Allting var svart runt omkring mig, som om jag har bränts på bål och allt som är kvar är min aska.

Varje gång jag gör en rörelse så känns det som om min kropp är i lågor. Det finns inga utvägar eller fönster eller någonting. Det är bara jag, helt ensam i ett alldeles mörkt rum. Mina ögonlock känns som ett ton stenar och jag har aldrig känt mig mer död än nu. Smärtan i min bröstkorg är enorm och jag känner att jag kommer ge upp vilken sekund som helst. Det känns som om jag brinner i helvetet, har jag verkligen syndat så mycket i mitt tidigare liv? Hur länge har jag varit i den här ställningen? Vad har hänt? Det känns som om någon har slitit ut mitt hjärta och gett det femhundraelva sparkar. Denna smärtan har jag inte gått igenom förren den gången de tog Kelsey ifrån mig. Vart är hon förresten? Röster hörs i bakrunden och jag försöker med all kraft jag har slå upp ögonen. Ett smärtsamt stön lämnar mina läppar och rösterna som hördes för några sekunder sedan tystnade. Allt jag ser framför mig är suddigt, flera smärtsamma stön lämnar mina läppar och jag känner en kall hand över min. Jag kollar åt sidan och ser en tjej jag inte känner igen, bakom henne stod säkert tio stycken killar. Vem är dem och vart är jag? Dörren öppnas och en kvinna i trettio årsåldern iklädd i en vit lång rock kom in i rummet. Hon ger mig en konstig blick, ungefär som ett hånfullt leende. Inbillar jag mig bara? Vart är jag egentligen?
''Justin baby, du är vaken!'' snyftar tjejen som sitter bredvid mig och pussar min hand. När mina ögon äntligen har fått tillbaka sin normala syn känner jag omedelbart igen henne. Tjejen som jag älskar mer än mitt liv. 
Hon jag skulle kunna göra allt för. 
''Jag måste tyvärr be er gå ut'' säger sjuksköterskan och öppnar dörren på glänt. Killarna tvekar en stund innan de vänder sig om och en efter en lämnar de rummet.

''Stanna'' ber jag henne med en raspig röst och försöker ta ett hårdare grepp om hennes hand. 
Hon ger sjuksköterskan en snabb blick och kollar sedan ned på mig. Mitt favoritleende klistrat på hennes läppar. Jag är helt slut, min kropp orkar inte mer och det känns som jag om jag ska falla i en djup sömn när som helst. Min bröstkorg är tänd i lågor och jag kan knappt prata utan att jag får ont någonstans i kroppen. 
''Vart är jag Kelsey?'' frågar jag henne och lägger min hand på hennes kind. Hon blundar ett litet tag och tar ett djupt andetag. När hon öppnar sina bruna ögon igen kollar hon på mig med en smärtsam blick. 

''Du är i sjukhuset älskling'' svarar hon och undviker att kolla på mig. Jag försöker möta hennes blick men hon vänder hela tiden på sitt huvud. 

''Vad hände?'' frågar jag igen och försökter dra till mig Kelsey, jag vill inget annat förutom att hon ska ligga här bredvid mig med sitt huvud vilandes på min bröstkorg.
''Justin du behöver vila, sov'' säger hon mjukt och stryker baksidan av min hand med hennes tumme. 
Jag suckar lågt och vänder mitt ansikte bort från henne, för att inte visa hur besviken jag blir. 

''När får han lämna sjukhuset?'' frågar Kelsey och lägger huvudet på sned. Kvinnan kollar snabbt ner i sitt block och tittar sen ner på mig.

''Så fort han mår bättre'' svarar hon kallt och börjar gå mot dörren.

''Innan jag lämnar, har du ont någonstans?'' frågar hon och kollar på mig med en alldeles tom blick.

''Min...bröstkorg'' stammar jag knappt hörbart och hon nickar. 

''Jag kommer tillbaka alldeles strax med morfin'' 
Jag flätar ihop mina fingrar med Kelsey's och försöker återigen få henne att ligga bredvid mig.

''Jag saknar dig babe, kom!'' säger jag och kysser baksidan av hennes hand.

''Justin du har precis vaknat ur en koma'' säger hon försiktigt och jag stelnar till. Koma? Vad har hänt? Vad har jag missat? Hur länge har jag varit i detta så kallade koma? 

