Vägen hem körde Justin under tystnad. Jag försöker smälta allt han har berättat för mig. 
Det är inte så jag ville att folk skulle se på Justin, det är inte så han heller vill att folk ska se honom. 
Men för att hålla förklädet uppe är Justin tvungen att leka tuff.

Jag vet att han djupt inom sig är förstörd, jag vet att han vill ha tillbaka sin mamma som betyder mer än livet. Justin har alltid älskat att vara en storebror, att han ibland tar upp sin telefon för att ringa ett samtal bort till sin familj var det ingen talan om. Jag sneglar bort mot Justin som är helt inne i trafiken och lägger märke till hans glansiga ögon. Han har aldrig pratat med mig om sin familj men jag vet att han vill.

Jag och Bruce har många gånger pratat om att boka biljetter och tvinga honom över till Atlanta men vi visste även konsekvenserna som skulle inträffa. Ingen av oss vågade ta chanserna vi hade, jag vill inte förlora Justin och Bruce vill heller inte förlora en grym gängmedlem. Jag har även funderat själv på att åka till Atlanta och hälsa på hans mamma. Det lilla Justin har berättat om henne är att hon har ett hjärta av guld, precis som Justin har innanför bröstkorgen. Min mobil plingar till och väcker mig från mina tankar. Jag kollar ner på displayen och ser att ett okänt nummer har skickat till mig. 

Jag rynkar pannan och läser om smset igen, igen och igen. Vem är den här okända personen? 
''Vem var det?'' frågar Justin och höjer på ena ögonbrynet. Jag rycker på axlarna och skakar på huvudet.

''Ingen särskild'' muttrar jag och låser min telefon igen. Han ger mig en konstig blick och rycker åt sig min mobil. 
Justin spänner ihop käkarna och kollar med en blick jag inte förstår.

''Vem är det här Kelsey?'' frågar han och på tonen av han röst förstår man att han försöker hålla tillbaka sin ilska.

''Jag vet inte..'' säger jag försiktigt, vilket är sant. Jag vet inte vem det är. 

''Du vet inte?'' upprepar han och skrattar humorlöst. Jag suckade högt, hur ska jag veta vem det är som smsar mig om jag inte har det sparat? 

''Kelsey sista gången jag frågar, vem är det?'' 
''Jag vet ju förhelvete inte!'' fräser jag surt tillbaka, det lilla tålamodet jag hade har nu runnit ut som sand. 

Jag har ingen jävla aning vem den främlingen är. 

''Om du ska gå runt och hora dig kan du väl göra det på ett bättre sätt!''

Det kändes som om någon slog mig hårt i magen och drog ut mina lungor. 
Jag kollar chockat på honom och mina ögon blir stora som tefat.

Jag öppnar och stänger min mun flera gånger och tillsist förblir den stängd.

Tårarna brinner under mitt ögonlock och jag försöker göra allt jag kan för att inte börja gråta.

Jag vill inte visa mig svag, jag vill inte att han ska njuta av att se mig förkrossad. 

Jag ignorerar hans blick och kollar ut genom fönstret. Av allt han har sagt till mig så förväntade jag mig inte att detta skulle komma fram, inte såhär tidigt efter att han har vaknat upp ur koman. 

Han älskar dig Kels, ta inte åt dig. Ta inte åt dig, han har precis vaknat ur koman, ta inte åt dig intalade jag mig själv om och om igen.Hur länge ska jag fortsätta ljuga för mig själv?

Hade Justin verkligen älskat mig så hade han behandlat mig på ett bättre sätt men i och för sig så har han skyddat mig och visat hans kärlek till mig på många konstiga sätt som nu börjar krypa sig fram i mitt minne.

Ett läskigt leender intar Justin's läppar och jag känner hur gåshuden lägger sig över mina armar.

Jag har en sån stark lust att smälla väck det äckliga flinet från hans ansikte.Huset kommer inom synhåll och jag pustar ut, för jag hade verkligen inte klarat av att vara någon minut till i hans närhet.

Jag stiger ut ur bilen så fort han har parkerat den och smäller hårt igen bildörren efter mig.

Innan han hinner berätta för mig om hur mycket han hatar när jag gör så så stängde jag raskt ytterdörren efter mig. Jag hälsar kort och snabbt på killarna och springer sen upp på rummet jag så många gånger har befunnit mig i. Jag faceplantar sängen och skriker rakt ut på kudden som alltid har funnits där för mig och fångat mina tårar. Nu tillåter jag mig själv att gråta, det är okej att gråta Kelsey hör jag mammas röst i huvudet. 

Mamma, min älskade mamma som jag saknar så mycket.

Dags att ta tag i mitt liv och försöka få tillbaka min familj.

Min mobil börjar ringa och min brors namn lyser upp min display.

En glädje jag inte kan beskriva sprutar genom mig och inom loppet av tre sekunder har jag mobilen tryckt tätt intill örat.

''Andrew!'' skriker jag glatt och sätter mig raskt upp i sängen.

''Hey sis, det var längesen! Kom över, jag vill träffa diiiiiig!''

''Jag kommer nu lil' bro!'' 

''Kalla mig inte det, du får mig känna mig tolv igen''

Jag brast ut i skratt innan jag sa 'hejdå' och la på, jag slänger kudden åt sidan och reser mig upp.

Andrew fick mig omedelbart att känna mig bättre till mods.

Jag torkar mig under ögonen med baksidan av min hand innan jag rättar till mina kläder och beger mig ner för trapporna. Jag möter Justin halvvägs ner och jag kollar på honom kallt. Känslolöst. 
''Vart ska du?'' frågar han och kollar på mig ner och upp.

''Hem''

''Hem?''

''Hem till min familj'' muttrar jag och går förbi honom. Han tar ett hårt grepp om min armbåge och tvingar mig att kolla på honom. 

''Familj?''

''Ja? Mamma Elizabeth, pappa Joseph och Andrew?'' 

Han släppte omedelbart min arm och körde ner händerna i fickorna.

''Jag vill att du ska stanna här'' mumlar han och lägger sin hand på min kind.

Jag ryggar bakåt och smäller väck hans hand. Jag vill hem till min familj, jag har bestämt mig och ingenting kan hindra mig. 

