Jaxon. Båda lägger armarna runt Justin's hals och han bär upp dem i famnen. 

''Nu åker vi till havet!'' säger han glatt och jag kollar storögt på honom. Jag sneglar på klockan och ser att den redan är 12, har den verkligen hunnit springa så mycket på så kort tid? 
''Men min bikini är hos Eponine''

''Säg något du inte har där..'' muttrar Justin sarkastiskt och viftar med handen mot Eponine's hus. 
Jag tar ett djupt andetag och biter mig i tungan så jag inte spottar ur mig något elakt innan jag springer ner för trapporna och barfota springer jag på asfalten över till Eponine's hus. Dörren slängs upp och Eponine står i dörröppningen med en macka i handen. Jag snappar åt mig mackan och klampar surt in.

''Vad har hänt?''

''Förutom att Justin förbjuder mig att göra saker och ting så vill han åka till havet nu!'' fräser jag och börjar gå mot hennes rum.
''Fan vad det ska finnas trappor över allt'' muttrar jag lågt för mig själv och tar min väska som fortfarande ligger på samma plats som igår fast på golvet istället för sängen. Jag går ut från hennes rum och ännu en gång går jag ner för trapporna. Trappor, trappor, trappor överallt. Man kan inte gå någonstans utan att man måste gå ner eller upp för någon trappa och det börjar bli jävligt jobbigt. 

''Ses!'' säger jag och kramar henne snabbt innan jag för andra gången går över asfalten fast till Justin's hus. 

''Är det här snyggt?'' frågar jag Justin och skruvar mig framför spegeln. Han lyfter blicken från sin mobil och biter sig i läppen. 
''För snyggt för att bara vara en åktur till havet..'' muttrar han. Jag känner hur blodet i min kropp börjar koka och hur hela jag börjar ilskna till. Sen igår - rättar sagt - sen jag och Justin blev 'tillsammans' har han slängt spydiga kommentarer på vartenda liten sak jag gör. Lugn Cosette, räkna till tio. Sen när är ett par beigea shorts, vitt linne med peace-tecknet som är färgat i USA's färger och en Supreme keps ''för snyggt för att bara vara en åktur till havet?'' och ett par vita höga Converese må jag tillägga. Jag väljer att ignorera honom och vänder mig om så jag står med ansiktet mot Justin som fortfarande kollar ner i sin mobil och gör Gud vet vad. 
''Ska vi åka eller?'' frågar jag otåligt och lutar all min tyngd på mitt vänstra ben. Justin slänger över benen över sängkanten och reser sig upp. Han flätar ihop våra fingrar och börjar gå ner för trappan med mig tätt i häl. 
Justin's vita långarmade tröja sitter tight över hans bruna sexiga överkropp och hans svarta shorts sitter alldeles perfekt. Hans kläder sitter så perfekt som alltid, så som bara Justin kan få dem till att se ut. Även en trasig tröja kan se riktigt snygg ut på Justin. Även om jag inte vill erkänna det så är Justin riktigt snygg, men det är ingenting jag skulle säga högt. 

''Jazmyn Jaxon, är ni färdiga?'' ropar Justin och de kommer springande från köket med badkläderna på. 
Medans Justin drar på sig sina egna skor och hjälper sina småsyskon med att få på sig sina ytterkläder så står jag framför spegeln och överväger om jag ska byta om eller inte.

''Kommer du Cosette?'' frågar Justin och sträcker ut sin hand. Utan tvekan tar jag hans hand och börjar gå med honom ut till hans bil. Papparazzi's kameror bländar oss och jag skyddar för mitt ansikte med andra handen.
Något jag avskyr mer än att Justin försöker bestämma över mig och spindlar samt sega personer så är det dem här jävla papparazzi som inte har någonting för sig än att gå runt och ta foto på folk som inte vill. 
''Cosette sitter fram Jazmyn'' säger han åt sin lillasyster som springer över på andra sidan för att sätta sig fram.

''Det är okej, jag kan sitta här bak med Jaxon'' försäkrar jag honom och han skakar bestämt på huvudet.

''Cosette ska sitta fram, slut diskuterat'' 
Jazmyn klampar surt till baksätet och jag öppnar bildörren åt henne och ler lite svagt. Hon besvarar inte mitt leende utan hoppar bara surt in i bilen. Jag böjer mig in och drar sätbältet över hennes bröst och knäpper det.

''För din egen säkerhet'' säger jag och pussar henne mjukt på pannan. Hon lägger sina armar runt min hals och ger mig en hård kram som jag mer än gärna besvarar. 

 

''När är balen ikväll?'' frågar Justin medans vi går vid kanten av havet och kollar på när Jazmyn och Jaxon springer runt skrattandes och skvätter vatten på varandra. Ett leende bildas på mina läppar och jag vänder min blick mot Justin.

''Från 6 till 12''' säger jag. Han nickar och lägger sin arm runt min midja och drar mig till honom.
Justin böjer sig ner och pressar plötsligt ihop våra läppar. Jag lägger min hand på hans käkben och besvarar hans kyss. Justin biter försiktigt min underläpp och jag nekar hans inträde. Han drar sig snabbt tillbaka och flätar istället ihop våra fingrar.

''Kom, vi leker med dem!'' säger jag glatt och börjar springa ut i vattnet mot hans småsyskon med Justin bakom mig. Jazmyn's och Jaxon's klingande skratt hörs från några meters avstånd och jag böjer mig ner och bär oförväntat upp Jaxon i min famn.

''Hej baby'' ler jag och pussar honom mjukt på hans kind. Jaxon lägger sina armar runt min hals och pekar längre ut mot vattnet.

''Ska vi längre ut?'' frågar jag mjukt och han nickar. Jag börjar försiktigt gå i vattnet dit Jaxon har pekat. 
För varje steg jag tar så höjs vattnet några centimeter.

''Gå inte för långt ut baby!'' ropar Justin och jag viftar med handen över axeln som svar. 

''Räck..-'' Justin's oroliga skrik hörs klart och tydligt på flera meters avstånd och en rysning springer igenom min kropp och Jaxon börjar omedelbart gråta. Justin står chockad. Hans röst innehåller så mycket mer än bara orohet. Rädsla, panik, ånger, chock. Hela jag stelnar till som ett isblock. 

''JAZMYN!''

''Vi kommer lösa detta Cosette, det gör vi alltid''

''Justin måste jag verkligen sova här? Kan jag inte gå över till Eponine?'' frågar jag så snällt jag bara kan.

''Varför det? Är det något fel här?''

''Absolut inte men...urgh!'' säger jag och stampar barnsligt med fötterna innan jag vänder på klacken och beger mig mot Justin's rum. Jag vill inte vara här, varför kan han inte förstå det? Jag går förbi väggen Justin puttade mig in i för fem år sen och får rysningar över hela kroppen. Halv vägs upp för trapporna vänder jag mig om och går ner igen. 
När jag väl är här i Stratford tänker jag ta chansen och göra något jag inte har gjort på snart två år och det vill jag göra själv, alldeles själv.

''Justin, jag går ut en stund!'' ropar jag och börjar ta på mig ena skon. 

''Vart ska du?'' 

''Ut ska bara göra en sak, det tar inte alls lång tid. Max en timme'' 

''Cos..-''

''Nej Justin, det räcker!'' fräser jag och smäller igen dörren efter mig. Jag vinkar åt Eponine som står i fönstret och hon springer snabbt ut till mig.

''Vart ska du?''

''Ska bara göra en sak, kan jag låna din bil i någon timme?'' undrar jag och hon nickar. Eponine springer snabbt in och kommer tillbaka med sina nycklar. Jag ger henne ett tacksamt leende och börjar med snabba steg gå mot bilen. Jag tar ett djupt andetag och nervositeten stiger, mina händer börjar svettas och med skakiga händer låser jag upp bilen och hoppar in. Du klarar det Cosette, du klarar det intalar jag mig själv och startar bilen. 
Vägen jag mycket väl kan i huvudet tonar upp framför mig och en tår rinner ner för min kind. 
På 2 år har jag inte gjort detta, två år, 730 dagar, 52560000 sekunder. Bara tanken av att jag inte har hälsat på på länge gör mig gråtfärdig. Jag parkerar nära de stora grindarna och stiger snabbt ut, jag småjoggar fram till grinden och drar upp den. Gnisslande ljud ger grindarna ifrån sig och jag håller snabbt för mina öron, jag går in genom det lilla utrymmet jag har lyckats få upp och jag blir omedelbart lugn. 
''Ursäkta, jag letar efter Gabbi Rooz'' säger jag till vaktmästaren och han pekar en bit bort. 
Jag ger honom ett stelt leende och börjar omedelbart gå mot mammas begravning. Tårarna som jag länge har hållt inne forsar ut genom mina ögon och gör världen suddig för mig. 

Efter att ha gått runt i kyrkogården hittar jag äntligen mammas grav. Vaktmästaren har tagit bort alla de löv som hade fallit ner på graven och tagit bort det smutsiga. Jag faller ner på mina knä framför graven och tårarna rinner oavbrutet ner för mina kinder. Rädslan inom mig kryper fram och saknaden jag inte har känt på länge tar över alla mina känslor. Det gör ont i mig att veta att jag aldrig mer kommer se min mamma, att jag aldrig kommer få höra hennes röst. Jag stryker försiktigt stenen med fingertopparna och en klump bildas i min hals. Hela min kropp skakar och jag sätter mig ner på rumpan samtidigt som jag lutar pannan mot stenen.

''Mamma jag saknar dig'' snyftar jag tyst och gråter ännu mer. Varför är livet så orättvist? Varför var Gud ovan tvungen att ta min mamma i en ung ålder? När mamma dog förlorade jag allt hopp om livet, mina drömmar krossades och jag blev ingen. Jag isolerade mig själv från världen runt omkring, jag la all skuld på mig själv.
Hade inte mamma bråttom för att komma till min födelsedag hade det aldrig hänt. Mina drömmar om att mamma ska uppfostra mina barn är borta i det blå:

 

''Du är så rar, så godhjärtad. Du är vacker, du har intelligens och har en livlig fantasi''
Pappa har alltid sagt att jag har ärvt min livliga fantasi av mamma. Hon var också en av de tjejerna som drömde ett prinsessaktigt liv med många barn. Hon hade med drömmar om sin framtida man. Hon hade alla de drömmar jag har nu. 
''Mamma du får hjälpa mig med mina barn för jag vet inte hur man gör'' sa jag med min ljusa röst och bet mig försiktigt i läppen. Ett fnitter lämnade mammas mun och några sekunder senare hör vi knackningar på dörren.
Pappa stack in huvudet och gjorde en rolig grimas innan han gick in på mitt rosa prinsessaktiga rum och satte sig ner bredvid mamma på sängen. Pappa gav mamma en puss på pannan och jag log stort. Det här är allt jag har drömt om, min familj tillsammans. 
''Nu är det slutpratat, nu läser vi!'' sa mamma bestämt och tar upp boken från det förgående kvällarna hon har läst för mig. Pappa drog upp täcket till min haka och pussade mig lätt på pannan innan han lämnar oss och går iväg för att jobba med sin design på sin nuvarande klänningen. 
''Godnatt gumman ses imorgon, jag älskar dig'' sa efter hon har läst några sidor av sagan jag mycket gillar. Mamma och pussade mig också på pannan och lämnade rummet. Allting var kolsvart förutom det lilla ljuset som sipprade in genom dörren som stod på glänt. 
Den natten sov jag med ett leende på mina läppar. Det var då jag va som lyckligast.