''Hur länge?''

''Ett år..'' mumlar hon tyst och kollar ner på sina skor. Jag suckar högt och blundar ett långt tag, för att låsa ute allt ont som vill mig något. Innan någon av oss har hinner yttra sig något mer kommer en sjuksköterska in i rummet med en läkare släpandes bakom sig. 
''Hej Justin'' hälsar doktorn och nickar mot Kelsey. Hon ger honom ett stelt leende som svar och tar min hand i ett hårdare grepp. 

''Hur mår du?'' frågar han och kommer fram till mig. Jag rycker på axlarna, har aldrig mått sämre.

''Skit'' 

''Jag förstår det, du blev skjuten i bröstkorgen''

''Det förklarar smärtan jag känner'' svarar jag hest och harklar mig sedan. Han nickar och räcker mig fyra olika tabletter. Jag försökter sätta mig upp i sängen och grimaserar knappt en halv sekund efteråt. 
Ingen har varnat mig att det skulle göra så här ont för att sätta sig upp. Kelsey dyker snabbt upp vid min sida och hjälper mig med hjälp av läkaren upp till en sittandes ställning. Jag tar emot tabletterna och kör in alla i munnen på en och samma gång. Jag tar plastglaset från Kelsey som innehåller en genomskinlig vätska och dricker upp allt innehåll.

''Jag vill ut härifrån så fort som möjligt'' 
''Mår du bättre efter 2-3 dagar kan du bli utskriven men fram tills dess får du stå ut'' med dem orden sagt lämnar  både doktorn och sjuksköterskan rummet. Kvar är det bara jag och Kelsey. 

''Hur är det med mina grabbar?'' frågar jag försiktigt efter en lång tystnad. Kelsey rycker på axlarna och slänger med ena armen mot dörren. 
''De är där ute och väntar på att få komma in'' säger hon och lägger huvudet på sned så hennes hår faller över ena axeln och blottar hennes hals jag så många gånger har kysst. Jag fuktar mina läppar och gör en gest åt henne att hon ska komma närmare. Hon böjer sig fram och jag trycker ihop våra läppar i en enda passionerad kyss. Som jag har saknat smaken av hennes läppar. Hennes mjuka läppar börjar i en rytmisk takt följa mina. 
''Justin...det...här...går...inte'' säger hon mellan kyssarna och drar sig tillbaka, hon lägger en hårslinga bakom örat och jag kollar sorgset på henne. 

''Varför undviker du mig Kels?'' 

''Jag undviker dig inte Justin, jag vill bara inte skada dig''

''Du skadar mig inte, tvärtom du får mig bättre!'' utbrister jag och slår ut med armarna.

Knackningar på dörren avbryter mitt och Kelsey's lilla tjafs och innan jag hinner säga något har Kelsey ropar 'kom in'. In genom dörren kommer mina boys och ett stort leende målas på mina läppar.
''Aye guys!'' hälsar jag och ger dem ett stort leende som dem besvarar, ett skratt lämnar Damon's läppar och jag lägger min hand över Kelsey's. Det känns bra att vara samlad med min familj igen, om det är sant att jag har varit i denna sängen i ett år längtar jag efter att höra detaljerna. Grabbarna måste har gjort något roligt utan mig. 

''Har ni tagit hand om min flickvän?'' flinar jag och alla nickar, jag fnittrar till och lägger ner mitt huvud på kudden igen. Det känns så skönt att vara levande igen och jag försöker så gott jag kan ligga still så jag slipper smärtan. Kelsey är den mest tysta personen av oss vilket är jätteovanligt, oftast är det hon som brukar sätta igång diskussioner. På hennes blick och tomma ögon märker jag att hon har sjunkit allt djupare i sina tankar. 

''Kels babe?'' säger jag och skakar hennes hand, hon rycker till och hennes ögon får återigen tillbaka den varma blicken. Hon rynkar pannan och jag kollar trött på henne, det gör ont i mig att hon känner den smärtan hon gör och allt är på grund av mig. Hade jag varit försiktigare den dagen där Gud vet vad hände så hade jag aldrig varit i denna sängen just nu. Varken grabbarna eller Kelsey ville berätta vad som har hänt så jag får ta och lista ut det själv eller får jag hota det ur dem. Men personen som än orsakde både hennes och min smärta kommer inte komma undan. Jag längtar verkligen ut ur detta skitet för då kan ingen säga till mig vad jag bör göra och inte göra. Då har jag mitt eget ansvar. Knackningar stör mina tankar och en blondin sticker in huvudet genom dörrspringan. Hon kollar sig runt i rummet och hennes blick landar på mig.