---

Kort kapitel & anledningen till att jag inte har skrivit varannan dag är för att jag inte har haft något internet & för att jag har varit iväg men aja, bättre sent än aldrig. Plus så är det sommarlov, jag har inte tänkt låsa mig hemma hela dagarna ;) Men ni kommer få bättre uppdatering snart, stå ut :)

 

Bilen svänger upp till höger på en grusväg och stannar precis i kanten av klippan. 
Jag kollar mig förvånat runt och min blick vilar till slut på Justin. Utan att kasta så mycket som en blick på mig stiger han ut ur bilen och slår ut med armana. Vi är säkert hundra meter över hav, på en klippa. 
Mitt ute i ingenstans. Jag går runt på klippan och stannar vid ett träd som är markerat med nummer '2' 
''Här..-'' börjar Justin och slår ut med armarna och snurrar runt. ''-..var den första gången jag blev skjuten, någonsin'' fortsätter han och jag spärrar chockat upp ögonen. Aldrig har Justin berättat för mig om sitt liv, att prata med mig om hans kriminella liv har aldrig varit en höjdare för oss två. För jag blir sur när jag hör vad han har gjort och Justin är så hemlighetsfull av sig att han knappt berättar för mig vart han ska gå. 

''Det var inte så illa, blev bara skjuten i benet'' förklarar han när han ser min chockade min. 
Justin drar upp ena benbyxan en bit och avslöjar sitt ärr som man tydligt lägger märke tilll men som jag har varit dum och inte lagt märke till. För han är det inte illa men för mig är det hela världen, vi är två helt olika personer. 

''Vad hände sen?'' undrar jag hest och lutar huvudet på sned. 

''Jag åkte in till sjukhuset, gjorde en operation. Kom ut igen. Dödade jäveln som sköt mig och ja'' säger han och rycker på axlarna. Jag ryggar mig förskräckt bakåt och kollar på han med mixade känslor. 
Mina känslor är blandade, jag känner allt på en och samma gång. 

''Du behöver in..-''

''Jag vill Kels, kanske inte allt men någonting'' säger han och lägger sin ena arm runt min midja. 

''Åkte du in?''

''Va?''

''Åkte du in för att du...-?'' undrar jag och avbryter mig själv, jag kan inte säga det. Det vill bara inte komma ut.
Jag gör olika gester med händerna åt Justin för att få honom att förstå. 

''Dödade honom? Nej, jag har mina tricks'' 

''Med det här Kels vill jag bara berätta för dig att jag är inte som alla andra, jag vill inte vara det heller. Det du har upplevt med mig är min vardag. Min vardag är att döda, råna, förstöra och allt det skitet Kels. Jag vet att du inte gillar det men det är vem jag är. Jag vill inte att du ska se mig som en annan person. Jag är Justin Bieber, killen som är eftersökt i tio andra stater i USA och som har Startford rullande under sina händer'' 

---

Bättre bilder kommer upp, jag har inte internet för min bror tog med sig det till helsingborg.. 
Så jag delade mitt eget internet (från mobilen) och jag vet inte hur länge det håller så jag slutar skriva här, haha. 

Kommentera :)

''Måste du verkligen dricka alkohol med maten?'' frågar jag Justin mjukt när servitrisen går för att förbreda vår mat. Justin suckar högt och kollar på mig med en kall blick. Jag har aldrig riktigt tyckt om att han dricker alkohol med maten och speciellt inte nu när han går på morfin för att linda smärtan han känner.
''Kelsey jag uppskattar att du bryr dig, det gör jag verkligen men kan du sluta oroa dig så mycket?'' 

Jag biter mig hårt i läppen och lutar mig bak mot ryggstödet. Innan vi hinner yttra några mera ord så kommer servitrisen tillbaka med vår mat. Jag drar in doften av spagetti och köttfärsås och börjar försiktigt skära i maten så jag inte spiller ut någonting på min klänning. En tjock obehaglig tystnad lägger sig som ett täcke över oss.
Vad ska man säga till killen man inte har pratat med på över ett år? Jag saknar dig? Allting låter så fel och att fråga hur han mår är knappast till någon hjälp, hur förväntar jag mig att han ska må efter att ha blivit skjuten i bröstkorgen? Super duper mega bra eller? 

''Hur har du haft det?'' undrar han och avbryter den tjocka tystnaden. Jag rycker på axlarna, vad ska jag säga? 
Att jag har suttit på sängen bredvid hans säng dag in dag ut? 

''Jag har haft det bättre, det året var verkligen det värsta i hela mitt liv'' mumlar jag lågt och börjar smått leka med maten. Ett litet leende sprider sig på Justin's läppar och han lägger huvudet på sned. 

''Varför?'' 

''Varför det var det värsta året? Du låg i koma, allting gick så fel. Jag visste inte om du skulle leva eller ..-'' Jag kunde inte säga det sista, jag kan inte ens tänka mig tanken ett liv utan honom. Justin sträcker ut sin hand över bordet och tar ett hårt grepp om min. Jag känner hur en tår sakta rinner ner för min kind. 
Han lyfter upp min hand mot sina läppar och kysser mjukt mina knogar. 

''Har det hänt något jag bör veta?'' frågar han och jag tvekar en sekund, ska jag berätta för honom att Pattie och Jeremy har varit och hälsat på? Jag vet hur han kommer reagera 

''Ska du inte äta Kels?'' frågar han och nickar mot min mat som fortfarande liknar detsamma som den gjorde för en timme sedan. Jag skakar på huvudet och kollar ner på mina fingrar.

''Jag är inte hungrig'' säger jag och tar ett djupt andetag. Justin släpper sin gaffel med en smäll och kollar surt på mig. 

''Varför är du så konstig?'' utbrister han och höjer på ena ögonbrynet, jag rycker till och spärrar upp mina ögon. 

''Jag är inte konstig'' säger jag och Justin reser sig hastigt upp och grimaserar av smärta.

''Justin!'' 
På nolltid är jag vid hans sida och har min ena arm runt hans midja och min andra hand håller hans biceps och håller upp halva hans tyngd. Justin släpper mig omedelbart och puttar mig ifrån honom.

Vem är det nu som beter sig konstigt?

