PREVIOUS: ''Hej!'' säger jag någorlunda glatt.

Hela vägen tänkte jag på negativa tankar, tänk om det har hänt Justin något? Tänk om killarna har gjort sig illa och behövt åka in till sjukhus? Jag kör upp på uppfarten och springer in till huset utan att bry mig om att låsa bilen.

''Chaz, Ryan!'' ropar jag och kollar mig förvirrat runt, killarna kommer en efter en ner för trapporna och brister ut i skratt.

''Allt detta var ett skämt alltså?'' frågar jag surt och lägger händerna på höfterna. 

''Ja!'' skrattar Ryan och Chaz viker sig dubbelt, jag kollar stenkallt på Justin som försöker hålla sig från skratt. 
''Fan ta er!'' ropar jag surt och går ut från huset igen, jag går lugnt till bilen och bestämmer mig för att köra tillbaka till Shaggy men först ringa honom.

''Hej Shaggy, är du kvar där?'' frågar jag och svänger just runt en hörna.

''Ah, hurså?''

''Jag kommer om fem!'' 
Där. Just precis där avslutades samtalet, vårt snack är inte längre mjukt och roligt som förr nu är det mest kallt. 
Jag suckar högt för mig själv och rundar rundellen innan jag svänger av till höger, in till Starbucks parkering. 
Dörren smälls hårt efter mig och med raska steg går jag in genom ingången och fram till Shaggy som sitter kvar på samma ställe.

''Hänt något?'' frågar Shaggy oroligt och ställer sig upp när jag kommer.

''Och han som ska föreställa min pojkvän..'' mumlar jag lågt knappt hörbart för någon levande varelse. 

''Cosette?''
''De fick mig tro att något allvarligt har hänt och när jag kommer hem är allt ett enda stort fucking skämt!'' utbrister jag och känner hur nära tårarna jag är. Klumpen i min hals gör det svårt för mig att prata. 
Min mobil plingar till, jag kollar snabbt på skärmen och ser Justin's namn lysa upp.

 

baby? 

Bara så, ett enda ord. Vad tror han att jag ska göra? Springa tillbaka för att han skrev ett enda ord till mig?
Tänk om något allvarligt faktiskt händer och Chaz eller Ryan ringer, då är det inte en chans att jag kommer tro på dem. Man skojar inte om något allvarligt som detta. 
''Hur menar du?'' undrar Shaggy och flätar sina fingrar mot mina. 
''Innan när jag satt här med dig så skickade Chaz ett sms att jag ska hem omedelbart, och jag trodde att något allvarligt hände Justin eller någon av dem men när jag kommer fram så är allt ett enda stort skämt!'' förklarar jag och en tår rinner ner för min kind. Shaggy böjer sig över bordet och torkar bort min tår med tummen. 

''Schh, det är okej Cosette. Det är okej'' 
Han drar upp mig från stolen och slänger istället ner mig i hans knä. Hans starka armar vilar runt min lilla kropp och jag lutar mitt huvud mot hans axel. Jag vet att det här är fel, fel mot både honom och mig. 
Men jag behöver tröst just nu och Shaggy har ingenting emot att låta mig gråta mot hans axel. 
Min mobil ringer ett flertal gånger men jag har inte styrkan i kroppen att sträcka mig över bordet och ta den.

''Ska du inte svara Cosette?'' 
Jag skakar på huvudet och blundar, blundar hårt och hoppas att allt detta är en dröm.

Att jag snart vaknar upp i Justin's säng samt armar. Sluta Cosette, du är hos Shaggy nu, sluta. 

''Vi åker hem till mig'' säger han och reser sig upp, han låter mig inte gå på mina egna ben utan bär upp mig i sin famn. Shaggy böjer sig ner så jag kan ta min väska samt mobil. 

''Tack'' mumlar jag och lutar återigen mitt huvud mot hans axel. Jag gömmer ansiktet i hans halsgrop och så fort vi kommer ut ur Starbucks hoppar papparazzi's fram, dem jag inte la märke till innan. 
Vi har två olika bilar och ingen av oss behöver yttra något för att veta att vi åker i våra egna bilar.