Kelsey gör en gest åt henne att hon ska komma in och när hon väl visar hela henne så känner jag igen henne. Haley. Jag kommer inte ihåg allt av mitt förflutna men allt jag kommer ihåg är vem jag är och vem dessa personerna i detta rummet är till mig. Haley sätter sig i Kelsey's knä och jag ger henne ett snett leende som hon blygt besvarar. 
''Hur mår du?'' frågar hon mjukt och jag rycker ännu en gång till på axlarna som jag har gjort dem andra gångerna folk har frågat mig hur jag mår. 

''Har mått bättre'' svarar jag och fuktar mina läppar, jag slänger en snabb blick på Kelsey och önskar just i denna sekunden att vi var ensamam. Då hade jag kunnat göra alla sakerna med henne som pågår i mitt huvud just nu. Jag ler åt tanken om hennes kropp tryckt tätt intill min, grabbarna är i en djup diskussion om någon fotbollsmatch och Kelsey är i en konversation med Haley om något program. Båda diskussionerna tråkar ut mig så jag väljer att ta någon timmes sömn. Jag tar halvt av mig den obekväma sjukhusoverallen och visar upp min skadade bröstkorg. Jag ligger mig tillrätta i sängen och på nolltid somnar jag med ett leende på läpparna.

 

''Justin vakna'' viskar hennes underbara röst i mitt öra och stryker försiktigt min bröstkorg, en rysning av behag släng igenom mig coh jag slår försiktigt upp mina ögon och möter hennes blick.

''Hej älskling'' säger jag hest och ger henne ett litet leende. Hon räcker fram äpplet hon håller i samt drickan. 
Med hjälp av min andra halva lyckas jag sätta mig upp i sängen och biter försiktigt i äpplet. 
Det sura saftiga innehållet sprider sig i min mun och jag gör en grimas, Kelsey brister ut i skratt och jag ler åt henne. Hennes leende lyser upp min dag och medans jag tuggar på äpplet sliter jag inte blicken från henne.

Tänk er att det var ett år sedan jag såg den här skönheten. Det låter helt overkligt och jag kan inte bevittna om det är sant eller inte för jag var inte vid medvetandet. Känner jag Kelsey rätt så har hon mycket att berätta för mig men väntar på ett bättre tillfälle där jag är i en säkrare situation än denna. Enligt doktorn kunde mitt hjärta när som helst stanna om jag inte tog väl hand om mig själv. Jag räcker henne den sista delen av äpplet vilket bara är kärnhuset och dricker upp hallonsaften som inntehåller i muggen. Hennes ringar under ögonen bevittnar att hon inte har sovit på ett långt tag, hon tvingar sig själv att stanna uppe för min skull.

''Sov babe, du behöver det mer än mig'' säger jag och börjar leka med hennes hår, hon lägger sitt huvud på min madrass och jag suckar högt.

''Varför kan du inte bara sova bredvid mig?'' frågar jag sårat och hon möter min blick.

''Får det dig att må bättre?'' frågar hon mig någorlunda glatt och jag nickar omedelbart. Jag flyttar på mig så hon har en del av sova på. Kelsey kryper upp till mig och lutar sitt huvud mot min axel istället för bröstkorg. 
Jag lägger min arm runt hennes midja och drar henne tätare intill mig. 

''Jag saknar dig baby, på alla möjliga sätt och vis'' 

''Sov Justin, innan du hinner tänka ordet av har du blivit utskriven från detta skrottet och då är jag bara din''

---

Orkar inte vänta på en design länge så jag börjar skriva tills Nellah som har gjort min nuvarande design svarar , vill hon göra en design till mig så sätter hon förhoppningsvis in den under novellens pågång :)
SMWTR står för Slam my way to romance, som denna novellen då heter :)
för att förstå denna novellen så måste ni läsa första delen & det hittar ni under kategorier :)
Vad tycker ni om första kapitlet?
För att få nästa fortare så kommentera