''Justin?'' säger jag försiktigt och kollar ner på honom. Han höjer på ena ögonbrynet och väntar på att jag ska fortsätta. Jag börjar försiktigt smeka hans kindben och försöker komma på ett sätt att formulera mig själv.

''Det var längesen vi träffade Jazzy så jag undrar om hon kan komma förbi om någon dag?'' frågar jag snabbt och drar in andan. Alldeles för rädd för att höra hans svar men ändå sa något mig att Justin saknar henne precis lika mycket som jag gör, om inte mer. Justin stelnar till under mig och spärrar upp sina ögon. 

Han slickar sig fort runt läpparna och kollar på mig med en sorgsen blick och skakar på huvudet.

''Hon får inte va här av pappa, eftersom allt som har hänt'' 
Jag öppnar och stänger min mun ett flertal gånger och får inte fram mina ord. Justin har rätt att träffa hans lillasyster. Ilskan inom mig stiger och jag reser mig hastigt upp för att hämta mobilen från fickan. 
Får hon inte komma till Justin så kan hon komma till mig. Jag knappar in hennes nummer på mobilen och knappt några sekunder senare trycker jag telefonen mot örat.

''Jazmyn'' hörs hennes välbekanta röst en aning ledsamt. 

''Jaz, har något hänt?'' frågar jag oroligt och börjar bege mig upp för trapporna och in till mitt och Justin's rum. 

''åh Kelsey!'' utbrister hon glatt och det glädjer mig att hon fortfarande kommer ihåg mig.
Fast än det var sex månader sen sist vi träffades.

''Jag saknar dig, kan du inte komma hit?'' undrar jag och sätter mig på fotändan av sängen. 

Hon suckar högt och i bakrunden hos henne hör man hur en dörr stängs och hur någon några minuter senare slänger sig på sängen.

''Får inte av pappa, efter allt som har hänt'' svarar hon sårat. Det bildas en klump i halsen på mig och mina ord blir alltför svåra att få fram. 

''Men du kan komma hem till mig, inte Justin. Men du får förstås träffa honom'' förklarar jag och korsar fingrarna. 

''Han vet att du är Justin's flickvän Kels''

''Ja men han vet inte att vi bor tillsammans. Vi kan ljuga och säga att Justin är i Las Vegas och ska vara där i tre veckor. Vad som helst, bara du kommer!'' utbrister jag och reser mig upp. 

Jag blir omedelbart rastlös och börjar vanka av och an i rummet.

''Ja! Det funkar nog, pappa gillar dig'' säger hon glatt och ett stort leende pryder sig på mina läppar. 

''Justin har ju vaknat ur koman'' säger jag en aning nere.

''Åh jag vet! Jag saknar honom så mycket, men är det inte bra att han har vaknat då?'' frågar hon förvirrat.

''Jo men...-'' säger jag och tar ett djupt andetag ''..- jo men allting känns så konstigt. Att liksom ha honom här hemma och låta honom ta över kontrollen efter ett år, förstår du vad jag menar?'' förklarar jag och rynkar pannan fast än hon inte kan se mig. 

''Mhm jo ja, jag förstår vad du menar!'' säger hon glatt och ett fniss lämnar mina läppar.

''Men jag måste gå Kels, jag ringer när jag har pratat med pappa. Pusshej''

''Do it, jag älskar dig pusshej''

''Jag älskar dig med Kelsey''

 

Jag slänger mobilen på sängen och öppnar balkongdörren och går ut. Den friska kalla luften slår mot mig och mina tankar är överallt. Jag vill så mycket men vet inte hur jag ska göra allting. 
Samtidigt som jag vill ut festa och bara ha allmänt kul så måste jag vara hemma och ta hand om Justin som inte ens vill bli omhändertagen, jag kan heller inte bete mig som en normal tonåring för att världen vet vem jag är. De ser mig som ett offer, som ett lockbete för att kunna ta bort Justin's existens från denna jord. 

Dörren bakom mig öppnas och jag behöver inte vända mig om för att veta att det är Justin. 

Steg hörs bakom mig och Justin's starka armar slingrar sig runt min kropp. 

Han lutar sin haka mot min axel och tar ett djupt andetag. Jag är rädd. Rädd för att de ska hända Justin något när jag inte är i närheten, rädd för att Justin ska ramla ihop när som. 

''Vad tänker du på älskling?'' 

Jag dras omedelbart ut ur mina tankar och kollar mig runt. Himlen har fallit till en svart mörker och luften är nu mycket kallar än innan. Jag skakar på huvudet och går förbi Justin in till det varma rummet igen. 
Hur länge har jag stått där ute egentligen? Har jag varit så inne i mina tankar att jag har glömt vart jag är?

 

Jag slänger mig raklång på sängen och pustar ut. Min blick fastnar på det vita taket som verkligen behövs målas om. Justin lägger sig ner bredvid mig med hans ena arm hårt runt min midja. 

Mitt huvud vilar tung tätt intill hans och en bekväm tystnas uppstår. Det känns bra att inte hela tiden behöva prata. Att Justin förstår mig ändå om jag inte säger massa saker hela tiden. 