''Hur mycket jag än hatar att lämna dig så här så måste jag men vi ses snart prinsessa'' säger han och kysser mig mjukt på pannan. Jag ger honom ett framtvingat leende och hoppar trött in i framsätet. 
Jag lutar huvudet mot nackstödet och vilar mitt huvud en stund innan jag tvingas tillbaka till verkligheten. 

Bilens motor ger mig ett fräsande ljud innan jag kör ut från huset. Shaggy vinkar åt mig från sin bil och ropar åt mig att jag ska köra efter.

Hela vägen hem till Shaggy frågar jag mig själv om jag gjorde något fel. Inte är det väl fel om man blir sur över en sån här sak?, föreställ dig detta: Du får ett sms av din pojkväns kompis som säger att du omedelbart ska komma hem, du blir orolig och börjar omedelbart tänka på alla de negativa sakerna som kan ha hänt. När du väl kommer hem inser du att allt var ett enda stort skämt. Hur hade du känt dig?. 

I det här läget vet jag inte hur jag ska känna mig. Är det fel att jag bryr mig om Justin? Eller om Chaz och Ryan överhuvudtaget? Jag är - precis som dem - en människa, jag har känslor. Jag överreagerar ibland, jag kan bli sur, jag kan börja bråka med någon men jag gör allt det där för att jag bryr mig. 
Hade jag gjort ett sånt här skämt på Justin så hade han reagerat värre än mig, han hade precis känt sig som jag gör just nu om inte värre.

 

''Jag är så trött!'' säger jag så fort vi har kommit in genom dörren, jag slänger mig på soffan på hans rum och blundar. Min mobil vibrerar och Twitters symbol tecken kommer upp.

 

Jag hade totalt glömt bort att när Justin tweetar så kommer det upp hos mig. Jag har aktiverat notiser. 
Vad menar han med den tweeten? Bör jag känna mig träffad? 

''Vill du ha något att äta Cosette?'' frågar Shaggy och lutar sig mot dörröppningen.

''En macka tack!'' säger jag någorlunda glatt.

''Ayay ma'am!'' 
Jag brister ut i skratt så tårarna sprutar och blir ännu en gång störd av min mobil som börjar ringa. 

Min blick vandrar över skärmen och Heathers namn lyser upp.

''Hej'' säger jag försiktigt. Röster i bakrunden hörs och sen blir det alldeles tyst.

''Hallå?'' 

''Åh hej Cosette!'' säger hon glatt och det hörs som om en dörr stängs bakom henne. 

''hej'' säger jag igen och rynkar pannan.

''Vi ska festa, hänger du på?''

''Vilka är 'vi''?

''Justin, Usher, Drake, Jaden, Eponine, Jag och du''

''Och Shaggy!'' säger jag och spricker upp i ett leende.

''Alright, är ni på?''

''ah!'' 

 

Jag lägger på samtalet och reser mig upp, mina fötter beger sig mot köket där Shaggy står shirtless och försöker göra en macka till mig.

''Shaggy vi ska festa!'' säger jag och han hoppar till. Ett fnitter lämnar mina läppar och jag sätter mig på en av stolarna runt bordet.

''Du skrämde mig''

''Haha men vi ska festa med Justin och dom'' säger jag och tar emot mackan som ser ut att va halvt ihjälslagen. 

Shaggy svarar inte, han sätter sig tyst ner bredvid mig och börjar äta på sin macka. 
Tystnaden lägger sig över oss som ett tjockt täcke och jag kollar på Shaggy för att försöka hitta ett svar, varför blev han tyst helt plötsligt?

''Jag kan inte se dig tillsammans med Justin'' mumlar han och vägrar möta min blick.

''Jag ska inte vara med Justin, vi ska festa tillsammans. Allihopa'' säger jag och lägger huvudet på sned.

''Har inte Justin konsert eller någoting?''

