PREVIOUS: ''Kolla på mig Kels''
Mitt hjärta hoppade över 4623 slag varje gång han sa mitt smeknamn, jag vägrade göra som han sa och fortsatte kolla ner på hans händer som hade ett grepp runt mina handleder. Justin la mina armar runt sin hals och la sedan sina egna runt min midja och kramade mig hårt.

''Snälla förlåt..'' viskade Justin mot min hals och kramade mig hårt, något blött landade på min axel. Jag kollade upp på Justin och såg hans tårar rinna nerför hans kinder som floder. Han tog mitt ansikte mellan sina händer och lutade sin panna mot min. En tår rann ner för hans kind och jag torkade snabbt bort den med tummen. Justin böjde sig ner och pressade hårt sina läppar mot mina, jag besvarade kyssen och tryckte honom mot mig. Vi stod där, händerna uppe i varandras ansikte ett ganska bra tag. Jag avslutade kyssen och drog mig tillbaka.
''Förlåter du mig?'' viskade han mot mina läppar och kysste mjukt min överläpp.
''Sista chansen Justin''
Jag visste att det inte var sista chansen, jag skulle -som tillexempel nu- smälta under hans berörning och förlåta honom. Justin nickade ivrigt på huvudet och öppnade bildörren till mig, jag hoppade in och snart var vi ute på vägarna igen.

''Det här Caffét'' sa Justin och parkerade utanför ett litet och mysigt caffé. Det var faktiskt jättegulligt. Ni vet sånt litet caffé som är byggd av trä med några få svaga lampor.
''Åh, gud vad mysigt!'' sa jag med en mjuk röst och gick snabbt ut ur bilen och började gå mot ingången. Justin dök snabbt upp vid min sida och flätade ihop sina fingrar med mina. Hand i hand gick vi in och hälsade på dom få människorna som satt där inne. Två gamla par i runt 70 års-åldern och några tjejer.
''Kolla vad gulligt Justin!'' sa jag med en bebisröst och nickade bort mot det gamla paret. Justin log stort och pussade mig på pannan.
''Så ska vi också bli'' log han och la sin arm runt min midja. Så ska vi också bli? vad menar han?
''Hej Justin'' sa en gammal kvinna som också var runt 60-70 års åldern och log mot oss
''Hej Kerstin!'' log Justin och kollade sedan ner på mig.
''Är den fina flickan din flickvän?'' frågade hon och la huvudet på sned, jag och Justin kollade på varandra sedan skakade jag på huvudet.
''Nej bara vänner''
''Det skulle inte jag säga, någoting finns det men vi är inte tillsammans'' sa Justin och blev röd om kinderna. Kerstin la huvudet på sned och kollade lyckligt på oss.
''Inte tänker du låta den här vackra tjejen gå Justin? berätta för henne vad du tycker om henne'' sa Kerstin och smekte min kind med baksidan av sina fingrar. Jag kollade generat ner på mina fötter och Justin's arm runt min midja hårdnade.
''Det ska jag men jag väntar bara på det rätta tillfället, så mycket har hänt den sista tiden'' sa han och pussade mig snabbt på huvudet. Jag kollade upp igen och mötte Kerstins blick hon blinkade med ena ögat mot mig.
''Vad ska ni ha?'' frågade hon och kollade på mig och Justin.
''Har ni vaniljebullar?'' frågade jag försiktigt och bet mig i läppen.
''Hon är galen i det'' flinade Justin och jag gömde mig hans kofta.
''Ni är så gulliga, ja vi har vaniljebullar'' Jag kollade upp mot Justin utan att flytta på mig. Justin pussade mig på pannan och vände sig sedan om mot Kerstin.
''3 vaniljebullar'' sa han och jag kollade förvånat på honom.
''Du skulle inte nöja dig med bara en'' flinade han och blinkade med ena ögat, mitt ansikte blev genast rött igen.
''Sluta göra flickan generad justin, vad heter du förresten?''
''Kelsey'' pep jag och tog ett djupt andetag genom näsan.
''Kelsey vaddå?''
''Kelsey Graham'' sa jag och la huvudet på sned, hon spärrade upp ögonen.
''Åherregud, är du Steve's dotter?''
Jag blev rädd och nickade ivrigt med huvudet, hon gick runt disken och ställde sig framför mig.
''Åh vad stor du har blivit, jag kände inte igen dig!''
Hon tog mina händer och snurrade runt mig. Vem är kvinnan? Hur känner hon pappa?
''Får jag fråga hur du känner pappa?'' frågade jag försiktigt, hon tog ett djupt andetag och började prata igen.
''Säg till honom att Kerstin Wesley hälsar så ska han nog förklara allt för dig'' sa hon och gick sedan bakom disken igen och gav oss våra bullar. Vi satte oss längst ner i cafféet i en mysig hörna. Kerstin Wesley lät så bekant, pappa har nog sagt något ord om henne under min uppväxt. Jag skulle allt fråga om henne senare.

''Såå?'' frågade jag och slickade bort sockret runt min mun, Justin höjde på ena ögonbrynet och lutade sig bak i sin stol.
''Kan du sluta ljuga för mig och berätta vem tjejen är?''
Han tog den sista tuggan av sin vaniljbulle och torkade sedan händerna med servetten.
''Vilken tjej?''
''Du vet mycket väl vem jag pratar om!''
Mitt tålamod rann ut som sand och jag skulle kunna ställa mig upp och skrika rakt ut men jag försökte hålla mig lugn.
''Lol?''
''Lol? vem fan är det?''
''Loana'' sa han och spände ihop käkarna. Jag nickade och slickade på mina fem fingrar.
''Vad är det med henne?''
''Vem är hon? hur lärde du känna henne? hur länge? vart, när, hur, varför?''
''Babe ta det lugnt med dina frågor, hon är ingen viktig''
''Vaddå ingen viktig?! ljug inte rakt upp i ansiktet på mig!'' sa jag och höjde rösten.
''Höj inte rösten när du pratar med mig!''
''Jag har väl förhelvete också rätt till att få veta saker?''
''Lägg dig inte i mitt liv!''
Jag tog ett bett av min andra bulle och lutade mig bak i stolen, det här var fan orättvist.

''Är du klar?''
Jag torkade mig runt munnen med servetten och reste mig upp utan att säga ett ord, Justin följde efter mig. Jag satte mig i bilen och han började köra mot Stratford igen.
''Kan vi inte prata någongång utan att du blir sur?'' frågade han och kollade på mig. Jag kollade ut från fönstret och låtsades som om jag inte hörde honom.
''Jag kommer vara borta i en vecka'' sa han och hade fortfarande blicken på vägen, mitt hjärta stannade för en sekund.
''Vart ska du?'' frågade jag och kollade på honom.
''Jobb''
''Ska du mörda någon denna gången också eller några av dina hot?''
''Det vet jag inte än, vi får se'' sa han.
''Glöm det Justin, du dödar inte någon''
''Håll dig utanför det här Kelsey'' sa han och kollade snabbt på mig.
''Annars? vad händer?''
''Dom kommer efter dig om dom vet att det finns något mellan oss''
''Men det gör det ju inte och vem är dom?''
''Kelsey, jag kan inte berätta något''
''Varför inte?'' mitt underbara förhör var igång igen och det var nu jag och Justin skulle får våra utbrott.
''Kelsey förhelvete snälla sluta'' bad han men jag skakade nöjt på huvudet.
''Jag ska inte sluta förrens du berättar''
''Vem fan är du? Du är varken min flickvän eller något så du har ingen rätt till att fråga!''
''Fine, håll dig borta från mig''