PREVIOUS: Kelsey och Haley reser sig försiktigt upp och börjar bege sig mot dörren för att lämna mig och min babysis ifred. Vilket jag är väldigt tacksam över för att det är inte alls ofta jag får spendera lite kvalitétid med henne.
Jazmyn lägger sitt huvud på mitt skulderblad och jag drar in lukten av hennes goda vaniljdoft.
''Justin?'' frågar hon och lyfter sitt huvud för att kolla på mig.
''Mhmm?'' svarar jag med slutna ögon.
''Jag älskar dig'' berättar hon och pussar mig på kinden innan hon lägger ner sitt huvud på mitt skulderblad igen.
Kelsey's perspektiv:
Jag kan inte sluta oroa mig för vad som kommer hända. Allt de som hände på parkeringen, hur killarna knöt sina nävar berättade att de här kommer vara en blodig strid. Det är första gången jag någonsin hör talas om gänget Bones. De sättet killarna reagerade fick mig förstå att det är inte första gången de möter dessa blodtörstiga vampyrerna. Jag kunde inte låta bli att tänka på vad Justin skulle göra härnäst.
Jag hoppas verkligen att det inte är något som kommer skada honom varken psykiskt eller fysiskt.
Haley greppar ett plötsligt tag om min arm och drar mig åt sidan.
Där vi kan prata avskilt utan att Damon eller någon annan hör. Jag vet att hon har många frågor och jag är redo att besvara dem, det är de minsta jag kan göra efter att ha dragit in henne i den här soppan.
''Kels, vad händer?'' viskar hon oroligt och hennes ögon är vattniga.
''Jag vet inte Hal, men det är något gäng som de säkert har mött innan som har kommit tillbaka. De försöker skada dem genom att ge sig på oss''
Om Haley's ögon var vattniga innan så vet jag inte vad dem är nu. Jag ser rädslan skrivet i pannan på henne och jag förbannar mig själv att jag ens berättade i första hand. Jag kunde lika gärna ljugit och sagt att jag inte har en aning vad som pågår. Så länge det håller henne i säkerhet så är det inga problem för mig.
Haley kollar ner på sina sammanlänkade händer och jag suckar lågt så bara jag hör.
Jag lägger min hand under hennes haka och tvingar henne möta min blick.
''Det är okej Hal, allting kommer bli bra'' säger jag tröstande och drar in henne i min famn.
Hon lägger sina smala armar runt min midja och trycker mig hårt tätt intill sig.
Steg hörs från trappan och vi båda kollar dit och möter Justin's och Jazmyn's blick.
Haley torkar snabbt bort sina tår som har fallit ner för kinden och flashar ett stelt leende både jag och Justin kan se igenom.
''Ska vi ta en promenad Kels?'' frågar Justin i slutet av trappan, jag slänger en snabb blick på Haley.
''Det är okej, jag klarar mig. Gå du'' ler hon och puttar mig mot Justin.
Jag ger henne ett leende och kramar henne snabbt innan jag börjar dra på mig mina skor.
Jag väljer att lämna jackan hemma och drar istället den vita koftan hårt runt min kropp.
Justin lägger sin arm runt min midja och under tystnad börjar vi gå på stigen som går genom deras skog.
''Hur är det?'' frågar han och drar mig närmare sig, jag suckar högt och lutar mitt huvud mot hans axel.
''Jag vet inte'' svarar jag ärligt och vägrar möta hans blick.
''Hey hey Kels, kolla på mig'' beodrar han bestämt och tar tag i min arm.
Jag kollar på honom med vattniga ögon och lutar huvudet på sned. Varför här? Varför nu?
Justin drar in mig i en hård kram och pussar mig flera gånger på huvudet.
''Det kommer bli bra Kels, promise'' viskar han mot mitt hår och stryker sina fingrar försiktigt.
Jag nickar mot hans bröstkorg och släpper honom. Dels för att jag behöver luft och dels för att vi måste fortsätta gå. Justin sammanlänkar våra fingrar och ökar sina steg,
''Titta Kels!'' ropar Justin och pekar upp mot himlen som en liten barnunge, över oss jagar två örnar varandra.
