Ja, gärna! :)

Men kan du säga till när du har gjort det så jag med kan göra de? :)

 

''Måste du verkligen dricka alkohol med maten?'' frågar jag Justin mjukt när servitrisen går för att förbreda vår mat. Justin suckar högt och kollar på mig med en kall blick. Jag har aldrig riktigt tyckt om att han dricker alkohol med maten och speciellt inte nu när han går på morfin för att linda smärtan han känner.
''Kelsey jag uppskattar att du bryr dig, det gör jag verkligen men kan du sluta oroa dig så mycket?'' 

Jag biter mig hårt i läppen och lutar mig bak mot ryggstödet. Innan vi hinner yttra några mera ord så kommer servitrisen tillbaka med vår mat. Jag drar in doften av spagetti och köttfärsås och börjar försiktigt skära i maten så jag inte spiller ut någonting på min klänning. En tjock obehaglig tystnad lägger sig som ett täcke över oss.
Vad ska man säga till killen man inte har pratat med på över ett år? Jag saknar dig? Allting låter så fel och att fråga hur han mår är knappast till någon hjälp, hur förväntar jag mig att han ska må efter att ha blivit skjuten i bröstkorgen? Super duper mega bra eller? 

''Hur har du haft det?'' undrar han och avbryter den tjocka tystnaden. Jag rycker på axlarna, vad ska jag säga? 
Att jag har suttit på sängen bredvid hans säng dag in dag ut? 

''Jag har haft det bättre, det året var verkligen det värsta i hela mitt liv'' mumlar jag lågt och börjar smått leka med maten. Ett litet leende sprider sig på Justin's läppar och han lägger huvudet på sned. 

''Varför?'' 

''Varför det var det värsta året? Du låg i koma, allting gick så fel. Jag visste inte om du skulle leva eller ..-'' Jag kunde inte säga det sista, jag kan inte ens tänka mig tanken ett liv utan honom. Justin sträcker ut sin hand över bordet och tar ett hårt grepp om min. Jag känner hur en tår sakta rinner ner för min kind. 
Han lyfter upp min hand mot sina läppar och kysser mjukt mina knogar. 

''Har det hänt något jag bör veta?'' frågar han och jag tvekar en sekund, ska jag berätta för honom att Pattie och Jeremy har varit och hälsat på? Jag vet hur han kommer reagera 

''Ska du inte äta Kels?'' frågar han och nickar mot min mat som fortfarande liknar detsamma som den gjorde för en timme sedan. Jag skakar på huvudet och kollar ner på mina fingrar.

''Jag är inte hungrig'' säger jag och tar ett djupt andetag. Justin släpper sin gaffel med en smäll och kollar surt på mig. 

''Varför är du så konstig?'' utbrister han och höjer på ena ögonbrynet, jag rycker till och spärrar upp mina ögon. 

''Jag är inte konstig'' säger jag och Justin reser sig hastigt upp och grimaserar av smärta.

''Justin!'' 
På nolltid är jag vid hans sida och har min ena arm runt hans midja och min andra hand håller hans biceps och håller upp halva hans tyngd. Justin släpper mig omedelbart och puttar mig ifrån honom.

Vem är det nu som beter sig konstigt?

''Kom, vi går'' muttrar han och slänger en bunt sedlar på bordet. Jag kollar först på bunten sedan på honom, hur har han under en så kort tid fått den här summan pengar? Jag suckar lågt och Justin flätar ihop sina fingrar med mina och börjar bege sig mot utgången. Med hastiga steg som jag knappt hinner med så går vi över gatan och till Justin's bil, jag kan slå vad om vad som helst att Justin har ont men försöker att inte visa det. 
Han slänger över mig till andra sidan och släpper min hand, varför har han plötsligt så bråttom? 
Justin ger mig en gest att jag ska hoppa in i bilen. Jag blänger surt på honom och slår armarna i kors över bröstet. 

''Kels hoppa in, jag har inte tid med detta just nu'' säger han och vevar ner rutan på min sida. 

Jag stampar med fötterna som en treåring och hoppar sen in i bilen bredvid Justin, jag biter hårt ihop käkarna och vägrar möta hans blick. Justin's hand vrider om nyckeln och motorn ger ifrån sig ett fräsigt ljud.

Han lutar sig åt sin vänstra sida för att komma åt sina cigaretter som ligger i hans högra ficka.

Om jag spärrade upp mina ögon innan undrar jag hur det ser ut nu.

''Är du fucking dum eller?!'' skriker jag och rycker åt mig cigarett paketet han håller i handen. 
''Kels..'' väser han med sammanbitna tänder.

''Du har gjort en enorm operation som du knappt överlevde och låg i koma i ett år, nu vill du röka och förstöra dig själv eller? Aldrig'' 

''Du har aldrig förut hindrat mig från att röka Kelsey!'' ryter han och försöker sno åt sig paketet, Justin parkerar åt sidan och ger mig sin fulla uppmärksamhet.

''Men nu gör jag, du har precis kommit ut ur sjukhuset, snälla Justin'' ber jag och gör hundvalpsminen. 

''Nej, ge mig paketet nu annars går du hem'' hotar han och sträcker fram handen. 
Jag kollar sårat på honom och knäpper upp bältet.

''Vad gör du?'' frågar han förvånat och höjer på ena ögonbrynet under sina svarta Ray Bans solglasögon.
''Går hem, vad annars'' käftar jag och öppnar bildörren. Han tar ett hårt grepp om min handled men jag rycker åt mig armen och stiger ut ur bilen. Hårt smäller jag dörren bakom mig och ställer mig vid kanten av vägen, några meter bort från Justin. 

''Kelsey, kom hit nu'' fräser Justin och stiger också ur bilen. Jag skakar på huvudet.

Bilarna kör i full fart förbi oss och mörkret har fallit över horisonten, knappt så man kan urskilja personerna som går tätt intill kanten. 

''Sluta larva dig och hoppa in i bilen igen'' 

''Nej, du sa att jag skulle gå hem och det tänker jag göra''

''fine, as you want. Fortsätt va så envis'' muttrar han och tar några steg bakåt.

Han ger mig en sista blick och hoppar in i bilen och kör sedan iväg. Chocken slår mig som en våg och jag stirrar stumt efter bilen som för varje sekund kör allt längre bort från mig. Jag suckar högt och börjar gå hemåt, jag tar av mig mina högklackat och barfota går jag på asfalten och längtar efter att han ska komma tillbaka, om han ens gör det. För varje steg jag tar börjar jag långsamt ångra mig att jag steg ut ur bilen överhuvudtaget. 
Cigarettpaketet håller jag hårt i handen och ger den skulden för händelsen som för några minuter senare utspelade sig. Hur kan Justin vara så dum och ta fram ett cigarettpaket när han nyss har kommit ut ur sjukhuset? Vill han dö eller? Sista tanken får gåshuden på min kropp att slå ut. Jag drar snabbt en hand upp för min arm och huttrar till. Ett ljud hörs bakom mig och jag hoppar skrämt till samtidigt som jag kollar bak, en bil saktar ner så personen kör i samma hastighet som jag går i. 

''Hey sexy, vill du ha skjuts hem?'' flinar en kille som ser ut att vara tvåtre år äldre än Justin, jag skakar på huvudet och ger honom ett fejkat leende. 

''Kom igen babe, jag och du kan ha lite roligt'' säger han och kompisen som sitter bredvid honom börjar flina. 

 

Det tog mig allt mod jag hade för att köra iväg från henne. Hon gav mig inget annat val, jag menade inte att hon skulle få gå hem. Det var det sista jag trodde om henne. Det är ovanligt att jag ens låter henne gå ute så här sent speciellt med alla monster där ute som vill henne något illa. För varje meter jag kör ser jag i backspegeln hur sårad hon är. Jag drar ett djupt andetag och tar ut ett annat cigarettpaket jag har i bilen, jag tar en cigg och plaserar det mellan mina läppar och saktar ner hastigheten för att ge ciggen en glöd.
Paketet lägger jag i innerfickan på min jacka och tändaren slänger jag på sätet bredvid mig. 
När den andra änden är på trycker jag ner gasen med foten och suckar högt, jag har trots allt inte tillräckligt med mod för att låta henne gå ensam. Jag tar ett djupt bloss från siggen och gör en U-sväng mitt på vägen. Bilarna bakom mig tutar hejvilt och några räcker tillochmed fingret till mig. Skulle jag inte haft något annat för mig hade jag kört efter dem och bankat skiten ur dem. Ännu ett bloss åker ner för mina lungor och ut genom mina näsborrar. Jag kör snabbt tillbaka och ser en bil köra i en långsam fart bredvid Kelsey, hennes läppar rör på sig men jag kan inte skilja några ord. Jag hör absolut ingenting. Jag parkerar bilen på sidan av vägen och stänger av motorn. Min hand skjuter upp dörren och jag stiger ilsket ut och börjar med hastiga steg gå mot henne. 

''Fuck off innan jag sätter ett skott i pannan på er'' morrar jag och drar Kelsey bakom mig. 
Ett pipigt skrik lämnar hennes läppar och min bröstkorg lyfts tungt upp och ner. Smärtan är outhärdlig och jag i denna sekunden förbannar jäveln som sköt mig. Trots att min bröstkorg skriker ifrån att jag bara ska låta dem köra så skriker min hjärna åt mig att slå dem, att lära dem en läxa att man inte snackar eller håller på med min flickvän. Killarna som sitter i bilen kollar chockat på mig och hans ena kompis skriker åt honom att köra.
Bilens hjul ger ifrån sig en brinnande lukt innan dem med en full fart försvinner ur mitt synfält. 
Jag vänder mig om mot Kelsey och gör en gest åt henne att hon ska sätta sig i bilen, utan ett ord vänder hon ryggen mot mig och hoppar in på sin plats. Väl inne i bilen tänder jag en annan cigarett för att jag tappade min förra på grund av dem fucking äckliga killarna som försökte få min tjej att stiga in i deras bil.
Jag känner Kelsey mer än väl, enda gången hon skulle stiga in i någon främlings bil är bara för att göra mig pissed off för hon vet hur mycket jag hatar när hon åker bil med någon annan än mig eller grabbarna.

Jag möter hennes chockade blick och suckar lågt. Hon kollar ner på sin hand som håller mitt paket och slänger den på mig för att visa hur arg hon är.

''Är du arg baby?'' retas jag och ett brett flin målar sig över mina läppar.

''Käften'' fräser hon och ett skratt lämnar mina läppar, hade jag inte varit på ett ganska bra humör så hade jag stannat bilen och tvingat henne be om ursäkt. 

''Ska vi ha mad sex när vi kommer hem? Kommer du ihåg alla dem gångerna jag tillfredsställde dig baby? Eller alla dem gångerna du skrek ut mitt namn i en orgasm? Yeah babe, I did that'' 
''You're such an asshole''

''Jag tar det som ett ja, vi behöver ha sex. Det var längesen'' 

Bara tanken av hennes nakna kropp mot min fick mig att höja hastigheten. Inom några få minuter var vi framme vid mitt hus. Jag parkerar snabbt bilen och stänger av motorn. Kelsey stiger ut ur bilen och smäller hårt igen dörren efter sig. Ett stort leende breder ut sig på mitt ansikte och jag klämmer hårt hennes rumpa när jag går förbi henne vilket orsakar att hon hoppar upp och ett skrik lämnar hennes läppar. 

''Redan nu kan jag få dig skrika, är du beredd baby för om några sekunder kommer ingen stoppa mig'' viskar jag sexigt i hennes öra och min hand vandrar ner för hennes höfter och mellan hennes ben. 
Hennes andetag blir djupa och jag älskar effekten jag har på henne. Jag kysser mjukt och sexigt hennes hals och slänger upp dörrarna.

''Hey guys, stör inte'' skriker jag och drar med mig Kelsey på övervåningen, hennes kinder blossar upp i en röd nyans och killarna brister ut i jubel. 

 

Han ställer sig bakom mig och jag känner doften av hans parfym blandat med rök. Jag erkänner, den luktar gott men det förändrar inte det jag känner just nu. Jag uppfattar hans leende utan att behöva se det.