Mina tårar som jag trodde har tagit slut börjar rinna ner för mina kinder igen. Minnet som nyss dök upp i huvudet på mig hugger mig som en kniv genom hjärtat. Det var verkligen då jag var som lyckligast, då jag verkligen hade mina båda föräldrar vid min sida. Jag saknar mammas lena fingrar som smekte min kind varje kväll, jag saknar pappas riktiga leende som nu för tiden är på tvingat. Jag saknar mitt gamla liv. 

''Vila ifred mamma, jag älskar dig''

Jag reser mig upp och torkar snabbt tårarna innan jag går den kringlande vägen tillbaka till bilen.

''Tack!'' säger jag när jag går förbi vaktmästaren och han ger mig ett stort leende tillbaka. 

''Vill du prata om det?'' ropar han efter mig och jag vänder mig om. Jag funderar en stund och nickar sen, det skadar inte att släppa lite från axlarna. Jag har hållt det inom mig i sex år, jag förtjänar en liten paus från smärtan. Jag går försiktigt fram till den okända vaktmästaren och sätter mig ner på bänken bredvid honom och kollar ut mot dem andra gravarna som ligger runt omkring. 
''Det var den 11 maj 2007, mamma var på väg hem från sitt jobb för att hon skulle fira mina födelsedag någon vecka innan det riktiga datumet. Mamma inser att hon kommer bli sen till mitt lilla kalas och bestämmer sig just då för att kolla åt ett annat håll för att ta upp sin mobiltelefon. Hon ser inte lastbilen komma mot henne men när hon väl reagerar är lastbilens ljus för starka för att mamma skulle se något. Mamma kör av vägen och..-''

''Schh, det är okej att gråta min vän. Det är okej'' säger vaktmästaren med medkänsla i rösten och lägger sin arm runt mina axlar. Jag lutar mitt huvud mot hans axel och gråter högt. Att gråta bevisar inte att man är svag, utan att man faktiskt är tillräckligt stark för att man har hållt in smärtan alldeles för länge. 
Vi sitter tysta på bänken och jag tittar i riktning mot mammas grav. Hennes svarta sten syns tydligt här ifrån och gamla minnen jag har försökt tränga in i bakhuvudet smyger fram och river mig i tusen bitar.

''Hon är i Guds händer, hon är i ett tryggt förvar'' stöttar vaktmästaren och jag ger honom ett smärtsamt leende. 

 

Mörkret har börjat falla över oss som ett täcke och jag reser mig upp. 

''Tack för pratstunden och jag beklagar verkligen sorgen för dina föräldrar'' säger jag och menar vartenda ord. 
Han ger mig ett leende och hans blick gör mig varm, den är full med medkänsla och empati. 
Han klappar mig på axeln och med sin mörka stämma säger han:

''Jag beklagar din sorg också Cosette, må du finna frid. Du är en fin flicka och din mamma är jättestolt över dig'' 
''Tack så mycket, hejdå!'' säger jag och vinkar lätt innan jag beger mig ut ur kyrkogården mot Eponine's bil.
Justin kommer döda mig, jag sa en timme och nu har det säkert gått fem om inte mer. 
Jag öppnar min bildörr och sätter på motorn som ger mig ett fräsigt ljud. Med gasen i botten ger jag mig iväg till Justin och förbereder mig för några minuters utskällande. Jag överväger att gå till Eponine istället men då skulle allting bli så mycket värre.

 

''Tack för lånet Pennie!'' säger jag så fort hon har öppnat ytterdörren och trycker upp nycklarna i ansiktet på henne innan jag springer över gatan till Justin's mormors hus. Jag knackar försiktigt på dörren och en rasande Justin slänger upp dörren och mjuknar snart upp.

''Babe har du gråtit?'' frågar han oroligt och drar in mig i sin varma famn. Jag drar in doften av hans goda parfym och sparkar av mig skorna. Justin säger ingenting och leder mig in på hans rum. Han lägger sig ner på sängen och drar mig ner i hans famn.

''Jag va så orolig Cosette, trodde någonting hade hänt dig'' viskar han i mitt öra och kysser försiktigt min hals. 
Justin drar mig tätare intill sin bröstkorg och jag har aldrig känt mig tryggare än i hans famn. Pirret i min mage vaknar till liv och jag flätar ihop våra fingrar.

''Vill du berätta för mig?'' frågar han mjukt och borrar sitt ansikte i min hals. Jag skakar på huvudet och tar ett djupt andetag. Jag är inte redo att släppa min börda över Justin.

''Inte nu, nu vill jag bara mysa och sova'' mumlar jag och vänder mig om så jag ligger med ansiktet mot honom. Jag lägger min hand på hans kind och pressar ihop våra läppar. Justin puttar mig inte ifrån sig, han besvarar kärleksfullt min kyss och hans hand som ligger på min höft lugnar omedelbart ner mig. Hans berörning gör mig knäsvag och jag vill bara ha mer utav honom. Efter alla dessa dagar jag har spenderat med Justin har jag insett att allt jag trodde om Justin var fel, han är inte alls kall och dum, Justin går att gilla, han är lika underbar som jag sist kommer ihåg honom. Fast än han försöker bestämma över mig så gör han inte det för att han tycker om mig. Han gör det för att han bryr sig om mig.

''Hoppas du vet att jag alltid kommer finnas här för dig Cosette, jag bryr mig om dig'' säger han och pressar ihop våra läppar till en passionerad kyss. 

Om jag var sur på henne innan så har hon ingen aning om vad jag är nu. Killarna stirrar på mig och jag har inga ord som kan beskriva vad jag känner just nu. Utan min tillåtelse går hon ut med Eponine efter gårdagens händelse, inte bara det, utan de går ut med två okända killar. Jag knyter mina knytnävar och börjar ilsket gå bort mot dem. 
Eponine lägger märke till mig och hennes leende bleknar bort. Hon drar försiktigt i Cosette's arm och nickat mot mig. När Cosette lägger märke till mig rinner färgen från hennes ansikte och man kan tro att hon har sett ett spöke. Knappt några sekunder senare står jag framför dem med illrött ansikte och stirrar argt på Cosette.

''Du. Följer. Med. Mig. Nu'' morrar jag med sammanbitna käkar. 

''Justin det här är Nathaniel, en bra vän till mig. Nathaniel det här är Justin, min pojkvän'' presenterar hon oss för varandra och jag lägger min arm runt hennes midja och drar henne till mig innan jag tar Nathaniel's hand och stelt skakar den.

''Adam, min kompis'' säger Nathaniel och pekar på han andra killen. Med tvång sliter jag bort blicken från Nathaniel och vänder mig om mot hans kompis. Jag nickar kort till honom och pressar ihop läpparna till ett rakt streck. Min arm runt Cosette's midja hårdnar och jag fnyser innan jag vänder mig om och drar med mig henne. 
''Justin släpp'' väser hon så lågt så bara jag hör det. Jag ignorerar henne och drar henne till bilen. 
Eponine kommer springandes bakom oss och hon dyker upp bredvid Cosette. Mina boys går tyst bakom dem och jag är glad att hon inte förnedrade mig framför dem. 

''Hoppa in'' fräser jag och öppanar bildörren. Hon ställer sig framför mig och lägger armarna i kors över bröstet. En suck lämnar min mun och jag kollar trött på henne och pekar på sätet. Hon skakar på huvudet. 
Jag tar ett hårt grepp om hennes arm och slänger in henne i bilen.

''Eponine hoppa in!'' ropar jag argt och hon sätter sig omedelbart i baksätet. Jag springer över till min sida och hoppar in. Just som Cosette öppnar dörren och stiger in börjar jag snabbt köra från platsen. 

''Är du helt jävla störd?! Tänk om jag skulle gått ut i den sekunden? Du hade fan dödat mig!''

Jag ignorera henne och trampar ner gasen igen så hastighetsmätaren ökar. Hon tar ett hårt grepp om min arm och kollar förskräckt på mig.

''Justin, sakta ner!'' säger hon, rösten full med rädsla. Jag slappnar av en aning och ökar hastigheten istället.

''Snälla Justin sakta ner!''

''Cosette snälla va tyst, lägg av!'' fräser jag och skakar av mig hennes hand. Hon kollar sårat på mig och lägger sen armarna över bröstet. Vilket förvånar mig jättemycket. Hon är inte av den sorten som ger in så lätt, hon drar alltid upp ett argument och ger sig inte förrens hon har vunnit. Cosette kan inte ta ett nej, hon är inte van vid det. 

Jag kör upp på mormors uppfart och stänger av bilen.

''Eponine, du bor precis över gatan du kan gå över till dig. Cosette, du stannar hos mormor. Med mig.''

''ALDRIG!'' utbrister hon och jag himlar med ögonen. Varför ska hon göra allting så svårt? Hade hon från början sammarbetat med mig och försökt åtminstone hålla vårt förhållande över linjen så hade det kanske aldrig blivit så här. Jag och Eponine stiger ut ur bilen, Cosette sitter kvar och tjurar som en tre åring. Ibland kan jag verkligen inte förstå att hon ska fylla 18 om tre månader. 

''Hejdå Cosette!'' ropar Eponine innan hon smäller igen dörren.

''Hejdå kusin'' säger jag och ger henne en kram. Hon svarar med ett leende och går över till sig. 
Jag öppnar Cosette's dörr och stirrar trött på henne.

''Komigen Cosette, ut med dig'' 

''Du kan inte tvinga mig''

''Inte?'' 
Hon skakar på huvudet och ett flin leker sig på mina läppar. Jag lägger min ena arm runt hennes knäveck och den andra armen slingrar jag runt hennes midja. Innan hon hinner yttra sig något ord har jag lyft upp henne i famnen och tryckt henne tätt intill mitt bröstkorg. Jag smäller igen dörren med höften och låser bilen med fjärrkontrollen. Jag ritar små mjuka cirklar med tummen på Cosette's lår och sparkar upp ytterdörren.

''Mamma stäng dörren'' säger jag till mamma som råkar vara i hallen när vi kommer in. Hon kollar chockat på oss och just då slår det mig att mamma inte vet om mig och Cosette än. Inte att vi är 'tillsammans' iallafall. 
Jag ger mamma en förklarar-sen-blick och går upp mot mitt rum. Allting är fortfarande sig likt sen sist jag var här. Jag lägger ner Cosette på sängen och lägger mig ner bredvid henne. För att bevisa för mig hur sur hon är sp vänder hon mig ryggen. 

''Ännu bättre'' mumlar jag och lämnar kyssar på Cosette's nacke. Hon viker undan och drar sig längre in mot väggen, så långt ifrån mig som möjligt men olyckligtvis så är denna sängen liten så vi båda får knappt plats. 

 

''Cosette, jag försöker bara göra det bästa för dig'' mumlar jag efter ett tags tystnad och lägger min arm runt hennes midja. Jag drar henne tätare till mig och hon rör inte fena. 

''Du har ingen aning om vad som är bäst för mig'' svarar hon kallt och jag andas ut andetaget som jag har hållt inne. Det svaret är absolut inte vad jag har förväntat mig. 

''Lita på mig Cosette''

''Hur ska jag kunna lita på dig eller någon annan när jag knappt litar på mig själv?'' 

En tystnar uppstår och jag kollar ner på hennes hals och börjar leka med en slinga samtidigt som jag försöker komma på något rätt att säga. Jag är trött på att bråka med Cosette hela tiden, jag är trött på att hon inte litar på mig. Jag är trött på att hon ska ifrågasätta mig hela tiden. Jag är trött på allting.