Vår tystnad avbryts av min välbekanta ringsignal som tjuter från min mobil. 
Jag slänger mig snabbt över telefonen och pressar den mot örat.

''Hallå?'' säger jag andfått och väntar tålamodigt på att personen från den andra sidan ska börja prata.

''Jag fick Kelsey, jag fick!'' skriker Jazmyn glatt och jag hoppar omedelbart upp på mina fötter och skrattar.

Justin kollar nyfiket på mig och höjer på ena ögonbrynet. Jag börjar ivrigt hoppa runt i rummet samtidigt som jag och Jazmyn skrattar för fullt. Det var verkligen längesen, längesen jag skrattade för en anledning. 

Men det är omöjligt att vara ledsen runt hans lillasyster. 

''Jag flyger till er imorgon, hejdå!'' skriker hon glatt och slänger på luren i ansiktet på mig.

''Jazmyn ska komma hit!'' skriker jag glatt och hoppar på Justin. Han kollar chockat på mig och innan han har hunnit yttra några ord så pressar jag ihop våra läppar till en passionerad kyss. 
Jag trycker ner Justin i madrassen och han lägger sina armar runt min midja och trycker mig hårt mot honom. 

''Vänta *kyss* lite *kyss* Kelsey *kyss*'

Jag sätter mig på hans mage och kollar frågandes ner på Justin.

''Vad menar du med att hon kommer?'' frågar han dumt och jag slår mig själv hårt i pannan.

''Ja Justin hon ska komma hit. Med ett flygplan zoooom'' säger jag och viftar med handen och låtsas att det är ett flygplan. Ett stort leende jag inte har sätt på länge pryder sig på hans läppar och Justin pressar hårt ihop våra läppar. Han rullar runt så han istället ligger mellan mina ben och placerar flera kyssar på min hals och nyckelben. Jag flätar ihop mina fingrar i hans hår och ett fnitter lämnar min strupe.

''Gud vad jag älskar dig Kels!'' morrar Justin och sliter av mig tröjan.

''Justin det räcker'' säger jag och kysser honom hårt. Jag vill så jättegärna slita av honom mjukisbyxorna som sitter sexigt lågt runt hans höfter men jag kan inte. Jag är inte på humör. 

---

Woops lite sent men ah, nästa kommer förhoppningsvis imorgon! :)

Höra hennes skratt och i nästa sekund känna hennes armar runt min hals fick hela zoo:et i min mage vakna till liv. Vad än Kelsey gör med mig så vill jag inte att hon ska sluta, hon får mig känna lycka och glädje. 
Jag flätar mina fingrar i hennes hår och trycker henne tätare intill min kropp om det ens är möjligt. 

Hennes bruna långa hår faller ner för hennes axlar och doftar hennes typiska vaniljdoft som jag älskar. 

''Kom'' säger jag hest och flätar ihop våra fingrar, människorna som samlades runt oss börjar försvinna och knappt några minuter senare står jag och Kelsey själv på den tomma stranden. 

Jag börjar leda henne mot kanten av vattnet. Vi sätter oss ner på den lilla filten jag har lagt ut och Kelsey sätter sig mellan mina ben. Jag slingrar mina armar runt hennes midja och hon lutar bekvämt huvudet bak på min axel.

''Jag älskar dig'' säger jag och pussar henne på huvudet. Ett gulligt leende sprider sig fånigt på hennes läppar och ett skratt lämnar min strupe. Jag älskar dagar som dessa, då vi båda kommer överrens och vi kan bete oss som normala tonåringar som har fallit i en djup trans och fått känna den där viben av sann romans.

''Jag älskar dig med'' säger hon och kollar upp på mig, jag böjer mig försiktigt ner och möter hennes läppar halvvägs i en mjuk kyss. Jag skulle aldrig tröttna på att höra dem tre orden, speciellt när dem kommer från henne. Jag lutar mitt huvud mot hennes och vi båda kollar ut mot vattnet, dem små vågorna slår mor kusten och lukten av havsvatten borrar sig genom våra näsor. 

''Jag önskar att vi kunde sitta så här förevigt, att tiden bara kan frya till is nu'' 

Jag vet att jag önskar detsamma, jag tänker aldrig någonsin lämna henne igen. Inte denna gången.

Vad som än händer, vilka hinder som än kommer i vår väg så vet jag att vi kommer klara det. 

 

Jag sträcker mig efter picnik korgen och tar upp jordgubbar som Haley doppade i choklad innan hon packade ner dem. Överraskningen var min idé och med hjälp av Haley så kunde jag få det gjort, från början av mitt och Kelsey's förhållande kunde jag inte stå ut med Haley men nu känns det... okej. Bättre än innan. 
''Öppna munnen'' säger jag och stryker med jordgubbens spets på hennes mjuka läppar. 
Hon öppnar munnen och hugger snabbt efter jordgubben. Jag skrattar och äter upp den andra halvan av jordgubben som är kvar. Jag tar upp en annan jordgubb och håller den framför Kelsey's mun. 
Hon sträcker sig efter jordgubben och innan hon hinner hugga till igen så pressar jag ihop våra läppar till en hård kyss. Jag lägger mig ner på filten och Kelsey följer efter, hon avbryter kyssen och vilar huvudet på min bröstkorg. Min hand åker ner för hennes midja och stannar på hennes vältränade rumpa jag så många gånger har känt på. Kelsey sträcker sig efter jordgubben jag håller i handen och biter ännu en gång av halva.
''Mhmm'' mumlar hon och sträcker sig själv efter en jordgubb.