”Gud vad du är löjlig. Är du såhär med alla tjejer eller?”, jag står fortfarande med ryggen mot honom och skrattar humorlöst. Han slänger över mitt hår till min andra axel och kysser mjukt min hals med tungan. 

”Berätta Kelsey, hur ska man vara med en tjej?”, börjar han och går ett varv runt mig så han nu istället står framför mig. Jag ler lite smått men försöker behålla allvaret.

”Jo, man ska…”, börjar jag men blir stoppad när hans händer tar ett grepp om min midja igen.
”Får man göra såhär?”, viskar han sexigt i mitt öra och kysser min svaga punkt.

Jag drar mig bort från honom och vänder huvudet mot hans så jag möter hans blick.

''Eller såhär?'' frågar han och kysser hårt mina läppar samtidigt som hans händer glider ner över min rygg och stannar på rumpan. Han klämmer mjukt och ett stön lämnar mina läppar.

''Ingen kille än jag kan släcka din begäran för jag vet precis vad du vill ha Kelsey, ingen'' säger han och sliter snabbt klänningen över mitt huvud. Mitt på golvet står jag framför honom med vita underkläder, redo för vad han har planerat. Han har rätt, ingen kille kan få mig känna den sköna känslan än Justin.

Han vet precis hur jag vill bli rörd och hur hårt. Justin puttar mig hårt ner på sängen så min rygg trycks ner i den mjuka madrassen. Han gränslar mig och pressar vardera hand om mitt huvud och hårt ner i madrassen. 
Mina ben är slingrade runt hans midja och Justin stöter hårt på mig. 

''Detta är vad du har missat'' viskar han sexigt och stöter hårt på mig igen.

Ett högt stön lämnar mina läppar och Justin ler stort mot mig. Han tar självmant av sig jackan och slänger den på stolen som står bredvid sängen. Tröjan åker snabbt av och över mig står han halvnaken, redo att tillfredsställa mig. Jag försöker ignorera såret han har på bröstkorgen och tänker istället på vad som kommer hända härnäst. Jag tänker inte be honom ta det lugnt, han får själv känna efter. Vi båda vill det här. 
''Bara be mig om det älskling'' 

''Snälla Justin''

''En gång till''

''Snälla Justin, tillfredsställ mig'' 

Han sliter snabbt av sig byxorna och Justin böjer sig över mig och kysser gång på gång min hals samtidigt som flera stön lämnar mina läppar. 
''Du vet vilka sexiga moves jag vill se innan vi kör hårt baby'' säger han sexigt och smäller hårt min rumpa. 
Han slänger ner sin jacka på golvet och tar stolen och ställer den framför sängen.

Han sätter sig ner med benen isär och armarna i kors över bröstet.

''Ta av dig bh:n'' beodrar han och jag gör som han säger. På nolltid har bh:n åkt av och ligger istället framför Justin's fötter. Jag ''dyker'' ner i sängen så mina bröst trycks ner i madrassen samtidigt som min rumpa är i luften. Jag vänder mig om så den enda synen Justin har av mig är min rumpa som han tycker är sexig.

Jag börjar försiktigt skaka med rumpan samtidigt som jag går ut i ställningen grodor sitter i. 
Jag hör hur stolen välter bakom mig och när jag kollar bak har Justin pressat sin kompis mot min rumpa. 

Jag känner hur hans bula innanför kalsongerna trycks hårt mot min rumpa och det orsakar flera stön från min mun. 

''Jag tror vi börjar med doggystyle'' stönar han och sliter sönder mina trosor. Innan jag hinner tänka ordet av har han trängt sig in i mig. 

---

Alright, efter typ 8 dagar får ni ett nytt kapitel. Wow, känner mig världens segaste.

Men iallafall, sist jag skrev ett kapitel va den 18:e & det var meningen att jag skulle skriva torsdagen den 20 för jag har bestämt mig att skriva varannan dag och ibland skriva oftare om jag kan och hinner men istället så åkte jag till sthlm med min kompis och spenderade tid med henne. Vi kom hem nu jättetidigt i tisdags (4 på morgonen) och då sov jag hela dagen för att vi åkte bil dit, jag kände mig jättetrött och sliten. Igår i onsdags så spenderade jag dagen med mina kompisar & idag har ni äntligen fått ut ett kapitel, förlåt att det dröjde så länge. Det var inte planerat att de skulle ta så lång tid men jag har faktiskt ett liv utanför bloggandet också, det här är den längsta dröjningen och kommer inte upprepas, förlåt :(

Okej, det var inte meningen att berätta om halva mitt liv men ville bara förklara varför det har tagit en sån lån tid.. 
Men ni kan väl ändå vara söta & kommenter? :)

Hur bör jag känna? Glädje för att han har vaknat? Eller oro för vad som kommer hända i framtiden? 
Jag vet att så fort Justin kommer komma hem så har han glömt lika snabbt att han har spenderat trehundrasextiofem dagar av sitt liv på sjukhuset. Han kommer inte låta mig ta hand om honom, han ser det som svaghet. Enligt honom är det han som ska ta hand om mig, inte andra varvet runt. Dörren öppnas försiktigt och Bruce tittar in genom dörrspringan. Han höjer på ena ögonbrynet och nickar mot Justin, jag rycker lätt på axlarna och kollar trött på honom. Varenda sekund av varje timme har jag suttit i detta sjukhuset och bett till Gud ovan att han ska skona Justin's liv. Att han ska ge honom tillbaka till mig. Justin öppnar sina trötta bruna ögon och tittar på mig. Jag kollar bort och fokuserar min blick på Bruce istället som har kommit in med killarna bakom sig. 
Damon och Quinn sätter sig på varsin armstöd på min stol, vid min sida. Dörren öppnas för andra gången men denna gången kommer båda Haley och doktorn in. Doktorn kollar ner på sitt protokoll och möter sen min blick och ger mig ett sympatiskt leende. Sympati är verkligen inte något jag letar efter. Jag vet vad jag har gett mig in på och med Justin är jag redo att ta varje risk som finns runt hörnet. De har alltid sagt att man vet när man har hittat sin själfrände och jag tror att jag har hittat min. I ettusennittiofem dagar har jag älskar honom och jag är beredd på att älska honom i flera tusen dagar till. Doktorn harklar sig och orden som lämnar hans mun får hjärtat mitt att dunka i onödigt högre fart. 
''Vi har tittat på testerna och allting ser stabilt ut. Vi har tänkt att skriva ut dig idag men..'' säger han och stannar mitt i meningen för att titta på oss alla. Jag suckar högt, personalen på detta sjukhuset är ingen höjdare precis. 
De får en att frukta livet och börja tänka på alla hemska sakerna för att de stannar mitt i meningen. 
''Men vad?'' frågar Justin raspigt och flätar ihop sina fingrar med mina. Jag biter hårt ihop käkarna och ser doktorn göra detsamma.

''Men vi vill helst att du stannar här tills imorgon bitti'' säger han och släpper inte blicken från Justin. 
Ett humorlöst skratt lämnar Justin's läppar samtidigt som han skakar på huvudet.

''Jag har spenderat ett år i detta skrottet, på tiden att jag får komma ut!'' 

''Justin, det är säkrare om du stannar till imorgon. Snälla'' ber jag och tvingar honom möta min blick.
Han skakar på huvudet och biter hårt ihop käkarna. Vad skulle hända om han stannade här bara över natten? 
''Jus..-''

''Are you seriousy gonna fight me about this? Har du njutit av din frihet så mycket att du inte vill ha mig hemma längre? Too bad for you honey, det är mitt hus'' frågar han och avbryter mig.
Jag kollar på honom med chock och killarna slutar omedelbart att prata med varandra. Njutit av min frihet?

Det är nog det sista jag har gjort.Varenda jävla fucking sekund av varje minut och timme har jag suttit här på denna stolen, varken rört en fjäder eller uttalat några enkla ord. Du är jävligt dum Kelsey, självklart kommer Justin vara trevlig och berätta det du precis vill höra, notera min sarkasm. Jag känner hur ilskan samt besvikelsen krypa långsamt fram. Justin har verkligen ingen aning om hur mycket hans ord sårar, är det verkligen så han tror jag har spenderat min tid? Genom att shoppa, festa och så vidare varenda sekund Justin inte var i min närhet? Helt fel. Jag - om någon - såg efter honom, det är jag som har försökt få hjärtat i Justin's bröstkorg mjukna upp lite. Det är även jag som har stått ut med honom i hans mörkaste timmar av dagen och över allt detta så tror han att jag har njutit av min så kallade frihet. Frihet från vad? Honom? Knappast. Jag saknade honom mer än vad jag saknar mitt normala liv och det är jävligt mycket. Jag vill hans bästa och självklart vill jag att han ska stanna över natten. Visst vill jag ha honom hemma för att mysa och så men detta kommer före. Livet har dens prioteringar. Justin kan inte gå på Stratfords gator och tro att han är en vampyr som läker inom loppet på tre sekunder. Kom igen, vi alla vet att det är bullshit. Justin kollar på mig med en Lägg-Dig-Inte-I blick och jag kollar sårat på honom. Han vänder bort blicken från mig och fokuserar på doktorn. 

''När får jag åka hem?'' frågar han och slänger det tunna lakanet åt sidan. 
''När du vill''

Justin slänger benen över sängkanten och tar ett djupt andetag. Han har inte varit uppe och gått på ett år, är det här verkligen en bra idé? Att han bara springer sig igenom behandlingen? De har gjort tester med honom för att se ifall han fortfarande har känseln i benen kvar eller inte. Och det hade han.

Men de har inte varit uppe och gått med honom en endaste gång. Det här är något dåligt, väldigt dåligt.

Damon och Quinn försvinner snabbt från min sida och dyker upp vid Justin för att hjälpa honom. 
''Ms Graham, kan du följa med mig ut tills Justin har gjort sig i ordning?'' frågar doktorn och utan några vidare ord reser jag mig upp och följer honom ut. 

''Jag vet att du oroar dig jättemycket men Justin är en man nu, han kan ta hand om sig själv Kelsey. Ifall du känner att något skumt händer med Justin, tillexempel att han inte kan gå vanligt eller att han blandar ihop orden så vill jag att du ringer in hit omedelbart på detta numret'' förklarar han och tar fram en liten nummerlapp från sin bröstficka. Jag tar tacksamt emot den och kollar på den i några sekunder och lägger den sen i bakfickan. Jag tar ett djupt andetag som råkar komma ut som en suck. Doktorn ger mig ännu en gång ett sympatiskt leende innan han klappar mig på axeln och försvinner ner för dem långa vitklädda korridorerna. 
Jag sätter mig i en fotölj och begraver ansiktet i händerna. Varför måste allting vara så komplicerat?
Dörren in till Justin's rum öppnas och min blick slits från golvet och upp mot Justin som går ut först av alla med killarna bakom sig. Han fuktar sina läppar och gör en gest åt mig att jag ska komma. Jag reser mig trött upp från stolen och går fram till honom. Damon tar ett steg åt sidan och jag ställer mig på samma ställe han stod på för tre sekunder senare. Justin lägger sin arm runt min midja och pussar mig på huvudet. 
Justin går stabilt, knappt så man kan tro att han låg i sängen i ett år. Jag lägger min arm runt hans midja och tillsammans börjar vi gå, före dem andra.

 

 

Känslan av att stå på båda benen alldeles själv kändes obeskrivlig. Sure, det gjorde rätt så ont för varje steg jag tog men det är totalt värt det. Jag har alltid varit självständig och så ska det förbli. Jag vill inte att någon ska tycka synd om mig. Jag skapade detta för mig själv, det är jag som har valt denna livsstilen. 

''Justin, där tog du i lite väl för mycket..'' säger Damon plötsligt och jag höjer på ena ögonbrynet. Tog i vad? 
''När du pratade med Kelsey förut'' förklarar Quinn och nickar mot dörren. Jag slänger en blick mot den bruna stängda dörren och tar ett djupt andetag.

''Jag menade det inte så'' förklarar jag och slänger ut med armarna.

