''Cosette, vi är framme i Stratford'' viskar Eponine i mitt öra och väcker mig till liv. Mina ögon fladdrar till innan dem sakta öppnar sig och avslöjar mina bruna ögon. Jag kollar ut genom flygplanets fönster och ser att vi faktiskt är tillbaka hemma i Stratford där balen kommer hålla hus om två dagar. Jag gäspar stort och knäpper av bältet som ligger runt mina höfter. 

''Skönt att va hemma igen'' mumlar jag och reser mig upp, jag tar min handväska i handen och ställer mig i det långa kön till utgången. Eponine ställer sig bakom mig och lutar sitt huvud mot min högra skulderblad. 

''Eponine kom!'' säger jag och flätar ihop våra fingrar, den långa kön rör äntligen på sig och snart är vi utanför planet. ''Jag tycker det är mysigt att gå genom denna tunneln, särskilt på kvällarna'' mumlar Eponine. 
Ett kort skratt lämnar mina läppar, när hon är extremt trött kan man tro att hon är full. Eponine börjar snacka om allt mellan himmel och jord, saker man inte förstår. 

''Eponine håll käften, du ger mig huvudvärk!'' fräser jag och hon kollar förvånat på mig. Eponine gör som jag säger och håller tyst resten av vägen till vårt baggage. Vi tränger oss förbi alla dem människorna som står tätt intill baggagebandet och rycker åt oss våra väskor. 

''Nu drar vi'' muttrar jag trött och rullar ut min väska mot utgången. 
''Kommer ingen att hämta oss?'' frågar hon, i hennes röst hörs en gnutta sårad. 
''Tror du verkligen jag åker hit utan att någon hämtar mig?'' frågar jag förvånat och hon kollar på mig med en skeptisk blick. 

''Njaaa''

''Glöm det, Nathaniel är utanför'' flinar jag och krokar min arm med hennes.

 

''Ladies!'' ropar Nathaniel's välbekanta röst, vi båda vänder oss bak samtidigt och ser Nathaniel luta sig mot sin svarta bil. Eponine som står bredvid mig drar häpet efter andan.

''Jävlar vad sexig, grekisk gud'' viskar hon och drunknar i hans otroligt fina leende som blottar hans vita raka tänder. Ett skratt lämnar mina läppar och jag puttar försiktigt fram henne till Nathaniel.

''Hola!'' säger jag med en spansk accent och ler stort.

''Aloha'' skrattar han och ger mig en stor bamsekram. Jag släpper hans varma famn och han vänder sig om mot Eponine och checkar ut henne från topp till tå. Jag armbågar honom nätt i sidan och blinkar med ena ögat. 

Han skakar diskret på huvudet och ger återigen Eponine all sin uppmärksamhet. 

''Hey beautiful, vad heter du?'' ler han och öppnar sin famn. Eponine's ögon gnistrar av lycka och hon ger honom ett enormt leende. Well jag förstår varför, Nathaniel är ursnygg.

''Eponine'' piper hon och lägger sina armar runt hans midja. Jag blinkar med ena ögat mot Eponine och slänger sen in både min och hennes väska i baggageluckan. 
''Fellas ni kan lära känna varandra hemma inte mitt ute på gatan, jag är trött!'' gnäller jag och stampar otåligt med fötterna. Nathaniel brister ut i skratt och himlar med ögonen åt mig. 

''Du är precis likadan som sist jag träffade dig'' flinar han och öppnar först dörren åt Eponine och sen mig. 

''Hon är singel'' viskar jag och låtsas krama honom. Han spricker upp i ett leende och springer över till andra sidan. Eponien är precis Nathan's typ, vacker, intelligent och rolig. Allt han faktiskt söker i en tjej och att hon har en fantastisk personlighet är bara ett plus i hörnet. 

''Vem ska ni gå på balen med tjejer?'' frågar Nathan och kollar i backspegeln på mig och sedan på sin höger sida på Eponine. Jag kan slå vad om att han hoppas på att Eponine inte har någon att gå med, vad han berättade för mig häromdagen när vi skypade tillsammans var att han inte hade någon brud att gå med.

''Justin..'' mumlar jag och kollar ut genom fönstret. En klump bildas i min hals, fast det är några få timmar sen jag såg honom sist så saknar jag honom lite. 

''Ingen..'' mumlar Eponine sårat.

''Du kan gå med mig!'' utbrister Nathaniel och kollar snabbt på henne. Eponine skiner upp i ett stort leende och nickar exalterat på huvudet. Deras första move innan det blir någonting seriöst mellan dem: Gå på bal. Låter alldeles utmärkt tycker jag. Jag suckar lågt och längtar tills Justin kommer, hur dominant och svår han än kan vara så är det jätteroligt och hänga med honom. Jag lutar mitt huvud mot det kalla glaset och fantaserar mig bort till Rio, vad gör Justin nu vid det här tillfället? Har han redan hälsat på sina beliebers eller ska han just åka? 
Min mobil börjar ringa och väcker mig från mina tankar, jag kollar snabbt ner på displayen och ser Justin's namn. När man väl tänker om trollet så..

