Published: 2013-02-28 Time: 17:44:00 Filed Under: A dash of love
6 - There's nothing like our love
PREVIOUS: Filmen börjar och jag sätter mig bekvämt i sängen och tittar på skärmen. Jag drar in varenda liten detalj av mini Justin innan vi dras iväg till hans konsert. En av hans låtar, Bigger, som jag mycket väl känner igen börjar spelas och jag sjunger lågt med. Saknaden efter Justin slår till som en sten mot mitt hjärta och en eller två tår rinner ner för mina kinder och lämnar efter sig en svart rand.
JUSTIN'S PERSPEKTIV:
''MAKE SOME NOISE VANCOUVER!'' skriker jag i mikrofonen och springer runt på scenen. Introt till boyfriend börjar och jag ställer mig i min position och gör mig redo men först innan jag börjar sjunga den första versen så kollar jag ut mot publiken och frågar någonting alla tjejer vill höra.
''Can I be your boyfriend?''
Nu börjat introt till boyfriend på riktigt:
''If I was you boyfriend I'd never let you go, I can take to places you've never been before. Baby take a chance or you'll never ever know, I got money in my hands that I'd really like to blow''
Fansen börjar sjunga fortsättningen på låten och ett stort leende leker sig på mina läppar.
''I dunno 'bout me but I know 'bout you so say hello to falsetto in three two'''
''I'd like to be everything you want hey girl, lemme talk to ya, If I was you boyfriend I'd never let you go''
Jag springer längre ut på scenen och rör några beliebers händer och ger dem ett stort leende.
Det är helt sinnes sjukt hur mycket jag älskar dessa tjejerna, mina beliebers. Tänk om jag aldrig hade lagt upp dem videoklipparna på YouTube? Då hade jag aldrig varit här just nu. Det finns verkligen ingen så stark kärlek som min och mina beliebers, jeliebers. Ute på scen är den enda gången jag riktigt kan vara mig själv, när jag är med mina fans känner jag mig komplett. Cosette, mina tankar flyger omedelbart till Cosette och jag lägger ner mer kärlek och passion i sången. Jag skulle kunna döda för att bara flyga tillbaka i tiden och ta tillbaka allt det jag sa till henne. Det var inte meningen att kalla henne för dem fula orden, ingen kvinna borde få höra det. Någonsin.
Det är helt sinnes sjukt hur mycket jag älskar dessa tjejerna, mina beliebers. Tänk om jag aldrig hade lagt upp dem videoklipparna på YouTube? Då hade jag aldrig varit här just nu. Det finns verkligen ingen så stark kärlek som min och mina beliebers, jeliebers. Ute på scen är den enda gången jag riktigt kan vara mig själv, när jag är med mina fans känner jag mig komplett. Cosette, mina tankar flyger omedelbart till Cosette och jag lägger ner mer kärlek och passion i sången. Jag skulle kunna döda för att bara flyga tillbaka i tiden och ta tillbaka allt det jag sa till henne. Det var inte meningen att kalla henne för dem fula orden, ingen kvinna borde få höra det. Någonsin.
''I could be you buzz lighteryear fly across the globe, I don’t never wanna fight yeah, you already know
I am ‘ma a make you shine bright like you’re laying in the snow Burr''
I am ‘ma a make you shine bright like you’re laying in the snow Burr''
Jag springer svettandes ut från scenen, nu är det bara sista låten kvar sen åker jag hem för kvällen.
Vilket är ganska skönt. Jag möter Alfredo potato halvvägs och ger honom ett stort leende och nickar sen ut mot scenen. Han kan hålla dem sällskap medans jag byter om, han nickar snabbt och ger mig ett stort leende tillbaka innan han krokar sin arm med Ryan och drar med honom upp på scenen.
''HEEEJ VANCOUVER!'' hör man Alfredo skrika i mikrofonen. Beliebers skrik blir högre och jag ler stort för mig själv. Jag springer snabbt in i min loge och byter snabbt om till ett par röda jeans och en svart v-ringad t-shirt med en tunn ''jacka'' över.
''You killed it man!'' ler Drake när jag går backstage efter jag har sjungt Thought of you, jag gör vårt handslag och ger honom en kram.
''Gör dig redo bro, scenen om fem!'' säger jag och springer ännu en gång in på min loge och byter om till ett par svarta jeans, en vit t-shirt och över det så drar jag på mig min jeansväst. Jag springer ut på rummet och ser att de håller på fästa en mic på Drake.
