KELSEY'S PERSPEKTIV:

 

''Han är min bror?!'' upprepar jag ilsket, Justin suckar och plockar upp sin tröja från golvet och slänger snabbt på sig sin tröja. Han börjar gå mot fönstret och jag höjer på ena ögonbrynet.

''Vart ska du?'' frågar jag och tar tag i hans armbåge.

''Hem'' mumlar han och öppnar fönstret, innan jag hinner smälta allt som har hänt så har Justin försvunnit ut genom fönstret och ensam stod jag kvar mitt i rummet, jag suckar högt och slänger mig på sängen. Dörren öppnas och jag lyfter på huvudet för att se vem det är. Andrew stiger in genom dörren och slänger sig på sängen bredvid mig.

''Har Justin gått?'' frågar han försiktigt och kollar sig runt i rummet, jag nickar och Andrew andas ut av lättnad.

''Seriously, är du rädd för honom?'' flinar jag och börjar skratta lite smått. 

''Nej inte alls, han hotar bara inte mig i mitt eget hus'' spottar han sarkastiskt och jag brister ut i skratt. 

''Han kommer inte göra det igen'' säger jag och lägger min hand på hans kind

''Han skulle bara våga!'' flinar Andrew och jag gömmer mitt ansikte i kudden och börjar skratta.

''Det är inte alls kul'' säger han och reser sig upp. 

''Vart ska du?'' frågar jag och lyfter på huvudet för att kolla på honom, han ger mig ett varm leende och rycker på axlarna.

''Ut och äta glass, följa med?'' frågar han och jag nickar ivrigt

''Ska bara klä på mig'' säger jag och ställer mig framför gaderoben, Andrew pressar ihop sina läppar till ett leende och nickar och går sen ut genom dörren. Jag slänger upp gaderoben's dörrar och går in och letar efter något jag kan dra på mig, snabbt och enkelt. 

 

Efter att ha dragit på mig ett par slitna jeans och en grå v-ringad tröja så låter jag mitt hår hänga slappt ner för axlarna, jag tar mina klackskor i händerna och går ner för trappan och ser Andrew stå och vänta på mig i hallen.

''Har du väntat länge?'' frågar jag och ställer ner mina skor på golvet och går sen in till köket.

''Nej, kom själv ner precis'' säger han och följer efter mig in. 

''Hinner jag göra en macka?'' frågar jag och biter mig i underläppen.

''Ja, om du gör en till mig med!'' flinar han och sätter sig på köksstolen, jag skakar på huvudet och börjar flina innan jag tar ut smör och ost. Jag lägger det på bordet och hämtar sen mackorna från skafferiet. 

''Hämta smörkniv och osthyvel'' säger jag och sätter mig ner på stolen mittemot honom. Andrew slänger ner osthyveln och smörkniven på bordet och jag tackar knappt hörbart. Jag slänger snabbt på smör på dom två mackorna och skickar sen mackorna till Andrew så han kan lägga på osten. Jag slänger smörkniven tvärs över köket och ner i diskhon.

''LIKE A BOSS!'' skriker jag och börjar skratta, Andrew skakar på huvudet och reser sig upp och lägger ner osthyveln  i diskhon. Jag reser mig upp och tar på mig mina klackskor med en smal klack på så går vi äntligen ut till min Range Rover som jag fick när jag fyllde 17. Jag sätter mig i framsätet bakom ratten och Andrew bredvid mig i passagerarsätet. Jag kör snabbt ut ur vår uppfart och börjar köra mot gatustället där jag och Andrew alltid äter glass, det ligger ungefär tio minuter härifrån.

''Hur är det att vara tillsammans med en kriminell?'' frågar min bror helt plötsligt och jag rynkar pannan och kollar snabbt på honom innan jag fokuserar på vägen igen.

''Hur menar du?'' frågar jag och biter ihop käkarna.

''Kels..'' suckar han och jag stannar vid ett rött ljus och masserar min tinning. 

''Överbeskyddande, läskigt, tryggt och ibland kan det vara kärleksfullt, beror på hur han är'' rabblar jag snabbt upp och vägrar möta min lillebrors blick. 

 

Efter att jag har berättat hur det är att vara tillsammans med en kriminell så parkerar jag på en tom parkeringsplats precis vid gatuköket, vi både stiger ut ur bilen och jag krokar min arm med Andrew's och går fram till de rättså långa ledet. Jag lutar mitt huvud mot Andrew's axel och sluter mina ögon en lång stund.

Min mobil börjar ringa och jag fiskar snabbt upp den från mina slitna jeans och trycker på grön lur utan att kolla vem det egentligen var.

''Kelsey Graham'' säger jag trött och tar ett djupt andetag.

''Vad gör du vid gatuköket med din lillebror?'' säger en röst från andra sidan som jag inte alls känner igen, jag spärrar upp mina ögon och kollar mig runt. Jag släpper Andrew's arm och går sakta mot bilen medans jag kollar mig runt.

