Published: 2013-07-14 Time: 18:55:00 Filed Under: Slam my way to romance 2
6 - This ain't right
PREVIOUS: ''Ja? Mamma Elizabeth, pappa Joseph och Andrew?''
Han släppte omedelbart min arm och körde ner händerna i fickorna.
''Jag vill att du ska stanna här'' mumlar han och lägger sin hand på min kind.
Jag ryggar bakåt och smäller väck hans hand. Jag vill hem till min familj, jag har bestämt mig och ingenting kan hindra mig.
Kelsey's perspektiv:
''Too bad, för jag tänker inte stanna i det här huset en sekund till'' käftar jag tillbaka och rycker på axlarna.
Jag går förbi Justin och rycker åt mig nycklar som tillhör hans bil och vidare ut mot parkeringen.
''Kommer du tillbaka?'' ropar han efter mig och jag rycker på axlarna.
''Jag vet inte!''
Just nu ville jag inget mer än att känna mammas armar runt mig och höra hennes tjejiga röst.
''Vänta, jag följer med!'' ropar han tillbaka och joggar. Hans skor slår högt och tydligt mot gruset och jag suckar lågt för mig själv. Varför ska han helt plötsligt följa med? Jag slänger en blick på honom över axeln och ser att han har en cigarett mellan läpparna. Glöd i den ena ändan och en idiot på den andra.
''Ge mig nycklarna'' säger han och sträcker ut sin hand. Jag skakar på huvudet och går över till förarsidan.
''Nej, jag vill köra. Du får sitta bredvid'' säger jag och hoppar in bakom ratten.
I backspegeln ser jag hur ett busigt flin breder ut sig på Justin's läppar och utan några vidare ord sätter han sig bredvid mig i passagerarsätet.
Att Justin inte protesterar är något väldigt konstigt. För att visa honom att jag med kan köra utan att bry mig om livet så stoppar jag in nyckeln i tändningen och vrider om. Motorn ger ifrån sig ett spinnande ljud och med all enkelhet är vi ute på gatorna. Wow. Det känns som om man flyger fram med denna bilen, ett stort leende sprider sig fånigt på mina läppar och utan att jag märker det så har ett litet skratt lämnat min strupe.
Justin's rök sprider sig över hela bilen men det är inget jag tänker bry mig om just nu, det är inte alls ofta man får köra Justin's bil och nu när man väl får det så tänker jag inte låta chansen glida ur mina händer.
Att Justin inte protesterar är något väldigt konstigt. För att visa honom att jag med kan köra utan att bry mig om livet så stoppar jag in nyckeln i tändningen och vrider om. Motorn ger ifrån sig ett spinnande ljud och med all enkelhet är vi ute på gatorna. Wow. Det känns som om man flyger fram med denna bilen, ett stort leende sprider sig fånigt på mina läppar och utan att jag märker det så har ett litet skratt lämnat min strupe.
Justin's rök sprider sig över hela bilen men det är inget jag tänker bry mig om just nu, det är inte alls ofta man får köra Justin's bil och nu när man väl får det så tänker jag inte låta chansen glida ur mina händer.
''Kels?'' frågar Justin mjukt och jag hummar som svar och sliter inte blicken från vägen.
''Vem var det som smsade dig tidigare idag?'' undrar han nyfiket och jag kollar snabbt på honom innan jag återgår till trafiken. En suck lämnar mina läppar.
''Jag lovar Justin, om jag bara visste vem skulle du vara den första som fick veta..''
Fimpen som är kvar av Justin's cigarett slänger han ut genom fönstret. Jag ökar hastigheten och ligger på 190km/h.
''That's mah babe'' flinar Justin och lägger sin hand på mitt lår.
En varm känsla sprider sig genom min kropp och jag hinner inte tänka ordet av innan vi är utanför mitt hus.
Jag parkerar på uppfarten bakom pappas vita Audi R8 och kliver ut ur bilen.
Jag smäller igen dörren efter mig och slänger nycklarna till Justin, han låser snabbt bilen och flätar sina fingrar med mina. Jag tar ett djupt andetag och slänger upp ytterdörren till vårt hus.