''Din mamma hade nog velat att jag ska ta hand om dig, jag försöker. Jag gör det verkligen men du ger mig ingen chans'' säger jag och ångrar omedelbart att jag nämnde hennes mamma. 

''You have no idea what my mother would've done'' 
Cosette reser sig upp och lämnar rummet. Bra jobbat Justin, istället för att reda upp saker och ting så ställer du till med ännu en scen. Du förtjänar ett pris för din dumhet. Jag suckar högt och reser mig upp och går efter henne. Jag går ner för dem små trapporna och svänger till höger för att gå in till köket. 

 

 

Hela familjen sitter samlad runt bordet och det tittar frågandes på mig. 

''Juju!'' skriker min lillebror Jaxon och rusar till mig och kramar hårt mitt ben.

''Hey buddy!'' ler jag och lyfter upp honom i min famn. Jag sträcker ut en arm mot Jazmyn och hon springer med in i min famn. Steg från trapporna hörs och jag kollar bak och ser Cosette stå i dörröppningen med samma kläder som förut. Cosette ler ett svagt leende och mamma öppnar sina armar, hon går blygt fram och lägger sina armar runt mammas hals.

''Vad stor och vacker du har blivit!'' berömmer mamma henne och ger henne ett stort leende som Cosette osäkert besvarar. Jag ställer ner Jaxon och Jazmyn på golvet igen innan jag smyger upp bakom Cosette och lägger mina armar runt hennes midja. Hon skruvar sig obekvämt i min famn men jag ignorerar det. 

''Hej grandma Diane'' hälsar Cosette och drar sig ur min famn innan hon går fram till mormor och ger henne en puss samt kram. Morfar Bruce ler ett stort leende och ger Cosette en hård kram. 

''Vad vi har saknat dig tösen!'' skrattar morfar och jag spricker upp i ett leende. Jag behöver inte säga någonting för att de ska förstå att det finns någonting mellan mig och Cosette. 

''Jag har saknat er med'' säger Cosette hest och harklar sig. Pappa står med ett brett leende och har också armarna i luften. Cosette springer in i hans famn och kramar honom hårt. Cosette har alltid varit pappas number one tills han fick Jazmyn. Nu ligger hon på andraplats. Mamma och pappa har länge behandlat Cosette som en dotter för att de önskade att de hade en egen. Deras separation påverkade Cosette lika mycket som det påverkade mig och under en kort period kallade hon dem för mamma och pappa. 

Hon böjer sig ner så hon står i höjd med Jazmyn som gömmer sig bakom mitt ben.

''Hej Jazzy, kom'' säger Cosette mjukt och Jazzy släpper omedelbart mitt ben och springer in i hennes famn. 

''Cassie!'' ropar Jaxon glatt och hoppar också på Cosette. Cosette's klingande skratt studsar mellan alla fyra väggarna innan det lägger sig som ett täcke över oss.

''Cassie, vill du leka med mig?'' frågar Jazzy och kollar på henne med puppy eyes. Cosette's leende blir bredare och hon nickar glatt. Jazzy tar omedelbart Cosette's hand och drar ut henne från köket. När de passerar mig tar jag ett mjukt grepp runt Cosette's handled och drar henne till mig så vi står med blickarna på varandra.

''Ha det så kul babe'' säger jag och kysser henne mjukt för att bekräfta familjens tankar. 

''Blääää'' ropar Jazmyn och gör äckel ljud. Familjen brister ut i skratt och Cosette blir tomat röd i ansiktet
Hon avslutar kyssen och koller surt på mig innan hon mjuknar upp och följer med Jazmyn. 
Jag sätter mig ner på stolen bredvid mamma och är beredd på alla frågor som kommer slängas inom en kort tid. 

''Hur länge?''

''När hände detta?''

''Har hon äntligen förlåtit dig?''

''Hur hände det?''

''När träffades ni?''

Fråga efter fråga sprutar ut från deras läppar och ett skratt lämnar min strupe. Det är gulligt hur exalterad min familj blir på grund av ett förhållande. Men Cosette är inte vilken tjej som helst. Hon är min och bara min.

 

Efter att ha svarat på deras frågor och gett dem en kort sammanfattning så reser jag mig upp och föser in stolen efter mig.

''Om ni ursäktar så ska jag gå och umgås med min flickvän'' flinar jag och börjar gå upp mot mitt rum där man hör både Jazmyn's och Cosette's skratt. Jag öppnar försiktigt dörren och står där ett tag och beundrar Cosette's skönhet. Även när hon är helt förstörd är hon vacker. Cosette har tvättat av sitt smink och satt upp sitt hår i en hög svans. Hon har inte på sig klänningen längre utan mina mjukis byxor och ett vitt tight linne som gör mig galen. Jag tar ett djupt andetag och sätter mig bakom henne och drar in henne i min famn.

''Du är så vacker baby'' viskar jag i hennes öra och kysser henne under örat. 

''Jazmyn, Jaxon kan jag få låna min flickvän lite?'' frågar jag och reser mig upp. Mina båda småsyskon kollar surt på mig och putar med underläppen. 

''Hon är strax tillbaka, lovar!'' säger jag och pussar båda två på pannan. Jag flätar mina fingrar med Cosette's och leder henne ut på den lilla altanen. Jag sätter mig ner i den sköna soffan och drar ner henne i mitt knä.

''Cosette, jag vill inte att du ska vara sur på mig. Det är ingen lösning''

''Justin, jag är inte van vid detta''

''Vid vadå?''

''Att ha någon som bryr sig om mig, någon som säger åt mig vad jag ska göra och inte göra'' 

''Jag gör det för att jag bryr mig om dig. Inte för att jag gillar bestämma över dig'' viskar jag mot hennes läppar och kysser dem mjukt. En hög suck lämnar hennes läppar och jag trycker henne hårdare mot mig. 

''Vi kommer lösa detta Cosette, det gör vi alltid''

Nu bara för att jag har skrivit två någorlunda långa kapitel så tycker jag att ni ska kommentera mycket, 
för det förtjänar jag, right? :)

Det har gått tre timmar sen jag sist pratade med Justin eller såg honom överhuvudtaget. Notera, tre timmar.

Jag är van vid att Justin ofta ska höra av sig men vad är det för mening att höra av sig när man är förbannad?

Jag lyfter upp min telefon från sängen och slår vant Justin's nummer som jag så ofta har gjort den sista tiden. 
Signal efter signal går och än får jag inget svar. Ett pip hörs och jag kommer fram till Justin's telefonsvarare.

''Hey Justin här, du har antagligen kommit fram till min telefonsvarare för att jag inte har svarat . Det kan ha varit för att jag har konsert eller så är jag upptagen med min flickvän. Lämna ett meddelande efter pipet, peace''
Jag himlar med ögonen åt hans telefonsvarare och slänger mobilen mjukt på min kudde. Istället för att ligga och oroa mig för Justin väljer jag att ringa Heather som är ett samtal bort.

''Hej..'' mumlar jag så fort hon svarar.

''Har det hänt något?'' frågar Heather oroligt och ignorerar min hälsningsfras. Jag suckar högt.
Jättemycket har hänt på knappt 24 timmar. Jag väljer att berätta sanningen för henne, hon är trots allt min kusin och har säkert varit i samma situation som mig med någon av alla sina expojkvänner. 

''Jag festade igår och glömde totalt bort att jag skulle möta Justin på flygplatsen. Så han ringer mig lite efter 3 på natten då jag och Eponine inte var så särskilt nyktra. Först får jag en utskällning sen hämtar han mig och låter mig sova över natten i bilen. När vi kommer in i huset halv åtta på morgonen och somnar på sofforna så kommer Justin några timmar senare och häller iskallt vatten över oss. Vi bråkar och nu har han inte hört av sig på tre timmar, jag är orolig Heather, tänk om det har hänt honom något?'' jag sammanfattar kort situationen och hoppas stort på att hon kan hjälpa mig. Jag har gett honom tid och utrymme, jag har gett honom tre timmar.

''Han är bipolär'' säger hon och jag fnyser.

''Är han inte alls!'' försvarar jag Justin och knappt några sekunder senare slängs min dörr upp och en sur Justin står och blänger på mig.

''Heather, han är hemma nu!'' säger jag glatt och ler åt telefonen.

''Ni två är alltför söta, cuddletimeeee!'' skrattar hon från andra sidan, jag svarar med ett skratt innan jag säger hejdå och lägger på. Jag vänder mig om mot Justin som fortfarande är sur och stirrar på honom. 
Hans vita t-shirt sitter tight på hans överkropp och avslöjar hans sexiga 8-pack samt hans bruna hy.

Jag vänder bort blicken och kollar ner på min mobil. Fotsteg hörs bakom mig och en tyngd lägger sig ner bredvid mig på sängen. Justin lägger sin arm runt min midja och borrar in sitt ansikte i min hals.
Han sätter sig halvt upp och drar tröjan över huvudet så han bara ligger i sina gråa byxor.

Jag drar min nagel som tillhör pekfingret över hans bröstkorg och ner till hans magmuskler.
Ett leende leker sig på Justin's läppar och han lägger sig bakom mig igen och borrar in sitt ansikte i min hals. Min tröja åker upp en bit och visar mina svarta spetstrosor. Justin's hand åker innanför min tröja och stannar precis under min bh. En rysning for genom mig och gåshud slår ut på mina armar. 

''Du är så vacker babe'' mumlar han och pussar mig under örat, på mitt favoritställe.

''Du borde seriöst ha tre namn..'' mumlar jag tyst för mig själv och tar bort mitt hår som ligger för mitt ansikte.

''huh?''

''Du får heta Drew när du är blyg och på mys humör, Justin när du fortfarande är på myshumör men flörtar mycket. Jason när du helt enkelt... well är mystisk och farlig..'' mumlar jag och Justin stelnar till bakom mig. Han har varit med i den amerikanska serien CSI så han förstod vad jag menade med Jason, hoppas jag. 

''Farlig?'' Justin kollar på mig frågandes men samtidigt chockad i ögonen. Jag rycker på axlarna och vänder bort blicken. För blyg för att säga någonting, jag vill inte att han ska byta humör. Inte när jag precis har börjat slappna av med honom bakom mig samt hans hand plaserad precis under mina bröst. 
''Cosette?''

''Släpp det, låt det gå. Det va inget. Glöm det'' 

Justin vänder mig om så jag ligger på rygg, han lägger sig halvt över mig men lägger tre fjärdedelar av sin tyngd på hand armbåge. Justin kysser gång på gång min hals och ner till mina nyckelben och upp till käken. 

Justin lägger sig mellan mina ben och lägger vardera handflata på varsin sida om mitt huvud. 

''Du. Är. Så. Vacker. Babe'' mumlar han mellan varje kyss. Mina kinder hettar till och det får omedelbart en röd nyans. Är det här en av alla hans spel för att få mig säga vad jag menade? Justin tar i kanten av mitt linne och drar den över mitt huvud.

''Du behöver inte gömma dig för mig babe, du är vacker'' viskar han och kollar mig djupt i ögonen samtidigt som han smeker min kind med baksidan av hans pekfinger. Justin böjer sig fram och kysser mjukt men samtidigt passionerat mina läppar. Hans fingertoppar klättrar ner från mitt ansikte, över mina bröst och stannar på min höft där han tar ett lagomt hårt grepp och vänder oss om så jag ligger överst. Jag sätter mig i gränsle över honom och lutar huvudet på sned så mitt hår faller över min vänstra axel. Mina händer vilar på hans bröstkorg och Justin's blick vandrar uppifrån ner. 