''Det vet vi, men tror du hon vet det?'' undrar Bruce och jag rycker på axlarna. Vad Kelsey vet och förstår är inte precis min sak. 
''Guys, det är min flickvän. Jag pratar med henne hur jag vill'' muttrar jag och öppnar dörren. 
Jag möter omedelbart Kelsey's blick och för en sekund ser jag smärta och trötthet i hennes blick men mjuknar snabbt upp. Jag slickar mig runt läpparna och gör en gest åt henne att hon ska komma. Inte förrens nu inser jag att hon verkligen är trött, att hon inte spenderade sin lediga tid på det sättet jag trodde hon gjorde. 
Jag lägger min arm runt hennes midja och pussar henne på huvudet. Jag släpper Quinn som står på min andra sida och tillsammans går vi själva före dem andra. 

 

Jag slänger mig på sängen och tar fram min dagbok, det är aldrig försent att skriva ner sina tankar och känslor i en bok ingen kommer få se. Det var så länge sen jag skrev sist och nu känner jag att jag behöver lätta min börda. Jag slår upp en ny sida av den gamla boken och tar ett djupt andetag.

 

 

Knackningarna på dörren fick mig att lägga undan pennan och boken. Justin kommer försiktigt in i rummet och stänger ljudlöst dörren bakom sig. Han haltar fram till mig och lägger sig ner på rygg tvärs över sängen med handen under huvudet. Jag kollar på honom ett långt tag för att se ifall någon liten detalj ger mig svar. 
''Vad tänker du på?'' frågar han nyfiket. Jag rycker på axlarna, ska jag verkligen berätta vad jag tänker på?
''Sömn'' ljuger jag och ler fejkat. Justin tar ett grepp runt min midja och rullar runt så jag ligger över honom. 
Jag sätter omedelbart ner mina armbågar i sängen och tar upp mer än halva min tyngd. 
''Kels, du får mig känna mig svag när du gör så där'' mumlar han sårat och försöker trycka ner mig så jag ligger med all min tyngd över honom. 
''Justin, du är skadad. Du behöver vila. Vi är hemma nu, kan du vila? Snälla?'' ber jag och putar med underläppen. Han tar ett mjukt grepp om min haka med pek- och tumfingret. Han böjer mitt huvud neråt och kysser mjukt mina läppar samtidigt som hans andra hand försiktigt leker sig innanför min tröja. 
''Justin nej'' säger jag och rullar av honom helt och hållet. En suck hörs klart och tydligt och innan han säger någoting vet jag att han är besviken. 

''Det här är inte du Kels, någonting är fel''

''Jus..-''

''Gå ut på middag med mig, så vi kan prata om allting som har hänt. Jag vill att du ska berätta för mig vad ni gjorde under det året jag inte var närvarande'' säger han och sätter sig upp. Jag går med på det och reser mig upp för att hitta något fint plagg att ha på mig.

''Helst en klänning, du är jättefin i en klänning'' säger han och jag vet omedelbart vad jag ska ha på mig. 
Jag tar fram min svarta klänning som slutar mitt på låren med ett smalt brunt bälte runt midjan. 
Justin är ingen främling, han känner till min kropp ut- och innantill. Jag behöver inte gömma mig från honom. 
Jag drar min tröja över huvudet och sliter av mig byxorna. Kvar står jag i mina vita spets underkläder. 

Klänningen som för några sekunder senare låg i mina händer sitter istället på min kropp. 
Jag tar ut mitt hår från hästsvansen och låter dem bruna lockarna hänga fritt ner för mina axlar.

''Är det bra så?'' frågar jag och snurrar runt. Ett busigt leende pryder sig på Justin's läppar och jag fuktar nervöst mina läppar. 

''Jag tror vi ska stanna hemma, har bättre planer för dig och mig'' flinar han och blinkar med ena ögat. 
Mina kinder blossar upp i en röd nyans och jag smäller händerna för ansiktet.

''Justin!''

''You can't blame me, det var faktiskt ett år sen plus så är du min flickvän så egentligen är det inget fel'' 

''Kan vi prata om det sen? Vill helst gå på middagen nu'' ler jag och lägger huvudet på sned.

''Alright, hjälp gamla mannen upp på fötter'' flinar han och sträcker ut sin hand mot mig.

---

Trodde ni verkligen att jag inte skulle ge er något kapitel idag? ;)
You were wrong babes!
Kommentera vad ni tycker! :)

 

Allting var svart runt omkring mig, som om jag har bränts på bål och allt som är kvar är min aska.

Varje gång jag gör en rörelse så känns det som om min kropp är i lågor. Det finns inga utvägar eller fönster eller någonting. Det är bara jag, helt ensam i ett alldeles mörkt rum. Mina ögonlock känns som ett ton stenar och jag har aldrig känt mig mer död än nu. Smärtan i min bröstkorg är enorm och jag känner att jag kommer ge upp vilken sekund som helst. Det känns som om jag brinner i helvetet, har jag verkligen syndat så mycket i mitt tidigare liv? Hur länge har jag varit i den här ställningen? Vad har hänt? Det känns som om någon har slitit ut mitt hjärta och gett det femhundraelva sparkar. Denna smärtan har jag inte gått igenom förren den gången de tog Kelsey ifrån mig. Vart är hon förresten? Röster hörs i bakrunden och jag försöker med all kraft jag har slå upp ögonen. Ett smärtsamt stön lämnar mina läppar och rösterna som hördes för några sekunder sedan tystnade. Allt jag ser framför mig är suddigt, flera smärtsamma stön lämnar mina läppar och jag känner en kall hand över min. Jag kollar åt sidan och ser en tjej jag inte känner igen, bakom henne stod säkert tio stycken killar. Vem är dem och vart är jag? Dörren öppnas och en kvinna i trettio årsåldern iklädd i en vit lång rock kom in i rummet. Hon ger mig en konstig blick, ungefär som ett hånfullt leende. Inbillar jag mig bara? Vart är jag egentligen?
''Justin baby, du är vaken!'' snyftar tjejen som sitter bredvid mig och pussar min hand. När mina ögon äntligen har fått tillbaka sin normala syn känner jag omedelbart igen henne. Tjejen som jag älskar mer än mitt liv. 
Hon jag skulle kunna göra allt för. 
''Jag måste tyvärr be er gå ut'' säger sjuksköterskan och öppnar dörren på glänt. Killarna tvekar en stund innan de vänder sig om och en efter en lämnar de rummet.

''Stanna'' ber jag henne med en raspig röst och försöker ta ett hårdare grepp om hennes hand. 
Hon ger sjuksköterskan en snabb blick och kollar sedan ned på mig. Mitt favoritleende klistrat på hennes läppar. Jag är helt slut, min kropp orkar inte mer och det känns som jag om jag ska falla i en djup sömn när som helst. Min bröstkorg är tänd i lågor och jag kan knappt prata utan att jag får ont någonstans i kroppen. 
''Vart är jag Kelsey?'' frågar jag henne och lägger min hand på hennes kind. Hon blundar ett litet tag och tar ett djupt andetag. När hon öppnar sina bruna ögon igen kollar hon på mig med en smärtsam blick. 

''Du är i sjukhuset älskling'' svarar hon och undviker att kolla på mig. Jag försöker möta hennes blick men hon vänder hela tiden på sitt huvud. 

''Vad hände?'' frågar jag igen och försökter dra till mig Kelsey, jag vill inget annat förutom att hon ska ligga här bredvid mig med sitt huvud vilandes på min bröstkorg.
''Justin du behöver vila, sov'' säger hon mjukt och stryker baksidan av min hand med hennes tumme. 
Jag suckar lågt och vänder mitt ansikte bort från henne, för att inte visa hur besviken jag blir. 

''När får han lämna sjukhuset?'' frågar Kelsey och lägger huvudet på sned. Kvinnan kollar snabbt ner i sitt block och tittar sen ner på mig.

''Så fort han mår bättre'' svarar hon kallt och börjar gå mot dörren.

''Innan jag lämnar, har du ont någonstans?'' frågar hon och kollar på mig med en alldeles tom blick.

''Min...bröstkorg'' stammar jag knappt hörbart och hon nickar. 

''Jag kommer tillbaka alldeles strax med morfin'' 
Jag flätar ihop mina fingrar med Kelsey's och försöker återigen få henne att ligga bredvid mig.

''Jag saknar dig babe, kom!'' säger jag och kysser baksidan av hennes hand.

''Justin du har precis vaknat ur en koma'' säger hon försiktigt och jag stelnar till. Koma? Vad har hänt? Vad har jag missat? Hur länge har jag varit i detta så kallade koma? 

''Hur länge?''

''Ett år..'' mumlar hon tyst och kollar ner på sina skor. Jag suckar högt och blundar ett långt tag, för att låsa ute allt ont som vill mig något. Innan någon av oss har hinner yttra sig något mer kommer en sjuksköterska in i rummet med en läkare släpandes bakom sig. 
''Hej Justin'' hälsar doktorn och nickar mot Kelsey. Hon ger honom ett stelt leende som svar och tar min hand i ett hårdare grepp. 

''Hur mår du?'' frågar han och kommer fram till mig. Jag rycker på axlarna, har aldrig mått sämre.

''Skit'' 

''Jag förstår det, du blev skjuten i bröstkorgen''

''Det förklarar smärtan jag känner'' svarar jag hest och harklar mig sedan. Han nickar och räcker mig fyra olika tabletter. Jag försökter sätta mig upp i sängen och grimaserar knappt en halv sekund efteråt. 
Ingen har varnat mig att det skulle göra så här ont för att sätta sig upp. Kelsey dyker snabbt upp vid min sida och hjälper mig med hjälp av läkaren upp till en sittandes ställning. Jag tar emot tabletterna och kör in alla i munnen på en och samma gång. Jag tar plastglaset från Kelsey som innehåller en genomskinlig vätska och dricker upp allt innehåll.

''Jag vill ut härifrån så fort som möjligt'' 
''Mår du bättre efter 2-3 dagar kan du bli utskriven men fram tills dess får du stå ut'' med dem orden sagt lämnar  både doktorn och sjuksköterskan rummet. Kvar är det bara jag och Kelsey. 

''Hur är det med mina grabbar?'' frågar jag försiktigt efter en lång tystnad. Kelsey rycker på axlarna och slänger med ena armen mot dörren. 
''De är där ute och väntar på att få komma in'' säger hon och lägger huvudet på sned så hennes hår faller över ena axeln och blottar hennes hals jag så många gånger har kysst. Jag fuktar mina läppar och gör en gest åt henne att hon ska komma närmare. Hon böjer sig fram och jag trycker ihop våra läppar i en enda passionerad kyss. Som jag har saknat smaken av hennes läppar. Hennes mjuka läppar börjar i en rytmisk takt följa mina. 
''Justin...det...här...går...inte'' säger hon mellan kyssarna och drar sig tillbaka, hon lägger en hårslinga bakom örat och jag kollar sorgset på henne. 

''Varför undviker du mig Kels?'' 

''Jag undviker dig inte Justin, jag vill bara inte skada dig''

''Du skadar mig inte, tvärtom du får mig bättre!'' utbrister jag och slår ut med armarna.

Knackningar på dörren avbryter mitt och Kelsey's lilla tjafs och innan jag hinner säga något har Kelsey ropar 'kom in'. In genom dörren kommer mina boys och ett stort leende målas på mina läppar.
''Aye guys!'' hälsar jag och ger dem ett stort leende som dem besvarar, ett skratt lämnar Damon's läppar och jag lägger min hand över Kelsey's. Det känns bra att vara samlad med min familj igen, om det är sant att jag har varit i denna sängen i ett år längtar jag efter att höra detaljerna. Grabbarna måste har gjort något roligt utan mig. 

''Har ni tagit hand om min flickvän?'' flinar jag och alla nickar, jag fnittrar till och lägger ner mitt huvud på kudden igen. Det känns så skönt att vara levande igen och jag försöker så gott jag kan ligga still så jag slipper smärtan. Kelsey är den mest tysta personen av oss vilket är jätteovanligt, oftast är det hon som brukar sätta igång diskussioner. På hennes blick och tomma ögon märker jag att hon har sjunkit allt djupare i sina tankar. 

