''Jag heter Loana och är Justin's exflickvän sedan 2 veckor tillbaka'' började hon och tog ett djupt andetag.

''Han sa till mig att han skulle hit och jobba och sedan komma tillbaka lika fort igen tills du kom ivägen, Du såg vad han gjorde och han tog dåligt hand om det. Istället för att döda dig så tog han dig hem och började umgås med dig och föll sedan för dig samtidigt som han hade en flickvän i Atlanta'' fortsatte hon och jag spärrade upp ögonen och kollade snabbt på Justin med en sårad blick, han mötte min blick och kollade sedan ner på bordet.

''Han ringde mig och sa att det var slut, jag ville veta vad jag hade gjort, varför allting bara tog slut sådär så jag bestämde mig för att åka hit och hittade er tillsammans, tro inte att du kommer leva lyckligt med honom. Det kommer du verkligen inte, bestäm dig ifall du vill vara med honom eller inte innan du dras in i hela soppan. Du vill inte veta vad han gör, det du såg är ingeting jämfört med vad jag har sett'' Jag hade en klump i halen och en tår rann sakta nerför min kind, jag nickade förstående på huvudet och kollade ner på mina flätade fingrar.

''Det liv kommer jämnt vara i fara, då dom kan använda dig mot Justin. Det var inte ens meningen att han skulle falla för dig, ett vackert misstag''

''ba..-'' började Justin men jag höll upp en hand och tog sedan ett djupt andetag. Jag la min hand på pannan och lutade armbågen mot bordet. Jag behövde rensa tankarna just nu och det kunde jag inte göra med både Justin och Loana i samma rum. 

''Be right back'' mumlade jag och reste mig upp.

''Kelsey'' sa Justin och reste sig också upp, Damon och Quinn stoppade honom halvvägs.

''Låt henne tänka en stund'' hörde jag Damon säga innan jag svängde runt hörnet och kom ut till hallen

Jag tog på mig mina skor och gick ut i den kalla vinden och började gå längs kanten. 

 

 

Frågorna virvlade runt i mitt huvud utan svar, samma fråga ställer jag mig själv varje dag Är det här verkligen vad jag vill? 

 

 

''Var du tvungen?!'' röt jag argt och ställde mig hastigt upp så stolen välte bakom mig, Loana ryggade bakåt och kollade chockat på mig,

''Komigen Justin, hon är vilken tjej som helst!''

''Nej, hon är speciell till skillnad från dig!''

Loana spärrade upp sina jadengröna ögon och kollade chockat på mig.

''Justin, vad har hänt med dig?'' frågade hon och ställde sig upp bredvid mig, jag suckade högt och kollade trött på henne.

''Jag är bara så jävla trött att du kommer och förstör allting, kunde inte jag själv ha få berättat?''

''Du hade aldrig gjort det, hon har gång på gång frågat mig och varje gång har jag blivit  lika chockad över att du inte har berättat en smocka!'' sa Damon och satte sig på köksbänken. Jag tog ett djupt andetag och försökte kontrollera min ilska.

''Jag måste se vart hon är'' mumlade jag och gick förbi Damon och Quinn. Jag drog på mig mina svarta supras och gick ut i den kalla vinden. Jag kollade höger och vänster och försökte tänka ut en väg hon kanske hade gått. Jag chansade på vänster och började gå ner för gatan samtidigt som jag kollade mig runt.

 

Mörkret hade börjat lägga sig och jag hade bara blivit ännu mer orolig för varje steg jag har tagit. Tänk om det har hänt henne något? Jag skulle aldrig förlåta mig själv då. Jag hade varit överallt men inte hittat henne. 

''Tänk om hon är vid stranden?'' mumlade jag för mig själv och började gå i riktning mot stranden som låg 15 minuter härifrån. Jag plockade upp min mobil från jeansfickan och slog Kelseys nummer. Signal efter signal gick men hon svarade inte. Vad jag hade sett så tog hon med sig sin mobil. 

''Komigen Kelsey, svara!'' mumlade jag och provade ringa henne igen, hon klickade upptaget och jag suckade högt. Hon hade mobilen med sig vilket gjorde att jag slappnade av en aning men var fortfarande på helspänn ifall jag skulle få ett samtal av henne här och nu. Det enda jag hade i tankarna var att jag och Kelsey behövde prata.