''Cosette du behöver inte vara blyg, vi har gjort det här innan.'' mumlar han hest och sätter sig upp. 
Jag lägger mina armar runt hans nacke och dra honom till mig. Jag pressar hårt ihop våra läppar och ett lågt stön lämnar hans strupe. Justin's händer håller ett hårt grepp om mina höfter och försiktigt börjar han gnida sig mot mig. Jag fördjupar kyssen och låter min tunga trilla in i hans mun, aldrig har jag haft ett begär efter Justin som nu. Jag dras som en magnet till honom, mina fjärilar väcks omedelbart till liv och glädjen springer igenom mig. Justin gnider sig hårdare mot mig och låga stön lämnar min mun. 

''Jag måste gå'' säger han och slänger ner mig bredvid sig på sängen. Jag kollar förvånat på honom och ett brett flin leker sig på hans läppar. Jag inser precis vad han har gjort och drar täcket över huvudet samt som jag låter ett frustrerat skrik lämna mina läppar. Det sista jag hör innan dörren stängs är Justin's klingande skratt. 
Är det här ett sätt att ge mig straff på? Göra mig halvt kåt och sen sticka för att han ska göra gud vet vad? 
Det är orättvist, jag lyfter min mobil och knappar Justin's nummer. 

''Hey babe, redan saknat mig?'' 

''Two can play this game Justin, watch and learn'' är det enda jag säger innan jag avslutar samtalet. 
Jag ska allt visa honom, två kan spela det här spelet och jag - med nöje - tänker göra det. 

''Eponine, klä på dig. Vi ska ut!'' ropar jag och öppnar hennes gaderob. 

 

 

''Kan jag ha på mig denna klänningen Eponine?'' frågar jag och håller upp en blå klänning. 
''Ja, den är skit snygg plus så har du riktigt snygga ben så den sitter mer än fint på dig''

''Fast Pennie, den slutar typ 5 centimeter under rumpan, är det inte för kort?''

Hon skakar på huvudet ''Nej, det kommer göra Justin galen'' flinar hon och blinkar med ena ögat. 

Eponine tar ut en rosa klänning jag aldrig har sett förr och lägger den på sängen. Jag känner på det lena tyget och jag ler stort mot Pennie.

''Den här klänningen kommer passa dig utmärkt. Prova den!'' säger jag och klappar händerna exalterat. 
Ett skratt lämnar hennes läppar och jag får omedelbart en rysning. Hennes skratt och Justin's är så läskigt lika. Hon drar klänningen över huvudet och skruvar sig fram- och tillbaka framför spegeln. Mina ögon blir som tefat, klänningen sitter jättefint på hennes sexiga kropp och färgen passar jättebra in med hennes bruna hy. 

''Du är så vacker'' mumlar jag och drunknar in i hennes fina utseende.

''Cosette, du är vacker!'' skrattar hon och vi båda reser oss upp. Jag tar på mig ett bar svarta ballerina skor och Eponine tar ett par vita med lite spets. Sen barnsben har vi lånat varandras kläder och skor. 
''Vi kör inom Nathan och plockar upp honom också'' utbrister Eponine och en svag rosa nyans sprider sig på hennes kinder. Visst vet jag att Eponine har en megastor crush på min vän Nathaniel. 
Eller som hon kallar honom - grekisk sexgud.

 

''Nathaniel, vi åker till stranden!'' säger Eponine ivrigt och sätter sig i framsätet, ett skratt lämnar både min och Nathan's läppar. Nathaniel får äran att sätta sig bakom ratten och hans kompis Adam får sitta i baksätet med mig. Jag ger honom ett litet leende och resten av vägen lyssnar jag på Nathan's och Eponine's konversation eller kollar ut genom fönstret. 

 

Så fort vi kommer ut från bilen tar Eponine mig hårt i handen och springer över det eldhetta sanden och till kanten av stranden. Rester från gårdagens fest ligger överallt på stranden och ett flin lämnar mina läppar. 
Eponine verkar veta vad jag tänker på för just i denna sekunden drar hon upp ämnet. 

''Kommer du ihåg igår?'' frågar hon och nickar mot brasan vi tände och alla plastmuggarna runt omkring.

Jag nickar och kollar bort mot Nathaniel och hans kompis som är på väg mot oss. 

''Hans kompis är med snygg med Nathaniel toppar'' flinar Eponine. Ibland är det läskigt att hon vet vad jag tänker på genom bara några få blickar. Vi springer mot killarna och jag hoppar på Nathaniel och gör så vi båda välter på sanden. Ett högt skratt lämnar mina läppar och jag börjar glatt brottas med Nathan. 

''Du blir inte sur om du blir lite blöt, right?''

''Absolut inte Nate!'' 

Nathaniel har jättemånga olika smeknamn men dem jag mest använder är Nate och Nathan. 

Nathan lägger sin arm runt min knäveck och den andra handen håller han fast båda mina armar. 
Han slänger upp mig på sin axel och jag sprattlar vilt med benen samtidigt som jag skrattar.

''Jag visar halva min rumpa!'' skrattar jag.

''Nej det gör du inte'' ropar Eponine och gör tummen upp. Jag himlar med ögonen och Nate börjar försiktigt gå mot vattnet.

''Tappar du mig Nate så kommer Eponine våldta dig'' skämtar jag och ett mörkt skratt hörs från honom. 

''Med nöje'' flinar han och låtsas tappa mig.

''AAAAAHH!'' 

 

Egentligen ville jag inte alls lämna Cosette halvkåt och sticka. Jag ville stanna för att se hur långt hon skulle gå med mig. Idén poppade helt plötsligt upp i huvudet på mig och det kändes som en bra sak vid just det tillfället men nu ångrar jag mig. Någonting inom mig skriker att jag ska vända mig om och springa in i huset medans den andra delen är nyfiken på vad Cosette kommer göra. Jag småspringer till min bil och väljer att umgås med Lil' Twist och grabbarna en stund. De är i Canada och beger sig snart tillbaka till Atlanta, så varför inte umgås med dem lite innan de drar? 

''Ey, jag är på väg'' säger jag så fort Twist har svarat.

''Alright'' 
Jag hinner inte lägga ner min mobil i fickan igen innan Cosette's namn poppar upp på skärmen. 
Ett flin sprider sig på mina läppar och jag tänker omedelbart tillbaka på vad som hände i Eponine's rum för några få minuter sen. Det är absolut ingenting jag ångrar och jag  skulle gått steget längre innan jag avbröt allting och stack. Calm down Justin, fler chanser kommer. 
Det jag sa är sant. Vi har gjort det innan men då var vi små och hade ingen aning om vad hela grejen egentligen va. Selena är inte min första som alla runt i världen verkar tro. 

''Hey babe, redan saknat mig'' flinar jag och svänger vänster upp till uppfarten utanför Lil' Twist hotell.

''Two can play this game Justin, watch and learn'' säger hon sexigt och avslutar samtalet.

Bara hennes sexiga röst gav mig fjärilar i magen och jag var nästan nära på att göra en U-sväng och köra tillbaka för att ta henne där och då. Lugna dig Justin, hon gör så för att reta upp dig intalade jag mig själv gång på gång. Mina andetag blev lugnare och återgick till sin normala takt. Jag öppnar min bildörr och möts omedelbart av papparazzi's blixtrar. Jag ger dem ett brett flin innan jag på något sätt med hjälp av tre vakter tar mig in i lobbyn.

''Våning 15 rum 313'' ropar receptionisten mot mig och jag flashar henne ett charmigt leende som jag vet hon inte kan motstå. Hon ler tillbaka och jag klickar på nummer 15 i hissen. Turen upp känns som en evighet och att leta upp 313 här är nästan värre. Jag börjar på höger sida och hittar förvånansvärt rummet rättså snabbt. 

Killarnas ljudvolym hörs innefrån och mina mungipor åker upp i ett leende. 

''Ey boys!'' ropar jag i hallen och ignorerar att ta av mig skorna. Killarna sitter i soffan med varsin öl framför sig.

''Aye bro!'' hälsar alla och jag gör mitt handslag med Twist.

''Saknat dig bro!''

''Saknat dig med!'' 

 

Efter att ha suttit i 2 timmar och diskuterat vem som har snyggast rumpa av kändisarna så reser vi oss äntligen upp. Vi beger oss mott hissen och trycker in oss i det trånga utrymmet. Fast min kropp och hjärna säger åt mig att jag inte ska följer jag med dem in i den lilla hissen. Jag känner hur paniken kryper långsamt fram och mina andetag blir tyngre.

''Justin?'' frågar Twist oroligt och jag kollar förskräckt på honom.

''Det. Är. Trångt. Får. Panik'' säger jag mellan mina tunga andetag. Hissen plingar snart till och känslan av att vara fri sköljer över mig. Paniken försvinner rätt så snabbt men mitt hjärta slår ändå i en snabb takt, snabbare än vad det egentligen behövs. 

''Vi drar till stranden!'' ropar en kille jag inte känner till och vi alla nickar. Stranden innebär tjejer som springer runt i bikini, vilket innebär att vi kommer checka ut deras rumpor. Att vi är killar förklarar en hel del. Ett oväntat flin dyker upp på mina läppar och Twist slår mig skämtsamt på armen. Vi behöver inte byta så många ord för att förstå varandra. Som tillexempel nu, det räcker att den okända killen sa 'stranden' och vi båda började omedelbart tänka på tjejer i bikini. 

 

Stranden vi åkte till är rent ut sagt katastrof. Plastmuggar var överallt. Flaskor samt slitna kläder låg överallt på stranden. Mina tankar åker till gårdagens fest. Det måste vara här det har hållt hus för jag på sätt och vis känner igen stället. 

''Kolla de brudarna där borta!'' ropar en kille och pekar på två tjejer som är med två killar. Den ena tjejen bär en rosa halvlång klänning som sitter snyggt på henne. Den andra tjejen bär en klänning som slutar ungefär 5 centimeter under rumpan. Lil' Za busvisslar och Twist rynkar pannan.

''Vänta nu lite här, Justin är det inte din chick?''

 

''Jävlar vilka snygga killar det finns här!'' utbrister Eponine och kollar sig runt, jag nickar instämmande och kollar mig också runt. In fact, alla här är över 18 och riktigt snygga. Nästan som man tror att de precis har kommit ut från omslaget av en magasin. Eponine tar min hand och leder mig direkt till drickorna som är en bit bort, hon trycker upp ett röd platsglas i handen på mig och tar själv ett blå plastglas. Jag himlar med ögonen och dricker en klunk av den okända drickan. Vätskan rinner ner för min strupe och det bränner till men går snabbt över. 

''Vad är det för något?'' frågar jag nyfiket och tar en klunk till. Det är faktiskt godare än vad jag trodde. 

''Typ vodka blandat med redbull blandat med hallonsaft'' gissar Eponine och jag himlar med ögonen. 
Man blandar väl inte tre sorts dricka tillsammans och speciellt inte med redbull och vodka, eller?

''Åh, kommer du ihåg när du kunde göra det?!'' frågar Eponine exalterat och pekar på en kille och tjej som slår rondat-flickis-salto på sanden.

''Jag kan det fortfarande Pennie..'' muttrar jag och hon kollar förvånat på mig. 

''Det tror jag inte på, bevisa!'' säger hon och innan jag har hunnit yttra mig något ord till släpar hon mig till de okända killen och tjejen. 

''Hej, det där är jättecoolt!'' utbrister Pennie och den rödhåriga tjejen ger henne ett stort leende. 
Jag lägger handen för pannan och täcker ögonen i en gest som berättar att Eponine precis har skämt ut mig.