''Kels babe?'' säger jag och skakar hennes hand, hon rycker till och hennes ögon får återigen tillbaka den varma blicken. Hon rynkar pannan och jag kollar trött på henne, det gör ont i mig att hon känner den smärtan hon gör och allt är på grund av mig. Hade jag varit försiktigare den dagen där Gud vet vad hände så hade jag aldrig varit i denna sängen just nu. Varken grabbarna eller Kelsey ville berätta vad som har hänt så jag får ta och lista ut det själv eller får jag hota det ur dem. Men personen som än orsakde både hennes och min smärta kommer inte komma undan. Jag längtar verkligen ut ur detta skitet för då kan ingen säga till mig vad jag bör göra och inte göra. Då har jag mitt eget ansvar. Knackningar stör mina tankar och en blondin sticker in huvudet genom dörrspringan. Hon kollar sig runt i rummet och hennes blick landar på mig.

Kelsey gör en gest åt henne att hon ska komma in och när hon väl visar hela henne så känner jag igen henne. Haley. Jag kommer inte ihåg allt av mitt förflutna men allt jag kommer ihåg är vem jag är och vem dessa personerna i detta rummet är till mig. Haley sätter sig i Kelsey's knä och jag ger henne ett snett leende som hon blygt besvarar. 
''Hur mår du?'' frågar hon mjukt och jag rycker ännu en gång till på axlarna som jag har gjort dem andra gångerna folk har frågat mig hur jag mår. 

''Har mått bättre'' svarar jag och fuktar mina läppar, jag slänger en snabb blick på Kelsey och önskar just i denna sekunden att vi var ensamam. Då hade jag kunnat göra alla sakerna med henne som pågår i mitt huvud just nu. Jag ler åt tanken om hennes kropp tryckt tätt intill min, grabbarna är i en djup diskussion om någon fotbollsmatch och Kelsey är i en konversation med Haley om något program. Båda diskussionerna tråkar ut mig så jag väljer att ta någon timmes sömn. Jag tar halvt av mig den obekväma sjukhusoverallen och visar upp min skadade bröstkorg. Jag ligger mig tillrätta i sängen och på nolltid somnar jag med ett leende på läpparna.

 

''Justin vakna'' viskar hennes underbara röst i mitt öra och stryker försiktigt min bröstkorg, en rysning av behag släng igenom mig coh jag slår försiktigt upp mina ögon och möter hennes blick.

''Hej älskling'' säger jag hest och ger henne ett litet leende. Hon räcker fram äpplet hon håller i samt drickan. 
Med hjälp av min andra halva lyckas jag sätta mig upp i sängen och biter försiktigt i äpplet. 
Det sura saftiga innehållet sprider sig i min mun och jag gör en grimas, Kelsey brister ut i skratt och jag ler åt henne. Hennes leende lyser upp min dag och medans jag tuggar på äpplet sliter jag inte blicken från henne.

Tänk er att det var ett år sedan jag såg den här skönheten. Det låter helt overkligt och jag kan inte bevittna om det är sant eller inte för jag var inte vid medvetandet. Känner jag Kelsey rätt så har hon mycket att berätta för mig men väntar på ett bättre tillfälle där jag är i en säkrare situation än denna. Enligt doktorn kunde mitt hjärta när som helst stanna om jag inte tog väl hand om mig själv. Jag räcker henne den sista delen av äpplet vilket bara är kärnhuset och dricker upp hallonsaften som inntehåller i muggen. Hennes ringar under ögonen bevittnar att hon inte har sovit på ett långt tag, hon tvingar sig själv att stanna uppe för min skull.

''Sov babe, du behöver det mer än mig'' säger jag och börjar leka med hennes hår, hon lägger sitt huvud på min madrass och jag suckar högt.

''Varför kan du inte bara sova bredvid mig?'' frågar jag sårat och hon möter min blick.

''Får det dig att må bättre?'' frågar hon mig någorlunda glatt och jag nickar omedelbart. Jag flyttar på mig så hon har en del av sova på. Kelsey kryper upp till mig och lutar sitt huvud mot min axel istället för bröstkorg. 
Jag lägger min arm runt hennes midja och drar henne tätare intill mig. 

''Jag saknar dig baby, på alla möjliga sätt och vis'' 

''Sov Justin, innan du hinner tänka ordet av har du blivit utskriven från detta skrottet och då är jag bara din''

---

Orkar inte vänta på en design länge så jag börjar skriva tills Nellah som har gjort min nuvarande design svarar , vill hon göra en design till mig så sätter hon förhoppningsvis in den under novellens pågång :)
SMWTR står för Slam my way to romance, som denna novellen då heter :)
för att förstå denna novellen så måste ni läsa första delen & det hittar ni under kategorier :)
Vad tycker ni om första kapitlet?
För att få nästa fortare så kommentera

 

''Cosette kom hit, nu'' morrar jag med sammanbitna tänder, hon reser sig upp och kommer fram till mig. 
Jag tar ett hårt grepp om hennes arm och släpar in henne på mitt rum. 

''Vad i helvete gör han här?'' väser jag och slänger med armen mot människorna där nere.

''Personen som du kallar han har faktiskt ett namn..''

''Cosette!'' morrar jag surt. Min bröstkorgs höjs och sänks tungt och mina andetag blir snabbare.
''Vad gör han här?'' 
''Han ska festa med oss!'' utbrister hon och slår ut med armarna ''Det är ganska uppenbart ifall han är här'' 
''Cosette, du skulle göra slut med honom inte gå ut på djupare vatten!'' 
''Det är slut med honom, vi ska festa. Bara som vänner!'' försäkrar hon mig, jag suckar högt. 
Innan jag hinner yttra ett ord börjar min mobil ringa. Scooter's namn lyser upp skärmen och jag suckar ännu en gång. Great, nu kommer jag säkert få massa klagomål att jag och Cosette inte gör något bra jobb.

''Ja?'' säger jag trött och sätter mig ner på min säng. Cosette sätter sig på soffan som är mittemot och lägger ena benet över det andra samt huvudet på sned. 

''Har du sett tidningarna Justin?'' morrar Scooter och jag rynkar pannan.

''Ehh nej, borde jag?''

''Ja, nu omedelbart!'' Han lägger luren på i ansiktet på mig, knappt några sekunder senare plingar min mobil till. Scooter har skickat ett sms med länk i. Jag klickar upp länken och det första jag ser är Shaggy och Cosette på första sidan. Jag tittar chockat på henne och orden fastnar i min hals. Så hon träffade Shaggy utan att jag visste om det och dessutom satt i hans knä och betedde sig som ett par. Jag känner hur det bränner bakom mina ögonlock. Jag blundar och tar ett djupt andetag, greppet om min mobil hårdnar och det svartnar för mina ögon för någon sekund.

''Justin?'' ropar Cosette oroligt och skakar försiktigt mina axlar. Jag reser mig ilsket upp och trycker upp henne mot väggen.

''Vad i helvete håller du på med?!'' väser jag argt och trycker - om möjligt - henne längre upp mot väggen.

''Vad snackar du om Justin?'' frågar hon skräckslaget och försöker putta bort mig.

''Varför kan du aldrig bara hålla dig till mig, varför ska du gå runt och hora dig?''
Jag hade ingen respekt kvar, varför kunde det inte bara vara jag? Jag var okej med att hon träffade andra killar men det finns en gräns vart vänskap och kärlek går och det här såg deffinitivt ut som mer än bara vänner.

Om hon inte är lycklig med mig så varför vara otrogen, varför inte bara fucking lämna mig istället för att ställa till med massa drama? Jag har försökt göra allt för att få detta fungera, vart gick det snett? Tårar rinner oavbrutet ner för hennes kinder och jag släpper henne omedelbart.

''Du stannar hemma ikväll och resten av dessa dagarna, det räcker med drama'' säger jag kallt och lämnar rummet, lämnar henne bakom mig. Jag går snabbt ner för trappan.

''Du!'' säger jag och pekar på Shaggy.

''Lämna huset omedelbart, för ditt eget bästa!'' 

''Justin lugna dig!'' säger Drake och reser sig upp, han kommer fram till min och lägger sina händer på mina axlar. Jag puttar väck honom och går fram till Shaggy, jag tar ett hårt grepp om hans skjorta och drar upp honom så han är jämhöjd med mig. 

''Sista gången jag varnar dig, du håller dig borta från min flickvän. Förstått?!'' väser jag och trycker hårt upp honom mot väggen. Ett skrik lämnar Eponine's läppar och jag gör inte någon ansats på att släppa honom.

''Justin lugna dig!'' Ropar Usher och försöker komma mellan oss. 

''Lämna huset nu Shaggy!'' ropar Jaden och puttar mig från honom, Shaggy rättar till sin skjorta och hans blick vilar på något eller någon bakom mig. Jag kollar bak och ser Cosette ståendes på trappan. 

Shaggy's blick vandrar mellan mig och Cosette. Efter några minuter stannar den på Cosette, han ger henne ett sympatiskt leende innan han vänder oss ryggen och går raskt ut. Jag följer honom med blicken och när dörren stängs bakom honom pustar jag ut. 

''Åk ni på festen, jag och Cosette stannar här'' säger jag och vänder mig om mot henne. 

Cosette möter inte min blick utan hon springer snabbt upp för trappan och försvinner in på mitt rum.

''Har det hänt något bro?'' frågar Jaden oroligt.

''Nej det är okej, gå ni'' säger jag och försöker få ut dem ur huset så jag kan reda upp allt det här skitet med Cosette. Jag står inte ut med tanken på att hon är sur på mig ändå vet jag att jag själv skapade det till mig. 
Hon är någon jag kan kalla min andra halva. De reser sig upp och en efter en försvinner det ut från huset.

''Ta hand om henne Justin, du kommer ångra dig ifall du förlorar henne'' säger Eponine som är sist ut. 
Hon ger mig ett snett varmt leende och stänger dörren bakom sig. Jag suckar högt och börjar bege mig mot mitt rum där jag vet Cosette befinner sig. 

 

 

Spegelbilden framför mig tillät mig bevittna ringarna under mina ögon, dessa senaste dagarna har jag inte fått någon sömn. Då jag har somnat har jag vaknat flera gånger under en natt för att jag har varit orolig. 
Mitt liv känns meningslöst, killen jag gillar tror jag är otrogen mot honom och vi är på gränsen till att falla.

Min bästavän som är min pojkväns kusin snackar knappt med mig för hon tror jag vill spendera varenda sekund av varje timme med Justin och min kusin Heather har jag knappt hört av.

Mitt liv håller på rasa samman, varje gång jag har byggt upp mitt liv har någon alltid påmint mig varför jag aldrig kan få det livet jag har drömt om. Jag är en svår person att leva med, jag är inte van vid uppmärksamheten jag får. Jag är inte van vid kärleken Justin och Usher visar mig. Jag är inte van vid att leva detta livet.

Det här funkar inte, om knappt en två månader går kontraktet mellan mig och Justin ut.

Visst vi har kommit längre upp på listorna i media men i vår verklighet står vi antingen på samma bricka eller så faller vi längre och längre ifrån varandra. Jag reser mig upp ur sängen och går ut till balkongen.

Den svala luften slår mot mig och jag tar ett djupt friskt andetag. 
Det här måste få ett slut, jag och Justin funkar inte så här. Vi är inte menade för varandra, vi bråkar hela tiden och kommer knappt överrens. Det är inte ett sånt här förhållande jag vill ha, jag vill inte förlora Justin men vi kan inte fortsätta så här. Det finns ingen mening med detta längre, vi har försökt så mycket men ingenting fungerar. Han har aldrig riktigt varit min för att förlora men vi kan inte vara något mer än vänner, det är något både jag och han har insett men ändå har vi kämpat för att vi gillar varandra, för att det finns kärlek mellan oss men varken jag eller honom vill egentligen ha detta förhållandet. Halva hans hjärta tillhör fortfarande Selena och det är med henne han borde va för dem - till skillnad från oss - är menade för varandra. Hon är lyckligare i hans närhet än vad jag någonsin kommer bli. Jag är bipolär, jag är svår att vara med men står dem inte ut med mig när jag är som värst så förtjänar dem inte mig när jag är som bäst. Men Justin, Justin förtjänar någon mycket bättre än jag och jag vet att han vet om det men ändå väljer han att stanna med mig. Justin förtjänar mitt liv, för ingen har någonsin stått ut med mig lika mycket som honom. Han har fått ta mitt skit, jag har sårat honom gång på gång men ändå känner jag mig inte bekväm med honom. Han är för perfekt för mig, han är för perfekt för att vara människa överhuvudtaget. En tår rinner ner för min kind, och jag sätter mig på den vita stolen som finns här ute. Dörren till sovrummet öppnas och stängs och jag behöver inte kolla bak för att se att det är Justin som står där.

