Vart ska han ta mig denna gången? 

Frågorna snurrar runt i mitt huvud och jag får inget riktigt svar. Efter tre år tillsammans med Justin ska vi iväg, bara jag och han. Det är helt ofattbart, vi har aldrig spenderat tid med varandra förutom i huset. Men nu, nu ska vi iväg bara vi två. Det är något som fortfarande inte har sjunkit in. Jag går långsamt fram till sängen och dumpar min trötta kropp vid fotänden, brevet som jag håller bakom ryggen kommer snabbt inom synhåll. Vad ska jag säga till Justin? Hur ska jag förklara detta för honom? Min hjärna är helt tom och det finns inga svar alls, jag är så trött, trött på denna livsstilen, trött på att jag ständigt ska vara orolig för Justin. Trött på att vi aldrig kan vara normala, trött på allt. En tår rinner ner från min kind och lämnar efter sig en svart rand, jag är även trött på att jag ska vara såhär känslig hela tiden. Jag samlar ihop mig själv och reser mig upp, det här ska få ett slut. Jag ska inte längre vara känslig och gråta för det minsta lilla och inte heller ska jag behöva vara rädd. Mina ben bär fram mig till min garderob, det är här jag har gömt alla mina hemligheter för Justin. Det är här jag kommer gömma ännu en hemlighet. Brevet viker jag ihop igen och lägger ner bland mina kläder. Resväskan som ligger längst ner i garderoben och börjar packa, till vilken årstid ska jag packa? Kallt, varmt, lagom, snö? 

’’Justin!’’ ropar jag och lägger mig tvärs över golvet med armen över ögonen, hans snabba fotsteg hörs i trappan och en andfådd Justin trillar in genom dörren.

’’Ja?’’

’’Vad ska jag packa? Är det kallt eller varmt dit vi ska åka?’’

’’Det är varmt Kelsey, packa lämpliga kläder’’

’’Lämpliga?’’ undrar jag och rynkar på pannan. Alla mina kläder är passande och lämpliga.

’’Inga överdrivet korta shorts eller klänningar, inger urringat och allt det där’’ muttrar han och viftar med handen. Ännu en gång rynkar jag på pannan, det är väl klart jag ska ta med mig shorts och klänningar ifall det är varmt? Jag har snygga ben så varför ska jag inte få visa upp dem? 

Efter många om och men så är jag äntligen färdig med min packning, jag har packat kläder som enligt Justin är passande. Inget överdrivet kort eller urringat. Den tunga väskan slänger jag ner för trappan som nu känns oändlig, duns duns duns hörs det tvärs över hela huset och Quinn kommer springandes till slutet av trappan.

’’Trodde det var du som trillade ner’’ flinar han och blinkar med ena ögat mot mig, mina mungipor åker upp i ett leende och jag skakar på huvudet.

’’Det hade säkert varit en vacker syn men nope’’ säger jag och poppar p:et. Quinn fuktar sina läppar, vänder sig om och beger sig mot köket igen. Justin som satt i vardagsrummet har nu kommit till hallen och höjer på ena ögonbrynet.

’’Släng inte runt med saker Kelsey!’’ fräser han åt mig och drar sina fingrar genom det blöta håret. 

Jag rycker på axlarna och går förbi honom in till Bruce.

’’Hej Bruce!’’ säger jag glatt och kastar mig på den lilla soffan. Som svar ger Bruce mig ett litet leende och böjer sig fram.

’’S’all good girl?’’ frågar han och nickar mot Justin. Jag följer hans blick och fastnar på Justin’s ryggtavla. En djup suck lämnar min mun och min blick trillar ner till händerna.

’’Vi går genom en period där ingen av oss vet vad vi ska säga eller göra, jag har glömt hur det är att leva med Justin. 365 dagar och nätter har jag sovit ensam i den stora sängen, jag har glömt hur man delar säng med någon och bråkar om vem som får den stora delen’’. Ännu en suck lämnar min mun, två veckor sedan kom Justin hem och vi har knappt umgåtts. Vi har haft sex, en massa sex men vi har aldrig snackat om vad som har hänt. 

3 timmar senare:

’’Kelsey, vi måste åka nu’’ säger Justin mjukt och skakar på min kropp som för några minuter sedan var avslappnad. Jag gäspar stort och sätter mig upp i sängen, jag minns inte att jag tog mig upp hit. Mina trötta ögon kollar sig runt och med höjda ögonbryn tittar jag upp mot Justin.

’’Bruce bar dig upp hit’’ svarar han och jag nickar förstående. Jag sträcker ut mig och ger ifrån mig något konstigt ljud innan jag slänger mina ben över sängkanten och hoppar upp på fötter.