''Jag är hemma!'' ropar jag och ner för trapporna studsar Andrew.
Jag springer mot honom och slänger mina armar runt hans hals.
Andrew's armar som förr var spinkiga är nu biffiga och håller mig hårt runt midjan.
''Åh hej Justin!'' säger mamma glatt och ger Justin en kram, pappa som fortfarande inte har accepterat att jag har valt att vara med Justin kommer ut från sitt rum och biter hårt ihop käkarna när han lägger märke till Justin's närvaro. Pappa lägger sina starka armar runt mig och kramar mig hårt, jag drar in doften av hans välbekanta parfym.
Jag har alltid känt mig trygg i pappas närvaro, i hans starka armar för det är där jag känner mig säkrast.
Han släpper mig och med handen på min svank leder han mig in till vardagsrummet.
Justin sätter sig bredvid mig och lägger sin hand på min lår.
Redan nu vet jag att det kommer bli en hemsk kväll med massa spänningar.
''Justin! Du har precis vaknat ur koman, hur känner du dig?'' frågar mamma och ger oss ett varmt leende som vi båda glatt besvarar. Det här ämnet har jag försökt undervika så mycket jag bara kan, att prata om månaderna Justin spenderade i sjukhuset får mig på sätt och vis deprimerad.
Minnena jag länge har försökt skjuta undan kommer snabbt som blixten fram.
Hur Justin blev skjuten, varför och när. Dessa tankarna jagar mig, därför jag inte gillar vara ensam.
Jag tar ett djupt andetag och kollar på Justin's felfria ansikte. Hur kan man vara såhär omänskligt vacker?
''Det har varit jättestressigt men Kelsey hjälper mig konstant'' ler han och flätar ihop sina fingrar med mina.
''Vad bra! Vi har varit jätteoroliga för dig, eller hur Joseph?'' frågar mamma och kollar på pappa.
Pappa harklar sig och möter först min blick innan han kollar på Justin.
Pappa harklar sig och möter först min blick innan han kollar på Justin.
''Verkligen'' betonar pappa och jag höjer på ena ögonbrynet. Kan pappa inte åtminstone försöka vara trevlig för min skull? Jag blänger surt på pappa och som svar lägger han huvudet på sned och biter ihop käkarna.
''Så, hur har det varit med er?'' frågar jag snabbt för att byta ämne, vi kan inte fortsätta prata om det här.
För det första vill pappa inte att Justin ska vara här överhuvudtaget, för det andra tror jag inte Justin vill vara här heller utan att han bara följde med för att vara säker på att jag kommer hem igen. Hem.
Justin's hus har alltid varit mitt hem och jag känner mig mer hemma där än här.
För det första vill pappa inte att Justin ska vara här överhuvudtaget, för det andra tror jag inte Justin vill vara här heller utan att han bara följde med för att vara säker på att jag kommer hem igen. Hem.
Justin's hus har alltid varit mitt hem och jag känner mig mer hemma där än här.
''Det har varit bra men tomt utan dig här hemma'' säger mamma en aning ledsamt, jag ger henne ett snett leende och kollar på pappa som fortfarande inte har slitit bort sin blick från Justin.
''När kommer du hem igen?'' frågar pappa kallt, jag harklar mig och kollar ner på mina och Justin's sammanlänkade fingrar.
''Pappa, jag... jag kommer inte tillbaka. Jag bor där'' säger jag snabbt och slänger en hastig blick på Justin.
Han ger mig ett svagt leender och avbryter blicken för att kolla på pappa.
Jag vågar inte göra detsamma så jag behåller min blick fokuserad på mamma och Andrew istället.
''Kelsey, kolla på mig'' ber pappa och jag vänder försiktigt mitt huvud mot honom.
''Jag accepterar inte det, vi lever ett kristet liv där du ska ägna din tid åt Gud istället för att gå runt och göra Gud vet vad med pojken''
''Pappa!''
''Pappa!''