''Kom, vi går'' muttrar han och slänger en bunt sedlar på bordet. Jag kollar först på bunten sedan på honom, hur har han under en så kort tid fått den här summan pengar? Jag suckar lågt och Justin flätar ihop sina fingrar med mina och börjar bege sig mot utgången. Med hastiga steg som jag knappt hinner med så går vi över gatan och till Justin's bil, jag kan slå vad om vad som helst att Justin har ont men försöker att inte visa det. 
Han slänger över mig till andra sidan och släpper min hand, varför har han plötsligt så bråttom? 
Justin ger mig en gest att jag ska hoppa in i bilen. Jag blänger surt på honom och slår armarna i kors över bröstet. 

''Kels hoppa in, jag har inte tid med detta just nu'' säger han och vevar ner rutan på min sida. 

Jag stampar med fötterna som en treåring och hoppar sen in i bilen bredvid Justin, jag biter hårt ihop käkarna och vägrar möta hans blick. Justin's hand vrider om nyckeln och motorn ger ifrån sig ett fräsigt ljud.

Han lutar sig åt sin vänstra sida för att komma åt sina cigaretter som ligger i hans högra ficka.

Om jag spärrade upp mina ögon innan undrar jag hur det ser ut nu.

''Är du fucking dum eller?!'' skriker jag och rycker åt mig cigarett paketet han håller i handen. 
''Kels..'' väser han med sammanbitna tänder.

''Du har gjort en enorm operation som du knappt överlevde och låg i koma i ett år, nu vill du röka och förstöra dig själv eller? Aldrig'' 

''Du har aldrig förut hindrat mig från att röka Kelsey!'' ryter han och försöker sno åt sig paketet, Justin parkerar åt sidan och ger mig sin fulla uppmärksamhet.

''Men nu gör jag, du har precis kommit ut ur sjukhuset, snälla Justin'' ber jag och gör hundvalpsminen. 

''Nej, ge mig paketet nu annars går du hem'' hotar han och sträcker fram handen. 
Jag kollar sårat på honom och knäpper upp bältet.

''Vad gör du?'' frågar han förvånat och höjer på ena ögonbrynet under sina svarta Ray Bans solglasögon.
''Går hem, vad annars'' käftar jag och öppnar bildörren. Han tar ett hårt grepp om min handled men jag rycker åt mig armen och stiger ut ur bilen. Hårt smäller jag dörren bakom mig och ställer mig vid kanten av vägen, några meter bort från Justin. 

''Kelsey, kom hit nu'' fräser Justin och stiger också ur bilen. Jag skakar på huvudet.

Bilarna kör i full fart förbi oss och mörkret har fallit över horisonten, knappt så man kan urskilja personerna som går tätt intill kanten. 

''Sluta larva dig och hoppa in i bilen igen'' 

''Nej, du sa att jag skulle gå hem och det tänker jag göra''

''fine, as you want. Fortsätt va så envis'' muttrar han och tar några steg bakåt.

Han ger mig en sista blick och hoppar in i bilen och kör sedan iväg. Chocken slår mig som en våg och jag stirrar stumt efter bilen som för varje sekund kör allt längre bort från mig. Jag suckar högt och börjar gå hemåt, jag tar av mig mina högklackat och barfota går jag på asfalten och längtar efter att han ska komma tillbaka, om han ens gör det. För varje steg jag tar börjar jag långsamt ångra mig att jag steg ut ur bilen överhuvudtaget. 
Cigarettpaketet håller jag hårt i handen och ger den skulden för händelsen som för några minuter senare utspelade sig. Hur kan Justin vara så dum och ta fram ett cigarettpaket när han nyss har kommit ut ur sjukhuset? Vill han dö eller? Sista tanken får gåshuden på min kropp att slå ut. Jag drar snabbt en hand upp för min arm och huttrar till. Ett ljud hörs bakom mig och jag hoppar skrämt till samtidigt som jag kollar bak, en bil saktar ner så personen kör i samma hastighet som jag går i. 

''Hey sexy, vill du ha skjuts hem?'' flinar en kille som ser ut att vara tvåtre år äldre än Justin, jag skakar på huvudet och ger honom ett fejkat leende. 

''Kom igen babe, jag och du kan ha lite roligt'' säger han och kompisen som sitter bredvid honom börjar flina. 

 

Det tog mig allt mod jag hade för att köra iväg från henne. Hon gav mig inget annat val, jag menade inte att hon skulle få gå hem. Det var det sista jag trodde om henne. Det är ovanligt att jag ens låter henne gå ute så här sent speciellt med alla monster där ute som vill henne något illa. För varje meter jag kör ser jag i backspegeln hur sårad hon är. Jag drar ett djupt andetag och tar ut ett annat cigarettpaket jag har i bilen, jag tar en cigg och plaserar det mellan mina läppar och saktar ner hastigheten för att ge ciggen en glöd.
Paketet lägger jag i innerfickan på min jacka och tändaren slänger jag på sätet bredvid mig. 
När den andra änden är på trycker jag ner gasen med foten och suckar högt, jag har trots allt inte tillräckligt med mod för att låta henne gå ensam. Jag tar ett djupt bloss från siggen och gör en U-sväng mitt på vägen. Bilarna bakom mig tutar hejvilt och några räcker tillochmed fingret till mig. Skulle jag inte haft något annat för mig hade jag kört efter dem och bankat skiten ur dem. Ännu ett bloss åker ner för mina lungor och ut genom mina näsborrar. Jag kör snabbt tillbaka och ser en bil köra i en långsam fart bredvid Kelsey, hennes läppar rör på sig men jag kan inte skilja några ord. Jag hör absolut ingenting. Jag parkerar bilen på sidan av vägen och stänger av motorn. Min hand skjuter upp dörren och jag stiger ilsket ut och börjar med hastiga steg gå mot henne. 

''Fuck off innan jag sätter ett skott i pannan på er'' morrar jag och drar Kelsey bakom mig. 
Ett pipigt skrik lämnar hennes läppar och min bröstkorg lyfts tungt upp och ner. Smärtan är outhärdlig och jag i denna sekunden förbannar jäveln som sköt mig. Trots att min bröstkorg skriker ifrån att jag bara ska låta dem köra så skriker min hjärna åt mig att slå dem, att lära dem en läxa att man inte snackar eller håller på med min flickvän. Killarna som sitter i bilen kollar chockat på mig och hans ena kompis skriker åt honom att köra.
Bilens hjul ger ifrån sig en brinnande lukt innan dem med en full fart försvinner ur mitt synfält. 
Jag vänder mig om mot Kelsey och gör en gest åt henne att hon ska sätta sig i bilen, utan ett ord vänder hon ryggen mot mig och hoppar in på sin plats. Väl inne i bilen tänder jag en annan cigarett för att jag tappade min förra på grund av dem fucking äckliga killarna som försökte få min tjej att stiga in i deras bil.
Jag känner Kelsey mer än väl, enda gången hon skulle stiga in i någon främlings bil är bara för att göra mig pissed off för hon vet hur mycket jag hatar när hon åker bil med någon annan än mig eller grabbarna.