''Jag vet något som är ännu godare'' flinar jag och blinkar med ena ögat mot henne. 
Hon himlar med ögonen och slår mig skämtsamt på axeln.

''Pervo''

 

Vi har suttit tysta i någon timme just nu och bara njutit av varandras tysta sällskap. 
Att ha henne liggandes i min famn är något jag aldrig kommer tröttna på, det är en sak av hundra som jag älskar. Jag stryker försiktigt fingrarna över Kelsey's hår och min ena hand åker upp och ner för hennes lår och riktar olika mönster.

''Det börjar bli kallt Kels, ska vi gå?'' frågar jag, Kelsey nickar mot min axel och reser sig upp. 
Hon sträcker ut handen till mig och med hjälp av henne reser mig jag upp. 

Jag lägger omedelbart min arm runt hennes midja och börjar gå mot limosinen som står på samma plats som den stod på för några timmar sen. Natten har lagt sig som ett täcke över horisonten och vinden blåser kallare än innan. 

''Ska vi inte städa efter oss?'' frågar Kelsey och jag skakar omedelbart på huvudet.

''Grabbarna fixar det'' svarar jag och öppnar bildörren till henne, hon sätter sig omedelbart i bilen och jag hoppar in efter henne. Kelsey lutar sitt huvud mot min axel och jag lägger min arm runt hennes midja.

''Somna inte än baby, vi är snart framme'' säger jag och pussar hennes panna. 

''Tack så mycket!'' säger Kelsey och hoppar ut från bilen, hon flashar chauffören ett av sina gulliga leende och går före mig in till huset. Jag ger chauffören ett stort leende och klappar honom på axeln innan jag vänder mig om och följer efter henne in. 
''Hej grabbar!'' säger jag och sätter mig ner i soffan bredvid Bruce. De alla kollar nyfiket på mig och jag rycker på axlarna. Jag vet att de vill höra vad som har hänt men inget speciellt har hänt.

''Inget sex?'' frågar Damon rakt på sak och ett flin sprider sig på mina läppar.

''Nope'' svarar jag och skakar på huvudet, ikväll handlade om allting förutom sex. 

''Vad är meningen med att åka till stranden med en kvinna om man inte ska strippa av henne bikinin?'' muttrar Quinn och rynkar pannan. Jag rycker på axlarna och Haley ger Quinn en mördarblick. 

''Allting handlar inte om sex fellas'' säger Kelsey som har hört vår konversation och valt att delta.

Busvissel hörs från killarna och de ögar Kelsey nerifrån upp. hon har fortfarande på sig sin klänning och snurrar ett varv så de kan se hela henne. 

''Snacka om att va snygg för att besöka stranden i någon timma'' säger Damon och spärrar upp ögonen.

''Ey, fuck off. Hon är min!'' fräser jag surt och drar ner Kelsey i mitt knä. 
Ett flin sprider sig på hennes läppar och jag lägger min hand på hennes lår och ger Damon och Quinn mördar blicken. 

''Vi vet hon är din bro men vi kan väl ändå få ge henne kopplimanger'' käftar Quinn emot och lägger upp sina ben på bordet. 

''Nej'' morrar jag och Kelsey lägger sin hand på mitt bröstkorg.

''Lugna dig babe'' viskar hon och lägger sina armar runt min hals. 

Hon är min och bara min, jag äger henne. Jag är den enda som har varit inne i henne och så ska det förbli för hon är bara min.

 

 

Justin's ögon avslöjar sorg. Det var verkligen inget menat illa men Justin var så envis och ville veta vad jag tänkte på. Nu när jag väl har sagt det ångrar han nog att han ens frågade.

Jag kan inte hindra mig själv från att få dem tankarna, det är inte jag som flyttar fram dem i minnet.

Det är snarare tvärtom, jag försöker borra dem så långt bak i huvudet som det bara går. Ibland låtsas jag att det aldrig hände. Jag tar ett djupt andetag och reser mig upp, jag kan inte stanna i det här rummet en enda sekund till. En obehaglig tystnad har lagt sig som ett tjockt täcke över oss och jag kan inte göra annat än att gå upp på Justin's rum. Jag vänder ryggen till och börjar försiktigt och långsamt gå upp för dem långa trapporna. 
En tår rinner ner för min kind och hade jag kunnat ta tillbaka allting jag sa för några minuter sedan så skulle jag gjort det, utan tvekan. Jag vill inte se Justin mer sårad än vad han egentligen är.

Hans familj gav upp hoppet om honom och jag vill inte att han ska känna att jag gör detsamma. 
Justin har sina orsaker till varför han gör som han gör och så småningom, när han börjar känna sig trygg med mig igen så vet jag att hemlighet efter hemlighet kommer spillas ut ur Justin's mun. Ord för ord, mening för mening. Vi har varit borta från varandra i trehundrasextiofem dagar, han har inte en aning om vad jag gjorde då.