Jag börjar skratta åt hans barnslighet och puttar honom försiktigt ner för stenen han står på.
Ett stort flin breder sig på hans läppar och Justin börjar busigt springa efter mig.
''Justin nej!'' skrattar jag och försöker komma förbi alla höga grenar och stenar som ligger här och vart.
Justin's klingande skratt hörs bakom mig och hans ena arm slingrar sig runt min midja.
Han lyfter upp mig i sin famn och sätter oss båda ner på mjukt gräs.
''Kunde du inte låtit mig vinna?'' frågar jag och putar med underläppen. Justin's tumme stryker min underläpp och han böjer sig försiktigt fram för att återförena våra läppar.
''Nej'' säger jag och viker undan. Chock står skrivet i hans panna och jag bestämmer mig för att spela med.
''Ingen kyss?''
Jag skakar på huvudet och reser mig upp. Jag borstar bort gräset som har satt sig på min rumpa och lägger armarna i kors. Justin sträcker på halsen och försöker återigen få mig att kyssa honom.
''Kysser du inte mig nu Kels, så tar jag dig här och nu. Förstått?'' morrar han och rynkar pannan.
Jag vet att Justin är fullständigt seriös men det är något i mig som inte tror på hans ord.
''Mhm..'' säger jag och flinar stort.
''Mhm..''
Justin reser sig omedelbart upp och börjar springa efter mig. Skrikandes springer jag genom skogen och hoppar över allt jag ser. Stannar jag så vet jag att Justin kommer göra det. Han menar allt han säger men ändå kan jag inte låta bli att retas lite. Han är trots allt lekfull och de får jag utnyttja, iallafall nu.
Jag springer snabbt bakom ett träd och håller andan. Grenarna Justin går på bryts och jag försöker med allt jag har hålla mig för skratt. Jag lägger händerna för ansiktet och lutar pannan mot trädet.
''Trodde du verkligen att du kunde komma undan baby?'' viskar Justin sexigt i mitt öra och trycker mig hårt mot trädet. Ett pipigt skrik lämnar mina läppar och mina armar börjar omedelbart flaxa hejvilt för att slå mig undan.
Justin vänder mig om och trycker upp mig mot trädet. Jag slingrar mina ben bakom hans rygg och lägger mina armar runt hans hals.
''Jag tänker fortfarande på ifall jag ska ta dig bakifrån eller såhär'' flinar han och börjar kyssa min hals.
''Inget av det, Justiiiiiin!'' skrattar jag och försöker putta bort honom. Hans händer släpper mina lår och börjar istället klättra upp för min kropp.
''Inte här Justin'' mumlar jag och puttar väck hans händer. Justin suckar högt och släpper ner mig på fötter igen.
''Kels, jag har mina behov'' mumlar han och börjar gå tillbaka. Varför är det så svårt för killar att ta ett nej?
Jag börjar trött och segt klampa efter honom. Det är nu han behöver det.
Ett år utan att göra det borde vara svårt men å andra sidan så kände han inte av det. Förrens nu.
''När vi kommer hem Justin'' muttrar jag och går förbi honom in till huset.
''Kelsey?'' frågar Haley och sticker in huvudet. Jag kollar upp på henne från min blöta kudde och sätter mig upp. Fortfarande med kudden i handen. Hon går in i rummet och stänger dörren bakom sig.
Haley halvspringer oroligt fram till mig och slänger sig på sängen bredvid mig.
Hon lutar sig mot sänggaveln och klappar på sina lår. Jag lägger kudden på hennes ben och vilar mitt huvud där. Haley börjar försiktigt leka med mitt hår, vilket gör att fler tårar börjar falla för mina kinder.
Det var såhär mamma alltid gjorde när jag inte mådde bra. Vi var som bästavänner men pappa har förstört allting. Han har förbjudit Andrew och mamma att prata med mig eller träffa mig.
Allt jag ville var att de skulle acceptera Justin, är det verkligen så mycket begärt?