''Hej'' säger jag försiktigt så han inte tror att jag är alltför ivrig för att prata med honom.

''Hej baby'' säger han hest. Jag stelnar omedelbart till och hör honom dra ett djupt andetag. Hans sexiga hesa röst ger mig gåshud över hela kroppen.

''Vad gör du?'' fortsätter han och jag kollar fram på Eponine och Nathaniel som sitter och snackar hetsigt om något ämne jag inte har lyssnat så noggrant på. 

''eh.. åker bil'' säger jag och harklar mig. Jag vill inte visa hur påverkad jag blir. Hur ska man annars känna sig när en kille ringer dig 22:08 på kvällen för att veta vad du gör och använder sin sexiga röst som han vet kan få vilken tjej som helst på fall? 

''Med?'' 

''Eh, Eponine och Nathaniel'' mumlar jag och försöker att inte hamna på Justin's dåliga sida.

''Vem är de?''

''Vem?''

''Nathaniel?''

''Oh, bara en kompis'' säger jag och drar ut på ordet ''kompis''. 

''Cosette'' mumlar han mellan sammanbitna tänder.

''Dem kallar på mig, måste gå!'' säger jag och innan han hinner säga hejdå eller någonting mer har jag redan lagt på samtalet. På grund av samtalet har jag blivit alldeles pigg och känner inte alls för att gå hem och sova.

''Guys, måste vi verkligen hem? Jag vill hitta på något annat istället'' säger jag och sticker fram huvudet mellan deras säten så båda ser mig.

''Ska vi på beachparty?'' frågar Nathaniel glatt, både jag och Eponine spricker upp i ett leende och brister ut i glädjerop. Vi som för några minuter sen var alldeles utmattade är nu helt pigga och tröttheten har runnit ur oss som sand. 

''Men hallå, vi måste hem och fixa oss. Jag och Cosette kommer väcka dem döda så fula som vi är!'' utbrister Eponine. Både jag och Nathaniel brister ut i skratt och jag viker mig dubbelt i sätet. Det är faktiskt sant, vi båda har påsar under ögonen och är inte alls sminkade. Vårt hår som egentligen ska föreställa en donut ser ut som allt annat förutom en donut. Hår står ut åt alla möjliga håll och det ser så ofräscht ut. 

 

 

''Ni har 1 timme på er tjejer och tiden börjar nu!'' ropar han när vi har kommit in genom dörren. Jag och Eponine springer snabbt in och upp för trapporna och in till Eponine's rum. Under bilresan har vi pekat ut för Nathaniel vart han skulle köra. Jag bor precis runt hörnet kvarteret av Eponine's hus men bestämde mig för låna något av hennes kläder. 

''Jag duschar först!'' ropar Eponine stressat och jag skakar på huvudet, vi har inte tid med att stå i kö till duschen när vi har femhundra andra saker att fixa.

''Vi båda duschar tillsammans!'' ropar jag och busvissel hörs från Nathaniel.

''Får jag joina?'' frågar han, både jag och Eponine blänger på honom och han drar upp sina händer i en oskyldig gest. Utan att ge honom något svar på hans korkade fråga hoppar vi båda in i duschen.

''Fyfan vad han är snygg Cosette, hade lätt inte bangat!'' piper hon och jag himlar med ögonen. Jag håller absolut med henne, hela Nathaniel är to die for och att han har en extremt fin personlighet får honom att bli mer attraktiv. Precis som Justin viskar en röst i huvudet på mig, jag skakar diskret på huvudet. Skärp dig Cosette.

Jag tar en klump schampoo och slänger det i mitt hår och masserar in min hårbott. Vattnet sköljer över oss och svett samt äckligt skit rinner ner för våra kroppar.

''Damn, dat body!'' flinar Eponine och smäller mig på rumpan. Jag blänger på henne och vickar på mina ögonbryn. Jag sköljer av mitt hår och tar sen en handduk och virar den runt min kropp. Mitt blöta hår hänger ner för min axel och jag torkar mitt ansikte samt händerna med en annan handduk som är mindre. 

''Skynda dig Cosette!'' ropar jag över axeln och går ut från badrummet. 

 

''Är det snyggt så här?'' frågar jag och vrider mig framför Nathaniel och Eponine. Jag har tagit på mig ett par vita extremt korta short, kan nog vara dem kortaste jag någonsin har haft på mig, över det har jag tagit ett ljusblått tunt linne och för att inte flasha mina bröst så tog jag på mig en vit bandu-bh över min vanliga bh.

''Snyggt? Sexigt rättar sagt, speciellt ditt ass!'' 

''Ellerhur, håller med Nathan!'' utbrister Eponine. Jag vänder mig om och kollar på henne.