Jag vill att Justin ska lita på mig och för att få honom att göra det så måste jag jobba hårt, jag måste ge honom minst en orsak om varför han ska göra det. Jag stänger tyst dörren bakom mig och skruvar på låset så ett litet lågt klick hörs. Min rygg trycks mot dörren och jag låter mig själv falla ner på golvet. 

Jag drar mina knä upp till bröstkorgen och tar ett säkert och hårt grepp runt dem. 
Min haka låter jag vila på knäskålen. Tänk Kelsey, hur skulle du gjort för att få någons tillit? 
Börjat från början? Berätta från botten och upp till toppen? Från händelsen och sen vidare till vad som hände mig och Haley? Flera tårar börjar rinna ner för mina kinder och efter dem lämnas det en spår av svart rand som tillhör min mascara. Steg hörs ute från korridoren och jag låser snabbt upp dörren samt torkar mig under ögonen med baksidan av min hand. Innan dörren hunnit öppnas har jag försvunnit bakom badrumsdörren.
''Kelsey?'' ropar Justin coh knackar på dörren, jag sätter omedelbart på kranen och börjar strippa av mig kläderna. När jag väl ändå är här inne så skulle jag mer än gärna behöva en dusch.

''Jag duschar!'' ropar jag tillbaka och ställer mig under dem hårda strålarna som ger ifrån sig ett lagomt varmt vatten. 

 

Jag knyster ut dem sista vattendropparna från håret innan jag tar en mellandhandduk och virvlar det runt huvudet som en turban. Jag rycker åt mig en annan stor handduk och virar den runt min kropp. 
Innan jag har hunnit tänka ordet vad så har badrumsdörren slängts upp och framför mig står en flåsande Justin.

''Vet du hur jävla länge du har stått där inne?'' fräser han och kollar irriterat på mig.

''Jag vill gärna vara ren..'' mumlar jag och går förbi honom.

Jag är inte på humör för att starta ett argument, det är något vi konstant har börjat med. 

Handlar om helt onödiga saker men ändå så säger Justin någonting som får mig att käfta tillbaka. 

Jag lutar huvudet trött tillbaka och kollar upp på det vita taket, Justin smyger upp bakom mig och lägger sina händer på mina axlar.

''Slappna av babe, andas'' beodrar han och börjar försiktigt massera mina axlar. 
Ett litet stön lämnar mina läppar och jag lutar belåtet mitt huvud framåt. 
Efter vad som känns tjugo minuter lämnar Justin's händer min kropp och jag vänder mitt ansikte bak mot honom. Han kysser snabbt mina läppar och lutar sin panna mot min. 

''Har du ont Justin?'' frågar jag lågt och lägger min hand på hans käkben. 
Han rycker på axlarna och tittar mig djupt i ögonen. 

''Ta på dig kläder och möt mig vid stranden kl 11 ikväll, see you there!'' säger han snabbt och ger mig ännu en hård kyss på läpparna och lämnar rummet. Jag suckar högt och bestämmer mig för att ta på mig en lång svartvit klänning med djup urringning i ryggen som jag ännu inte har använt. 

 

 

Mitt hår låter jag det naturligt falla ner för mina axlar och mina handleder är täckta av massa armband som har olika betydelse för mig. På fötterna placerar jag ett par mörkbruna låga sandaler och jag slänger en sista blick på mig själv i spegeln innan jag traskar ut genom dörren. Mina fötter trippar glatt ner för trapporna och inom loppet av tre sekunder ser jag mig själv stå mitt i hallen. 

''Jag drar till Justin, ses senare ikväll!'' ropar jag till killarna och Haley innan jag går ut genom dörren.

En limosin får mig chockat att stanna upp och chauffören som verkar har stått här ett tag stiger ut från sin plats och springer över till min sida.

''Ms Bieber'' hälsar han och öppnar dörren åt mig.

''Graham'' rättar jag honom och flashar ett varmt leende. Jag har alltid tyckt att det är obehagligt att kallas för ett namn som inte tillhör mig. Så länge jag inte är gift med personen det vill säga. 

Jag sätter mig i den stora bilen och jag kan fortfarande inte förstå varför Justin gör allt detta.

Vad firar vi egentligen? Varför? När har han ens hunnit tänka ut allt detta? Hur kom han ens på idéen?

''Kan jag fråga varför Justin gör allt det här?'' frågar jag så fort chauffören har stigit in i bilen. 

Han kollar oförstående på mig och höjer på ena ögonbrynet. 
''Ja, varför gör Justin det här?'' frågar jag igen och slänger ut med armarna.

Denna gången väljer jag noggrant mina ord för att få chauffören att förstå.

''Jag har i order från Mr Bieber att inte säga någonting eller svara på dina frågor'' svarar han och höjer upp volymen på musiken ett snäpp för att göra det klart för mig att han inte tänker berätta någonting.

Jag suckar irriterat och lutar mig bekvämt bak i skinnsofforna. Den här kvällen verkar vara extra speciell och jag vill veta varför. Vad har jag gjort för att förtjäna allt detta? Är det här något sätt för Justin att förklara vad han vill ha sagt men inte kan använda ord? Jag kollar ut genom dem tonade fönstren och träden som pryder Stratfords gator svischar snabbt förbi och några minuter senare har limosinen stannat på strandens parkering.

