Published: 2013-07-16 Time: 22:12:00 Filed Under: Slam my way to romance 2
7 - Screwed
PREVIOUS: ''Kels baby'' mumlar han och lägger sina armar runt mig. Jag vilar mitt huvud mot Justin's bröstkorg och tillåter mig själv att gråta. Jag kan inte alltid vara stark och hålla huvudet uppe.
Det som gjorde mest ont är att jag aldrig förväntade mig ett sånt snack av någon i min familj, speciellt inte av pappa. Justin pussar mig på huvudet och leder mig mot bilen. Vägen hem tillåter jag honom köra, jag har ingen ork i kroppen längre. Mina ögon känns tunga som sten. Jag lutar huvudet mot det kalla fönstret och sluter ögonen. Jag låter hellre mörkret omfamna mig än att befinna mig i den här hemska verkligheten.
Justin's perspektiv:
''Kelsey, vad ska du ha för kaffe?'' frågar Justin mjukt och skakar om mig, jag öppnar försiktigt mina ögon och gäspar stort. Jag kollar mig runt och märker att vi står parkerade utanför Starbucks.
''Frappe'' mumlar jag och lutar återigen huvudet mot fönstret. Justin höjer dumt på ena ögonbrynet och kollar nyfiket på mig. Jag suckar högt och möter hans blick med mina trötta ögon.
''Frappucino'' säger jag smått irriterat för att han från början inte förstod min förkortning.
''Men säg det från början'' fräser han och slår upp bildörren. Han stiger ut ur bilen och smäller igen dörren efter sig. Hårt. Onödvändigt hårt för att vara Justin. Hade jag gjort det så skulle jag fått höra på en tretimmars tjat om hur oförsiktig jag är. Medan sekunderna tickar förbi drar jag upp mobilen för att spela Candy Crush tills Justin kom tillbaka. Om jag drar denna femman med den här så klarar jag nog banan.
Jag drog tummen över skärmen och la fyra lila kubiker i rad, när jag har fått fram den vitlila godiset försökte jag para ihop den med chokladbollen och hoppades på att klara denna banan som jag snart har varit fem dagar fast på. Jag drar mobilen närmare ögonen och försöker se hur många géle jag har kvar.
Jag drog tummen över skärmen och la fyra lila kubiker i rad, när jag har fått fram den vitlila godiset försökte jag para ihop den med chokladbollen och hoppades på att klara denna banan som jag snart har varit fem dagar fast på. Jag drar mobilen närmare ögonen och försöker se hur många géle jag har kvar.
''Två,hmm. Men om jag gör så här och såhär'' mumlar jag och sätter återigen ihop fyra godisar.
Hur mycket jag än vred och vände på telefonen kunde jag inte hitta den dumma färgen jag ville ha på plats istället för den blåa. Ett drag kvar, komigen Kels!
Hur mycket jag än vred och vände på telefonen kunde jag inte hitta den dumma färgen jag ville ha på plats istället för den blåa. Ett drag kvar, komigen Kels!
''Fuck, jag vann ändå inte!'' skriker jag och smäller till mig själv på låret.
''Vem pratar du med?'' frågar Justin som plötsligt öppnade bildörren och steg in.
''Jag spelar'' svarar jag och håller upp mobilen. Han böjer sig över min axel och rycker min mobil från mig.
''Låt mig försöka''
Inom loppet av 3 minuter har Justin klarat banan jag länge har suttit och försökt förstå mig på.
''Men hur kan det vara möjligt? Jag har hållt på med detta i evigheter!'' morrar jag och går vidare till nästa bana.
''Kels sluta spela, här är ditt kaffe förresten''
För att inte jaga upp mig mer på det dumma spelet trycker jag bort det och lägger min mobil i det facket mellan mitt och Justin's säte. Jag smuttar lite på mitt kaffe och blåser i det lilla hålet för att kaffet ska svalna så jag kan dricka upp det. Justin's mobil börjar ringa och jag kollar nyfiket på honom och väntar på att han ska plocka upp sin telefon. Sekunderna går och Justin låtsas som om han inte hör något.
''Justin, din mobil?''
''Det är inget viktigt'' säger han fort och spänner käkarna. Jag sträcker mig mig över Justin och försöker få tag på hans mobil. Han tar ett hårt grepp runt min handled och kollar på mig med sina bruna ögon som nästan under denna sekunden blir svarta. Jag ryggar bakåt och rycket åt mig min hand.
Resan hem kändes längre än nödvändigt och flera gånger under bilresan ringde Justin's telefon.
Jag försökte hålla mitt temperament och direkt när vi kom hem gick jag genom dörren utan att så mycket som att slänga en blick bak på honom.
''Hey boys!'' säger jag och slänger mig ner på soffan bredvid Quinn. Han lägger sin arm runt mina axlar och drar in mig i en mjuk kram som jag mer än gärna besvarar.
''Vart är Haley?''
''Här'' svarar hennes bekanta röst och mitt huvud vrids snabbt mot dörröppningen där hon halvt gömmer sig bakom Justin. Haley går förbi Justin och sätter sig i mitt knä.
Hon börjar omedelbart snacka om den senaste väskan Louis Voitton har släppt och jag himlar med ögonen.
Jag har absolut aldrig stött på någon som kan så mycket om mode förutom Haley.
Nämn ett märke och hon drar upp historian som ligger bakom.
''Jag måste bara ha den nya väskan!'' säger hon och drömmer sig bort för några minuter.
