Det var den värsta tiden i mitt liv, varför är det när vi alltid bråkar som jag verkligen inser vad jag håller på att förlora? För varje bråk och helvete som har brakat löst så har jag bara älskat henne mer och mer för varje gång.

Tanken av att hon dödade Thimothy gjorde mig spyfärdig men det är inget jag vill påminna henne om. 

Ens första mord är alltid den hemskaste, personen poppar upp i din dröm och gör drömmen till den värsta någonsin. Har Kelsey fått några mardrömmar än? Det är något jag måste ta reda på och det gör jag när vi kommer hem till Stratford igen. Vad som än kommer hända så vet jag att i slutet av dagen så kommer Kelsey alltid finnas där för mig, hon kommer dra mig ur knipor och orsaken att jag älskar henne så otroligt mycket är för hennes mod. Ska man vara med mig är mod den viktigaste saken man måste ha, för man kommer lätt dras in hit och dit och bli ett byte för mina fiender. Försiktigt krånglade jag mig från ur från hennes ben och la mig tillrätta på den mjuka kudden bredvid Kelsey's huvud. Omedelbart lät jag mörkret svepa mig i sin varma famn och det sista jag tänkte på är överraskningen imorgon.

 

 

När jag vaknade på morgonen låg en ihopvikt lapp på Justin's kudde, jag rycker åt mig lappen och sätter mig trött upp. Jag gnuggar bort sömnen ur ögonen och öppnar lappen och ser Justin's slarviga still.

 

 

Som barn har jag alltid varit fascinerad i saker som innehåller mystik, att jag kommer fylla 18 inom 2 veckor kommer inte förändra ett dugg. Jag slänger mig upp ur sängen och drar på mig en vit magtröja som flashar en liten bit av min mage och ett par svarta slitna shorts. Jag drar på mig mina svartvita ballerina skor och går ut till hissarna där jag otåligt väntade på en jävla hiss som ungefär tog 10 minuter på sig att komma.

Jag stiger ut i värmen, solens strålar kastas mot mig och jag tar ett djupt andetag innan jag beger mig mot stranden som ligger en liten bit bort härifrån. Jag knölar upp pappret och kollar på Justin's urusla ritning som finns på baksidan som jag olyckligtsvis inte har lagt märke förrens nu , beskrev stranden till pricken.

Glädjen över att jag har hittat rätt strand sköljde över mig som en våg och jag piggnade genast till.

Jag bet mig i läppen och kollade upp på dem fyra killarna som spelade vollyboll.

 

Och? gå fram till dem, flirta och ta den jävla bollen! skrek mitt sinne, det var som om några tjejer som hade fått ett skvätt vatten på sig skrek. Hade det varit någon annan så hade dem gått fram till killarna ryckt bollen ur deras händer på mindre än en halvsekund och tagit den andra jäkla ledtråden, jag förstår inte vad det egentligen är som hindrar mig. Det har aldrig varit såhär innan, varför har jag helt plötsligt blivit blyg?

Jag börjar cirkla runt vollyboll ''planen'' och gick lite närmare för att kunna få en bättre syn på bollen, jag sträckte på halsen och sog ett vitt papper fladdra hit och dit mellan killarna.

 

Rullandes på mina ögon börjar jag gå längs kanten av vollyplanen, jag vänder ryggen till för en sekund för jag tror att någon kallar på mig när jag får en hård smäll på bakhuvudet. Jag trillar framåt och ser vollybollen ligga framför näsan på mig, jag rycker åt mig lappen innan någon av killarna hinner säga ett ord och ställer mig upp.

''Förlåt! Vi tittade ehmn.. förlåt'' säger ena killen nervöst, jag smeker mitt bakhuvud och ger han ett litet leende innan jag knölar upp lappen och läser dess innehåll.

 

 

Jag lägger handen för pannan som ett sorts skydd mot den starka solen och kollar ut mot havet där en flaska,

- övergiven av Justin antagligen -, flyter runder. Jag suckar högt och går fram till kanten av vattnet där vågorna sköljer sig över mina fötter, jag har inget annat val, jag är illa tvungen att gå ut i det jäkla vattnet och hämta flaskan om jag vill komma någonstans. Att vända tillbaka nu efter allt skit är inget smaskig alternativ. 

Många frågor snurrade runt i mitt huvud medans jag plaskade ut i det ljumma vattnet och ryckte åt mig den dumma flaskan och tog ut anteckningen som fanns där i. Kommer inte förlåta Justin för det här och jag förstår fortfarande inte varför jag inte bara vänder mig om och går hem till hotellet igen och surar.

Det kan jag inte göra och speciellt inte på Grekland där jag är på semester med min såååååå underbara pojkvän som låter mig gå igenom sand och vatten för att hitta det han håller på med. 

 

Ännu en gång knölar jag upp det hemska pappret och läser innehållet, vad är BIMILC baklänges?

Jag stod och tänkte ett stund, inte väl trodde Justin att jag skulle klättra hit och dit och speciellt inte när jag är klädd såhär?

Jag suckar frustrerat och går fram till den enorma palmen och börjar klättra som en apa, detta ögonblicket påminner mig om en gympa lektion då att klättra i rep var ett måste och var ingeting du såg i filmer,

nämnde jag att jag klättrade i repet men kollapsade efter 2 minuter? Jag kramar om palmen och försöker så gott jag kan häva mig upp utan att kollapsa på sandbädden som hånar mig underifrån. När jag äntligen har tagit mig upp för den enorma palmen ställer jag mig upp på klippan som finns där, jag rycker åt mig lappen som hänger på en av palmens blad och knölar upp den för att läsa innehållet, säger Justin att jag ska klättra, simma, eller rycka vollybollar av någon mer är han så gott som död. 

 

 

Jag pustar ut av lättnad och börjar snabbt gå mot grottan som känns ligga en bra bit bort när det egentligen inte är mer än hundra meter. Jag tar ett steg in och kollar mig runt, mörker, mörker och ännu mera mörker.

''Justin?'' ropar jag och min röst studsar mellan alla stenväggarna därinne.

''Här babe!'' ropar han tillbaka och jag pustar ännu en gång ut, jag börjar gå i riktning mot hans röst medans han pladdrar på och kommer fram till ett rum eller vad det nu är förnågonting.

''Justin, du kommer dö för det här'' fräser jag och slänger mig runt hans hals, jag drar in hans doft av parfym som har bytts ut med rök, förvånad? Inte ett dug. Justin skrattar och lägger sina armar runt min midja.

''Det där var inte alls roligt, jag är hungrig och helt utmattad!'' 

Justin flätar sina fingrar med mina och leder mig fram till ett bord där det är fullt med mat och levande ljus ligger överallt och det enda som lyser upp grottan. Röda ljus, måste jag tillägga. Ett leende sprider sig på mina läppar och jag kollar upp på Justin och trycker hans läppar mot mina. Justin besvarar kyssen och återgår sen till att leda mig fram till bordet.

''Varsågod, mon cheri'' flinar han och drar ut stolen till mig som en gentleman.

''Tack!'' säger jag glatt och sätter mig ner, jag lägger huvudet på sned och skådar Justin's perfekta ansikte.

''Ta för dig älskling'' 

Jag börjar omedelbart lägga upp lite allt möjligt som finns på bordet på min tallrik.

En behaglig tystnad faller över oss och jag slänger hungrigt i mig maten. Det enda som jag kommer tacka för senare är den utsökta maten, dagens händelse kommer han så gott som få skit för, tror jag.

''Vad gott!'' säger jag och ger Justin ett stort leende, han har valt ut min favoritmat.

Jag ska kanske inte skälla ut honom trots allt.