Blickar vänds omedelbart mot bilen och knappt några sekunder senare har en folkmängd samlat sig runt. 

Jag skjuter försiktigt upp dörren och stiger in, gör mig redo till att möta vad som helst Justin har gjort. 

Små röda ljus som ligger här och var lyser upp stranden och jag drar häpet efter andan. 
Röda rosenblad ligger även överallt på sanden bland ljusen och ett leende sprider sig fånigt över mina läppar. 

Jag börjar följa ljusen precis som chauffören har sagt åt mig och börjar gå längre in mot den folktomma stranden. En svart gestalt som är omringad av ljus uppenbar sig framför mig och jag ökar omedelbart mina steg och till sist ser jag mig själv springa fram.

''Justin!'' skrattar jag och slänger mina armar runt hans hals. Han bär mig försiktigt upp i sin famn och borrar sitt ansikte i min halsgrop. Jag drar hans välbekanta typiska Justin-doft genom näsan och kan inte beskriva fjärilarna i magen den orsakar mig. Efter vad som känns en evighet av lycka sätter Justin ner mina fötter i sanden igen. 

Han lägger en hårslinga som har fallit i ansiktet på mig bakom örat och jag ger honom ett kärleksfullt leende. 

Den här killen som står framför mig, som är ungefär ett halvt huvud längre samt med ögon gjorda av diamant betyder hela världen för mig. 

''Jag älskar dig'' viskar han mot mina läppar och i nästa sekund är våra läppar hårt tryckta mot varandra och runt oss hörs ljudet av klappande händer. Vad Justin's än orsaker är så vet jag att jag kommer älska honom, no matter what.

---

Kände för att skriva om en romantisk Justin, hihi :')

 

PREVIOUS: ''Kels baby'' mumlar han och lägger sina armar runt mig. Jag vilar mitt huvud mot Justin's bröstkorg och tillåter mig själv att gråta. Jag kan inte alltid vara stark och hålla huvudet uppe. 

''Too bad, för jag tänker inte stanna i det här huset en sekund till'' käftar jag tillbaka och rycker på axlarna. 
Jag går förbi Justin och rycker åt mig nycklar som tillhör hans bil och vidare ut mot parkeringen.

''Kommer du tillbaka?'' ropar han efter mig och jag rycker på axlarna.

''Jag vet inte!'' 

Just nu ville jag inget mer än att känna mammas armar runt mig och höra hennes tjejiga röst. 

''Vänta, jag följer med!'' ropar han tillbaka och joggar. Hans skor slår högt och tydligt mot gruset och jag suckar lågt för mig själv. Varför ska han helt plötsligt följa med? Jag slänger en blick på honom över axeln och ser att han har en cigarett mellan läpparna. Glöd i den ena ändan och en idiot på den andra. 

''Ge mig nycklarna'' säger han och sträcker ut sin hand. Jag skakar på huvudet och går över till förarsidan.

''Nej, jag vill köra. Du får sitta bredvid'' säger jag och hoppar in bakom ratten.

I backspegeln ser jag hur ett busigt flin breder ut sig på Justin's läppar och utan några vidare ord sätter han sig bredvid mig i passagerarsätet. 
Att Justin inte protesterar är något väldigt konstigt. För att visa honom att jag med kan köra utan att bry mig om livet så stoppar jag in nyckeln i tändningen och vrider om. Motorn ger ifrån sig ett spinnande ljud och med all enkelhet är vi ute på gatorna. Wow. Det känns som om man flyger fram med denna bilen, ett stort leende sprider sig fånigt på mina läppar och utan att jag märker det så har ett litet skratt lämnat min strupe. 
Justin's rök sprider sig över hela bilen men det är inget jag tänker bry mig om just nu, det är inte alls ofta man får köra Justin's bil och nu när man väl får det så tänker jag inte låta chansen glida ur mina händer. 

''Kels?'' frågar Justin mjukt och jag hummar som svar och sliter inte blicken från vägen. 

''Vem var det som smsade dig tidigare idag?'' undrar han nyfiket och jag kollar snabbt på honom innan jag återgår till trafiken. En suck lämnar mina läppar.

''Jag lovar Justin, om jag bara visste vem skulle du vara den första som fick veta..''

Fimpen som är kvar av Justin's cigarett slänger han ut genom fönstret. Jag ökar hastigheten och ligger på 190km/h.

''That's mah babe'' flinar Justin och lägger sin hand på mitt lår.

En varm känsla sprider sig genom min kropp och jag hinner inte tänka ordet av innan vi är utanför mitt hus.

Jag parkerar på uppfarten bakom pappas vita Audi R8 och kliver ut ur bilen.

Jag smäller igen dörren efter mig och slänger nycklarna till Justin, han låser snabbt bilen och flätar sina fingrar med mina. Jag tar ett djupt andetag och slänger upp ytterdörren till vårt hus.

''Jag är hemma!'' ropar jag och ner för trapporna studsar Andrew.

Jag springer mot honom och slänger mina armar runt hans hals.

Andrew's armar som förr var spinkiga är nu biffiga och håller mig hårt runt midjan. 