''Min bästavän här har varit en gymnast innan och hon kan med göra så- kunde, jag vet inte om hon fortfarande kan'' säger Pennie och jag vänder mig om helt så jag har ryggen mot dem. Mitt ansikte blir omedelbart rött och hett. 

''Visa oss!'' säger killen glatt och lägger sin hand på min axel. Jag vänder mig om och kollar osäkert på honom.

''Vill du att jag ska passa dig?'' frågar han och jag skakar på huvudet, jag klarar detta, jag måste klara det.

''Nej det är okej'' ler jag och ställer mig en bra bit ifrån dem så jag får sats. Nu kör vi Cosette. 
Utan att jag själv tänker på det känner jag hur luften slår mot mig, helt plötsligt böjer jag mig fram och slår först en rondat och efter det kör jag två flickisar i rad, sist men inte minst slår jag salto och landar på båda mina fötter i en markerad position. Jubel hörs och jag kollar mig runt, nästan alla har samlats runt oss för att titta på, en röd nyans når mina kinder och Eponine står en bit ifrån mig och hoppar upp och ned. Jag bugar mig skämtsamt för alla och ger dem ett stort leende. Känslan av att fortfarande ha en gymnastik del i sig är helt amazing, att bara flyga fram som en dans på rosor. 

''Alla återgår till sitt festande och drickande. Den rödhåriga tjejen kommer fram till mig med killen bakom sig, båda med ett stort leende på läpparna som jag glatt besvarar.

''Man märker att du har varit gymnast, du gör det med stil. Eric'' säger killen som antagligen heter Eric och sträcker fram handen. 

''Åh tack, Cosette!'' säger jag och jag vänder min blick mot tjejen.

''Ariana''

''Cosette'' säger jag och slappnar av en aning.

''Trevligt att träffas ladies men vi måste tyvär gå'' säger Eric med ett leende på läpparna och blinkar med ena ögat mot oss. Eponine tar ett hårt grepp och blir alldeles till sig. 

''Ah okej, men vi ses någon gång antar jag'' säger jag med en snutta ledsen röst men skakar snart av mig den. 

De nickar och några sekunder senare är det bara vi som stor kvar vid kanten av vattnet. 
''Nu festar vi natten lång baby!'' skriker Nathaniel och vinkar till oss. Vi springer skrattandes upp till honom och hoppar i hans famn. Nathaniel ger Eponine den blicken som lyckligtvis kan få alla tjejer att gå ner på knä.

Hans sneda leende och de vackra ögonen som man lätt drunknar i. Jag och Nathaniel har försökt vara mer än vänner med det funkade inte, vi var inte menade för varandra. Jag lät min svartsjuka få det bästa av mig och det förstörde vår kärleksrelation för jag slutade lita på honom för ingen anledning alls, jag lät tjejerna han snackade med som bara vänner komma mellan oss och slänga in massa skit i huvudet om att Nathan har varit otrogen vilket han faktiskt aldrig var. Tänk inte på det Cosette, du har Justin. Justin och ingen annan.
Plastglas efter plastglas rinner ner för min strupe och snart känner jag hur världen runt omkring mig börjar snurra. Mitt på dansgolvet står jag och Eponine och dansar som galningar.

''Hey babe'' viskar en mörk röst i mitt öra och börjar dansa tätt intill mig. Min rumpa trycks mot hans underdel och vi svänger hit och dit med musiken. Jag vänder mig om och möter de mest grönaste ögonen jag någonsin har sett. Jag puttar väck hans händer från mig och ger honom en svagt leende innan jag snubblar iväg för att hämta mer dricka. Min mobil börjar ringa och jag plockar snabbt fram den från bhn och ser Justin's namn lysas upp med suddiga bokstäver.

''Hej'' säger jag helt off och inte bryr mig om världen.

''Cosette vart är du? Är du full? Klockan är över 3, du skulle vänta på mig!'' frågorna sprutar ur Justin's mun.

''Jag vet inte.. Jag inte full'' skrattar jag och dricker ur mitt plastglas.

''Jag kommer'' väser han kallt och lägger på luren i ansiktet på mig. Jag rycker på axlarna och snubblar tillbaka till Eponine som nu dansar med Nathaniel intimt. Ett leende målas på mina läppar och jag står och stirrar på dem ett tag. Tillräckligt för att Justin ska hitta mig. 

''Ni följer med mig hem!'' väser han och tar ett hårt grepp om både min- och Eponine's arm. 

''Du har brytit regler från kontraktet'' viskar han i mitt öra så bara jag hör det och slänger sen både in mig och Eponine i bilen. Vi båda är alldeles för utmattade för att kunna säga någonting överhuvudtaget. Några ord som man inte kan urskilja lämnar Eponine's mun och helt från ingenstans brister jag ut i skratt. 

 

''Vet ni vad? Ni förtjänar sova kvar i bilen, godnatt!'' säger Justin argt och smäller igen dörren efter honom samt låser bilen. Jag lägger mig bekvämt i den här bilen som mer liknar ett hotell och låter mörkret omfamna mig i en djup dvala där drömmarna inte kunde göra mig någon skada. 

 

''Cosette vakna, hur kom vi hit?'' frågar Pennie och skakar liv i mig, tack gode gud lyser inte solen in hit för Justin's rutor är tonade i svart. Bilen jag mycket väl känner igen stinker alkohol. 

''Det är Justin's bil, han måste nog ha hämtat oss'' gissar jag och stönar av smärta. Mitt huvud dunkar som aldrig förr och jag kommer inte ihåg något alls från gårdagen, helt blackout. Jag känner på handtaget som hänger på dörren och märker att det är låst.

''Pennie, lås upp den dörren'' säger jag och pekar på framsätet. Pennie böjer sig fram och låser upp den dörren som automatiskt gör så de andra dörrarna låses upp. Jag staplar ut ur bilen med Pennie tätt bakom mig. 
Vi smäller hårt dörren efter oss och börjar med snabba steg gå mot ytterdörren. 

''Äntligen hemma'' säger hon och slänger sig på soffan så fort vi har kommit in till henne. 
Vid den här tiden tror jag att alla fortfarande ligger och sover, klockan är trots allt halv åtta.

''Gå och lägg dig Pennie, du är fortfarande full'' mumlar jag knappt hörbart och glider in i min sömn.

 

''Upp med er!'' skriker Justin's välbekanta röst och knappt några sekunder senare känner jag iskallt vatten över mig. Jag stelnar omedelbart till och gömmer mig under kudden.

''Fan ta dig Justin!'' muttrar Eponine surt och räcker honom fingret. Eponine är ingen att leka med, speciellt inte på morgonarna när hon precis har vaknat och är på världens dåligaste humör. 

''Du kommer med mig på en gång!'' fräser han och drar hårt upp mig så jag snubblar över honom och hamnar på golvet, låga smärtsamma stön lämnar min mun och jag hinner inte tänka ordet av innan jag står upp på mina fötter igen och är inne på Eponine's rum. För en sekund tror jag att Justin är omänsklig, hur ska vi annars komma upp hit så fort?

''Du har brutit kontraktet!'' fräser han och jag lägger mig trött ner i sängen. För lat för att orka kommunisera med Justin, speciellt inte med denna huvudvärken.

''Snälla söta rara Justin, kan vi inte skjuta upp detta till sen? Snälla?'' ber jag och kollar på honom med svullna ögon och stora som tefat.

''Det här är inte över!'' fräser han och smäller igen dörren bakom sig. Jag ropar ett enkelt 'tack' efter honom. 

---

Vad tror ni Justin kommer göra iochmed att Cosette har brutit kontraktet?

''Cosette, vi är framme i Stratford'' viskar Eponine i mitt öra och väcker mig till liv. Mina ögon fladdrar till innan dem sakta öppnar sig och avslöjar mina bruna ögon. Jag kollar ut genom flygplanets fönster och ser att vi faktiskt är tillbaka hemma i Stratford där balen kommer hålla hus om två dagar. Jag gäspar stort och knäpper av bältet som ligger runt mina höfter. 

''Skönt att va hemma igen'' mumlar jag och reser mig upp, jag tar min handväska i handen och ställer mig i det långa kön till utgången. Eponine ställer sig bakom mig och lutar sitt huvud mot min högra skulderblad. 

''Eponine kom!'' säger jag och flätar ihop våra fingrar, den långa kön rör äntligen på sig och snart är vi utanför planet. ''Jag tycker det är mysigt att gå genom denna tunneln, särskilt på kvällarna'' mumlar Eponine. 
Ett kort skratt lämnar mina läppar, när hon är extremt trött kan man tro att hon är full. Eponine börjar snacka om allt mellan himmel och jord, saker man inte förstår. 

''Eponine håll käften, du ger mig huvudvärk!'' fräser jag och hon kollar förvånat på mig. Eponine gör som jag säger och håller tyst resten av vägen till vårt baggage. Vi tränger oss förbi alla dem människorna som står tätt intill baggagebandet och rycker åt oss våra väskor. 

''Nu drar vi'' muttrar jag trött och rullar ut min väska mot utgången. 
''Kommer ingen att hämta oss?'' frågar hon, i hennes röst hörs en gnutta sårad. 
''Tror du verkligen jag åker hit utan att någon hämtar mig?'' frågar jag förvånat och hon kollar på mig med en skeptisk blick. 

''Njaaa''

''Glöm det, Nathaniel är utanför'' flinar jag och krokar min arm med hennes.

 

''Ladies!'' ropar Nathaniel's välbekanta röst, vi båda vänder oss bak samtidigt och ser Nathaniel luta sig mot sin svarta bil. Eponine som står bredvid mig drar häpet efter andan.

''Jävlar vad sexig, grekisk gud'' viskar hon och drunknar i hans otroligt fina leende som blottar hans vita raka tänder. Ett skratt lämnar mina läppar och jag puttar försiktigt fram henne till Nathaniel.

''Hola!'' säger jag med en spansk accent och ler stort.

''Aloha'' skrattar han och ger mig en stor bamsekram. Jag släpper hans varma famn och han vänder sig om mot Eponine och checkar ut henne från topp till tå. Jag armbågar honom nätt i sidan och blinkar med ena ögat. 

Han skakar diskret på huvudet och ger återigen Eponine all sin uppmärksamhet. 

''Hey beautiful, vad heter du?'' ler han och öppnar sin famn. Eponine's ögon gnistrar av lycka och hon ger honom ett enormt leende. Well jag förstår varför, Nathaniel är ursnygg.

''Eponine'' piper hon och lägger sina armar runt hans midja. Jag blinkar med ena ögat mot Eponine och slänger sen in både min och hennes väska i baggageluckan. 
''Fellas ni kan lära känna varandra hemma inte mitt ute på gatan, jag är trött!'' gnäller jag och stampar otåligt med fötterna. Nathaniel brister ut i skratt och himlar med ögonen åt mig. 

''Du är precis likadan som sist jag träffade dig'' flinar han och öppnar först dörren åt Eponine och sen mig. 

''Hon är singel'' viskar jag och låtsas krama honom. Han spricker upp i ett leende och springer över till andra sidan. Eponien är precis Nathan's typ, vacker, intelligent och rolig. Allt han faktiskt söker i en tjej och att hon har en fantastisk personlighet är bara ett plus i hörnet. 

''Vem ska ni gå på balen med tjejer?'' frågar Nathan och kollar i backspegeln på mig och sedan på sin höger sida på Eponine. Jag kan slå vad om att han hoppas på att Eponine inte har någon att gå med, vad han berättade för mig häromdagen när vi skypade tillsammans var att han inte hade någon brud att gå med.

