Jag vaknade av ringsignalen till min mobil som jag kände igen mycket väl, utan tvekan slängde jag mig på mobilen och tryckte på grön lur.

''Kelsey?'' frågade jag oroligt och på andra sidan kunde jag höra snyftningar och hur någon annan tog över mobilen.

''Hon har vaknat Justin'' sa Haley överlyckligt och jag ställde mig upp och kikade ut genom det enorma fönstret med ett stort leende på läpparna. 

''Hon vill antagligen inte träffa mig..?'' frågade jag försiktigt.

''Vänta lite, ska bara gå ut från rummet'' 

Man hörde hur hon började gå och ljudet av en dörr stängas bakom henne innan hon la tillbaka mobilen vid örat.

''Vad sa du?'' frågade Haley.

''Hon vill antagligen inte träffa mig..?'' upprepade jag och det blev tyst på andra sidan.

''Hon har precis varit med om en hemsk bilolycka, hon behöver vila och efter det kommer hon säkert vilja träffa dig'' Jag suckade högt och en tår rann ner för min kind. Kände jag Kelsey rätt så skulle hon vara sur i en evighet, får nog skicka bud med Damon eller Quinn, dom har bättre relation med henne än vad jag har just nu. 

''Okej, tack för att du ringde!'' sa jag och slängde på luren utan att vänta på hennes svar. Av all ilska jag hade i kroppen så vänder jag mig om och slänger mobilen med all den kraft jag har mot väggen så den spricker i tusen bitar. Jag sätter mig ner med benen upp till hakan och armarna hårt runt benen, jag låter tårarna rinna oavbrutet ner för mina kinder samtidigt som jag lutar mig bak mot kanten av sängen. 

 

''Justin!'' ropar Bruce från nedervåningen och jag öppnar sakta mina ögon och stänger dom lika fort igen för allt  de irriterande ljus, jag blinkar och vänjer mig vid ljuset innan jag ställer mig upp på fötter då jag hör mitt namn ropas igen. Jag går trött tvärs över rummet och ner för den långa trappan innan jag svänger av till vänster och går in i vardagsrummet där killarna är och planerar för nästa uppdrag, Bruce räcker mig telefonen och jag höjer på ena ögonbrynet innan jag tar emot den. Killarna ler och rycker på axlarna.

''Justin'' sa jag och spände hårt mina käkar.

''Vi behöver prata'' svarar en änglalik röst på andra sidan och mitt hjärta stannar till för en sekund, Kelsey. Mina axlar sjunker ner i avslappning och en tår rinner ner för mina kinder. 

''babygirl..'' viskar jag och ler tacksamt mot Bruce innan jag vänder mig om och börjar gå mot köket. 

''Möt mig vid parken nu'' sa hon stelt och la på luren. Jag suckar högt och går tillbaka till vardagsrummet där jag slänger telefonen till Bruce och går ut till hallen och drar på mig mina vita supras som matchar mina svarta jeans och en vit v-ringad långarmad tröja där jag har kavlat upp armarna. Jag rycker åt mig mina bilnycklar och springer ut till bilen och sparkar igång motorn så den fräser till innan jag med full fart kör till parken där jag äntligen skulle få träffa Kelsey.

 

Jag hoppar ut ur bilen och springer längre in till parken där jag börjar kolla mig runt omkring, en figur sitter på bänken helt själv och jag antog att det var Kelsey, jag joggar fram till henne och hon vänder sig sakta om för ljudet som mina skor hade gett ifrån sig och stirrar på mig med besvikelse. Jag kollar ner på mina fötter och börjar leka med en sten. Vågar inte kolla upp och mötta hennes blick, den blicken som dödar mig och som även beskriver vad hon tänker göra, det är som att läsa en tidning. 

''Sätt dig ner..'' säger hon stelt och flyttar sig till andra sidan bänken, jag sätter mig ner och kollar ett långt tag på henne innan jag kollar ner på mina sammanflätade fingrar. Vi båda öppnar munnen samtidigt och jag nickade mot henne

''Börja du'' mumlar jag och väntade på att hon skulle börja, Kelsey tog ett djupt andetag och öppnar munnen.

''Det är slut'' 

Jag stelnar till och stirrarpå henne.

''Du skojar inte?'' sa jag och var nära på att ställa mig upp och smälla till din närmaste personen jag hittade. Hon skakar på huvudet och en tår rann ner för hennes kind, jag flyttar mig närmare så det bara var några centimeter mellan oss.