''Åh hej Justin!'' säger mamma glatt och ger Justin en kram, pappa som fortfarande inte har accepterat att jag har valt att vara med Justin kommer ut från sitt rum och biter hårt ihop käkarna när han lägger märke till Justin's närvaro. Pappa lägger sina starka armar runt mig och kramar mig hårt, jag drar in doften av hans välbekanta parfym.

Jag har alltid känt mig trygg i pappas närvaro, i hans starka armar för det är där jag känner mig säkrast.

Han släpper mig och med handen på min svank leder han mig in till vardagsrummet.

Justin sätter sig bredvid mig och lägger sin hand på min lår.

Redan nu vet jag att det kommer bli en hemsk kväll med massa spänningar.

''Justin! Du har precis vaknat ur koman, hur känner du dig?'' frågar mamma och ger oss ett varmt leende som vi båda glatt besvarar. Det här ämnet har jag försökt undervika så mycket jag bara kan, att prata om månaderna Justin spenderade i sjukhuset får mig på sätt och vis deprimerad.

Minnena jag länge har försökt skjuta undan kommer snabbt som blixten fram.

Hur Justin blev skjuten, varför och när. Dessa tankarna jagar mig, därför jag inte gillar vara ensam.

Jag tar ett djupt andetag och kollar på Justin's felfria ansikte. Hur kan man vara såhär omänskligt vacker? 

''Det har varit jättestressigt men Kelsey hjälper mig konstant'' ler han och flätar ihop sina fingrar med mina. 

''Vad bra! Vi har varit jätteoroliga för dig, eller hur Joseph?'' frågar mamma och kollar på pappa. 
Pappa harklar sig och möter först min blick innan han kollar på Justin.

''Verkligen'' betonar pappa och jag höjer på ena ögonbrynet. Kan pappa inte åtminstone försöka vara trevlig för min skull? Jag blänger surt på pappa och som svar lägger han huvudet på sned och biter ihop käkarna. 

''Så, hur har det varit med er?'' frågar jag snabbt för att byta ämne, vi kan inte fortsätta prata om det här. 
För det första vill pappa inte att Justin ska vara här överhuvudtaget, för det andra tror jag inte Justin vill vara här heller utan att han bara följde med för att vara säker på att jag kommer hem igen. Hem.
Justin's hus har alltid varit mitt hem och jag känner mig mer hemma där än här. 

''Det har varit bra men tomt utan dig här hemma'' säger mamma en aning ledsamt, jag ger henne ett snett leende och kollar på pappa som fortfarande inte har slitit bort sin blick från Justin. 

''När kommer du hem igen?'' frågar pappa kallt, jag harklar mig och kollar ner på mina och Justin's sammanlänkade fingrar.

''Pappa, jag... jag kommer inte tillbaka. Jag bor där'' säger jag snabbt och slänger en hastig blick på Justin. 

Han ger mig ett svagt leender och avbryter blicken för att kolla på pappa. 

Jag vågar inte göra detsamma så jag behåller min blick fokuserad på mamma och Andrew istället.

''Kelsey, kolla på mig'' ber pappa och jag vänder försiktigt mitt huvud mot honom.

''Jag accepterar inte det, vi lever ett kristet liv där du ska ägna din tid åt Gud istället för att gå runt och göra Gud vet vad med pojken'' 
''Pappa!''

''Kolla vad som har hänt med dig, du har förlorat all respekt du hade. Är det verkligen så vi har uppfostrat dig? Har vi inte sagt till dig flera gånger att den enda gången du får lämna detta huset för gott är när du har gift dig?''

''Joseph!''

''Nej Elizabeth, visa tacksamhet mot Gud istället. Din kille är kriminell, han dödar Guds skapelse!''

''PAPPA!'' skriker jag och reser mig hastigt upp, jag behöver inte kolla bak på Justin för att veta att han är arg. 

En tår rinner ner för min kind och jag torkar snabbt bort den med ryggen av min hand. 

''Han du kallar kriminell har funnits där för mig när inte du var där, för du va för upptagen med att ägna all din tid till Gud att du faktiskt glömde att du har en familj. Jag accepterar inte att du talar med min pojkvän på det viset, han har inte gjort dig något ont. Justin har visat mig världen, han har gett min värld en betydelse. Jag har funnit min mening med livet. Du vet att jag tror på Herren ovan men pappa, du måste låta mig leva mitt liv!''

''Inte på det viset, det är inte att leva livet Kelsey.

Det är mer att man har kommit direkt importerad från ett horhus!''
Hans ord slår mig som ett ton stenar i ansiktet.

Jag spärrar upp mina ögon och Justin bakom är redo att gå till attack.

''It ain't worth it Justin, vi går'' säger jag och låter mina tårar komma fram.

Jag tar ett grepp om hans hand och sliter ut han ur huset utan att slänga som mycket som en blick. 

''Kels baby'' mumlar han och lägger sina armar runt mig. Jag vilar mitt huvud mot Justin's bröstkorg och tillåter mig själv att gråta. Jag kan inte alltid vara stark och hålla huvudet uppe. 