''Cosette'' säger han försiktigt och lägger sin hand på min axel. Jag kollar upp på honom med rödsprängda ögon och ser att han också har gråtit, hur lång tid har det gått? En timme? Två? 

''Vi funkar inte Justin, vi har försökt så mycket att hålla ihop men det funkar inte. Vi bråkar så himla mycket och det enda som håller kvar oss i detta är kontraktet och känslorna vi känner för varandra. Men egentligen vill varken jag eller du vara kvar här. Jag vet att du fortfarande älskar Selena och jag vill att du ska vara lycklig, du är lycklig med henne. Så vad som än har hänt mellan er så borde du glömma det och fortsätta om på nytt med henne, ni är menade för varandra men jag och du funkar aldrig. Jag ser ingen framtid med oss så åk tillbaka till henne innan det är försent, du förtjänar så mycket bättre än mig. Riv kontraktet som är mellan oss och åk tillbaka, hon är en fin tjej och du förtjänar det bästa för allt du har gjort mot mig. Jag kan aldrig tacka dig nog men Justin, det är över'' säger jag medans tårarna för fullt rinner ner för mina kinder.

Jag böjer mig fram och återförenar våra läppar i en sista kyss.

''Låt mig åtminstone boka en biljett hem till dig''

''Det är inte mig du ska tänka på Justin, seså åk tillbaka till henne. Det är din tur att vara lycklig'' 

Vi båda reser oss upp och han slänger omedelbart sina armar runt min kropp och drar mig hårt intill sig.

''Jag kan aldrig förklara hur tacksam jag är nog, Cosette jag älskar dig''

''Jag älskar dig också Justin, åk tillbaka till Selena nu'' skrattar jag mellan tårarna och puttar bort honom, han ger mig ett stort leende och vänder mig ryggen och springer ut från rummet, ut från huset. 
Ensam står jag kvar mitt på balkongen, aldrig har jag känt mig så här fri. Aldrig har jag känt en så här lättnad. 
En börda som vilade tungt på mina axlar har istället bytts ut mot frihet, jag är fri, han är fri, vi båda är fria. 
Men vad som än händer så vet jag att jag aldrig kommer hitta en bättre kille en Justin och just därför älskar jag honom.

Justin och Selena har funnit tillbaka till varandra, Cosette har aldrig känt sig mer levande än nu. 
hon har återgått tillbaka till sitt plugg och söker nu in på högskolan Harvard. Hon vet vad hon vill bli och hennes betyg sitter inte alls dåligt. Justin har turnerat runt världen och är nu inne på sin sista månad innan han sätter sig till ro. Cosette har då och då snackat med Justin och åkt runt med honom över hela världen. Scooter förstod dem, han förstod att kontraktet mellan Justin och Cosette var dumt. Det var på tvingat och ingen av dem fick nytta utav det. Scooter tillät Justin att riva kontraktet och berätta för världen att det var över mellan honom och Cosette. Usher kom Cosette närmare och nu handlar Cosette's liv bara om musiken.

Hennes nära och kära fick veta att hennes relation med Justin var på tvingat, att ingen av dem faktiskt gillade varandra. Det var något dem trodde. Usher förstod henne bättre än någon annan och med hjälp av honom åkte hon längre upp på listorna. Hennes album som nu pågick handlade om hennes liv, hennes relation med Justin, hennes mammas död, giftermålet mellan Ushers mamma och hennes pappa. Något som chockade Cosette och resten av världen jättemycket var mötet Selena hade med Cosette. Selena berättade om uppbrottet mellan henne och Justin innan Cosette kom mellan. Det var ingen awkward situation utan de snackade som om de har känt varandra hela livet. Eponine och Cosette fick tillbaka sin relation och det är bättre vänner än förr.
Cosette och hennes pappar har alltmer umgåtts och hon hjälper ibland till på Dolce & Gabbana företaget.
Alla gick skilda vägar men dem gick inte som fiender, utan vänner som har lärt sig av varandras misstag. 

 

---

Well jag visste heller inte att det var sista kapitlet förrens jag hade skrivit klart det men jag kände att jag inte alls ville fortsätta skriva på denna novellen. Jag vet inte hur man skriver om kändis Justin längre för allt jag har tänkt på är bad boy Justin.. Men jag hoppas ni gillar kapitlet & även mitt val över hur jag ville att novellen skulle sluta. Ni är säkert förvånade över att novellen tidigt är avslutad men hoppas ni förstår mig!

För att börja på SMWTR så behöver jag en ny design, hehehehe.. 
Någon som har lust att hjälpa mig? :'D

PREVIOUS: ''Hej!'' säger jag någorlunda glatt.

Hela vägen tänkte jag på negativa tankar, tänk om det har hänt Justin något? Tänk om killarna har gjort sig illa och behövt åka in till sjukhus? Jag kör upp på uppfarten och springer in till huset utan att bry mig om att låsa bilen.

''Chaz, Ryan!'' ropar jag och kollar mig förvirrat runt, killarna kommer en efter en ner för trapporna och brister ut i skratt.

''Allt detta var ett skämt alltså?'' frågar jag surt och lägger händerna på höfterna. 

''Ja!'' skrattar Ryan och Chaz viker sig dubbelt, jag kollar stenkallt på Justin som försöker hålla sig från skratt. 
''Fan ta er!'' ropar jag surt och går ut från huset igen, jag går lugnt till bilen och bestämmer mig för att köra tillbaka till Shaggy men först ringa honom.

''Hej Shaggy, är du kvar där?'' frågar jag och svänger just runt en hörna.

''Ah, hurså?''

''Jag kommer om fem!'' 
Där. Just precis där avslutades samtalet, vårt snack är inte längre mjukt och roligt som förr nu är det mest kallt. 
Jag suckar högt för mig själv och rundar rundellen innan jag svänger av till höger, in till Starbucks parkering. 
Dörren smälls hårt efter mig och med raska steg går jag in genom ingången och fram till Shaggy som sitter kvar på samma ställe.

''Hänt något?'' frågar Shaggy oroligt och ställer sig upp när jag kommer.

''Och han som ska föreställa min pojkvän..'' mumlar jag lågt knappt hörbart för någon levande varelse. 

''Cosette?''
''De fick mig tro att något allvarligt har hänt och när jag kommer hem är allt ett enda stort fucking skämt!'' utbrister jag och känner hur nära tårarna jag är. Klumpen i min hals gör det svårt för mig att prata. 
Min mobil plingar till, jag kollar snabbt på skärmen och ser Justin's namn lysa upp.

 

baby? 

Bara så, ett enda ord. Vad tror han att jag ska göra? Springa tillbaka för att han skrev ett enda ord till mig?
Tänk om något allvarligt faktiskt händer och Chaz eller Ryan ringer, då är det inte en chans att jag kommer tro på dem. Man skojar inte om något allvarligt som detta. 
''Hur menar du?'' undrar Shaggy och flätar sina fingrar mot mina. 
''Innan när jag satt här med dig så skickade Chaz ett sms att jag ska hem omedelbart, och jag trodde att något allvarligt hände Justin eller någon av dem men när jag kommer fram så är allt ett enda stort skämt!'' förklarar jag och en tår rinner ner för min kind. Shaggy böjer sig över bordet och torkar bort min tår med tummen. 

''Schh, det är okej Cosette. Det är okej'' 
Han drar upp mig från stolen och slänger istället ner mig i hans knä. Hans starka armar vilar runt min lilla kropp och jag lutar mitt huvud mot hans axel. Jag vet att det här är fel, fel mot både honom och mig. 
Men jag behöver tröst just nu och Shaggy har ingenting emot att låta mig gråta mot hans axel. 
Min mobil ringer ett flertal gånger men jag har inte styrkan i kroppen att sträcka mig över bordet och ta den.

''Ska du inte svara Cosette?'' 
Jag skakar på huvudet och blundar, blundar hårt och hoppas att allt detta är en dröm.

Att jag snart vaknar upp i Justin's säng samt armar. Sluta Cosette, du är hos Shaggy nu, sluta. 

''Vi åker hem till mig'' säger han och reser sig upp, han låter mig inte gå på mina egna ben utan bär upp mig i sin famn. Shaggy böjer sig ner så jag kan ta min väska samt mobil. 

''Tack'' mumlar jag och lutar återigen mitt huvud mot hans axel. Jag gömmer ansiktet i hans halsgrop och så fort vi kommer ut ur Starbucks hoppar papparazzi's fram, dem jag inte la märke till innan. 
Vi har två olika bilar och ingen av oss behöver yttra något för att veta att vi åker i våra egna bilar.

''Hur mycket jag än hatar att lämna dig så här så måste jag men vi ses snart prinsessa'' säger han och kysser mig mjukt på pannan. Jag ger honom ett framtvingat leende och hoppar trött in i framsätet. 
Jag lutar huvudet mot nackstödet och vilar mitt huvud en stund innan jag tvingas tillbaka till verkligheten. 

Bilens motor ger mig ett fräsande ljud innan jag kör ut från huset. Shaggy vinkar åt mig från sin bil och ropar åt mig att jag ska köra efter.

Hela vägen hem till Shaggy frågar jag mig själv om jag gjorde något fel. Inte är det väl fel om man blir sur över en sån här sak?, föreställ dig detta: Du får ett sms av din pojkväns kompis som säger att du omedelbart ska komma hem, du blir orolig och börjar omedelbart tänka på alla de negativa sakerna som kan ha hänt. När du väl kommer hem inser du att allt var ett enda stort skämt. Hur hade du känt dig?. 

I det här läget vet jag inte hur jag ska känna mig. Är det fel att jag bryr mig om Justin? Eller om Chaz och Ryan överhuvudtaget? Jag är - precis som dem - en människa, jag har känslor. Jag överreagerar ibland, jag kan bli sur, jag kan börja bråka med någon men jag gör allt det där för att jag bryr mig. 
Hade jag gjort ett sånt här skämt på Justin så hade han reagerat värre än mig, han hade precis känt sig som jag gör just nu om inte värre.

 

''Jag är så trött!'' säger jag så fort vi har kommit in genom dörren, jag slänger mig på soffan på hans rum och blundar. Min mobil vibrerar och Twitters symbol tecken kommer upp.

 

Jag hade totalt glömt bort att när Justin tweetar så kommer det upp hos mig. Jag har aktiverat notiser. 
Vad menar han med den tweeten? Bör jag känna mig träffad? 

''Vill du ha något att äta Cosette?'' frågar Shaggy och lutar sig mot dörröppningen.

''En macka tack!'' säger jag någorlunda glatt.

''Ayay ma'am!'' 
Jag brister ut i skratt så tårarna sprutar och blir ännu en gång störd av min mobil som börjar ringa. 

Min blick vandrar över skärmen och Heathers namn lyser upp.

''Hej'' säger jag försiktigt. Röster i bakrunden hörs och sen blir det alldeles tyst.

''Hallå?'' 

''Åh hej Cosette!'' säger hon glatt och det hörs som om en dörr stängs bakom henne. 

''hej'' säger jag igen och rynkar pannan.

''Vi ska festa, hänger du på?''

''Vilka är 'vi''?

''Justin, Usher, Drake, Jaden, Eponine, Jag och du''

''Och Shaggy!'' säger jag och spricker upp i ett leende.

''Alright, är ni på?''

''ah!'' 

 

Jag lägger på samtalet och reser mig upp, mina fötter beger sig mot köket där Shaggy står shirtless och försöker göra en macka till mig.

''Shaggy vi ska festa!'' säger jag och han hoppar till. Ett fnitter lämnar mina läppar och jag sätter mig på en av stolarna runt bordet.

''Du skrämde mig''

''Haha men vi ska festa med Justin och dom'' säger jag och tar emot mackan som ser ut att va halvt ihjälslagen. 

Shaggy svarar inte, han sätter sig tyst ner bredvid mig och börjar äta på sin macka. 
Tystnaden lägger sig över oss som ett tjockt täcke och jag kollar på Shaggy för att försöka hitta ett svar, varför blev han tyst helt plötsligt?