Jag möter hennes chockade blick och suckar lågt. Hon kollar ner på sin hand som håller mitt paket och slänger den på mig för att visa hur arg hon är.

''Är du arg baby?'' retas jag och ett brett flin målar sig över mina läppar.

''Käften'' fräser hon och ett skratt lämnar mina läppar, hade jag inte varit på ett ganska bra humör så hade jag stannat bilen och tvingat henne be om ursäkt. 

''Ska vi ha mad sex när vi kommer hem? Kommer du ihåg alla dem gångerna jag tillfredsställde dig baby? Eller alla dem gångerna du skrek ut mitt namn i en orgasm? Yeah babe, I did that'' 
''You're such an asshole''

''Jag tar det som ett ja, vi behöver ha sex. Det var längesen'' 

Bara tanken av hennes nakna kropp mot min fick mig att höja hastigheten. Inom några få minuter var vi framme vid mitt hus. Jag parkerar snabbt bilen och stänger av motorn. Kelsey stiger ut ur bilen och smäller hårt igen dörren efter sig. Ett stort leende breder ut sig på mitt ansikte och jag klämmer hårt hennes rumpa när jag går förbi henne vilket orsakar att hon hoppar upp och ett skrik lämnar hennes läppar. 

''Redan nu kan jag få dig skrika, är du beredd baby för om några sekunder kommer ingen stoppa mig'' viskar jag sexigt i hennes öra och min hand vandrar ner för hennes höfter och mellan hennes ben. 
Hennes andetag blir djupa och jag älskar effekten jag har på henne. Jag kysser mjukt och sexigt hennes hals och slänger upp dörrarna.

''Hey guys, stör inte'' skriker jag och drar med mig Kelsey på övervåningen, hennes kinder blossar upp i en röd nyans och killarna brister ut i jubel. 

 

Han ställer sig bakom mig och jag känner doften av hans parfym blandat med rök. Jag erkänner, den luktar gott men det förändrar inte det jag känner just nu. Jag uppfattar hans leende utan att behöva se det.

”Gud vad du är löjlig. Är du såhär med alla tjejer eller?”, jag står fortfarande med ryggen mot honom och skrattar humorlöst. Han slänger över mitt hår till min andra axel och kysser mjukt min hals med tungan. 

”Berätta Kelsey, hur ska man vara med en tjej?”, börjar han och går ett varv runt mig så han nu istället står framför mig. Jag ler lite smått men försöker behålla allvaret.

”Jo, man ska…”, börjar jag men blir stoppad när hans händer tar ett grepp om min midja igen.
”Får man göra såhär?”, viskar han sexigt i mitt öra och kysser min svaga punkt.

Jag drar mig bort från honom och vänder huvudet mot hans så jag möter hans blick.

''Eller såhär?'' frågar han och kysser hårt mina läppar samtidigt som hans händer glider ner över min rygg och stannar på rumpan. Han klämmer mjukt och ett stön lämnar mina läppar.

''Ingen kille än jag kan släcka din begäran för jag vet precis vad du vill ha Kelsey, ingen'' säger han och sliter snabbt klänningen över mitt huvud. Mitt på golvet står jag framför honom med vita underkläder, redo för vad han har planerat. Han har rätt, ingen kille kan få mig känna den sköna känslan än Justin.

Han vet precis hur jag vill bli rörd och hur hårt. Justin puttar mig hårt ner på sängen så min rygg trycks ner i den mjuka madrassen. Han gränslar mig och pressar vardera hand om mitt huvud och hårt ner i madrassen. 
Mina ben är slingrade runt hans midja och Justin stöter hårt på mig. 

''Detta är vad du har missat'' viskar han sexigt och stöter hårt på mig igen.

Ett högt stön lämnar mina läppar och Justin ler stort mot mig. Han tar självmant av sig jackan och slänger den på stolen som står bredvid sängen. Tröjan åker snabbt av och över mig står han halvnaken, redo att tillfredsställa mig. Jag försöker ignorera såret han har på bröstkorgen och tänker istället på vad som kommer hända härnäst. Jag tänker inte be honom ta det lugnt, han får själv känna efter. Vi båda vill det här. 
''Bara be mig om det älskling'' 

''Snälla Justin''

''En gång till''

''Snälla Justin, tillfredsställ mig'' 

Han sliter snabbt av sig byxorna och Justin böjer sig över mig och kysser gång på gång min hals samtidigt som flera stön lämnar mina läppar. 
''Du vet vilka sexiga moves jag vill se innan vi kör hårt baby'' säger han sexigt och smäller hårt min rumpa. 
Han slänger ner sin jacka på golvet och tar stolen och ställer den framför sängen.

Han sätter sig ner med benen isär och armarna i kors över bröstet.

''Ta av dig bh:n'' beodrar han och jag gör som han säger. På nolltid har bh:n åkt av och ligger istället framför Justin's fötter. Jag ''dyker'' ner i sängen så mina bröst trycks ner i madrassen samtidigt som min rumpa är i luften. Jag vänder mig om så den enda synen Justin har av mig är min rumpa som han tycker är sexig.

Jag börjar försiktigt skaka med rumpan samtidigt som jag går ut i ställningen grodor sitter i. 
Jag hör hur stolen välter bakom mig och när jag kollar bak har Justin pressat sin kompis mot min rumpa. 

Jag känner hur hans bula innanför kalsongerna trycks hårt mot min rumpa och det orsakar flera stön från min mun. 

''Jag tror vi börjar med doggystyle'' stönar han och sliter sönder mina trosor. Innan jag hinner tänka ordet av har han trängt sig in i mig. 

---

Alright, efter typ 8 dagar får ni ett nytt kapitel. Wow, känner mig världens segaste.