''Jo men efter konserten'' 

 

 

 

Det var över en månad sen. En månad sen jag stod här med tusentals andra tjejer som skådar mig. 
Som skriker mitt namn eller skriker av glädje. Det var en månad sen jag fick känna den här känslan, känslan över att vara älskad, att det faktiskt finns folk som vill ha mig på denna jorden. Jag kan aldrig tacka dessa människorna nog, de fick min dröm att slå igenom och än idag är dem fortfarande med mig. 
Genom mina misstag, genom alla upp- och nedgångar, genom allt jag har bidragit. De accepterar mig för den jag är och dem dömer mig inte för mina misstag, de är mina själsfrände. De känner mig bättre än vad jag känner mig själv, de kan mig in-och utantill, lika bra som de kan baksidan av deras händer. 
Att resa runt jorden och ge dem några timmar av min tid är det minsta jag kan göra för dem. 
Mina fans älskar jag men mina Beliebers? Dem tar jag en kula för. De hjälpte mig upp för det här stora berget. De får dagligen ta emot skit för att dem älskar mig, för att dem skyddar mig. Jag kommer alltid finnas där för dem, kanske inte som en person men min musik. Jag hoppas att min musik hjälper dem genom deras svåra situationer och jag hoppas även att min musik får dem att tro. Inte bara på mig eller på Gud men utan att deras egna drömmar också kan slå igenom. Blir dem inte rädda av deras egna drömmar så drömmer dem inte stort, men för att även lyckas så måste man förlora, för att ta måste man ge. Allting kommer inte krypandes till en, förutom att man måste tro på sig själv och sin dröm så måste man även jobba hårt. Ingenting är gratis i detta livet. 
''Hur mår ni Rio?'' ropar jag glatt i mikrofonen, som svar får jag tusentals tjejiga skrik. Jag torkar bort svetten som har bildats på pannan och skjuter iväg alla tankar som inte har något med konserten att göra.

''Det känns bra att vara här, har ni något emot att jag gör mig bekväm här?'' frågar jag och tar av mig jackan. Skriken blir - om möjligt - ännu högre och ett stort leende målas på mina läppar. Jag tar även av mig linnet i ett enda svep. Introt till boyfriend börjar och samtidigt som jag sjunger med så gör jag mina moves. 

 

''Sista låten för ikväll och nu vill jag att ni alla sjunger med!'' 

Baby börjar dunka högt ur högtalarna och mina beliebers gör som jag säger, de börjar sjunga med. 
''Just shout whenever and I'll be there'' sjunger jag samtidigt som jag går runt på scenen. 
Jag gör highfive men en av mina dansare och går vidare till andra delen av scenen. 

''Are we an item? Girl quit playin', we're just friends, what are you sayin'? Said there's another look right in my eyes, my first love broke my heart for the first time and I was like baby baby baby oooh'' 
Jag sträcker ut handen jag håller micken med ut i publiken och deras röster hörs som om det vore i en enda stor kör. Det bästa jag vet är när mina fans sjunger med. 

''Over you I would've done whatever, and I just can't believe we ain't together. And I wanna play it cool but I'm losin' you, I'd buy you anything, I'd by you any ring''

 

''Tack så mycket alla, ni är fantastiska. Jag älskar er!'' skriker jag och springer ut bakom scenen. 
Skrik utifrån arenan hörs och ett leende sitter fast på mina läppar. Jag drar snabbt på mig mina kläder och springer ut till min bil. Scooter vet att jag inte åker bussen hem. 

''Jag måste duscha!'' ropar jag när jag kommer innanför ytterdörren, rösterna tystnar och jag går raskt till mitt rum utan att kolla bak. Jag hoppar in i duschen och duschens hårda strålar träffar min kropp.

Ett lätt stön lämnar mina läppar och jag tar snabbt en klick schampoo i min handflata och masserar in det i håret. Jag tvättar av håret och upprepar det en gång till. Jag stänger av vattnet och tar en handduk som jag virar runt min midja, den andra handduken torkar jag mitt hår med. 
Den kalla luften slår mot mig och jag huttrar till. Jag går snabbt över till min gaderob och tar ut ett par nya rena kalsonger samt kläder för kvällen. Ett par svarta tighta byxor åker på samt en röd långarmad tröja. 
Det får duga. Jag går ner för trapporna och blir ståendes still halvvägs. Personen som sitter bland mina vänner är inte någon jag har förväntat mig. Vad i hela friden gör personen här?!