Det som gjorde mest ont är att jag aldrig förväntade mig ett sånt snack av någon i min familj, speciellt inte av pappa. Justin pussar mig på huvudet och leder mig mot bilen. Vägen hem tillåter jag honom köra, jag har ingen ork i kroppen längre. Mina ögon känns tunga som sten. Jag lutar huvudet mot det kalla fönstret och sluter ögonen. Jag låter hellre mörkret omfamna mig än att befinna mig i den här hemska verkligheten.

---

Har inget att säga precis, haha..
Kommentera! :)

Kommentar nr 1: - Ja, jag vill göra länkbyte. Är alltid intresserad av det haha!

Kommentar nr 2: - Det är inte så enkelt att uppdatera varannan dag när man har ett fet störigt internet som kommer & går hur den vill men jag ska förbättre mig, stå ut. En sak jag vill att ni ska veta är att jag gör mitt bästa, jag försöker verkligen få ut kapitlen i tid men det är inte enkelt. Sätt dig i min situation, försök skriva kapitel till över hundra läsare varje dag så ska du se att det inte är så enkelt. I can't please everybody, no matter how hard I try.. 

 

Vägen hem körde Justin under tystnad. Jag försöker smälta allt han har berättat för mig. 
Det är inte så jag ville att folk skulle se på Justin, det är inte så han heller vill att folk ska se honom. 
Men för att hålla förklädet uppe är Justin tvungen att leka tuff.

Jag vet att han djupt inom sig är förstörd, jag vet att han vill ha tillbaka sin mamma som betyder mer än livet. Justin har alltid älskat att vara en storebror, att han ibland tar upp sin telefon för att ringa ett samtal bort till sin familj var det ingen talan om. Jag sneglar bort mot Justin som är helt inne i trafiken och lägger märke till hans glansiga ögon. Han har aldrig pratat med mig om sin familj men jag vet att han vill.

Jag och Bruce har många gånger pratat om att boka biljetter och tvinga honom över till Atlanta men vi visste även konsekvenserna som skulle inträffa. Ingen av oss vågade ta chanserna vi hade, jag vill inte förlora Justin och Bruce vill heller inte förlora en grym gängmedlem. Jag har även funderat själv på att åka till Atlanta och hälsa på hans mamma. Det lilla Justin har berättat om henne är att hon har ett hjärta av guld, precis som Justin har innanför bröstkorgen. Min mobil plingar till och väcker mig från mina tankar. Jag kollar ner på displayen och ser att ett okänt nummer har skickat till mig. 

Jag rynkar pannan och läser om smset igen, igen och igen. Vem är den här okända personen? 
''Vem var det?'' frågar Justin och höjer på ena ögonbrynet. Jag rycker på axlarna och skakar på huvudet.

''Ingen särskild'' muttrar jag och låser min telefon igen. Han ger mig en konstig blick och rycker åt sig min mobil. 
Justin spänner ihop käkarna och kollar med en blick jag inte förstår.

''Vem är det här Kelsey?'' frågar han och på tonen av han röst förstår man att han försöker hålla tillbaka sin ilska.

''Jag vet inte..'' säger jag försiktigt, vilket är sant. Jag vet inte vem det är. 

''Du vet inte?'' upprepar han och skrattar humorlöst. Jag suckade högt, hur ska jag veta vem det är som smsar mig om jag inte har det sparat? 

''Kelsey sista gången jag frågar, vem är det?'' 
''Jag vet ju förhelvete inte!'' fräser jag surt tillbaka, det lilla tålamodet jag hade har nu runnit ut som sand. 

Jag har ingen jävla aning vem den främlingen är. 

''Om du ska gå runt och hora dig kan du väl göra det på ett bättre sätt!''

Det kändes som om någon slog mig hårt i magen och drog ut mina lungor. 
Jag kollar chockat på honom och mina ögon blir stora som tefat.

Jag öppnar och stänger min mun flera gånger och tillsist förblir den stängd.

Tårarna brinner under mitt ögonlock och jag försöker göra allt jag kan för att inte börja gråta.

Jag vill inte visa mig svag, jag vill inte att han ska njuta av att se mig förkrossad. 

Jag ignorerar hans blick och kollar ut genom fönstret. Av allt han har sagt till mig så förväntade jag mig inte att detta skulle komma fram, inte såhär tidigt efter att han har vaknat upp ur koman. 

Han älskar dig Kels, ta inte åt dig. Ta inte åt dig, han har precis vaknat ur koman, ta inte åt dig intalade jag mig själv om och om igen.Hur länge ska jag fortsätta ljuga för mig själv?

Hade Justin verkligen älskat mig så hade han behandlat mig på ett bättre sätt men i och för sig så har han skyddat mig och visat hans kärlek till mig på många konstiga sätt som nu börjar krypa sig fram i mitt minne.

Ett läskigt leender intar Justin's läppar och jag känner hur gåshuden lägger sig över mina armar.

Jag har en sån stark lust att smälla väck det äckliga flinet från hans ansikte.Huset kommer inom synhåll och jag pustar ut, för jag hade verkligen inte klarat av att vara någon minut till i hans närhet.

Jag stiger ut ur bilen så fort han har parkerat den och smäller hårt igen bildörren efter mig.