''Kolla vad som har hänt med dig, du har förlorat all respekt du hade. Är det verkligen så vi har uppfostrat dig? Har vi inte sagt till dig flera gånger att den enda gången du får lämna detta huset för gott är när du har gift dig?''
''Joseph!''
''Nej Elizabeth, visa tacksamhet mot Gud istället. Din kille är kriminell, han dödar Guds skapelse!''
''PAPPA!'' skriker jag och reser mig hastigt upp, jag behöver inte kolla bak på Justin för att veta att han är arg.
En tår rinner ner för min kind och jag torkar snabbt bort den med ryggen av min hand.
''Han du kallar kriminell har funnits där för mig när inte du var där, för du va för upptagen med att ägna all din tid till Gud att du faktiskt glömde att du har en familj. Jag accepterar inte att du talar med min pojkvän på det viset, han har inte gjort dig något ont. Justin har visat mig världen, han har gett min värld en betydelse. Jag har funnit min mening med livet. Du vet att jag tror på Herren ovan men pappa, du måste låta mig leva mitt liv!''
''Inte på det viset, det är inte att leva livet Kelsey.
Det är mer att man har kommit direkt importerad från ett horhus!''
Hans ord slår mig som ett ton stenar i ansiktet.
Hans ord slår mig som ett ton stenar i ansiktet.
Jag spärrar upp mina ögon och Justin bakom är redo att gå till attack.
''It ain't worth it Justin, vi går'' säger jag och låter mina tårar komma fram.
Jag tar ett grepp om hans hand och sliter ut han ur huset utan att slänga som mycket som en blick.
''Kels baby'' mumlar han och lägger sina armar runt mig. Jag vilar mitt huvud mot Justin's bröstkorg och tillåter mig själv att gråta. Jag kan inte alltid vara stark och hålla huvudet uppe.
Det som gjorde mest ont är att jag aldrig förväntade mig ett sånt snack av någon i min familj, speciellt inte av pappa. Justin pussar mig på huvudet och leder mig mot bilen. Vägen hem tillåter jag honom köra, jag har ingen ork i kroppen längre. Mina ögon känns tunga som sten. Jag lutar huvudet mot det kalla fönstret och sluter ögonen. Jag låter hellre mörkret omfamna mig än att befinna mig i den här hemska verkligheten.
Har inget att säga precis, haha..
Kommentera! :)
Kommentarer
Avsändare: Emelie
Äntligen.
Jätte bra! :)
Avsändare: Celebnovell
Jättebra - önskade att Kelseys och hennes pappa fixade saker och ting men jag ska inte ljuga - det är kul med drama. :P
Avsändare: Anonym
åh herreguuuuuud, kan verkligen inte vänta till nästa! det här är den bästa novellen jag någonsin läst!
Avsändare: Anonym
Meeeeeeer
Avsändare: anne
Iiiiiiihh! :D
Avsändare: DINA
det var skit bra juuu!!! Men fråga, har du tänkt att ändra designen?
Avsändare: bieber's giirl
OMG SJUUUKT BRA KAPITEL!! Som vanligt alltså:) jag ääääälskar din novell !!♥♥
Avsändare: Anonym'
Ååååhhh, ÄLSKAR dem här så fight delarna & justin tröstar henne! Att han kan vara värsta nallig också, inte bara tuffingen hela tiden. Helt kär på riktigt :')
Du är så bra på att få en att verkligen leva in i berättelsen!
Från den andra kommentaren;
Man säger väl byxben??? HAHAHA gillar att du vände på det!
Avsändare: Anonym'
Ååååhhh, ÄLSKAR dem här så fight delarna & justin tröstar henne! Att han kan vara värsta nallig också, inte bara tuffingen hela tiden. Helt kär på riktigt :')
Du är så bra på att få en att verkligen leva in i berättelsen!
Från den andra kommentaren;
Man säger väl byxben??? HAHAHA gillar att du vände på det!
Avsändare: Anna
Meeeeer! :D
Jag seriöst älskar dina noveller, dem är så grymt bra!!! <3
Avsändare: Anonym
jättebra! :)
Trackback
