Published: 2013-02-25 Time: 18:27:25 Filed Under: A dash of love
5 - I tried to tell you
PREVIOUS: Frågorna virvlar runt i mitt huvud utan några riktiga svar. Jag hoppas verkligen att Cosette är lycklig nu efter att jag lämnade henne helt krossad i lilla Stratford när hennes mamma dog.
Skuldkänslorna börjar med bullra inom mig och jag känner att jag behöver friskluft innan jag kväver mig själv. Jag går ut på den enorma balkongen och sätter mig på den vita stolen.
COSETTE'S PERSPEKTIV:
''Äntligen är du klar!'' utbrister jag och säller mig upp från den höga barstolen som det har i köket. Hon fnissar till och rycker på axlarna, jag kollar snett på henne och vickar retfullt på ögonbrynen,
''Vem var det? Jag såg ditt enorma smile!'' flinar jag och ler stort.
''Justin''
Mina mungipor sjunker och jag kollar ner på mina sammanlänkade händer. Justin frågade om mig annars skulle hon inte sagt ''Hon sitter här fint bredvid mig och kör hem'' . Vad sa han? Kommer han fortfarande ihåg mig?
''Tonight I'm getting over you'' börjar spelas högt från min mobil, jag springer fram till soffan som ligger i vardagsrummet där jag har slängt min handväska. Jag letar desperat efter min mobil och hittar den äntligen i innerfickan.
''Cosette'' säger jag och tar djupa andetag.
''Kom hem nu gumman, jag måste prata med dig om något jätteviktigt!'' hörs pappas tydliga röst från andra sidan. Jag nickar för mig själv fast han inte kan se det och mumlar ett ''okej hejdå'' innan jag lägger på.
Jag hänger väskan på armvecken och går återigen ut till köket.
''Måste dra babygirl, pappa vill snacka med mig om något jätteviktigt sa han'' säger jag och går fram till henne, hon nickar förstående och ger mig en hård kram. Jag ger henne ett litet leende och drar mössan längre ner över huvudet och springer sen ut till min mustang som pappa köpte till mig som present för att jag klarade körkortet. Jag slänger min väska på passagerarsätet och sparkar igång motorn och kör snabbt i riktning mot vår gata.
Vad är det pappa vill prata med mig om? Hur viktigt är det? Ska han ännu en gång åka ut på en jobbresa?
''Hemma!'' ropar jag och sparkar av mig skorna. Jag lägger min väska och mössa på det lilla bordet som vi har i hallen och börjar gå mot pappas kontor, där han förmodligen sitter. Där han sitter tjugofyrasju.
Jag knackar några lätta knack på den bruna dörren och pappas röst hörs inifrån.
Jag skjuter upp dörren och stiger in,
''Du v-'' säger jag och avbryter mig själv mitt i hela meningen, både Usher som jag mycket väl känner igen och hans mamma sitter på soffan som ligger in mot väggen. Jag rynkar pannan och går försiktigt fram till pappa.
''Kom hit gumman'' säger han och sträcker ut sin arm. Jag ger både Usher och hans mamma en lätt nick och sätter mig i pappas knä som jag har gjort sen jag var en liten barnunge.
''Cosette, Det här är Usher och hans mamma Jonnetta Patton'' säger pappa och pekar på dem.
''Hej'' säger jag och ler svagt.
''Hej'' säger de i kör och ger mig ett stort leende. Helt sjukt hur lika de är, egentligen är det ingen konstighet iochmed att de är från samma familj.
''Cozy'' säger pappa och använder mitt smeknamn som jag mycket väl hatar. Jag himlar med ögonen och kollar frågandes på honom.
''Jag och Patton ska gifta oss'' säger pappa snabbt och går rakt på sak. Jag smäller till hans skrivbord med handen och spärrar upp mina ögon. Jag reser mig hastigt upp och kollar storögt på pappa.
''Skojar du?'' viskar jag och lägger hårslingan som har fallit ner för mitt ansikte bakom örat.
Han skakar på huvudet och jag vänder mig raskt om och går ut från kontoret. Så det är det här Eponine har försökt berätta för mig hela tiden men jag har varit för dum för att förstå? Jag rycker åt mig mina bilnycklar som finns i väskan och min mobil innan jag med en hastig fart traskar ut från huset och mot min bil.