’’Vart ska vi åka?’’ frågar jag och går före honom ut ur rummet. Han ger mig ett snett leende och rycker på axlarna. Great, han tänker fortfarande inte berätta vart vi ska. Mina fötter studsar ner för trapporna och snabbt slänger jag på mig mina låga vita converse. 

’’Vilken bil?’’ frågar jag och vänder mig om mot Justin som går tätt bakom mig.

’’Den vita’’ svarar han kort och mina ben börjar röra sig mot den vita bilen som står på uppfarten. 

Jag hoppar in i framsätet och låter Justin ta hand om bagaget, några sekunder senare hoppar han in bakom ratten och ett brett leende leker sig på mina läppar. Jag och Justin ska spendera några dagar helt själva, jag kommer aldrig riktigt komma över att det här kommer hända. 

’’Varför ler du?’’ frågar han och lägger sin hand på mitt lår, jag lägger min hand över hans och flätar ihop våra fingrar.

’’Efter 3 år tillsammans ska vi äntligen spendera lite tid för oss själva’’

’’Har vi inte gjort det förut?’’ frågar han chockat och slänger en blick på mig, jag skakar på huvudet och tittar ut genom fönstret. Har en känsla av att det kommer bli en lång resa.

’’Baby’’ viskar Justin och väcker mig ännu en gång, jag gnuggar mig i ögonen och tittar mig runt. Vi har hamnat på flygplatsen.

’’Ska jag bära dig?’’ frågar han och jag skakar på huvudet, han kan inte bära mig och vårt bagage. Jag hoppar ut ur bilen och sträcker mig efter min väska. Innan jag hinner ta tag i handtaget stoppar Justin mig och skakar på huvudet. Jag ger honom ett litet leende och backar bak så han tar bagaget och så länge beger jag mig in på flygplatsen. 

’’Det här hållet Kels!’’ ropar han och går åt höger medan jag går åt vänster.

’’Oj!’’ mumlar jag och går med snabba steg efter Justin. 

’’Varför är det ingen som köar här?’’ frågar jag Justin medan vi går tvärs över flygbanan till ett litet flygplan som kommer ta oss dit vi ska. 

’’För det är ett Jetplane, vilket innebär att det är mitt’’ 

Jag nickar och hummar och börjar gå upp för den lilla trappan upp till ingången.

’’Goddag Ms Graham’’

Jag svarar med ett leende och fortsätter längre in på flyget, jag drar ett djupt andetag och kollar mig runt, allt är beige färgat och lyxigt. I mitten finns det en liten gång och på den högra sidan av ingången så finns det en enskild sittplats vid fönstret, framför den platsen finns en annan på andra sidan. På den vänstra sidan finns två sittplatser mot varandra och ett bord mellan. På bordet ligger det en stor bukett med vita och röda rosor som är format som ett hjärta Det här är vad jag kallar lyx. Justins arm slingrar sig runt min midja och hans bröstkorg trycks hårt mot min rygg.

’’Vad tycker du baby?’’ frågar han och kysser mjukt min hals.

’’Wow’’ flämtar jag kort och njuter av hans läppar som befinner sig på min hals.

’’Det är en lång resa, längst ner finns det ett rum’’ 

Med de orden sagda vet jag precis vad Justin syftar på, ett flin breder ut sig på mina läppar och jag skakar på huvudet samtidigt som jag går mot en sittplats på den vänstra sidan närmast fönstret. Han sätter sig framför mig och lägger upp sina fötter på bordet.

’’Något att dricka?’’ frågar en kvinnlig flygvärdinna som är i 20-årsåldern och blond. Jag har alltid misstänkt att Justin har ’’a thing’’ för blondiner. 

’’Rött vin tack!’’ svarar jag och halkar ner på stolen och gör mig bekväm. Flygvärdinnan vänder sig mot Justin men hans blick förblir på mig.

’’Samma’’ svarar han kort och slickar sig sexigt runt läpparna.

’’Exakt hur länge är denna resan?’’

’’Vill du redan ha sex?’’ flinar Justin och tar av sig sin bruna skinnjacka. Han rättar till sin svarta

 t-shirt och lutar sig ännu en gång bak i sin stol. Jag skakar på huvudet, den killen är omöjlig. Men tanken av att ha sex med Justin på ett flygplan har slagit mig förut och nu kan jag bocka av den från min lista. Ett lekfullt leende leker sig på mina läppar och i högtalaren hör man hur kaptenen babblar på om säkerhet samt bälte. Den blonda flygvärdinnan återvänder med två glas rött och omedelbart tar jag en stor klunk av mitt glas. 

''Tack för buketten'' svarar jag och ger honom ett leende samtidigt som jag gränslar hans knä.