''Eponine, vad ska du ha på dig?!'' skriker jag så fort hon har lyft luren. Hon brister ut i skratt och jag sätter mig stressat ner på sängen. Jag har verkligen inte tid till skämt.

''Jag ska inte med, jag ska bara med till Rio'' säger hon glatt och jag suckar högt, 

''Men du kan låna en klänning av mig, har en klänning som skulle passa dig perfekt!'' säger hon, jag slänger luren i ansiktet på henne och springer ut från mitt rum.

''Vi åker om 1 timme C!'' ropar både Usher och Justin efter mig, jag viftar med handen över axeln och springer över till Eponine som bor något kvarter bort. Ytterdörren flyger plötsligt upp och jag springer in i en medel lång kvinna och trillar baklänges på rumpan. Det är verkligen inte det bekvämaste jag har varit med om.

''Oj, förl..-'' kvinnan spärrar upp sina ögon och kollar chockat på mig ''..- Cosette?!'' 

''Ehm, hej Pattie!'' säger jag och försöker låta glad, visst var jag med chockad men jag kan faktiskt behärska mig. Det är jättejobbigt när någon verkligen står och psykar dig.

''Eh.. Pattie.. Kan du sluta kolla på mig så där?'' frågar jag och skruvar nervöst på mig, hon skakar osynligt på húvudet och hennes blick mjuknar igen. Pattie ger mig ett brett leende och drar in mig i sin lilla famn, jag kramar henne hårt tillbaka och borrar in mitt ansikte i hennes halsgrop och drar in hennes doft. 
''Åh Gud, du har blivit så stor!'' säger hon och släpper mig för att kolla på mig från topp till tå, du vet, som vuxnar brukar göra med barn dem inte har sett på några veckor. Pattie drar in mig i sin famn igen och kramar mig hårdare denna gången, jag kramar henne hårt tillbaka och släpper henne sen.

''Pattie jag ber om ursäkt men jag har verkligen jättebråttom, ska till AMA om 46 minuter'' förklarar jag och börjar gå baklänges upp för trappan, hon nickar förstående mot mig och slänger en kyss mot mig innan hon vänder sig om och hoppar in i den svarta bilen. Well, hon är Pattie Mallette, klart hon har chaufför som kör henne överallt. Jag slänger upp dörren och ser Eponine's mamma Megan stå vid dörren, hon rycker till och ett pipigt skrik lämnar hennes läppar. Jag brister ut i skratt och stänger dörren efter mig.

''När kom ni hem?'' frågar jag glatt och kramar om henne.

''För någon timme sen'' säger hon och återgår till sitt stressade jag, man ser verkligen hennes påsar under ögonen och hur trött hon är. Jag ger henne ett sympatiskt leende och springer upp för trappan och in till Eponine's rum. Ett högre skrik lämnar hennes strupe, vad är det med folk idag? Eller är det jag som slänger hastigt upp dörren och skrämmer allt och alla. 

''Cosette, vet du vad knacka betyder?''

''Nix, teach me'' 

Hon himlar med ögonen och går fram till sin femtio meter långa gaderob, notera min sarkasm, och tar ut sin så kallade perfekta klänning.

''OH MY LORD!'' 

Den är faktiskt helt perfekt, först trodde jag att det var en helt vanligt klänning men denna är så mycket mer. 

''Är våra klänningar klara än förresten?'' 
Jag skakar på huvudet, Christopher ska bara lägga till dem små detaljerna sen är allting klart.

''Vår bal är om en vecka, hinner han bli klar?''

''Yes, visa mig klänningen nu!'' säger jag otåligt och tar försiktigt klänningen i händerna, 

''Du kan ta riktigt i klänningen, det är inte glas Cosette'' skrattar Eponine och sätter sig på sängkanten. 
Jag räcker ut tungan mot henne och slänger av mig mina kläder och drar klänningen över huvudet. 
Den ska vara tight för att visa att jag är en tjej men den ska ändå vara lite lös för att visa att jag är en kvinna. 

Plus så ska jag kunna röra mig i den, right?

''Sitter den inte för tight?'' frågar jag osäkert  och drar mina händer över klänningen, man ser mina kvinnliga former. Vilket jag inte gillar, jag har faktiskt aldrig gillat mina kurvor.

''Sluta vara så osäker över dig själv, du är vacker!'' uppmuntrar hon mig och blinkar med ena ögat, bara Eponine vet hur hon ska uppmuntra mig. 

''Det tror jag Justin också tycker!'' flinar hon och jag ger henne mördarblicken, jag bryr mig faktiskt inte vad Justin tycker, inte längre.

''Whatever..'' mumlar jag och vrider och vänder på mig framför spegeln. 

''Jag tar den!'' 