''Lets kill it!'' skrattar han och tillsammans springer vi ut på scenen. Fansens skrik - blir om möjligt - ännu högre och jag börjar sjunga första versen:
''Baby, I'm here, I'm here to stay I ain't going nowhere, I know you're scared cause you've been hurt Baby, it's alright, Lost in your eyes every time that you look in mine. I promise to be all that you need, I won't leave you, baby. No, cause I just wanna love you, I would never ever put nobody up above you, I just wanna kiss you baby, I just wanna hug you till the end, baby till the end''
Att höra fansen sjunga med mig måste nog vara en av de bästa sakerna som finns. Jag möter mammas blick som står vid sidan av scenen och hon ger mig tummen upp och ett stort leende. Jag ler snabbt tillbaka och springer fram till min bror från en annan mor.
''Say you'll be mine, say we'll be fine, say we'll be together. Selfish of me to ask since I be the reason we don't last forever, wish that you knew all that I do to make this thing go right, promise to be all that you need, I won't leave you, baby no cause I just wanna love you, I would never ever put nobody else above you. I just wanna kiss you baby, I just wanna hug you till the end, baby till the end'' sjunger Drake och mina hår på armarna reser sig rakt upp. Jag drar snabbt handen uppför armen och springer istället tillsammans ut med Drake till fansen. Två manliga kanadensare, två stora artister, ett land och en dröm. Det är allt vi hade och fortfarande har, vi kommer från samma land, har samma dröm. Vi båda har en passion för musik. Ganska uppenbart, annars hade ingen av oss stått här på scenen idag. Started from the bottom now we here.
COSETTE'S PERSPEKTIV:
''3 dagar tills Pattie kommer!'' sjunger Eponine och dansar runt i köket, jag himlar med ögonen och börjar omedelbart ångra mig. Varför slog jag vad med Eponine?
''Cosette'' säger Eponine helt plötsligt efter att Never say never hade slutat och eftertexterna rullade för fullt på skärmen. Jag torkar bort dem enstaka tårarna som har bildat sig och vänder mitt ansikte mot hennes.
''Ja?''
Eponine fortsätter kolla på eftertexterna och när dem äntligen har rullat färdigt reser hon sig upp och går fram till fönstret. Fortfarande tvärvägrar att kolla på henne, har hon glömt vad hon vill säga? Jag börjar otåligt leka med mina nagelband och suckar högt, så hon fortfarande vet att jag existerar och finns i samma rum.
Hon vänder sig raskt om och kollar på mig med blick som absolut visar ingenting, precis ingenting.
''Du skrämmer mig Pennie, vad är det?'' frågar jag med lite smått rädsla i rösten, varför den blicken och varför tar det så långt tid för henne att berätta det?
''Du och Justin..-'' börjar hon och jag avbryter henne med en stor suck.
''Seriöst Eponine, Justin?!'' utbrister jag och slår ut med armarna, jag reser mig upp och lägger handen för pannan. Den hastiga rörelsen fick min värld att vändas upp och ner för några sekunder.
''Cozy!'' ropar Eponine oroligt och går fram till mig. Hon lägger sin arm runt min midja och jag stönar av den äckliga känslan av att vara yr.
''Du måste träffa Justin Cozy, ni måste verkligen prata!''
Jag vill inte träffa Justin, jag vill inte prata med honom, jag vill inte få mitt hjärta krossat, jag vill inte ha höga förväntningar och sen kommer det inte bli det jag har trott. Jag vill absolut ingenting som har med honom att göra. Jag behöver inte mer smärta, det räcker med att han inte fanns där för mig när mamma gick bort, det borde väl ändå en bästavän vara, ellerhur? Istället för att stötta mig och hjälpa mig genom drogerna och alkoholen jag redan som en tolvåring höll på med så sänker han mig totalt till botten, jag menar, det ska väl ändå inte en bästavän göra? Ja, jag höll på med droger och alkohol som en tolvåring för att jag kände mig ensam, kände att varken mamma eller pappa hade tid med mig. Kände att jag bara var till för besvär.
Jag kommer ihåg Justin's ord som om han sa dem igår till mig. Jag kommer fortfarande ihåg hans röda ilska ansikte och dem orden som högg mig som en kniv genom hjärtat.
Jag kommer ihåg Justin's ord som om han sa dem igår till mig. Jag kommer fortfarande ihåg hans röda ilska ansikte och dem orden som högg mig som en kniv genom hjärtat.