''Stackars dig Quinn, att du behövde stå ut med det där i ett år'' viskar jag så bara han hör.
Som svar får jag ett flin tillbaka och det gör så att mina mungipor försiktigt åker upp i ett leende.
Det glädjer mig att Haley har funnit tillbaka till sig själv. Första halvåret vägrade hon prata, eller äta.
Hon låste in sig själv på rummet och Gud ovanför oss kan bekräfta att hon ljög för mig och kom upp med massa ursäkter för att inte lämna sängen. Hon hade helt och hållet stängt ute världen.
Isolerat sig själv mellan fyra väggar. Det kom till den gränsen att jag var nära på att dra in henne till rehabilitering. Jag var verkligen så orolig för henne.
Isolerat sig själv mellan fyra väggar. Det kom till den gränsen att jag var nära på att dra in henne till rehabilitering. Jag var verkligen så orolig för henne.
Inte för att hon och Justin var så nära vänner men det förvånade mig att hon mådde så dåligt över händelsen. Men återigen, hon har aldrig varit med om något liknande.
Jag reagerade ungefär samma sak efter att ha skjutit ihjäl Thimothy.
Många människor förväntade sig att det skulle vara jag som gjorde alla dem sakerna.
När det visade sig tvärtom fick vi alla en enorm shock. Ingen hade förväntat sig att Justin's halvt fiende kunde känna sorg över honom. Ibland fick hon mig känna att Justin var borta, för gott.
När dagen hon kom, när Haley verkligen reste sig upp ur sängen och började prata med oss kändes det som en börda hade lyfts från mina axlar. Att jag var fri fast jag inte var inlåst någonstans.
Det andra halvåret hjälpte hon mig igenom. Jag började allt falla längre in i mörkret och isolerade nästan mig själv och en sovande Justin. Jag är verkligen extremt glad att Justin inte vet allt detta.
Många gånger har han frågat mig om året när han var borta och jag kom alltid upp med historier som är delvis sanna. Jag hoppas verkligen nu att han inte får reda på detta för då är jag verkligen körd.
Många gånger har han frågat mig om året när han var borta och jag kom alltid upp med historier som är delvis sanna. Jag hoppas verkligen nu att han inte får reda på detta för då är jag verkligen körd.
''Älskling, vad tänker du på?'' frågar han och lägger sin hand på min axel. Jag rycker ut ur mina tankar och kollar upp på honom. Jag ger Justin ett stelt leende och skakar på huvudet.
''Inget särskilt''
Han gör en gest åt Haley att hon ska flytta på sig och utan ett ord emot Justin sätter hon sig på den tomma platsen mellan mig och Quinn. Justin sätter sig i mitt knä men försöker att inte lägga ner all sin tyngd på mig.
''Du ljuger, jag känner dig förjävla bra Kelsey och jag kan just nu i denna sekunden berätta att du ljuger''
Det stör mig att jag inte längre kan ljuga utan att Justin märker det.
För varje sekund jag spenderar i detta huset nära honom desto svårare för mig blir det att gömma.
Han - för varje millisekund som går - lär känna mig bättre och snart kan han mig så bra att man kan tro min själ finns i honom. Ibland måste man hålla hemligheter för sig själv, så man inte sårar andra.
För varje sekund jag spenderar i detta huset nära honom desto svårare för mig blir det att gömma.
Han - för varje millisekund som går - lär känna mig bättre och snart kan han mig så bra att man kan tro min själ finns i honom. Ibland måste man hålla hemligheter för sig själv, så man inte sårar andra.
Secrets is what's keeping us close. Mammas ord efter att jag hade smygit ut en kväll för att gå på festen.
Samma dag som jag träffade på Justin.
Samma dag som jag träffade på Justin.
''When I hide somethings it stays hid until I want it found''
''So you admit that you're hiding something?''
''Justin''
''Kelsey, berätta. Vad snurrar runt i det lilla huvud du har?''
''Året du lämnade mig'' säger jag tillslut för att få tyst på honom. Jag fick inte bara tyst på honom utan alla andra i detta rummet också. Vilket aldrig var planerat.
Hey babes, watcha think? :)
kommentera
Svarar på era kommentarer imon :)
Kommentarer
Avsändare: Michelle
Jag gillar det men jag förstår inte varför dom alltid ska argumentera i varje kapitel :S
Avsändare: Biebzstoory
sjukt bra <3
Avsändare: Emelie
Jätte bra! :)
Avsändare: Celebnovell
Jättebra! ♥
Avsändare: D
Love it!
Avsändare: Anonym
Meeeeeeer
Avsändare: Anonym
du måste seriöst sluta med sånna slut på kapitlen, måste veta vad som händer :( (inget illa menat, älskar din novell)
Avsändare: Ann-Christine
Intresserad av bloglovinbyte? :)
Avsändare: ifrah
omg du är ju bäst för fan jag älskar seriöst den är novellen. Du skriver som en ängel
Avsändare: hana
sjukt bra kapitel!! har du bytt person p] kelsey?
Avsändare: Tina
heej skulle du vilja göra ett länkbyte?
Avsändare: Victoria :D
Super bra men jag fattar inte slutet?
Länkbyte? :)
Avsändare: Agnes
Bra, nästa kapitel så fort som möjligt!
Avsändare: Amanda Mandel
hittade din blogg idag, och jag fastnade direkt! Asså herre min skapare, Jag finner inga ord! din novell är sjukt bra! Asså OH MY GOD!
Kraaamisar!
Trackback