Men iallafall, sist jag skrev ett kapitel va den 18:e & det var meningen att jag skulle skriva torsdagen den 20 för jag har bestämt mig att skriva varannan dag och ibland skriva oftare om jag kan och hinner men istället så åkte jag till sthlm med min kompis och spenderade tid med henne. Vi kom hem nu jättetidigt i tisdags (4 på morgonen) och då sov jag hela dagen för att vi åkte bil dit, jag kände mig jättetrött och sliten. Igår i onsdags så spenderade jag dagen med mina kompisar & idag har ni äntligen fått ut ett kapitel, förlåt att det dröjde så länge. Det var inte planerat att de skulle ta så lång tid men jag har faktiskt ett liv utanför bloggandet också, det här är den längsta dröjningen och kommer inte upprepas, förlåt :(

Okej, det var inte meningen att berätta om halva mitt liv men ville bara förklara varför det har tagit en sån lån tid.. 
Men ni kan väl ändå vara söta & kommenter? :)

Hur bör jag känna? Glädje för att han har vaknat? Eller oro för vad som kommer hända i framtiden? 
Jag vet att så fort Justin kommer komma hem så har han glömt lika snabbt att han har spenderat trehundrasextiofem dagar av sitt liv på sjukhuset. Han kommer inte låta mig ta hand om honom, han ser det som svaghet. Enligt honom är det han som ska ta hand om mig, inte andra varvet runt. Dörren öppnas försiktigt och Bruce tittar in genom dörrspringan. Han höjer på ena ögonbrynet och nickar mot Justin, jag rycker lätt på axlarna och kollar trött på honom. Varenda sekund av varje timme har jag suttit i detta sjukhuset och bett till Gud ovan att han ska skona Justin's liv. Att han ska ge honom tillbaka till mig. Justin öppnar sina trötta bruna ögon och tittar på mig. Jag kollar bort och fokuserar min blick på Bruce istället som har kommit in med killarna bakom sig. 
Damon och Quinn sätter sig på varsin armstöd på min stol, vid min sida. Dörren öppnas för andra gången men denna gången kommer båda Haley och doktorn in. Doktorn kollar ner på sitt protokoll och möter sen min blick och ger mig ett sympatiskt leende. Sympati är verkligen inte något jag letar efter. Jag vet vad jag har gett mig in på och med Justin är jag redo att ta varje risk som finns runt hörnet. De har alltid sagt att man vet när man har hittat sin själfrände och jag tror att jag har hittat min. I ettusennittiofem dagar har jag älskar honom och jag är beredd på att älska honom i flera tusen dagar till. Doktorn harklar sig och orden som lämnar hans mun får hjärtat mitt att dunka i onödigt högre fart. 
''Vi har tittat på testerna och allting ser stabilt ut. Vi har tänkt att skriva ut dig idag men..'' säger han och stannar mitt i meningen för att titta på oss alla. Jag suckar högt, personalen på detta sjukhuset är ingen höjdare precis. 
De får en att frukta livet och börja tänka på alla hemska sakerna för att de stannar mitt i meningen. 
''Men vad?'' frågar Justin raspigt och flätar ihop sina fingrar med mina. Jag biter hårt ihop käkarna och ser doktorn göra detsamma.

''Men vi vill helst att du stannar här tills imorgon bitti'' säger han och släpper inte blicken från Justin. 
Ett humorlöst skratt lämnar Justin's läppar samtidigt som han skakar på huvudet.

''Jag har spenderat ett år i detta skrottet, på tiden att jag får komma ut!'' 

''Justin, det är säkrare om du stannar till imorgon. Snälla'' ber jag och tvingar honom möta min blick.
Han skakar på huvudet och biter hårt ihop käkarna. Vad skulle hända om han stannade här bara över natten? 
''Jus..-''

''Are you seriousy gonna fight me about this? Har du njutit av din frihet så mycket att du inte vill ha mig hemma längre? Too bad for you honey, det är mitt hus'' frågar han och avbryter mig.
Jag kollar på honom med chock och killarna slutar omedelbart att prata med varandra. Njutit av min frihet?

Det är nog det sista jag har gjort.Varenda jävla fucking sekund av varje minut och timme har jag suttit här på denna stolen, varken rört en fjäder eller uttalat några enkla ord. Du är jävligt dum Kelsey, självklart kommer Justin vara trevlig och berätta det du precis vill höra, notera min sarkasm. Jag känner hur ilskan samt besvikelsen krypa långsamt fram. Justin har verkligen ingen aning om hur mycket hans ord sårar, är det verkligen så han tror jag har spenderat min tid? Genom att shoppa, festa och så vidare varenda sekund Justin inte var i min närhet? Helt fel. Jag - om någon - såg efter honom, det är jag som har försökt få hjärtat i Justin's bröstkorg mjukna upp lite. Det är även jag som har stått ut med honom i hans mörkaste timmar av dagen och över allt detta så tror han att jag har njutit av min så kallade frihet. Frihet från vad? Honom? Knappast. Jag saknade honom mer än vad jag saknar mitt normala liv och det är jävligt mycket. Jag vill hans bästa och självklart vill jag att han ska stanna över natten. Visst vill jag ha honom hemma för att mysa och så men detta kommer före. Livet har dens prioteringar. Justin kan inte gå på Stratfords gator och tro att han är en vampyr som läker inom loppet på tre sekunder. Kom igen, vi alla vet att det är bullshit. Justin kollar på mig med en Lägg-Dig-Inte-I blick och jag kollar sårat på honom. Han vänder bort blicken från mig och fokuserar på doktorn. 

''När får jag åka hem?'' frågar han och slänger det tunna lakanet åt sidan. 
''När du vill''

Justin slänger benen över sängkanten och tar ett djupt andetag. Han har inte varit uppe och gått på ett år, är det här verkligen en bra idé? Att han bara springer sig igenom behandlingen? De har gjort tester med honom för att se ifall han fortfarande har känseln i benen kvar eller inte. Och det hade han.

Men de har inte varit uppe och gått med honom en endaste gång. Det här är något dåligt, väldigt dåligt.

Damon och Quinn försvinner snabbt från min sida och dyker upp vid Justin för att hjälpa honom. 
''Ms Graham, kan du följa med mig ut tills Justin har gjort sig i ordning?'' frågar doktorn och utan några vidare ord reser jag mig upp och följer honom ut. 

