PREVIOUS: Jag skäms över det, jag vill tänka på nutid och framtiden. Mitt förflutna är redan förbi och att prata om det är som att säga till Justin att han ska knivhugga mig. Jag hatar när Justin stänger mig ute sådär, jag menar inte att han direkt ska börja prata om sitt privatliv men åtminstone släppa in mig lite. Vi ska spendera mer än 6 månader tillsammans och vi kan deffinitivt inte vara så här.

Vad ska jag säga till Cosette? Att min exflickvän som har krossat mig totalt har börjat ringa och smsa igen?

Att hon vill ha tillbaka mig men jag försöker hålla mig så långt borta från henne som möjligt för att jag är rädd för att älska igen? Att det va därför jag inte tvekade för kontraktet utan accepterade det direkt? Att Cosette är den som får mig på andra tankar och det är därför jag spenderar så mycket tid med henne? Vad ska jag säga egentligen? Jag vet inte om jag är glad, ledsen, arg, besviken eller förvirrad. Kanske är jag alla av dem sakerna? Jag har rätt till att vara det. Jag vill inte ta ut mina problem över Cosette nu när vi kommer så bra överrens.

Jag vill att hon ska börja lita på mig igen vilket kommer vara jättesvårt men jag måste kämpa för hennes tillit.
För hur skulle vårt förhållande vara om vi inte litade på varandra? ingenting Anledningen till att jag vill snacka om det förflutna är för att jag vill förklara för henne varför jag betedde mig som jag gjorde. Att Selena va så svartsjuk att jag puttade ifrån mig Cosette, den enda tjejen som verkligen fick mig känna mig värd någonting. Under långa perioder var jag på sätt och vis Selena's slav. Hon sa åt mig vad jag skulle göra och inte göra, jag gjorde precis som hon sa för jag älskade henne men nu vet jag absolut ingenting. Det enda jag vet är att jag vill så långt bort ifrån henne som möjligt. Börjar jag prata med henne igen så vet jag att jag kommer falla för henne lika lätt som en pannkaka. För det brukar man oftast göra när man är riktigt kär. Jag är inte kär i Selena, det kan jag inte vara. Är kärlek gjort för att man ska hata varandra efter förhållandet? För just nu verkar det vara det enda som jag känner, hat. Min mobil börjar ringa och drar mig ur mina tankar, jag kollar på displayen och ser Selena's nummer som jag mycket väl känner igen..

''Svara..'' mumlar jag osäkert och ger Cosette mobilen. Hon kollar förvånat på mig och jag gör inga gester om att jag ska rycka åt mig mobilen som innan. Cosette trycker mjukt på den gröna knappen på skärmen med tummen och trycker sen mobilen tätt intill örat.

''Cosette'' säger hon högt och självsäkert. Jag kollar snabbt på henne och flashar ett leende som hon osäkert besvarar.

''Justin's flickvän'' säger hon en aning smått irriterad. Cosette himlar med ögonen och avslutar snabbt samtalet. Jag rynkar pannan och kollar undrandes på henne.

''Du kunde sagt att det va Selena..'' mumlar hon och sväljer hårt. Inte en chans, hade jag sagt att det var hon hade Cosette inte svarat överhuvudtaget. 

''Varför har du tagit bort hennes nummer?'' frågar Cosette nyfiket och jag rycker på axlarna, ganska uppenbart. Jag vill inte ha någonting med henne att göra. Jag har ändrat mitt nummer minst fem gånger dessa senaste tre månaderna men ändå har Selena fått tag på dem. Att få Cosette svara på min mobil var den enda lösningen att få Selena backa. Att få henne förstå att jag håller på komma över henne. Jag gillade faktiskt när Cosette sa att hon va min flickvän. 

''Vill inte ha någonting med henne att göra. Vad sa hon?'' frågade jag och bytte ämne. Att snacka om Selena var verkligen inte vad jag ville just nu. Inte med Cosette.