''Justin..'' mumlar jag och kollar ut genom fönstret. En klump bildas i min hals, fast det är några få timmar sen jag såg honom sist så saknar jag honom lite. 

''Ingen..'' mumlar Eponine sårat.

''Du kan gå med mig!'' utbrister Nathaniel och kollar snabbt på henne. Eponine skiner upp i ett stort leende och nickar exalterat på huvudet. Deras första move innan det blir någonting seriöst mellan dem: Gå på bal. Låter alldeles utmärkt tycker jag. Jag suckar lågt och längtar tills Justin kommer, hur dominant och svår han än kan vara så är det jätteroligt och hänga med honom. Jag lutar mitt huvud mot det kalla glaset och fantaserar mig bort till Rio, vad gör Justin nu vid det här tillfället? Har han redan hälsat på sina beliebers eller ska han just åka? 
Min mobil börjar ringa och väcker mig från mina tankar, jag kollar snabbt ner på displayen och ser Justin's namn. När man väl tänker om trollet så..

''Hej'' säger jag försiktigt så han inte tror att jag är alltför ivrig för att prata med honom.

''Hej baby'' säger han hest. Jag stelnar omedelbart till och hör honom dra ett djupt andetag. Hans sexiga hesa röst ger mig gåshud över hela kroppen.

''Vad gör du?'' fortsätter han och jag kollar fram på Eponine och Nathaniel som sitter och snackar hetsigt om något ämne jag inte har lyssnat så noggrant på. 

''eh.. åker bil'' säger jag och harklar mig. Jag vill inte visa hur påverkad jag blir. Hur ska man annars känna sig när en kille ringer dig 22:08 på kvällen för att veta vad du gör och använder sin sexiga röst som han vet kan få vilken tjej som helst på fall? 

''Med?'' 

''Eh, Eponine och Nathaniel'' mumlar jag och försöker att inte hamna på Justin's dåliga sida.

''Vem är de?''

''Vem?''

''Nathaniel?''

''Oh, bara en kompis'' säger jag och drar ut på ordet ''kompis''. 

''Cosette'' mumlar han mellan sammanbitna tänder.

''Dem kallar på mig, måste gå!'' säger jag och innan han hinner säga hejdå eller någonting mer har jag redan lagt på samtalet. På grund av samtalet har jag blivit alldeles pigg och känner inte alls för att gå hem och sova.

''Guys, måste vi verkligen hem? Jag vill hitta på något annat istället'' säger jag och sticker fram huvudet mellan deras säten så båda ser mig.

''Ska vi på beachparty?'' frågar Nathaniel glatt, både jag och Eponine spricker upp i ett leende och brister ut i glädjerop. Vi som för några minuter sen var alldeles utmattade är nu helt pigga och tröttheten har runnit ur oss som sand. 

''Men hallå, vi måste hem och fixa oss. Jag och Cosette kommer väcka dem döda så fula som vi är!'' utbrister Eponine. Både jag och Nathaniel brister ut i skratt och jag viker mig dubbelt i sätet. Det är faktiskt sant, vi båda har påsar under ögonen och är inte alls sminkade. Vårt hår som egentligen ska föreställa en donut ser ut som allt annat förutom en donut. Hår står ut åt alla möjliga håll och det ser så ofräscht ut. 

 

 

''Ni har 1 timme på er tjejer och tiden börjar nu!'' ropar han när vi har kommit in genom dörren. Jag och Eponine springer snabbt in och upp för trapporna och in till Eponine's rum. Under bilresan har vi pekat ut för Nathaniel vart han skulle köra. Jag bor precis runt hörnet kvarteret av Eponine's hus men bestämde mig för låna något av hennes kläder. 

''Jag duschar först!'' ropar Eponine stressat och jag skakar på huvudet, vi har inte tid med att stå i kö till duschen när vi har femhundra andra saker att fixa.

''Vi båda duschar tillsammans!'' ropar jag och busvissel hörs från Nathaniel.

''Får jag joina?'' frågar han, både jag och Eponine blänger på honom och han drar upp sina händer i en oskyldig gest. Utan att ge honom något svar på hans korkade fråga hoppar vi båda in i duschen.

''Fyfan vad han är snygg Cosette, hade lätt inte bangat!'' piper hon och jag himlar med ögonen. Jag håller absolut med henne, hela Nathaniel är to die for och att han har en extremt fin personlighet får honom att bli mer attraktiv. Precis som Justin viskar en röst i huvudet på mig, jag skakar diskret på huvudet. Skärp dig Cosette.

Jag tar en klump schampoo och slänger det i mitt hår och masserar in min hårbott. Vattnet sköljer över oss och svett samt äckligt skit rinner ner för våra kroppar.

''Damn, dat body!'' flinar Eponine och smäller mig på rumpan. Jag blänger på henne och vickar på mina ögonbryn. Jag sköljer av mitt hår och tar sen en handduk och virar den runt min kropp. Mitt blöta hår hänger ner för min axel och jag torkar mitt ansikte samt händerna med en annan handduk som är mindre. 

''Skynda dig Cosette!'' ropar jag över axeln och går ut från badrummet. 

 

''Är det snyggt så här?'' frågar jag och vrider mig framför Nathaniel och Eponine. Jag har tagit på mig ett par vita extremt korta short, kan nog vara dem kortaste jag någonsin har haft på mig, över det har jag tagit ett ljusblått tunt linne och för att inte flasha mina bröst så tog jag på mig en vit bandu-bh över min vanliga bh.

''Snyggt? Sexigt rättar sagt, speciellt ditt ass!'' 

''Ellerhur, håller med Nathan!'' utbrister Eponine. Jag vänder mig om och kollar på henne.

''Du är med snygg..'' säger Nathaniel och säger åt henne att snurra runt ''..- och har ett sexigt ass'' fortsätter han. En röd nyans tar över Eponine's kinder och ett hest skratt lämnar min strupe. Det är absolut inte första gången Eponine får höra att hon har ett sexigt ass, hon har inte vänjt sig vid det fast hon får höra det minst en gång per dag. Eponine plockar fram sin neccessär och pekar åt mig att jag ska sätta mig på stolen framför henne. 

Jag sätter mig ner och sluter mina ögon. Hon börjar först med att mjukt lägga foundation över hela mitt ansikte och sen puder så att det framhäver mina kindben. 

''Neutralt!'' säger jag och hon nickar.

''Jag vet'' 

Hon lägger först en stark blå nyans av ögonskugga på mina ögon och och över lägger hon ett glittrande vitt ögonskugga. Inte för mycket men inte för lite heller.

''Är det bra så Nate?'' frågar hon och vrider med hjälp av sitt pekfinger som hon har under min haka mitt ansikte mot Nathaniel. Han lägger huvudet på sned och nickar.

''Det är faktiskt snyggt och passar in på hennes kläder'' 

Hon upprepar samma sak på mitt andra öga och jag får äntligen kolla mig i spegeln. Håret väljer jag att ha blött ner för mina axlar med små krull. Jag nickar tacksamt mot henne och ger henne en hastig puss på munnen, något jag många gånger har gjort och vad jag vet så har Justin inget emot det. 
''Jag har gjort chokladmjölk!'' säger Nathaniel glatt, stoltheten i rösten går absolut inte att missa. 
Efter att både jag och Eponine är klara studsar vi ner för trapporna och in till köket där det faktiskt doftar chokladmjölk. 

''Det tog er 43 minuter att göra er klara, imponerande!'' flinar han och häller upp chokladmjölk i tre muggar. 
Över det så slängde han på några marshmallows. 

''Njut babes!'' säger han och ger oss ett brett flin. 

 

Hennes läppar, hennes mjuka hår runt mitt pekfinger. Hennes rygg hårt tryckt mot mitt bröstkorg. Hennes ben slingrade runt mina. Hennes huvud på mitt bröst. Fast det bara har gått över åtta timmar saknar jag henne redan. Hennes mjuka röst och hennes skratt som får mitt hjärta att slå några slag snabbare. 
Jag plockar upp min mobil från fickan, jag är desperat efter att höra hennes röst. Efter fyra signaler svarar hon. 
''Hej''

''Hej babe'' säger jag hest och tar ett djupt andetag, bara hennes röst får blodet i mina ådror att rinna fortare, hennes röst får mitt hjärta att stanna för någon sekund. Hur kan jag känna ett sånt stort begär efter henne? 

''Vad gör du?'' frågar jag och lägger mig ner på sängen med datan i famnen. Vart jag mig än vänder eller gör lyckas jag alltid börja tänka på henne. Hur kan hon vara så perfekt? Hur kunde jag ha sårat tjejen som nu betyder mycket för mig? Händelserna som inträffade för fem år sen jagar mig i mina drömmar. Många nätter har jag suttit uppe och bara tänkt på det. På hur jag kunde varit ett svin och gjort alla dem sakerna mot henne. 
Vad var jag för människa egentligen?

''Eh.. åker bil'' säger hon osäkert och jag höjer på ena ögonbrynet fast hon inte kan se det.

''Med?''

''Eponine och Nathaniel''

''Vem är det?'' frågar jag och rynkar pannan. Frågan kom ut mer aggresiv än vad det var meningen.
Hon sa till mig att hon skulle åka tillbaka för att gå på bal inte ut med någon jävla kille. Men varför blir jag så sur egentligen? 

''Vem?'' frågar hon och spelar dum. Jag vet mycket väl att hon vet vem jag menar men vill antagligen bara får mig säga någonting hon vill höra. 

''Nathaniel?''

''Oh, bara en kompis!'' säger hon och drar ut på ordet ''kompis''. Jag är inte alls övertygad om att han bara är en ''kompis''. Det måste vara mycket mer, på hennes sätt att säga det var det mycket mer än bara så.

''Cosette..'' väser jag med sammanbitna tänder. 

''Dem kallar på mig, måste gå!'' säger hon och innan jag har hunnit yttra något ord till har hon slängt på luren i ansiktet på mig. Något jag verkligen avskyr mer än spindlar, hajar och allt läskigt och något jag absolut inte tolerar. Speciellt när det handlar om henne. Jag tänker inte låta detta passera, hon ska få sitt straff. 
Cosette vet hur mycket jag avskyr det men ändå gör hon så, vad är hon för flickvän egentligen? Det är någonting hon döljer för mig, jag bara vet det.

---

Aloha, här får ni ett kapitel! :'D

''ALDRIG.MER.TATUERINGAR!'' stönar jag när Alaric är klar. Killarna brister ut i skratt och jag gör en grimas åt dem innan jag går fram till bodyspegeln och checkar ut min tatuering. Jag drar häpet efter andan och kollar på tatueringen med stora ögon. Den är verkligen jättefin och jag ångrar absolut ingenting. Det må har gjort ont och tog ungefär en timme att göra för att jag fick ont vart tredje sekund och var tvungen att röra på mig men det var verkligen värt det. Tatueringen är bättre en förväntat och jag sätter mig ner i Justin's knä. Alaric ger oss ett gulligt leende och jag gömmer mitt ansikte i Justin's halsgrop.

''Ni tonåringar är så söta, kom hit så jag kan fixa det sista!'' flinar Alaric och jag räcker ut tungan mot honom. 
Jag sätter mig ner på stolen framför honom och han sprutar någonting, säkert vatten, på tatueringen och lägger någon sorts plats över så tatueringen inte blir infekterad. 

''Klart!'' säger han och både jag och Justin reser oss upp. Jag ställer mig framför disken för att betala och Justin kollar konstigt på mig och rynkar på pannan.

