Justin's ögon avslöjar sorg. Det var verkligen inget menat illa men Justin var så envis och ville veta vad jag tänkte på. Nu när jag väl har sagt det ångrar han nog att han ens frågade.

Jag kan inte hindra mig själv från att få dem tankarna, det är inte jag som flyttar fram dem i minnet.

Det är snarare tvärtom, jag försöker borra dem så långt bak i huvudet som det bara går. Ibland låtsas jag att det aldrig hände. Jag tar ett djupt andetag och reser mig upp, jag kan inte stanna i det här rummet en enda sekund till. En obehaglig tystnad har lagt sig som ett tjockt täcke över oss och jag kan inte göra annat än att gå upp på Justin's rum. Jag vänder ryggen till och börjar försiktigt och långsamt gå upp för dem långa trapporna. 
En tår rinner ner för min kind och hade jag kunnat ta tillbaka allting jag sa för några minuter sedan så skulle jag gjort det, utan tvekan. Jag vill inte se Justin mer sårad än vad han egentligen är.

Hans familj gav upp hoppet om honom och jag vill inte att han ska känna att jag gör detsamma. 
Justin har sina orsaker till varför han gör som han gör och så småningom, när han börjar känna sig trygg med mig igen så vet jag att hemlighet efter hemlighet kommer spillas ut ur Justin's mun. Ord för ord, mening för mening. Vi har varit borta från varandra i trehundrasextiofem dagar, han har inte en aning om vad jag gjorde då.

Jag vill att Justin ska lita på mig och för att få honom att göra det så måste jag jobba hårt, jag måste ge honom minst en orsak om varför han ska göra det. Jag stänger tyst dörren bakom mig och skruvar på låset så ett litet lågt klick hörs. Min rygg trycks mot dörren och jag låter mig själv falla ner på golvet. 

Jag drar mina knä upp till bröstkorgen och tar ett säkert och hårt grepp runt dem. 
Min haka låter jag vila på knäskålen. Tänk Kelsey, hur skulle du gjort för att få någons tillit? 
Börjat från början? Berätta från botten och upp till toppen? Från händelsen och sen vidare till vad som hände mig och Haley? Flera tårar börjar rinna ner för mina kinder och efter dem lämnas det en spår av svart rand som tillhör min mascara. Steg hörs ute från korridoren och jag låser snabbt upp dörren samt torkar mig under ögonen med baksidan av min hand. Innan dörren hunnit öppnas har jag försvunnit bakom badrumsdörren.
''Kelsey?'' ropar Justin coh knackar på dörren, jag sätter omedelbart på kranen och börjar strippa av mig kläderna. När jag väl ändå är här inne så skulle jag mer än gärna behöva en dusch.

''Jag duschar!'' ropar jag tillbaka och ställer mig under dem hårda strålarna som ger ifrån sig ett lagomt varmt vatten. 

 

Jag knyster ut dem sista vattendropparna från håret innan jag tar en mellandhandduk och virvlar det runt huvudet som en turban. Jag rycker åt mig en annan stor handduk och virar den runt min kropp. 
Innan jag har hunnit tänka ordet vad så har badrumsdörren slängts upp och framför mig står en flåsande Justin.

''Vet du hur jävla länge du har stått där inne?'' fräser han och kollar irriterat på mig.

''Jag vill gärna vara ren..'' mumlar jag och går förbi honom.

Jag är inte på humör för att starta ett argument, det är något vi konstant har börjat med. 

Handlar om helt onödiga saker men ändå så säger Justin någonting som får mig att käfta tillbaka. 

Jag lutar huvudet trött tillbaka och kollar upp på det vita taket, Justin smyger upp bakom mig och lägger sina händer på mina axlar.

''Slappna av babe, andas'' beodrar han och börjar försiktigt massera mina axlar. 
Ett litet stön lämnar mina läppar och jag lutar belåtet mitt huvud framåt. 
Efter vad som känns tjugo minuter lämnar Justin's händer min kropp och jag vänder mitt ansikte bak mot honom. Han kysser snabbt mina läppar och lutar sin panna mot min. 

''Har du ont Justin?'' frågar jag lågt och lägger min hand på hans käkben. 
Han rycker på axlarna och tittar mig djupt i ögonen. 

