Jag springer allt vad jag kan tillbaka in till stranden med Jaxon i famnen. Snabbt lägger jag ner honom i sanden och springer ut till Justin som är helt chockad och har under den här korta stunden ingen reaktion alls.
''Justin, vart är Jazmyn?!'' frågar jag oroligt och tar ett hårt grepp om hans axlar och skakar honom hårt.
''Där'' säger han och pekar mot vattnet knappt någon meter bort. Jag ''springer'' ut i vattnet och dyker ner. Jag hittar lätt Jazmyn's kropp som flyter livlöst under vattnet. Med panik som dunkar i mig drar jag upp henne över vattenytan och upp mot stranden. Folk har hört Justin's panikslagna skrik och samlats vid stranden.
Viskningar hörs här och där men allt jag tänkte på var att få Jazmyn's lilla hjärta pumpa blod och få upp syre. Har aldrig varit mer tacksam för att jag kan hjärt- och lungräddning än nu. Jag lägger mina händer i kors över Jazmyn's bröst och börjar med små lätta tryckningar försöka pumpa hennes hjärta så det fortsätter syreupptagningen. Justin som snabbt har kommit ur sitt chocktillstånd slänger sig ner på sanden bredvid sin syster. Små tårdroppar rinner ner för hans kind. Aldrig har jag sett Justin så nere. Det är som om han har förlorat all hopp om livet. 
''Ring ambulans!'' skriker jag och Justin rycker åt sig sin mobil och slår in numret.
''Hallå, min lillasyster har drunknat och jag behöver en ambulans fort!'' skriker Justin desperat i telefonen.
''Jazmyn Kathleen Bieber, den enda stranden som finns här i Stratford'' mumlar Justin och tre sekunder senare har han lagt på.

''Dem är på väg'' mumlar han med klump i halsen och lägger sin hand på lilla Jazmyn's kind. 

''Kom igen Jazzy!'' säger han desperat och klappar henne mjukt på kinden. Ambulansens sirener hörs och snart ser vi några stycken ambulanspersonal komma springandes med en bår. De ber oss att flytta så det har tillräckligt med utrymme. På 3 så lyfter dem upp Jazmyn och lägger henne på båren.

''Hennes hjärta dunkar fortfarande men det är svagt!'' ropar en kvinna i 30-årsåldern och en man som ser ut att vara lika gammal som Jeremy lägger en mask över Jazmyn's näsa och mun så hon får hjälp med andningen. 

Justin tar ett hårt grepp om min hand och jag lyfter upp en gråtandes Jaxon i min famn och börjar springa efter personalen mot ambulansen.

''Vem är ni til Jazmyn?'' frågar kvinnan som ser ut att vara någonstans runt 30.

''Jag är hennes storerbror och det här är min flickvän'' säger Justin och pekar på mig.

''En av er får följa med''

''Gå du Justin, jag tar bilen!'' säger jag och tar nycklarna från honom. Han nickar och pressar snabbt ihop våra läppar i en hastig kyss innan han hoppar in i ambulansen efter Jazmyn. Jag springer snabbt bort till Justin's bil och lägger hastigt Jaxon i barnsätet och knäpper hans bälte innan jag går över till förarsidan och startar motorn. Den ger ifrån sig ett fräsande ljud och jag kör snabbt ut från parkeringen. En dag som denna har jag inte tid med att stanna vid vartenda trafikljus eller var vänlig och stanna så folk kunde gå över. Har nog aldrig brytit så många körningsregler som jag har gjort nu dem senaste 10 minuterna. I baksätet hörs Jaxon's snyftningar och mitt hjärta krossas ännu mer för Jaxon som inte vad som pågår. Han förstår ingenting förutom att han syster inte mår bra.

''Allting kommer bli bra Jaxon, okej?'' frågar jag och kollar på honom i backspegeln. Han ger mig en liten nick och jag parkerar utanför sjukhuset innan jag klättrar ur bilen och springer över till Jaxon's sida. Jag bär upp honom i min famn och börjar springa upp för trapporna och in genom sjukhusets stora dörrar.

''Jazmyn Bieber'' säger jag till kvinnan som sitter i receptionen. Hon kanppar snabbt in Jazmyn's namn.

''Våning 8 korridor C'' säger hon och jag springer fort till hissen med Jaxon efter mig.

''Kom igen Jaxon!'' säger jag och håller upp hissdörrarna. Med Jaxon's små ben försöker han springa fort och jag kan inte låta bli att le. Inne i hissen bär jag ännu en gång upp honom i min famn och trycker honom hårt mot min bröstkorg. Gång på gång pussar jag honom på huvudet, hissen plingar till och vi stiger ut. Ju närmare korridor C vi kommer desto snabbare börjar mitt hjärta dunka. Jag slår upp dörrarna som är till korridor C och börjar gå igenom korridoren. Allting är vitt, väggarna, golvet, dörrarna, personalens kläder. Min mage ger ifrån sig ett obehagligt ljud och Justin's kofta kommer snabbt inom synhåll.