''Du behöver inte kolla dig runt sötnos, du kommer inte hitta mig!'' säger han och skrattar högt och mörkt, precis som skådespelare gör på skräckfilmer. Jag blundar och tar djupa andetag.

''Vem är du?'' får jag tillslut fram och sväljer hårt.

''Hälsa din älskade pojkvän att han ger tillbaka det som är mitt så får han sin lillasyster'' säger rösten och ett tjejskrik hörs i bakrunden, jag lägger handen över munnen och kniper igen mina ögon och snyftar tyst.

Ett pip hörs efter det. Andrew kommer fram till mig med glassarna i handen.

''Varför stack du bara sådär?'' frågar han och räcker mig en glass,

''Vi har inte tid nu Andrew, vi måste till Justin'' säger jag upphetsat och puttar fram honom. Andrew säger ingeting och hoppar in i bilen och efter honom så kommer jag. Jag vrider snabbt om nyckeln och gasar, snart var vi ute på vägen och jag svänger åt höger och börjar köra mot Justin's hus.

''Vad händer?'' frågar Andrew oroligt, jag rycker på axlarna och skakar på huvudet. 

''Inte en aning'' säger jag skrämt och gasar på lite extra. Andrew tar ett hårt grepp om min arm

''Sakta ner syrran, jag vill inte dö'' säger han skrämt och ryggar bakåt.

''Framme'' säger jag och parkerar hursomhelst framför Justin's hus innan jag stänger av motorn och springer ut. Andrew följer efter mig, jag slänger upp ytterdörren.

''JUSTIN!'' ropar jag och kollar först i vardagsrummet, Justin kommer flygandes ner för trappan och möter mig. Damon, Quinn och Bruce kommer in från köket och kollar oroligt på mig. Deras blick vandrar mellan mig och Andrew.

''Det är min lillebror, han vet ingeting'' försäkrar jag och pekar på Andrew.

''Vet vad?'' frågar han försiktigt och höjer på ena ögonbrynet.

''Quinn'' presenterar Quinn sig och räcker fram handen mot Andrew, Andrew sväljer snabbt och skakar hand med Quinn.

''Andrew'' 

''Det här är Damon och Bruce'' säger Quinn och pekar på dom, Andrew's blick möter min och jag ger honom en blick om att det inte är någon fara. Andrew pressar ihop sina läppar till ett rakt streck.

''Justin'' säger jag och vänder mig om mot Justin, jag plockar upp min mobil och går in på senaste samtal och trycker upp numret. 

''Vems nummer är det här?'' säger jag skrämt och är nära på att brista ut i gråt.

''Babe, vad har hänt?'' frågar Justin oroligt och lägger handen på min kind.

''Han sa att du ska ge tillbaka det som är hans så får du din lillasyster och ett tjejskrik hördes i bakrunden, vem är han Justin?!'' 

Justin spärrar upp sina ögon och vänder snabbt på huvudet mot killarna, han tar min mobil och ringer upp det numret igen.

''Lämna min syster ifred'' säger Justin och knyter knytknäven. Ett tjejskrik hörs högt och tydligt, killarna tar ett steg fram och Justin backar intill väggen, han lägger på och räcker mig telefon.

''HELVETE!'' skriker han och smäller till väggen så hårt han kan med knytnäven, Andrew ryggar bakåt och jag går fram till honom och lägger mina armar runt hans midja.

''Det är okej Drew, det är okej'' säger jag mjukt och smeker hans kind, Andrew sliter inte blicken från Justin som ligger nere på knä med en blodig knytnäve. Jag lägger min hand på hans bröstkorg och viskar gång på gång att det inte är någon fara. Att allting är okej. 

''Kelsey, ta din bror och åk hem'' säger Damon och går fram till oss, jag nickar ivrigt med huvudet och leder Andrew ut genom dörren och mot bilen, han var fortfarande i chocktillstånd.

Det hade jag med varit om jag inte redan hade vänjt mig vid detta.

Andrew sätter sig i passagerarsätet och säger inte ett ord.

''Det är okej Andrew''

''Vad händer?'' säger han hest och sliter inte blicken från vägen. Jag suckar högt och skakar på huvudet.

''Ingeting'' ljuger jag och Andrew fnyser.

''Varför reagerade Justin sådär? Vem är killen? hans lillasyster?'' frågar han och en tår rinner ner för min kind, det är alldeles för tidigt för Andrew till att veta saker och ting. Jag har inte tänkt mig att det ska gå så långt, att jag var så dum och inte lyssnade på Loana från första början, jag har dragit in mig själv i detta och snart skulle min lillebror få veta och själv bli indragen.

---

Inte ett dugg nöjd med kapitlet men ville inte få er att vänta längre än vad ni redan har gjort..