Innan han hinner berätta för mig om hur mycket han hatar när jag gör så så stängde jag raskt ytterdörren efter mig. Jag hälsar kort och snabbt på killarna och springer sen upp på rummet jag så många gånger har befunnit mig i. Jag faceplantar sängen och skriker rakt ut på kudden som alltid har funnits där för mig och fångat mina tårar. Nu tillåter jag mig själv att gråta, det är okej att gråta Kelsey hör jag mammas röst i huvudet. 

Mamma, min älskade mamma som jag saknar så mycket.

Dags att ta tag i mitt liv och försöka få tillbaka min familj.

Min mobil börjar ringa och min brors namn lyser upp min display.

En glädje jag inte kan beskriva sprutar genom mig och inom loppet av tre sekunder har jag mobilen tryckt tätt intill örat.

''Andrew!'' skriker jag glatt och sätter mig raskt upp i sängen.

''Hey sis, det var längesen! Kom över, jag vill träffa diiiiiig!''

''Jag kommer nu lil' bro!'' 

''Kalla mig inte det, du får mig känna mig tolv igen''

Jag brast ut i skratt innan jag sa 'hejdå' och la på, jag slänger kudden åt sidan och reser mig upp.

Andrew fick mig omedelbart att känna mig bättre till mods.

Jag torkar mig under ögonen med baksidan av min hand innan jag rättar till mina kläder och beger mig ner för trapporna. Jag möter Justin halvvägs ner och jag kollar på honom kallt. Känslolöst. 
''Vart ska du?'' frågar han och kollar på mig ner och upp.

''Hem''

''Hem?''

''Hem till min familj'' muttrar jag och går förbi honom. Han tar ett hårt grepp om min armbåge och tvingar mig att kolla på honom. 

''Familj?''

''Ja? Mamma Elizabeth, pappa Joseph och Andrew?'' 

Han släppte omedelbart min arm och körde ner händerna i fickorna.

''Jag vill att du ska stanna här'' mumlar han och lägger sin hand på min kind.

Jag ryggar bakåt och smäller väck hans hand. Jag vill hem till min familj, jag har bestämt mig och ingenting kan hindra mig. 

---

Kort kapitel & anledningen till att jag inte har skrivit varannan dag är för att jag inte har haft något internet & för att jag har varit iväg men aja, bättre sent än aldrig. Plus så är det sommarlov, jag har inte tänkt låsa mig hemma hela dagarna ;) Men ni kommer få bättre uppdatering snart, stå ut :)

 

Bilen svänger upp till höger på en grusväg och stannar precis i kanten av klippan. 
Jag kollar mig förvånat runt och min blick vilar till slut på Justin. Utan att kasta så mycket som en blick på mig stiger han ut ur bilen och slår ut med armana. Vi är säkert hundra meter över hav, på en klippa. 
Mitt ute i ingenstans. Jag går runt på klippan och stannar vid ett träd som är markerat med nummer '2' 
''Här..-'' börjar Justin och slår ut med armarna och snurrar runt. ''-..var den första gången jag blev skjuten, någonsin'' fortsätter han och jag spärrar chockat upp ögonen. Aldrig har Justin berättat för mig om sitt liv, att prata med mig om hans kriminella liv har aldrig varit en höjdare för oss två. För jag blir sur när jag hör vad han har gjort och Justin är så hemlighetsfull av sig att han knappt berättar för mig vart han ska gå. 

''Det var inte så illa, blev bara skjuten i benet'' förklarar han när han ser min chockade min. 
Justin drar upp ena benbyxan en bit och avslöjar sitt ärr som man tydligt lägger märke tilll men som jag har varit dum och inte lagt märke till. För han är det inte illa men för mig är det hela världen, vi är två helt olika personer. 

''Vad hände sen?'' undrar jag hest och lutar huvudet på sned. 

''Jag åkte in till sjukhuset, gjorde en operation. Kom ut igen. Dödade jäveln som sköt mig och ja'' säger han och rycker på axlarna. Jag ryggar mig förskräckt bakåt och kollar på han med mixade känslor. 
Mina känslor är blandade, jag känner allt på en och samma gång. 

''Du behöver in..-''

''Jag vill Kels, kanske inte allt men någonting'' säger han och lägger sin ena arm runt min midja. 

''Åkte du in?''

''Va?''

''Åkte du in för att du...-?'' undrar jag och avbryter mig själv, jag kan inte säga det. Det vill bara inte komma ut.
Jag gör olika gester med händerna åt Justin för att få honom att förstå. 

''Dödade honom? Nej, jag har mina tricks'' 

''Med det här Kels vill jag bara berätta för dig att jag är inte som alla andra, jag vill inte vara det heller. Det du har upplevt med mig är min vardag. Min vardag är att döda, råna, förstöra och allt det skitet Kels. Jag vet att du inte gillar det men det är vem jag är. Jag vill inte att du ska se mig som en annan person. Jag är Justin Bieber, killen som är eftersökt i tio andra stater i USA och som har Startford rullande under sina händer'' 

---

Bättre bilder kommer upp, jag har inte internet för min bror tog med sig det till helsingborg.. 
Så jag delade mitt eget internet (från mobilen) och jag vet inte hur länge det håller så jag slutar skriva här, haha. 

Kommentera :)