''Hon blev antagligen sur för att jag sa att jag va din flickvän..'' mumlar hon och ett flin sprider sig på mina läppar. Precis vad jag ville. Nu kanske hon låter mig vara ifred med min flickvän. Dessa dagarna framöver förväntar jag mig inga samtal av Selena. Nu handlar det bara om att få Cosette att lita på mig igen, det är det ena jag vill. 

 

''Framme i studion babe!'' säger jag glatt och stänger av bilen. Cosetter drar samman sina läppar till ett rakt streck och stiger ut ur bilen. Jag rycker på axlarna och låser innan jag flätar mina fingrar med hennes och går in. Cosette är tystare än vanligt vilket är jättekonstigt. Om jag bara visste vad som pågick i hennes hjärna just nu, jag vill veta vad hon tänker på. Är det bara för att jag sa till henne att svara på min mobil och nämnde inte Selena? Om Cosette bara kunde förstå mig, vilket hon kanske kan om jag berättar hela sanningen för henne. 

I studion är det bara vi, vilket är ganska skönt. Jag vill prata ostört med henne och det kan jag inte om det finns folk här runt omkring som ska skrika efter mig vart tredje sekund. 

''Är det bra vi?'' frågar hon tyst och jag nickar. Utan några ord till går jag in i det lilla rummet och sätter på två mickar. Att sjunga med Cosette kan faktiskt få mig på andra tankar, vi kanske kan skriva en låt samtidigt? 

Jag vinkar till mig Cosette genom det enorma fönstret och hon reser sig upp från skinnsoffan och gör sin väg över till mig. 

''Sjung med mig..'' beodrar jag och slickar mig runt läpparna. Hon kollar förvånat på mig och jag rycker på axlarna. Det skadar inte att sjunga några få låtar eller skriva någon text. Vi ska ändå spendera nästan hela vår eftermiddag här. 

''Vi åker inte hem, jag kör dig direkt till flygplatsen..'' mumlar jag och tar fram några texter jag har skrivit under halva min turné.

''Justin?'' frågar hon helt plötsligt och kollar upp från någon text jag har skrivit.

''Ja?''

''Kan du inte sjunga That should be me?'' frågar hon och ler lite osäkert. Jag spricker upp i ett stort leende, 'that should be me' har alltid varit min favoritlåt att sjunga. Den beskriver så många känslor man känner men inte kan få ut med ord. Jag rycker på axlarna och vänder mig om mot micken.

''Visst!'' 

Hon går genast ut till alla knapparna på andra sidan rutan och letar ett tag tills hon hittar låten. Introt till that should be me börjar och jag tänker omedelbart på dem senaste dagarna. Allt som har hänt mig, rykten, Selena, Cosette, bråken med mamma, Scooter, allt. 

''Everybody's laughing in my mind, rumors spreading 'bout this other guy, 

That should be me har alltid varit en av dem bästa låtarna Justin någonsin har skrivit och det är det fortfarande. För det känns som denna låten är den enda som han verkligen har lagt ner känslor och tid på. 
Jag vet att Justin jobbar jättehårt och vi uppskattar det verkligen. Jag fortsätter att lyssna på Justin's änglalika röst som sjunger igenom låten. Jag drar min hand över min gåshud på armen och en rysning springer genom min kropp. Det här låter säkert jättedumt men hans röst gör mig på sätt och vis glad och lugn. 

När Justin sjöng den sista meningen av låten börjar jag omedelbart klappa händerna och le stort. 

or were you not aware? You're the smile on my face and I ain't going nowhere. 

I'm here to make you happy, i'm here to see you smile. I've been wanting to tell you this for a long while. 

What's gonna make you fall in love,I know you got your wall wrapped all the way around your heart. Don't have to be scared at all, oh my love. But you can't fly unless you let ya, You can't fly unless you let yourself fall'' sjunger Justin och en tår rinner ner för min kind. Jag tar tillbaka det där med That should be me, den här låten toppar nog alla. Det är precis vad som brukar hända när man faller för sin bästavän. Alla Justin's låtar har en mening och jag vill verkligen veta meningen bakom den här låten. Justin skriver låtar efter hans egna upplevelser, vad han känner och tänker.