''Det har jag redan gjort'' flinar han och jag kollar surt på honom. Att han alltid ska betala allting, jag skakar på huvudet och himlar irriterat med ögonen åt honom. Jag går före honom ut till bilen och för att Justin ska jävlas med mig så låser han inte upp bilen med hjälp av fjärrkontrollen utan han tvingar mig att stå och vänta framför dörren medans han byter några snabba ord med Alaric och tackar honom.

''Tack Alaric!'' skriker jag och vinkar till honom. Han besvarar mitt leende och vinkar tillbaka. 
Justin går fram till bilen och öppnar med nyckeln och jag kollar surt på honom.

''Babe sluta sura.. Jag hänger fan ta mig inte med i dina svängningar'' mumlar han och jag stirrar på honom. 
Justin är den sista personen på jorden som ska snacka om humörssvängningar, hans är rena katastrofen och man blir helt mindfucked och måste stanna upp i en sekund och tänka två gånger innan man säger något så man verkligen vet om han har bytt humör eller inte på dessa tre sekunderna. Jag tar ett djupt andetag och kollar ut genom fönstret och försöker lugna ner mig själv. Det är ingen idé att vi börjar bråka, jag åker snart till Vancouver och Justin kommer åka efter mig och det skulle inte va bekvämt med en awkward stämning på balen.  

''Du åker om två timmar, ska vi äta sen åka till flygplatsen? Har du allting med dig?'' 

Jag kollade för femhundraelfte gången denna dagen i väskan för att se att jag har allting jag behöver. 
Mitt pass finns här, min plånbok, biljett, mobil. Det är allt jag behöver

''Ja och ja'' mumlar jag och stänger väskan. Jag lägger den mellan mina ben och skruvar upp volymen på cd-spelaren. Trey Songz låt 'One Love' spelas och jag skruvar omedelbart upp volymen och sjunger med. 
Anledningen till att Justin kommer åka kl 3 på natten efter mig till Vancouver är för att han först ska åka till sjukhuset och hälsa på hans beliebers som är sjuka. Det här är en av dem sakerna jag tycker är så grymt bra med Justin, att även på hans lediga dagar tar han sin värdefulla tid att besöka sjuka barn. 
Justin säger ingenting tillbaka, vilket jag tycker är skönt för annars kan han tjafsa med mig tills han vinner argumentet. Han är en extremt stor vinnarskalle och vill vara bäst på allting. 

''Vad tänker du på?''

''Ingenting'' svarar jag snabbt och han kollar frågandes på mig. Det är inte likt mig att svara snabbt på en sån fråga. Well, vad tänker jag på egentligen? Justin och hans fans? Vårt förhållande? 

''Du Justin, kan vi åka hem först? Jag behöver byta kläder'' 

Justin nickar och svänger hastigt åt vänster, bilarna bakom oss tutar för fullt och någon räcker fingret till Justin. 
Jag ser hur han spänner käkarna och jag lägger en lugnande hand på hans lår.

Justin kollar förvånat ner på min hand och jag rycker snabbt åt mig den. Som om hans lår är en brinnande låga och det blev för varmt för min hand. 

''Skit i dem bara'' mumlar jag och kollar ut genom fönstret. Allting känns så spänt mellan mig och Justin, vart har det gått fel? Vad har jag gjort? Har det ens någonting med mig att göra överhuvudtaget? 
Justin svänger upp på uppfarten och jag är förvånad att vi är hemma så snabbt. Jag stiger snabbt ut ur bilen och råkar smälla igen dörren för hårt, vilket faktiskt inte var meningen denna gången. Jag hälsar hastigt på Eponine och Heather som sitter i soffan och tjockar sig innan jag springer in på mitt rum. Jag slänger av mig mina orangea shorts och vita håliga tröjan och drar istället på mig ett par högmidjade vita skinnyjeans och en svart hålig tröja som blottar min bh.

''Jag kan inte ha en vit bh under denna, det blir för mycket..'' mumlar jag och slänger av mig bhn och tröjan. 
Ännu en gång drar jag på mig min svarta bh och drar för andra gången tröjan över huvudet. 

''Bättre'' mumlar jag till min spegelbild. Jag tar mina höga svarta pumps och slänger på mig dem. 
Jag kollar mig nöjt i spegeln och tar ett foto innan jag springer ut från mitt rum. Väskan är kvar i bilen och jag slänger mig på soffan på tjejerna.

''Ses på flygplanet babes, Justin kör mig direkt till flygplatsen'' säger jag och kysser dem båda. 

''Sexy mamacita!'' skriker Heather och Eponine busvisslar.

''Justin kommer tappa hakan!'' skriker Eponine efter mig och ett fnitter lämnar mina läppar. 
Jag springer ut till Justin som sitter bakom ratten och trummar med sina fingrar på handbromset. 

''Hej'' säger jag igen och sätter mig ner bredvid honom.

''Cosette du är riktigt vacker, men måste du verkligen ha på dig den tröjan?'' undrar Justin och höjer på sina ögonbryn. Jag lägger en hårslinga bakom örat och Justin tar av sig sina Ray Bans. 

''Just..-''

''Nej Cosette, jag vill att du ska in och byta tröja eller så tar du på dig ett svart linne under'' tycker han och jag kollar chockat på mig. Först berättar han för mig vad jag får göra och inte göra och nu bestämmer han över mina kläder också? Det här är oacceptabelt.

''Justin jag ser inga som helst orsaker till att gå in och byta tröja, det står inte om min klädstil i kontraktet'' förklarar jag och biter surt ihop käkbenen.

''Cosette, du är mi..-''

''Cut the crap Bieber, på svart och vitt ja. Men inte annars'' avbryter jag honom. En hög suck lämnar hans läppar och Justin startar igång motorn igen. Det är inte första gången Justin har sagt till mig att byta tröja eller något liknande. 

 

 

Hela bilresan har varit under tystnad och Justin är mer än rasande på mig. Under halva resan har jag försökt prata med honom och inte fått ett enda svar tillbaka. Inte ens en nickning. Jag gav upp till slut och lät honom fortsätta bete sig som en treåring. Justin parkerar utanför en resturang jag inte alls känner igen och vi båda stiger ut. Kan inte detta bara gå snabbt så jag slipper Justin's raseri? Jag vet att han förr eller senare kommer straffa mig för detta men just nu kunde jag inte bry mig mindre. När vi möts framför motorhuven drar Justin mig omedelbar till sig och smäller sina läppar mot mina i en tom kyss. För att bevisa för världen attt jag är hans. 
Jag besvarar så gott jag kan kyssen för att inte ställa till fler konflikter än vad jag redan har gjort. 
Justin släpper mig och ler fejkat åt mig. Jag känner dig alltför bra Justin, fortsätt fejka på dina leeden.
Det passar dig viskar en röst i huvudet på mig. Jag besvarar hans fejkade leende och flätar mina fingrar med hans. Justin slår upp resturangdörren och en doft av mat smäller mot oss och just då bestämmer min mage sig för att skämma ut mig och kurra. Ett gulligt skratt jag inte har hört på länge lämnar Justin's läppar och han lägger en beskyddande arm runt min midja och föser mig framåt till ett bord för två. När jag sätter mig på stolen inser jag att det är en italiensk resturang. Ett leende som inte är menat för Justin målar sig på mina läppar och jag plockar omedelbart upp menyn och kollar igenom alla dessa delikata maträtter i sökan efter min favorit. 

''Justin?'' frågar jag försiktigt och han kollar upp från sin mobil och ger mig ett kärleksfullt leende.

''Vad heter den maträtten med spaghetti, någon vit sås och basilja på?'' frågar jag och han höjer frågandes på axlarna. Vi brukade faktiskt äta den maträtten jätteofta fast det var för fem år sen men ändå, det var en av ahns favoritmaträtter ju. 

''Jaha den.. eh ... jag vet inte'' säger han osäkert och kliar sig på nacken som han brukar göra när han blir osäker eller nervös. Kyparen som ser ut att vara något år äldre än mig kommer fram till oss och han han ger mig ett bländande leende.

''Vad kan jag hämta åt den här vackra unga damen?'' ler han. Hans engelska brytning är gudomligt sexig och jag blir omedelbart osäker. Justin harklar sig för att meddela att jag är med honom, jag ger honom en sur blick och vänder min synfält till kyparen.

''Det här kommer låta jättekonstigt, men det är spaghetti med någon vit sås och basilja över. Förstår du vad jag menar?'' frågar jag och blir jätteröd i ansiktet. Ett skratt lämnar kyparens strupe och han nickar och skriver ner på sitt block vad jag vill ha.

''Något att dricka?''

''Fanta'' säger jag och lägger en slinga som har trillat ner för ansiktet bakom örat. Kyparen nickar förstående mot mig och vänder sig om mot Justin. 

''Något jag kan servera dig?'' frågar kyparen och ler mot Justin. Justin bara blänger surt tillbaka och jag sparkar honom mjukt under bordet och ger honom Skärp-Dig-blicken. 

''Pizza med korv, cola'' mumlar Justin lyfter inte sin blick från mig. Kyparen nickar artigt och försvinner snabbt härifrån. 

''Jag hatar när dem flörtar med dig, du är min för fuck's sake'' väser Justin lågt och flätar ihop våra fingrar. 

 

''Får jag smaka?'' frågar Justin efter att jag har huggit in i min mat. Jag nickar och puttar försiktigt min tallrik till honom. Han tar min gaffel och snurrar spaghetti på den innan han stoppar in den i munnen och tuggar. 
Vi båda stönar åt hur gott maten smakar och jag tar en tugga av Justin's pizza. Vi alla vet att Italien är dem bästa på att baka pizza. När allt detta är över ska jag fråga Justin om vi kan åka till Italien över min födelsedag. Det hade varit den bästa presenten ever. Att spendera någon dag i Italien med Justin är något som redan nu skapar fjärilar i min mage. Gå på dem romantiska gatorna med honom hand i hand, folk som kollar bak och ler åt två kära tonåringar. Alla dessa båtturerna med Justin och dem fancy resturangerna. 

''Vad tänker du på?'' frågar Justin och ler gulligt.

''Att jag vill åka till Italien..'' mumlar jag och rycker på axlarna.

''Seriöst? Vi kan åka dit efter Vancouver'' säger han och jag spricker snabbt i ett stort leende.

''Allvarligt?'' utbrister jag och Justin nickar. Jag slänger mig mot honom och ger honom en stor kyss. 

 

Justin som under dessa dagar har spenderat med Cosette börjar känna någonting för henne men han vet inte hur han ska få henne att förstå. Den stackaren har för knappt några månader sen gjort slut med Selena som han under långa perioder var tillsammans med och verkligen älskade mer än sig själv. Hans lycka var att se Selena lycklig, att hans fans inte gav så mycket som en chans till Selena krossade honom. Han kunde inte välja mellan de två bästa sakerna i hans liv. Selena har alldeles för många gånger tjatat på honom att de ska ge upp allting och rymma iväg tillsammans, men kunde Justin verkligen göra det? Svar: Nej det kunde han inte. Han kunde inte se hans sårade fans blickar. Han kunde inte stå ut med hur många tjejer där ute som skulle förlora sitt leende och hopp. Justin vet att vad han än väljer så kommer hans mamma Pattie stötta hans val.
Pattie, den stackaren är orolig för Justin. Han har hållt saker inne för sig själv, något som inte alls är likt honom. Pattie är van vid att Justin ska berätta allting för henne ju förr eller senare. Scooter som sakta har börjat tappa hoppet om Justin får snabbt tillbaka det när han ser de stora rubrikerna i media. Är det verkligen allting han bryr sig om? Stora rubriker och pengarna som rullar in? Lilla Cosette är förvirrad och vet knappt vad hon ska ta sig till, ska hon berätta för Justin hur mycket hon bryr sig om honom? Ska hon berätta att hon med har börjat känna någonting som hon tidigare trodde inte fanns? Alla i huset har lagt märke till deras kärleksfulla blick till varandra men de är fortfarande blinda för att själva se dem. De tror att allting bara handlar om kontraktet men sanningen är egentligen så mycket mer. Utan att de båda vet börjar det sakta falla för varandra, men frågan är: 
Vem faller hårdast och får ta smällen?