''Du är med snygg..'' säger Nathaniel och säger åt henne att snurra runt ''..- och har ett sexigt ass'' fortsätter han. En röd nyans tar över Eponine's kinder och ett hest skratt lämnar min strupe. Det är absolut inte första gången Eponine får höra att hon har ett sexigt ass, hon har inte vänjt sig vid det fast hon får höra det minst en gång per dag. Eponine plockar fram sin neccessär och pekar åt mig att jag ska sätta mig på stolen framför henne. 

Jag sätter mig ner och sluter mina ögon. Hon börjar först med att mjukt lägga foundation över hela mitt ansikte och sen puder så att det framhäver mina kindben. 

''Neutralt!'' säger jag och hon nickar.

''Jag vet'' 

Hon lägger först en stark blå nyans av ögonskugga på mina ögon och och över lägger hon ett glittrande vitt ögonskugga. Inte för mycket men inte för lite heller.

''Är det bra så Nate?'' frågar hon och vrider med hjälp av sitt pekfinger som hon har under min haka mitt ansikte mot Nathaniel. Han lägger huvudet på sned och nickar.

''Det är faktiskt snyggt och passar in på hennes kläder'' 

Hon upprepar samma sak på mitt andra öga och jag får äntligen kolla mig i spegeln. Håret väljer jag att ha blött ner för mina axlar med små krull. Jag nickar tacksamt mot henne och ger henne en hastig puss på munnen, något jag många gånger har gjort och vad jag vet så har Justin inget emot det. 
''Jag har gjort chokladmjölk!'' säger Nathaniel glatt, stoltheten i rösten går absolut inte att missa. 
Efter att både jag och Eponine är klara studsar vi ner för trapporna och in till köket där det faktiskt doftar chokladmjölk. 

''Det tog er 43 minuter att göra er klara, imponerande!'' flinar han och häller upp chokladmjölk i tre muggar. 
Över det så slängde han på några marshmallows. 

''Njut babes!'' säger han och ger oss ett brett flin. 

 

Hennes läppar, hennes mjuka hår runt mitt pekfinger. Hennes rygg hårt tryckt mot mitt bröstkorg. Hennes ben slingrade runt mina. Hennes huvud på mitt bröst. Fast det bara har gått över åtta timmar saknar jag henne redan. Hennes mjuka röst och hennes skratt som får mitt hjärta att slå några slag snabbare. 
Jag plockar upp min mobil från fickan, jag är desperat efter att höra hennes röst. Efter fyra signaler svarar hon. 
''Hej''

''Hej babe'' säger jag hest och tar ett djupt andetag, bara hennes röst får blodet i mina ådror att rinna fortare, hennes röst får mitt hjärta att stanna för någon sekund. Hur kan jag känna ett sånt stort begär efter henne? 

''Vad gör du?'' frågar jag och lägger mig ner på sängen med datan i famnen. Vart jag mig än vänder eller gör lyckas jag alltid börja tänka på henne. Hur kan hon vara så perfekt? Hur kunde jag ha sårat tjejen som nu betyder mycket för mig? Händelserna som inträffade för fem år sen jagar mig i mina drömmar. Många nätter har jag suttit uppe och bara tänkt på det. På hur jag kunde varit ett svin och gjort alla dem sakerna mot henne. 
Vad var jag för människa egentligen?

''Eh.. åker bil'' säger hon osäkert och jag höjer på ena ögonbrynet fast hon inte kan se det.

''Med?''

''Eponine och Nathaniel''

''Vem är det?'' frågar jag och rynkar pannan. Frågan kom ut mer aggresiv än vad det var meningen.
Hon sa till mig att hon skulle åka tillbaka för att gå på bal inte ut med någon jävla kille. Men varför blir jag så sur egentligen? 

''Vem?'' frågar hon och spelar dum. Jag vet mycket väl att hon vet vem jag menar men vill antagligen bara får mig säga någonting hon vill höra. 

''Nathaniel?''

''Oh, bara en kompis!'' säger hon och drar ut på ordet ''kompis''. Jag är inte alls övertygad om att han bara är en ''kompis''. Det måste vara mycket mer, på hennes sätt att säga det var det mycket mer än bara så.

''Cosette..'' väser jag med sammanbitna tänder. 

''Dem kallar på mig, måste gå!'' säger hon och innan jag har hunnit yttra något ord till har hon slängt på luren i ansiktet på mig. Något jag verkligen avskyr mer än spindlar, hajar och allt läskigt och något jag absolut inte tolerar. Speciellt när det handlar om henne. Jag tänker inte låta detta passera, hon ska få sitt straff. 
Cosette vet hur mycket jag avskyr det men ändå gör hon så, vad är hon för flickvän egentligen? Det är någonting hon döljer för mig, jag bara vet det.

---

Aloha, här får ni ett kapitel! :'D