''Kels, gör inte såhär'' mumlar jag och torkar väck hennes tår. 

''Jag vill inte göra de Justin'' 

''Men varför gör du det då?'' frågar jag mjukt fortfarande med min hand mot hennes kind, hon la sin hand över min och klämmer försiktigt.

''för jag är trött på allt detta jag vill ha dig så fruktansvärt mycket men det är en sida av mig som avskyr dig, jag behöver en paus, jag behöver förengångsskull tänka och använda den hjärnan jag fick. Det är som Loana sa, jag vill tänka till ordentligt innan jag bestämmer mig ifall jag vill vara med dig och dras in i denna soppan eller inte''  

Jag lägger min arm runt hennes midja och drar in henne i min famn och pressar mina läppar mot hennes, hon försöker dra sig undan men när hon inser att jag inte tänkte släppa så besvarar hon kyssen och lägger sina armar runt min hals. Jag fördjupar kyssen lite och låter hennes tunga glida in i min mun innan jag börjar leka med den. Jag flätar mina fingrar i hennes blont/bruna hår och stryker försiktigt hennes kind med baksidan av min hand så jag inte rör såren som förstör hennes vackra ansikte. Jag avbryter kyssen hur mycket jag än inte ville så var jag tvungen att göra det, jag kollar djupt in i hennes ögon innan jag sa dom små tre orden för andra  gången.

''Jag älskar dig'' 

Hon smeker försiktigt min kind och jag rös till under hennes berörning och blundade av njutning.

''Kan du följa med hem? grabbarna vill träffa dig och Loana har åkt tillbaka till Atlanta'' sa jag och flätar hennes fingrar med mina. Hon tar ett djupt andetag innan hon reser sig upp och drar med mig, fortfarande med hennes fingrar flätade med mina så börjar vi gå mot bilen. Jag öppnar bildörren till henne som en gentleman innan jag springer över till andra sidan och hoppar själv in och börjar köra iväg. 

''Vad sa mamma när hon träffade dig? hur var hennes reaktion?'' frågar Kelsey och kollar på mig, jag kollar snabbt på henne innan jag fokuserar på vägen.

''Hon sprang direkt fram till mig och frågade ifall jag var Justin och så nickade jag och så drog hon in mig i en moderlig kram där jag förengångsskull kände mig älskad'' sa jag och det sista sa jag tyst knappt hörbart.

''Mamma är en sån, vi har ju ljugit ihop din livshistoria och mamma är empatisk''

''Allt ni sa är ingen lögn..'' mumlar jag och var redo att berätta min livshistoria som hon så många gånger har frågat om och envisats att veta.

''Vad menar du?''

''Det ni sa är sanning hur ni fick reda på det, det vet jag inte men det finns betydligt mer än att bara åka runt på semestrar med min familj'' 

 

 

Jag stelnar till av chock, jag och Andrew har bara gissat Justin's förflutna. Vi använder det som en ursäkt till mamma och pappa för att jag inte var redo att berätta att det fanns någoting mellan mig och Justin. Visst dom skulle inte gilla det men ingen av dom kunde hindra mig från att träffa honom, inte ens utegångsförbud. 

''Vill du berätta?'' viskar jag tyst och smeker hans muskelösa arm, han skakar på huvudet.

''Inte nu''

''Okej'' mumlar jag och drar till mig handen, Justin svänger upp på uppfarten och stänger av motorn. Jag hopparut ur bilen och börjar gå mot ytterdörren, Justin springer snabbt ifatt mig och dyker upp vid min sida. Han öppnar ytterdörren till mig och gör en gest åt mig som betyder att jag skulle gå in före, jag drar av mig mina skor och börjar gå mot vardagsrummet där killarna som vanligt sitter och planerar.

''Hello boys'' säger jag och drar av mig jackan, killarna kollar upp på mig och stelnar till av chock. Jag lägger jackan på armstödet på soffan innan jag slår mig ner bredvid Quinn.

''Tack gode gud!'' utbrister han och kramar mig hårt.

''Var försiktig din jävla kyckling hon har två brutna revben!!'' ropar Damon och slänger en kudde på Quinn.

''Wait what?!'' röt Justin som fick alla oss att bli tysta.

''Vet inte han?'' viskar Bruce och jag skakar på huvudet. 

''Varför får alltid jag veta allting sist?!'' skriker Justin argt och vänder sig mot mig, jag suckar högt och blundarett tag innan jag öppnar ögonen och möter hans blick.