 

Efter att ha stannat hos Eponine i en halvtimme kände jag att jag var tvungen att springa hem igen. 
Jag kommer aldrig hinna göra mig färdigt på en halvtimme. Klänningen och pumpsen är på men nu är det bara mitt hår som behöver fixas. Jag bestämmer mig för att ha det hängandes platt ner för mina axlar, jag sätter plattången i uttaget, medans plattången blir varm så lägger jag några tunna lager foundation och puder på mitt ansikte. Borsten till min svarta mascara åker mjukt upp och ner för mina korta ögonfransar. 
Jag lägger ner mascaran i min nesseccär och tittar mig nöjt i spegeln, det är ingen neutral sminkning men även inte för mycket. Man ser att det är jag, Cosette.  Jag går snabbt över till min plattången och börjar snabbt platta slinga efter slinga, det här kommer ta en evighet och Usher kommer bli sur, ganska uppenbart. 

Under alla dem 18 åren Usher har varit en kändis så har han aldrig kommit försent till en gala eller intervju, det glädjer mig att den första gången är med mig. 

''Cosette, vi måste köra nu!'' ropar Usher och jag plattar snabbt igenom dem tre sista slingorna innan jag slänger bak det över ryggen. Jag stänger av plattången och drar ut den från uttaget, med en sista blick i spegeln springer jag halvt ner för trappan till Usher och Justin. 

 

 

Jag har inga ord för hur vacker Cosette är, hennes glittrande korta klänning som slutar några centimeter under hennes rumpa gör mig galen. Det här var Eponine's val, bara hon kan få Cosette att ta på sig något liknande men ändå få henne se ut som en oskyldig flicka. Jag ger henne ett varmt leende och Usher sträcker ut sin arm mot henne. Hon krokar den och ger mig ett snett leende, det här är svårare än avd jag egentligen trodde. 
Visst är jag arg på mig själv för att jag behandlade henne så illa men jag vill visa henne att jag är bättre, att jag inte menade det överhuvudtaget. Jag vill inte vara anledningen till att hon knappt litar på killar. 

 

''Är ni taggade?'' flinar jag och kollar på Cosette som leker med sin purity-ring, jag är faktiskt förvånad över att hon fortfarande är oskuld men glad. Jag vill dra igång en konversation med henne men jag vet inte hur, hon gör mig så osäker. 

''Nej'' svarar hon nervöst och tar ett djupt andetag, ett litet skratt lämnar Usher's läppar och mitt leende blir bredare. Jag halkar lite längre ner i sätet och lutar mitt huvud mot nackstödet.

''Mig behöver du inte ens fråga'' flinar Usher, Usher är van vid detta men det är Cosette som nyligen har slängts in i en värld man inte kan hantera. Pressen kan bli för hård och papparazzi är inte alltid snälla vid en. 
Men jag gör mitt bästa, jag gör det här för mina fans. Jag måste fokusera på det positiva. 

 

''Framme'' piper Cosette nervöst och jag skakar skämtsamt på huvudet och öppnar bildörren.

Omedelbart börjar papparazzi knappa av deras kameror. Är det verkligen så roligt att ta foto på personer dem inte har en aning om? Jag rättar till min kavaj och sträcker ut min hand till Cosette, hon ger mig ett obehagligt leende och stiger ut ur bilen. Jag lägger min arm runt hennes midja och hon gör ingen ansats att ta bort den. 
''Andas Cosette, det här kommer gå bra'' viskar jag i hennes öra. Hon nickar och slappnar av, jag kommer vara här vid hennes sida genom hela galan. Usher stiger ut ur bilen och lägger också sin arm runt Cosette. 
Så står vi ett tag och låter papparazzi ta sina efterlängtade bilder. 

 

Frågor slängs i ansiktet på oss och jag ger dem en hemlighetsfull blick, Usher kommer avslöja allting där inne. Han kommer berätta om Cosette, en av dem hundra anledningarna till varför han ville att hon skulle följa med.

Jag ser One Direction på mattan en bit bort och jag vinkar glatt mot dem. Killarna börjar gå mot oss och jag släpper motvilligt Cosette. 

''Hello lads!'' häslar jag glatt och ger dem en varsin kram. Usher hälsar på dem med sitt manliga sätt, skaka hand. De här killarna är en av mina nära vänner och jag litar verkligen på dem. Att Niall är en belieber gör faktiskt saken bättre. Cosette hälsar också på dem och presenterar sig själv men lämnar ''Jag är Usher's lillasyster'' - detaljen utanför.

 

Awkward, awkward och ännu mer awkward. Att jag, Selena och Justin är på samma galan måste nog vara det mest pinsamma jag har varit med om. Hela världen vet att Justin och Selena har gjort slut och knappt 1 månad senare så ser pressen Justin med mig. Rykten har gått och Usher har försökt ordna allting men eftersom ryktena inte handlar om honom och för att han är Usher så har ingen lyssnat. Så det är jag eller Justin som får lugna ner allting och just nu lutar det jättemycket åt Justin's håll. 

''Hello beautiful!''

En random fråga: Hur gamla är ni? :)