''Du är bara till besvär Cosette, allt du gör är att vakna, äta, gå ut och göra gud vet vad sen göra om hela rutinen!'' ''Förvånar mig inte om du säljer dig på gatorna!''
kommer fortfarande ihåg när Pattie skällde ut Justin för dem orden, kommer även också fortfarande ihåg när Justin puttade hårt in mig i väggen för att han var så arg. Jag förstår honom, ingen vill vara mig eller ha mig.
''Ska vi göra en deal Cosette?'' frågar Eponine och rycker mig ur mina tankar, jag nickar snabbt och går med på det, vilket är ett ganska så dåligt val.
kommer fortfarande ihåg när Pattie skällde ut Justin för dem orden, kommer även också fortfarande ihåg när Justin puttade hårt in mig i väggen för att han var så arg. Jag förstår honom, ingen vill vara mig eller ha mig.
''Ska vi göra en deal Cosette?'' frågar Eponine och rycker mig ur mina tankar, jag nickar snabbt och går med på det, vilket är ett ganska så dåligt val.
''Du träffar Justin och då ansöker jag till Juliard School of Performing Arts'' säger hon och jag spärrar upp ögonen. Juliard, Eponine's drömskola som ligger i New York. Utan att veta vad jag har gett mig in på så nickar jag snabbt och skakar hennes hand.
''Deal är en deal'' säger hon och ler stort
''Jag ångrar mig Eponine, jag tar tillbaka dealen!'' skriker jag, fast jag vet att man inte kan göra så.
En deal är en deal, hon skakar glatt på huvudet och ger mig ett stort leende. Varför vill hon att jag ska träffa Justin så badly? Förutom att vi faktiskt behöver prata men egentligen har vi ingenting att prata om, eller?
Jag putar med underläppen och försöker göra valpminen som jag suger otroligt mycket på.
Jag putar med underläppen och försöker göra valpminen som jag suger otroligt mycket på.
''Där lyckades du nästan men nej!'' skrattar hon och jag gömmer mitt ansikte i händerna.
Det här suger
TRULULU, 3 DAGAR KVAR TILLS DEM TRÄFFAS!
Vad tror ni händer? :')
Det här suger
TRULULU, 3 DAGAR KVAR TILLS DEM TRÄFFAS!
Vad tror ni händer? :')
Kommentera, för dem senaste kapitlen har ni inte kommenterat någonting och jag har en känsla av att mer än hälften av mina läsare har slutat läsa :(
Kommentarer
Avsändare: Anonym
jag har inte slutat läsa, och jag älskar denna mer och mer för varje gång. Du är grym!!! sluta inte skriva baa för att dina läsare slutar, för jag vill fortsätta läsa. Länkar alltid din novell när folk vill ha "tips"!! :DDDDDDD
Avsändare: Celebnovell
Jättebra!
Trodde aldrig Justin skulle vara en sån typ men du har väl tankar kring en "badboy" =)
Avsändare: Emelie
Jätte bra!!! <3
Mer :D
Vill veta vad som händer!
Avsändare: Karolina
jag läser, älskar novellen! sluta inte skriva<3
Avsändare: Liv
Jag läser och alla kapitel är Awesome!
Avsändare: Frida❤
Jättebra! Mer <3
Avsändare: Anonym
OMG JAG FANGIRLAR. ÄLSKAR DEN HÄR NOVELLEN TYP TUSEN GÅNGER OM ELLER NÅGOT! SNÄLLA FORTSÄTT ÄLSKAR DIG HAHA :)
Avsändare: Sofia
Meer!! :D
Avsändare: Anonym
Den dära dagen som han putta in henne i väggen, kan det inte vara så hemskt att han faktiskt slog till henne? En lavett elr ngt, så han får kämps för att få tbx henne? :)
Avsändare: Anonym
mer! skriv oftare.
Avsändare: Fanny
Meeeeeer :D Jag har faktiskt ingen anning om vad som kommer att hända. :D
Avsändare: Cindy
Meeeer! :)
Ett förslag bara:
Efter varje kapitel så kan du kanske skriva en random fråga man kan svara på :)
Avsändare: Felicia
Mer! Du får inte sluta skriva! Det är asbra, du är så jäkla duktig! Älskar dina noveller! Fortsätt skriiiiv! Meeeer! <3
Trackback