---

Ett kapitel som lovat! :'D
Har aldrig skrivit ur tredje perspektiv, det vill säga, ingen's perspektiv.

Det är första gången och ni får erkänna att den är dålig *fniss*
Era kommentarer fick mig verkligen att le, jag älskar er swaggie's! 
Det verkligen glädjer mig att se hur många det va som gillade SMWTR & jag tänker faktiskt skriva del 2 för er skull.. Men jag ska fortsätta skriva på denna novellen. Den kommer inte bli lika lång som mina andra utan typ runt 50-60 kapitel om jag får ihop det.. :)
& en viktig fråga, hur badass får Justin va?

PREVIOUS: ''Cause I love it when we hugging, touching, loving, kissing, rubbing, holding on to you.
Crying, laughing, making love as if the world was just us two, I know right now you don’t understand how much I do need you, moving on, I just ain’t ready, boy I breathe your love.''

Jag och Justin har suttit tätt intill varandra i soffan i ungefär två timmar och pratat. Lärt känna varandra om på nytt och jag är nu faktiskt redo att ge honom en chans till. Men det är en fråga som har cirkulerat i mitt huvud ganska länge nu och jag kände att det här är ett bra tillfälle att fråga honom. 

''Justin..?'' frågar jag försiktigt och lägger ner mitt huvud i hans knä. Hans fingrar hittar omedelbart vägen till mitt hår och han leker med en slinga runt sitt pekfinger och är samtidigt i djupa tankar.

''Mhm?'' 

''För fem år sen, vad hände då egentligen?''

Justin stelnade till och jag svär lågt för mig själv. Jag sätter mig upp i soffan och kollar blygt till Justin.

''Det är okej, glöm det..'' 
Jag reser mig upp och slänger en hastig blick på klockan, 14:23. 
''Kom..'' mumlar han och drar ner mig så jag ligger ner bredvid honom.

Han tar ett djupt andetag för att öppna munnen och jag hinner före.

''Det är okej Justin, jag vill ändå inte veta'' 

Justin lägger sin arm runt min midja och drar mig tätt intill sig så jag ligger med ryggen mot hans bröstkorg. 
Jag känner Justin's andetag i nacken och en idé slår mig omedelbart.

''Justin?'' frågar jag och vänder mig om så jag kan kolla på hans felfria ansikte. Han höjer på ena ögonbrynet och lägger huvudet på sne. Jag biter mig försiktigt i läppen och kollar ner på hans tatuering som ska föreställa en uggla och drar med toppen av pekfingret över hans tatuering. Justin lägger sitt pekfinger under min haka och lyfter upp mitt ansikte så jag möter hans blick. Hans tumme smeker min underläpp och drar ut den från munnen så jag inte biter på läppen längre.

''Gör inte så..'' mumlar han och lutar sin panna mot min. 

''Gör vadå?'' frågar jag dumt och kollar efterblivet på Justin.

Ett leende spricker upp på hans läppar och jag brister ut i skratt.

''Bita dig i läppen..'' viskar han sexigt och kysser mjukt mina läppar. Jag borrar generat ner mitt ansikte i hans halsgrop och gömmer mig. Ett hest sexigt skratt lämnar han läppar och när jag är säker på att den röda nyansen har försvunnit från mitt ansikte kollar jag upp på honom. 

''Men du?'' säger jag och ler stort. 
''Ja?''

''Jag vill tatuera mig!'' säger jag glatt och Justin spärrar upp sina ögon. Well, det kom rätt så oförväntat så jag förstår honom. Jag lägger mitt huvud på hans vänstra axel och lägger mitt ben i kors över hans ben. 

''Är du säker Cosette?'' frågar han och drar mig lätt i håret så jag kollar upp på honom. 
Jag nickar och sätter mig ivrigt upp, jag har alltid velat ha en tatuering och nu när jag kan få det så tänker jag inte tacka nej. Det står heller inte i kontraktet att jag inte får ha tatueringar. Justin plockar upp sin mobil från fickan och slår ett samtal. Ringer han Usher kan jag glömma min tatuering, han skulle bara säga att jag är ung och inte vet vad jag vill. 

''Vi kommer snart, aa min flickvän, okej hejdå'' säger Justin och reser sig upp.

Jag rynkar på pannan och han skakar på huvudet.

''Upp och klä på dig'' beodrar han och jag reser mig hastigt upp. Jag springer snabbt förbi trabban och in till mitt rum. Mina kläder som egentligen ska ligga i WIC ligger nu överallt på golvet i mitt rum, det här med stökiga rum är en del av mina tonårsliv. Jag rycker åt mig ett par orangea shorts och en vit långarmad hålig tröja.

Jag slänger snabbt på mig kläderna och går fram till spegeln, håret får hänga ner längs mina axlar och jag sätter på mig mina silvriga armband. På väg ut från rummet drar jag åt mig mina vita låga converse.

''Vänta Justin, ska bara sätta på mig skorna'' säger jag och sätter mig mitt på golvet och knyter upp mina skor. Justin sätter sig ner på huk framför mig och tar tag i min andra fot.

''Man behöver egentligen inte knyta dessa skorna utan man ska bara dra på sig dem, såhär'' säger han och lägger in mina snören i skorna innan han sätter på mig dem. Justin böjer sig fram och kysser hårt mina läppar, Jag lägger min hand på hans nacke och drar försiktigt med mina naglar på hans skinn, ett lågt stön lämnar Justin's läppar och han drar sig tillbaka. 

''Kom nu innan jag ångrar mig'' flinar han och blinkar med ena ögat, mina kinder får en röd nyans och jag kollar blygt ner på mina skor. Ett fnitter lämnar Justin's strupe och han flätar sina fingrar med mina innan han öppnar dörren och stiger ut. 

''Vet du vad du ska ha för tatuering och vart någonstans?'' frågar han och jag nickar, jag lägger över all mitt hår på högra axeln och pekar på min nacke.

''Här och så ska det stå ''Never look back''

''Det kommer göra ont iochmed att det är ben där, men jag kan hålla dig i handen'' skrattar han och jag slår honom skämtsamt på armen. Justin lägger sin arm runt min midja och föser mig framåt till bilen, han öppnar dörren åt mig och jag ger honom ett charmigt leende innan jag stiger in. Justin springer snabbt framför motorhuven och in på sin plats bakom ratten.

''Nervös?''

''Nja, lite'' 

Justin lägger sin hand på mitt lår och jag lägger min hand över och flätar ihop våra fingrar. Ska jag vara ärlig så är jag mer än nervös men samtidigt exalterad. Det är min första tatuering och jag har valt den för att jag inte ska titta tillbaka på min dåliga uppväxt, jag har gjort misstag som jag skäms över och jag har gjort saker jag inte borde göra. 'Never look back' får mig motiverad, att jag inte ska titta bak på mitt förflutna. Att jag ska komma över det och leva för nuet och framtiden. 

''Vad har den tatuering för mening?'' frågar Justin som fråga till mina tankar.

''Att jag inte ska kolla tillbaka på mitt förflutna, att jag ska leva för nuet och framtiden'' förklarar jag och han nickar imponerande. Jag sjunker tillbaka till mina djupa tankar och allting framför mig blir suddigt.

Min andra tatuering ska sympolisera någonting med mamma men jag vet fortfarande inte vart och när jag ska göra den. Jag behöver egentligen inte tänka på det nu men när vi väl snackar om tat..-

''Cosette?'' säger Justin och drar mig ur mina tankar, jag rycker till och kollar skrämt på honom.

''Jag var bara i djupa tankar så jag blev rädd när du rörde mig..'' förklarar jag och leker med en tråd som har lossnat från min tröja. Justin tar min hand i sin och pussar alla mina fem knogar, fjärilarna som inte fanns där tidigare börjar väckas till liv och det känns som hels zoo:et bor i min mage. 
Jag har knappt varit med Justin i två månader och han får mig redan känna så här. Det sägs att man får fjärilar i magen när man gillar personen men jag gillar inte Justin på det viset. 

Spela bara med Cosette, det här är ett kontrakt intalar jag mig själv gång på gång. Det är bara ett kontrakt, bara ett kontrakt, kontrakt. Skärp dig Cosette.

''Cosette!'' halvskriker Justin och kollar oroligt på mig, jag rycker till och lägger dem tankarna långt bak i huvudet. 
''Ja?''

''Vad är det med dig? Du har varit konstig hela dagen..'' mumlar han oroligt och håller ett hårdare grepp om min hand. Jag suckar lågt och kollar ut genom fönstret. Jag vet fortfarande inte vad jag ska säga till Shaggy, han kommer tro att jag har uttnytjat honom och det har jag verkligen inte. Ångern som inte fanns tidigare inom mig börjar stiga, jag ångrar alla dem gångerna jag har haft sex med honom. Vad i helvete tänkte jag på?
Under den tiden kändes allting så rätt, så bra men det var egentligen raka motsatsen. 
Varför satte jag bara inte stopp för det? Jag hade då inte varit i den situationen där jag befinner mig i just nu. 
Båda mina så kallade killar står inte ut med varandra och den ena är värre än den andra.

''Har du pratat med han där killen igen?'' frågar Justin och syftar nog på Shaggy. Jag skakar på huvudet.

''Nej inte än'' 

''När ska du göra det?''

''När jag har kommit tillbaka från Vancouver'' 

Justin nickar som ett tecken på att han har förstått och parkerar bilen utanför tatueringsstudion. 
Justin och jag utbytte inte några ord längre, vi båda steg tyst ut ur bilen och hans hand fanns snabbt min.

''Det kommer bli bra babe..'' säger han och kysser mjukt mina läppar. Jag ger honom ett leende som svar och han öppnar dörren för mig. Inne i studion möts vi av en flintskallig lång man och han spricker upp i ett stort leende när han får syn på Justin. Jag gömmer mig blygt bakom Justin och står och lyssnar på medans dem byter ut några ord. 

''Babe det här är Alaric, Alaric det här är min flickvän Cosette'' ler Justin och presenterar oss för varandra. 
Alaric sträcker ut handen och jag skakar den glatt men ändå blygt.

''Så det är du som ska tatuera dig?'' frågar han och jag nickar, jag börjar försiktigt men med självsäkerhet berätta för honom hur jag vill ha den och vart. Han lyssnar tålamodigt på mitt lilla tal och då och då berättar han vad han tycker. Alaric berättar konsekvenserna med att ha en tatuering och frågar mig flera gånger om jag är säker. 
''Jag är redo och säker på att det är vad jag vill. Nu kör vi!'' säger jag och sätter mig ner på stolen framför Alaric.

Men jag har funderat på en sak, ni alla gillade badass Justin i ''Slam my way to romance'' så jag funderar starkt på att skriva en del 2 till den. Hade ni uppskattat det? Den här novellen går så himla segt och jag har redan tröttnat på kändis Justin, känner att jag bara läser fanfic's där Justin är ett as.. *gömmer mig under sängen* 
Så ifall ni vill att jag ska göra en del två så kommer jag ''springa'' igenom denna novellen, vilket betyder att allting kommer gå så snabbt framåt.. Well, ert val :)