''Jag kan inte se dig tillsammans med Justin'' mumlar han och vägrar möta min blick.

''Jag ska inte vara med Justin, vi ska festa tillsammans. Allihopa'' säger jag och lägger huvudet på sned.

''Har inte Justin konsert eller någoting?''

''Jo men efter konserten'' 

 

 

 

Det var över en månad sen. En månad sen jag stod här med tusentals andra tjejer som skådar mig. 
Som skriker mitt namn eller skriker av glädje. Det var en månad sen jag fick känna den här känslan, känslan över att vara älskad, att det faktiskt finns folk som vill ha mig på denna jorden. Jag kan aldrig tacka dessa människorna nog, de fick min dröm att slå igenom och än idag är dem fortfarande med mig. 
Genom mina misstag, genom alla upp- och nedgångar, genom allt jag har bidragit. De accepterar mig för den jag är och dem dömer mig inte för mina misstag, de är mina själsfrände. De känner mig bättre än vad jag känner mig själv, de kan mig in-och utantill, lika bra som de kan baksidan av deras händer. 
Att resa runt jorden och ge dem några timmar av min tid är det minsta jag kan göra för dem. 
Mina fans älskar jag men mina Beliebers? Dem tar jag en kula för. De hjälpte mig upp för det här stora berget. De får dagligen ta emot skit för att dem älskar mig, för att dem skyddar mig. Jag kommer alltid finnas där för dem, kanske inte som en person men min musik. Jag hoppas att min musik hjälper dem genom deras svåra situationer och jag hoppas även att min musik får dem att tro. Inte bara på mig eller på Gud men utan att deras egna drömmar också kan slå igenom. Blir dem inte rädda av deras egna drömmar så drömmer dem inte stort, men för att även lyckas så måste man förlora, för att ta måste man ge. Allting kommer inte krypandes till en, förutom att man måste tro på sig själv och sin dröm så måste man även jobba hårt. Ingenting är gratis i detta livet. 
''Hur mår ni Rio?'' ropar jag glatt i mikrofonen, som svar får jag tusentals tjejiga skrik. Jag torkar bort svetten som har bildats på pannan och skjuter iväg alla tankar som inte har något med konserten att göra.

''Det känns bra att vara här, har ni något emot att jag gör mig bekväm här?'' frågar jag och tar av mig jackan. Skriken blir - om möjligt - ännu högre och ett stort leende målas på mina läppar. Jag tar även av mig linnet i ett enda svep. Introt till boyfriend börjar och samtidigt som jag sjunger med så gör jag mina moves. 

 

''Sista låten för ikväll och nu vill jag att ni alla sjunger med!'' 

Baby börjar dunka högt ur högtalarna och mina beliebers gör som jag säger, de börjar sjunga med. 
''Just shout whenever and I'll be there'' sjunger jag samtidigt som jag går runt på scenen. 
Jag gör highfive men en av mina dansare och går vidare till andra delen av scenen. 

''Are we an item? Girl quit playin', we're just friends, what are you sayin'? Said there's another look right in my eyes, my first love broke my heart for the first time and I was like baby baby baby oooh'' 
Jag sträcker ut handen jag håller micken med ut i publiken och deras röster hörs som om det vore i en enda stor kör. Det bästa jag vet är när mina fans sjunger med. 

''Over you I would've done whatever, and I just can't believe we ain't together. And I wanna play it cool but I'm losin' you, I'd buy you anything, I'd by you any ring''

 

''Tack så mycket alla, ni är fantastiska. Jag älskar er!'' skriker jag och springer ut bakom scenen. 
Skrik utifrån arenan hörs och ett leende sitter fast på mina läppar. Jag drar snabbt på mig mina kläder och springer ut till min bil. Scooter vet att jag inte åker bussen hem. 

''Jag måste duscha!'' ropar jag när jag kommer innanför ytterdörren, rösterna tystnar och jag går raskt till mitt rum utan att kolla bak. Jag hoppar in i duschen och duschens hårda strålar träffar min kropp.

Ett lätt stön lämnar mina läppar och jag tar snabbt en klick schampoo i min handflata och masserar in det i håret. Jag tvättar av håret och upprepar det en gång till. Jag stänger av vattnet och tar en handduk som jag virar runt min midja, den andra handduken torkar jag mitt hår med. 
Den kalla luften slår mot mig och jag huttrar till. Jag går snabbt över till min gaderob och tar ut ett par nya rena kalsonger samt kläder för kvällen. Ett par svarta tighta byxor åker på samt en röd långarmad tröja. 
Det får duga. Jag går ner för trapporna och blir ståendes still halvvägs. Personen som sitter bland mina vänner är inte någon jag har förväntat mig. Vad i hela friden gör personen här?!

Sen killarna kom hem, vilket var för en timme sedan så har dem inte släppt tv:n med blicken.

De har skrikit och hoppat rundor som tre åringar på grund av ett spel de kallar fifa.
Under hela vägen hem har Kenny och Moshe gett mig retliga blickar som på sätt och vis nästan gjort narr av mig

Jag har suttit på soffan en bit bort och kollat på. Inga som helst planer på att fråga om jag med fick spela.

Jag suckar lågt för mig själv och börjar leka med min mobil. Mycket väl visste jag att det är så här det kommer vara när killarna är här, min existens bara försvinner plötsligt och allt handlar om party, tjejer och fifa.

Min mobil börjar ringa och Justin vrider snabbt på huvudet och möter min blick. Jag glider med fingret över skärmen och svarar.

''Hej!''

''Vi måste snacka!'' hörs Shaggy's välbekanta röst från andra sidan.

Minnena kommer tillbaka och hugger mig som en kniv i ryggen, det är nu det gäller. Det är nu jag ska berätta för honom att jag faktiskt inte känner något för honom, att vi inte kan vara tillsammans. Även att Justin har tagit över mitt hjärta och mina tankar.

''Jag vet..'' mumlar jag tyst och börjar leka med en lös tråd som hänger ut från soffan.

Jag virar tråden några varv runt fingret. Justin's blickar bränner mig i kinden och jag vet att han vet att jag snackar med Shaggy.

''Möt mig utanför starbucks om tio minuter Cosette''

Ett klick hörs och efter några millisekunder börjar det pipa i telefonen och jag vet att han har lagt på. 
Utan några ord eller blickar till Justin reser jag mig snabbt upp och går ut till hallen.
Steg hörs bakom mig och några sekunder senare känner jag Justin's armar runt min midja.
''Vart ska du?'' viskar Justin i mitt öra och kysser mjukt min hals, jag krånglar mig ur hans grepp och slänger snabbt på mig mina skor.

''Ut. Jag kommer snart, fortsätt spela du'' mumlar jag och går snabbt ut. Innan Justin hinner yttra något ord smäller jag igen dörren och börjar snabbt gå mot Justin's range rover. 

''Shaggy..'' säger jag som en hälsningsfras och nickar mot honom, han ger mig ett stelt leende och pekar på stolen framför honom.
''Jag har redan beställt till oss'' säger han när jag har satt mig ner och nickar mot ingången. 
Aldrig har jag känt mig så här nervös, mitt hjärta dunkar i hundraåttio och blodet i min kropp pumpas snabbt ut från hjärtat ut till mina lungor och ådror. Svetten på mina handflator bildas och jag önskar att jag inte svarade. Att jag inte satt här just nu och att jag inte lärde känna Shaggy överhuvudtaget. 

''Du vet nog vad jag vill prata om, right?'' 
Jag svalde min stolthet trots att det gjorde ont, jag nickar mot honom och kollar ner på min mobil. 
Över hela mitt hjärta hoppas jag att Justin ringer, att han räddar mig från detta.

Men aldrig har jag tur, det där med att ha tur funkar dock inte med mig.

Kyparen springer ut till oss med våra drickor samt kakor. Jag ler tacksamt mot honom och smuttar lite på min frappucino med kolasås. Tystnad bildas som ett tjockt täcke över oss och för varje sekund som går så blir jag mer och mer orolig samt nervös. Önskan om att jag aldrig skulle träffas Shaggy är stor, jag vet att Justin är killen jag vill ha, jag vet även att vad som än händer så kommer Justin vara en liten del av mig. 
Men Shaggy är ingen jag känner, han är någon jag träffade på en klubb och råkade ha sex med honom, inte en gång utan två gånger. Just nu inser jag vilket dumt val jag gjorde, hur kunde jag bara ha sex med en främling? Att Shaggy ser bra ut är ingen tvekan men är jag verkligen så enkel? Aldrig har jag känt en så härlig känsla som jag kände med Justin, hans berörning gör mig svag och för varje berörning blir mitt begär efter honom större. 
Effekten han har på mig är enorm och aldrig trodde jag att någon kille kunde få mig känna på detta sättet, han får mig känna mig vacker, att jag äntligen duger för någon. Justin får mig att känna mig stark, hans mjuka röst och hans mjuka sida är min svaghet. Hans ögon som glittrar i solens sken får mitt hjärta att hoppa över några slag och sättet han uttalar mitt namn tar andan ur mig. 
''Cosette!, COSETTE ÄR DU KVAR?!'' ropar Shaggy och jag rycker till. Snabbt försvinner mina tankar och ensam sitter jag med en kille jag inte känner mig bekväm med, inte längre. 
''Det här funkar inte, vi funkar inte!'' utbrister han och pekar mellan oss. Jag nickar för att instämma.

''Jag har Justin nu och jag vill deffinitivt inte gå mellan er båda. Det skulle jag inte tillåta mig själv'' 

''Ska vi bestämma det då? Att vi förblir vänner?''

Jag nickar och ger honom ett leende jag inte alls menar. Shaggy kollar misstänksamt på mig och jag lägger huvudet på sned. Han tar en klunk av sitt kaffe och lägger armarna i kors.

''visst har vi haft roligt och mysigt ihop men Cosette du måste förstå, jag kan inte se dig med honom. Jag kan inte ens tänka tanken att du är med honom under den tiden du inte är med mig. Det dödar mig'' säger han plågat. Smärtan flashar förbi hans ögon och en tår rinner ner för min kind. Shaggy böjer sig fram och torkar bort den med tummen.

''Men vad som än händer C, jag kommer alltid finnas där för dig. Jag kommer vänta på dig Cosette, du är en speciell tjej och det får ta den tid det tar. Aldrig har jag känt så här för någon som jag känner för dig.''
''Shaggy, du behöver gå vidare. Du måsta gå vidare. Du kan inte vänta på mig förevigt. Du kommer hitta någon som kommer älska dig på det sättet jag aldrig kommer göra. Justin har tagit över mina tankar och mitt hjärta. Jag vill ha en framtid med honom. Det här sårar mig minst lika mycket som det sårar dig. Jag ber om ursäkt för att jag inte kan älska dig på samma sätt, jag ber om ursäkt att det blev så här. Du är värd någon mycket bättre. Du är en underbar kille och förtjänar det bästa men jag ser inget oss i framtiden''
Just som jag har uttalat dem orden börjar min mobil ringa och Chaz' namn lyser upp på¨displayen, jag höjer på ena ögonbrynet och ger ett litet leende till Shaggy, mina fingrar glider över skärmen och några sekunder senare är mobilen tryckt intill mitt öra. 

''Hej!'' säger jag någorlunda glatt.

''Cosette, du måste komma hit. Nu. Omedelbart!'' säger Chaz oroligt och hela min värld stannar, allt jag tänker på är att det har hänt något med Justin att göra. Jag reser mig hastigt upp så stolen bakom mig välter.

''Jag måste gå Shaggy!'' ropar jag och börjar springa mot bilen, samtidigt som luften slänger mitt hår åt alla olika håll så rinner tårarna oavbrutet ner för mina kinder. 

Hej!
Ja det kommer jag, jag kommer skriva en fortsättning på SMWTR där Justin är en badboy & inget kändisskap alls förutom då folk runt omkring vet att han är badboy för han på sätt och vis ''äger'' Startford med sitt gäng. Hoppas ni följer med mig på den resan också! :)

 

Cosette's perspektiv:

''Åh gud det här var helt utsökt!'' stönar jag och lutar mig tillbaka på stolen, min tallrik som tidigare innehöll thailändsk mat är nu tom och jag kollar leendes på Justin. 