''Jag vet att du oroar dig jättemycket men Justin är en man nu, han kan ta hand om sig själv Kelsey. Ifall du känner att något skumt händer med Justin, tillexempel att han inte kan gå vanligt eller att han blandar ihop orden så vill jag att du ringer in hit omedelbart på detta numret'' förklarar han och tar fram en liten nummerlapp från sin bröstficka. Jag tar tacksamt emot den och kollar på den i några sekunder och lägger den sen i bakfickan. Jag tar ett djupt andetag som råkar komma ut som en suck. Doktorn ger mig ännu en gång ett sympatiskt leende innan han klappar mig på axeln och försvinner ner för dem långa vitklädda korridorerna. 
Jag sätter mig i en fotölj och begraver ansiktet i händerna. Varför måste allting vara så komplicerat?
Dörren in till Justin's rum öppnas och min blick slits från golvet och upp mot Justin som går ut först av alla med killarna bakom sig. Han fuktar sina läppar och gör en gest åt mig att jag ska komma. Jag reser mig trött upp från stolen och går fram till honom. Damon tar ett steg åt sidan och jag ställer mig på samma ställe han stod på för tre sekunder senare. Justin lägger sin arm runt min midja och pussar mig på huvudet. 
Justin går stabilt, knappt så man kan tro att han låg i sängen i ett år. Jag lägger min arm runt hans midja och tillsammans börjar vi gå, före dem andra.

 

 

Känslan av att stå på båda benen alldeles själv kändes obeskrivlig. Sure, det gjorde rätt så ont för varje steg jag tog men det är totalt värt det. Jag har alltid varit självständig och så ska det förbli. Jag vill inte att någon ska tycka synd om mig. Jag skapade detta för mig själv, det är jag som har valt denna livsstilen. 

''Justin, där tog du i lite väl för mycket..'' säger Damon plötsligt och jag höjer på ena ögonbrynet. Tog i vad? 
''När du pratade med Kelsey förut'' förklarar Quinn och nickar mot dörren. Jag slänger en blick mot den bruna stängda dörren och tar ett djupt andetag.

''Jag menade det inte så'' förklarar jag och slänger ut med armarna.

''Det vet vi, men tror du hon vet det?'' undrar Bruce och jag rycker på axlarna. Vad Kelsey vet och förstår är inte precis min sak. 
''Guys, det är min flickvän. Jag pratar med henne hur jag vill'' muttrar jag och öppnar dörren. 
Jag möter omedelbart Kelsey's blick och för en sekund ser jag smärta och trötthet i hennes blick men mjuknar snabbt upp. Jag slickar mig runt läpparna och gör en gest åt henne att hon ska komma. Inte förrens nu inser jag att hon verkligen är trött, att hon inte spenderade sin lediga tid på det sättet jag trodde hon gjorde. 
Jag lägger min arm runt hennes midja och pussar henne på huvudet. Jag släpper Quinn som står på min andra sida och tillsammans går vi själva före dem andra. 

 

Jag slänger mig på sängen och tar fram min dagbok, det är aldrig försent att skriva ner sina tankar och känslor i en bok ingen kommer få se. Det var så länge sen jag skrev sist och nu känner jag att jag behöver lätta min börda. Jag slår upp en ny sida av den gamla boken och tar ett djupt andetag.

 

 

Knackningarna på dörren fick mig att lägga undan pennan och boken. Justin kommer försiktigt in i rummet och stänger ljudlöst dörren bakom sig. Han haltar fram till mig och lägger sig ner på rygg tvärs över sängen med handen under huvudet. Jag kollar på honom ett långt tag för att se ifall någon liten detalj ger mig svar. 
''Vad tänker du på?'' frågar han nyfiket. Jag rycker på axlarna, ska jag verkligen berätta vad jag tänker på?
''Sömn'' ljuger jag och ler fejkat. Justin tar ett grepp runt min midja och rullar runt så jag ligger över honom. 
Jag sätter omedelbart ner mina armbågar i sängen och tar upp mer än halva min tyngd. 
''Kels, du får mig känna mig svag när du gör så där'' mumlar han sårat och försöker trycka ner mig så jag ligger med all min tyngd över honom. 
''Justin, du är skadad. Du behöver vila. Vi är hemma nu, kan du vila? Snälla?'' ber jag och putar med underläppen. Han tar ett mjukt grepp om min haka med pek- och tumfingret. Han böjer mitt huvud neråt och kysser mjukt mina läppar samtidigt som hans andra hand försiktigt leker sig innanför min tröja. 
''Justin nej'' säger jag och rullar av honom helt och hållet. En suck hörs klart och tydligt och innan han säger någoting vet jag att han är besviken. 

''Det här är inte du Kels, någonting är fel''

''Jus..-''

''Gå ut på middag med mig, så vi kan prata om allting som har hänt. Jag vill att du ska berätta för mig vad ni gjorde under det året jag inte var närvarande'' säger han och sätter sig upp. Jag går med på det och reser mig upp för att hitta något fint plagg att ha på mig.

''Helst en klänning, du är jättefin i en klänning'' säger han och jag vet omedelbart vad jag ska ha på mig. 
Jag tar fram min svarta klänning som slutar mitt på låren med ett smalt brunt bälte runt midjan. 
Justin är ingen främling, han känner till min kropp ut- och innantill. Jag behöver inte gömma mig från honom. 
Jag drar min tröja över huvudet och sliter av mig byxorna. Kvar står jag i mina vita spets underkläder. 

Klänningen som för några sekunder senare låg i mina händer sitter istället på min kropp. 
Jag tar ut mitt hår från hästsvansen och låter dem bruna lockarna hänga fritt ner för mina axlar.

''Är det bra så?'' frågar jag och snurrar runt. Ett busigt leende pryder sig på Justin's läppar och jag fuktar nervöst mina läppar. 

''Jag tror vi ska stanna hemma, har bättre planer för dig och mig'' flinar han och blinkar med ena ögat. 
Mina kinder blossar upp i en röd nyans och jag smäller händerna för ansiktet.

''Justin!''

''You can't blame me, det var faktiskt ett år sen plus så är du min flickvän så egentligen är det inget fel'' 

''Kan vi prata om det sen? Vill helst gå på middagen nu'' ler jag och lägger huvudet på sned.

''Alright, hjälp gamla mannen upp på fötter'' flinar han och sträcker ut sin hand mot mig.

---

Trodde ni verkligen att jag inte skulle ge er något kapitel idag? ;)
You were wrong babes!
Kommentera vad ni tycker! :)

 

Allting var svart runt omkring mig, som om jag har bränts på bål och allt som är kvar är min aska.

