Efter 2 timmars ignorerande från Cosette's sida så står jag inte ut mer, jag reser mig upp från soffan och Usher kollar frågandes på mig. Jag pekar mot Cosette's rum och rycker på axlarna, han nickar och ger mig ett leende. Bara sådär inga ord utbytta, ingen av oss orkade så mycket som att lyfta sig själv.

Jag hasar mig fram till Cosette's rum fast min trötta hjärna säger emot, jag måste få veta om hon verkligen är sur på mig. Vi måste prata om det. Jag lyfter min hand och knackar mjukt på hennes dörr, 
''Kom in!''

Jag öppnar försiktigt dörren och sticker in huvudet, hon himlar med ögonen och vänder mig ryggen. 
Jag tar några steg in i rummet och stänger trädörren efter mig. 

''Hey'' mumlar jag och sätter mig ner på sängen, hon vänder sig om och kollar surt på mig.

''Get over it C, vi delade ju..'' muttrade jag och använde hennes smeknamn som jag inte har använt på över 5 år. 
''Kalla mig inte de'' 

Min bröstkorg lyfts tungt upp och ner och jag försöker behärska min ilska så jag inte slänger ur mig något jag kommer få betala för, jag försöker trots allt få tillbaka henne. Varför vill hon inte att jag ska använda hennes smeknamn? Visst, hon har inte förlåtit mig än och kommer säkert inte göra det för fem öre men hon kan inte, får inte tortera mig sådär. Jag vill inte låtsas att allting är bra när det egentligen är tvärtom. 

''Fine men du kan åtminstone snacka med mig..'' besvikelsen i min röst hördes klart och tydligt.

Jag reser mig upp och ger henne ett stelt leende innan jag vänder mig om och går tvärs över rummet bort till dörren.

''Justin, får jag fråga dig en sak?'' frågar hon och gör så jag vänder mig om mot henne. 

''Självklart!'' säger jag och lutar mig mot dörrkarmen, hon öppnar och stänger sin mun ett flertal gånger. 
Som om hon inte vet hur hon ska formelera sin fråga eller om hon är rädd att jag ska göra någonting mot henne. Jag kommer aldrig skada henne igen, ord sårar men det visste jag inte då. Utan henne känns det helt tomt, som om livet är meningslöst. Har du någon gång känt att allt du gör är otillräckligt? Att dina vänner bara är med dig men egentligen tycker du är ett stort skämt? Jag har känt så flera gånger, jag vet att det inte är sant men ibland börjar man tvivla på sig själv.

''Hur är det med Eponine?'' frågar hon äntligen till slut, man hör på Cosette's röst att hon är orolig.

''Ring henne så vet du'' mumlar jag och rycker på mina axlar, ganska uppenbart eller hur? 

 

 

Justin vänder sig om och går ut ur mitt rum, ska jag verkligen ringa henne eller gå över till henne? 
Det andra alternativet överväger, jag vill inte reda ut saker och ting genom telefon. Det är liksom inte min och Eponine's grej. Jag vet att jag överreagerade och jag ångrar det verkligen. Egentligen är det ingen big deal, so what om Justin är hos sin mormor och vi ska över på middag där, han får inte vara orsaken till att jag slutar göra saker och ting. Jag studsar snabbt upp från min säng, sätter plattången i uttaget och går fram till min gaderob. Jag tar fram ett par slitna tights och shorts, jag börjar leta efter en matchande tröja och väljer tillslut ett svart puffigt linne. Över så har jag min svarta skinnjacka. Vid det här laget så har plattången blivit varm och jag delar snabbt upp mitt hår på mitten och börjar platta ena sidan. Knappt 10 minuter efter så börjar vibrationer från min mobil höras och jag lägger ner plattången och svarar.

''Cosette''

''Hey C, vill du ha pannkakor?'' frågar Justin's välbekanta röst, han är precis några meter utanför mitt rum och istället för att ropa så ringer han till min mobil, seriöst?

''Du kunde ropat..'' mumlar jag och går tillbaka till min plattång, jag lägger på högtalaren och ställer den på mitt sminkbord och fortsätter platta håret.

''Jag får inte skrika av Mama Jan, mina stämmor you know''

Utan att behöva se honom framför mig vet jag att han har sitt retliga flin på läpparna.

''Som om du lyssnar, ja jag ska ha pannkakor!'' muttrar jag och lägger på, jag slänger en blick på klockan och låser mobilen efteråt. 

 

Efter att ha kladdat på lite mascara och plattat mitt hår så kollar jag mig nöjt i badrums spegeln. 
Ett busigt leende sprider sig på mina läppar och jag tar upp min mobil, det skadar inte att ta ett foto. 
Jag ler åt mitt blåa gris-skal och vrider sen kameran mot spegeln och börjar posa. 

''Känner jag dig rätt så egotrippar du dig just nu, kan jag få vara med?'' flinar Justin utanför dörren, jag brister ut i skratt och öppnar dörren och går ut istället för att släppa in Justin. 

''Men..-''

''Är pannkakorna färdiga?'' frågar jag och kollar glatt på Justin, hans blick kryper över min kropp och han biter sig i underläppen.

''Ohlala, vart ska du?''

''Eponine..'' halv viskar jag och kollar ner på mina fötter, Justin går fram till mig och lägger sina armar runt min midja och drar mig tätt intill honom. Mina händer vilar på hans magmuskler och jag lutar mitt huvud mot hans axel.

''Everything will be alright'' viskar han i mitt öra och stryker mig över håret. 'VAD HÅLLER DU PÅ MED?!' skriker en röst i huvudet på mig, jag tar två steg bakåt och skakar av mig Justin's armar.

''Eh..-''

''Vi går och äter nu'' säger han och pekar mot dörren, jag nickar och går före honom ut till köket. 
Usher sitter vid bordet och pillar på sin mobil i väntan på att vi ska komma. Jag sätter mig ner på Usher's högra sida och lastar på två pannkakor samt vaniljglass och chokladsås på min tallrik. 

''Har ni gjort dem eller är dem köpta?'' frågar jag med halva munnen full, 

''gjort'' mumlar Justin och hugger in på ännu två pannkakor. Jag äter upp det sista av mina pannkakor och reser mig upp sen. Jag lägger ner min tallrik och bestick i diskhon och puttar in min stol och börjar bege mig mot ytterdörren. 

''Vart ska du?'' ropar Usher efter mig.

''Ut!'' 

---

Ett mellankapitel, i nästa får ni veta vad som händer mellan Eponine/Cosette! :)

Blogg.se dampar, jag har sett alla era kommentarer & mer än halva ville inte publiceras :S
på förra kapitlet dåå.

Det är första gången jag använder Gimp, tog mig 1 timme att göra bilden så mobbas inte (a)