''Samma här fast jag tycker kina mat är godare'' svarar Justin coh jag rycker på axlarna. 
Jag kan fortfarande inte skillnaden mellan kinamat och thailändskmat, båda ser nästan likadana ut men kommer från olika länder. Justin's mobil förstör vår mysiga tystnad och han fiskar snabbt upp den från sina svarta jeans. 
''Aye bro!'' säger han glatt och ett brett leende breder ut sig på hans läppar. Ljud som inte kan uppfattas till ord hörs från hans mobil och ett flin lämnar hans läppar. Justin sträcker sig över bordet och tar min hand samt börjar leka med mina fingrar. 

''Alright, ses snart!'' skrattar han och lägger på. Det största leendet leker sig på Justin's läppar och han kollar på mig med en sexig blick samt biter sig i läppen. Att han använder min svaghet emot mig gör att jag bara vill ha honom ännu mer. Justin tar sig i kragen och börjar dra i den.

''Det är så fruktansvärt varmt här inne, ska vi gå än?'' frågar Justin sexigt. Jag förblir tyst och kollar stumt på honom, en nickning är allt jag behöver ge Justin för att vi ska resa oss upp. Justin slänger en ganska stor summa pengar på bordet och kyparen som har spanat in oss ett tag kommer fram till vårt bord just när vi tänkte gå. ''Behåll resten'' säger Justin och ger honom ett leende, kyparen ler tillbaka och tar pengarna samt våra tallrikar innan han beger sig mot det jag tror är kök. Justin flätar ihop våra fingrar och vi båda utträder resturangen. Papparazzi's som har stått här och väntat ett ganska långt tag börjar avfyra sina knappar och blixtrar for upp i våra ansikten. Justin ler stort och låtsas som om han inte har median runt sig. Jag håller hårt Justin's hand och vi går snabbt till den stora svarta bilen som mer ser ut som ett hotell. Jag skämtar inte. 
Justin's livvakt Moshe öppnar dörren till oss och innan Justin har hunnit tänka ordet av sitter jag fastspänt i sätet där dem dumma papparazzin inte kan se mig. Han stänger dörren bakom sig och sätter sig ner bredvid mig.

''Kör'' beodrar han Kenny som sitter bakom ratten. Kenny flashar oss ett leende och beger sig mot en väg jag inte alls känner igen.

''Den här vägen tog vi inte innan Justin''

''Jag vet Cosette men vi ska plocka upp Chaz och Ryan på vägen, skruva upp volymen killar!'' Ropar Justin till Kenny och Moshe. Miley Cyrus nya låt ''We Cant Stop'' dunkar högt ur högtalarna och Justin pressar ihop våra läppar till en passionerad kyss. Justin's hand klättrar upp för mitt lår och stannar på min jumske.
''Justin'' stönar jag lågt och han trycker in sin tunga i min mun. Något som förvånar mig väldigt mycket är när Justin sätter sig i gränsle över mig. Det brukar oftast vara tvärtom.

''Älskling'' viskar han upphetsattt och börjar suga samt slicka på min hals.

''Tänk om dem hör oss, snälla Justin''

''Det gör dem inte Cosette, lita på mig''

Något jag aldrig har trott att jag skulle göra är att ha sex i en bil, det är absolut något jag inte ens har lagt ner så mycket som en tanke åt.  Jag har haft det på alla möjliga konstiga ställen men aldrig i en bil. Speciellt inte när det var människor i vår närvaro som mycket möjligt kan höra oss. 

Justin sätter sig ner bredvid mig och börjar knäppa upp sitt bälte, jag knäpper snabbt upp min sätbälte och kollar exalterat på Justin. Jag drar snabbt ner hans byxor och kalsonger i en fart. Hans kompis Jerry har hunnit bli hård och ett busigt leende leker sig på mina läppar.

''Vi har inte tid med att retas Cosette'' morrar Justin lågt. Mellan baksätet och framsätet finns det en svart ruta där vi kan se fram men Moshe eller Kenny kan inte se bak. Jag drar snabbt ner mina shorts och trosor och sätter mig med ryggen tryckt mot Justin's bröstkorg.

''Vad är det bra för, du kunde ju bara ha satt dig i gränsle över mig!''

''Var glad att du får något överhuvudtaget'' morrar jag tillbaka och med en hård stöt är Justin inne i mig.
Han juckar hårt och snabbt mot mig och mina händer vilar på Justin's knäskålar. Låga stön lämnar mina läppar och jag hjälper Justin lite smått med att rida honom. 
''Jag kommer snart och tänker absolut inte spruta i bilen'' mumlar Justin och stönar någorlunda högt.

''Justin käften'' 

''Går du på p-piller eller någonting så jag inte gör dig gravid?!'' 
''Det är väl självklart annars hade jag ju aldrig haft sex med dig utan kondom!'' utbrister jag och kollar bak på honom. Justin tar ett hårt grepp om mina höfter och lyfter runt mig så min rygg istället är nertryckt i sätet. 
Justin ligger mellan mina ben och i en rytmisk takt stöter han hårt i mig. Känslan efter varje stöt är obeskrivlig. Justin kysser min svaga punkt under örat och hans höga stön hörs sexigt i mitt öra vilket får mig bara att bli extra kåt. Jag särar mer på mina ben så Justin får mer utrymme och slänger sen bak med huvudet och stönar högt. I det här läget bryr jag mig inte ett dugg att Moshe och Kenny är där framme. Det är inte alls ofta Justin är på sexhumör och väljer att ha sex i en bil på väg till sina kompisar. Justin tar i kanten av min tröja och drar den över huvudet på mig. Han lägger den försiktigt ner på det tomma sätet bredvid oss och börjar omedelbart kyssa mig mellan mina bröst. Hans hand klättar över min mage och Justin kupar mitt ena bröst under bh:n.
Hans fingrar börjar leka med min bröstvårta som vid det här laget har styvnat. 

''Stöter du efter takten i musiken eller?'' skrattar jag och samtidigt som Justin stönar så nickar han.

''Jag måste ju följa någonting'' skrattar han och stöter det hårdaste in i mig som gör att jag stönar högt, nästan högre än musiken. Justin brister ut i skratt och jag slår honom skämtsamt på bakhuvudet. 
''Men kom istället för att skratta, jag vill bli klar!''

''Kom du först, släpp orgasmen baby'' ler Justin och höjer tempot på sina stötningar, flera stön lämnar min mun och snart sprider sig den sköna känslan inom mig efter en orgasm eller flera, tappar bort räkningen efter tre. 

 

''Vart fan är mina trosor?'' väser jag och Justin böjer sig snabbt framåt och plockar upp mina trosor som ligger under sätet. Jag drar frustrerat fingrarna genom håret och rycker åt mig trosorna. 

''Det här måste nog varit den bästa snabbisen någonsin'' flinar han och blinkar med ena ögat mot mig. 
Jag drar snabbt på mig mina shorts och t-shirt innan jag sätter mig på min plats och låtsas som om ingenting har hänt. Justin böjer sig fram och ger mig en mjuk kyss på läpparna.

''Du är fantastisk baby, har inget emot att göra detta fler gånger'' 
Jag blänger surt på honom och drar ut mitt hår från hästsvansen innan jag om på nytt börjar sätta upp håret. 
Justin's sexhår är kvar och han verkar inte ha några planer på att rätta till sitt hår.

''Justin, rätta till ditt hår'' väser jag lågt och sträcker mig efter hans hår.

Han drar sig undan och skakar på huvudet. Han tar upp sin mobil och går in på kamera för att se hur han ser ut. Fast Justin har nyligen haft sex och jag råkat ruffsa till hans hår så ser han fortfarande lika bra ut.

Han är tillochmed sexiga med ruffsigt hår.

 

''Justin vi är framme!'' ropar Kenny och drar ner rutan som ligger mellan båda säten.

Justin kollar upp från sin mobil och ger Kenny ett brett flin. Kenny kollar snabbt på mig och blinkar med ena ögat. Är det ett försök att berätta för mig att de hörde mig stöna? Att de vet att jag och Justin för några minuter sen hade sex? En extrem röd nyans sprider sig på min kind och killarna brister ut i skratt, de har hört oss. 
Den här händelsen är nog det mest pinsamaste som har hänt mig, någonsin. Justin öppnar skrattandes bildörren och stiger ut, han håller en hand utsträckt mot mig men jag smäller bort den och stiger ut själv.

Chaz och Ryan står redan och väntar på oss och Justin springer snabbt fram till dem och omfamnar båda i en stor kram. Jag ställer mig snett bakom Justin och väntar på att han ska släppa dem så jag med kan få hälsa. Jag ger Ryan och Chaz ett stort leende och kramar först Chaz som lyckas göra sig fri från Justin's hårda grepp.
Hans händer vilar hårt runt min midja och jag trycker honom hårdare mot mig.

''Hej Chazminton'' skrattar jag och använder hans smeknamn som jag kallade honom när vi var sju - åtta år.
''Hej Butsy!'' ler jag och kramar Ryan också. Vi har alltid kallat Ryan för Butsy och det är inget vi har tänkt ändra. Jag har växt upp med dessa tre killarna och att den ena barndomsvännen nu är min pojkvän låter som en dröm. Allt det här känns som en enda stor dröm. 
''Kom killar, ni har mycket att ta igen!'' flinar Justin och börjar gå mot bilen. Killarna springer ifatt honom och ensam står jag kvar med Kenny och Moshe som har tagit Ryan's och Chaz' väskor. 

''Gå du Cosette, det är okej'' flinar Kenny och Moshe brister ut i skratt.

''Sluta, det är inte alls kul!'' gnäller jag och börjar med skratta. Kenny puttar nätt på mig och jag börjar trött gå mot bilen. Det har varit en lång dag och den kommer bli ännu längre med killarna hemma plus konserten ikväll.

---

woopwoop dem är badasses :o

hahah, kommentera! :)

 

''Justin..'' mumlar jag och drar mig tillbaka från kyssen, han kollar besviket på mig och skuldkänslorna bubblar som bara den inombords.

''Ah?'' frågar han och lägger sina armar runt mig. Vi båda låg i underkläder och det är inte första gången jag gör det. Men är jag redo att göra det med Justin som jag nyligen har spillt ut mitt hjärta för? 
''Jag...jag kan inte..'' mumlar jag och kollar ner på hans armar som vilar runt min lilla kropp.

''Det är okej älskling, vi har en framtid framför oss. Förr eller senare kommer det hända'' försäkrar han mig och drar mig tätare intill sig. Jag lägger mitt huvud på hans bröstkorg och börjar tänka tillbaka på gamla minnen. 

''Cosette?''

''Hmm?''

''Vad tänker du på?'' frågar Justin och pussar mig på hjässan, hans fingrar leker med mitt hår och en stor gäsp lämnar mina läppar.

''Minnen'' svarar jag trött och blundar. Justin stelnar till under mig och hans armar tar ett hårdare grepp om mig.

''Det är okej Justin, jag mår bra''

 

''Cosette?'' säger Justin igen efter tjugo minuters tystnad. Jag kollar upp på honom och höjer på ena ögonbrynet. 

''Jag ska ha en konsert ikväll, vill du följa med?'' frågar han och gör hundvalpsminen som man absolut inte kan stå emot. Jag tar ett djupt andetag och nickar sen, hans läppar formas till ett leende och Justin ger mig en hård kyss. För att jag och Justin inte gick hela vägen så behöver det inte betyda att vi inte kan duscha tillsammans, right? För just nu känner jag att jag mer än gärna skulle behöva en dusch.

''Justin?'' frågar jag försiktigt och biter mig i läppen. Justin fuktar sina läppar och lägger sin tumme på min haka för att befria min läpp som är mellan mina tänder.

''Ja?'' frågar han hest på ett sexigt sätt, hormonerna i min kropp börjar omedelbart slänga sig från ena sidan till den andra. Den här delen av Justin är verkligen en turn on. Med sin tumme börjar Justin försiktigt smeka min underläpp. Jag tar modet till mig och öppnar munnen:
''Vill du duscha med mig?'' frågar jag snabbt och håller andan. Justin som nu har böjt sig fram och tänkt kyssa mig drar snabbt tillbaka huvudet och kollar förvånat på mig. Jag reser mig hastigt upp.