Varje gång jag gör en rörelse så känns det som om min kropp är i lågor. Det finns inga utvägar eller fönster eller någonting. Det är bara jag, helt ensam i ett alldeles mörkt rum. Mina ögonlock känns som ett ton stenar och jag har aldrig känt mig mer död än nu. Smärtan i min bröstkorg är enorm och jag känner att jag kommer ge upp vilken sekund som helst. Det känns som om jag brinner i helvetet, har jag verkligen syndat så mycket i mitt tidigare liv? Hur länge har jag varit i den här ställningen? Vad har hänt? Det känns som om någon har slitit ut mitt hjärta och gett det femhundraelva sparkar. Denna smärtan har jag inte gått igenom förren den gången de tog Kelsey ifrån mig. Vart är hon förresten? Röster hörs i bakrunden och jag försöker med all kraft jag har slå upp ögonen. Ett smärtsamt stön lämnar mina läppar och rösterna som hördes för några sekunder sedan tystnade. Allt jag ser framför mig är suddigt, flera smärtsamma stön lämnar mina läppar och jag känner en kall hand över min. Jag kollar åt sidan och ser en tjej jag inte känner igen, bakom henne stod säkert tio stycken killar. Vem är dem och vart är jag? Dörren öppnas och en kvinna i trettio årsåldern iklädd i en vit lång rock kom in i rummet. Hon ger mig en konstig blick, ungefär som ett hånfullt leende. Inbillar jag mig bara? Vart är jag egentligen?
''Justin baby, du är vaken!'' snyftar tjejen som sitter bredvid mig och pussar min hand. När mina ögon äntligen har fått tillbaka sin normala syn känner jag omedelbart igen henne. Tjejen som jag älskar mer än mitt liv. 
Hon jag skulle kunna göra allt för. 
''Jag måste tyvärr be er gå ut'' säger sjuksköterskan och öppnar dörren på glänt. Killarna tvekar en stund innan de vänder sig om och en efter en lämnar de rummet.

''Stanna'' ber jag henne med en raspig röst och försöker ta ett hårdare grepp om hennes hand. 
Hon ger sjuksköterskan en snabb blick och kollar sedan ned på mig. Mitt favoritleende klistrat på hennes läppar. Jag är helt slut, min kropp orkar inte mer och det känns som jag om jag ska falla i en djup sömn när som helst. Min bröstkorg är tänd i lågor och jag kan knappt prata utan att jag får ont någonstans i kroppen. 
''Vart är jag Kelsey?'' frågar jag henne och lägger min hand på hennes kind. Hon blundar ett litet tag och tar ett djupt andetag. När hon öppnar sina bruna ögon igen kollar hon på mig med en smärtsam blick. 

''Du är i sjukhuset älskling'' svarar hon och undviker att kolla på mig. Jag försöker möta hennes blick men hon vänder hela tiden på sitt huvud. 

''Vad hände?'' frågar jag igen och försökter dra till mig Kelsey, jag vill inget annat förutom att hon ska ligga här bredvid mig med sitt huvud vilandes på min bröstkorg.
''Justin du behöver vila, sov'' säger hon mjukt och stryker baksidan av min hand med hennes tumme. 
Jag suckar lågt och vänder mitt ansikte bort från henne, för att inte visa hur besviken jag blir. 

''När får han lämna sjukhuset?'' frågar Kelsey och lägger huvudet på sned. Kvinnan kollar snabbt ner i sitt block och tittar sen ner på mig.

''Så fort han mår bättre'' svarar hon kallt och börjar gå mot dörren.

''Innan jag lämnar, har du ont någonstans?'' frågar hon och kollar på mig med en alldeles tom blick.

''Min...bröstkorg'' stammar jag knappt hörbart och hon nickar. 

''Jag kommer tillbaka alldeles strax med morfin'' 
Jag flätar ihop mina fingrar med Kelsey's och försöker återigen få henne att ligga bredvid mig.

''Jag saknar dig babe, kom!'' säger jag och kysser baksidan av hennes hand.

''Justin du har precis vaknat ur en koma'' säger hon försiktigt och jag stelnar till. Koma? Vad har hänt? Vad har jag missat? Hur länge har jag varit i detta så kallade koma? 

''Hur länge?''

''Ett år..'' mumlar hon tyst och kollar ner på sina skor. Jag suckar högt och blundar ett långt tag, för att låsa ute allt ont som vill mig något. Innan någon av oss har hinner yttra sig något mer kommer en sjuksköterska in i rummet med en läkare släpandes bakom sig. 
''Hej Justin'' hälsar doktorn och nickar mot Kelsey. Hon ger honom ett stelt leende som svar och tar min hand i ett hårdare grepp. 

''Hur mår du?'' frågar han och kommer fram till mig. Jag rycker på axlarna, har aldrig mått sämre.

''Skit'' 

''Jag förstår det, du blev skjuten i bröstkorgen''

''Det förklarar smärtan jag känner'' svarar jag hest och harklar mig sedan. Han nickar och räcker mig fyra olika tabletter. Jag försökter sätta mig upp i sängen och grimaserar knappt en halv sekund efteråt. 
Ingen har varnat mig att det skulle göra så här ont för att sätta sig upp. Kelsey dyker snabbt upp vid min sida och hjälper mig med hjälp av läkaren upp till en sittandes ställning. Jag tar emot tabletterna och kör in alla i munnen på en och samma gång. Jag tar plastglaset från Kelsey som innehåller en genomskinlig vätska och dricker upp allt innehåll.

''Jag vill ut härifrån så fort som möjligt'' 
''Mår du bättre efter 2-3 dagar kan du bli utskriven men fram tills dess får du stå ut'' med dem orden sagt lämnar  både doktorn och sjuksköterskan rummet. Kvar är det bara jag och Kelsey. 

''Hur är det med mina grabbar?'' frågar jag försiktigt efter en lång tystnad. Kelsey rycker på axlarna och slänger med ena armen mot dörren. 
''De är där ute och väntar på att få komma in'' säger hon och lägger huvudet på sned så hennes hår faller över ena axeln och blottar hennes hals jag så många gånger har kysst. Jag fuktar mina läppar och gör en gest åt henne att hon ska komma närmare. Hon böjer sig fram och jag trycker ihop våra läppar i en enda passionerad kyss. Som jag har saknat smaken av hennes läppar. Hennes mjuka läppar börjar i en rytmisk takt följa mina. 
''Justin...det...här...går...inte'' säger hon mellan kyssarna och drar sig tillbaka, hon lägger en hårslinga bakom örat och jag kollar sorgset på henne. 