''Justin!'' ropar jag och börjar öka farten. Jaxon försöker sparka sig loss från mitt grepp och jag sätter ner honom på golvet innan jag med en fart hoppar in i Justin's famn.

''Baby'' mumlar han och kramar mig hårt. Han kollar krossat ner på mig och jag gömmer mig i hans halsgrop medans min arm försiktigt smeker honom mjukt över ryggen i en lugnande gest. Justin sätter sig ner på väntestolen med mig och Jaxon i knäet. Jag lägger min hand på hans kind och kysser honom lugn och kärleksfullt. 
''Jag är rädd Cosette'' viskar han och jag trycker honom hårdare mot mig. Att se Justin så här krossar mitt hjärta. Inne i hans huvud pågår en strid.

''Det är inte ditt fel Justin'' säger jag och kysser honom en gång till. 

Jeremy, Scooter, Erin och Pattie kommer springandes in genom dörrarna och fram till mig och Justin.

''Vart är Jazzy?'' frågar hans pappa oroligt. Under timmen Jazzy har varit inne i operationssalarna så har Justin varken sagt eller gjort någonting. Bara suttit med mig i famnen och gråtit samt la all skulden på sig själv.

''Hon är fortfarande inne i operationssalarna'' svarar jag och Jeremy drar frustrerat handen genom håret.

''Jag hörde vad som hände Cosette, tack för att du räddade henne'' säger Jeremy tacksamt och drar in mig i en hård kram. Jag slappnar av en aning i hans famn och besvarar kramen. 

''Jag kan inte förklara med ord hur tacksam jag är''

''Det är okej Jer, jag kunde inte bara låta henne drunkna'' 

Han nickar instämmande och börjar vanka av och an i rummet. Jag sätter mig ner i Justin's knä igen och han drar mig hårdare mot sitt bröst. Jag drar ihop mig till en boll och vilar mitt huvud mot Justin's axel. 
En sjuksköterska kommer ut och vi reser oss omedelbart upp.

''Vem är Jeremy Bieber?'' frågar sjuksköterskan och hennes blick vandrar mellan Justin och Jeremy samt Scooter.

''Jag'' säger Jeremy och tar ett steg fram.

''Jazmyn svalde för mycket vatten och vi gjorde allt vi kunde..'' börjar hon och jag tar genast ett hårt grepp om Justin's hand. Där kom det som sjuksköterskor samt läkare alltid säger när något negativt inträffar. 

''Och?'' frågar Eren oroligt och ställer sig bredvid sin före detta-make. 

''Än så länge har hon klarat sig och ligger uppe på intensiven där vi kommer hålla koll på henne dem kommande 24 timmar'' säger sköterskan och ler ett sympatiskt leende. Vi alla pustar ut och Justin's mungipor åker upp i ett leende. Justin lägger omedelbart sina armar runt mig och drar mig hårt till sig. 

''Tacktacktack!'' viskar Justin glatt i mitt öra och pussar mig jättemånga gånger på min hals. 

''Modigt gjort av dig!'' berömmer Scooter mig och jag ger honom ett svagt leende. Pattie ger mig ett leende och drar mig in i hennes famn. 

Timmarna går och Justin vägrar åka hem förrens han verkligen vet att Jazzy är okej. Gång på gång har både Erin  och Jeremy försäkrat honom att Jazmyn lever och mår bra men han ville inte tro på det förrens han såg det med sina egna ögon. Justin har sagt åt mig att gå hem men jag har också vägrat för att jag vill stanna vid Justin's sida.

''Babe, balen börjar om en timme. Åk hem och fixa dig''

''Men du då?''

''Förlåt baby men jag kan inte följa med, inte när Jazmyn är så här'' mumlar han och kollar besviket ner på sig själv. Ska inte Justin gå vill jag heller inte gå. 

''Ska inte du gå vill jag heller inte'' säger jag bestämt och Justin kollar chockat upp på mig.

''Men C det här är typ varenda tjejs dröm, du ska visst gå!'' utbrister han och jag skakar på huvudet. 
Det må vara vartenda tjejs dröm men absolut inte min, visst vill jag gå på bal men det kommer komma fler chanser. Jag behöver inte ha så bråttom och helst vill jag vara vid min pojkväns sida och stötta honom i en sån här situation. Inte för media's skull eller någon anann utan jag vill bara finnas där för Justin.

''Nej, jag vill gå med dig och ingen annan'' mumlar jag och lutar mitt huvud mot hans axel.

Justin pussar mig på huvudet och drar mig närmare sig.

''Jag kommer gottgöra dig, jag lovar'' säger han och smeker försiktigt min kind innan han böjer sig ner och masserar sina läppar mot mina.