''Äh, glöm det. Det var en dum idé'' mumlar jag stressat fram och gör mig redo för att bege mig mot badrummet.

''Cosette det var inte alls en dum idé, tvärtom, jag vill duscha med dig'' ler Justin och reser sig upp. 
Lättnad sköljer över mig och en röd nyans sprider sig på mina kinder. Ett hest skratt lämnar hans läppar och jag går före honom in till badrummet. Jag börjar fylla på badkaret med varmt skönt vatten och skum, jag låter kranen stå öppen medans jag försiktigt tar av mig bh:n. Jag och Justin har duschat med varandra jättemånga gånger innan för fem år sedan men ändå. Min kropp har inte förändrats någonting förutom att jag har fått större bröst.

Justin lägger sina händer på mina höfter och trycker mig mot honom så min rygg är uppressad mot hans bröstkorg. Han lägger mitt hår åt sidan så han får tillgång till min hals och börjar försiktigt bränna min hals med hans mjuka läppar. 

''Behöver du hjälp med bh:n?'' viskar han sexigt i mitt öra och biter min örsnibb. Jag drar efter andan och Justin's händer klättar retsamt över min rygg. Utan förvarning knäpper han upp bh:n och slänger den åt sidan.

Justin tar ett grepp om mina axlar om vänder mig om så vi står ansikte mot ansikte med varandra. 
Hans blick går ner för mina läppar och över mina bröst. Han biter sig sexigt i läppen och möter efter ett tag min blick.

''Du är fortfarande lika sexig babe och dem megabrösten gör allt så mycket bättre'' 

Justin's dirty-talk får mig att känna mig sexig även fast han gör det för att göra mig våt, vilket han nästan lyckas med. Bara nästan. Notera min sarkasm. Han drar mig hastigt till sig och Justin's händer travar ner för min rygg och landar på troskanten.

''Nu är det bara dessa kvar'' viskar han mot mina läppar. Jag lägger mina armar runt hans hals och drar honom till mig. Justin's tunga leker passionerat med min och hans händer som jobbar på att ta av mig mina panties ger mig gåshud. Han drar snabbt ner dom och puttar bak mig så jag går ur dem. 

''Din tur'' mumlar jag och fortsätter kyssa Justin samtidigt som mina händer klättrar ner över hans bröstkorg och magrutor. Jag tar i kanten av hans kalsonger och ett stön lämnar hans läppar.

''Blir jag kåt får du fixa det'' flinar han och börjar kyssa min hals. Ett hest skratt lämnar mina läppar.

''Alright'' säger jag och drar av honom kalsongerna. Medans hans läppar bearbetar mina så går vi långsamt baklänges till badkaret. När mina knä slår kanten av badkaret lyfter Justin upp mig i sin famn och vi båda lägger oss i det varma vattnet. Justin ligger bakom mig med hans bröstkorg hårt tryckt mot min rygg och armar slingrade runt min kropp. Jag avbryter kyssen och slickar försiktigt hans underläpp.

''Reta inte upp mig Cosette för jag har inget emot att ta dig här och nu'' morrar Justin. 
Jag känner hur hans kompis växer hård mot min svank och jag kollar retsamt bak på honom.

''Du lovade'' mumlar han och kysser mjukt mina läppar. Jag reser mig försiktigt upp och vänder mig om så jag har ansiktet mot Justin, han kollar oroligt på mig och jag ger honom ett snett leende. 
Sakta börjar jag sätta mig i gränsle över Justin och han kollar chockat på mig när han inser vad jag tänker göra.

''Jag vill!'' försäkrar jag honom innan han har hunnit yttra sig ett ord. Ett busigt flin leker sig på hans läppar och jag sänker mig sakta över Justin's kompis. Justin håller ett hårt grepp om mina höfter.

''Är du beredd?'' frågar han upphetsat och kollar på mig med stora ögon. Jag nickar och med en stöt är Justin inne i mig. Ett högt stön lämnar mina läppar och jag slänger bak med huvudet. Jag börjar försiktigt röra på mina höfter så jag rider Justin fram och tillbaka samt upp och ner. 
''Ahh'' stönar jag och tar ett hårt grepp om Justin's biceps samtidigt som jag allt rider honom snabbare. 

''Cosette ahh, sluta inte'' stönar Justin och slänger med bak huvudet. Vi båda stönar högt och oblygt. 

 

''Det där var amazing'' flinar Justin och pussar mig på pannan.

''Nu kanske vi ska ta en riktig dusch och inte göra annat''

Efter att ha duschat och sköljt av oss all svett så virar vi båda handdukar runt våra kroppar och går ut. 
Den kalla luften slå mot mig och en rysning for genom min kropp. 

''Jag kan värma dig'' flinar Justin med ena ögat.

''Perv''

''Vi ska ut på middag, ta på dig något lämpligt'' 
''Så du påstår att jag inte tar på mig något lämpligt annars?'' frågar jag och kollar sårat på honom. 
Han skakar omedelbart på huvudet.

''Det var inte alls så jag menade'' 

Jag ger honom ett svagt leende som svar och tar på mig min vita shorts och ett röttgrått randigt linne. 

''Är det här lämpligt då?'' frågar jag och slår ut med armarna, han nickar och fuktar sina läppar. 

''Kommer du älskling?'' frågar han och sträcker ut sin hand som jag glatt tar emot. 

---

Ojsan, lite dirty.. ;)
Nu när dem har gjort det så tycker jag att ni kan kommentera.
I'm back, nu kommer uppdateringen bli bra fram tills novellen är slut. Vilket bara är några få kapitel kvar :/

 

PREVIOUS: ''Hon är min och bara min, har inget att oroa mig över'' skrattar jag och blinkar med ena ögat mot Cosette. En röd nyans sprider sig på hennes kinder och alla brister ut i skratt. 

Hans mjuka läppar mot mina får min kropp att slappna av. Hans hårda händer smeker mjukt min rygg upp och ner. Killarna busvisslar och ett flin sprider sig på mina läppar. Justin avbryter kyssen och drar sig tillbaka. 
Ett gulligt flin som jag inte har sett på länge träder fram på hans läppar och fjärilarna i min mage väcks omedelbart till liv. Mina armar är slingrade runt Justin's hals och mitt huvud vilar tungt på hans axel. 

''Får nog ha en brother-talk med dig Justin!'' flinar Usher och blinkar med ena ögat. Drake och Jaden brister ut i skratt och jag rycker på mina axlar. Det är väl normalt att ens bror helt plötsligt lägger sig i ens förhållande och berättar för pojkvännen vad han får göra och inte göra, right? Justin lyfter upp mig i sin famn och börjar gå med mig mot sitt rum. 

Justin's rum är ungefär lika stort som mitt om inte lite större, han går fram till sin dubbelsäng som prydligt är bäddad. Justin lägger mig mjukt ner på sängen och lägger sig sen bredvid mig. Jag lägger omedelbart mitt huvud på hans bröstkorg och mina armar samt ben slingrade runt hans kropp. 
''Äntligen Cosette'' suckar han milt och börjar leka med mitt hår, jag kollar upp på honom och rynkar pannan. Äntligen vadå? 
''Vad?'' frågar jag mjukt och börjar med fingertoppen rita mönster på hans bröstkorg. 
''Äntligen vet du hur jag känner och äntligen är vi tillsammans'' svarar han och jag ger honom ett sockersött leende som svar. Jag lägger ner mitt huvud på hans bröstkorg igen och i takt med Justin's andningsrytm faller jag i en djup sömn. Aldrig någonsin har jag känt mig så lycklig innan en söm har omfamnat mig, aldrig någonsin efter mamma gick bort har jag somnat med ett leende på läpparna, men nu, nu var allting förändrat och saker är inte längre detsamma. Jag och Justin har tagit steget till mer än vänner samt har jag återigen fått upp kontakten med alla dessa människor jag sa upp den med inklusive Justin. 

Huset stod i lågor medans tårarna rann ner för mina kinder, känslorna som jag länge har begravt inom mig har kommit tillbaka och nu jagar dem mig, vad vill han mig? Vad har jag gjort för att förtjäna allt det här elände. 

 

''Cosette, COSETTE, COSETTE!'' skriker Justin och skakar min kropp. Jag rycker till och sätter mig rakt upp i sängen, mina djupa andetag går i en orytmisk takt och i nästa sekund ser jag mig själv ligga i Justin's famn med tårarna som rinner ner för min kind.

''Schh baby det är okej, det är bara en mardröm. Du är i säkerhet älskling, det är okej'' viskar Justin lugnt i mitt öra och jag tar ett hårdare grepp om honom och drar honom till mig. 
''Släpp mig inte Justin'' gråter jag och klänger mig fast vid honom.

''Det kommer jag inte göra Cosette, andas'' försäkrar han mig och pussar mig gång på gång på hjässan.
Hans lugna ord lugnar ner mig en aning och några minuter senare har mitt hjärta återgått till sin normala rytmiska takt. Justin lägger oss ner i sängen igen med mig halvt över honom. Medans han smeker mitt hår och rygg försöker han få mig att återvända till min sömn. Jag blundar försiktigt, alldeles rädd för att somna om igen. 
''Det är bara en mardröm Cosette, sov'' viskar Justin och knappt några få sekunder senare känner jag hur tröttheten i kroppen tar över och jag faller i en djup sömn.

 

Solens strålar träffar mig i ansiktet och jag slår försiktigt upp ögonen. Min mun öppnas och en stor gäsp kommer ut. Första gången på länge har jag sovit så här oroligt, mitt huvud dunkar i hundraåttio och minsta lilla rörelsen får mig att stöna ut i smärta. Justin's del bredvid mig i sängen är tom och jag kollar mig runt för en sekund och inte känner igen mig. Snart slår det mig att vi ligger i Justin's rum och inte mitt. 
Jag lägger ner huvudet på kudden igen och lyssnar till klockans klockslag. Långsamt börjar jag räkna med. 
ett, två tre,fyra,fem,sex,sju,åtta,nio,t..-

''Cosette, är du vaken?'' viskar Justin's silkeslena röst. Jag kollar trött upp på honom och gäspar ännu en gång.

I handen håller han en enorm fruktskål och jag kvicknar snabbt till och sätter mig alldeles hastigt upp för att mitt huvud ska ge ifrån sig smärtsamma dunkningar. Ett litet skratt lämnar hans läppar och Justin sätter sig bredvid mig på sängen, han räcker mig en gaffel som jag mer än tacksamt tar emot och börjar omedelbart hugga in.

''Åhh, det är så gott!'' stönar jag och njuter av varenda tugga jag tar.

''Jag vet någonting annat som är gott också'' flinar Justin och blinkar med ena ögat.

''Perv'' 

''Vet att du gillar det baby'' säger han sexigt och lägger ifrån sig skålen samt tar gaffeln från mig och lägger det på sängbordet. Justin lägger sig över mig och börjar försiktigt kyssa min hals samtidigt som han juckar mot min kvinnliga del. Jag flätar mina fingrar i hans hår och ett litet stön som egentligen inte borde finnas där överhuvudtaget lämnar mina läppar. Jag känner hur ett leende formas på Justin's läppar medans han kysser min hals, hans läppar klättrar upp för mina käkben och kind innan dem äntligen träffar mina läppar med en hård smäll. Justin börjar hårdare och snabbare jucka mot mig och stön lämnar mina läppar, han tar chansen och börjar med sin tunga leka med min. 
''Justin..'' andas jag andfått när han äntligen har dragit sig tillbaka. 

''Vi borde göra oss av med denna''

 

''Justin vänta nu lite här, skulle vi inte festa igårkväll?'' utbrister jag helt plötsligt och förstör stämningen. 
Justin kollar förvånat på mig och brister sen ut i skratt.

''Jo egentligen men både du och jag råkade somna så de stack utan oss'' ler han och jag suckar högt.
''Jag vill med festa!'' gnäller jag och lägger armarna i kors. Justin harklar mig och kollar på mig med en sträng blick. Han tar i kanten av min tröja och höjer på ena ögonbrynet.

''Vart va vi förresten?'' frågar han och försöker hålla tillbaka ett flin under hans stränga blick. 
Jag himlar mina ögon och pressar ihop våra läppar för att kort förklara för honom vart vi var.