PREVIOUS: ''Och så hittar man turturduvorna här, not surprised'' flinar Damon och ställer sig under lyktstolpen så ljuset reflekteras på honom. Jag räcker ut tungan mot honom som en barnslig 3-årig och hoppar ner från Justin's famn.
Jag flätar mina fingrar med Justin's och börjar gå tillbaka till dom andra, jag ger Damon en smäll på axeln när vi går förbi honom. Damon ger mig mördarblicken och jag gömmer mig skrattandes bakom Justin.
KELSEY'S PERSPEKTIV:
''Damon?'' viskar jag och smyger in i hans rum, mina ögon vänjer sig snabbt vid mörkret och jag ser hur Damon lyfter på huvudet. Jag sätter mig bredvid honom på sängen och lägger huvudet på sned.
''Är du helt jävla galen eller?'' viskar Damon och slänger en blick mot dörren.
''Huh?''
''Justin kommer misstänka något!'' väser han lågt och sätter sig upp, jag suckar högt och himlar med ögonen.
''Jag måste prata med dig, det är jätteviktigt!'' tjatar jag och Damon drar täcket över huvudet.
''Imorgon Kels, gå nu innan Justin upptäck..-''
''KELSEY!'' ropar Justin's bekanta röst, jag spärrar upp mina ögon och stirrar på Damon.
''Under sängen!'' väser han och jag slänger mig ner under sängen och just då öppnas dörren och Justin sticker in huvudet.
''Har du sett Kelsey?'' frågar han och Damon mumlar ett ''nej''. Justin stänger dörren bakom sig och går in i rummet.
''Hurså?'' frågar Damon, en suck lämnar Justin's strupe. Jag håller andan och hoppas på att Justin går ut snart.
''Jag har hittat Thimothy och jag åker till Chicago imorgon''
Jag spärrar upp mina ögon, snälla Justin inte imorgon! Det är då vi ska till San Diego!
''Ehm Justin, inte imorgon!'' säger Damon och kliar sig på huvudet.
''Varför inte?'' frågar Justin förvånat.
''Kelsey..'' mumlar han och ett duns hörs ovanför mig, någon har lagt sig ner med en hastig fart.
''Huh?'' nu är det Justin's tur och inte förstå någoting, en suck lämnar Damon's mun.
''Din överraskning!'' utbrister Damon och det blir knäpptyst i rummet.
''Jag måste säga till Kelsey att skjuta upp de, måste hämta Jazmyn först!'' säger Justin och reser sig upp.
''Nej!'' ropar Damon och reser sig upp, Justin rynkar pannan och vänder sig om mot Damon.
''Ursäkta?'' frågar Justin och tar ett ett steg mot Damon.
''Jag menar.. Åk med Kelsey, vi ordnar det!''
''Hon är MIN syster, Kelsey kan vänta!''
Utan att säga någoting mer så slänger han upp dörren och går ut. Jag pustar ut och kryper ut ur mitt gömställe. ''Det där var nära, vi snackar imorgon!'' säger jag och springer ut ur rummet utan att vända mig om och ge Damon någon blick. Jag går försiktigt med Justin's rum.
''Kelsey?'' frågar en allt väl bekant röst, jag tar ett djupt andetag, klistrar på ett leende och vänder mig om mot Justin. Jag går fram till honom och lägger mina armar runt hans hals.
''Var har du varit baby? jag har letat efter dig'' säger han och pressar sina läppar mot mina, jag besvarar kyssen och drar mig undan.
''Jag har varit på toa'' ljuger jag och pekar ner mot toan som finns längre ner i korridoren vid Quinn's rum. Jag hoppas verkligen att Justin inte såg mig inne på Damon's rum, Justin skådar mig en stund innan han nickar tveksamt och flätar sina fingrar med mina och börjar gå mot hans rum. Jag släpper hans hand och går före in på rummet och slänger mig på sängen. Jag tar min mobil från nattduksbordet och ringer mamma, Justin slänger en kyss mot mig och går in på toa, signal efter signal går och på den tredje lyfter hon äntligen upp luren.
