PREVIOUS: Det är såna här stunder jag saknar, spendera timmar med min syster utan att pappa ska ta henne från mig. Jag har inte en aning vad vi ska göra i New York men det behöver jag inte tänka på nu. Glädjen över att Jazzy är tillbaka pumpas igenom hela min kropp och jag blir varm inombords.
''Jag älskar dig storebror'' säger hon och pussar mig på kinden.
''Jag älskar dig också Jazmyn Katherine Bieber''
''Är vi alla?'' frågar Bruce och stiger på tåget med biljetterna i händerna, jag tar Jazmyn's hand i min och stiger på det trånga tåget där alla sitter tätt på varandra, nästan i varandras knä. Med vår lycka så lyckas vi hitta ett säte, jag kollar på killarna och dom ger mig ett leende, jag rycker på axlarna och slår mig ner på det tomma sätet. Jazmyn sätter sig i mitt knä och lägger armen runt min hals.
''Jag har hört att du har en flickvän Justin!'' säger hon glatt och mina mungipor sjunker, hennes ansiktsuttryck förändras och hon kollar oroligt på mig.
''Sa jag något fel?'' frågar hon och jag skakar på huvudet och lutar huvudet bak på nackstödet.
''Jag och Kelsey är inte tillsammans längre'' förklarar jag och vägrar möta hennes blick.
''Vad har hänt?''
''Hände bara lite saker innan jag åkte hit till Chicago och hämtade dig, inget speciellt!'' svarar jag och tvingar fram ett påklistrat leende.
''Dags att kliva på planet och jag kan garanterat säga att jag redan börjar hata det'' muttrar Damon och går igenom säkerhetskontrollen. Jag flinar åt honom och går igenom den jag också med Jazmyn bakom mig.
''Det här suger 5 timmar i flyg nu, avlider'' muttrar Jazmyn.
''Är det bara jag som är positiv?'' frågar jag och börjar skratta lite smått. Jag blickar ner på min biljett och kollar efter vilket säte jag ska sitta på.
''Längt bak, jag lever i paradiset!'' flinar jag och väntar tålamodigt på att folk ska sätta sig ner på sina platser.
När det äntligen är min tur att sätta mig på min plats så märker jag att en snygg blondin sitter på mitt säte.
''Ursäkta men det är min plats'' säger jag och slickar mig runt läpparna, hon kollar upp från sin bok och möter min blick. För en sekund tappar jag andan och hela planet börjar snurra, hennes ljusblåa ögon och leende stannar min värld för en sekund.
''Oj förlåt!'' säger hon och tar sin väska och flyttar längst in på raden närmast fönstret, jag ger henne ett litet leende innan jag tar ett djupt andetag och sätter mig ner i mitten. Jazmyn slår sig snabbt ner på sätet bredvid mig och armbågar mig i sidan. Jag halkar lite längre ner i den blåa stolen och vänder min blick mot blondinen.
''Vad heter du?'' frågar jag och ler. Hennes mungipor åker upp i ett leende
''Emma''
''Trevligt att träffa dig Emma!'' flinar jag och ler brett.
''Detsamma Justin!'' säger hon och jag stelnar till, hur i helvete vet hon vem jag är? jag höjer på ena ögonbrynet och Emma brister ut i skratt.
''Du är Kanada's mest kriminella kille, självklart ska jag veta vem du är när man hör det ena efter det andra om dig'' flinar hon och lägger sigg hår över sin vänstra axel, jag nickar sakta på huvudet och försöker få ordning på mina tankar. Okej så tjejen vet vem jag är och vad jag gör, ingen bra start.
''Trevligt, tror du på rykten?'' frågar jag och höjer på ena ögonbrynet igen, med min högra hand trummar jag fingrarna mot armstödet. Medans jag väntar på hennes svar så slänger jag en blick på Damon och killarna som sitter på raden bredvid oss och rycker på axlarna. Inte visste jag att nyheterna skulle komma så långt. Jag vänder min blick mot Emma, hon skakar på huvudet och hennes blonda lockar studsar mot hennes axel.
''Nix, jag måste se saker och ting med mina egna ögon för att tro på det. Du ser inte ut att vara en sån kille''.
HA, om du bara visste vad jag gör Emma så hade du nog inte sagt så. Jag rycker på axlarna.
''Man kan inte alltid se ut sådär, eller?''
''Du är för snygg för att vara kriminell om jag ska vara helt ärlig''
''Jag uppskattar din ärlighet!''
''Du ser själv inte så dålig ut, ögongodis!'' flinar jag och blinkar med ena ögat. En röd nyans sprider sig på hennes kinder och jag börja skratta lite smått. Mina tankar är så långt ifrån Kelsey som det bara går.
Under hela flygturen lärde jag känna Emma, hon berättade en hel del saker om sig själv. Jag behövde inte berätta någonting för hon visste redan vem jag är tackvare tidningarna och median. Jag fick veta att vi ska bo på samma hotell, vilket jag blev väldigt glad för.
''Justin, vi måste dra grabben!'' säger Bruce och klappar mig på axeln, jag skakar på huvudet och återgår till den tråkiga verkligheten. Jag reser mig upp och går igenom planet som nästan har blivit tom för alla har antagligen stigit ut. Jag nickar ett ''hejdå'' mot flygvärdinnorna och går sedan ner för den långa trappan.
''Ska vi åka buss till terminalen?'' frågar jag och pekar på de två bussarna som står parkerade. Bruce nickar och killarna börjar gå mot den ena bussen. Min lillasyster krokar sin arm med min och drar mig med henne till bussen. Jag suckar högt och lutar mig mot bussväggen. De trånga utrymmen gör så jag får panik.
''Andas Justin, vi är snart framme'' mumlar min syster och stryker min kind. Jag verkligen avskyr trånga utrymmen av hela mitt hjärta. När bussen äntligen stannade ser jag till att vara ute först av alla, jag tar ett djupt andetag av det friska vädret och slappnar av en aning.
Det här kommer vara en perfekt resa med Emma som granne på hotellet.
Ni har ett val, vill ni fortfarande läsa allt dedär om New York eller ska vi hoppa till Kelsey och Justin i nutid? efter det kan jag lova att ALDRIG hoppa över saker & ting under hela novellen
Det är upp till er & hur ni vill ha det.