''Varför undviker du mig Kels?'' 

''Jag undviker dig inte Justin, jag vill bara inte skada dig''

''Du skadar mig inte, tvärtom du får mig bättre!'' utbrister jag och slår ut med armarna.

Knackningar på dörren avbryter mitt och Kelsey's lilla tjafs och innan jag hinner säga något har Kelsey ropar 'kom in'. In genom dörren kommer mina boys och ett stort leende målas på mina läppar.
''Aye guys!'' hälsar jag och ger dem ett stort leende som dem besvarar, ett skratt lämnar Damon's läppar och jag lägger min hand över Kelsey's. Det känns bra att vara samlad med min familj igen, om det är sant att jag har varit i denna sängen i ett år längtar jag efter att höra detaljerna. Grabbarna måste har gjort något roligt utan mig. 

''Har ni tagit hand om min flickvän?'' flinar jag och alla nickar, jag fnittrar till och lägger ner mitt huvud på kudden igen. Det känns så skönt att vara levande igen och jag försöker så gott jag kan ligga still så jag slipper smärtan. Kelsey är den mest tysta personen av oss vilket är jätteovanligt, oftast är det hon som brukar sätta igång diskussioner. På hennes blick och tomma ögon märker jag att hon har sjunkit allt djupare i sina tankar. 

''Kels babe?'' säger jag och skakar hennes hand, hon rycker till och hennes ögon får återigen tillbaka den varma blicken. Hon rynkar pannan och jag kollar trött på henne, det gör ont i mig att hon känner den smärtan hon gör och allt är på grund av mig. Hade jag varit försiktigare den dagen där Gud vet vad hände så hade jag aldrig varit i denna sängen just nu. Varken grabbarna eller Kelsey ville berätta vad som har hänt så jag får ta och lista ut det själv eller får jag hota det ur dem. Men personen som än orsakde både hennes och min smärta kommer inte komma undan. Jag längtar verkligen ut ur detta skitet för då kan ingen säga till mig vad jag bör göra och inte göra. Då har jag mitt eget ansvar. Knackningar stör mina tankar och en blondin sticker in huvudet genom dörrspringan. Hon kollar sig runt i rummet och hennes blick landar på mig.

Kelsey gör en gest åt henne att hon ska komma in och när hon väl visar hela henne så känner jag igen henne. Haley. Jag kommer inte ihåg allt av mitt förflutna men allt jag kommer ihåg är vem jag är och vem dessa personerna i detta rummet är till mig. Haley sätter sig i Kelsey's knä och jag ger henne ett snett leende som hon blygt besvarar. 
''Hur mår du?'' frågar hon mjukt och jag rycker ännu en gång till på axlarna som jag har gjort dem andra gångerna folk har frågat mig hur jag mår. 

''Har mått bättre'' svarar jag och fuktar mina läppar, jag slänger en snabb blick på Kelsey och önskar just i denna sekunden att vi var ensamam. Då hade jag kunnat göra alla sakerna med henne som pågår i mitt huvud just nu. Jag ler åt tanken om hennes kropp tryckt tätt intill min, grabbarna är i en djup diskussion om någon fotbollsmatch och Kelsey är i en konversation med Haley om något program. Båda diskussionerna tråkar ut mig så jag väljer att ta någon timmes sömn. Jag tar halvt av mig den obekväma sjukhusoverallen och visar upp min skadade bröstkorg. Jag ligger mig tillrätta i sängen och på nolltid somnar jag med ett leende på läpparna.

 

''Justin vakna'' viskar hennes underbara röst i mitt öra och stryker försiktigt min bröstkorg, en rysning av behag släng igenom mig coh jag slår försiktigt upp mina ögon och möter hennes blick.

''Hej älskling'' säger jag hest och ger henne ett litet leende. Hon räcker fram äpplet hon håller i samt drickan. 
Med hjälp av min andra halva lyckas jag sätta mig upp i sängen och biter försiktigt i äpplet. 
Det sura saftiga innehållet sprider sig i min mun och jag gör en grimas, Kelsey brister ut i skratt och jag ler åt henne. Hennes leende lyser upp min dag och medans jag tuggar på äpplet sliter jag inte blicken från henne.

Tänk er att det var ett år sedan jag såg den här skönheten. Det låter helt overkligt och jag kan inte bevittna om det är sant eller inte för jag var inte vid medvetandet. Känner jag Kelsey rätt så har hon mycket att berätta för mig men väntar på ett bättre tillfälle där jag är i en säkrare situation än denna. Enligt doktorn kunde mitt hjärta när som helst stanna om jag inte tog väl hand om mig själv. Jag räcker henne den sista delen av äpplet vilket bara är kärnhuset och dricker upp hallonsaften som inntehåller i muggen. Hennes ringar under ögonen bevittnar att hon inte har sovit på ett långt tag, hon tvingar sig själv att stanna uppe för min skull.

''Sov babe, du behöver det mer än mig'' säger jag och börjar leka med hennes hår, hon lägger sitt huvud på min madrass och jag suckar högt.

''Varför kan du inte bara sova bredvid mig?'' frågar jag sårat och hon möter min blick.

''Får det dig att må bättre?'' frågar hon mig någorlunda glatt och jag nickar omedelbart. Jag flyttar på mig så hon har en del av sova på. Kelsey kryper upp till mig och lutar sitt huvud mot min axel istället för bröstkorg. 
Jag lägger min arm runt hennes midja och drar henne tätare intill mig. 

''Jag saknar dig baby, på alla möjliga sätt och vis'' 

''Sov Justin, innan du hinner tänka ordet av har du blivit utskriven från detta skrottet och då är jag bara din''

---

Orkar inte vänta på en design länge så jag börjar skriva tills Nellah som har gjort min nuvarande design svarar , vill hon göra en design till mig så sätter hon förhoppningsvis in den under novellens pågång :)
SMWTR står för Slam my way to romance, som denna novellen då heter :)
för att förstå denna novellen så måste ni läsa första delen & det hittar ni under kategorier :)
Vad tycker ni om första kapitlet?
För att få nästa fortare så kommentera