''Maya Graham'' säger min mamma's bekanta röst.
''Hey mami'' säger jag och sätter mig i skräddarställningen.
''Vart är du?!'' väser hon argt och jag tar ett djupt andetag och försöker lugna ner mig så att jag inte spottar ut något elakt.
''Hemma hos en kompis!'' muttrar jag och lägger huvudet på sned.
''Babe!'' ropar Justin och kommer ut ur badrummet, jag spärrar upp mina ögon och Justin slår handen för pannan. ''Är du hos en kille?!'' skriker min mamma från andra sidan luren,
''Mamma nej!'' försvarar jag mig
''Kom hem nu Kelsey Elleen Graham!'' säger min mamma argt och klickar mig.
''Fan ta dig Justin!'' säger jag och slänger mobilen åt sidan och byter snabbt om till mina vanliga kläder. Jag rycker åt mig min mobil och springer nerför trappan.
''Kelsey!'' ropar Justin och springer ner efter mig. Jag sliter snabbt på mig skorna och springer ut. Jag ställer mig i kanten av vägen och vinkar in en taxi. Jag vänder mig om och ger Justin en sista blick innan jag hoppar in i taxin.
''3200 West Higgins Road'' säger jag och lutar mig nervöst bak i sätet.
Taxin parkerar utanför mitt hus och jag ger han en liten slant jag hittar i mina fickor. Jag går ut och smäller dörren efter mig och springer in genom ytterdörren.
''In hit Kelsey!'' ropar min pappa, jag ber en liten bön till Gud och hoppas på att han kan rädda mig ur denna soppan som jag har ställt till med. Jag sätter mig på soffan mittemot mina föräldrar och kollar ner på mina sammanlänkade händer.
''Vem var du hos och våga inte ljuga för mig Kelsey!'' säger min far och smäller handen på bordet, jag rycker till och vägrar möta hans blick.
''Justin'' piper jag och mest av allt just nu vill jag bara krypa upp i min mammas famn. Jag ger mamma en sorgsen blick och kollar sen på pappa.
''Hur kan du? Gud har alltid varit där med dig, vi har sagt till dig att du inte får ha en pojkvän!'' skriker pappa argt och smäller återigen med handen på bordet.
''SLUTA BEVARA DET KONSERVATIVA, VI LEVER PÅ 2000-TALET FÖRHELVETET!'' skriker jag och ställer mig upp, min mobil börjar ringa och jag slänger en blick på displayen och läser Justin's namn. Min pappa sträcker sig över bordet och rycker åt sig min mobil.
''Du lämnar min dotter ifred annars må Gud hjälpa dig!'' skriker min pappa och lägger sen på, han stoppar ner min mobil i hans rock och jag spärrar upp mina ögon.
''Utegångsförbud fram till nyår och tills dess så ska jag behålla din mobil!'' säger pappa ilsket och pekar sen mot mitt rum, en tår rinner ner från min kind.
''Pappa?''
''DU SKA INTE VARA EN HORA, DET VAR INTE DÄRFÖR GUD GAV DIG LIVET!'' skriker min pappa och jag ryggar bakåt, första gången pappa någonsin har kallat mig så. Pappas ord är som slag över käften.
''Du kan inte hindra mig från att vara med Justin!'' skriker jag och reser mig upp och springer uppför trappan och in till mitt rum. Jag slänger mig på sängen med tårar som rinner hastigt ner för mina kinder. Pappa skulle aldrig kunna hindra mig från att vara med Justin. Han har också varit en tonåring en gång i tiden, han borde förstå mig!
Har glömt vad Kelsey's mamma heter, piiiinsamt :$
2:a kapitlet idag, börjar känna mig duktig
eller vad säger ni? ;)
10+ kommentarer för nästa!