''Ta på dig kläder och möt mig vid stranden kl 11 ikväll, see you there!'' säger han snabbt och ger mig ännu en hård kyss på läpparna och lämnar rummet. Jag suckar högt och bestämmer mig för att ta på mig en lång svartvit klänning med djup urringning i ryggen som jag ännu inte har använt. 

 

 

Mitt hår låter jag det naturligt falla ner för mina axlar och mina handleder är täckta av massa armband som har olika betydelse för mig. På fötterna placerar jag ett par mörkbruna låga sandaler och jag slänger en sista blick på mig själv i spegeln innan jag traskar ut genom dörren. Mina fötter trippar glatt ner för trapporna och inom loppet av tre sekunder ser jag mig själv stå mitt i hallen. 

''Jag drar till Justin, ses senare ikväll!'' ropar jag till killarna och Haley innan jag går ut genom dörren.

En limosin får mig chockat att stanna upp och chauffören som verkar har stått här ett tag stiger ut från sin plats och springer över till min sida.

''Ms Bieber'' hälsar han och öppnar dörren åt mig.

''Graham'' rättar jag honom och flashar ett varmt leende. Jag har alltid tyckt att det är obehagligt att kallas för ett namn som inte tillhör mig. Så länge jag inte är gift med personen det vill säga. 

Jag sätter mig i den stora bilen och jag kan fortfarande inte förstå varför Justin gör allt detta.

Vad firar vi egentligen? Varför? När har han ens hunnit tänka ut allt detta? Hur kom han ens på idéen?

''Kan jag fråga varför Justin gör allt det här?'' frågar jag så fort chauffören har stigit in i bilen. 

Han kollar oförstående på mig och höjer på ena ögonbrynet. 
''Ja, varför gör Justin det här?'' frågar jag igen och slänger ut med armarna.

Denna gången väljer jag noggrant mina ord för att få chauffören att förstå.

''Jag har i order från Mr Bieber att inte säga någonting eller svara på dina frågor'' svarar han och höjer upp volymen på musiken ett snäpp för att göra det klart för mig att han inte tänker berätta någonting.

Jag suckar irriterat och lutar mig bekvämt bak i skinnsofforna. Den här kvällen verkar vara extra speciell och jag vill veta varför. Vad har jag gjort för att förtjäna allt detta? Är det här något sätt för Justin att förklara vad han vill ha sagt men inte kan använda ord? Jag kollar ut genom dem tonade fönstren och träden som pryder Stratfords gator svischar snabbt förbi och några minuter senare har limosinen stannat på strandens parkering.

Blickar vänds omedelbart mot bilen och knappt några sekunder senare har en folkmängd samlat sig runt. 

Jag skjuter försiktigt upp dörren och stiger in, gör mig redo till att möta vad som helst Justin har gjort. 

Små röda ljus som ligger här och var lyser upp stranden och jag drar häpet efter andan. 
Röda rosenblad ligger även överallt på sanden bland ljusen och ett leende sprider sig fånigt över mina läppar. 

Jag börjar följa ljusen precis som chauffören har sagt åt mig och börjar gå längre in mot den folktomma stranden. En svart gestalt som är omringad av ljus uppenbar sig framför mig och jag ökar omedelbart mina steg och till sist ser jag mig själv springa fram.

''Justin!'' skrattar jag och slänger mina armar runt hans hals. Han bär mig försiktigt upp i sin famn och borrar sitt ansikte i min halsgrop. Jag drar hans välbekanta typiska Justin-doft genom näsan och kan inte beskriva fjärilarna i magen den orsakar mig. Efter vad som känns en evighet av lycka sätter Justin ner mina fötter i sanden igen. 

Han lägger en hårslinga som har fallit i ansiktet på mig bakom örat och jag ger honom ett kärleksfullt leende. 

Den här killen som står framför mig, som är ungefär ett halvt huvud längre samt med ögon gjorda av diamant betyder hela världen för mig. 

''Jag älskar dig'' viskar han mot mina läppar och i nästa sekund är våra läppar hårt tryckta mot varandra och runt oss hörs ljudet av klappande händer. Vad Justin's än orsaker är så vet jag att jag kommer älska honom, no matter what.

---

Kände för att skriva om en romantisk Justin, hihi :')