När man väl lär känna honom så är han underbar men varför kan inte andra se det?
Allt de tänker på är att han är kriminell, att han tar liv Gud har skapat.
Men allting händer för en orsak, jag säger inte att det är rätt men jag menar.
Justin har sina anledningar till varför han skjuter skallen av dem och de förtjänar det säkert men mamma, mamma borde förstå mig bättre än någon annan. Hon som med föll för en sån här kille vars pappan inte tillät henne ha. Jag är arton år, jag förstår vad som är rätt eller fel. Jag är en stor flicka nu och måste klara mig på egen hand men det betyder heller inte att mina föräldrar bara ska överge mig för mitt val av killar, right?
''Vill du prata om det?'' frågar Haley. Jag vänder mig om så jag har ansiktet mot henne och nickar.
Ja jag vill prata med henne om det, jag måste prata med henne om det.
''Varför kan inte mina föräldrar acceptera Justin?'' frågar jag rakt på sak.
''Dina föräldrar är överdrivet kristna vars de inte vet vad ordet kärlek innebär. Kels, jag vet att du saknar dem men är det verkligen värt att ligga här och gråta över oförståndliga föräldrar? Du är en tonåring, det är meningen att du ska göra misstag. Du föddes inte perfekt, eller jo för Justin men han räknas inte'' säger hon och flinar åt det sista hon sa. Mina mungipor åker upp i ett stort leende och jag himlar med ögonen, typiskt Haley att alltid skämta om något som egentligen är helt seriöst.
''Men mamma då? Borde inte hon förstå mig, hon föll ju för en kille som var som Justin''
''Hennes föräldrar förbjöd ju henne att träffa honom, vilket innebär att känslor svalnar efter ett tag. När man inte har kontakt med den personen alltså och det skulle jag tro hände med din mamma. Hennes känslor svalnade efter ett tag och baaam, hon kom över honom snabbare än snabbast. Hon hann aldrig komma in i det, i hans verkliga värld full av bomber och vapen. Därför hon inte förstår dig, hon förstår inte det du går igenom. Fast hon borde''
''Tror du verkligen att det är så? Ifall jag hade ignorerat Justin första dagen jag såg honom, på festen. Skulle han då vara ett bortblåst minne? Hade jag varit med någon annan istället för honom nu?''
Haley nickar och jag börjar omedelbart tänka på varför jag åkte till festen i första hand.
Var det för att visa vem som bestämde? Eller var det för att jag verkligen ville? Kanske var det för Gud ville det?
''Sluta tänka på det Kels, kom. Vi går ner till killarna''
''Varför känner jag aldrig suget på att ha sex?'' frågar jag helt plötsligt från ingenstans. Haley rycker till och kollar chockat ner på mig. Jag rynkar pannan och väntar på hennes svar.
''Hur länge har du känt så?'' frågar hon och lägger en hårslinga bakom örat.
''Sen Justin blev skjuten, ett år ungefär''
''Är du gravid?''
''Man kan inte vara gravid i ett år blondie''
''Nej Kels, jag menar det. Verkligen''
''Va?''
''Du och Justin hade sex för typ två veckor sen, kanske blev du gravid? När hade du din mens sist?''
''Eh..'' mumlar jag och tar upp min mobil för att kollar på kalendern.
''Den är sen'' säger jag chockat och stelnar till.
Hola mi amigos, wazuuuup?
Ett kort kapitel, jag verkligen försöker skriva långa men min hjärna vill inte sammarbeta med mig :(
''Glädjen sprider sig varmt i kroppen och jag lutar mitt huvud mot hennes axel. Det var så längesen jag hade hennes tolvåriga lilla kropp i min famn''
Såhär skrev jag på kapitel 11 haha, jag trodde ni skulle förstå att Jazmyn är tolv år i denna novellen men aja.
Hon är tolv iallafall.. :')
Hej!
Jo jag vill ändra designen men har olyckligtvis ingen som kan :(
Vet du någon som kan vara snäll & hjälpa lilla mig? :)
kommentera babes