''Snälla Eponine, hjälp mig'' mumlar jag lågt för mig själv och hoppar in i framsätet.
''EPONINE!'' skriker jag så fort jag har kommit över dörrtröskeln. Hennes mamma kommer ut från hennes rum och ger mig ett leende innan hon går förbi mig och ut till sin bil. Hon ska antagligen till sitt jobb eller besöka någon. Eponine kommer studsande ner för trappan och lägger sina armar runt min hals.
''Jag vet'' mumlar hon tröstande och jag borrar in mitt ansikte i hennes hals. Efter 6 år bestämmer pappa sig för att gifta om sig, 6 år. Kvinnan är inte vem som helst, utan den största världskändisens, vilket inte gör någonting enklare för mig. Förr eller senare så kommer media få reda på det och då kommer dem bara attackera mig ännu mer. Jag tror inte Patton uttnytjar pappa, till skillnad från honom så är hon mycket rikare fast det inte är hennes pengar. Jag har stött på kvinnan några gånger på pappas jobb, hur kunde jag bara låta det gå? Borde inte jag som den dottern jag är, fråga vem hon är och vad hon gör här? En sak vet jag helt säker, hon är inte anställd hos pappa, inte än.
''Hur länga visste du?'' frågar jag och kollar på henne med sorgsna ögon. Hon rycker på axlarna och pressar ihop läpparna till ett rakt streck.
''Hur länge Eponine?''
''Sen din pappa friade till henne, Usher berättade det för Justin och Justin berättade det för mig'' mumlar hon och kollar ner på sina fötter.
''Och du berättade inte det för mig?!'' fräser jag och slår ut med armarna.
''Jag försökte med du förstod inte!'' försvarar Eponine sig och slår också ut med armarna.
Hon har rätt, hon försökte berätta för mig men jag var för dum för att förstå.
Hur tror pappa att jag och Usher kommer komma överrens? Jag vill inte bli dragen till varje gala som kommer organiseras.
''Vi tittar på film!'' säger hon och slänger sig upp från sängen, hon går fram till sin megastora dvdsamling och börjar leta efter en bra film som faller båda oss i smaken.
''Har du sett never say never by the way?'' frågar hon och jag rynkar näsan, vad är det för film?
Hon förstår min blick och stirrar chockat på mig.
''Det är Justin's biograf!'' utbrister hon och nu är det min tur att spärra upp ögonen och kolla chockat på henne. Skulle jag kunna hantera det? Se och jämföra från hur han var till hur han är?
Jag skakar omedelbart på huvudet och trycker kudden hårdare mot min bröst.
''Komigen Cozy!'' säger hon och sätter in skivan i dvdspelaren. Jag suckar högt och drar upp knäna till hakan. Filmen börjar och jag sätter mig bekvämt i sängen och tittar på skärmen. Jag drar in varenda liten detalj av mini Justin innan vi dras iväg till hans konsert. En av hans låtar, Bigger, som jag mycket väl känner igen börjar spelas och jag sjunger lågt med. Saknaden efter Justin slår till som en sten mot mitt hjärta och en eller två tår rinner ner för mina kinder och lämnar efter sig en svart rand på min kind.
BGFJHSEBFWE KENNY ÄR I SVERIGE BELIEBERS!!
& när vi väl ändå snackar om twitter så kan jag berätta att Justin följer mig & det har han gjort i 1 år nu :'D
Kommentarer
Avsändare: Celebnovell
Blev helt hyper när jag läste Kennys tweet. =P
Gud kan inte fatta att hennes egen pappa höll undan något så stort ifrån henne. Jättebra! ♥
Avsändare: Emelie
Jätte bra!!!! <3
Meer! :D
Avsändare: Anonym
Omg DU ÄR SÅ LYCKLIG! Vad heter du på twitter? :)
Avsändare: Fanny
Jätte bra. Meeeeeeeee :D
Avsändare: Mel
Hur fick du honom att börja följa dig? Spammade du honom? :o
svara gärna i ett inlägg, för jag tror nästan att flera undrar samma sak:)
Avsändare: Liv
Awesome kapitel!
Trackback
